Därför kommer obligatorisk gymnasieskola inte funka

Igår kom nyheten om vad den tillträdande regeringen är överens om: skolan. Höjda lärarlöner, mindre klasser och så obligatorisk gymnasieskola.

Man behöver inte vara ett geni för att räkna ut att det kommer fungera sådär. Högre lärarlöner för alla lärare lär inte vara mirakelkuren mot oförmågan att anpassa undervisningen efter individer och mindre klasser när vi redan har för få duktiga lärare är helt enkelt inte en bra idé.

Obligatorisk gymnasieskola är dessutom.. Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är fel på så många plan.

För det första, för många börjar problemen i skolan inte på gymnasiet, utan redan i grundskolan. Om man tror att någon som inte gick i nian trots att det var obligatoriskt ska gå hela gymnasieutbildningen för att de två första åren är obligatoriska så har man något allvarligt fel på sin slutledningsförmåga.

För det andra, det går bara att göra skolan obligatorisk upp till 18 års ålder, eftersom människor sedan blir myndiga och har rätt att bestämma över sina egna liv. Så även om man tror att unga kommer att dyka upp på gymnasiet fram till sin artonårsdag så finns det inget som säger att de kommer fortsätta när obligatoriet försvinner. Snarare är risken överhängande att man hänger kvar så länge man måste utan att egentligen lära sig särskilt mycket för att sedan hoppa av - alltså får vi ganska exakt samma problematik som idag, nämligen att unga inte går klart gymnasiet och därför får det svårare på arbetsmarknaden.

För det tredje är det väldigt oklart hur det ska fungera ihop med att elever söker till gymnasiet och får platser baserat på betyg. Det går sådär ihop med att göra det obligatoriskt. Visst kan det vara så att det går att trycka in alla obehöriga på introduktionsprogrammen, absolut, men där får man trots allt behörighet till gymnasiet och inte en hel gymnasieutbildning och så är man kvar på ruta ett igen. (Alternativt betraktar man obligatoriskt gymnasium som ett sätt att garantera att alla klarar grundskolan genom att eleverna får två år extra att läsa in det som de missat - men det vore ju lite speciellt...)

Problemet med den svenska skolan är många. Vi har haft en undermålig lärarutbildning alldeles för länge, det saknas ett verkligt elevperspektiv och förmågan att anpassa undervisningen till var och en och inte bara den som utgör något typ av medelvärde i klassrummet, det är bristande studiero och personligen är jag rädd att många inte heller riktigt får med sig hur viktigt det faktiskt är med en utbildning, hur viktigt det är att försöka, hur viktigt det är att lära sig saker. Förutom förslaget om fler speciallärare har jag svårt att de hur de här idéerna faktiskt ska lösa ett enda dugg.

Damn you if you do...

Idag kör Expressen en nyhet på Lärarnas tidnings granskning av vilka betyg ministrarna och andra toppolitiker hade i gymnasiet, kombinerat med en analys av statsvetaren Jenny Madestam. Hon menar att Annie Lööfs toppbetyg kan vändas emot henne medan Anders Borgs etta i matte kan vara en tillgång.

Fantastiskt.

Visst kan det vara så att "[v]äljarna undrar vad hon gjort annat än att sitta med näsan i böckerna" och får svårt att identifiera sig med henne, men det är ju inte direkt upplyftande att det skulle kunna vara korrekt heller. För mig är det obegripligt att man skulle prioritera möjligheten att identifiera sig med en politiker före hens kompetens och åsikter. Det är ju något som är väldigt fel om man röstar på någon i ett val utifrån hur lik man är personen och inte hur lika åsikter man har.

Dessutom är det lite lustigt att det verkar lättare för folk att i så fall identifiera sig med "fick etta i matte och tog revansch genom att bli finansminister" än "jobbade hårt under gymnasiet". Kan det vara så att måttstockarna inte är desamma för Lööf och Borg av någon helt irrelevant anledning kanske..?

Ska och ska...

Ibland förtvivlar man. När man hör att EU ska förbjuda loggor på cigarettpaketen, exempelvis.

Till att börja med för att det är en urbota dum och klåfingrig idé. Ja, det är farligt att röka - men allt är faktiskt giftigt. Det är bara en fråga om mängd och koncentration. (Något som då och då gör sig påmint på ett tragiskt sätt.) Det betyder inte att man bör göra vilka inskränkningar som helst i marknadsföringsrätten. Cigarettpaketen är dessutom redan idag fyllda med tydliga påpekanden om att innehållet är skadligt för hälsan.

Därtill är det inte jättekul att sådant här kommer från EU. Jag är den första att skriva under på att fri rörlighet är bra, och jag vill på intet sätt bli av med den - tvärt om, jag vill gärna utöka den till resten av världen. Men det vore ju också bra om EU kunde hålla sig till det, och låta bli att lagstifta om saker de inte har något med att göra. Att unionen tar sig allt större friheter vad gäller vilka frågor de har mandat att lagstifta kring är en obehaglig utveckling.

Dessutom är det förbannat tråkigt att det här framställs som en redan färdig lag. Under Gomorron Sveriges sändning i morse upprepades att det här är en förändring som "ska" till, och i DN:s artikel om saken framstår det också som om det hela redan är klart. Vad jag kunnat hitta så är det här ett förslag från kommissionens folkhälsodirektorat, och det innebär att det inte ens tröskats igenom kommissionen än. Därefter ska väl rimligen både rådet och parlamentet godkänna det hela - så än finns tid att stoppa idiotin. Kan man få en lite mindre uppgiven nyhetsrapportering i den här frågan, tack?

Läsning annorstädes

Om man följer mig på Twitter eller Facebook har man förhoppningsvis inte missat att jag är i Burkina Faso tillsammans med CUFs generalsekreterare Karin Fälldin just nu. Vi har snackat ungdomsorganisering, träffat ett syskonförbund och diskuterat utbyte och idag besöker Karin en förskola som Centerpartiets Internationella Stiftelse hjälpt till att bygga. (Själv har jag ätit något olämpligt och kan inte följa med, men det går förhoppningsvis över innan det är dags att åka hem ikväll och så går vi inte in mer på det.)

Hur som. Om man känner att det kanske är lite dålig uppdateringstakt på den här bloggen, vilket det för all del är, så kan jag i alla fall meddela att det finns läsning annorstädes.

Debattartikel i Expressen om regeringens skattepolitik.

Debattartikel i Sourze om politiker som hela tiden vill väl.

Krönika i Sundsvalls Tidning om vikten av att ha kvar matematikundervisningen.

Hoppas det kompenserar en smula!

Tiggeri i år igen

Förra året rapporterades det att Sala kommun skulle förbjuda tiggeri. Idag (nåja, igår om vi ska vara petiga - i skrivande stund är hon 00:19) lyfter Stefan Hanna idén, fast för Uppsala. Tror ärligt talat inte att jag har så mycket mer att tillägga än det jag för ett år sedan - förutom att man nog bör lägga till att det är ett osmakligt förslag.

KDU och kön

KDU har tydligen kommit ut med ett jämställdhetspolitiskt manifest. Det är... intressant. Jag delar en del realpolitiska ståndpunkter med dem, som att kvotering är en styggelse, men i övrigt finner jag mest saker att bli förskräckt över. Jag har inte en chans att beröra dem alla i ett enda blogginlägg, så jag saxar ur två bitar jag tycker är väldigt konstiga.

"Något som däremot är mer sällsynt är att debattörer lyfter fram de fall där män är de som förfördelas. Som det faktum att pojkar inte lyckas lika bra i skolan, att män har svårare att vinna vårdnadstvister eller att de är överrepresenterade i brottsstatistiken." - sid 2.

Detta dyker upp tillsammans med en svada om att man inte kan mäta jämställdhet som utfall, men låt oss lämna det åt sidan först. Det pratas alltså inte om att pojkar halkar efter? Det pratas inte om vårdnadstvisterna? Det pratas inte om brottsstatistiken? Förlåt, jag kanske är begåvad med en synnerligen unik vänkrets, men jag tycker att man pratat om pojkar och skolan rätt länge nu, inte minst i samband med att Alliansen reformerade skolan i fråga om högskolekompetens och yrkesprogram på gymnasiet. Och vad gäller vårdnadstvister - det är väl en typisk fråga som rönt mycket uppmärksamhet? Mäns överrepresentativitet (förlåt, är det ett ord?) överrepresentation (tack!) vad gäller begångna brott kommer också ofta upp, men kanske inte så ofta på det sätt KDU tycker att det borde, utan mer när det talas om mäns våld mot kvinnor, vilket KDU ett par sidor längre ner berör med ställningstagandet att "det är ytterst problematiskt att skuldbelägga alla män för något ett fåtal gjort sig skyldiga till." Alltså, jag tycker också att det är problematiskt att tala om mäns våld mot kvinnor, eftersom det snarare handlar om våld i nära relationer, men att säga att frågan om män och brottsstatistik inte behandlas på en sida och på en annan problematisera att den just behandlas blir bara konstigt.

Så, går det alls att använda sig av faktiska utfall snarare än möjligheter när man diskuterar jämställdhet i samhället? Ja, definitivt. Om inte annat kan utfall ge en väldigt klar fingervisning om var möjligheterna faktiskt är väldigt ojämställda, även om dessa inte har med staten att göra. Jag är ju feminist, så jag ser också att det finns en poäng i att göra något åt denna ojämställdhet - men det betyder inte att jag tycker att det ska göras genom lagar och regleringar. Feminismen har om något blivit rätt lat på senare dar, och verkar mest av allt kräva lagstiftning istället för att exempelvis folkbilda. Det finns så många sätt att göra samhället mer jämställt på, men för att uppmärksammas på problemen kanske, kanske vi också måste våga börja leta bland konsekvenserna.

"I debatten om könen lyfts inte sällan frågan om den minoritet i samhället som inte vill definiera sig utifrån något av de två könen. Eller de som menar att de är födda i det ena könet men på ett mentalt plan tillhör det andra könet. De ska naturligtvis behandlas med samma respekt som alla våra medmänniskor. Men att utifrån detta tvinga fram en könsneutral samhällsplanering, som bannlyser det djupt naturliga mänskliga draget att dela in sina medmänniskor i kvinnor och män, är naturligtvis något fullständigt verklighetsfrånvänt. Samhällets kulturella, sociala och fysiska infrastruktur bör planeras i första hand med folkflertalets intressen i centrum. Att möta minoriteternas behov utifrån tanken att hela samhället skall rivas upp i grunden, kommer enbart slå tillbaka mot minoriteterna själva. Därför är det orimligt att vi ska sluta använda de könsbetingade personliga pronomen hon och han, till förmån för hen, av hänsyn till de som inte vill tillskriva sig en könsidentitet. Det är också naivt att tro att det skulle bidra till ökad jämställdhet om vi upphörde att använda dagens personliga pronomen."

Här är det så förbenat svårt att veta var man ska börja. Till att börja med - vem har lyft att man ska förbjuda vanliga människor att kategorisera folk som kvinnor och män? What? Och sen när innebär en könsneutral samhällsplanering att samhället då inte passar något kön? Vad är det för samhällsgrundsupprivning som KDU syftar på? Inte kan de väl på allvar mena att användandet av "hen" (vars användningsområde förklaras förstklassigt av Vem i Helvete-Anders) är att riva upp samhällets grund? Och vem har föreslagit att vi helt ska lägga hon och han åt sidan?

Jag blir helt ställd.

Och det här med "folkflertalets intressen", förlåt, men det är ju ett utilitaristiskt sätt att resonera. Majoriteten av alla människor trivs himla bra med att antingen vara män eller kvinnor, så då ska vi skapa ett samhälle som passar för dem - men de som faller utanför mallen är inte lika intressanta.

Som varandes liberal tycker jag ju att det är av yttersta jefla vikt att samhället är neutralt inställt till sina medborgare, att det inte behandlar någon annorlunda på grund av ovidkommande saker. Kön, till exempel. Ska vi bygga samhällsstrukturer, så måste de vara byggda för att inte ta hänsyn till kön när det inte är absolut nödvändigt. Att bygga ett samhälle för att passa två kön är faktiskt inte neutralt.

Som extra bonus kan jag för alla som tror att transsexualism är när man "menar" att man "på ett mentalt plan" tillhör ett annat kön länka till min artikel om detta i Svensk Linje. Enjoy.

Läs också Algot Thorin.

Tobaksförbud?

Det utbröt någon slags "citera Hanna"-trend på fejjan idag. Grunden tycks ligga i att Aftonbladet plockat upp att Axfood kräver lagstiftning mot tobaksexponering i mataffärer.

Personligen tycker jag att det är lite obehagligt. Man gör inget själva, utan kräver att just politikerna ska göra något. Det är liksom nånannanism på en medveten nivå.

Nåja, citatet som florerat, och som i högsta grad är relevant kommer från min och Johannas gamla maktkampblogg och ser ut så här:

Det är en mänsklig rättighet att få ta riktigt korkade beslut. Det går inte att förbjuda idioti med mindre än att man förbjuder själva livet.

Något är bakvänt när vanligt folk inte anses kunna fatta ett eget beslut i frågan om de ska röka eller inte, men definitivt är förmögen att rösta på folk som ska besluta om det istället.

(Om det är lite pinsamt att upptäcka ett grammatiskt fel i det hela nu? Eh, ja. Sorry för det.)

---

Uppdatering: Här finns debattartikeln som ligger till grund för det hela. Inte världens roligaste läsning.

Korkat tiggeriförbud

Ja, ni får förlåta - jag vet att det här var gårdagens stora snackis, men jag har visst gått och blivit lite bloggovan, så jag tänker behandla ämnet idag istället.

Sala förbjuder offentligt tiggeri.

Ett av motiven tycks vara att man vill komma åt människohandeln.

Människohandel är ett allvarligt brott - kanske ett av de absolut allvarligaste som existerar. Låt mig därför först göra klart att jag vill att fenomenet ska utrotas från jordens yta.

Med det sagt visar det sig dock visst att man i kampen mot människohandel verkar vilja förbjuda andra saker. När det kommer till detta specifika brott går det utmärkt att säga "vi vill komma åt x, så vi förbjuder y". Istället för att satsa resurser på att utreda hur man faktiskt upptäcker och bekämpar människohandel, ska polisen ägna sig åt att avhysa offren för brottet från gatorna. Istället för att gå till botten med och bekämpa vad som ligger bakom människohandeln - ofta fattigdom i offrens ursprungsländer - fokuserar man helt på en av dess möjliga konsekvenser, och verkar strunta i vad konsekvenserna av det nya förbudet blir.

Tiggeriförbudet framstår som mer korkat än populistiskt - inte minst eftersom åtminstone de Salabor som var med i Akuellt igår kväll verkade tycka att tiggeri var ett ickeproblem. Man kunde önska att politiker tänkte lite längre än näsan räckte.

Vi måste ha på fötterna när vi pratar om pensionerna

Jag ber om ursäkt om det här börjar bli tröttsamt, men jag har nog snöat lite på det här med pensionerna. Det är ett oerhört intressant ämne, kanske framförallt eftersom det råder rätt många missförstånd kring det.

En synnerligen stilig uppvisning i hur det går att missförstå det här med pensioner återfinns idag på ledarplats i Länstidningen hemma i Jämtlands län.

Svante Säwén börjar med att påstå att pension är uppskjuten lön. Det är en vanlig missuppfattning - eller lögn, beroende på hur insatt man kan anse att uppgiftsgivaren är eller bör vara. Dagens pensioner är inte finansierade av pensionärerna själva, de finansieras av dem som jobbar. Visst har det varit värre, som under ATP-tiden, men även idag påminner systemet om ett pyramidspel.

Säwén går därefter vidare till att ta upp den EU-rapport om pensionerna som slaktats av Sanna Rayman på SvD:s ledarsida. Inte för att hon skulle vara någon typ av högerspöke som hatar pensionärer, utan för att rapporten i sig bygger på ett teoretiskt resonemang som gör att Grekland (!) blir listetta. Ändå oroar sig Säwén för prognosen - nämligen att svenska pensionärer kommer att få ut näst lägst procent av sin lön om fyrtio år i en europeisk jämförelse.

Slutligen menar Säwén att pension beskattas hårdare än lön, och att det är det som gör att vi riskerar att hamna i botten av listan som refereras till ovan. Det var något som pensionärsorganisationerna skrek om i valrörelsen - men åter igen något som inte stämmer. Man "glömmer" nämligen allt som oftast att räkna med en osynlig skatt om 7,49 % för 2009 som ligger gömd bland arbetsgivaravgifterna. Den benämns som allmän löneavgift, men är en ren skatt.

Jag kan faktiskt garantera Säwén att EU-rapportens slutsatser inte blir verklighet, vilket han ser som politikens viktigaste uppgift framöver. Det kommer dock inte att ha med svenska politiker att göra, utan handlar helt enkelt om att vi i väst står inför en enorm skuldkris som helt enkelt inte kommer att tillåta exempelvis Grekland att betala 110 % av inkomsten i lön.

Jurister kan också vara galna

Jag pluggar, precis som det står i presentationen här bredvid, juridik. I de kretsarna blir det en hel del Ask-bashing, eftersom hon helt enkelt inte är särskilt skillad. Vanligast är att man på ett eller annat sätt påpekar att hon inte är jurist. Kåren lider av en viss självbelåtenhet, som kanske inte har grund riktigt alla gånger.

Alla jurister är nämligen inte riktigt kloka. En viss före detta justitieminister har jobbat länge på att få staten att betrakta alla som misstänkta, och idag på Aftonbladets debattsida luftar en jurist åsikten att alla män bör DNA-registreras för att stoppa våldtäkterna. "För att undvika tänkbara nackdelar bör lagstiftningen utformas så det tydligt framgår att uppgifterna endast får användas för att utreda våldtäkter där gärningsmännen är okända", reserverar han sig dock, och sedan följer ett stycke angående finansieringen (!).

Amenvafan, liksom. Man undrar ju vilka idioter det är som får ta examen. Inte nog med att han uppenbarligen fullständigt missat det faktum att majoriteten av alla våldtäkter inte är överfallsvåldtäkter utan sker inom bekantskapskretser, han TAR INTE ENS UPP integritetsaspekten. Det är extra skrämmande, eftersom han arbetar på länsrätten. Länsrätten hanterar i mångt och mycket offentligrättsliga frågor. Den offentliga rätten tar sitt avstamp i regeringsformen - ja, även regeringsformens andra kapitel, där våra grundlagsskyddade rättigheter räknas upp.

Våldtäkter är vidriga, ja. Lisa Magnusson skrev mycket klokt om saken i somras - vi vågar helt enkelt inte se "vardagsvåldtäkterna" på allvar. Det ska vara ruggigt och parkbuske och överfall för att det ska räknas och beskrivas som ett problem. Måns Cederbergs debattartikel idag gör inget för att hindra detta - tvärt om.

SKR, sexköp och synen på sexsäljare

I morse var jag på ett seminarium om jämställdhet och sexhandel arrangerat av SKR. Det var - ja, intressant är nog ett bra ord, samt en smula rörigt. Rapporten som släptes - Prostitution - Ett fritt valt yrke? - har jag inte helt hunnit läsa, men jag noterade att man under seminariet lyfte fram att man verkligen pratat med sexarbetare. I redogörelsen över vilka man intervjuat finns trettio personer (tre bortsållade) återfinns fyra aktiva (tre svenska och en tysk) och tre före detta (en svensk och två tyska) sexarbetare. Samtidigt har man pratat med sju representanter från prostitutionsenheterna i Sverige. Det är inte min idé om att lyssna på sexsäljare, speciellt inte som man så gott som inledde med att påstå att det inte går att diskutera sexköpslagen med aktiva sexsäljare, eftersom de säger fel saker.

Rapporten i sig är inte jätteintressant. Jag vill inte omyndigförklara dem som gett sina berättelser i den, men jag har vissa invändningar mot metodvalet och med vilka förutsättningar man skriver den. Hursom, den efterföljande debatten var, eh, höjdpunkten. Den var nämligen helt urspårad. Den enda mannen i panelen - vars namn jag inte får tag på - menade på fullt allvar att det var svårt inte bara att skilja mellan trafficking och frivillig sexförsäljning, utan också mellan våldtäkt och frivilligt sex. Överlag var tonen man använde när man omnämnde sexarbetare djupt patriarkal - bara det att nu var det inte männen som skulle skydda kvinnan, utan staten. Det redogjordes också för åsikten att sexsäljare ljög för Petra Östergren och Susanne Dodillet eftersom de kände sig tvungna till det.

Medan Carina Hägg tyckte att Anna Skarheds utvärdering borde sätta punkt för diskussionen om sexköpslagens vara eller icke vara (en tydlig indikator på att hon antingen inte läst den eller helt enkelt saknar insikt om vad som är intellektuell hederlighet) tog faktiskt Marit Östberg (feminismporrbruden) upp en mer intressant och ovanlig kritik av sexhandeln - nämligen det kapitalismkritiska perpektivet. Hon menade att sexhandel inte hade existerat om inte kapitalismen funnits.

Eftersom kapitalism innebär ett frivilligt utbyte av varor och tjänster så har hon sannerligen en poäng. Det innebär dock inte att ett antikapitalistiskt samhälle är önskvärt. Däremot är det i högsta grad relevant att diskutera hur vi hindrar människor från fattigare länder att utnyttjas i sexhandeln, och där har faktiskt kapitalismen svaret. I många fall handlar det om människor som i ren desperation söker sig till människohandlare i hopp om ett bättre liv - och då gäller det naturligtvis att förbättra livsvillkoren så pass att det inte blir en aktuell åtgärd längre. Effektivast som fattigdomsbekämpning är just ekonomisk frihet, varför man i det snaraste bör vara en förespråkare av kapitalism om man vill komma åt problemet.

Hur som helst, Mia Jonsson, verksamhetschef Karlskrona Kvinnojour, stod för debattens smaklösaste uttalande. Hon undrade, på fullt allvar, varför de frivilliga sexsäljarna inte var där om det nu fanns så många.

Jag vet liksom inte ens var jag ska börja. Hade hon velat delta när ett gäng oinsatta människor är satta att prata över huvudet på henne? Var sexsäljarna en inbjudna? (Nej.) Förstår hon begreppet stigmatisering?

Camilla Lindberg förklarade då att det bland annat varit ett seminarium i riksdagen där en sexsäljare deltog - men som bortförklarades med att han inte var representativ. För många duger inte en sexsäljares åsikter om de inte stämmer överens med ens egna.

Mia Jonsson lyckades också själv säga att de sexarbetare som kom till kvinnojouren naturligtvis var de som hade missbruksproblem o.s.v. En klok kvinna i publiken ställde då frågan till henne om hon hämtade sin kunskap och inställning om och gentemot sexarbete från sitt engagemang i kvinnojouren - och hur hon i så fall såg på heterosexualitet. Poängen verkade dock inte riktigt gå fram, och något svar lyckades i alla fall inte jag uppfatta.

Under den 10 minuter långa frågestunden lyckades en kvinna i publiken också anklaga alla som vill slopa sexköpslagen för att vilja legalisera människohandel, gärna med tioåringar, och hon drog dessutom upp argumentet "din dotter". Det hela var ett rätt obehagligt inslag, men också talande för vilken nivå debatten låg på. Det tycktes mig inte som om många av seminariedeltagarna någonsin hört argument från den andra sidan förut, och nästan hela publiken använde sig frekvent av härskartekniker i form av suckar, stönar och mumlande. Jag kan inte låta bli att finna det intressant givet vilken grupp människor det rör sig om.

Läs också Josh som bloggar utmärkt om absurditeterna. Jag ska försöka smälta allt med en god natts sömn.

Sexköpslagsutredningen

Ja, så har den äntligen då kommit, Anna Skarheds Sexköpslagsutredning. Det är en absurd känsla att läsa den.

Redan på sidan 14 konstaterar man att det inte är relevant att göra uppdelningen frivilligt respektive ofrivilligt sexarbete, då man har "utgångspunkt i ett jämställdhets- och människorättsperspektiv och med fokus flyttat från utbudet, dvs. de som utnyttjas i prostitution, till efterfrågan, dvs. människohandlarna, kopplarna och sexköparna". Det är intellektuell ohederlighet på en nivå jag sällan skådat. Till att börja med är det, utredningen igenom, mäns köp av sexuella tjänster främst från kvinnor som problematiseras - ur ett jämställdhetsperspektiv är den alltså ytterst tveksam, eftersom män tycks ha en rätt att använda sina kroppar utan att behöva fördömas, men inte kvinnor. Vidare är det enligt FN-stadgan en mänsklig rättighet att själv välja sitt yrke, och att jämställa sexköpare med människohandlare och våldtäktsmän, det är rent vidrigt. Sexköp är inte våldtäkt, och våldtäkt är inte sexköp. En frivillig relation är inte en ofrivillig, och en ofrivillig är inte frivillig. Att vi numera har en Justitiekansler som inte vill skilja på så basala begrepp är oroväckande - speciellt som hon ändå inte verkar anse att alla sexarbetare går att betrakta som målsägande (s. 26), det vill säga, som den som blivit utsatt för ett brott.

Föreställningen att minskandet av den frivilliga sexhandeln går hand i hand med minskandet av den ofrivilliga är dessutom problematisk ur två perspektiv. För det första förutsätter man att de som efterfrågar det första är de samma som efterfrågar det andra. För det andra, om vi antar att det faktiskt är så, frånser man helt risken att allt fler nyttjar den ofrivilliga marknaden när den frivilliga minskar.

Följande mening, hämtad från sida 22, är kanske den mest problematiska: "Det är tydligt, och framstår som logiskt, att de personer som tagit sig ur prostitutionen är positiva till kriminaliseringen medan de som alltjämt utnyttjas i prostitutionen är kritiska mot förbudet." Uppenbarligen ignorerar man fullständigt de vittnesmål som framkommit bland annat i Petra Östergrens Porr, horor och feminister, som pekar på att sexarbetare pressas att ta avstånd från sina tidigare liv, göra falska erkännanden och säga att de egentligen aldrig ville. Ändå är inställningen inte förvånande: Den följer av de direktiv som regeringen utfärdat. Den följer av en oförståelse inför andras sexuella preferenser, och av föreställningen att sexarbetare inte kan vara något annat än offer.

Vad gäller sexhandelns omfattning i Sverige kan också konstateras att utredningen inte gjort någon egen utredning, utan bara sammanställt material man kommit över. Nästan varje avsnitt innehåller också reservationen av typen "det är oerhört svårt att få fram exakta siffror" och "det går inte att vara säker". På sidan 116 anges det att Ungdomsstyrelsens enkät gett vid handen att ungefär 20 000 ungdomar någon gång tagit emot ersättning för sex - på sida 118 menar man att inget talar emot att det 1993 fanns mellan 2 500 och 3 000 sexarbetare i Sverige, och slutligen, på sida 120 sägs slutligen att inget tyder på att sexhandeln har ökat sedan 1999. När man gör en jämförelse mellan Sverige, Norge och Danmark vad gäller sexhandel via Internet, skriver man på sida 151 att "Man bör vara uppmärksam på att alla undersökningar använt sig av bedömningar från enskilda informanter för att kunna avgöra antalet individer bakom varje annons och att tillväga- gångssätten har varierat. Figuren förmedlar därför en övergripande bild och kan inte utgöra underlag för detaljerade jämförelser." Samtidigt påstår utredningen att jämförelsen "inte ger något stöd för påståendet att det svenska förbudet har lett till att prostitutionen ”flyttat till Internet” i större utsträckning än den annars skulle ha gjort." På sida 154 säger man först klart och tydligt att några närmare undersökningar rörande sexhandelns omfattning inte har gjorts sedan 90-taler - samtidigt som man påstår att inget tyder på att den skulle ha ökat på samma sätt som i Norge och Danmark. Man anger också att 25 000 sexarbetare i Nederländerna är tio gånger fler än vad det finns i Sverige på sidan 164.

Hur utredningen behandlar uppgifterna om ökat våld mot sexarbetare är också intressant. Smaka på detta stycke från sida 123:
"I sin rapport år 2003 rapporterade emellertid Socialstyrelsen uppgifter om ett ökat antal anmälningar om övergrepp mot prostituterade personer i Malmö i början av 2000-talet. Socialstyrelsen uppgav dock sammanfattningsvis att man inte med säkerhet kunde uttala sig om huruvida våldet inom prostitutionen hade ökat sedan förbudet infördes. Det uppgavs att en del personer som lämnat information talade om en mer riskabel situation, men att det var få som uppfattade att det faktiska våldet hade ökat."
Alltså. Det finns ett ökat antal anmälningar i Malmö. Det viftas bort med att det inte är säkert att det betyder att våldet har ökat, och att få informationslämnare uppfattade att det faktiska våldet ökat. Men också få innebär att några faktiskt uppfattat ett ökat våldsanvändande - varför utredningen inte vill problematisera kring detta torde vara självklart. Bara några rader ner finner vi detta:
"När det gällde gatuprostitutionen uppgavs i 2003 års rapport att det förekom uppgifter om att den blivit mer riskfylld och besvärlig. Anledningen till detta skulle vara att ett minskat antal sexköpare gjort att konkurrensen hårdnat och att kunderna då ställde större krav på att de prostituerade skulle ställa upp på olika former av sex än tidigare. Någon riktig förklaring till dessa uppgifter gavs dock inte och en alternativ förklaring till varför tillvaron i gatu- prostitutionen skulle ha försämrats angavs vara att tillgången och användningen av heroin hade ökat."
Antingen saknar Skarhed förmågan att förstå att hon precis återgett förklaringen, eller så framställer hon det med flit som opålitliga uppgifter, och menar att knark är förklaringen till att sexarbetare som bor på gatan har fått det sämre.

Skarhed beskriver det också som positivt att aktiva sexarbetare upplever lagen som något negativt för dem. Hon talar sig varm för logiken i att de som "tagit sig ur prostitutionen" hyllar sexköpslagen medan de som "utnyttjas i prostitutionen" inte gillar den. Logiken i att de som trivs med sin situation inte lämnar den verkar dock inte ha slagit henne. Det märks så tydligt när hon skriver att aktiva sexarbetare menar "att man kan skilja på frivillig och tvingad prostitution". Samtidigt menar Skarhed på sida 228 att de farhågor som fanns om att sexsäljarnas situation skulle bli mer utsatt inte har besannats.

Jag är lite matt av att bara ha ögnat igenom delar av utredningen. Så många reservationer om osäkerhet som följs av tvärsäkra påståenden, sådana brister i undersökningen, sådant förminskande av oliktänkande! Det kommer med största sannolikhet att finnas anledningar att återkomma till utredningen framöver.

DN och SvD återger utredarens åsikter. Sanna Rayman har dock bra synpunkter.

Men för fan, Ask!

Ibland blir man faktiskt rätt så jävla less. Nu var det ju inte ens tre månader sedan vår justitieminister, Beatrice Ask, senast var ute och bevisade sin oduglighet som justitieminister. Nu är hon i farten igen.

Hon menar att åklagare ska kunna dela ut strafförelägganden.

Det är helt urbota dumt.

Låtom oss betänka åklagarens roll i dagens rättssystem. Denne har att beakta alla omständigheter, även de som talar emot att brott skulle ha begåtts. När åklagaren tror sig ha ett case, då väcker den åtal.

Alla som tror att varenda väckt åtal leder till en fällande dom kan ju räcka upp en hand. Allvarligt, för det tycks vara den nivån man behöver hålla på den här debatten för att Ask ska fatta. Nej, naturligtvis förlorar också åklagare mål. Rätt ofta, till och med, skulle jag vilja påstå. Och jo, det kan hända även om det finns ett erkännande. Och, låt oss påminna oss om att inte ens domstolar är riktigt rättssäkra. Det sitter med största sannolikhet oskyldiga i våra fängelser. Troligen finns där också åtminstone en som oskyldigt dömts enbart på grund av sitt erkännande.

Hennes kommentar, att man inte ska använda rättsapparaten i onödan men att det finns mer komplicerade brott som måste bedömas av en domstol är ju dessutom något av en klass för sig. Det är nämligen inte bara det faktum att det är rätt okomplicerat att ge någon en fortkörningsbot som gör att det går att hantera i ett summariskt förfarande, utan också det faktum att det är en bot. När vi börjar snacka fängelse, till och med för ett så "enkelt" brott som rattfylla, gör man nämligen en rad bedömningar vad gäller straffets längd. Även om brottet i sig inte är komplicerat att utreda, är faktiskt ofta just påföljdsdelen det.

Nej, Ask, bespara oss dina usla besparingsförslag. Se till att statens viktigaste grundfunktion, rättsapparaten, fungerar som den ska istället.

Bloggar: Göran i Livbåten, Opassande, HAX, Yami, Drottningsylt, Falkvinge, Gothbarbie, Josh.

Människohatet från Ask är förfärligt

Om någon tycker att titeln är en smula hård, så kan vi väl lugnt konstatera att det i så fall också gäller för den ledarkrönika av Ann-Charlotte Marteus som inlägget är tänkt att kommentera.

Marteus driver tesen att bloggosfären har haft en överdriven reaktion på Asks uttlande om att skicka gredelina kuvert till misstänkta sexköpare. Hon menar att "justitieministern talade inte inför en samling juridikstudenter" utan inför kvinnor som utsatts för sexbrott, och att uttalandet därför skulle vara okej.

Hon tar också upp att breven som delger misstanke om sexköp skickats till människors arbetsplatser snarare än hemadresser. Marteus hävdar att juridiken således tagit ställning för männen. Istället har det troligen handlat om att eftersom sexköp är ett så grovt stigmatiserat brott så vill man undvika att den misstänkte straffas innan någon rättegång ens ägt rum.

Det kan ju noteras att Marteus dels inte tycks ha grävt särskilt djupt i bloggosfären när hon säger att hon inte hittar en enda blogg som resonerar klokt och självständigt, dels inte tycks ha förstått att den största ilskan rört just att justitieministern helt missat oskuldspresumtionen, dels själv inte vara särskilt förbannad över detta och slutligen inte heller tror att liberaler själva kan välja att ingå i ett sammanhang.

Det är sannerligen ett lågvattenmärke.

Bloggar: HAX, Mina Moderata Karameller, Anna Troberg.

Mer om kuverten

CUF lämnade som bekant ett lila kuvert till Beatrice Ask igår. Det tog lite skruv - läs gärna Magnus om det på SVT Debatt.

Beatrice har nu också uttalat sig om förslaget hos TV4, där hon påstår sig vara den enda som bryr sig om tjejerna som kanske får sina liv förstörda eftersom de bli övertygade om att sälja sex.

Det är ett lika häpnadsväckande idiotiskt uttalande. Jag vet inte om justitieministern helt enkelt inte följer med i nyhetsflödet, men det finns ju ganska överväldigande mycket som tyder på att sexsäljares situation blivit värre sedan lagen infördes. Exempelvis blir bara de riktigt obehagliga köparna kvar på gatan medan alla andra använder sig av Internet, vilket gör att de gatuprostituerade - som ofta är de som är mest utsatta - inte längre kan välja bort dem. Det blir överlag svårare för sexsäljare att avgöra om en potentiell kund är farlig eller bara nervös och orolig över att bli upptäckt. Barnmorskorna i Malmö har noterat att de skador som sexsäljare kommer in med har blivit grövre sedan sexköpslagen infördes. För att inte tala om skamkulturen som slår hårt genom stigmatisering. På Nya Zeeland avkriminaliserade man sexköp 2003 - och sedan dess har sexsäljares psykiska och fysiska hälsa förbättrats markant. Öppna öronen, Ask, vi pratar hela tiden om hur situationen för sexsäljare ska bli bättre. Vi har dessutom lösningar som inte inbegriper ytterligare stigmatisering och grova brott mot grundläggande rättsprinciper.

(För övrigt debatterade jag frågan med en miljöpartistisk riksdagsledamot idag - eller ja, jag försökte - på maktkamp24. Eftersom hon konstant vägrade komma med argument eller inlägg så vann jag på walkover, kan man väl säga.)

Fler bloggar: Magnus Andersson, Jonas Pettersson, Johanna Sjödin, Albin Ring Broman, Scaber Nestor, Johan Hedin, Per Ankersjö, Liberati.

CUF skickar ett lila kuvert till Ask

Vi tycker nämligen att justitieministern bör skämmas!



Magnus Andersson, Rickard Nordin, Karl Malmqvist, Martin Olsvenne, Elias Giertz, Elisabeth Thand Ringqvist, Motpol, Mina Moderata Karameller, Politikerbloggen, Markus "Lake" Berglund, Johan Pettersson, Johan Linander.

(Facebookgrupp)

Imorgon deltar jag för övrigt i en SMS-duell hos maktkamp24 om saken.

Om Asks kuvert

... skriver jag och Louise Persson om på Aftonbladets debattsida.

Verkligheten 2.0 - igen

Internet är något fantastiskt. Det har gett oss möjligheter vi bara kunnat drömma om tidigare. På Internet kan du diskutera, träffas, hålla kontakten, hämta information, samla kraft, skratta, gråta, älska, betala räkningar och ja, så gott som allt du kan i den analoga världen. Internet är också verkligheten. Samhället finns redan på Internet - Internet ÄR en del av samhället.

Precis som i den analoga världen sker ibland otrevligheter. Till skillnad från situationer som utspelar sig AFK finns dock en helt fantastisk säkerhetsventil som för de flesta har formen av ett litet kryss uppe i högra hörnet. Med ett enda klick kan man ta sig bort, bort, bort. Det är i alla fall vad jag skulle kalla för en fördel.

Det finns dock de som vill reglera den här delen av världen. De använder sig av termer som "samhällets och rättsstatens frånvaro på internet", "att jämställa en demokratisk rättsstat med kinesisk diktatur är uppenbart orimligt" och "Integritet är inte detsamma som anonymitet".

När man hör sådant gäller det att dra öronen åt sig. Samma lagar gäller nämligen på Internet som över allt annars, en demokrati som förtrycker sina medborgare är lika förkastlig som en diktatur och rätten att inte behöva identifiera sig i tid och otid är grundläggande.

Det är våra grundläggande fri- och rättigheter det handlar om. Det är vår del av världen, där vi befinner oss, som vissa vill pressa ner i färdiggjutna mallar. Det är våra liv som ytterst kommer att drabbas.

Internetmedborgare, se upp.

---

Niklas Dougherty skriver längre och bättre.

Kan vi kvotera bort Schlingmann då?

Moderaterna - eller, ja, egentligen deras partisekreterare Schlingmann - har nu kommit med den fenomenalt dåliga idén att kvotera börsbolagens styrelser 2014 om de inte själva fördubblar andelen kvinnliga styrelseledamöter.

Kvotering är en styggelse. Det innebär nämligen att man tvingas tillsätta en post med hänsyn till kön och inte kompetens. Inte bara kör man alltså över bolagets ägare och underminerar den inkvoterades position, utan att man underminerar förtroendet för alla personer av det inkvoterade könet, oavsett om de faktiskt är inkvoterade eller inte.

Att Fredrik Reinfeldt härtill verkar öppna för ytterligare kvotering ger mig nästan skrämselhicka. Maud Olofsson har i alla fall ryggrad nog att säga emot.


Läs också Elker.

Att göra kön avgörande för att göra kön irrelevant funkar inte

Så kom då äntligen beskedet från regeringen om att man lägger ner kvoteringen i den högre utbildningen. Det är välkommet och egentligen ett vansinne att det fått pågå alls.

Att det fått pågå står dock klart. Enligt Centrum för Rättvisa, som drivit det uppmärksammade veterinärutbildningsfallet, är det över 5 000 personer som drabbats bara under 2009. Och jodå, det har skett i jämställdhetens namn. Tanken var ju någonstans att en jämnare könsfördelning skulle vara bra för jämställdheten i samhället. Sen råkade visst majoriteten av alla högskolestuderande vara kvinnor - och vips! så blev det inte riktigt som man tänkt sig.

Högskolekvoteringen är ett typexempel på när man glömt varför vi vill ha jämställdhet. Man har glömt att det är för att könet ska vara irrelevant för möjligheten att läsa vidare efter gymnasiet. Att göra könet till en avgörande faktor ser säkert fint ut i statistiken, men jämställdheten måste finnas på individnivå för att vara något att ha. Ett femtio-femtio-samhälle har ingenting med jämställdhet att göra, för jämställdhet är inte statistik. Det är verkliga människor som inte diskrimineras.

Alltså, vi tar det en gång till. Om man inte vill att könet ska vara avgörande för vilken utbildning man skaffar sig, kan man inte hindra människor från att skaffa sig utbildning för att de tillhör ett visst kön.

Läs också: Mårten Schultz, Amanda Brihed, Hans Egnell och Annie Johansson.