Rättsosäker privatisering

SvD kör idag en artikel om hur privata bolag ensamma tillåts bevissäkra i fildelningsmål. Anledningen till att de kan göra det är att de fick mer extensiva befogenheter än polisen har när Ipred-lagen trädde i kraft.

Vad som är skrämmande med det hela är just det som Peter Westberg, professor i processrätt vid Lunds universitet, säger i artikeln:

– Den allmänna invändningen är att man inte vet vad som inte togs med i bevisningen. Var det all bevisning som fanns eller sorterades något obekvämt bort? Hur ska man kunna kontrollera det om man inte var med?

Det kanske inte framgår så tydligt i alla polisfilmer, men en åklagare har faktiskt som uppgift att beakta både det som talar för och det som talar emot att någon är skyldig till brott. Att rakt av köpa en målsägandes bevisning utan någon ytterligare utredning i frågan är ju, tja, kanske inte helt klockrent ur den synpunkten.

Därtill är Ipred-lagen inte heller helt klockren ur integritetssynpunkt.

Kan vi snälla göra oss av med denna rättsosäkra privatisering av rättsväsendet?

Och så backar Ask

Så har vår justitieminister äntligen tagit sitt förnuft till fånga och meddelat följande:

- På ett seminarium i riksdagen i torsdags om unga som prostituerar sig gav jag ett retoriskt och olyckligt exempel på att rädslan för att bli upptäckt kan verka brottsförebyggande.

Låt mig, för att det inte ska finnas utrymme för missförstånd, en gång för alla mycket tydligt säga:

Jag anser inte att rättsväsendet ska skicka kuvert med särskilda färger till vare sig misstänkta eller dömda. Regeringen planerar inget sådant förslag.

En viktig utgångspunkt för ett rättssamhälle är att alla ska betraktas som oskyldiga till dess motsatsen bevisats. Den som dömts och avtjänat sitt straff ska vara fri.

Det var sannerligen i grevens tid.

Mer om kuverten

CUF lämnade som bekant ett lila kuvert till Beatrice Ask igår. Det tog lite skruv - läs gärna Magnus om det på SVT Debatt.

Beatrice har nu också uttalat sig om förslaget hos TV4, där hon påstår sig vara den enda som bryr sig om tjejerna som kanske får sina liv förstörda eftersom de bli övertygade om att sälja sex.

Det är ett lika häpnadsväckande idiotiskt uttalande. Jag vet inte om justitieministern helt enkelt inte följer med i nyhetsflödet, men det finns ju ganska överväldigande mycket som tyder på att sexsäljares situation blivit värre sedan lagen infördes. Exempelvis blir bara de riktigt obehagliga köparna kvar på gatan medan alla andra använder sig av Internet, vilket gör att de gatuprostituerade - som ofta är de som är mest utsatta - inte längre kan välja bort dem. Det blir överlag svårare för sexsäljare att avgöra om en potentiell kund är farlig eller bara nervös och orolig över att bli upptäckt. Barnmorskorna i Malmö har noterat att de skador som sexsäljare kommer in med har blivit grövre sedan sexköpslagen infördes. För att inte tala om skamkulturen som slår hårt genom stigmatisering. På Nya Zeeland avkriminaliserade man sexköp 2003 - och sedan dess har sexsäljares psykiska och fysiska hälsa förbättrats markant. Öppna öronen, Ask, vi pratar hela tiden om hur situationen för sexsäljare ska bli bättre. Vi har dessutom lösningar som inte inbegriper ytterligare stigmatisering och grova brott mot grundläggande rättsprinciper.

(För övrigt debatterade jag frågan med en miljöpartistisk riksdagsledamot idag - eller ja, jag försökte - på maktkamp24. Eftersom hon konstant vägrade komma med argument eller inlägg så vann jag på walkover, kan man väl säga.)

Fler bloggar: Magnus Andersson, Jonas Pettersson, Johanna Sjödin, Albin Ring Broman, Scaber Nestor, Johan Hedin, Per Ankersjö, Liberati.

Man fängslar åtminstone inte en oskyldig

Domen i det s.k. Romario-målet kom igår. Alla de åtalade frias.
Hur tråkigt det än är att ingen kunnat hållas ansvarig för dödandet, så måste man se på detta ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Åklagaren hade inget annat än ett erkännande - och en historia som sannerligen inte gick ihop. Tingsrätten gjorde alltså helt rätt som friade. (Bara för att skryta lite; Håkan Westin är min straffrättslärare.)

Det spelar ingen roll om fallet sänder signalen att det lönar sig att hålla käften i domstol. Rättssäkerheten måste komma först. Rättssäkerheten kommer innan förlorat förtroende för rättsväsendet. Att tingsrätten i det här fallet vägrat döma någon trots ett erkännande visar att det finns mer ryggrad i systemet än jag förväntat mig.

DN Kulturs korrekturläsare - nu hos Metro!

Min käre vän Adam Tiwe meddelade mig idag att Metro gör en DN idag och döper om "rättsskydd" till "rättssäkerhet". Att det dessutom är Stefan Wahlberg som gör det är ännu mer oroväckande - karln ska ju faktiskt ha specialiserat sig på juridiska frågor.

Nåja, jag verkar få ta det från början igen. Rättssäkerhet är något som tillkommer den misstänkte och går ut på att ingen ska dömas oskyldig. Rättssäkerhet är aldrig något som tillkommer brottsoffret. Aldrig.
Den korrekta termen som Wahlberg är ute efter är "rättsskydd". Rättsskydd innebär att den som utsats för brott ska få upprättelse. I den meningen är rättssäkerheten och rättsskyddet konkurrerande - men man måste naturligtvis också fråga sig vad rättsskyddet skulle tjäna på att en oskyldig ställs till svars för brottet.

Distenktionen här emellan är faktiskt mycket viktig - ja, den är själva förutsättningen för att rättssäkerhet ska föreligga. Varje försök att omdefiniera begreppet leder till att det allmänna rättsmedvetandet ser det som mindre viktigt att inte fälla oskyldiga, och minskar därmed de facto rättssäkerheten. Så snälla svenska pressen, sluta förstöra vårt rättssamhälle. Köp en jävla ordbok.

DN Kulturs korrekturläsare ansvarar även för ledarna

Att det brukar vara lite si och så med DN Kultur, fakta och korrektur har vi nog alla vant oss vid. Att det hela spridit sig till ledarsidan kan man ju faktiskt nästan bara garva åt.

Men bara nästan.

Rättssäkerhet är ett viktigt begrepp. Det är absolut grundläggande i en rättsstat. Rättssäkerhet är en garanti för den som står anklagad för ett brott - en garanti att inte dömas oskyldig.

Den hotas inte ett jävla dugg av organiserad brottslighet och dennes "ovana att hota vittnen och på annat sätt styra rättsprocessen". Troligen är ordet DN söker efter "rättsskydd" - men det är, som sagt var, något helt annat.

Att slänga omkring med begreppet hur som helst, för att det passar ens egna syften och låter bra, det undergräver rättsstaten i allmänhet och rättssäkerheten i synnerhet.

Skärpning, för fan!

De tror i alla fall på vad de säger - men det är ju också det värsta

För ett par dagar sedan berättade Erik Hultin på sin blogg att en socialdemokratisk kvinna vid namn Susanne Eberstein hävdat att FRA-kritikerna har fullt upp med att ägna sig åt fildelning.

Jag undrar om det inte är det gamla "rent mjöl i påsen"-argumentet som kommer igen. Bara fildelare kan bry sig om IPRED. Antagligen var också bara fildelare (och terrorister) rädda för FRA. Vanligt, laglydigt folk bryr sig inte.

Den attityden är bland de farligaste som kan intas, och antagligen den som föranlett sossarna att vilja omöjliggöra anonym surfing. Den som bara är laglydig behöver ju inte vara rädd för att storebror står och kikar över axeln.

Det oroar mig att den totala brytningen med oskuldspresumtionen inte oroar politikerna själva. De verkar lida av paranoia. Plötsligt är alla terrorister, fildelare och yttre hot - det ska till och med antas att de är det, de ska spanas på och deras integritet ska till papperskorgen.

En demokrati bygger på mer än bara folkstyre. Den måste också innehålla grundläggande rättigheter. Rätten till personlig integritet är en sådan. Rätten att anses oskyldig till dess motsatsen är bevisad utgör en annan. Rätten att fritt kunna meddela sig till journalister och dylikt utan att behöva vara rädd för repressalier och åsiktsregistrering ytterligare en.

Lästips; HAX i Expressen.

Någon borde få sparken för det här

Människan på bilden ovanför heter Beatrice Ask. Hon är Sveriges justitieminister och har just gett civila större befogenheter än polisen. Hon tycker att det är "Internet som har ställt till det för en del skaparverksamhet", och säger samtidigt "jag är verkligen teknikvänlig". Hon tycker inte att IPRED är ett sätt för upphovsrättsinnehavare att gena förbi polisen. Hon tror att lagen ska göra att "det går att ta betalt för kreativa tjänster via nätet". Hon har dessutom fått för sig att tingsrätterna är rustade för detta. Hon vill kränka integriteten alldeles på eget bevåg. Ja, hon ljuger i sin egen proposition. Hon tror dessutom att hon har kompromissat sig ur frågan.

Människan på bilden ovanför heter Fredrik Reinfeldt. Han är Sveriges statsminister och ytterst ansvarig för den politik som regeringen för. Han är också den som gav Beatrice Ask jobbet. Han är en usel strateg. Han lär sig inte av gamla misstag. Han kör över såväl sitt eget parti som regeringspartnern Centerpartiet.

Människan på bilden ovanför är Magnus G Graner. Han är Beatrice Asks statssekreterare och har bl.a. lagstiftning på immaterialrättsområdet på sitt ansvarsområde. Han har tidigare arbetat för Advokatfirman Lindahl, som gärna hjälper immaterialrättsinnehavare. Han har också arbetat för Johnsson & Johnson Advokatbyrå, som inte verkar finnas på Internet.


Människan på bilden ovanför heter Mona Sahlin. Hon är partiledare för det största oppositionspartiet och har hållit käften processen igenom.

Rättssamhället ska upprätthållas

Det har kommit ett par krisrapporter om åklagarmyndigheten den senaste tiden. Idag meddelar Reinfeldt att den ska få tillräckligt med resurser för att klara de krav som ställs på den. Uttalandet är ett tecken på att vi kanske har en statsminister med insikt om statens kärnuppgifter i alla fall.

En fungerande åklagarmyndighet är nämligen nödvändigt i ett rättssamhälle. Dels utgör den grundbulten för att rättsskyddet upprätthålls, men den är också nödvändig ur rättssäkerhetssynpunkt. En åtalad ska inte behöva vänta hur länge som helst på att bli ställd inför rätta, coh åklagarnas situation är naturligtvis avgörande för detta.

Bra handlingskraft från regeringens sida! Frågan är dock hur mycket arbete som måste utföras med själva åklagarmyndigheten..

Svenska liberaler satta i husarrest på Kuba!

Liberala Ungdomsförbundet meddelar idag tre av deras medlemmar är satta i husarrest på Kuba. LUF:arna är där för att stödja Damas de Blanco, en organisation för kvinnor vars makar och söner fängslats på grund av sina politiska ställningstaganden. Både DN och SvD uppmärksammar saken, och Gudmundsson samt Ingerö kommenterar det hela.

Personligen är jag lite bestört. Rättssäkerheten på Kuba verkar vara som bortblåst. Hur skulle det sett ut om Sverige under valrörelsen förbjudit exempelvis CUF:s samarbetsorganisationer att komma till hit? Så fort människor blir särbehandlade av staten enbart på grund av politisk åskådning är det demokratiska samhället hotat. Kuba borde egentligen, med sitt anseende, inte ha råd med sådana här fadäser, så min fråga är; vad fan har hänt?!

Det känns ju bra att veta att man väljer ett säkert yrke, liksom

Läser idag med förskräckelse om att ett sprängattentat utförts mot en åklagares hus. Det är ju helt absurt! Att det hela tros ha ett samband med fler attentat mot åklagare och poliser gör ju inte saken bättre precis. Som studerande vid juristprogrammet är det naturligtvis oroande. Vilka sjuka människor är det som tror sig kunna sätta sig över lag och ordning på det här viset?

Mamma blev naturligtvis orolig. Antyder att det kanske är en bra idé att satsa på något annat. Själv vet jag inte riktigt än. Tiden får utvisa. Jag hoppas mest på att de får fast idioterna.