Den bortskämda vänstern

Kalle Olsson på LT:s ledarsida och jag tycker väldigt olika om saker och ting. Idag (eller igår blir det nog) anser han inte bara att särintressen ska ges den dömande makten, han beklagar sig också över marknadsföring. Det fanns ju inga vetenskapliga belägg för att spikmattan hjälpte mot något!

Eh, nej, men det fattade väl alla? Anledningen till att spikmattan blivit populär är för att människor faktiskt upplever att den funkar - någon slags placeboeffekt, antagligen, men likväl en effekt. Jag har hört ett antal intyga att de blir av med ryggvärk, sömnproblem och fan och hans moster efter bara en kvart på vad som verkar vara en mycket ombekväm liten sak.

Olsson har emellertid missat ännu en viktig sak - anledningen till att spikmattan blivit populär är också anledningen till att andra produkter inte stannar kvar länge på marknaden. Människor gillar dem inte. Människor köper inte saker de inte gillar. De rekommenderar dem inte. De tenderar faktiskt att klaga rätt ljudligt mitt inför andra.

Men det är klart, Olsson tillhör ju den bortskämda vänstern som inte vill behöva göra saker själva - någon annan ska naturligtvis undersöka produkterna och marknadsföringen av dem. Som han uttrycker det, "det känns ändå fel att vi som konsumenter ska behöva ägna oss åt konsumentvetenskap på vår fritid för att kunna handla tryggt och upplyst". Menar ni att jag själv ska behöva köpa schampoo och märka om det fungerade bättre än det andra eller inte? Det känns fel! Någon annan borde prova!

Nu är det ju så här, käre Olsson, att olika schampoon verkar funka olika bra på olika hårtyper. Människor tenderar också att ha olika uppsättningar smaklökar, vilket innebär att jag gillar att sätta i mig mandelmassa i stora mängder medan andra tycker att det verkar lite äckligt. Men - framförallt har människor ett ansvar för sina egna liv och beslut. Ingen annan ska tvingas undersöka olika varor för att man själv är för lag - det är ju alltid möjligt att avstå köpet om man är osäker. Eller menar Olsson att folk är för dumma för sitt eget bästa?

Man skrattar nästan högt

Som liberal får man ta en hel del skit när man försvarar yttrandefriheten. Det är inte särskilt populärt att försvara rätten att uttrycka exempelvis sexistiska, rasistiska eller nazistiska åsikter.

Men vi går i alla fall inte i samma demonstrationståg som idioterna. Något säger mig att "stoppa matchen"-grejen inte blev lika roligt nu.

Dessutom är hela jagjagjag-fokuseringen bland vänster rolig. Bara en provokation. Bah. Snacka förnekelse.

Sexualmoralismen vet inga gränser - men det gör inte friheten heller

Ropen de skalla, sexköpslag åt alla!

Det är inte utan att man börjar bli jävligt trött på skiten. Trött på moralistiska människor som tror sig ha rätt att lägga sig i vad andra tar sig till mellan lakanen (eller på helt andra platser).

Jag minns den tiden när jag själv var politiskt korrekt i frågan. Jag brukade säga att man inte har rätt att köpa en människas kropp - men fick alltid lite ont i magen av att jag inte kunde svara på vad det egentligen är för skillnad mellan att vara fabriksarbetare och prostituerad. Det kan jag fortfarande inte svara på, och eftersom jag sedermera insett skillnaden mellan att sälja sin kropp och att sälja arbete - för att citera en viss prins; jag tycker inte att en prostituerad är mer moralisk än en fru, men de gör samma saker - har jag inte ont i magen när frågan kommer upp längre. Jag kan konsekvent stå för människors rätt att göra vad de vill, så länge de inte tvingar någon annan.

Jag tror nämligen att det i grund och botten finns två typer av människor, och att den fundamentala skillnaden mellan dessa enkelt kan illustreras av följande citat, yppat av en meningsfrände:

Vi har egentligen samma grundsyn; människor är dumma i huvudet. Det är bara det att hon tycker att människor är dumma i huvudet och därför måste hon berätta för dem vad de ska göra. Jag tycker att människor är dumma i huvudet och därför måste de lämna mig i fred.

(Karl Malmqvist)

För att vara mindre cynisk: Människor vill antingen ha sin frihet, eller makt över andra.

Det är de sistnämnda som brukar gå i bräschen för den här typen av förslag. Man ojjar sig om att "[s]exbrott hänger ihop med människohandel" (underförstått sexköp, utan någon som helst kontakt med verkligheten) och att "[m]änniskors värde är lika stort i Thailand som i Sverige, och det är ett lika stort övergrepp där som här" (fullständigt bortsett från att det inte är ett övergrepp här heller).
Borde inte vänstern hajja till lite över det faktum att det här är den enda frågan där de och kd uppnår full konsensus?

När blev socialism nyliberalt?

Redan tidigare har jag misstänkt att Lars Ohly inte riktigt har alla hästar i hagen. Efter dagens Brännpunkt ställer jag mig också tveksam till om han över huvud taget har en hage.

I vilket fall som helst har han ingen aning om vad nyliberalism är. Den amerikanska marknaden är inte nyliberal, det trodde jag vi hade fastslagit. Amerikanska banker tvingades låna ut till icke kreditvärdiga - och man behöver ju inte vara partiledare för att räkna ut vad som händer. Hade USA varit nyliberalt så hade man inte haft sådana regleringar. Det finns ingen "nyliberal ekonomisk politik" som han verkar tro - en nyliberal ekonomi kännetecknas tvärt om av avsaknaden av politisk inblandning.
(Man kan ju för övrigt fråga sig vilket ljushuvud som satt rubriken - "Så går det när nyliberaler får styra". Själva poängen med nyliberalism är ju att det inte styrs.)

För övrigt kan ju nämnas något om begreppet "orättvis fördelningspolitik". I själva begreppet fördelningspolitik ligger ju att det är orättvist - man tar från dem som skapar och ger till någon annan. Det är inte rättvisa Ohly vill ha - det är en konstlad ekonomisk jämlikhet.

Att han dessutom hävdar att vi ska öka det gemensamma ägandet är väl kanske inte förvånande - däremot är konstaterandet att "[r]egeringen verkar tycka att gemensamt ägande är dåligt av princip" en smula befängt.Regeringen har inget emot gemensamt ägande som sådant - om jag och Ohly skulle köpa en travhäst ihop, till exempel, så skulle de inte lägga sig i. Skillnaden mellan det och statligt ägda bolag är ju att medborgarna inte individuellt väljer att äga de statliga bolagen, och ingen kan sälja sin del om inte alla gör det. Att tvinga någon att äga är precis lika äckligt som att stjäla.

Men nu har ju Ohly kanske inte så mycket emot varken det ena eller det andra.

Men (v)i vill också vara med ju!

Föreställ er följande situation. I ett hörn av sandlådan sitter tre små barn. Två av barnen försöker bygga ett sandslott (ja, de lyckas ju inte direkt lika bra som de fyra ungarna i mitten, men ändå, de försöker). Spadar sätts i sanden, gruset lassas i en hög, några klapp med spaden - och så helt plötsligt drivs en mörkröd spade ner i högen av den tredje ungen. Han skrattar och sprätter sand åt alla möjliga håll (mest mot de fyra andra i mitten), men en del hamnar också på de två andras galonbyxor. Av högen finns inte mycket kvar. De två ungar som grävt den börjar stortjuta och knuffar undan barnet med den mörkröda spaden.

"Du få inte va me!"
"Titta, du har fösstöt!"

I nästan alla sådana här situationer dyker det upp en dagisfröken som strängt säger att ni måste låta lilla vänstern vara med, han förstår ju inte bättre, se så, var snälla nu barn.

Det kan man möjligtvis acceptera när det rör sig om en riktig sandlåda, men vi snackar staten här.

Ja, naturligtvis är det vänsterpartiet som känner sig mobbade och vill ha en handlingsplan. All denna "politiska mobbning" är ju inte bara ett arbetsmiljöproblem, det skadar också förtroendet för de folkvalda!

För att använda sig av ytterligare dagismetaforer; den som ger sig in i leken får leken tåla. Man kan inte kräva att få vara med i ett snöbollskrig och sedan kräva att ingen ska kasta på en. Någon som gjorde så skulle då jag inte känna det minsta förtroende för.

Vad är förresten skillnaden mellan vanlig mobbning och politisk dito? Hur hade vänstern tänkt sig att handlingsplanen ska se ut? Vilka konkreta åtgärder ska vidtas? Ska man jämka ihop partiprogram och låta alla samregera? Hur tror man egentligen att sverigedemokraterna skulle utnyttja handlingsplanen om de kom in i riksdagen? Vill Alice Åström verkligen vara tvungen att sätta sig och ta en fika med Jimmie Åkesson?

Om politikerbloggen för övrigt publicerat en exakt kopia av motionen, så skulle jag vilja ta mig friheten att påpeka att det saknas ett par kommatecken. Kan man inte upprätta en handlingsplan för att lära riksdagsledamöter att skriva?

Vilken (v)ärk!

Nu när Ledarbloggen uppmärksammar att vänsterpartiet vill förbjuda folk under 18 att köpa värkmedicin så vill jag uppmärksamma det blogginlägg som Johanna Nylander skrev om det hela i somras, på temat vänsterpartister har aldrig mensvärk.

Jamen då så!

Jag har inte kunnat undgå att märka ett och annat blogginlägg de senaste dagarna som i upprörd ton skrivit om vad som skett i Malmö under arrangemanget European Social Forum. Uppenbarligen har skribenterna fått för sig att någon typ av demonstration och lite förstörelse ägt rum. Min fellow Jämtlänning, som varit på plats, reder dock ut begreppen.

Tydligen var det bara lite gatufest med efterföljande stenkastning mot polisen.

Vem behöver domedagsprofeter när Ung Vänster så gärna beskriver sin framtidsvision?

Igår gästade jag den ärovördiga Katedralskolan i Uppsala. Gymnasiets samhällsklasser bjöds på en smula politisk retorik, en smula politiskt samtal och en del godis, åtminstone från oss i CUF. Det var en inte helt ointressant dag.

Till att börja med är det alltid lika roligt att höra vad alla andra säger i sina inledningsanföranden. MUF:aren påpekade att saker och ting blev bättre, LUF pratade fri invandring, KdU kändes lite småflummiga och pratade om att ingen är fulländad, SSU:aren gnällde över att skattebetalarna inte längre tvingades betala mer än hälften av hennes biljett mellan Flemmingsberg och Stockholm och Ung Vänster.. Ung Vänster tog scenen och försökte övertala alla om att kapitalismen suger. Jag hade precis varit uppe och snackat om vår solidaritetskampanj, så jag fick vänta till slutanförandet (där jag var alldeles efter dem) men att hålla ett (nåja) brandtal för kapitalismen. Förhoppningsvis sjönk ett och annat in.

Eftersom jag märkte att jag och Ung Vänster stod så långt ifrån varandra i ekonomiska frågor så var jag bara tvungen att fråga killen efteråt; hur shoppar man egentligen som vänster? Svaret blev att han inte trodde på "individuella" lösningar så som konsumentmakt - istället skulle sådant regleras. Yepp, ni läste rätt (om jag hörde rätt). Om du är vänster får du shoppa hur mycket du vill så länge du röstar på någon som vill förbjuda dig att göra det.

Vidare kom vi in på en diskussion om rättigheter. Vänsterkillen vidhöll fast att alla rättigheter är sociala konstruktioner och att naturrättigheterna inte var förmer än några andra. Rättigheter var något som människor sinsemellan skulle komma överens om. Jajemän, i det socialistiska samhället kan tydligen vad som helst kompromissas bort - till och med rätten till liv. Vänsterkillen försökte protestera mot den här tolkningen genom att säga "men jag kan ju fortfarande ha moraliska invändningar mot det!" - hur nu en enda människas moraliska invändningar har hindrat majoriteten från att stifta obehagliga lagar om majoriteten har den rätten. Har man accepterat majoritetens diktatur så har man. Då finns, per definition, inga rättigheter.

För övrigt var det intressant att se att en kille som är uttalat wannabe-feminist-vänster ändå lyckas pricka in två härskartekniker, förlöjligande (han garvade åt mig istället för att ge ett svar) och förminskande ("Läs första kapitlet i Marxs Kapitalet så ska du se att du förstår vad pengar är"), på mindre än en minut. Nu har jag personligen inget emot att vana debattörer använder retoriska knep mot varandra, men jag måste ändå ge två tummar upp och säga; Way to go, vänstern!

Solidaritetståget

Idag har vi CUF gått ett första majtåg för riktig solidaritet. Detta har tydligen uppfattats som oerhört provocerande av de människor som anser sig ha ensamrätt på både första maj och ordet solidaritet.

Själv kan jag inte riktigt förstå det. När vänstersidan snackar om att de står för frihet så brukar jag förklara varför de inte gör det (lika utfall för alla är nämligen inte det samma som att alla är fria, utan precis tvärt om). När vi förklarar vad solidaritet är så kräver de att vi sak vara tysta.

Vad är det man säger, när argumenten tryter..?

I vilket fall som helst så var det ett alldeles underbart demonstrationståg. För min del får vi gärna göra det till en vana!

Uppdate: Vänsterns misslyckade skolpolitik och en ekofacists uttalanden

Min dator har av någon anledning fått för sig att den inte gillar att ha både DN och blogger uppe i olika flikar samtidigt. Därför kom det inget blogginlägg om Ohlys debattartikel igår - det kommer nu istället. (Tips om hur jag får Mozilla att sluta jävlas med mig mottages tacksammast.)

Vänsterns partiledare börjar med att påstå att alliansen svartmålar enskilda lärare. Det är direkt felaktigt - det alliansen kritiserat är främst den s.k. flumskolan, som sossarna och vänstern skapat. Han lyckas dock bli lite självkritisk och påpekar att politikerna inte lyckats skapa förutsättningarna för att alla ska kunna inhämta kunskap i den svenska skolan. Minns någon rapporten som skolan som kom 2005 och som visade att de som missgynnades allra värst i skolan var de svaga eleverna? Ni vet, den där som Baylan fick tillbakadragen. Den som slog fast att elever som inte lär sig skitlätt får ännu svårare att inhämta kunskap i en stökig skola.
Kunskap, förresten. Det viktiga enligt Ohly är att barn blir "självständiga och kritiskt tänkande medborgare". Rena, mätbara kunskaper är tydligen bara korvstoppning och kortsiktig populism. Istället bör man lyssna till vad pedagogerna har att säga.

Jag tycker pedagogerna är ett utmärkt ställe att börja. Saker jag inte vet hur man gör undviker jag att göra. Därför är det ingen överraskning att det finns lärare som inte vill sätta betyg - de får nämligen inte lära sig det under sin utbildning. Vad är då problemet med en betygsfri skola? Först och främst är betyg ett kvitto på att du faktiskt lärt dig något, inte ett tecken på att kunskap "reduceras till att rabbla upp saker utantill." Vi kan ta matte som exempel. Det hjälper inte om du är en självständig och kritiskt tänkande elev när du ska förstå vad 2 x 2 är för något. Och såvida Ohly inte tror att alla nationella prov läcks ut i förväg så handlar det därför inte om att kunna rabbla upp saker - det handlar om att förstå. För det andra försvårar ett betygslöst system vidareantagning till gymnasium, högskolor och universitet. Så länge alla ges en likvärdig skolgång så är det alltid de rena kunskaperna som kommer att ligga till grund för antagningen, skulle man börja anta på andra, icke-objektiva grunder uppkommer risken för korruption - och det om något skulle missgynna barn med föräldrar utan akademikerutbildning.

Sen går Ohly till angrepp mot friskolorna - eller "privata skolor", som han kallar det (vad sägs om den retoriken?). Uppdatera mig någon, men går inte Ohlys egen dotter i friskola?
Nåja, tittar man på det logiskt är det enkelt. Friskolor kan bara existera så länge de erbjuder något som den kommunala skolan inte gör. Vissa hävdar då att friskolor sätter högre betyg än elever förtjänar för att få något extra att locka med. Gissa varför alliansen vill se fler nationella prov. De handlar lika mycket om att mäta elevernas kunskap som de handlar om att kontrollera att betyg sätts korrekt. Sen ondgör man sig över att vinst tas ut. Plötsligt blev det jätteviktigt med var våra skattepengar går - gud förbjude att någon som driver en framgångsrik skola ska belönas för det! Nej, de pengarna kunde ju Ohly själv behöva till bantningen.

Det finns en annan gullig motsägelse i debattartikeln också. Ohly börjar med att bli förbannad över att regeringen inte längre vill tvinga ungdomar som gå yrkesinriktade program att läsa till högskolebehörighet (vad hände här med kunskapsdefinitionen?) - trots att vi inte förbjuder dem att göra det - eftersom man tror att det kommer att minska valmöjligheterna för eleverna, ergo färre kommer att läsa på högskolan. Samtidigt är man emot skattesänkarpolitiken. Personligen tror jag att om man känner att man kommer att tjäna på att läsa vidare så är chansen större att man faktiskt gör det än om vänstern står och skriker om något femtioprocentsmål. Det är dags för vänstern att börja se helheten - inte fan förstår man ett schackparti genom att envetet stirra på ruta 8H. Man får faktiskt lov att titta på hela brädet.


Sen finns det ett och annat att säga om ekofacisten Pentti Linkolas uttalande om skolmassakern i Finland.
Det är äckligt.
Om en människa som tror att jorden bara kan räddas genom att minska befolkningen kan hon ju föregå med gott exempel och hoppa av livet själv, inte tvinga andra att göra det.
Att miljödebatten sedan borde handla om att ge länder möjlighet att utvecklas, inte avvecklas, är väl en annan historia. För man bli inte populär genom att säga att det går att vända en negativ miljöutveckling genom att se till att folk får råd med det. Nej, usch, det är ju kapitalistiskt och ont.


"Det hjälper inte att skjuta några kamrater" - nej, det gör det tamejfan inte. Att tvinga människor hjälper över huvud taget inte - det gäller att ge folk möjligheten att välja miljövänligt.

I det snaraste trött på lögnaktig reklam

"Trött på att vara tacksam?" heter VSF:s nya kampanj. Den går ut på att vi studenter inte ska vara tacksamma för att vi får drygt 7 000 spänn i månaden. Bland annat hävdar man att "Andelen studenter som får ekonomiskt stöd av sina föräldrar är 50 procent enligt en undersökning av SIF från 2007." Eftersom de inte har någon länk till statistikkällan har jag inte möjlighet att kolla om det stämmer - och vad som räknas som ekonomiskt stöd. Julklappar? En lunch på stan när morsan hälsar på?
Naturligtvis ska studiemedlet höjas över fattigdomsgränsen, men faktum är att det går att klara sig bra på de pengar man får - hur de än försöker förneka det.

"För de allra flesta studenter räcker inte 7 300 kronor till normala månadsutgifter, och summan ligger också under Konsumentverkets och Socialstyrelsens utgiftsnormer. Om man börjar skrapa på ytan på budgetarna för de som säger att de klarar sig, märker man dessutom snart att de visst får pengar av sina föräldrar, eller har turen att bo jättejättebilligt, eller arbetar extra varje helg, eller skippar att gå till tandläkaren. Studenter är en heterogen grupp – vilket är positivt – och man måste kunna plugga utan att bo kvar hemma eller hoppa över att gå till läkaren. Att vägra leva under fattigdomsgränsen är inte att vara bortskämd!" står det på deras hemsida under frågor och svar.
Har de gjort någon vetenskaplig undersökning på det där? Vad är jättejättebilligt? Min hyra ligger på 2 800 i månaden (precis som de andra 167 i mitt hus, och jag misstänker att de inte blir dyrare i någon av de andra nio husen med studentrum), jag får inte pengar av mina föräldrar och jag går till tandläkaren (som inte alls är svårt. Vad kostar en undersökning, 400? Och man ska gå vartannat år? Grattis, lägg undan en 16-17 kronor varje månad så är det lugnt!). Man får faktiskt ta lite ansvar själv också.

Sen har jag faktiskt undanbett mig reklam på mitt brevinkast också. Vore trevligt om vänstern för en gångs skull visade lite respekt.

Det franska valet

Det finns vissa grundläggande grejer för en demokrati. En av de viktigaste är att alla accepterar de beslut majoriteten tar.

Ett antal fransmän verkar dock vilja undanta sig den regeln. Protesterna mot att en majoritet röstade på Sarkozy i det franska valet är inne på tredje dagen. Hur tänker dessa människor? Varje röst är värd lika mycket, och oavsett hur fel man tycker att ett beslut är så hjälper det inte att bränna bilar och krossa fönster.

Oförståelsen inför detta verkar dock vara något som många vänsterungdomar delar.

Herregud, har min generation inte fått någon uppfostran alls?