Fett fel

Man ska inte tala innan man tänker, brukar det lite vackert heta. När man har ett publiceringsverktyg som gör det möjligt att nå nästan alla jordens hörn kan det vara bra att inte blogga innan man tänker också.

Jag tror förvisso inte att Stefan Hanna menar att han vill införa en skatt på fetma - jag tror mest att han vill ställa frågan. Det måste ju vara helt okej, ja, att diskutera det. Och att komma fram till olika slutsatser, för den delen. Vi diskuterade det här med att ytterligare beskatta rökare på CUF-stämman i Östersund 2009, om jag inte minns fel. (Där majoriteten röstade emot.)

Grejen med ett skattefinansierat sjukvårdssystem, som ändå de flesta verkar vara överens om att vi ska ha, är ju att det inte är en försäkring på den fria marknaden. Jag tror på klarspråk, och jag tror att vi alla kan vara ärliga med att ett skattefinansierat sjukvårdssystem är ett ingrepp i äganderätten, oavsett hur man värderar vad. Jag är inte jätteförtjust i ingrepp i äganderätten, men jag är heller inte jätteförtjust i andra ingrepp i människors privatliv. Att utforma ett skattesystem som tar hänsyn till hur hälsosamt ens leverne är skulle nödvändigtvis föra med sig rätt rejäla integritetskränkningar. Två fel gör bannemej inte ett rätt.

Dessutom skulle det, precis som Magnus Andersson påpekar, behöva premiera hälsovådliga val. Vill vi verkligen att staten ska uppmuntra en förkortad livstid..? Nej, det är väl en lite väl obehaglig tanke.

Vill man ha en skattefinansierad sjukvård får man därför dras med dess baksidor - och helst ska man inte glömma bort allt annat skattefinansierat när man gör kalkylen. Jag ser hellre att vi diskuterar om detta verkligen är det ultimata finanseringssystemet än om extra skatt ska läggas på än det ena, än det andra, när människors grundförutsättningar för hälsa ändå är så diametralt olika.

De politiskt korrekta gubbproblemen

Landets ätstörningskliniker tar semesterstängt och verkar förvänta sig att de intagna gör det samma, visar en rapport från CUF. Vissa landsting nöjer sig med att hänvisa folk till BUP. Precis som Magnus Andersson påpekar är det inte så jävla smart.

Varför det är så är dock inte särskilt svårt att räkna ut. Ta och kika på den senaste månadens löpsedlar och säg mig hur många som handlat om fetma och hur många som handlat om undervikt. Hur ofta förfasar sig inte läkare och annan vårdpersonal över fetma - och hur sällan tas faktiskt ätstörningar upp som ett problem? Detta trots att det är massivt mycket farligare att vara underviktig än att vara överviktig. Anorexia, bulimi och andra sjukdomar beskrivs dock sällan i dagspressen. Anna Skipper tar sig inte an några spinkinga tjejer i "Du är vad du äter" - nej, det handlar uteslutande om människor som väger lite för mycket och som blir itutade att de kommer att dö i övermorgon om de inte gör något. Det är fullständigt politiskt inkorrekt att säga att fetma inte är särskilt farligt - till och med om man omedelbart visar upp klara, vetenskapliga belägg. Så pass politiserad är faktiskt forskningen idag.

Framförallt är fetma ett gubbproblem, och framförallt styrs landstingen av gubbar. Däri ligger nog en stor del av problemet. Landstingsstyrelserna skulle behöva drabbas av en hostile takeover av lite vettigare folk.

Jävla i-landsproblem!

Idag rapporteras att fetma är livsfarligt. Bortsett från den vanliga axelryckningen kan man ta sig tid att konstatera att det inte nämns ett ord om vad som händer om man väger för lite.

Låt oss se på det här i termer av dödlighet. Inte en massa flamsiga procentsiffror - för dö ska vi alla - utan i konkreta, förlorade år.

Vi kan ta mig som exempel. För två år sedan tappade jag vikt ner till 45 kilo, och hade ett BMI på ungefär 16. För att förlora lika många levnadsår, men på grund av fetma istället för undervikt, skulle jag behöva ett BMI runt 45 och väga 121 kilo. Just nu väger jag ungefär 50, vilket i förlorade levnadsår motsvarar en vikt på 94 kilo. (Värden är hämtade från Mattias Svenssons bok.)

Fetma är säkert ett mycket tråkigt problem för dem som drabbas av det, men det är också ett i-landsproblem. Vill människor äta grädde och dö ett par år tidigare är det fullständigt upp till dem, och jag kan tycka att det är ett rätt klokt val. Många, framförallt många unga kvinnor, skulle tjäna på mindre fetthysteri och större insikt om vad undervikt innebär för risker.

Men va fan..?!

Via Mattias på Neobloggen upptäcker jag att danska regeringen vill införa avgifter på produkter med mättat fett.

Vet de vad det är för dag idag?

Det är fettisdagen! Det är årets viktigaste, vackraste och godaste dag! Hur vågar de?

Men kom igen, hur farligt kan det vara?!

Jag gjorde det enorma misstaget att titta på TV4-nyheterna ikväll. Där fick jag ta del av det senaste fettlarmet; Fleromättat fett är nyttigare än mättat! Mättat fett är farligt! Aaaooohhhaaahooh!

Jag tänker därför ta till med ett koncept helt och hållet snott från Bill Maher; New Rules. Inte lika roligt bara, så bli inte besvikna.

1. Ni får inte ta något som alla vet, göra en grej på det och kalla det för "nyhet". DET ÄR INGEN NYHET ATT FLEROMÄTTAT FETT ÄR NYTTIGARE ÄN MÄTTAT! Ursäkta versalerna, men ALLA VET.

2. Ni får inte säga att folk inte vet när de bara inte bryr sig. Har man öppnat en enda jävla tidning de senaste tre åren VET man att mättat fett inte är så jäfla bra för en. Det är bara det att sen tittar man på verkligheten och inser att man inte bryr sig.

3. Ni får inte säga att något är farligt när folk faktiskt inte dör av det. Vi har en så lång medellivslängd i det här landet att Sveriges största kvällstidning kan köra en artikelserie med titeln Vågar du bli gammal? På något vis ska man ju faktiskt dö, och min titt på alternativen gör mig faktiskt rätt sugen på just hjärt- och kärlsjukdom.

Jag menar, på riktigt, vi har ätit mättade fetter sen vi blev karnivorer (troligen alltså ända från början). Konsumtionen av det har ökat - och det har medellivslängden gjort också. Nu för tiden kan man äta flygplan och överleva. Ni får för fan ge er nån jävla gång.

Friheten försvarad

Jag har, som kanske regeringens partisekreterare blev varse, inga problem med att gå emot Alliansen när jag tycker den har fel. Jag gör det till och med rätt ofta. Men, som min korridorsgranne Oskar påpekat, det blir lätt lite långrandigt att bara klaga hela tiden. Därför vill jag uppmärksamma att det faktiskt finns liberaler i riksdagen också, ja, till och med liberaler som gör rätt saker.

Dagens ljuspunkt är det här inlägget där Johan Linander, riksdagsledamot för centerpartiet, förklarar att det är vidrigt att vilja reglera transfettsinnehållet i maten.

För att citera godbitarna:

"Ett förbud ska aldrig motiveras med att det kan införas utan att det är något problem för någon, ska vi göra ingrepp i människors frihet (vilket alla förbud är) så måste det motiveras med att det verkligen finns starka skäl och att det klarar en proportionalitetsbedömning."

"Den andra aspekten på frågan är min gamla käpphäst om människors egna ansvar. Den nordiska välfärdsmodellen hyllas ohämmat här, men vad de stolta socialdemokraterna glömmer bort är att vårt stora statliga ansvarstagande har gjort att många nordbor i allmänhet och svenskar i synnerhet inte klarar av att ta ansvar för sina egna liv längre."

Mer sådant!

Skolan ska inte vara någon bantningsinstitution

Det föreligger tydligen meningsskiljaktigheter om vad Sveriges elever egentligen borde äta. Livsmedelsverket propagerar för vegitabiliskt fett, medan en läkare vid namn Annika Dahlqvist driver en mycket tydlig linje; ge skolbarnen riktig mjölk och riktigt smör!

Till att börja med kan man ju konstatera att Dahlqvist tidigare fått rätt mot landstingets linje när hon förklarade att diabetespatienter borde äta mer naturliga fetter och mindre kolhydrater. Jag har ju egentligen ingen medicinsk utbildning, men jag misstänker att den mesta av anti-fett-hysterin är ren populism och politisk korrekthet. Därför känns det skönt att höra om någon med ryggrad.

Vidare kan man fråga sig varför i hela helvete Livsmedelsverket rekommenderar lättmjölk till barn ungdomar - ja, de går till och med så långt att de säger att "[i]nga andra drycker [än lättmjölk och vatten] är lämpliga som måltidsdryck". Det är inte bara det att det sista ordet felaktigt står i singularis, det är fullständigt absurt! Försöker de få ner mjölkdrickandet till ett minimum? Vilket barn gillar lättmjölk? Jag vet då att jag hade vägrat. Det är illa nog att man vanligen serverar mellanmjölk i skolorna.
Ska man nu vara lite viktfokuserad kan man ju dessutom påpeka att de som faktiskt dricker standardmjölk (med fetthalt 3 %) är smalare än de som inte gör det. Det handlar visst om kalciumupptaget. Med tanke på hur det tjatas om benskörhet så är det väl värt att beakta.

Men viktfokuserad tycker jag inte att man ska vara. Skolan ska inte vara en institution för vare sig bantning eller viktuppgång, och skolmaten ska främst förse oss med mat som uppfyller näringskrav - inte anti-fett-krav. Dessutom är det grymt viktigt att den är god - om ingen äter den spelar det ju ingen roll hur nyttig den är.
Nej, mitt råd till landets skolor är att lyssna mindre på livsmedelsverket och mer på sitt sunda förnuft. Smör är inte farligt. Mjölk är inte farligt. Framförallt är grädde inte farligt - vore det det tror jag inte att min mammas läkare skulle uppmana henne att använda den i matlagningen. Och kom ihåg, alla barn är olika. Ni kan inte servera bantningsmat, för det finns sådana som jag där ute också. Sådana som går ner ett hekto av att käka enbart hamburgare i en vecka. Skänk dem en tanke också!