Damn you if you do...

Idag kör Expressen en nyhet på Lärarnas tidnings granskning av vilka betyg ministrarna och andra toppolitiker hade i gymnasiet, kombinerat med en analys av statsvetaren Jenny Madestam. Hon menar att Annie Lööfs toppbetyg kan vändas emot henne medan Anders Borgs etta i matte kan vara en tillgång.

Fantastiskt.

Visst kan det vara så att "[v]äljarna undrar vad hon gjort annat än att sitta med näsan i böckerna" och får svårt att identifiera sig med henne, men det är ju inte direkt upplyftande att det skulle kunna vara korrekt heller. För mig är det obegripligt att man skulle prioritera möjligheten att identifiera sig med en politiker före hens kompetens och åsikter. Det är ju något som är väldigt fel om man röstar på någon i ett val utifrån hur lik man är personen och inte hur lika åsikter man har.

Dessutom är det lite lustigt att det verkar lättare för folk att i så fall identifiera sig med "fick etta i matte och tog revansch genom att bli finansminister" än "jobbade hårt under gymnasiet". Kan det vara så att måttstockarna inte är desamma för Lööf och Borg av någon helt irrelevant anledning kanske..?

KDU och kön

KDU har tydligen kommit ut med ett jämställdhetspolitiskt manifest. Det är... intressant. Jag delar en del realpolitiska ståndpunkter med dem, som att kvotering är en styggelse, men i övrigt finner jag mest saker att bli förskräckt över. Jag har inte en chans att beröra dem alla i ett enda blogginlägg, så jag saxar ur två bitar jag tycker är väldigt konstiga.

"Något som däremot är mer sällsynt är att debattörer lyfter fram de fall där män är de som förfördelas. Som det faktum att pojkar inte lyckas lika bra i skolan, att män har svårare att vinna vårdnadstvister eller att de är överrepresenterade i brottsstatistiken." - sid 2.

Detta dyker upp tillsammans med en svada om att man inte kan mäta jämställdhet som utfall, men låt oss lämna det åt sidan först. Det pratas alltså inte om att pojkar halkar efter? Det pratas inte om vårdnadstvisterna? Det pratas inte om brottsstatistiken? Förlåt, jag kanske är begåvad med en synnerligen unik vänkrets, men jag tycker att man pratat om pojkar och skolan rätt länge nu, inte minst i samband med att Alliansen reformerade skolan i fråga om högskolekompetens och yrkesprogram på gymnasiet. Och vad gäller vårdnadstvister - det är väl en typisk fråga som rönt mycket uppmärksamhet? Mäns överrepresentativitet (förlåt, är det ett ord?) överrepresentation (tack!) vad gäller begångna brott kommer också ofta upp, men kanske inte så ofta på det sätt KDU tycker att det borde, utan mer när det talas om mäns våld mot kvinnor, vilket KDU ett par sidor längre ner berör med ställningstagandet att "det är ytterst problematiskt att skuldbelägga alla män för något ett fåtal gjort sig skyldiga till." Alltså, jag tycker också att det är problematiskt att tala om mäns våld mot kvinnor, eftersom det snarare handlar om våld i nära relationer, men att säga att frågan om män och brottsstatistik inte behandlas på en sida och på en annan problematisera att den just behandlas blir bara konstigt.

Så, går det alls att använda sig av faktiska utfall snarare än möjligheter när man diskuterar jämställdhet i samhället? Ja, definitivt. Om inte annat kan utfall ge en väldigt klar fingervisning om var möjligheterna faktiskt är väldigt ojämställda, även om dessa inte har med staten att göra. Jag är ju feminist, så jag ser också att det finns en poäng i att göra något åt denna ojämställdhet - men det betyder inte att jag tycker att det ska göras genom lagar och regleringar. Feminismen har om något blivit rätt lat på senare dar, och verkar mest av allt kräva lagstiftning istället för att exempelvis folkbilda. Det finns så många sätt att göra samhället mer jämställt på, men för att uppmärksammas på problemen kanske, kanske vi också måste våga börja leta bland konsekvenserna.

"I debatten om könen lyfts inte sällan frågan om den minoritet i samhället som inte vill definiera sig utifrån något av de två könen. Eller de som menar att de är födda i det ena könet men på ett mentalt plan tillhör det andra könet. De ska naturligtvis behandlas med samma respekt som alla våra medmänniskor. Men att utifrån detta tvinga fram en könsneutral samhällsplanering, som bannlyser det djupt naturliga mänskliga draget att dela in sina medmänniskor i kvinnor och män, är naturligtvis något fullständigt verklighetsfrånvänt. Samhällets kulturella, sociala och fysiska infrastruktur bör planeras i första hand med folkflertalets intressen i centrum. Att möta minoriteternas behov utifrån tanken att hela samhället skall rivas upp i grunden, kommer enbart slå tillbaka mot minoriteterna själva. Därför är det orimligt att vi ska sluta använda de könsbetingade personliga pronomen hon och han, till förmån för hen, av hänsyn till de som inte vill tillskriva sig en könsidentitet. Det är också naivt att tro att det skulle bidra till ökad jämställdhet om vi upphörde att använda dagens personliga pronomen."

Här är det så förbenat svårt att veta var man ska börja. Till att börja med - vem har lyft att man ska förbjuda vanliga människor att kategorisera folk som kvinnor och män? What? Och sen när innebär en könsneutral samhällsplanering att samhället då inte passar något kön? Vad är det för samhällsgrundsupprivning som KDU syftar på? Inte kan de väl på allvar mena att användandet av "hen" (vars användningsområde förklaras förstklassigt av Vem i Helvete-Anders) är att riva upp samhällets grund? Och vem har föreslagit att vi helt ska lägga hon och han åt sidan?

Jag blir helt ställd.

Och det här med "folkflertalets intressen", förlåt, men det är ju ett utilitaristiskt sätt att resonera. Majoriteten av alla människor trivs himla bra med att antingen vara män eller kvinnor, så då ska vi skapa ett samhälle som passar för dem - men de som faller utanför mallen är inte lika intressanta.

Som varandes liberal tycker jag ju att det är av yttersta jefla vikt att samhället är neutralt inställt till sina medborgare, att det inte behandlar någon annorlunda på grund av ovidkommande saker. Kön, till exempel. Ska vi bygga samhällsstrukturer, så måste de vara byggda för att inte ta hänsyn till kön när det inte är absolut nödvändigt. Att bygga ett samhälle för att passa två kön är faktiskt inte neutralt.

Som extra bonus kan jag för alla som tror att transsexualism är när man "menar" att man "på ett mentalt plan" tillhör ett annat kön länka till min artikel om detta i Svensk Linje. Enjoy.

Läs också Algot Thorin.

Kvinnan som sitt kön

Ibland blir man så där heligt förbannad. Mig händer det oftast när något idiotiskt sägs om kvinnlig sexualitet. Idag öppnade jag Google Reader och hittade ett inlägg hos Sakine Madon med en bild från Stoppa Langningen. Texten lyder så här:

"Din dotter är fortfarande oskuld. Men när hon druckit av vinflaskan du gav killarna törs hon nog gå hela vägen."

Det är vidrigt skrivet. Det säger rätt ut att en kvinnas oskuld är något som av någon outgrundlig anledning är viktig att skydda. Som om det vore något fel med kvinnan annars, som om sex skulle förstöra henne.

Men det stora problemet är inte den här affischen. Det stora problemet är att majoriteten bara upptäcker det vidriga budskapet när det är så tydligt uttryckt.

När någon - som ofta kallar sig för feminist - upprörs över det "kvinnoförnedrande" i reklam o. dyl. som innehåller bilder på mer eller mindre avklädda kvinnor som tycks vilja ha sex with no strings attached, däremot, då är det svårare att se att det som uttrycks är precis samma sak. Budskapet att jag förväntas uppröras av att kvinnor framställs som villiga är ett budskap om att kvinnor som har sex är orena. Det är ett budskap om att hela kvinnans väsen sitter i hennes kön, och att det blir befläckat av sex. Detsamma syns ofta under ytan på sexköpsdebatten, där det blir tydligt att kvinnor och sex är en kombination som upprör, där en kvinna som har sex mot betalning måste vara traumatiserad eller tvingad.

Jag säger inte att alla kvinnor alltid vill ha sex. Jag säger bara att det är fel och vidrigt att betrakta kvinnan som något som kan förstöras av sex, hur frivilligt det än är. Jag skulle vilja sluta förväntas bli upprörd när jag ser en annan naken kvinna på en reklampelare. Jag skulle vilja sluta bli betraktad som ett kön.

Och jag skulle vilja att radikalfeministerna funderar en vända till nästa gång de upptäcker att de är överens med KD.

Ideologi, RUT och kvinnosyn

Det är ju inte utan att man blivit en smula trött på debatten om hushållsnära tjänster, som pågick hela förra veckan utan minskad intensitet, och som verkar kunna prägla kommande vecka också.

Vi vet att avdraget skapat jobb. Idag jobbar över 11 000 människor i branschen, enormt många fler än innan avdraget blev verklighet. Vi vet också att det är lönsamt för staten - alltså att det ger upphov till ökade skatteintäkter i slutändan. Vi vet att många, framförallt kvinnor, nu har börjat arbeta vitt och därmed får rätt till bland annat a-kassa och pension.

Varför vill då sossarna göra sig av med det? Mona Sahlin satt nyss i SVT:s morgonsoffa och förklarade att det här var en ideologisk fråga. Ni vet, det där som man med darr på sina upprörda röster påstod var Alliansens motiv för att sälja exempelvis Vin & Sprit. Men, här är det alltså något bra. Man hänvisar nämligen till att det mest är "rikt folk" som utnyttjar avdraget. Det ska alltså gynna de som "redan har mest".

Personligen skulle jag nog säga att de som gynnas allra mest är de som fått jobb trots global finanskris och därmed får rätt att ta del av det sociala skyddsnäten. Och trots allt bygger ju avdragets positiva effekter på att någon använder det. Att det är människor som har råd att betala faller sig ju trots allt rätt naturligt - precis likadant har det varit med all konsumtion, den börjar i köpstarka grupper, utvecklas och kommer allt fler till del.

Men att många, framförallt kvinnor, kommit i arbete är irrelevant för Sahlin och sossarna. Ett par tusen jobb på en förlusttyngd bilfabrik är däremot..

Det här vittnar om en syn på det som traditionellt varit kvinnogöra som något som är lite fult. Man ska ta hand om sin egen skit. Framförallt ska man inte betala någon för att göra det, nej, då är det till och med bättre att någon gör det gratis. (Vi kanske skulle behöva en städköpslag trots allt?)

---

Expressens ledarredaktion, Magnus Andersson, Per Ankersjö.

Att göra kön avgörande för att göra kön irrelevant funkar inte

Så kom då äntligen beskedet från regeringen om att man lägger ner kvoteringen i den högre utbildningen. Det är välkommet och egentligen ett vansinne att det fått pågå alls.

Att det fått pågå står dock klart. Enligt Centrum för Rättvisa, som drivit det uppmärksammade veterinärutbildningsfallet, är det över 5 000 personer som drabbats bara under 2009. Och jodå, det har skett i jämställdhetens namn. Tanken var ju någonstans att en jämnare könsfördelning skulle vara bra för jämställdheten i samhället. Sen råkade visst majoriteten av alla högskolestuderande vara kvinnor - och vips! så blev det inte riktigt som man tänkt sig.

Högskolekvoteringen är ett typexempel på när man glömt varför vi vill ha jämställdhet. Man har glömt att det är för att könet ska vara irrelevant för möjligheten att läsa vidare efter gymnasiet. Att göra könet till en avgörande faktor ser säkert fint ut i statistiken, men jämställdheten måste finnas på individnivå för att vara något att ha. Ett femtio-femtio-samhälle har ingenting med jämställdhet att göra, för jämställdhet är inte statistik. Det är verkliga människor som inte diskrimineras.

Alltså, vi tar det en gång till. Om man inte vill att könet ska vara avgörande för vilken utbildning man skaffar sig, kan man inte hindra människor från att skaffa sig utbildning för att de tillhör ett visst kön.

Läs också: Mårten Schultz, Amanda Brihed, Hans Egnell och Annie Johansson.

Om kvinnligt förtagande

När man pratar jämställdhet så är det väldigt lätt att man börjar i fel ände. Oftast får man höra att det och det måste förändras för att vi ska få ett jämställt samhälle - sällan diskuteras något med utgångspunkt i att vi behöver ett jämställt samhälle därför att... Personligen tror jag detta har att göra med den strävan efter politisk korrekthet i den här specifika frågan som finns kanske framförallt hos media och politiker. Skulle man säga att vi behöver ett jämställt samhälle därför att... så innebär ju det att jämställdheten som sådan inte är en gudagiven godhet, utan något som precis som allt annat behöver motiveras. Kanske finns en rädsla för att man inte ska kunna motivera det - kanske har man helt enkelt glömt hur man gör.

Det är nämligen viktigt med ett jämställt samhälle, därför att det man har mellan benen används som måttstock där det de facto är helt irrelevant - könet sätts före individen, och innebär en ofrivillig kollektivisering.

Se exempelvis på den kollektiva uppdelning vad gäller yrken som finns i vårt samhälle. Männen finns inom privat sektor, driver företag, tjänar pengar (de är ju trots allt fortfarande familjeförsörjaren, i sann, konservativ anda) - medan kvinnor återfinns i de lågavlönade yrkena i offentlig sektor. Omvårdande yrken, deltidstjänster. Finns det egentligen någon biologisk förklaring till detta? Nej, inte ens om man säger att kvinnor är omvårdande av naturen. I första hand bör det nämligen handla om omvårdnad av den egna familjen - och ska man kunna göra det, då behöver man faktiskt dra in lite cash. Ändå antas kvinnan i dagens samhälle fortfarande vara villig att offra sin ekonomi, sina drömmar och sitt välbefinnande för att tjäna det allmänna.

Det är därför vi behöver fler kvinnliga företagare. För att kvinnorna själva ska få en chans att göra något åt den rådande ordningen. För att också kvinnor ska tjäna pengar, trivas med sina jobb, slippa arbeta på ett sätt som leder till sjukskrivning och förverkliga sina egna drömmar. Det handlar om en frigörelse från det offentligas bojor.

Därför är det sannerligen beklagligt att kvinnligt företagande motiveras med att samhället behöver det. Det blir så tydligt att vissa inte förstått vad det handlar om. Sakine Madon har helt rätt när hon skriver att man måste sluta underblåsa bilden av kvinnor som altruistiska varelser utan förståelse för pengar eller vinst. Och jo, lite tveksamt är det faktiskt om kvinnliga företagsambassadörer gör så där vansinnigt stor nytta för kvinnligt företagande - även om jag tror att det är ett nyttigt sätt att knyta kontakter och hämta inspiration. Men ska man verkligen få fart på jämställdheten i vårt avlånga land, då gäller det att sluta förhindra kvinnor att starta företag inom de områden som många av dem har utbildning inom och erfarenhet av. Kort sagt, låt vården drivas av privata företag istället för det offentliga.

Om feminism

Jag har gått och blivit en av pristagarna i Louise Perssons, Petra Östergrens och Susanne Dodillets essätävling. Läs gärna mitt bidrag till den feministiska debatten här!

Abstinensbesvär

Damn, att blogga är en riktigt förlösande känsla. Efter midsommarfirande, konfirmation, sju timmars bilresa, sex timmars sömn, första-dagen-på-jobbet till klockan arton, lite middag och en massa krångel med Internet har jag i alla fall bloggat av mig på den där andra bloggen om hur feminismen blivit sin egen motsats.

Nu, nu mår jag toppen.

Vi behöver en städköpslag!

Världen som den ser ut i dag bygger på patriarkala strukturer, det har de allra flesta insett. Dessa strukturer tar sig många uttryck, och resulterar allt som oftast i ett förtryck av kvinnan. Ett av dessa förtryck, som får förödande konsekvenser för inte bara de personligen drabbade kvinnorna, utan också för den allmänna synen på kvinnor, och därmed för varje kvinna, är städköpen.

Dagligen utnyttjas mängder av kvinnor för att städa upp efter männen. Många har hamnat där på grund av fattigdom och den totala avsaknaden av valmöjligheter, många är också offer för trafficking. Den råhet och omänsklighet som präglar branschen är tydlig för alla: Männen kan köpa kvinnorna. De köper dem, de köper dem in i sina hem, de köper deras ställning på knä med skurtrasan i näven. De köper dem in på kontoren, in i korridorerna.

Genom att kvinnors städkraft kan köpas på marknaden skapas förväntningar på att kvinnor över lag ska städa, och kvinnosynen smutsas ner med föreställningen om att kvinnan och städningen är en handelsvara som alla andra. Kvinnan som varelse blir ett städobjekt som kan utnyttjas varje gång det är lite skitigt hemma. Inget annat än pengarna finns mellan mannen och hans offer.

Man kan inte skylla de negativa konsekvenserna på kvinnosynen på de utnyttjade kvinnorna, de är offer för en hänsynslös jakt på att slippa ta ansvar för sin egen skit. Den sittande regeringens subventioner (!) av städköp kan inte ses som något annat än ett försök att uppmuntra denna hänsynslösa jakt och förstärka de kvinnofientliga patriarkala strömmarna.

Vissa påstår att de kvinnor som säljer sig själva genom städandet har valt detta själva. Invändningen är ett bevis på vilken hjärntvätt patriarkatets strukturer innebär – en hjärntvätt som obehagligt ofta också drabbat offren. Denna inbillning blir ett självrättfärdigande som är nödvändigt för kvinnan för att stå ut med sin situation – något som sannerligen säger något om hur utsatt den är.

Att kvinnor har ett val är en annan myt som ofta görs gällande. Kvinnor i städbranschen är just de som fullständigt saknar val! Ingen skulle befinna sig där om de hade alternativ. Dessa alternativ har dock patriarkatet effektivt undanröjt genom att införa saker så som levnadskostnader och hyra.

En annan invändning som ofta görs är att många kvinnor ju städar helt frivilligt hemma. Må så vara, men att städa av kärlek till sin levnadspartner, eller bara för att man tröttnat på dammtussarna, är väsensskilt från att städa för pengar. Som sagt drabbas även dessa kvinnor av den förvrängda syn på städning som städköpen innebär.
Många kvinnor i städbranschen drabbas heller inte bara av sina kunder, utan råkar också ut för arbetsgivare – personer, ofta män, som utnyttjar kvinnans utsatta position och profiterar på den.

Sverige behöver gå i framkant för att få slut på denna smutsiga handel med människor. En städköpslag behöver införas! Subventionerna för hushållsnära tjänster måste upphöra! Om vi någonsin ska få ett jämställt samhälle måste uppfattningen att man kan köpa kvinnors städkraft försvinna. Vi måste lyssna på städarna när de berättar om sin utsatta situation, och vi måste göra något åt den. Vi måste visa solidaritet med de utsatta!

Det kan börja med något så enkelt som att varje människa i Sverige ärligt svara på frågan; vill jag att min dotter ska bli städare?

Femtio och fantastisk

Barbie fyller femtio år idag, den nionde mars. Liksom många andra tjejer lekte jag med Barbiedockor när jag var yngre, och min favorit var en blond, storbystad docka gjord med Pamela Andersson från Baywatch som förebild (jodå, hon kom med baddräkt, shorts, magtröja och en egen delfin). Därmed kan man tänka sig att min bild av hur en kvinnokropp ska se ut är fullständigt galen, men tänk, det har jag inte. Varför?

Jo, ni förstår, Barbiedockan är en docka. Hade jag lekt med pappersdockor hade jag inte förväntat mig att folk skulle vara platta. Hade jag lekt med My Little Ponnies hade jag inte förväntat mig att hästar skulle vara pastellfärgade. Jag lekte faktiskt med Legogubbar, men jag mådde aldrig dåligt över att inte vara fyrkantig.

Däremot innebar Barbiedockan träning i mellanmänskliga relationer. Dessutom var Barbie, rent socialt, en förebild. Hon hade en egen bil, ett eget hus och en egen, gigantisk garderob. Hon gjorde karriär i alla tänkbara yrken (exempelvis badvakt, ja). Ken? Ja, jo, han fick vara med ibland, men Barbie var själva inkarnationen av en självständig kvinna.

Kanske hade jag tur. Kanske har mina föräldrar lyckats ovanligt bra med mig, eftersom jag inte mår dåligt av att Barbiedockan har ett BMI runt 12. Kanske har jag något så sällsynt som självkänsla.
Frågan man bör ställa sig när unga tjejer har en förvrängd kroppsbild är dock inte hur man ska kunna begränsa Barbiedockans framfart och redigerade modellbilder, utan varför dessa unga tjejer inte kan ske skillnad på verkligheten och det som är uppenbart fabricerat.

Medan föräldrar runt om i Sverige funderar på den frågan tänker jag fira att min favoritleksak fyller femtio, och hoppas att hon överlever den politiska korrektheten ett tag till.

Jodå, ni ska få en diskussion, det kan jag lova

Öppenhetsgruppen i Centerns framtidsdialog föreslår nu att vi ska diskutera kvotering till bolagsstyrelser på stämman. Ja, Sofia Jarl, diskutera, det lär vi göra. Norges erfarenheter av att suga upp kvinliga styrelseprofs från Sverige, till exempel. Det fullkomligt galna i att inskränka äganderätten. Hur obeskrivligt äckligt det är att ens fundera på att lagfästa kvinnokollektivets underlägsenhet och hur goda vi är som ger folk jobb de inte förtjänar.

Min pappa är övertygad om att vi om sextio år kommer att ha det motsatta problemet. Sofia Jarl klagar på att saker och ting tar tid. Ja, det är klart de tar tid, det här handlar om en gammal, invand och rotad kultur, och sådant tar tid att förändra. Ansvaret att förändra den ligger inte på staten. Ansvaret ligger på varje enskild individ som vill se förändringen. Ansvaret ligger på mig, ansvaret ligger på Sofia Jarl. Att lagstifta om saken är ett fegt sätt att smita undan detta ansvar.

Feg är faktiskt aldrig ett ord jag förknippat med henne. Jag hoppas jag slipper göra det i framtiden.

Ekis Ekman vill att alla män ska få sex gratis

Egentligen hittade jag Ekis Ekmans recension av Dodillets avhandling redan i förrgår kväll, via Motpol, men ett gäng fårskallar och en klippmaskin kom emellan. Nåja, bättre att ösa ur sig senare än inte alls.

Jag har nu inte läst Dodillets bok. Däremot har jag läst hennes text i Petra Östergrens antalogi F-ordet, och vad jag kan utläsa verkar ämnena vara snarlika. Jag har heller ingen aning om hur prostitutionsutredningen 1977 kom till. En sak kan man dock lägga märke till, även om man tar Ekis Ekmans version för den rätta: I Sverige var det en utredning som sade sig lyssna på sexsäljarna. I Tyskland var det sexarbetarna själva som slog sig ihop med hemmafruarna för att ta till vara på sina rättigheter. Synen på sex som arbete kom sig av att det helt enkelt såg som en del av allt det kvinnor gjorde obetalt i hemmet. Resonemanget utgick ifrån att många kvinnor hade sex med pojkvänner, äkta makar och så vidare utan att egentligen få ut något av det. Att då ta betalt i reda pengar var att sätta ett värde på sig själv och på sin insats. Man frågade sig helt enkelt varför män skulle få sex gratis hela jävla tiden.

Den svenska sexköpslagen, å andra sidan, bygger på idén om att kvinnor inte kan ta hand om sig själva. Ja, det kan mycket väl hända att många i sexbranschen far illa. Man måste dock fråga sig vad sexköpslagen gör för att hjälpa dessa. Till att börja med har den tryckt marknaden under jord. Detta har två primära följder: För det första förändras kundutbudet. "Vanliga" köpare försvinner medan de mer obehagliga typerna blir kvar. Man kan ju tycka att det var de obehagliga typerna som utgjorde något av ett problem från början - att ge sexarbetare dessa som enda val kan ju inte göra situationen bättre. För det andra har sexarbetarna nu bara att vända sig till kriminella nätverk om de behöver hjälp men samtidigt inte vill riskera att förlora bostad och barn.
Ytterligare konsekvenser av sexköpslagen är att horstigmat växer sig starkare. Dessutom stigmatiserar det kvinnans sexualitet, eftersom det fortfarande är främst kvinnor som associeras med prostitution.
Sexköpslagen säger nämligen inget om strukturer eller kulturer. Sexköpslagen pratar om köpare. Vem som är köpare är i lagens mening ointressant. Varför köparen köper sex är lika ointressant det. (Och det ska man nog vara rätt tacksam för, åtminstone ur rättssäkerhetssynpunkt.)
Vill Ekis Ekman förändra strukturer och kulturer, då föreslår jag att hon börjar med att ställa sig frågan som de tyska feministerna ställde sig; varför ska sex vara gratis hela tiden? Varför blir sex något ful så fort pengar är inblandat, när varken städning eller matlagning blir det? Nog är det en rätt intressant tanke, även om jag inte är konspirationsteoretiker, att män för fram argumentet att sex hör ihop med kärlek för att fortsatt slippa betala.

Det handlar om att se världen som den är, och om att sätta individens frihet först. Ekis Ekman kan inte se de människor som faktiskt vill sälja sex, eftersom hon inte är en av dem. Ett öppet sinne är visst inget för kulturjournalister.

Hagwall bloggar naturligtvis också om saken.

Uppdatering: Den här missade jag visst. Dodillet förklarar själv. Läs, läs, läs!

Varför jag gillar Sabuni

Det finns vissa poster i regeringen som jag tror enklare korrumperar människor. Jämställdhetsministerposten är en sådan. Frågan känner liksom inga populistiska gränser.

Därför är det kanske en smula förvånande att en av de ministrar jag litar mest på är just Nyamko Sabuni.

Det vill säga, till dess man hittar följande citat i SvD:

Kvotering är en jätteenkel metod att egentligen frånta sig ansvaret för att nå genuin jämställdhet.

Tack och lov för Sabuni!

Vem dog och gjorde Niklas Svenlin till feminist?

Jag läser med höjda ögonbryn dagens sidan 4 i Expressen. En lärarstudent som sommarjobbar på en OKQ8-mack i Piteå är tydligen upprörd eftersom det sålts porrtidningar där.

Herrejisses.

Jag sommarjobbar på en OKQ8-mack, och jag har, trots att jag är kvinna måste man kanske tillägga, inga som helst problem med porrtidningarna där. Jag packar upp dem, packar ner dem och säljer dem utan att bli röd om kinderna eller ens fnissig. Det är jag nämligen anställd för.

Det som retar mig mest med artikeln är att Svenlin tydligt uttrycker åsikten att han är feminist. Nå, det är då bannemig inte någon feminism jag bekänner mig till. Ironiskt nog hävdar Svenlin att Slitzbruden inte är någon "arvtagerska av den fria sexuella traditionen i Sverige. Hon har sedan länge tillfångatagits av en nygammal könsordning som står helt främmande inför dagens jämställdhetsutveckling". Det är en vacker mening som om något säger en hel del om Svenlins egen syn på hur saker bör vara - kvinnans villkorade frihet. En kvinna kan, per definition verkar det som, inte frivilligt visa sig naken i en tidning. Och gör hon det så är det för att hon är en svag liten varelse som fallit för "en nygammal könsordning". Yeah right. Jag som trodde att det här med att kvinnor inte får vara kåta var det som var gammalt.

Hela artikeln skulle lika gärna kunna vara skriven av en kristdemokrat. Det stinker sexualmoralism och kvinnoförtryck om vartenda ord. Den så kallade feminism som Svenlin förespråkar leder inte till annat än att kvinnor mår dåligt över one-night-stands, eftersom de egentligen inte får ligga runt som de vill - då är de offer för det patriarkala förtrycket.

Svenlin skriver faktiskt en mycket intressant sak: "Nakenhet och kroppar kan alltså vara lika frigörande som fängslande. Det som avgör i vilket av dessa fack som nakenheten bör placeras är dess framställning. Är den nakna kroppen ett aktivt subjekt eller ett passivt objekt? Är det personen på bilden som "äger" kroppen eller är det betraktaren?" Porr är det alltså, per definition, bara när den nakna kroppen som visas upp är ett passivt objekt. Det får ett par lustiga konsekvenser - bara delar av en bild kan vara porr, ett par som juckar mot varandra bör vara att betrakta som "frigörande" och en naken man som inte gör något är att betrakta som fängslande (inte på det bra sättet).
Eftersom Svenlin nu tycker som han gör, att kvinnor som är aktiva subjekt är frigörande inom erotiken, så borde han kanske passa på att kika lite på de där tidningarna han plockade bort - eller varför inte surfa lite porr på nätet. Petra Östergren utförde nämligen i samband med att hon skrev sin bok Porr, horor och feminister något av en studie och fann att kvinnor allt oftare deltog i porren som just aktiva subjekt. (Jag skulle gärna skicka boken till honom också, men eftersom jag tänkt behålla ett av mina ex själv så får jag helt enkelt hoppas att någon annan gör det.)

Nej, det är bannemig inte "feminism" som Svenlin förespråkar. Det är moralism. Sex som något gott eller ont hör inte hemma i en feministisk terminologi - där är kvinnan fri att knulla hur hon vill - precis som mannen. Individ över kön.
Visst får syndikalisterna vara porrmotståndare om de vill, och visst får de opinionsbilda allt de orkar, säg att producenter måste "ta sitt ansvar" (vad det nu betyder). Men de ska bannemig inte kalla sig för feminister när de gör det. Lögn är aldrig ett legitimt vapen i en debatt.

För övrigt anser jag att FRA-lagen bör förstöras.

Både begreppsförvirring och spådomar

Det är svårt att sia, speciellt om framtiden, sade den amerikanske baseballspelaren Yogi Berra en gång. Hur självklart det än kan verka, så är det visst inget som författarna bakom dagens DN Debatt har observerat.

Temat är att allt fler kvinnor och allt färre män högskoleutbildar sig. Detta kommer, enligt artikelförfattarna, att leda till "ett lågutbildat manligt proletariat, ett högutbildat kvinnligt proletariat och en manlig maktelit på toppen". Den slutsatsen kan ifrågasättas på åtminstone två grunder.

Till att börja med; vad är egentligen ett proletariat? Enligt wikipedia (och artikeln verkar inte ens diskuteras...) så är det "produktions- och underhållsarbetarna, som är egendomslösa i den bemärkelsen att de inte äger någon egendom som kan användas i produktionen" samt "inte tjänar mer än att det räcker till livets nödtorft och alltså inte har någon möjlighet att spara för framtiden" - man får ju anta att det är det marxistiska, och inte det romerska begreppet man syftar till. Visst kan det hända att vi även fortsättningsvis kommer att ha så pass höga skatter att människor svårligen kan arbeta ihop en förmögenhet, men högskoleutbildade har väl ändå en tendens att bli tjänstemän snarare än produktionsarbetare?

Vidare måste man fråga sig vilken insikt dessa människor har angående samhällsutveckling. Det är faktiskt bara trettio år sedan kvinnorna började dominera i högskolevärlden, och den största ökningen har kommit de senaste tio åren. Att förändra könsroller och maktstrukturer tar långt längre tid än så!
Vad som bör nämnas är ju också att många kvinnor högskoleutbildar sig rakt in i offentlig sektor, vilket inte bara leder till att de får lägre löner, de får faktiskt sämre möjligheter att göra karriär eftersom svårigheterna att exempelvis starta och driva ett eget vårdföretag är överväldigande. På ett väldigt effektivt sätt håller staten kvar kvinnor i fattigdom. Om man istället öppnade upp marknaden skulle kvinnor på ett bättre sätt integreras i affärslivet, och fler skulle ta plats i styrelserummen. Visst kan man ha synpunkter på att vissa yrken är kvinnodominerade och andra mansdominerade, men det är inte ett argument för att tvinga kvinnor att välja bort exempelvis vårdsektorn för att kunna göra karriär.

Sen har de en riktigt obehaglig formulering också. "Samhällets behov av att ta tillvara kompetens hos båda könen..." - borde det inte vara oavsett kön hos den som besitter kompetensen? Det bara skriker kvoteringsvilja mellan raderna. Hu!

Att spå i framtiden är som sagt inte det enklaste man kan ta sig för. Jag skulle personligen dock vilja hålla min egen fars förutsägelse för mer trolig: Kvinnorna är på väg att konkurrera ut männen. Visst, det kommer att ta ett tag, men vi kommer att få se färre män och fler kvinnor på VD-poster, i styrelserum och som chefer. Kvinnorna kommer nämligen att vara de med kompetens om den här utvecklingen fortskrider.

Sexköpslagen kommer aldrig att funka

Expressens ledarredaktion beklagar sig idag över att polisen inte "prioriterar kampen mot prostitution". Bakgrunden är den rapport som socialstyrelsen nu släppt angående sexköp. Enligt den går det inte att fastställa om sexhandeln minskat eller ökat sen sexköpslagens införande, och Expressen ser detta som skäl att höja straffsatsen - något fullständigt absurt. En lag som inte har stöd bland folket (exempelvis kan ju nämnas att mer än 60 % av de som röstat i Expressens omröstning i skrivande stund vill att straffet ska sänkas) och som därtill inte uppfyller sitt syfte är inte en bra lag. Sexsäljarnas situation har i det snaraste förvärrats efter införandet. Innan sexköp blev förbjudet var hallickar sällan nödvändiga - nu har de ökat oroväckande mycket. Blogge Bloggelito har redan utförligt förklarat varför lagen aldrig kommer att funka - folk verkar helt enkelt vilja köpa sex. Om de då vill det, varför förbjuda dem? Lagen i sig är omoralisk och verkar komma sig av en felaktig problembeskrivning. När narkotikamissbrukare hamnar i prostitution blir prostitutionen problemet istället för narkotikan. Blir någon tvingad in i prostitution blir prostitutionen problemet istället för tvånget. Varför är det så?

Avskyn mot prostitution kommer sig antagligen av bristen på jämställdhet i samhället. Mäns prostitution är inte lika problematiserad som kvinnor, eftersom den inte håller sig till den traditionella offer-förövare-mallen. Kvinnor som är prostituerade är däremot offer - kvinnor vill nämligen inte ha sex enligt den rådande wannabe-feminist-vänstern. Och vill hon det ska det föregås av rosor, choklad och romantisk ostronmiddag (how's that for köpa sig en plats i sängen?). Den här förlegade, kollektivistiska synen på kvinnors sexualitet ligger till grund för sexköpsdebatten idag - ingen kan väl vilja sälja sex, frågar man sig, och så kallar man lagen för bra. Sanningen är istället den att om människor inte vill sälja sex så behövs det inte en lag som förbjuder sexköp; om ingen vill sälja sex så kommer ingen att kunna köpa det. Blir någon däremot tvingad in i prostitution är det förjävligt - men samtidigt måste man komma ihåg att det är tvånget som är problemet, inte prostitutionen.

Nä, Expressen, sexköpslagen är inte här för att stanna. Jag kommer i alla fall att göra mitt yttersta för att få bort den.

Mona Sahlin är socialdemokrat. Därför vet hon inte vad feminism är.

Idag skriver Mona Sahlin och Claes Borgström på DN Debatt. De hävdar att regeringen driver en icke-feministisk politik och att jämställdhetsarbetet går bakåt.

Man undrar ju faktiskt hur de tänker (om de tänker?). Vad tror de att feminism är? Att kvotera in kvinnor hit och dit som man känner för det? Det är inte min definition, i alla dall. I min bok är feminism att anse att alla ska ges samma möjligheter, oavsett kön.

Sossarna är dessutom självemotsägande. Man börjar med att konstatera att "[m]ånga kvinnor drar ett stort lass hemma", och i nästa andetag påstår man att skatterabatten för hushållsnära tjänster inte är ett led i jämställdhetsarbetet, för synen på kvinnan som den som traditionellt arbetar hemma är förlegad.

Man beklagar sig över att regeringens skattesänkningar mest av allt gynnar män. Det handlar om, vilket konstateras, att män äger mer än kvinnor och tjänar mer än kvinnor. Sahlin och Borgström levererar ingen lösning på detta problem, utan verkar mest vilja gå tillbaka till det som var förr.

Jag bara undrar, är det bra att gå tillbaka till något som systematiskt hindrar folk från att bli rika? Är det inte bättre för kvinnorna att de får behålla mer av sina löner, så att de kan komma upp i männens förmögenhetsnivå någon gång? Är det inte bättre för kvinnorna, av vilka många jobbar inom offentlig sektor, att vi tillåter fler aktörer inom vården så att lönerna kan drivas upp och arbetsvillkoren förbättras? Och vad är tjafset om rätt till heltid?! Först förklarar man hur hemskt det är att kommunerna ska behöva betala vårdnadsbidraget (som är fan så mycket billigare för kommunen än att tillhandahålla en dagisplats åt ungen), och i nästa hävdar hon att man ska lagstifta om rätt till heltid. Hon verkar helt ha missat att de flesta deltidsanställda är kvinnor som jobbar åt kommunen. Vi behöver inte lagstifta om någon rätt till heltid. Det är bara för alla sossestyrda kommunen att sparka hälften av sina anställda och anställa den andra halvan på heltid. Se till att de gör de, Mona, och ring och berätta för mig hur det gick!

Det är långt kvar...

Med anledning av detta, som orsakat något av en storm i bloggvärlden, känner jag att det kanske är läge att kommentera vad jag anser är feminismens, för tillfället, största problem. Synen på sex.
Petra Östergren föreläste på CUF:s maktsamling och tog upp just majoritetsfeminismens syn på kvinnors sexualitet. Den är grymt dubbelmoralisk.

Till att börja med har feminismen varit något av en frihetsrörelse för kvinnor - man ska frigöras från diverse olika förtryck, och sexualiteten är ett av dessa. Som tjej ska man nu vara fri att gilla sex, ingen ska kallas för hora för att hon haft flera sexuella partners.
Samtidigt är de tjejer som ger utlopp för sin sexualitet offer för det patriarkala samhället.

Fler än jag som ser problemet? Man får knulla med vem man vill, men gör man det är man en svag människa, för tjejer vill egentligen inte ha sex. Fast de vill. För de får. Men de vill inte.

Jag anser att målet med feminism är att man inte ska dömas utifrån sitt kön, såvida det inte är relevant (exempelvis vid medicinering är det ju knappast diskriminerande att ge olika medecin till de olika könen). Poängen är att man ska bli en individ. Inte könslös, utan i harmoni med allt man är - i undertecknads fall blond, kvinna och stor i käften.

Ur ett individualistiskt perspektiv blir det därför värdelöst att hänvisa diverse moraliska ställningstaganden till att kvinnor inte vill ha sex, eftersom sex är något jääääfligt individuellt. Petra Östergren kallade det lustkarta, och jag tror att det är ett bra sätt att förklara att olika personer har olika sexuella preferenser. Min lustkarta är knappast beroende av att jag är kvinna annat än de rent fysiska aspekterna.

Det kommer nog att dröja innan feminismen nått sina mål. Och långsammare kommer det att gå om inte vi liberaler återerövrar den från vänstern och slåss för allas rätt till att knulla med vilka de vill, så länge alla inblandade parter är med på det.

Det här med feminism

Det är en hel del snack om feminism nu i dagarna, kanske mest p.g.a. Mona Sahlins kommande tillträde som socialdemokratisk partiordförande. Jag ser det som positivt om det leder till en ökad debatt kring just feminism, och inte bara FI som i Gomorron Sverige imorse.

Vissa säger att de vägrar kalla sig feminister eftersom det är sammankopplat med saker de inte står för. Det är något som jag finner tämligen sjukt.

För vad är feminism egentligen?

Ett resultat av att den kollektivistiska vänsterfeminismen har fått regera för länge är att folk tror att det som gäller för en feminist gäller för alla. Det kunde liksom inte ha blivit mer fel.

Själva poängen med feminism var att kvinnor skulle bli fria från diskriminering, fördomar och färdigskrivna roller. Istället har vänstern skapat en ny roll; feministhaggan.

Istället för att varje människa själv ska få definiera hur hon vill vara så skapar man en stereotypbild av hur en feminist måste vara. Vänster, gärna femtio plus, kvinna och ska hon sminka sig så får det inte vara på ett snyggt sätt. Människor som inte passar in får inte vara med. Män, till exempel. Speciellt inte om de pratar. Kvinnor som inte skriker likaså. Försöker man dessutom se bra ut är man körd.

Det här med att utesluta en massa människor, var det inte det man ville kämpa mot? Är inte feminism att acceptera, respektera och likabehandla oavsett kön och person?

Innebär det här då att man ska göra en Linda Skugge? Nej, jag tror inte att det vore en bra idé att ge upp en så pass viktig fråga och säga ”Visst, vi kom upp med hela jämställdhetsbegreppet, men nu har ju vänstern omdefinierat det så de kan ju få äga frågan om de vill”. Vi liberaler, som står för alla människors lika rätt och värde, måste helt enkelt återerövra begreppet, ta debatten och förklara vad feminism egentligen är.

När varje människa, oavsett kön, har full makt att forma sitt eget liv.