Politisk pragmatik är fruktansvärt

Jag hade tyvärr inte möjlighet att gå på Timbros Hur skapar vi ett stöttåligare Sverige?-seminarium igår. Sanna Rayman var dock på plats och rapporterar om det hela.

Jag fastnar för när hon citerar Annie Johanssons förklaring till att politiker lägger sig i när de inte borde och de facto förvärrar saker. "Politiskt sett är det inte ett alternativ att inte göra någonting. Det måste man ha med i beräkningarna inför 2010, men också med nästa mandatperiod i åtanke – om man vill ha fortsatta liberala reformer".

Pragmatiskt.

Resonemanget går alltså ut på att man inte kan göra rätt hela tiden - man måste medvetet göra fel ibland också, så att man är fortsatt populär.

I dessa tider, när opinionsmätningarna får rubriker så gott som varje dag, är det alltså viktigt att vänta kappan efter vinden. Politikers möjligheter att själva opinionsbilda verkar man bortse helt ifrån.

Föreställ er att det inte kommit något bilpaket. Det är klart att Alliansen skulle få beska frågor, men de skulle också kunna leverera svar. De skulle kunna förklara att ja, folk kommer nog att förlora just de här jobben, men ett bilpaket hade bara senarelagt processen en smula, och kanske i slutändan förvärrat situationen ytterligare. Det kommer nya jobb. Kriser är en del av livet.

Istället vågar man inte stå med rak rygg, och resultatet blir naturligtvis att folk tror att staten ska lägga sig i, för det blir bra då.

Man måste börja vänta skutan någon gång. Med tanke på utsikterna för ett omval 2010 föreslår jag att man börjar ratta å det grövsta omedelbart.