Som liberal får man ta en hel del skit när man försvarar yttrandefriheten. Det är inte särskilt populärt att försvara rätten att uttrycka exempelvis sexistiska, rasistiska eller nazistiska åsikter.
Men vi går i alla fall inte i samma demonstrationståg som idioterna. Något säger mig att "stoppa matchen"-grejen inte blev lika roligt nu.
Dessutom är hela jagjagjag-fokuseringen bland vänster rolig. Bara en provokation. Bah. Snacka förnekelse.
torsdag, mars 05, 2009
onsdag, mars 04, 2009
Vi är alla myndiga, men vissa är myndigare än andra
Via Motpol, Neobloggen och Ledarbloggen uppmärksammas jag på att det finns mer i den nya alkoholutredningen än bara alkoholtillstånd för små restauranger. Gör man det lättare för någon måste man naturligtvis göra det svårare för någon annan, annars skulle kanske byråkratin minska, och det vill vi ju inte.
Bland annat föreslås att alkoholservering ska vara förbjuden efter klockan tre på natten. Man hänvisar naturligtvis till allt stök och bök det blir av att fulla människor springer omkring ända till klockan fem. Obekväma arbetstider för polisen, vet ni.
Jag kanske är rätt ensam om att tycka så, men har man tagit arbete som polis är det väl lite ens jobb att handera obekvämt stök och bök. Att hänvisa till att det är "onödigt" att ha öppettider till klockan fem, det är ju bara larvigt. Vad ska polisen säga härnäst, nä, vi känner inte riktigt för det här med att förhöra folk, kan vi inte bara åtala på en gång?
Att man över huvud taget vill reglera andra människors dryckesvanor är absurt. Det handlar trots allt om vuxna människor och deras kroppsliga integritet. Det handlar om självbestämmande. Det handlar om själva innebörden i ordet myndig, att man svarar för sig själv. Vad skulle göra att folkhälsoministern Maria Larsson står över mig i den frågan? Nu dricker jag visserligen inte, men om jag skulle vilja? Eller, om någon av Larssons underordnade skulle bevisa att alkoholkonsumtion är jätteviktigt för folkhälsan, skulle jag bli tvungen att dricka då?
Frihet är inte frihet om inte individen har rätt att ta beslut som är rent ut sagt korkade. Nu är jag medveten om vilken webbadress den här bloggen har, men snälla, snälla ni som besserwissrar om hur andra ska leva sina liv; lägg av.
Bland annat föreslås att alkoholservering ska vara förbjuden efter klockan tre på natten. Man hänvisar naturligtvis till allt stök och bök det blir av att fulla människor springer omkring ända till klockan fem. Obekväma arbetstider för polisen, vet ni.
Jag kanske är rätt ensam om att tycka så, men har man tagit arbete som polis är det väl lite ens jobb att handera obekvämt stök och bök. Att hänvisa till att det är "onödigt" att ha öppettider till klockan fem, det är ju bara larvigt. Vad ska polisen säga härnäst, nä, vi känner inte riktigt för det här med att förhöra folk, kan vi inte bara åtala på en gång?
Att man över huvud taget vill reglera andra människors dryckesvanor är absurt. Det handlar trots allt om vuxna människor och deras kroppsliga integritet. Det handlar om självbestämmande. Det handlar om själva innebörden i ordet myndig, att man svarar för sig själv. Vad skulle göra att folkhälsoministern Maria Larsson står över mig i den frågan? Nu dricker jag visserligen inte, men om jag skulle vilja? Eller, om någon av Larssons underordnade skulle bevisa att alkoholkonsumtion är jätteviktigt för folkhälsan, skulle jag bli tvungen att dricka då?
Frihet är inte frihet om inte individen har rätt att ta beslut som är rent ut sagt korkade. Nu är jag medveten om vilken webbadress den här bloggen har, men snälla, snälla ni som besserwissrar om hur andra ska leva sina liv; lägg av.
måndag, mars 02, 2009
DN skulle behöva en PR-konsult
DN fortsätter idag sin kampanj mot FRA-motståndet. Man kan ju fråga sig varför - kanske är det sårad stolthet, en känsla av att man måste försvara sitt revir. Kanske känner man sig en smula utkonkurrerad av bloggosfären.
Nåja, bästa sätt att komma tillrätta med sådant är inte att försöka smutsa ner den. Jag kanske skulle bli smickrad om någon trodde att mina tuttar var av plast, men när man insinuerar att mitt engagemang skulle vara konstgjort, då blir jag förbannad.
Låt oss göra detta klart, en gång för alla.
Vi bloggare blev inte uppringda av PR-byråer för att driva en kampanj mot regeringen.
Henrik Alexandersson fick inte betalt för att blogga.
Jaha, så ett par PR-konsulter bloggade mot FRA-lagen. En viss ledarsida har också varit aktiv. Ska DN komma ut och berätta att Hanne Kjöller egentligen är för Lex Orwell, men är köpt av andra intressen?
Nej, jag trodde väl inte det. SÅ dåliga är de inte på PR. Och så är säkert inte heller fallet. Som jag skrev igår är det en helvetes skillnad mellan att få betalt för att ha åsikter, och att få betalt för att man har åsikter.
Om DN ska bli förlåten för den här blundern, då krävs det nog att de skaffar en riktigt bra PR-konsult.
Nåja, bästa sätt att komma tillrätta med sådant är inte att försöka smutsa ner den. Jag kanske skulle bli smickrad om någon trodde att mina tuttar var av plast, men när man insinuerar att mitt engagemang skulle vara konstgjort, då blir jag förbannad.
Låt oss göra detta klart, en gång för alla.
Vi bloggare blev inte uppringda av PR-byråer för att driva en kampanj mot regeringen.
Henrik Alexandersson fick inte betalt för att blogga.
Jaha, så ett par PR-konsulter bloggade mot FRA-lagen. En viss ledarsida har också varit aktiv. Ska DN komma ut och berätta att Hanne Kjöller egentligen är för Lex Orwell, men är köpt av andra intressen?
Nej, jag trodde väl inte det. SÅ dåliga är de inte på PR. Och så är säkert inte heller fallet. Som jag skrev igår är det en helvetes skillnad mellan att få betalt för att ha åsikter, och att få betalt för att man har åsikter.
Om DN ska bli förlåten för den här blundern, då krävs det nog att de skaffar en riktigt bra PR-konsult.
söndag, mars 01, 2009
Nils Wärmegård
Den 22 februari rapporterades Nils Wärmegård vara försvunnen. Den 28, vid lunchtid, hittade man honom – död.
Jag kan inte göra anspråk på att ha varit nära vän med Nils, men det faktum att han inte finns längre känns ändå oerhört tungt. Nils var cirkusartist, ett kreativt geni, en av de roligaste personerna jag träffat, och en starkt bidragande kraft till att jag över huvud taget finns på internet.
Det började med att jag tipsades om en hemsida, LG2S.se. Nils var en av killarna bakom siten, som skev artiklar om diverse saker havandes med luff att göra, och han gick under namnet Starfighter. Jag följde den ett tag, och när man skapade ett community blev jag medlem. På klotterplanket kunde man kommunicera med de andra, och det dröjde inte länge innan konversationerna sträckte sig långt in på natten. Det var på LG2S som mitt liv på internet föddes, det var på LG2S som jag först lärde känna människor via internet, och Starfighter var en av dem. Internskämt, konstiga smeknamn och youtubevideos blev en relevant del av livet. Vi drev, och blev alla drivna med – samtidigt som de djupaste filosofiska resonemang kunde diskuteras. Det var en tillvaro som formade mig, som gav mig självdistans men samtidigt lärde mig mer om mig själv. Det var närvaron på LG2S som fick mig att ifrågasätta det politiskt korrekta, som lärde mig att alla människor är olika. Min personliga politiska läggning, liberalismen, var starkt ifrågasatt men samtidigt så accepterad. Alarm: X-mas, som Starfighter stod bakom, är därtill den underbaraste julkalendern någonsin.
Nyår 06/07 blev något av en live-samling för oss som hängde på sidan. Mamma var naturligtvis väldigt tveksam när det kom till att låta sin artonåriga dotter åka till Örebro för att träffa folk hon ”bara” kände via internet, och, tja, låt oss säga att situationen inte blev bättre när hon fick reda på att kollektivet vi skulle hålla till i – där tre av LG2S:arna bodde – kallade sig själv för Fuck World. Det tog tid att förklara att innebörden av ordet ”fuck” kan vara flera.
Nåja, jag tog mig dit, och jag hade the nyår of my life. Jag minns att Starfighter lyckades lura i mig att han en gång forcebyggt en trädkoja, jag minns att han garvade, och jag minns att han var precis densamme som den Starfighter jag lärt känna via LG2S.
Få människor är så okonstlade som Nils. Få människor är så varma. Ännu färre har den enorma levnadsglädje som verkade genomsyra hela hans existens.
Jag avundas dem som verkligen fick lära känna honom, samtidigt som jag inte alls gör det. Hur hans familj och närmaste vänner känner just nu, det kan jag inte föreställa mig. Jag vet bara att jag kan skatta mig lycklig som träffat honom. Det känns fruktansvärt orättvist att han inte längre finns kvar, det känns fruktansvärt fel. Samtidigt måste man, som 2bi skriver försöka minnas med glädje.
På Nils msn står det fortfarande ”Yep, I’m here”. Och nog är det så att även om han är borta rent fysiskt så kommer han att leva kvar i minnet hos dem som känt honom – och på det internet där han nästan alltid fanns.
So, let him fly you to the moon.
Jag kan inte göra anspråk på att ha varit nära vän med Nils, men det faktum att han inte finns längre känns ändå oerhört tungt. Nils var cirkusartist, ett kreativt geni, en av de roligaste personerna jag träffat, och en starkt bidragande kraft till att jag över huvud taget finns på internet.
Det började med att jag tipsades om en hemsida, LG2S.se. Nils var en av killarna bakom siten, som skev artiklar om diverse saker havandes med luff att göra, och han gick under namnet Starfighter. Jag följde den ett tag, och när man skapade ett community blev jag medlem. På klotterplanket kunde man kommunicera med de andra, och det dröjde inte länge innan konversationerna sträckte sig långt in på natten. Det var på LG2S som mitt liv på internet föddes, det var på LG2S som jag först lärde känna människor via internet, och Starfighter var en av dem. Internskämt, konstiga smeknamn och youtubevideos blev en relevant del av livet. Vi drev, och blev alla drivna med – samtidigt som de djupaste filosofiska resonemang kunde diskuteras. Det var en tillvaro som formade mig, som gav mig självdistans men samtidigt lärde mig mer om mig själv. Det var närvaron på LG2S som fick mig att ifrågasätta det politiskt korrekta, som lärde mig att alla människor är olika. Min personliga politiska läggning, liberalismen, var starkt ifrågasatt men samtidigt så accepterad. Alarm: X-mas, som Starfighter stod bakom, är därtill den underbaraste julkalendern någonsin.
Nyår 06/07 blev något av en live-samling för oss som hängde på sidan. Mamma var naturligtvis väldigt tveksam när det kom till att låta sin artonåriga dotter åka till Örebro för att träffa folk hon ”bara” kände via internet, och, tja, låt oss säga att situationen inte blev bättre när hon fick reda på att kollektivet vi skulle hålla till i – där tre av LG2S:arna bodde – kallade sig själv för Fuck World. Det tog tid att förklara att innebörden av ordet ”fuck” kan vara flera.
Nåja, jag tog mig dit, och jag hade the nyår of my life. Jag minns att Starfighter lyckades lura i mig att han en gång forcebyggt en trädkoja, jag minns att han garvade, och jag minns att han var precis densamme som den Starfighter jag lärt känna via LG2S.
Få människor är så okonstlade som Nils. Få människor är så varma. Ännu färre har den enorma levnadsglädje som verkade genomsyra hela hans existens.
Jag avundas dem som verkligen fick lära känna honom, samtidigt som jag inte alls gör det. Hur hans familj och närmaste vänner känner just nu, det kan jag inte föreställa mig. Jag vet bara att jag kan skatta mig lycklig som träffat honom. Det känns fruktansvärt orättvist att han inte längre finns kvar, det känns fruktansvärt fel. Samtidigt måste man, som 2bi skriver försöka minnas med glädje.
På Nils msn står det fortfarande ”Yep, I’m here”. Och nog är det så att även om han är borta rent fysiskt så kommer han att leva kvar i minnet hos dem som känt honom – och på det internet där han nästan alltid fanns.
So, let him fly you to the moon.
So, show me the money!
DN har tydligen granskat FRA-motståndet. Man har kommit fram till att bland dem som gick med i det spontana motståndet fanns Piratpartiet och diverse PR-strateger. Detta är nu kanske inte så mycket till nyhet - om det inte vore för vinklingen; den spontana ilskan var betald.
Det var den nu inte. Vi är rätt många som engagerat oss i det här alldeles gratis. Det var heller inte media som började tala om bloggbävning.
Jaha, stoppaFRAlagen.nu hade en sponsor till helsidan i DN. Jag hade ingen sponsor när jag satte upp deras lappar i Funäsdalen - ni förstår, DN har inte så stort genomslag där. Jag fick heller inte betalt när jag stack hål på argumentet om att det hela måste lagregleras - trots att det lånades av både stoppaFRAlagen.nu och HAX. Och det är detta som artikelförfattarna Ingrid Carlberg och Ewa Stenberg verkar ha missat; det är självklart att bloggare nätverkade och träffade varandra, både AFK och över nätet. Det var själva motorn bakom FRA-motståndet - och är det fortfarande.
Jag fick alltså inte betalt för mitt motstånd. Jag skiter också fullständigt i om ett par PR-konsulter fick det - det är nämligen en helvetes skillnad mellan att få betalt för att ha åsikter och att få betalt för att man har åsikter.
Det var den nu inte. Vi är rätt många som engagerat oss i det här alldeles gratis. Det var heller inte media som började tala om bloggbävning.
Jaha, stoppaFRAlagen.nu hade en sponsor till helsidan i DN. Jag hade ingen sponsor när jag satte upp deras lappar i Funäsdalen - ni förstår, DN har inte så stort genomslag där. Jag fick heller inte betalt när jag stack hål på argumentet om att det hela måste lagregleras - trots att det lånades av både stoppaFRAlagen.nu och HAX. Och det är detta som artikelförfattarna Ingrid Carlberg och Ewa Stenberg verkar ha missat; det är självklart att bloggare nätverkade och träffade varandra, både AFK och över nätet. Det var själva motorn bakom FRA-motståndet - och är det fortfarande.
Jag fick alltså inte betalt för mitt motstånd. Jag skiter också fullständigt i om ett par PR-konsulter fick det - det är nämligen en helvetes skillnad mellan att få betalt för att ha åsikter och att få betalt för att man har åsikter.
lördag, februari 28, 2009
Man fängslar åtminstone inte en oskyldig
Domen i det s.k. Romario-målet kom igår. Alla de åtalade frias.
Hur tråkigt det än är att ingen kunnat hållas ansvarig för dödandet, så måste man se på detta ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Åklagaren hade inget annat än ett erkännande - och en historia som sannerligen inte gick ihop. Tingsrätten gjorde alltså helt rätt som friade. (Bara för att skryta lite; Håkan Westin är min straffrättslärare.)
Det spelar ingen roll om fallet sänder signalen att det lönar sig att hålla käften i domstol. Rättssäkerheten måste komma först. Rättssäkerheten kommer innan förlorat förtroende för rättsväsendet. Att tingsrätten i det här fallet vägrat döma någon trots ett erkännande visar att det finns mer ryggrad i systemet än jag förväntat mig.
Hur tråkigt det än är att ingen kunnat hållas ansvarig för dödandet, så måste man se på detta ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Åklagaren hade inget annat än ett erkännande - och en historia som sannerligen inte gick ihop. Tingsrätten gjorde alltså helt rätt som friade. (Bara för att skryta lite; Håkan Westin är min straffrättslärare.)
Det spelar ingen roll om fallet sänder signalen att det lönar sig att hålla käften i domstol. Rättssäkerheten måste komma först. Rättssäkerheten kommer innan förlorat förtroende för rättsväsendet. Att tingsrätten i det här fallet vägrat döma någon trots ett erkännande visar att det finns mer ryggrad i systemet än jag förväntat mig.
onsdag, februari 25, 2009
IPRED - inte oväntat
Sjungom studentens lyckliga dag, låtom oss fröjdas i frihetens vår!
Jag kan inte påstå att det finns mycket att glädjas åt rent politiskt just nu. Därför tror jag att man får se till de ljuspunkter som faktiskt finns, och idag dök en sådan faktiskt upp: Kårobligatoriet avskaffas!
Kårstyrelsen är naturligtvis grinig. Jag jublar! Äntligen tvingas kårerna stå på egna ben, äntligen kan vi få se en utveckling ske inom studentinflytandeområdet.
Jag upprepar mig gärna. Kåren är död som institution. Studentinflytandet kommer att hitta nya vägar - det är 2000-talet, inte 1849.
Kårstyrelsen är naturligtvis grinig. Jag jublar! Äntligen tvingas kårerna stå på egna ben, äntligen kan vi få se en utveckling ske inom studentinflytandeområdet.
Jag upprepar mig gärna. Kåren är död som institution. Studentinflytandet kommer att hitta nya vägar - det är 2000-talet, inte 1849.
tisdag, februari 24, 2009
Men va fan..?!
Via Mattias på Neobloggen upptäcker jag att danska regeringen vill införa avgifter på produkter med mättat fett.
Vet de vad det är för dag idag?
Det är fettisdagen! Det är årets viktigaste, vackraste och godaste dag! Hur vågar de?
Vet de vad det är för dag idag?
Det är fettisdagen! Det är årets viktigaste, vackraste och godaste dag! Hur vågar de?
Misslyckande - eller en halv seger
Det är lika bra att jag erkänner direkt. Jag klarade inte av tio semlor. Jag stannade på fem.
Anledningarna är flera. Till att börja med var den fjärde semlan, som blivit utsedd till Uppsalas bästa, inte god. Nej, den var rentav äcklig. Envis som man är smällde jag naturligtvis i mig den ändå, men det var något av en avtändning.
(Dessutom skulle jag vilja invända mot recensenternas formulering i länken ovan. Vaddå "fick precis lagom mycket av allting i varje tugga"? Är de helt jäfla inkompetenta eller? Vet de inte hur en semla ska vara komponerad?! Det är för helvete inte nån jäfla smörgås!! Aaahhrrgg!)
Vidare så tror jag att det här med att jag fyllt tjugo spelar in. Förra året, när jag klämde tio, var jag nitton - fortfarande en galen, sorglös tonåring. Nu är jag vuxen. Damn it. Jag visste att inget gott skulle komma med den här åldern...
Nåja, den sista semlan jag åt, som för övrigt kom från det nya caféet Årummet, var fantastisk! Bullen var så nära perfektion jag upplevt sedan barnsben. Dessutom kompenserade jag med att äta superdupernyttig lins- och morotssoppa. In all, a kind of good day.
Anledningarna är flera. Till att börja med var den fjärde semlan, som blivit utsedd till Uppsalas bästa, inte god. Nej, den var rentav äcklig. Envis som man är smällde jag naturligtvis i mig den ändå, men det var något av en avtändning.
(Dessutom skulle jag vilja invända mot recensenternas formulering i länken ovan. Vaddå "fick precis lagom mycket av allting i varje tugga"? Är de helt jäfla inkompetenta eller? Vet de inte hur en semla ska vara komponerad?! Det är för helvete inte nån jäfla smörgås!! Aaahhrrgg!)
Vidare så tror jag att det här med att jag fyllt tjugo spelar in. Förra året, när jag klämde tio, var jag nitton - fortfarande en galen, sorglös tonåring. Nu är jag vuxen. Damn it. Jag visste att inget gott skulle komma med den här åldern...
Nåja, den sista semlan jag åt, som för övrigt kom från det nya caféet Årummet, var fantastisk! Bullen var så nära perfektion jag upplevt sedan barnsben. Dessutom kompenserade jag med att äta superdupernyttig lins- och morotssoppa. In all, a kind of good day.
måndag, februari 23, 2009
söndag, februari 22, 2009
Ekis Ekman vill att alla män ska få sex gratis
Egentligen hittade jag Ekis Ekmans recension av Dodillets avhandling redan i förrgår kväll, via Motpol, men ett gäng fårskallar och en klippmaskin kom emellan. Nåja, bättre att ösa ur sig senare än inte alls.
Jag har nu inte läst Dodillets bok. Däremot har jag läst hennes text i Petra Östergrens antalogi F-ordet, och vad jag kan utläsa verkar ämnena vara snarlika. Jag har heller ingen aning om hur prostitutionsutredningen 1977 kom till. En sak kan man dock lägga märke till, även om man tar Ekis Ekmans version för den rätta: I Sverige var det en utredning som sade sig lyssna på sexsäljarna. I Tyskland var det sexarbetarna själva som slog sig ihop med hemmafruarna för att ta till vara på sina rättigheter. Synen på sex som arbete kom sig av att det helt enkelt såg som en del av allt det kvinnor gjorde obetalt i hemmet. Resonemanget utgick ifrån att många kvinnor hade sex med pojkvänner, äkta makar och så vidare utan att egentligen få ut något av det. Att då ta betalt i reda pengar var att sätta ett värde på sig själv och på sin insats. Man frågade sig helt enkelt varför män skulle få sex gratis hela jävla tiden.
Den svenska sexköpslagen, å andra sidan, bygger på idén om att kvinnor inte kan ta hand om sig själva. Ja, det kan mycket väl hända att många i sexbranschen far illa. Man måste dock fråga sig vad sexköpslagen gör för att hjälpa dessa. Till att börja med har den tryckt marknaden under jord. Detta har två primära följder: För det första förändras kundutbudet. "Vanliga" köpare försvinner medan de mer obehagliga typerna blir kvar. Man kan ju tycka att det var de obehagliga typerna som utgjorde något av ett problem från början - att ge sexarbetare dessa som enda val kan ju inte göra situationen bättre. För det andra har sexarbetarna nu bara att vända sig till kriminella nätverk om de behöver hjälp men samtidigt inte vill riskera att förlora bostad och barn.
Ytterligare konsekvenser av sexköpslagen är att horstigmat växer sig starkare. Dessutom stigmatiserar det kvinnans sexualitet, eftersom det fortfarande är främst kvinnor som associeras med prostitution.
Sexköpslagen säger nämligen inget om strukturer eller kulturer. Sexköpslagen pratar om köpare. Vem som är köpare är i lagens mening ointressant. Varför köparen köper sex är lika ointressant det. (Och det ska man nog vara rätt tacksam för, åtminstone ur rättssäkerhetssynpunkt.)
Vill Ekis Ekman förändra strukturer och kulturer, då föreslår jag att hon börjar med att ställa sig frågan som de tyska feministerna ställde sig; varför ska sex vara gratis hela tiden? Varför blir sex något ful så fort pengar är inblandat, när varken städning eller matlagning blir det? Nog är det en rätt intressant tanke, även om jag inte är konspirationsteoretiker, att män för fram argumentet att sex hör ihop med kärlek för att fortsatt slippa betala.
Det handlar om att se världen som den är, och om att sätta individens frihet först. Ekis Ekman kan inte se de människor som faktiskt vill sälja sex, eftersom hon inte är en av dem. Ett öppet sinne är visst inget för kulturjournalister.
Hagwall bloggar naturligtvis också om saken.
Uppdatering: Den här missade jag visst. Dodillet förklarar själv. Läs, läs, läs!
Jag har nu inte läst Dodillets bok. Däremot har jag läst hennes text i Petra Östergrens antalogi F-ordet, och vad jag kan utläsa verkar ämnena vara snarlika. Jag har heller ingen aning om hur prostitutionsutredningen 1977 kom till. En sak kan man dock lägga märke till, även om man tar Ekis Ekmans version för den rätta: I Sverige var det en utredning som sade sig lyssna på sexsäljarna. I Tyskland var det sexarbetarna själva som slog sig ihop med hemmafruarna för att ta till vara på sina rättigheter. Synen på sex som arbete kom sig av att det helt enkelt såg som en del av allt det kvinnor gjorde obetalt i hemmet. Resonemanget utgick ifrån att många kvinnor hade sex med pojkvänner, äkta makar och så vidare utan att egentligen få ut något av det. Att då ta betalt i reda pengar var att sätta ett värde på sig själv och på sin insats. Man frågade sig helt enkelt varför män skulle få sex gratis hela jävla tiden.
Den svenska sexköpslagen, å andra sidan, bygger på idén om att kvinnor inte kan ta hand om sig själva. Ja, det kan mycket väl hända att många i sexbranschen far illa. Man måste dock fråga sig vad sexköpslagen gör för att hjälpa dessa. Till att börja med har den tryckt marknaden under jord. Detta har två primära följder: För det första förändras kundutbudet. "Vanliga" köpare försvinner medan de mer obehagliga typerna blir kvar. Man kan ju tycka att det var de obehagliga typerna som utgjorde något av ett problem från början - att ge sexarbetare dessa som enda val kan ju inte göra situationen bättre. För det andra har sexarbetarna nu bara att vända sig till kriminella nätverk om de behöver hjälp men samtidigt inte vill riskera att förlora bostad och barn.
Ytterligare konsekvenser av sexköpslagen är att horstigmat växer sig starkare. Dessutom stigmatiserar det kvinnans sexualitet, eftersom det fortfarande är främst kvinnor som associeras med prostitution.
Sexköpslagen säger nämligen inget om strukturer eller kulturer. Sexköpslagen pratar om köpare. Vem som är köpare är i lagens mening ointressant. Varför köparen köper sex är lika ointressant det. (Och det ska man nog vara rätt tacksam för, åtminstone ur rättssäkerhetssynpunkt.)
Vill Ekis Ekman förändra strukturer och kulturer, då föreslår jag att hon börjar med att ställa sig frågan som de tyska feministerna ställde sig; varför ska sex vara gratis hela tiden? Varför blir sex något ful så fort pengar är inblandat, när varken städning eller matlagning blir det? Nog är det en rätt intressant tanke, även om jag inte är konspirationsteoretiker, att män för fram argumentet att sex hör ihop med kärlek för att fortsatt slippa betala.
Det handlar om att se världen som den är, och om att sätta individens frihet först. Ekis Ekman kan inte se de människor som faktiskt vill sälja sex, eftersom hon inte är en av dem. Ett öppet sinne är visst inget för kulturjournalister.
Hagwall bloggar naturligtvis också om saken.
Uppdatering: Den här missade jag visst. Dodillet förklarar själv. Läs, läs, läs!
torsdag, februari 19, 2009
Vänta lite, vad menar människan?!
Olikt Johan Ingerö har jag sällan energi nog till att läsa s-bloggar. Att han gör det har dock den positiva konsekvensen att man då och då hittar små guldkorn.
Monica Green sitter för S i riksdagen. Hon verkar på fullt allvar tro att om regeringen subventionerar Saab så kommer de att få in de pengarna igen via skatt från arbetstagarna.
Holy crap. Och jag tyckte det här var illa...
Får jag föreslå ett nytt soundtrack till hennes blogg?
Monica Green sitter för S i riksdagen. Hon verkar på fullt allvar tro att om regeringen subventionerar Saab så kommer de att få in de pengarna igen via skatt från arbetstagarna.
Holy crap. Och jag tyckte det här var illa...
Får jag föreslå ett nytt soundtrack till hennes blogg?
onsdag, februari 18, 2009
Rättegången mot TPB: Ett anspråkslöst förslag till juridisk bedömning
För min del är det lite kul att åtalet mot TPB tas upp just nu. Inte så att jag ser åtalet i sig som roligt, utan det är snarare så att det sammanfaller med mina studier av straff- och processrätt. I fråga om nedanvarande text ber jag dock läsaren observera att jag inte ens läst ämnena i två månader - men lite intressant tycker jag ändå att det hela är.
Nåja, det är ju i alla fall för medverkan till tillgängliggörande av upphovsrättsskyddat material som grabbarna står åtalade för. För att över huvud taget kunna fälla för medverkan måste man konstruera ett medverkansobjekt - alltså, det måste ha begåtts ett huvudbrott, i det här fallet tillgängliggörande. Jag tror inte att det finns några större problem just här, ett medverkansobjekt kan alltså rätt enkelt konstrueras.
Sedan kommer alltså själva frågan om det finns ett främjande. Kraven för medverkande är relativt lågt ställda; att hålla en kappa åt en person som misshandlar någon annan är exempelvis medverkan (NJA 1963 s. 574). (Däremot inte att stå bredvid och le, vilket ju känns betryggande.) Jareborg skriver i sin bok Allmän kriminalrätt att främjande enligt förarbetena kan utgöras av att man styrker andra i deras uppsåt. Medverkan kan alltså bestå i psykisk inverkan, men den får inte vara för obetydlig.
Grabbarna tillhandahåller alltså en söktjänst. I mina ögon är det ytterst tveksamt om detta kan ses som ett främjande. Vad som ska noteras är dessutom att medverkansparagrafen (BrB 23:4) bara gäller om inte annat följer av vad för särskilda fall är föreskrivet.
Enligt Lagen om elektronisk handels sextonde paragraf ska mellanhänder inte hållas ansvariga för den information de överför. Jag ser ingen anledning till att den inte skulle vara tillämplig. Dock vill jag framhålla att även om den inte skulle vara det vore det absurt att tillhandahållande av en söktjänst klassas som medhjälp. De praktiska konsekvenserna skulle bli rent ut sagt löjliga. Dessutom får framhållas att det i doktrin rätt ofta påpekas att medverkanskriminaliseringen kanske är lite väl vid.
Nåja, hur Tingsrätten kommer att döma är naturligtvis inte klart än. Min personliga gissning är att de fäller med motiveringen att individerna har främjat tillgängliggörande av upphovsrättsskyddat material då detta presumeras vara huvudsyftet bakom siten.
Personligen sluter jag mig alltså inte till en sådan bedömning. Troligen kommer också Hovrätten och Högsta Domstolen komma till sådant slut.
Nåja, det är ju i alla fall för medverkan till tillgängliggörande av upphovsrättsskyddat material som grabbarna står åtalade för. För att över huvud taget kunna fälla för medverkan måste man konstruera ett medverkansobjekt - alltså, det måste ha begåtts ett huvudbrott, i det här fallet tillgängliggörande. Jag tror inte att det finns några större problem just här, ett medverkansobjekt kan alltså rätt enkelt konstrueras.
Sedan kommer alltså själva frågan om det finns ett främjande. Kraven för medverkande är relativt lågt ställda; att hålla en kappa åt en person som misshandlar någon annan är exempelvis medverkan (NJA 1963 s. 574). (Däremot inte att stå bredvid och le, vilket ju känns betryggande.) Jareborg skriver i sin bok Allmän kriminalrätt att främjande enligt förarbetena kan utgöras av att man styrker andra i deras uppsåt. Medverkan kan alltså bestå i psykisk inverkan, men den får inte vara för obetydlig.
Grabbarna tillhandahåller alltså en söktjänst. I mina ögon är det ytterst tveksamt om detta kan ses som ett främjande. Vad som ska noteras är dessutom att medverkansparagrafen (BrB 23:4) bara gäller om inte annat följer av vad för särskilda fall är föreskrivet.
Enligt Lagen om elektronisk handels sextonde paragraf ska mellanhänder inte hållas ansvariga för den information de överför. Jag ser ingen anledning till att den inte skulle vara tillämplig. Dock vill jag framhålla att även om den inte skulle vara det vore det absurt att tillhandahållande av en söktjänst klassas som medhjälp. De praktiska konsekvenserna skulle bli rent ut sagt löjliga. Dessutom får framhållas att det i doktrin rätt ofta påpekas att medverkanskriminaliseringen kanske är lite väl vid.
Nåja, hur Tingsrätten kommer att döma är naturligtvis inte klart än. Min personliga gissning är att de fäller med motiveringen att individerna har främjat tillgängliggörande av upphovsrättsskyddat material då detta presumeras vara huvudsyftet bakom siten.
Personligen sluter jag mig alltså inte till en sådan bedömning. Troligen kommer också Hovrätten och Högsta Domstolen komma till sådant slut.
Saabla ...!
Somliga verkar vilja räddas av staten. Med somliga menas Saab-folket och dess ivrare.
Jag har en rätt bra relation till Saab som bil. När jag var liten fick man in en vuxencykel, två barncyklar, en trehjuling, väskor, tre barn och en vuxen i niotrean. Om jag någon gång får råd att köpa en bil skulle jag definitivt överväga att köpa just en Saab. Men att därifrån ta steget till att tvinga skattebetalarna pumpa pengar in i det döende företaget - det är galet stort.
Ja, jag förstår att många är oroliga och rädda. Det var folk vid varvskrisen också. Men det kommer nya jobb! Det tar lite tid, det är en omställning och det blir inte kul i alla stunder. Men de nya jobben kommer.
Grunden för det hela är att verkligheten inte är statisk. Saker och ting förändras hela tiden - ja, titta bara på vädret! Titta tillbaka i historien!
All respekt till Maud som står på sig i frågan. Läs några vettiga personer om Saaben: Per Ankersjö, Johan på P, L & C, Annie Johansson och Magnus Andersson.
Jag har en rätt bra relation till Saab som bil. När jag var liten fick man in en vuxencykel, två barncyklar, en trehjuling, väskor, tre barn och en vuxen i niotrean. Om jag någon gång får råd att köpa en bil skulle jag definitivt överväga att köpa just en Saab. Men att därifrån ta steget till att tvinga skattebetalarna pumpa pengar in i det döende företaget - det är galet stort.
Ja, jag förstår att många är oroliga och rädda. Det var folk vid varvskrisen också. Men det kommer nya jobb! Det tar lite tid, det är en omställning och det blir inte kul i alla stunder. Men de nya jobben kommer.
Grunden för det hela är att verkligheten inte är statisk. Saker och ting förändras hela tiden - ja, titta bara på vädret! Titta tillbaka i historien!
All respekt till Maud som står på sig i frågan. Läs några vettiga personer om Saaben: Per Ankersjö, Johan på P, L & C, Annie Johansson och Magnus Andersson.
Ge Saab en chans!
tisdag, februari 17, 2009
Rättegången mot TPB: Lite juridiska grejer
Rättegången mot TPB verkar vara bland det största som händer just nu. På #spectrial på twitter pågår diskussion på både engelska, svenska och ett par språk till. Media rapporterar mycket flitigt.
Det drivs en del med åklagaren också. Ja, i en rättsstat tycker jag att man ska kunna skämta om åklagare.
Nåja, live-bloggaren Anna Troberg undrar idag varför åklagaren nödvändigtvis ska läsa upp så himla mycket. Detta har sin grund i muntlighetsprincipen, vilken är styrande i det svenska rättsväsendet. Vidare bör också omedelbarhetsprincipen tas i beaktande, den innebär nämligen att bara det som åberopats i rättegång kan ligga till grund för beslutet.
Det drivs en del med åklagaren också. Ja, i en rättsstat tycker jag att man ska kunna skämta om åklagare.
Nåja, live-bloggaren Anna Troberg undrar idag varför åklagaren nödvändigtvis ska läsa upp så himla mycket. Detta har sin grund i muntlighetsprincipen, vilken är styrande i det svenska rättsväsendet. Vidare bör också omedelbarhetsprincipen tas i beaktande, den innebär nämligen att bara det som åberopats i rättegång kan ligga till grund för beslutet.
måndag, februari 16, 2009
fredag, februari 13, 2009
Norrlands framtid
Jonas Rask har bett mig utveckla vad jag tror är Norrlands framtid. Det brukar ju, som bekant, oftare talas om vilka problem som ligger den norra halvan av Sverige till last.
Kort sagt tror jag det är dags för Norrland att flytta hemifrån igen. Människor som bosatt sig här har länge drivits av de utmaningar som finns - för nej, det är inte lika enkelt att bo norröver som det är att bo i södra Sverige. Skillnaden mellan förr och nu verkar dock vara att förr var Norrland mer självständigt. Man tog tillvara sina tillgångar, man kämpade, man envisades. Idag är bilden något annorlunda. Istället för att stå på egna ben har man satt sig i knä.
Ja, Norrland kan liknas vid någon som borde flyttat hemifrån men som stannat hos mamma. Det finns naturligtvis många drivna entreprenörer här, ja, det är faktiskt de som håller oss flytande. Den politiska energin läggs dock på något helt annat. Istället för att skapa förutsättningar för företagande specialiserar man sig på att gnälla och tigga pengar - precis som någon som koncentrerar sig på att pumpa fickpengar ur mamma istället för att söka jobb. Norrland har fantastiska förutsättningar! Många av de allra driftigaste människorna finns här. Det är fullt möjligt att driva exempelvis ett redovisningsbolag från Jämtland och Härjedalen - trots att man har kunder i Stockholm. Hyr ett rum på Arlanda, flyg ner vid behov och njut av den underbara naturen däremellan! Allt fler arbeten blir allt mindre beroende av specifik lokalisering, och allt fler inser vilken livskvalité som kommer med att ha naturen kring hörnet och snö på vintern.
Ett Norrland som gör sig av med offermentaliteten och istället reser sig på egna ben är framtiden. Politiker måste sluta gnälla om att man får för lite i den kommunala skatteutjämningssystemet och börja tillvarata den kraft som finns bland innevånarna!
Kort sagt tror jag det är dags för Norrland att flytta hemifrån igen. Människor som bosatt sig här har länge drivits av de utmaningar som finns - för nej, det är inte lika enkelt att bo norröver som det är att bo i södra Sverige. Skillnaden mellan förr och nu verkar dock vara att förr var Norrland mer självständigt. Man tog tillvara sina tillgångar, man kämpade, man envisades. Idag är bilden något annorlunda. Istället för att stå på egna ben har man satt sig i knä.
Ja, Norrland kan liknas vid någon som borde flyttat hemifrån men som stannat hos mamma. Det finns naturligtvis många drivna entreprenörer här, ja, det är faktiskt de som håller oss flytande. Den politiska energin läggs dock på något helt annat. Istället för att skapa förutsättningar för företagande specialiserar man sig på att gnälla och tigga pengar - precis som någon som koncentrerar sig på att pumpa fickpengar ur mamma istället för att söka jobb. Norrland har fantastiska förutsättningar! Många av de allra driftigaste människorna finns här. Det är fullt möjligt att driva exempelvis ett redovisningsbolag från Jämtland och Härjedalen - trots att man har kunder i Stockholm. Hyr ett rum på Arlanda, flyg ner vid behov och njut av den underbara naturen däremellan! Allt fler arbeten blir allt mindre beroende av specifik lokalisering, och allt fler inser vilken livskvalité som kommer med att ha naturen kring hörnet och snö på vintern.
Ett Norrland som gör sig av med offermentaliteten och istället reser sig på egna ben är framtiden. Politiker måste sluta gnälla om att man får för lite i den kommunala skatteutjämningssystemet och börja tillvarata den kraft som finns bland innevånarna!
DN Kulturs korrekturläsare - nu hos Metro!
Min käre vän Adam Tiwe meddelade mig idag att Metro gör en DN idag och döper om "rättsskydd" till "rättssäkerhet". Att det dessutom är Stefan Wahlberg som gör det är ännu mer oroväckande - karln ska ju faktiskt ha specialiserat sig på juridiska frågor.
Nåja, jag verkar få ta det från början igen. Rättssäkerhet är något som tillkommer den misstänkte och går ut på att ingen ska dömas oskyldig. Rättssäkerhet är aldrig något som tillkommer brottsoffret. Aldrig.
Den korrekta termen som Wahlberg är ute efter är "rättsskydd". Rättsskydd innebär att den som utsats för brott ska få upprättelse. I den meningen är rättssäkerheten och rättsskyddet konkurrerande - men man måste naturligtvis också fråga sig vad rättsskyddet skulle tjäna på att en oskyldig ställs till svars för brottet.
Distenktionen här emellan är faktiskt mycket viktig - ja, den är själva förutsättningen för att rättssäkerhet ska föreligga. Varje försök att omdefiniera begreppet leder till att det allmänna rättsmedvetandet ser det som mindre viktigt att inte fälla oskyldiga, och minskar därmed de facto rättssäkerheten. Så snälla svenska pressen, sluta förstöra vårt rättssamhälle. Köp en jävla ordbok.
Nåja, jag verkar få ta det från början igen. Rättssäkerhet är något som tillkommer den misstänkte och går ut på att ingen ska dömas oskyldig. Rättssäkerhet är aldrig något som tillkommer brottsoffret. Aldrig.
Den korrekta termen som Wahlberg är ute efter är "rättsskydd". Rättsskydd innebär att den som utsats för brott ska få upprättelse. I den meningen är rättssäkerheten och rättsskyddet konkurrerande - men man måste naturligtvis också fråga sig vad rättsskyddet skulle tjäna på att en oskyldig ställs till svars för brottet.
Distenktionen här emellan är faktiskt mycket viktig - ja, den är själva förutsättningen för att rättssäkerhet ska föreligga. Varje försök att omdefiniera begreppet leder till att det allmänna rättsmedvetandet ser det som mindre viktigt att inte fälla oskyldiga, och minskar därmed de facto rättssäkerheten. Så snälla svenska pressen, sluta förstöra vårt rättssamhälle. Köp en jävla ordbok.
torsdag, februari 12, 2009
Darwin Day
Jag var mycket underlig som tioåring. Jag tyckte det var självklart att gud existerade, ansåg att datorer var förfärliga och i en enkätundersökning förklarade jag att serviceyrken var dåliga, eftersom de gjorde människor lata. De tio år som följt sedan denna tid har tack och lov varit en intellektuell och politisk resa mot insikt och liberalism.
Tråkigt nog verkar dock många stå kvar på mitt tioårsstadium. Nu i veckan förklarade en kristdemokratisk riksdagsledamot (!) att statsministern borde avsluta sina tal med "Gud välsigne Sverige". Därför är den här dagen värd att uppmärksamma lite extra. Det är nämligen Charles Darwins 200-årsdag.
Darwin ligger bakom vår förståelse av evolutionen och det naturliga urvalet. Han syboliserar en brytning med religionen till förmån för vetenskapen, en brytning som ännu inte är fullbordad men tack och lov väl påbörjad.
Darwins gärning har, i min mening, också spillt över på den politiska planhalvan. När religionen inte längre fick monopol på sanningen kunde nya ideologier och nya ideal som dykt upp växa sig starka. När gud inte längre är skaparen har han inte längre legitimitet för sitt styre.
Idag firar jag med pannkakor - jag firar vetenskapens framsteg, förnuftets seger över mystiken och politikens separation från religionen. Dessutom jobbade han visst bra med daggmaskar.
Tråkigt nog verkar dock många stå kvar på mitt tioårsstadium. Nu i veckan förklarade en kristdemokratisk riksdagsledamot (!) att statsministern borde avsluta sina tal med "Gud välsigne Sverige". Därför är den här dagen värd att uppmärksamma lite extra. Det är nämligen Charles Darwins 200-årsdag.
Darwin ligger bakom vår förståelse av evolutionen och det naturliga urvalet. Han syboliserar en brytning med religionen till förmån för vetenskapen, en brytning som ännu inte är fullbordad men tack och lov väl påbörjad.
Darwins gärning har, i min mening, också spillt över på den politiska planhalvan. När religionen inte längre fick monopol på sanningen kunde nya ideologier och nya ideal som dykt upp växa sig starka. När gud inte längre är skaparen har han inte längre legitimitet för sitt styre.
Idag firar jag med pannkakor - jag firar vetenskapens framsteg, förnuftets seger över mystiken och politikens separation från religionen. Dessutom jobbade han visst bra med daggmaskar.
tisdag, februari 10, 2009
1900-talet ringde, de vill ha tillbaka sitt skräckscenario
Okej, det börjar bli löjligt nu. Lex Orwell är genomklubbad. IPRED kommer med största sannolikhet att innebära enorma kränkningar av den personliga integriteten. Och så det här: Datalagringsdirektivet.
Bråkar din fru ofta med dig och hävdar att du inte ringde och sa att du skulle bli sen till middagen? Tja, vi kan inte säga exakt vad du sa, men vi vet att du ringde hem kl. 17:03 och att någon svarade den där eftermiddagen för ett och ett halvt år sedan. Undrar du om du skickade de där mailen i slutet av arbetsdagen? Ingen fara, vi har datan. Är du rädd att du inte bara lyckades skicka pinsamma fylle-sms i lördags, och dessutom lyckats radera dem, görandes det omöjligt för dig att be om ursäkt? Problem solved. Du skickade tre till nummer X, tjugofyra till nummer Y (säker på att du har lagt ner henne, verkligen? För det verkar lite intensivt...) och ett till Z.
1984, anyone?
HAX | Mårtensson | Johanna Nylander | Christian Engström
Bråkar din fru ofta med dig och hävdar att du inte ringde och sa att du skulle bli sen till middagen? Tja, vi kan inte säga exakt vad du sa, men vi vet att du ringde hem kl. 17:03 och att någon svarade den där eftermiddagen för ett och ett halvt år sedan. Undrar du om du skickade de där mailen i slutet av arbetsdagen? Ingen fara, vi har datan. Är du rädd att du inte bara lyckades skicka pinsamma fylle-sms i lördags, och dessutom lyckats radera dem, görandes det omöjligt för dig att be om ursäkt? Problem solved. Du skickade tre till nummer X, tjugofyra till nummer Y (säker på att du har lagt ner henne, verkligen? För det verkar lite intensivt...) och ett till Z.
1984, anyone?
HAX | Mårtensson | Johanna Nylander | Christian Engström
måndag, februari 09, 2009
Antingen är han hög, eller...
Först och främst; jag ber om ursäkt för rubriken. Den är, eh, inspirerad av hur titeln på sidan ser ut i det lilla blå fältet längst ner på skärmen. Dessutom tycker jag att den är befogad.
Roland Poirier Martinssons kolumn i SvD är nämligen ett rejält mischmasch. (Johan Norberg dementerar för övrigt allt samröre med artikeln.)
Nåja, RPM:s tes är alltså att man bara kan vilja att människan ska vara fri på ett område i taget - antingen ekonomiskt eller socialt. Att frihet är ett bredare begrepp än så verkar ha gått honom förbi.
Det är dessutom en smula obehagligt att se varför han vill ha ekonomisk frihet;
Att vara till höger ekonomiskt är att lita till människan som ansvarsfull, strävsam, långsiktig och socialt kompetent.
Ursäkta, men vad?! Själva poängen med marknadsekonomi är att människor kommer att ta dåliga beslut - och på den fria marknaden själva förlora på det. Alternativet till ekonomisk frihet är att man sätter människor som kommer att ta dåliga beslut i en position där alla förlorar på det. Att vara höger ekonomiskt är att inse att människan inte är perfekt, ansvarsfull eller fullständigt kompetent. Idén om att människor bara ska få ha en fri marknad så länge de tar de bästa besluten är bakvänd.
Låt mig förklara en sak, herr Martinsson. Att vara liberal innebär att man sätter människors frihet främst. Man grubblar inte på om ens egna livsval går att rättfärdiga; man kritiserar inte andra för deras. Man låter dem vara - man låter människor göra som de vill så länge de inte tvingar någon annan.
Och för guds skull, lär dig skillnaden mellan liberal i USA och liberal i Europa. En utbildad filosof ska väl inte behöva en begreppsordbok?
Roland Poirier Martinssons kolumn i SvD är nämligen ett rejält mischmasch. (Johan Norberg dementerar för övrigt allt samröre med artikeln.)
Nåja, RPM:s tes är alltså att man bara kan vilja att människan ska vara fri på ett område i taget - antingen ekonomiskt eller socialt. Att frihet är ett bredare begrepp än så verkar ha gått honom förbi.
Det är dessutom en smula obehagligt att se varför han vill ha ekonomisk frihet;
Att vara till höger ekonomiskt är att lita till människan som ansvarsfull, strävsam, långsiktig och socialt kompetent.
Ursäkta, men vad?! Själva poängen med marknadsekonomi är att människor kommer att ta dåliga beslut - och på den fria marknaden själva förlora på det. Alternativet till ekonomisk frihet är att man sätter människor som kommer att ta dåliga beslut i en position där alla förlorar på det. Att vara höger ekonomiskt är att inse att människan inte är perfekt, ansvarsfull eller fullständigt kompetent. Idén om att människor bara ska få ha en fri marknad så länge de tar de bästa besluten är bakvänd.
Låt mig förklara en sak, herr Martinsson. Att vara liberal innebär att man sätter människors frihet främst. Man grubblar inte på om ens egna livsval går att rättfärdiga; man kritiserar inte andra för deras. Man låter dem vara - man låter människor göra som de vill så länge de inte tvingar någon annan.
Och för guds skull, lär dig skillnaden mellan liberal i USA och liberal i Europa. En utbildad filosof ska väl inte behöva en begreppsordbok?
torsdag, februari 05, 2009
Otaktiskt
Få kan ha missat att jag helst ser att människor får göra precis som de vill, så länge de inte tvingar någon annan. Det är i mina ögon en bra princip, och den gör det vanligen lätt för mig att ta ställning i olika frågor.
Kärnkraften är dock inte en sådan fråga. Den innehåller dimensioner som gör det svårt att avgöra i vilken utsträckning folk faktiskt ska få smälla upp reaktorer.
Det är dock inte anledningen till att jag ställer mig en smula skeptisk till Alliansens överrenskommelse. Att vissa jublar har jag full förståelse för - vissa godbitar om förnybar energi finns ju med, men det är just kärnkraftsfrågan som har sprängkraft här.
Precis som Bloggen Bent anser jag att det blir lite bakvänt när partiledningen kör över stämmobeslut. Att göra det två gånger på mindre än ett år i viktiga frågor är dessutom rent otaktiskt.
Centerns väljare - och medlemmar - kan lite förenklat sammanfattas till FRA-motståndare, som inte har så mycket emot kärnkraft, och kärnkraftsmotståndare, som inte har så mycket emot FRA-lagen. Heeeelt smart är det kanske inte att göra sig ovän med båda parter genom att köra över dem och stämmobesluten.
Kärnkraften är dock inte en sådan fråga. Den innehåller dimensioner som gör det svårt att avgöra i vilken utsträckning folk faktiskt ska få smälla upp reaktorer.
Det är dock inte anledningen till att jag ställer mig en smula skeptisk till Alliansens överrenskommelse. Att vissa jublar har jag full förståelse för - vissa godbitar om förnybar energi finns ju med, men det är just kärnkraftsfrågan som har sprängkraft här.
Precis som Bloggen Bent anser jag att det blir lite bakvänt när partiledningen kör över stämmobeslut. Att göra det två gånger på mindre än ett år i viktiga frågor är dessutom rent otaktiskt.
Centerns väljare - och medlemmar - kan lite förenklat sammanfattas till FRA-motståndare, som inte har så mycket emot kärnkraft, och kärnkraftsmotståndare, som inte har så mycket emot FRA-lagen. Heeeelt smart är det kanske inte att göra sig ovän med båda parter genom att köra över dem och stämmobesluten.
fredag, januari 30, 2009
Klaga lagom!
Vem som helst som spenderat mer än fem minuter med en tonåring vet att de gnäller. Ja, inte alla, naturligtvis, men generellt sett. Vanligen gnäller de om alla krav som tynger ner dem. Åh, det är så många krav i skolan, åh, det kommer så många krav från Ebba von Sydow, åh, nu vill mamma att jag ska diska också!
Tonåren är lite till för att gnälla. Det är halva grejen. Gnällandet i sig är inte särskilt farligt. Tonåringar gnäller gärna frivilligt i grupp, och det är ett bra sätt att släppa lite på hormontrycket. Problemet kommer när vuxna lyssnar och tar dem på allvar.
Jag har gått både grundskolan och gymnasiet. Nej, det är inte så hemskt som vuxna tror. Det är faktiskt rätt soft. Inte helt enkelt, men rätt soft. Nej, det ställs inte för höga krav i skolan på ungdomar. Snarare tvärt om. Jämför gärna med kraven som ställdes när din mamma var liten - ah, just det, kraven har inte ökat. Nej, "utseendekraven" dök inte upp när du började på högstadiet. De såg bara annorlunda ut. Förr i tiden var det heller inte bara diska det handlade om, utan mjölka, städa, läsa läxor, laga kläder och diska. I-landsproblem är naturligtvis också problem, men ibland kan det vara bra med lite perspektiv. In other news, Gandalf died, liksom.
Nåja, skadan har ju redan börjat ske. Med lägre krav följer lägre resultat. Det är liksom inbyggt i människans natur och kallas för minsta motståndets lag - man gör så lite som möjligt för så mycket som möjligt. Det är det beteendet är vad som ligger bakom mänsklighetens framsteg.
Därför är det inte förvånande att resultaten sjunker. Det är en logisk följd.
Hur löses då problemet på bästa sätt?
Förslagsvis genom att man ställer krav på elever igen. Men det är klart, det vore ju hemskt, för sådant gör ju redan Ebba von Sydow och mamma...
Tonåren är lite till för att gnälla. Det är halva grejen. Gnällandet i sig är inte särskilt farligt. Tonåringar gnäller gärna frivilligt i grupp, och det är ett bra sätt att släppa lite på hormontrycket. Problemet kommer när vuxna lyssnar och tar dem på allvar.
Jag har gått både grundskolan och gymnasiet. Nej, det är inte så hemskt som vuxna tror. Det är faktiskt rätt soft. Inte helt enkelt, men rätt soft. Nej, det ställs inte för höga krav i skolan på ungdomar. Snarare tvärt om. Jämför gärna med kraven som ställdes när din mamma var liten - ah, just det, kraven har inte ökat. Nej, "utseendekraven" dök inte upp när du började på högstadiet. De såg bara annorlunda ut. Förr i tiden var det heller inte bara diska det handlade om, utan mjölka, städa, läsa läxor, laga kläder och diska. I-landsproblem är naturligtvis också problem, men ibland kan det vara bra med lite perspektiv. In other news, Gandalf died, liksom.
Nåja, skadan har ju redan börjat ske. Med lägre krav följer lägre resultat. Det är liksom inbyggt i människans natur och kallas för minsta motståndets lag - man gör så lite som möjligt för så mycket som möjligt. Det är det beteendet är vad som ligger bakom mänsklighetens framsteg.
Därför är det inte förvånande att resultaten sjunker. Det är en logisk följd.
Hur löses då problemet på bästa sätt?
Förslagsvis genom att man ställer krav på elever igen. Men det är klart, det vore ju hemskt, för sådant gör ju redan Ebba von Sydow och mamma...
onsdag, januari 28, 2009
Ett skolexempel på varför kårobligatoriet inte fungerar
Jag hade tyvärr inte möjlighet att gå på det senaste kårfullmäktigemötet. Nu sitter Borgerliga Studenter i opposition, så jag misstänker att jag inte direkt hade kunnat göra något åt skiten, men här är den i alla fall:
Uppsala studentkår tar ställning för kårobligatoriet.
Jag hade nog missat det helt, om det inte vore för att ordförande Klas-Herman Lundgren mailade ut till folk om artikeln. I slutet av mailet, antagligen medhängande i alla han skickar, finns följande mening:
Uppsala Studentkår är Sveriges största studentkår med 34 000 medlemmar.
Det här är precis varför vi ska avskaffa obligatoriet. Av dessa 34 000 medlemmar röstade, med lite god vilja, tretton procent i kårvalet. Av dessa lite drygt 4 000 medlemmar har en något övervägande majoritet röstat på Uppsala Universitets Studenter, Vänsterns Studentförbund eller Gröna Studenter. Dessa har nu beslutat att kårobligatoriet borde vara kvar - dessutom med motiveringen att det ska säkra studentinflytandet.
Okej, om ingen annan tänker ställa den förbjudna frågan så gör jag det.
Hur mycket studentinflytande behövs egentligen?
Ärligt talat alltså. Jag sitter i fullmäktige. Det är inte direkt så att vi har något egentligt, mer än alla pengar vi tvingar av studenterna, att ha inflytande över. Det funkar rätt bra (bortsett från att vi inte borde lägga vantarna på andras egendom, naturligtvis.) Åttiosju procent av alla studenter bryr sig ju uppenbarligen inte över huvud taget om kåren - den är helt enkelt inte relevant för dem. Ändå har nu, tja, låt oss vara snälla och säga åtta procent av kåren bestämt att resten borde tvingas vara medlemmar.
Tack, hörrni, jättesnällt.
Jag trodde att Piratstudenterna skulle komma med den här reaktionen, men har inte läst något om det hos MAB än, så jag får väl säga det också:
Kåren är föråldrad.
Studentinflytande på 2000-talet kommer inte att finnas genom mossiga institutioner, utan säkras genom att universitet och högskolor får konkurrera med varandra. Internet ger dessutom oändliga möjligheter till engagemang på andra sätt än en påtvingad avgift och inrutade förfaranden. Studenter kommer inte i framtiden att ägna sig åt kårer, utan snarare åt sakfrågor.
Lägg ner kåren. Den behövs inte.
Uppsala studentkår tar ställning för kårobligatoriet.
Jag hade nog missat det helt, om det inte vore för att ordförande Klas-Herman Lundgren mailade ut till folk om artikeln. I slutet av mailet, antagligen medhängande i alla han skickar, finns följande mening:
Uppsala Studentkår är Sveriges största studentkår med 34 000 medlemmar.
Det här är precis varför vi ska avskaffa obligatoriet. Av dessa 34 000 medlemmar röstade, med lite god vilja, tretton procent i kårvalet. Av dessa lite drygt 4 000 medlemmar har en något övervägande majoritet röstat på Uppsala Universitets Studenter, Vänsterns Studentförbund eller Gröna Studenter. Dessa har nu beslutat att kårobligatoriet borde vara kvar - dessutom med motiveringen att det ska säkra studentinflytandet.
Okej, om ingen annan tänker ställa den förbjudna frågan så gör jag det.
Hur mycket studentinflytande behövs egentligen?
Ärligt talat alltså. Jag sitter i fullmäktige. Det är inte direkt så att vi har något egentligt, mer än alla pengar vi tvingar av studenterna, att ha inflytande över. Det funkar rätt bra (bortsett från att vi inte borde lägga vantarna på andras egendom, naturligtvis.) Åttiosju procent av alla studenter bryr sig ju uppenbarligen inte över huvud taget om kåren - den är helt enkelt inte relevant för dem. Ändå har nu, tja, låt oss vara snälla och säga åtta procent av kåren bestämt att resten borde tvingas vara medlemmar.
Tack, hörrni, jättesnällt.
Jag trodde att Piratstudenterna skulle komma med den här reaktionen, men har inte läst något om det hos MAB än, så jag får väl säga det också:
Kåren är föråldrad.
Studentinflytande på 2000-talet kommer inte att finnas genom mossiga institutioner, utan säkras genom att universitet och högskolor får konkurrera med varandra. Internet ger dessutom oändliga möjligheter till engagemang på andra sätt än en påtvingad avgift och inrutade förfaranden. Studenter kommer inte i framtiden att ägna sig åt kårer, utan snarare åt sakfrågor.
Lägg ner kåren. Den behövs inte.
tisdag, januari 27, 2009
Livsmedelsverket laborerar med matvanorna - som vanligt
Jaha. Nu äter vi visst för mycket kött. Det kan visst göra oss feta.
Förlåt, men hursa?
Faktum är ju att om man skär bort det synliga fettet så innehåller rent kött så lite som tre procent fett. (Jämför gärna med "lågfettarna" hos Scan; det klår köttbullarna, lättkorven och salamin, för att ta några exempel.)
Viktigt att notera i sammanhanget är att Metroartikeln inte bara pratar om kött - utan också köttvaror (exempelvis köttbullarna, lättkorven och salamin, mind you).
I övrigt vill jag bara påminna om, eh, det här igen.
Förlåt, men hursa?
Faktum är ju att om man skär bort det synliga fettet så innehåller rent kött så lite som tre procent fett. (Jämför gärna med "lågfettarna" hos Scan; det klår köttbullarna, lättkorven och salamin, för att ta några exempel.)
Viktigt att notera i sammanhanget är att Metroartikeln inte bara pratar om kött - utan också köttvaror (exempelvis köttbullarna, lättkorven och salamin, mind you).
I övrigt vill jag bara påminna om, eh, det här igen.
fredag, januari 23, 2009
Fuck off!
Via Dexion hittar jag den här motionen, underskriven av bl. a. Birgitta Ohlsson. Man förklarar att Sverige ska marknadsföra sexköpslagen till andra länder.
Att debattera sexköp är svårt. Människors fria vilja, människors rätt till sin egen kropp, människors rätt till sin egen sexualitet - det är saker som motståndarsidan på något vis lyckats kapa. Ingen kan vilja sälja sex. Man säljer inte sex, man säljer sin kropp. Man säljer sin sexualitet.
Sist jag skrev i ämnet fick jag också förklarat för mig att jag saknar legitimitet att uttala mig, eftersom jag själv inte säljer sex.
Slående logik, hörrni.
Jag kan alltså heller inte förespråka att homosexuella ska få ligga med varandra, eftersom inte är homosexuell. Detsamma gäller i fråga om polyamorösa människor.
Jag kan inte argumentera för att värnskatten ska avskaffas, för jag tjänar inte tillräckligt mycket för att betala sådan.
Jag har ingen möjlighet att stå på en sida i någon konflikt där jag inte själv är involverad.
(Det här, kära lilla Nicke, innebär också att du inte kan välja sida i Gaza-konflikten!)
Det finns natuligtvis anledningar till att jag inte säljer sex. En är att jag lider av en monogam störning. En annan är att jag dels inte tror att pojkvännen skulle uppskatta ökade utgifter, samt att sådan försäljning inte skulle anses vara riktigt sexsäljeri.
Det finns naturligtvis anledningar till att jag heller inte vill spraya folk med grädde och slicka upp det, bli urinerad på, spy i någon annans mun eller slicka fitta. Det handlar om saker jag inte tänder på. Men vill andra sysselsätta sig med sådant så har jag bannemej ingen rätt att lägga mig i.
Kristendomsinfluerade moralpaniska reaktioner på sexköp, som finns från riksdagens höger till vänster, är inget annat är ren och skär paternalism. Sådant ska de ge fan i.
Att debattera sexköp är svårt. Människors fria vilja, människors rätt till sin egen kropp, människors rätt till sin egen sexualitet - det är saker som motståndarsidan på något vis lyckats kapa. Ingen kan vilja sälja sex. Man säljer inte sex, man säljer sin kropp. Man säljer sin sexualitet.
Sist jag skrev i ämnet fick jag också förklarat för mig att jag saknar legitimitet att uttala mig, eftersom jag själv inte säljer sex.
Slående logik, hörrni.
Jag kan alltså heller inte förespråka att homosexuella ska få ligga med varandra, eftersom inte är homosexuell. Detsamma gäller i fråga om polyamorösa människor.
Jag kan inte argumentera för att värnskatten ska avskaffas, för jag tjänar inte tillräckligt mycket för att betala sådan.
Jag har ingen möjlighet att stå på en sida i någon konflikt där jag inte själv är involverad.
(Det här, kära lilla Nicke, innebär också att du inte kan välja sida i Gaza-konflikten!)
Det finns natuligtvis anledningar till att jag inte säljer sex. En är att jag lider av en monogam störning. En annan är att jag dels inte tror att pojkvännen skulle uppskatta ökade utgifter, samt att sådan försäljning inte skulle anses vara riktigt sexsäljeri.
Det finns naturligtvis anledningar till att jag heller inte vill spraya folk med grädde och slicka upp det, bli urinerad på, spy i någon annans mun eller slicka fitta. Det handlar om saker jag inte tänder på. Men vill andra sysselsätta sig med sådant så har jag bannemej ingen rätt att lägga mig i.
Kristendomsinfluerade moralpaniska reaktioner på sexköp, som finns från riksdagens höger till vänster, är inget annat är ren och skär paternalism. Sådant ska de ge fan i.
Definitivt värt att komma ihåg
Apropå Livsmedelsverkets debattartikel hos Aftonbladet tycker jag att vi alla ska påminna oss om vad som nog är 2008 års bästa citat:
Vi måste komma ihåg att i ett historiskt perspektiv är det först under de få 30 - 40 åren som Livsmedelsverkets rekommendationer funnits som fetman i landet formligen exploderat, inte minst bland våra barn
Christer Enkvist, överläkare, och Olle Jonsson, mjölkbonde.
Vi måste komma ihåg att i ett historiskt perspektiv är det först under de få 30 - 40 åren som Livsmedelsverkets rekommendationer funnits som fetman i landet formligen exploderat, inte minst bland våra barn
Christer Enkvist, överläkare, och Olle Jonsson, mjölkbonde.
torsdag, januari 22, 2009
DN Kulturs korrekturläsare ansvarar även för ledarna
Att det brukar vara lite si och så med DN Kultur, fakta och korrektur har vi nog alla vant oss vid. Att det hela spridit sig till ledarsidan kan man ju faktiskt nästan bara garva åt.
Men bara nästan.
Rättssäkerhet är ett viktigt begrepp. Det är absolut grundläggande i en rättsstat. Rättssäkerhet är en garanti för den som står anklagad för ett brott - en garanti att inte dömas oskyldig.
Den hotas inte ett jävla dugg av organiserad brottslighet och dennes "ovana att hota vittnen och på annat sätt styra rättsprocessen". Troligen är ordet DN söker efter "rättsskydd" - men det är, som sagt var, något helt annat.
Att slänga omkring med begreppet hur som helst, för att det passar ens egna syften och låter bra, det undergräver rättsstaten i allmänhet och rättssäkerheten i synnerhet.
Skärpning, för fan!
Men bara nästan.
Rättssäkerhet är ett viktigt begrepp. Det är absolut grundläggande i en rättsstat. Rättssäkerhet är en garanti för den som står anklagad för ett brott - en garanti att inte dömas oskyldig.
Den hotas inte ett jävla dugg av organiserad brottslighet och dennes "ovana att hota vittnen och på annat sätt styra rättsprocessen". Troligen är ordet DN söker efter "rättsskydd" - men det är, som sagt var, något helt annat.
Att slänga omkring med begreppet hur som helst, för att det passar ens egna syften och låter bra, det undergräver rättsstaten i allmänhet och rättssäkerheten i synnerhet.
Skärpning, för fan!
onsdag, januari 21, 2009
Vad man kan lära sig av Kristdemokraterna
Jag är inget stort fan av Kristdemokraterna. De står för en alldeles för religiös syn på saker och ting, och förhåller sig alldeles för konservativt till, tja, allt.
Det visar sig dock att man kan lära sig saker även av dem.
Till att börja med principfastheten. Ja, jag förstår varför kd får vägra men c inte fick det i FRA-frågan, men ändå; principfastheten.
Vidare frågan om huruvida kyrkan ska "tvingas" viga samkönade par eller inte - eller snarare om kyrkan över huvud taget ska ha vigselrätt. Det ska den naturligtvis inte. (Kan påpekas att avtalsfrihet naturligtvis vore trevligast för alla, men vafan, tillåt mig att vara pragmatisk.)
Vill man ha, eh, Guds välsignelse över sin religion så får man gärna knalla till kyrkan - men det finns ingen som helst anledning att ge dem en myndighetsutövande roll.
DN, SvD, Newsmill.
Det visar sig dock att man kan lära sig saker även av dem.
Till att börja med principfastheten. Ja, jag förstår varför kd får vägra men c inte fick det i FRA-frågan, men ändå; principfastheten.
Vidare frågan om huruvida kyrkan ska "tvingas" viga samkönade par eller inte - eller snarare om kyrkan över huvud taget ska ha vigselrätt. Det ska den naturligtvis inte. (Kan påpekas att avtalsfrihet naturligtvis vore trevligast för alla, men vafan, tillåt mig att vara pragmatisk.)
Vill man ha, eh, Guds välsignelse över sin religion så får man gärna knalla till kyrkan - men det finns ingen som helst anledning att ge dem en myndighetsutövande roll.
DN, SvD, Newsmill.
tisdag, januari 20, 2009
Politisk pragmatism, del II
Förra veckan beklagade jag mig över att man fokuserar på vad som är politiskt möjligt och önskade mig rakryggade politiker. Mattias $vensson har också ilsknat till, vilket föranlett Sanna Rayman att försvara pragmatiken.
Man måste skynda långsamt, tycks hon mena. Mattias är revolutionär, medan Annie är en smula mer pragmatisk - men de har ju samma mål, och det är vad som räknas. Hur man tar sig till målet är mindre viktigt, bara man gör det.
Där måste jag få bryta in. Man missar nämligen en viktig, viktig princip.
Ändamålen helgar inte medlen.
Att Annie och Mattias till stor del har samma mål har inget att göra med att man kan ta fel väg dit. Det är inte okej att rösta igenom FRA bara för att man också röstar för att sänka skatterna. Det är inte okej att rösta igenom industripaket bara för att man också röstar för att underlätta för småföretagare. Det är inte okej att slakta integriteten bara för att man vill ha ett liberalt samhälle någon gång.
Man måste skynda långsamt, tycks hon mena. Mattias är revolutionär, medan Annie är en smula mer pragmatisk - men de har ju samma mål, och det är vad som räknas. Hur man tar sig till målet är mindre viktigt, bara man gör det.
Där måste jag få bryta in. Man missar nämligen en viktig, viktig princip.
Ändamålen helgar inte medlen.
Att Annie och Mattias till stor del har samma mål har inget att göra med att man kan ta fel väg dit. Det är inte okej att rösta igenom FRA bara för att man också röstar för att sänka skatterna. Det är inte okej att rösta igenom industripaket bara för att man också röstar för att underlätta för småföretagare. Det är inte okej att slakta integriteten bara för att man vill ha ett liberalt samhälle någon gång.
måndag, januari 19, 2009
Om upphovsrätt
Eftersom det är på tapeten tänkte jag ta och titta lite närmare på det här med upphovsrätt - igen.
Björn från Bloggen Bent skriver på Centeruppropet om hur upphovsrätt hänger ihop med naturrätten, och kallar det för "right of mind". För att vara helt rättvis vill han korta den till en sisådär tio år, vilket är betydligt bättre än den nuvarande lagstiftningen, men jag måste ändå tyvärr säga att han har fel.
Upphovsrätt är inte en del av naturrätten. Den är en inskränkning av den.
Sist jag skrev om saken påpekade en kommentator att pengar minsann också kan vara immateriella - menar jag att man inte kan äga dem? Precis tvärt om. Vi kan ta ett exempel.
Föreställ dig att du på julafton får ett presentkort på H&M av din mamma. Överlycklig tågar du iväg till affären, med henne i släptåg, och plockar på dig varor som uppgår till den angivna summan och tar dig till kassan, där kassörskan registrerar alla varor. Därefter räcker du över ditt presentkort. Kassörskan ler och frågar:
- Vill du betala med det?
Du nickar ivrigt.
- Nej nej, stop! säger plötsligt din mor. Jag äger pengarna på det där kortet!
- Va? svarar du, en smula förvirrad.
- Ja, men lilla vän, det förstår du väl, att du visserligen äger det fysiska kortet, men pengarna på det kommer ju från mig, de äger jag fortfarande. De är immateriella.
OK, ni kanske har trevliga mammor, men situationen är direkt överförbar på en CD-skiva. Du köper skivan av artisten och måste därefter ha rätt att göra vad fan du vill med den - även kopiera den till dina vänner, fiender och vilka helst du önskar - därför att du äger den.
Jaha, vad ska artister leva på då? brukar många mena. Till att börja med; det är inte mitt ansvar att ge folk jobb. Föreställ er att man stiftar en lag som gör att folk har rätt till pengar när de visslar - bortsett från oljudet, skulle ni tycka att det är en bra lag? Skulle ni vilja ta bort den? Jaha, vad ska visslarna leva på då?
Vidare så finns det en lösning. Den går ut på att upphovsmannen inte säljer saker, utan hyr ut. Så länge upphovsmannen själv har kvar äganderätten gör det utmärkt att i nyttjanderättsuppgörelsen uppställa vilkor där nyttjanderättsinnehavaren förbinder sig att inte kopiera eller sprida vidare.
Right of mind, för övrigt, torde innebära att man har rätt att behålla sina idéer; ingen kan tvinga dig att berätta vad du tänker.
Björn från Bloggen Bent skriver på Centeruppropet om hur upphovsrätt hänger ihop med naturrätten, och kallar det för "right of mind". För att vara helt rättvis vill han korta den till en sisådär tio år, vilket är betydligt bättre än den nuvarande lagstiftningen, men jag måste ändå tyvärr säga att han har fel.
Upphovsrätt är inte en del av naturrätten. Den är en inskränkning av den.
Sist jag skrev om saken påpekade en kommentator att pengar minsann också kan vara immateriella - menar jag att man inte kan äga dem? Precis tvärt om. Vi kan ta ett exempel.
Föreställ dig att du på julafton får ett presentkort på H&M av din mamma. Överlycklig tågar du iväg till affären, med henne i släptåg, och plockar på dig varor som uppgår till den angivna summan och tar dig till kassan, där kassörskan registrerar alla varor. Därefter räcker du över ditt presentkort. Kassörskan ler och frågar:
- Vill du betala med det?
Du nickar ivrigt.
- Nej nej, stop! säger plötsligt din mor. Jag äger pengarna på det där kortet!
- Va? svarar du, en smula förvirrad.
- Ja, men lilla vän, det förstår du väl, att du visserligen äger det fysiska kortet, men pengarna på det kommer ju från mig, de äger jag fortfarande. De är immateriella.
OK, ni kanske har trevliga mammor, men situationen är direkt överförbar på en CD-skiva. Du köper skivan av artisten och måste därefter ha rätt att göra vad fan du vill med den - även kopiera den till dina vänner, fiender och vilka helst du önskar - därför att du äger den.
Jaha, vad ska artister leva på då? brukar många mena. Till att börja med; det är inte mitt ansvar att ge folk jobb. Föreställ er att man stiftar en lag som gör att folk har rätt till pengar när de visslar - bortsett från oljudet, skulle ni tycka att det är en bra lag? Skulle ni vilja ta bort den? Jaha, vad ska visslarna leva på då?
Vidare så finns det en lösning. Den går ut på att upphovsmannen inte säljer saker, utan hyr ut. Så länge upphovsmannen själv har kvar äganderätten gör det utmärkt att i nyttjanderättsuppgörelsen uppställa vilkor där nyttjanderättsinnehavaren förbinder sig att inte kopiera eller sprida vidare.
Right of mind, för övrigt, torde innebära att man har rätt att behålla sina idéer; ingen kan tvinga dig att berätta vad du tänker.
söndag, januari 18, 2009
Till vintern
torsdag, januari 15, 2009
Zaremba tar tag i grundlagsdebatten
Det finns många anledningar till att jag älskar Max. Deras perfekta hamburgare är en av dem. Att stripsen idag var mycket godare än vanligt en annan.
Ett gigantiskt plus är också att de bjuder på DN. Jag läser vanligtvis tidningen på nätet, och missar därför en del rätt bra saker. Idag uppenbarligen Maciej Zarembas debattinlägg.
Det är nog ingen hemlighet att jag inte är ett stort fan av vare sig politiska kompromisser eller vår grundlag. En kompromiss är ofta den sämsta av tre tänkbara lösningar, och grundlagen fungerar ungefär som lagstiftarnas dasspapper.
Våra rättigheter är skyddade - från att kunna tas i anspråk.
Det juridiska språket är också något som Zaremba uppmärksammar (liksom många förtvivlade juriststudenter innan honom, vill jag lova). Och nog är det sant att texten på sina håll är väl krånglig, och därtill inte alls ger intrycket av att vara ett grundläggande manifest.
Man får väl helt enkelt hoppas att Zaremba får rätt om de två sista styckena:
"Så låt oss om sisådär sex år få fram ett helgjutet förslag att omvandla regeringsformen från ett administrativt stycke till en fyr som lyser upp mörkret. [...]
Sedan får debatten komma, och motförslagen, och remisserna och kompromisserna. I den ordningen."
Ett gigantiskt plus är också att de bjuder på DN. Jag läser vanligtvis tidningen på nätet, och missar därför en del rätt bra saker. Idag uppenbarligen Maciej Zarembas debattinlägg.
Det är nog ingen hemlighet att jag inte är ett stort fan av vare sig politiska kompromisser eller vår grundlag. En kompromiss är ofta den sämsta av tre tänkbara lösningar, och grundlagen fungerar ungefär som lagstiftarnas dasspapper.
Våra rättigheter är skyddade - från att kunna tas i anspråk.
Det juridiska språket är också något som Zaremba uppmärksammar (liksom många förtvivlade juriststudenter innan honom, vill jag lova). Och nog är det sant att texten på sina håll är väl krånglig, och därtill inte alls ger intrycket av att vara ett grundläggande manifest.
Man får väl helt enkelt hoppas att Zaremba får rätt om de två sista styckena:
"Så låt oss om sisådär sex år få fram ett helgjutet förslag att omvandla regeringsformen från ett administrativt stycke till en fyr som lyser upp mörkret. [...]
Sedan får debatten komma, och motförslagen, och remisserna och kompromisserna. I den ordningen."
Politisk pragmatik är fruktansvärt
Jag hade tyvärr inte möjlighet att gå på Timbros Hur skapar vi ett stöttåligare Sverige?-seminarium igår. Sanna Rayman var dock på plats och rapporterar om det hela.
Jag fastnar för när hon citerar Annie Johanssons förklaring till att politiker lägger sig i när de inte borde och de facto förvärrar saker. "Politiskt sett är det inte ett alternativ att inte göra någonting. Det måste man ha med i beräkningarna inför 2010, men också med nästa mandatperiod i åtanke – om man vill ha fortsatta liberala reformer".
Pragmatiskt.
Resonemanget går alltså ut på att man inte kan göra rätt hela tiden - man måste medvetet göra fel ibland också, så att man är fortsatt populär.
I dessa tider, när opinionsmätningarna får rubriker så gott som varje dag, är det alltså viktigt att vänta kappan efter vinden. Politikers möjligheter att själva opinionsbilda verkar man bortse helt ifrån.
Föreställ er att det inte kommit något bilpaket. Det är klart att Alliansen skulle få beska frågor, men de skulle också kunna leverera svar. De skulle kunna förklara att ja, folk kommer nog att förlora just de här jobben, men ett bilpaket hade bara senarelagt processen en smula, och kanske i slutändan förvärrat situationen ytterligare. Det kommer nya jobb. Kriser är en del av livet.
Istället vågar man inte stå med rak rygg, och resultatet blir naturligtvis att folk tror att staten ska lägga sig i, för det blir bra då.
Man måste börja vänta skutan någon gång. Med tanke på utsikterna för ett omval 2010 föreslår jag att man börjar ratta å det grövsta omedelbart.
Jag fastnar för när hon citerar Annie Johanssons förklaring till att politiker lägger sig i när de inte borde och de facto förvärrar saker. "Politiskt sett är det inte ett alternativ att inte göra någonting. Det måste man ha med i beräkningarna inför 2010, men också med nästa mandatperiod i åtanke – om man vill ha fortsatta liberala reformer".
Pragmatiskt.
Resonemanget går alltså ut på att man inte kan göra rätt hela tiden - man måste medvetet göra fel ibland också, så att man är fortsatt populär.
I dessa tider, när opinionsmätningarna får rubriker så gott som varje dag, är det alltså viktigt att vänta kappan efter vinden. Politikers möjligheter att själva opinionsbilda verkar man bortse helt ifrån.
Föreställ er att det inte kommit något bilpaket. Det är klart att Alliansen skulle få beska frågor, men de skulle också kunna leverera svar. De skulle kunna förklara att ja, folk kommer nog att förlora just de här jobben, men ett bilpaket hade bara senarelagt processen en smula, och kanske i slutändan förvärrat situationen ytterligare. Det kommer nya jobb. Kriser är en del av livet.
Istället vågar man inte stå med rak rygg, och resultatet blir naturligtvis att folk tror att staten ska lägga sig i, för det blir bra då.
Man måste börja vänta skutan någon gång. Med tanke på utsikterna för ett omval 2010 föreslår jag att man börjar ratta å det grövsta omedelbart.
onsdag, januari 14, 2009
Lyssna på Annie!
Annie Johansson skriver i DI att man från Alliansens håll måste våga ifrågasätta turordningsreglerna. Det är inte acceptabelt att dessa blivit en helig ko för både moderater och socialdemokrater.
Varje steg mot att riva upp LAS är ett bra steg. Snälla partiledningen, lyssna på Annie!
Varje steg mot att riva upp LAS är ett bra steg. Snälla partiledningen, lyssna på Annie!
tisdag, januari 13, 2009
Ska det vara så svårt att vara objektiv när man skriver om sexarbete?
På SvD.se kan man idag läsa att prostitutionen frodas i Danmark. De har nämligen inte någon sexköpslag.
Hela artikeln, skriven av Kristina Olsson, har en rätt spännande uppbyggnad.
Steg 1. Beskrivning av en gatuprostituerad. Hon bjuder ut sig till män, men "vänder skyggt bort blicken när man som förbipasserande kvinna tittar rakt på henne". Det är hemskt. Man kan köpa allt; "[d]ildos, porrfilmer, människor". "Individens rättigheter och fria val går före allt annat" - och allt annat är ju, underförstått, viktigare.
Steg 2. Någon typ av representant för de gatuprostituerade ges utrymme. Människan "ser ingen annan utväg än att förbjuda sexköp också i Danmark".
Steg 3. En "massageklinikprostituerad" (i brist på bättre ord) får presentera sin synvinkel. Men varför knullar hon inte gratis, om hon nu tycker om det? Nyckeltermen är troligen "men jag gör det för pengarna".
Steg 4. "Det känns dock som en avgrund mellan den varma, väldoftande massagekliniken och de blåfrusna flickorna som vi nyligen passerade på Istedgade".
Steg 5. Åter till den självutnämnda representanten. "Prostitution i ett samhälle påverkar alla kvinnor".
Läser man faktarutan får man all anledning att höja på ögonbrynen. Det finns ungefär 500 gatuprostituerade i Danmark - att jämföra med det totala antalet prostituerade, 6000. Prostituerade som arbetar på massagekliniker utgör den största andelen, ungefär 1200 pers. Om man bara läser artikeln verkar dock dessa utgöra en klar minoritet. Det är ju dessutom intressant att Olsson väljer att låta en självutnämnd representant för de gatuprostituerade uttala sig i deras ställe. I artikeln verkar man inte heller köpa sex, utan människor. Prostituerade omnämns också enbart som kvinnor, trots att andelen män som säljer sex inte är obetydlig.
Och framförallt; de som faktiskt vill prostituera sig måste ge upp denna rätt till förmån för representantens uppfattning. När Maria, som den massageklinikprostituerade kallas i artikeln, framhåller att det är en liten del av kvinnorna i branschen som mår dåligt, får representanten förklara att det är omöjligt med särlagstiftning som förbjuder sexköp vad gäller traffickingoffer, men inte vad gäller dem som gör ett fritt val - och det antyds att Maria inte har den blekaste om vad gatuprostitution ens är för något.
Det är också intressant att man beskriver Danmark som ett tillhåll för hallickar och prostituerade från andra länder, när man utifrån Socialstyrelsens rapport Kännedom om prostitution 2007 kan dra slutsatsen att andelen hallickar - och därmed utländska sexarbetare - ökat också i Sverige, trots sexköpslagen. Att den inte heller har minskat prostitutionen i Sverige kan ju också vara värt att notera.
Om SvD försöker marknadsföra som "kvalitetsjournalistik och satsning på det fördjupande reportaget" så kan de behöva omdefiniera sina begrepp.
Hela artikeln, skriven av Kristina Olsson, har en rätt spännande uppbyggnad.
Steg 1. Beskrivning av en gatuprostituerad. Hon bjuder ut sig till män, men "vänder skyggt bort blicken när man som förbipasserande kvinna tittar rakt på henne". Det är hemskt. Man kan köpa allt; "[d]ildos, porrfilmer, människor". "Individens rättigheter och fria val går före allt annat" - och allt annat är ju, underförstått, viktigare.
Steg 2. Någon typ av representant för de gatuprostituerade ges utrymme. Människan "ser ingen annan utväg än att förbjuda sexköp också i Danmark".
Steg 3. En "massageklinikprostituerad" (i brist på bättre ord) får presentera sin synvinkel. Men varför knullar hon inte gratis, om hon nu tycker om det? Nyckeltermen är troligen "men jag gör det för pengarna".
Steg 4. "Det känns dock som en avgrund mellan den varma, väldoftande massagekliniken och de blåfrusna flickorna som vi nyligen passerade på Istedgade".
Steg 5. Åter till den självutnämnda representanten. "Prostitution i ett samhälle påverkar alla kvinnor".
Läser man faktarutan får man all anledning att höja på ögonbrynen. Det finns ungefär 500 gatuprostituerade i Danmark - att jämföra med det totala antalet prostituerade, 6000. Prostituerade som arbetar på massagekliniker utgör den största andelen, ungefär 1200 pers. Om man bara läser artikeln verkar dock dessa utgöra en klar minoritet. Det är ju dessutom intressant att Olsson väljer att låta en självutnämnd representant för de gatuprostituerade uttala sig i deras ställe. I artikeln verkar man inte heller köpa sex, utan människor. Prostituerade omnämns också enbart som kvinnor, trots att andelen män som säljer sex inte är obetydlig.
Och framförallt; de som faktiskt vill prostituera sig måste ge upp denna rätt till förmån för representantens uppfattning. När Maria, som den massageklinikprostituerade kallas i artikeln, framhåller att det är en liten del av kvinnorna i branschen som mår dåligt, får representanten förklara att det är omöjligt med särlagstiftning som förbjuder sexköp vad gäller traffickingoffer, men inte vad gäller dem som gör ett fritt val - och det antyds att Maria inte har den blekaste om vad gatuprostitution ens är för något.
Det är också intressant att man beskriver Danmark som ett tillhåll för hallickar och prostituerade från andra länder, när man utifrån Socialstyrelsens rapport Kännedom om prostitution 2007 kan dra slutsatsen att andelen hallickar - och därmed utländska sexarbetare - ökat också i Sverige, trots sexköpslagen. Att den inte heller har minskat prostitutionen i Sverige kan ju också vara värt att notera.
Om SvD försöker marknadsföra som "kvalitetsjournalistik och satsning på det fördjupande reportaget" så kan de behöva omdefiniera sina begrepp.
måndag, januari 12, 2009
Om jobb, trygghet och ekonomi
Igår skrev Magnus Henrekson, professor och vd vid Institutet för Näringslivsforskning, på DN Debatt om att LAS måste kastas i papperskorgen. Centerfolk jublade över slutsatsen.
En slutsats som naturligtvis i sig är lovvärd - det är bara det att den kommer med ett antagande om att vi har för lite trygghet på arbetsmarknaden idag, och att det är något som måste lösas med lagstiftning.
Idag skriver Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet och ledamot av Globaliseringsråde, på SvD Brännpunkt om att man kanske borde införa ett generöst, allmänt avdragsbidrag för att folk som drabbas av uppsägning ska känna sig lite tryggare.
Samtidigt hittar jag via Dick Kling den skrämmande verkligheten: Var tredje svensk har ingen ekonomisk buffert.
Ja, vi behöver skrota LAS, och nej, vi ska inte ha ett generöst allmänt avgångsbidrag. Det är dags för svenska folket att bli vuxna nu. Det är dags för svenska folket att lära sig ta ansvar. Det är dags för svenska folket att inse sambanden mellan dagens enorma skattetryck, byråkratin och det som kommer ut i slutändan.
En människa med normal inkomst ska inte behöva ett avgångsbidrag. Hon ska klara av att spara ihop en buffert medan hon jobbar. Om jag med ett extrajobb max två kvällar i veckan klarar av att spara ihop till sommarhyran, betala den aktuella, ha mat på bordet, köpa ny kurslitteratur och fortfarande kan unna mig bio, fika och sådant, då ska det bannemej inte vara några problem för en människa med full lön.
Vuxna medborgare verkar ju ha samma förhållande till staten som som den här grabben till sin farmor, och tro mig, mitt råd till människan är inte att kräva ett tack, utan att sluta skämma bort sin sonson.
En slutsats som naturligtvis i sig är lovvärd - det är bara det att den kommer med ett antagande om att vi har för lite trygghet på arbetsmarknaden idag, och att det är något som måste lösas med lagstiftning.
Idag skriver Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet och ledamot av Globaliseringsråde, på SvD Brännpunkt om att man kanske borde införa ett generöst, allmänt avdragsbidrag för att folk som drabbas av uppsägning ska känna sig lite tryggare.
Samtidigt hittar jag via Dick Kling den skrämmande verkligheten: Var tredje svensk har ingen ekonomisk buffert.
Ja, vi behöver skrota LAS, och nej, vi ska inte ha ett generöst allmänt avgångsbidrag. Det är dags för svenska folket att bli vuxna nu. Det är dags för svenska folket att lära sig ta ansvar. Det är dags för svenska folket att inse sambanden mellan dagens enorma skattetryck, byråkratin och det som kommer ut i slutändan.
En människa med normal inkomst ska inte behöva ett avgångsbidrag. Hon ska klara av att spara ihop en buffert medan hon jobbar. Om jag med ett extrajobb max två kvällar i veckan klarar av att spara ihop till sommarhyran, betala den aktuella, ha mat på bordet, köpa ny kurslitteratur och fortfarande kan unna mig bio, fika och sådant, då ska det bannemej inte vara några problem för en människa med full lön.
Vuxna medborgare verkar ju ha samma förhållande till staten som som den här grabben till sin farmor, och tro mig, mitt råd till människan är inte att kräva ett tack, utan att sluta skämma bort sin sonson.
fredag, januari 09, 2009
De tror i alla fall på vad de säger - men det är ju också det värsta
För ett par dagar sedan berättade Erik Hultin på sin blogg att en socialdemokratisk kvinna vid namn Susanne Eberstein hävdat att FRA-kritikerna har fullt upp med att ägna sig åt fildelning.
Jag undrar om det inte är det gamla "rent mjöl i påsen"-argumentet som kommer igen. Bara fildelare kan bry sig om IPRED. Antagligen var också bara fildelare (och terrorister) rädda för FRA. Vanligt, laglydigt folk bryr sig inte.
Den attityden är bland de farligaste som kan intas, och antagligen den som föranlett sossarna att vilja omöjliggöra anonym surfing. Den som bara är laglydig behöver ju inte vara rädd för att storebror står och kikar över axeln.
Det oroar mig att den totala brytningen med oskuldspresumtionen inte oroar politikerna själva. De verkar lida av paranoia. Plötsligt är alla terrorister, fildelare och yttre hot - det ska till och med antas att de är det, de ska spanas på och deras integritet ska till papperskorgen.
En demokrati bygger på mer än bara folkstyre. Den måste också innehålla grundläggande rättigheter. Rätten till personlig integritet är en sådan. Rätten att anses oskyldig till dess motsatsen är bevisad utgör en annan. Rätten att fritt kunna meddela sig till journalister och dylikt utan att behöva vara rädd för repressalier och åsiktsregistrering ytterligare en.
Lästips; HAX i Expressen.
Jag undrar om det inte är det gamla "rent mjöl i påsen"-argumentet som kommer igen. Bara fildelare kan bry sig om IPRED. Antagligen var också bara fildelare (och terrorister) rädda för FRA. Vanligt, laglydigt folk bryr sig inte.
Den attityden är bland de farligaste som kan intas, och antagligen den som föranlett sossarna att vilja omöjliggöra anonym surfing. Den som bara är laglydig behöver ju inte vara rädd för att storebror står och kikar över axeln.
Det oroar mig att den totala brytningen med oskuldspresumtionen inte oroar politikerna själva. De verkar lida av paranoia. Plötsligt är alla terrorister, fildelare och yttre hot - det ska till och med antas att de är det, de ska spanas på och deras integritet ska till papperskorgen.
En demokrati bygger på mer än bara folkstyre. Den måste också innehålla grundläggande rättigheter. Rätten till personlig integritet är en sådan. Rätten att anses oskyldig till dess motsatsen är bevisad utgör en annan. Rätten att fritt kunna meddela sig till journalister och dylikt utan att behöva vara rädd för repressalier och åsiktsregistrering ytterligare en.
Lästips; HAX i Expressen.
onsdag, januari 07, 2009
Om du är förvånad är du dum i huvudet
I likhet med Johan Hedin blev jag i morse uppringd och utfrågad om energipolitik. Till skillnad från Johan orkade jag inte jävlas med den bisarra frågeställningen eftersom jag knappt fått i mig frukosten - men likt honom är jag en smula upprörd över den utveckling samhället tagit.
Politiker ska bestämma hur din el ska levereras i framtiden.
Av samma skäl blir jag upprörd över Margot Wallströms raljerande i fördragsfrågan. Johan Norbergs klockrena rubrik upplös folket och välj ett nytt säger väl allt...
Politiker inte bara förväntas bestämma en herrejävlans massa saker, de flesta vill det också. Jag kommer ihåg ett möte med Liberala Gruppen, där en moderat riksdagskvinna förklarade att folk inte sitter i riksdagen för pengarna, utan för makten - och att det inte är fult att vilja ha makt.
Temat? En liberal grundlag, om jag inte minns fel.
Därför är det heller ingen överraskning att socialdemokraterna i princip vill förbjuda öppna nätverk. (ProjO skriver mer utförligt än jag orkar.)
Sa jag gott nytt 1984..?
Politiker ska bestämma hur din el ska levereras i framtiden.
Av samma skäl blir jag upprörd över Margot Wallströms raljerande i fördragsfrågan. Johan Norbergs klockrena rubrik upplös folket och välj ett nytt säger väl allt...
Politiker inte bara förväntas bestämma en herrejävlans massa saker, de flesta vill det också. Jag kommer ihåg ett möte med Liberala Gruppen, där en moderat riksdagskvinna förklarade att folk inte sitter i riksdagen för pengarna, utan för makten - och att det inte är fult att vilja ha makt.
Temat? En liberal grundlag, om jag inte minns fel.
Därför är det heller ingen överraskning att socialdemokraterna i princip vill förbjuda öppna nätverk. (ProjO skriver mer utförligt än jag orkar.)
Sa jag gott nytt 1984..?
fredag, januari 02, 2009
Goda nyheter - omväxling förnöjer
Ja, jag vet, jag var kanske lite mer än lovligt sur i min summering av 2008 - men för helvete, jag tror inte ens jag nämnde the bail out Volvo-plan, så det får stå, även om "vårt sista år i frihet" är lite over the top.
I vilket fall som helst, den här bloggen kommer antagligen vara rätt tom fram till onsdag, eftersom jag hälsar på min pojkvän, men jag vill i alla fall gratulera HAX till titeln Årets politiska blogg - en väldigt välförtjänt titel.
För den som inte kan hålla sig till onsdag, however, finns ännu en ljuspunkt; jag har gått och blivit en av vinnarna i Blogges senaste tävling. Där kan man hitta mina kanske en smula mer filosofiska tankar kring det här med utvik. Gott nytt 1984 allihop!
(Oh, jag vet, jag gjorde det igen. Drama queen, I know.)
I vilket fall som helst, den här bloggen kommer antagligen vara rätt tom fram till onsdag, eftersom jag hälsar på min pojkvän, men jag vill i alla fall gratulera HAX till titeln Årets politiska blogg - en väldigt välförtjänt titel.
För den som inte kan hålla sig till onsdag, however, finns ännu en ljuspunkt; jag har gått och blivit en av vinnarna i Blogges senaste tävling. Där kan man hitta mina kanske en smula mer filosofiska tankar kring det här med utvik. Gott nytt 1984 allihop!
(Oh, jag vet, jag gjorde det igen. Drama queen, I know.)
måndag, december 29, 2008
Jag hade fel om 2008
Förra året skrev jag att det nya året inte alls markerade ett slut, utan en ny början. Aldrig har jag väl haft så fel.
Visst har det funnits ljuspunkter, men i stort har året haft en frihetlig nedgång som är värre än börsens.
Jag började året med att upptäcka ERK och sucka över halvdöda institutioner med dålig taktkänsla. Pappa vägrade kompromissa med sin integritet och Nämnden för Barn, Utbildning och Fritid förlorade - i mina ögon - sin bäste ordförande någonsin.
Småpotatis, kan tyckas så här i efterhand, för plötsligt dök en storspelare upp på banan. Vi reglerar, sade de, när de menade att de berättigade allmän avlyssning. I en enda omröstning dödades den personliga integriteten - av en borgerlig regering där centerpartiet ingår. Jag tror aldrig att jag i hela mitt liv skämts så mycket över min partitillhörighet. Aldrig. Ändå beslutade jag mig för att stanna. Det handlar om taktik. Det handlar om att inte ha några egentliga alternativ. Det handlar om att skämmas så mycket att man villigt städar upp andras skit.
2008 handlade också mycket om feltolkningar. Syndikalister fick för sig att porr var ofeministiskt. Centerkvinnorna var fan inte bättre. I finanskrisens spår blev allt nyliberalt - till och med socialism. Marknadshyror var det visst så länge sedan vi hade att folk glömt bort vad det är.
Under hösten föddes också ett annat hot mot integriteten: IPRED. En allians som sade sig vilja återvinna förtroendet fick sin chans och sumpade den.
Civilkuragelagen dök också upp och jag fick uttala mig i DN om saken. Saken verkar sedan ha dött ut, men det är väl värt att hålla ögonen öppna.
Man får väl bara erkänna att det blivit en del porr, hor och feminism också. Vad fan, jag har ju till och med blivit censurerad! Jag som hoppats på att vi gick mot bättre tider.
Förra året lovade jag att gå upp fem kilo. Det har förvisso misslyckats, men på något vis har jag hamnat stabilt över femtiosträcket. I år tänkte jag iställlet försöka skaffa mig kondition, eller nått.
För när allt kommer omkring är det nog konditionen det hänger på. Det här med hjärt- och kärlsjukdomar, alltså. Sådana vill vi ju tydligen inte råka ut för. Maten ska de bannemig inte få ta ifrån mig.
Årets citat på temat dök i alla fall upp för mig i Ljusdalsposten på självaste julafton och är författat av Christer Enkvist, överläkare, och Olle Jonsson, mjölkbonde. Nog fan har de en poäng med följande; Vi måste komma ihåg att i ett historiskt perspektiv är det först under de få 30–40 åren som Livsmedelsverkets rekommendationer funnits som fetman i landet formligen exploderat, inte minst bland våra barn.
Hur kan man då summera året?
FRA. IPRED. En socialistisk borgarregering som gör mer dåligt än bra och som vägrar acceptera människors egna val.
På torsdag börjar FRA-lagen gälla, med full kraft, utan inskränkningar. Onsdag kväll skålar vi för vad som kanske varit vårt sista år i frihet. Gott nytt år, hörrni.
Visst har det funnits ljuspunkter, men i stort har året haft en frihetlig nedgång som är värre än börsens.
Jag började året med att upptäcka ERK och sucka över halvdöda institutioner med dålig taktkänsla. Pappa vägrade kompromissa med sin integritet och Nämnden för Barn, Utbildning och Fritid förlorade - i mina ögon - sin bäste ordförande någonsin.
Småpotatis, kan tyckas så här i efterhand, för plötsligt dök en storspelare upp på banan. Vi reglerar, sade de, när de menade att de berättigade allmän avlyssning. I en enda omröstning dödades den personliga integriteten - av en borgerlig regering där centerpartiet ingår. Jag tror aldrig att jag i hela mitt liv skämts så mycket över min partitillhörighet. Aldrig. Ändå beslutade jag mig för att stanna. Det handlar om taktik. Det handlar om att inte ha några egentliga alternativ. Det handlar om att skämmas så mycket att man villigt städar upp andras skit.
2008 handlade också mycket om feltolkningar. Syndikalister fick för sig att porr var ofeministiskt. Centerkvinnorna var fan inte bättre. I finanskrisens spår blev allt nyliberalt - till och med socialism. Marknadshyror var det visst så länge sedan vi hade att folk glömt bort vad det är.
Under hösten föddes också ett annat hot mot integriteten: IPRED. En allians som sade sig vilja återvinna förtroendet fick sin chans och sumpade den.
Civilkuragelagen dök också upp och jag fick uttala mig i DN om saken. Saken verkar sedan ha dött ut, men det är väl värt att hålla ögonen öppna.
Man får väl bara erkänna att det blivit en del porr, hor och feminism också. Vad fan, jag har ju till och med blivit censurerad! Jag som hoppats på att vi gick mot bättre tider.
Förra året lovade jag att gå upp fem kilo. Det har förvisso misslyckats, men på något vis har jag hamnat stabilt över femtiosträcket. I år tänkte jag iställlet försöka skaffa mig kondition, eller nått.
För när allt kommer omkring är det nog konditionen det hänger på. Det här med hjärt- och kärlsjukdomar, alltså. Sådana vill vi ju tydligen inte råka ut för. Maten ska de bannemig inte få ta ifrån mig.
Årets citat på temat dök i alla fall upp för mig i Ljusdalsposten på självaste julafton och är författat av Christer Enkvist, överläkare, och Olle Jonsson, mjölkbonde. Nog fan har de en poäng med följande; Vi måste komma ihåg att i ett historiskt perspektiv är det först under de få 30–40 åren som Livsmedelsverkets rekommendationer funnits som fetman i landet formligen exploderat, inte minst bland våra barn.
Hur kan man då summera året?
FRA. IPRED. En socialistisk borgarregering som gör mer dåligt än bra och som vägrar acceptera människors egna val.
På torsdag börjar FRA-lagen gälla, med full kraft, utan inskränkningar. Onsdag kväll skålar vi för vad som kanske varit vårt sista år i frihet. Gott nytt år, hörrni.
söndag, december 21, 2008
Ett julinlägg
Ja, jag vet att det är ett par dagar för tidigt, men eftersom jag inte kommer att ha tillgång till internet där jag ska spendera julafton - hos mormor - så är det lika bra att ta det nu.
Redan förra året berättade jag om min, tja, rätt skiftande inställning till julen. Blogge har förtjänstfullt gjort upp med de kristna inslagen i julen (även om jag personligen är en smula tveksam till likhetstecknet mellan Oden och tomten), så jag känner inget behov av att klaga. I år ska jag njuta!
För precis som jag var inne på förra året så har julen gått och blivit något utav en kapitalismens högtid. Vissa invänder nog mot tanken - man handlar ju ändå för att ge bort - men de har missat en viktig beståndsdel; nämligen att kapitalismen på intet sätt kräver av människor att de ska arbeta för ekonomisk vinning, utan faktiskt ger dem friheten att arbeta för något annat. Mellanmänskliga relationer, exempelvis.
Julklapparna är i mina ögon ett sätt att visa uppskattning för sina nära och kära. Det handlar om symboler mer än saker.
Appropå saker. Kvällens Agenda tog upp Reinfeldts påstående om att man ska köpa inhemska varor i julklappar för att stödja den svenska ekonomin.
Sista minuten-tips till Filippa: En bok om ekonomi. Ta något enkelt, så att grabben förstår.
Ask och Tolgfors förtjänar ett varsit exemplar av 1984. Vore bra att skicka ett till Bodström också, när man ändå håller på.
Annika Qarlsson behöver använda julledigheten till att läsa av Petra Östergrens Porr, horor och feminister som jag skickade till henne i somras. Chansen är väl inte så stor, men vafan, sker det jungfrufödslar, så...
En och annan behöver kanske ägna sin ledighet åt att läsa på lite om vad nyliberalism är - om inte annat för att inse att det inte direkt var den som orsakade finanskrisen.
ERK hoppas jag får en rejäl portion självinsikt i julklapp - eller att det åtminstone ligger lite humor under granen och väntar.
Piratpartiet har, några dagar för tidigt visserligen, fått en julklapp som jag verkligen unnar dem. Det ska bli intressant att se hur de gör i parlamentet - finns det månne en alldeles speciell vågmästarplan för EU?
Sexualmoralismen verkar få sig en känga i julklapp. Jag undrar hur wanna be-feministerna får in porrindustrins kollaps i analysen av hur heeemskt det är med det sexualiserade samhället där sex kan köpas för pengar och människor tvingast ta porrjobb och barnen gråter och allt vad det nu är.
Alla er andra vill jag bara önska en riktigt god jul. Och var för guds skull inte rädda för julmaten. Köp en bok och tänk på att det är lika farligt att väga tre kilo för lite som fyrtiofem kilo förmycket.
Glöm förresten för allt i världen inte Jul med Ernst, som spelats in hos min farbror och faster med familj. När ni tittar på alla vackra naturbilder så hoppas jag ni hör min skrytsamma röst inne i huvudet; där bor jag. I paradiset. (Och för er som såg förra avsnittet vill jag bara föra in en dementi; farfar har då aldrig lärt Karl-Arne att ta granar som växer ihop, tvärt om. Huvvaligen.)
Redan förra året berättade jag om min, tja, rätt skiftande inställning till julen. Blogge har förtjänstfullt gjort upp med de kristna inslagen i julen (även om jag personligen är en smula tveksam till likhetstecknet mellan Oden och tomten), så jag känner inget behov av att klaga. I år ska jag njuta!
För precis som jag var inne på förra året så har julen gått och blivit något utav en kapitalismens högtid. Vissa invänder nog mot tanken - man handlar ju ändå för att ge bort - men de har missat en viktig beståndsdel; nämligen att kapitalismen på intet sätt kräver av människor att de ska arbeta för ekonomisk vinning, utan faktiskt ger dem friheten att arbeta för något annat. Mellanmänskliga relationer, exempelvis.
Julklapparna är i mina ögon ett sätt att visa uppskattning för sina nära och kära. Det handlar om symboler mer än saker.
Appropå saker. Kvällens Agenda tog upp Reinfeldts påstående om att man ska köpa inhemska varor i julklappar för att stödja den svenska ekonomin.
Sista minuten-tips till Filippa: En bok om ekonomi. Ta något enkelt, så att grabben förstår.
Ask och Tolgfors förtjänar ett varsit exemplar av 1984. Vore bra att skicka ett till Bodström också, när man ändå håller på.
Annika Qarlsson behöver använda julledigheten till att läsa av Petra Östergrens Porr, horor och feminister som jag skickade till henne i somras. Chansen är väl inte så stor, men vafan, sker det jungfrufödslar, så...
En och annan behöver kanske ägna sin ledighet åt att läsa på lite om vad nyliberalism är - om inte annat för att inse att det inte direkt var den som orsakade finanskrisen.
ERK hoppas jag får en rejäl portion självinsikt i julklapp - eller att det åtminstone ligger lite humor under granen och väntar.
Piratpartiet har, några dagar för tidigt visserligen, fått en julklapp som jag verkligen unnar dem. Det ska bli intressant att se hur de gör i parlamentet - finns det månne en alldeles speciell vågmästarplan för EU?
Sexualmoralismen verkar få sig en känga i julklapp. Jag undrar hur wanna be-feministerna får in porrindustrins kollaps i analysen av hur heeemskt det är med det sexualiserade samhället där sex kan köpas för pengar och människor tvingast ta porrjobb och barnen gråter och allt vad det nu är.
Alla er andra vill jag bara önska en riktigt god jul. Och var för guds skull inte rädda för julmaten. Köp en bok och tänk på att det är lika farligt att väga tre kilo för lite som fyrtiofem kilo förmycket.
Glöm förresten för allt i världen inte Jul med Ernst, som spelats in hos min farbror och faster med familj. När ni tittar på alla vackra naturbilder så hoppas jag ni hör min skrytsamma röst inne i huvudet; där bor jag. I paradiset. (Och för er som såg förra avsnittet vill jag bara föra in en dementi; farfar har då aldrig lärt Karl-Arne att ta granar som växer ihop, tvärt om. Huvvaligen.)
torsdag, december 18, 2008
Rösta fram årets politiska blogg!
Så var det dags i år igen - hos Bloggen Bent utses årets politiska blogg! Det är naturligtvis extra spännande i år, med tanke på vilket kliv framåt bloggarna har tagit. Rösta du också!
Låt mig se om jag fattat det här rätt nu...
1. FRA. Förslaget kommer egentligen från sossarna.
2. IPRED. Sossarna hejar på.
3. Teledatalagringen. Hela skiten är egentligen Bodströms.
Somliga säger att Centerpartiet säljer ut integriteten. Det stämmer inte. Ordet sälja implicerar att ett utbyte sker - men vi har inte fått något tillbaka. Noll gehör för de nödvändiga förändringarna av arbetsmarknadslagstiftningen, exempelvis. Vi kunde lika gärna förhandlat med Sahlin. Regelförenklingar på företagsområdet? Jo tjena. Författningsdomstol? Nej just det, ett visst parti har fått vetorätt av statsministern...
Vad tjänar vi på det här egentligen?
Jo, naturligtvis är vi en del av regeringsmakten. Men makt för maktens skull är ju inte poängen - vi skulle ju ta makten för att göra något bra av det!
Jag har bara en fråga till partiledningen; vad fan gör centerpartiet i en socialdemokratisk regering?!
2. IPRED. Sossarna hejar på.
3. Teledatalagringen. Hela skiten är egentligen Bodströms.
Somliga säger att Centerpartiet säljer ut integriteten. Det stämmer inte. Ordet sälja implicerar att ett utbyte sker - men vi har inte fått något tillbaka. Noll gehör för de nödvändiga förändringarna av arbetsmarknadslagstiftningen, exempelvis. Vi kunde lika gärna förhandlat med Sahlin. Regelförenklingar på företagsområdet? Jo tjena. Författningsdomstol? Nej just det, ett visst parti har fått vetorätt av statsministern...
Vad tjänar vi på det här egentligen?
Jo, naturligtvis är vi en del av regeringsmakten. Men makt för maktens skull är ju inte poängen - vi skulle ju ta makten för att göra något bra av det!
Jag har bara en fråga till partiledningen; vad fan gör centerpartiet i en socialdemokratisk regering?!
onsdag, december 17, 2008
Ursäkta, jag är upptagen...
Gårdagen bestod av tenta och jobb, dagen bestod av resande och möte - morgondagen kommer att bestå av sova och resa. Förhoppningsvis är jag tillbaka imorgon kväll - som det är nu har jag inte ens hunnit med att läsa måndagens rss:er...
Anyway, vill man ha något annat att roa sig med kan man kolla in Twinglys lista över Sveriges populäraste bloggar, där jag tydligen kvalar in.
In other news, så kommer jag inte att delta i panelen för Aftonbladets/Bloggportalens Stora Bloggpriset. Jag har inget emot idén som sådan egentligen - jag vill bara inte ha något med Aftonbladet att göra.
Men alltså, åter imorgon kväll - men senast torsdag.
Anyway, vill man ha något annat att roa sig med kan man kolla in Twinglys lista över Sveriges populäraste bloggar, där jag tydligen kvalar in.
In other news, så kommer jag inte att delta i panelen för Aftonbladets/Bloggportalens Stora Bloggpriset. Jag har inget emot idén som sådan egentligen - jag vill bara inte ha något med Aftonbladet att göra.
Men alltså, åter imorgon kväll - men senast torsdag.
lördag, december 13, 2008
Helgläsning
Eftersom internet ännu inte installerats i min underbara, fantastiska, ursnygga och gudomliga nya lägenhet med eget kök så hinner jag inte med någon längre bloggpost innan biblioteket stänger. Därför rekommenderar jag alla (speciellt eventuella regeringskanslister och partistrateger som läser) att titta närmare på Thomas Gürs kolumn i SvD.
Orkar ni inte det, så kan den sammanfattas med något Hayek kläckte ur sig; We need good principles rather than good people. We need fixed rules, not fixers.
Orkar ni inte det, så kan den sammanfattas med något Hayek kläckte ur sig; We need good principles rather than good people. We need fixed rules, not fixers.
fredag, december 12, 2008
Varför det är viktigt att ifrågasätta Piratpartiet
Pappa frågade över telefonen igår om jag höll på att begå politiskt självmord. Nej, svarade jag, hurså? Det var onsdagens inlägg han syftade på - i dessa tider är det nämligen inte klokt att ifrågasätta Piratpartiet. Jag har fått 22 kommentarer på inlägget, mina egna svar borträknade, och det är nog rekord.
Min tes är alltså att Piratpartiet visserligen har bra ståndpunkter i sina kärnfrågor, men att man inte kan vara säker på vad de gör för att få igenom dem. Kort sagt, de är en smula opålitliga.
Det är ju naturligtvis alla andra partier också. Skillnaden ligger i att de övriga ofta talar om en ideologisk utgångspunkt, och när de inte håller sig till den blir det något man kritiskt kan peka på. Ta mitt eget parti, till exempel. Centern hävdar ofta att liberalismen är dess grundideologi. När de då gör riktigt idiotiska saker, som exempelvis FRA och IPRED, kan man kritisera dem från en ideologisk utgångspunkt. När Mona Sahlin tycker att staten ska rädda Saab och Volvo kan man börja nynna på Staten och Kapitalet. Man kan angripa dem för att gå emot sig själva, för att inte hålla fast vid sin ideologi och för att sprida falska budskap.
Piratpartiet, som ju inte har en ideologisk ståndpunkt, kan göra lite vad fan de vill. De kan inte anklagas för att bryta några principer när de inte har några.
Med det i minnet tror jag det är viktigt att PP inte blir allt för glorifierade. Jag vill inte vakna upp en morgon och höra folk säga att ja, visst är det lite halvdåligt att PP gick med på att sossarna fick höja skattetrycket till 89 %, och det är kanske inte så kul det här med att stänga gränserna för flyktingar, men va fan, något får man offra för att IPRED ska kastas i papperskorgen.
Mänskliga rättigheter är nämligen inte förhandlingsbara. De ska inte prioriteras. De hör samman.
I en kompromiss mellan gift och mat kan bara giftet vinna. I en kompromiss mellan ont och gott kan bara det onda vinna.
Därför måste också PP kunna kritiseras. De får inte bli en helig ko. Man får inte glömma synder som kan följa med förvisso goda gärningar.
Att man vågar titta kritiskt på Piratpartiet innebär snarare att man tar dem på allvar - och inser att det vore lika allvarligt om de växte fast vid makten som om någon annan gör det.
Min tes är alltså att Piratpartiet visserligen har bra ståndpunkter i sina kärnfrågor, men att man inte kan vara säker på vad de gör för att få igenom dem. Kort sagt, de är en smula opålitliga.
Det är ju naturligtvis alla andra partier också. Skillnaden ligger i att de övriga ofta talar om en ideologisk utgångspunkt, och när de inte håller sig till den blir det något man kritiskt kan peka på. Ta mitt eget parti, till exempel. Centern hävdar ofta att liberalismen är dess grundideologi. När de då gör riktigt idiotiska saker, som exempelvis FRA och IPRED, kan man kritisera dem från en ideologisk utgångspunkt. När Mona Sahlin tycker att staten ska rädda Saab och Volvo kan man börja nynna på Staten och Kapitalet. Man kan angripa dem för att gå emot sig själva, för att inte hålla fast vid sin ideologi och för att sprida falska budskap.
Piratpartiet, som ju inte har en ideologisk ståndpunkt, kan göra lite vad fan de vill. De kan inte anklagas för att bryta några principer när de inte har några.
Med det i minnet tror jag det är viktigt att PP inte blir allt för glorifierade. Jag vill inte vakna upp en morgon och höra folk säga att ja, visst är det lite halvdåligt att PP gick med på att sossarna fick höja skattetrycket till 89 %, och det är kanske inte så kul det här med att stänga gränserna för flyktingar, men va fan, något får man offra för att IPRED ska kastas i papperskorgen.
Mänskliga rättigheter är nämligen inte förhandlingsbara. De ska inte prioriteras. De hör samman.
I en kompromiss mellan gift och mat kan bara giftet vinna. I en kompromiss mellan ont och gott kan bara det onda vinna.
Därför måste också PP kunna kritiseras. De får inte bli en helig ko. Man får inte glömma synder som kan följa med förvisso goda gärningar.
Att man vågar titta kritiskt på Piratpartiet innebär snarare att man tar dem på allvar - och inser att det vore lika allvarligt om de växte fast vid makten som om någon annan gör det.
torsdag, december 11, 2008
Men Maud, du sa ju..!
28 miljarder åt bilindustrin, alltså. Jag var en av de som applåderade när Maud Olofsson på Framtidskonventet i Norrköping påpekade att "paket" inte gör någon egentlig nytta och att staten kanske inte ska lägga sig i så jäfla mycket.
Igår kväll roade jag mig med att läsa en bit ur Johan Norbergs bok När människan skapade världen, och det råkade bli just ett avsnitt om varför politiker ska ge fan i att kasta andras pengar omkring sig. Man ställer en enkel fråga: Om du nu är så smart, varför är du inte rik?
Alltså, om Maud Olofsson, Anders Borg och Mona Sahlin nu vet att svensk fordonsindustri kommer att komma på fötter, varför har de inte själva investerat i den?
Apropå Sahlin, förresten. Det är kanske dags att blåsa liv i ett gammalt Oscar Wilde-citat: När folk är överrens med mig har jag ofta en känsla av att jag måste ha fel.
Igår kväll roade jag mig med att läsa en bit ur Johan Norbergs bok När människan skapade världen, och det råkade bli just ett avsnitt om varför politiker ska ge fan i att kasta andras pengar omkring sig. Man ställer en enkel fråga: Om du nu är så smart, varför är du inte rik?
Alltså, om Maud Olofsson, Anders Borg och Mona Sahlin nu vet att svensk fordonsindustri kommer att komma på fötter, varför har de inte själva investerat i den?
Apropå Sahlin, förresten. Det är kanske dags att blåsa liv i ett gammalt Oscar Wilde-citat: När folk är överrens med mig har jag ofta en känsla av att jag måste ha fel.
onsdag, december 10, 2008
Vilka rättigheter?
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna fyller 60 år idag. Det kan man tycka är rätt häftigt. Jag tycker mest det är skrämmande att varken DN eller SvD skriver om det, och att den här artikeln är den som diskuteras.
Rick Falkvinge skriver dagen till ära om Piratpartiet som en medborgarrättsrörelse. Det gör mig naturligtvis nyfiken. Ett parti, där socialister såväl som liberaler finns representerade, är ett parti utan ideologi. Och ett parti utan ideologi är opålitligt. Därför ifrågasätter jag om det verkligen är en medborgarrättsrörelse. Snarare rör det sig om en s.k. upphovsrätt som stämmer illa med det allmänna rättsmedvetandet och grava integritetsinskränkningar på senare tid.
Alliansen är inte en medborgarrättsrörelse, även om de som röstade på något av de fyra partierna gärna vill se en stärkt äganderätt genom sänkt skatt. Piratpartiet är ingen medborgarrättsrörelse, även om folk hatar IPRED och FRA - såvida de inte ser fildelningsrätt och integritet som de enda rättigheterna.
Det är nämligen vad som oroar mig med Piratpartiet. Vilka rättigheter försvarar en rörelse med både socialister och liberaler? Jag personligen försvarar bara de 21 första rättigheterna i FN:s deklaration - det är nämligen bara de som kan kallas rättigheter.
Det är naturligtvis välkommet om Piratpartiet kan driva igenom förändringar på upphovsrättsområdet och integritetsområdet. Det som oroar mig är till vilket pris.
Om socialister inte har några problem med att sälja ut äganderätten (art. 4 och art. 17) för att ge människor rätt att "njuta av konsten" (art. 27), och dessa socialister finns med i Piratpartiet, innebär det att partiet också gjort den prioriteringen? Om inte, vilka prioriteringar görs? Prioriterar man, eller försvarar man bara de verkliga rättigheterna? Och i så fall, känner socialisterna till det?
Jag hävdar inte på något vis att centerpartiet är perfekt i den här frågan - men jag vet faktiskt att där finns människor som de flesta i alla fall kallar sig liberala, och de andra vet jag var jag har. Piratpartiet är för mig, och kanske också för sina medlemmar, opålitligt.
Rick Falkvinge skriver dagen till ära om Piratpartiet som en medborgarrättsrörelse. Det gör mig naturligtvis nyfiken. Ett parti, där socialister såväl som liberaler finns representerade, är ett parti utan ideologi. Och ett parti utan ideologi är opålitligt. Därför ifrågasätter jag om det verkligen är en medborgarrättsrörelse. Snarare rör det sig om en s.k. upphovsrätt som stämmer illa med det allmänna rättsmedvetandet och grava integritetsinskränkningar på senare tid.
Alliansen är inte en medborgarrättsrörelse, även om de som röstade på något av de fyra partierna gärna vill se en stärkt äganderätt genom sänkt skatt. Piratpartiet är ingen medborgarrättsrörelse, även om folk hatar IPRED och FRA - såvida de inte ser fildelningsrätt och integritet som de enda rättigheterna.
Det är nämligen vad som oroar mig med Piratpartiet. Vilka rättigheter försvarar en rörelse med både socialister och liberaler? Jag personligen försvarar bara de 21 första rättigheterna i FN:s deklaration - det är nämligen bara de som kan kallas rättigheter.
Det är naturligtvis välkommet om Piratpartiet kan driva igenom förändringar på upphovsrättsområdet och integritetsområdet. Det som oroar mig är till vilket pris.
Om socialister inte har några problem med att sälja ut äganderätten (art. 4 och art. 17) för att ge människor rätt att "njuta av konsten" (art. 27), och dessa socialister finns med i Piratpartiet, innebär det att partiet också gjort den prioriteringen? Om inte, vilka prioriteringar görs? Prioriterar man, eller försvarar man bara de verkliga rättigheterna? Och i så fall, känner socialisterna till det?
Jag hävdar inte på något vis att centerpartiet är perfekt i den här frågan - men jag vet faktiskt att där finns människor som de flesta i alla fall kallar sig liberala, och de andra vet jag var jag har. Piratpartiet är för mig, och kanske också för sina medlemmar, opålitligt.
And now for something completely different again
Säsongspremiär i Ramundberget. Grabbarna (och nej, mig veterligen är jag inte släkt med Mattias Wagenius) ser ut att ta Osthangliften upp. Vill man ha oförskämt nära till den så rekommenderar jag varmt Kvarnbäckens Stugby. (Där är släktskapet däremot inte förnekat.)
tisdag, december 09, 2008
Om yttrandefrihet
Man hör det ofta. Människor som i en snusförnuftig anda säger att ja, visst har vi yttrandefrihet här i Sverige, och visst är det bra, men för den sakens skull behöver man ju inte provocera.
Sådana människor tycker inte alls att det är bra med yttrandefrihet. Sådana människor är förtjusta i konsensus, och döljer det ofta bakom ordet "moral".
Visst kan man hävda att det är "omoraliskt" att ha en naken, ung, icke könsmogen flicka på ett skivomslag, man kan till och med få säga att bilden är pornografisk om man vill, även om det är en smula felaktigt, men ingetdera gör att man legitimt kan begränsa yttrandefriheten - det är i det snaraste precis tvärt om.
Yttrandefrihet är inte till för att de avvägda, moraliska, trevliga, mjuka budskapen ska komma fram. Det är inte majoritetens, eller de politiskt korrektas, åsikter som är skyddsvärda. Det skyddsvärda är det budskap vi inte vill höra, de politiska dissidenterna, porren, det inkorrekta. Varje uttalande som möts av ett "nejmen, sådär kan man väl ändå inte säga!" är skyddsvärt. Varje bild som upprör är den som inte får censureras. Den idé som provocerar får inte hindras från att spridas.
Fler som bloggar; Blogge, HAX och Motpol.
Sådana människor tycker inte alls att det är bra med yttrandefrihet. Sådana människor är förtjusta i konsensus, och döljer det ofta bakom ordet "moral".
Visst kan man hävda att det är "omoraliskt" att ha en naken, ung, icke könsmogen flicka på ett skivomslag, man kan till och med få säga att bilden är pornografisk om man vill, även om det är en smula felaktigt, men ingetdera gör att man legitimt kan begränsa yttrandefriheten - det är i det snaraste precis tvärt om.
Yttrandefrihet är inte till för att de avvägda, moraliska, trevliga, mjuka budskapen ska komma fram. Det är inte majoritetens, eller de politiskt korrektas, åsikter som är skyddsvärda. Det skyddsvärda är det budskap vi inte vill höra, de politiska dissidenterna, porren, det inkorrekta. Varje uttalande som möts av ett "nejmen, sådär kan man väl ändå inte säga!" är skyddsvärt. Varje bild som upprör är den som inte får censureras. Den idé som provocerar får inte hindras från att spridas.
Fler som bloggar; Blogge, HAX och Motpol.
söndag, december 07, 2008
fredag, december 05, 2008
Replik på replik
Svenska FN-förbundet har replikerat på min krönika i Neo. Jag tänkte naturligtvis ta och bemöta den.
Till att börja med tycks Svenska FN-förbundet utgå ifrån att renägarna har rätt att hålla renar på den privata mark som det tvistats om i Härjedalen, och att de nu förlorat denna, trots att domen har sin grund i att denna rätt aldrig funnits. Domen (som HD för övrigt valde att inte ta upp) bygger också till stor del på renägares egna uppgifter om var man hållit ren. Ståndpunkten att renägare skulle förlorat några rättigheter i Härjedalen är svårt att se som något annat än ett hån mot de bönder som på 1800-talet fick sin mark beslagtagen av staten till renägarnas fördel.
Svenska FN-förbundets ordförande Gabelic hävdar i sin replik att renägares utgångspunkt rent bevismässigt är sämre eftersom samer har en muntlig tradition är irrelevant - men förbiser då att för den period som främst torde beröras av detta, tiden innan 1500-talet, vilar hovrättens bedömning på forskning.
Att Gabelic åberopar att renägare varit diskriminerade av staten i fråga om markrättigheter tidigare är också irrelevant; precis som jag påpekade i krönikan så behöver inte renbete på en plats betyda att det också förekommit renbete på en annan. Det är mycket beklagligt om Gabelic inte klarar av att hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Vad renägarnas (för det rör sig om just renägare, inte samer generellt, det är värt att notera) möjlighet att betala rättegångskostnaderna har att göra med domens utfall ställer jag mig i övrigt frågande till. Menar Gabelic att renägarna därför skulle varit mer restriktiva vad gäller utredning till sin fördel? Mot en sådan presumtion talar att renägarna använde betydligt större medel till utredning än markägarna. Kanske är det Gabelic istället försöker antyda att domstolar bör döma till fördel för den minst bemedlade, just för att denna är minst bemedlad. Det vore i sig ett grovt avsteg från allt var rättssamhälle heter, och mycket pinsamt för Svenska FN-förbundet. Ytterligare bör Gabelic notera att renägare har samma möjligheter att teckna rättsskyddsförsäkring som privata markägare.
Att man från FN-förbundets håll dessutom hävdar att äganderätten i Sverige är stark oroar mig djupt. Jag rekommenderar Gabelic att både läsa domen och paragraf 18 i Regeringsformens andra kapitel.
Som liberal vänder jag mig avslutningsvis mot att någon ska erkännas "särskilda rättigheter", och det är också vad jag försöker förmedla i krönikan. Mänskliga rättigheter (om än inte de fastställda av FN) ska gälla alla människor. Varje "rättighet" därutöver är per definition ett brott mot de grundläggande.
Jag skulle därför rekommendera Svenska FN-förbundet att verka för en stärkt äganderätt som ger renägare skydd för de marker som faktiskt kan anses vara deras istället för att verka för att äganderätten kompromissas ytterligare.
Till att börja med tycks Svenska FN-förbundet utgå ifrån att renägarna har rätt att hålla renar på den privata mark som det tvistats om i Härjedalen, och att de nu förlorat denna, trots att domen har sin grund i att denna rätt aldrig funnits. Domen (som HD för övrigt valde att inte ta upp) bygger också till stor del på renägares egna uppgifter om var man hållit ren. Ståndpunkten att renägare skulle förlorat några rättigheter i Härjedalen är svårt att se som något annat än ett hån mot de bönder som på 1800-talet fick sin mark beslagtagen av staten till renägarnas fördel.
Svenska FN-förbundets ordförande Gabelic hävdar i sin replik att renägares utgångspunkt rent bevismässigt är sämre eftersom samer har en muntlig tradition är irrelevant - men förbiser då att för den period som främst torde beröras av detta, tiden innan 1500-talet, vilar hovrättens bedömning på forskning.
Att Gabelic åberopar att renägare varit diskriminerade av staten i fråga om markrättigheter tidigare är också irrelevant; precis som jag påpekade i krönikan så behöver inte renbete på en plats betyda att det också förekommit renbete på en annan. Det är mycket beklagligt om Gabelic inte klarar av att hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Vad renägarnas (för det rör sig om just renägare, inte samer generellt, det är värt att notera) möjlighet att betala rättegångskostnaderna har att göra med domens utfall ställer jag mig i övrigt frågande till. Menar Gabelic att renägarna därför skulle varit mer restriktiva vad gäller utredning till sin fördel? Mot en sådan presumtion talar att renägarna använde betydligt större medel till utredning än markägarna. Kanske är det Gabelic istället försöker antyda att domstolar bör döma till fördel för den minst bemedlade, just för att denna är minst bemedlad. Det vore i sig ett grovt avsteg från allt var rättssamhälle heter, och mycket pinsamt för Svenska FN-förbundet. Ytterligare bör Gabelic notera att renägare har samma möjligheter att teckna rättsskyddsförsäkring som privata markägare.
Att man från FN-förbundets håll dessutom hävdar att äganderätten i Sverige är stark oroar mig djupt. Jag rekommenderar Gabelic att både läsa domen och paragraf 18 i Regeringsformens andra kapitel.
Som liberal vänder jag mig avslutningsvis mot att någon ska erkännas "särskilda rättigheter", och det är också vad jag försöker förmedla i krönikan. Mänskliga rättigheter (om än inte de fastställda av FN) ska gälla alla människor. Varje "rättighet" därutöver är per definition ett brott mot de grundläggande.
Jag skulle därför rekommendera Svenska FN-förbundet att verka för en stärkt äganderätt som ger renägare skydd för de marker som faktiskt kan anses vara deras istället för att verka för att äganderätten kompromissas ytterligare.
torsdag, december 04, 2008
Någon borde få sparken för det här
Människan på bilden ovanför heter Beatrice Ask. Hon är Sveriges justitieminister och har just gett civila större befogenheter än polisen. Hon tycker att det är "Internet som har ställt till det för en del skaparverksamhet", och säger samtidigt "jag är verkligen teknikvänlig". Hon tycker inte att IPRED är ett sätt för upphovsrättsinnehavare att gena förbi polisen. Hon tror att lagen ska göra att "det går att ta betalt för kreativa tjänster via nätet". Hon har dessutom fått för sig att tingsrätterna är rustade för detta. Hon vill kränka integriteten alldeles på eget bevåg. Ja, hon ljuger i sin egen proposition. Hon tror dessutom att hon har kompromissat sig ur frågan.
Människan på bilden ovanför heter Fredrik Reinfeldt. Han är Sveriges statsminister och ytterst ansvarig för den politik som regeringen för. Han är också den som gav Beatrice Ask jobbet. Han är en usel strateg. Han lär sig inte av gamla misstag. Han kör över såväl sitt eget parti som regeringspartnern Centerpartiet.
Människan på bilden ovanför är Magnus G Graner. Han är Beatrice Asks statssekreterare och har bl.a. lagstiftning på immaterialrättsområdet på sitt ansvarsområde. Han har tidigare arbetat för Advokatfirman Lindahl, som gärna hjälper immaterialrättsinnehavare. Han har också arbetat för Johnsson & Johnson Advokatbyrå, som inte verkar finnas på Internet.
Människan på bilden ovanför heter Mona Sahlin. Hon är partiledare för det största oppositionspartiet och har hållit käften processen igenom.
tisdag, december 02, 2008
Men lägg ner ERK nån jävla gång då!
di.se rapporterar att Coca Cola Zeros reklam, break up as it should be, har "fällts" av näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam, ERK.
Att rådet är ett jävla skämt råder det inget tvivel om, och att de fortsätter försöka vara roliga känns ju bara så tröttsamt.
Att, som rådet gjort, uttolka själva tanken bakom reklamfilmen är ju något av en fallgrop i sig, eftersom det säger mer om rådets associationsförmåga än något annat. Att hävda att den spär på "myten om att män generellt inte vill ha en djupare relation utan är nöjda bara de får ha mycket sex" innebär ju att de helt blundar för tjejens ställningstagande i reklamfilmen - hon är ju faktiskt också nöjd bara hon får sex. Vad i hela friden "myten om kvinnlighet" som man dessutom hävdar upprätthålls är för något, det undrar jag verkligen. Det finns nämligen inte en myt om kvinnlighet, det finns en jäfla massa olika synsätt. Ibland porträtteras kvinnan som oansvarig, tankspridd, barnslig och farlig för män eftersom hon lockar till sex hela tiden; ibland som ansvarstagande, allvetande, vuxen och frigid. Det finns ett oändligt antal variationer!
Lättklädda kvinnor är dessutom sexistiska. Fint, det ska jag tänka på nästa gång det blir fint väder; har jag kort kjol på mig så diskriminerar och förtrycker jag kvinnor. Tack, ERK, det visste jag nämligen inte.
Martin, den liberala misantropen, lackar också och hos ERK finns inte ärendet än.
Att rådet är ett jävla skämt råder det inget tvivel om, och att de fortsätter försöka vara roliga känns ju bara så tröttsamt.
Att, som rådet gjort, uttolka själva tanken bakom reklamfilmen är ju något av en fallgrop i sig, eftersom det säger mer om rådets associationsförmåga än något annat. Att hävda att den spär på "myten om att män generellt inte vill ha en djupare relation utan är nöjda bara de får ha mycket sex" innebär ju att de helt blundar för tjejens ställningstagande i reklamfilmen - hon är ju faktiskt också nöjd bara hon får sex. Vad i hela friden "myten om kvinnlighet" som man dessutom hävdar upprätthålls är för något, det undrar jag verkligen. Det finns nämligen inte en myt om kvinnlighet, det finns en jäfla massa olika synsätt. Ibland porträtteras kvinnan som oansvarig, tankspridd, barnslig och farlig för män eftersom hon lockar till sex hela tiden; ibland som ansvarstagande, allvetande, vuxen och frigid. Det finns ett oändligt antal variationer!
Lättklädda kvinnor är dessutom sexistiska. Fint, det ska jag tänka på nästa gång det blir fint väder; har jag kort kjol på mig så diskriminerar och förtrycker jag kvinnor. Tack, ERK, det visste jag nämligen inte.
Martin, den liberala misantropen, lackar också och hos ERK finns inte ärendet än.
måndag, december 01, 2008
Tävlingsdags
Jag är mitt uppe i en flyttkarusell, och min nya, underbara, älskade lägenhet med eget kök och utan bananflugor saknar tyvärr internet än så länge. Förslagsvis sysselsätter sig läsaren med att nominera årets politiska blogg istället!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
