Rättsosäker privatisering

SvD kör idag en artikel om hur privata bolag ensamma tillåts bevissäkra i fildelningsmål. Anledningen till att de kan göra det är att de fick mer extensiva befogenheter än polisen har när Ipred-lagen trädde i kraft.

Vad som är skrämmande med det hela är just det som Peter Westberg, professor i processrätt vid Lunds universitet, säger i artikeln:

– Den allmänna invändningen är att man inte vet vad som inte togs med i bevisningen. Var det all bevisning som fanns eller sorterades något obekvämt bort? Hur ska man kunna kontrollera det om man inte var med?

Det kanske inte framgår så tydligt i alla polisfilmer, men en åklagare har faktiskt som uppgift att beakta både det som talar för och det som talar emot att någon är skyldig till brott. Att rakt av köpa en målsägandes bevisning utan någon ytterligare utredning i frågan är ju, tja, kanske inte helt klockrent ur den synpunkten.

Därtill är Ipred-lagen inte heller helt klockren ur integritetssynpunkt.

Kan vi snälla göra oss av med denna rättsosäkra privatisering av rättsväsendet?

Remember, remember

"Det har sagts att demokrati är den sämsta styrelseformen som har prövats, bortsett från alla andra former som har prövats genom tiderna." - Winston Churchill

Visst stämmer det. Demokrati ensamt är ingen garanti för någonting annat än att den som samlar en majoritet kan göra som den önskar. Demokrati ensamt är inget annat än majoritetens diktatur. Demokrati måste kompletteras med andra rättigheter än rösträtt för att vara acceptabelt.

Rättigheter så som rätten till sin egen kropp - för att förtryck alltid är förtryck, oavsett vilka och hur många som står bakom.

Rättigheter så som yttrandefrihet - för att det är lika illa när en majoritet tvingar en minoritet att hålla käften som tvärt om.

Rättigheter så som äganderätt - för att stöld inte kan rättfärdigas med att man är flera mot en.

Rättigheter så som rätten till personlig integritet - för att en stats våldsmonopol alltid måste balanseras, oavsett om den är en demokrati eller diktatur.

I grund och botten handlar det om att förtryck alltid är förtryck, oavsett landets styrelseskick. En majoritetens diktatur är lika avskyvärd som någon annan. Sveriges demokrati är på det viset inte särskilt bra kompletterad. Vi har förvisso ett gäng fina rättigheter uppradade i Regeringsformens andra kapitel, men de kommer med en slasktratt i den tolfte paragrafen och får alla inskränkas "för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle". Någon juridisk prövning av detta sker så gott som aldrig, då domstolar bara får underlåta att tillämpa lagar om de "uppenbart" strider mot grundlagen - och det rekvisitet är oerhört starkt. Den svenska staten har faktiskt rätt goda möjligheter att förtrycka sina medborgare - något som inte bara syns på lönebeskedet, utan också illustrerades mycket tydligt den här dagen för ett år sedan. Den 18 juni 2008.

För ett år sedan antogs den omstridda FRA-lagen, eller Lex Orwell som den också kallas. Den innebär, i korthet, att staten bereder sig tillgång till all elektronisk kommunikation som passerar landsgränserna - vilket så gott som all elektronisk kommunikation inom Sverige gör.
Idag är därför en sorgens dag. Den markerar starten på kriget mot integriteten.

Tack och lov markerar den också starten på motståndet. Tack och lov har den här dagen väckt ett ursinne av sällan skådat slag hos befolkningen, ett ursinne som makthavarna omöjligen kan ignorera nu när det faktiskt tagit plats i Europaparlamentet.

Det är dock långt kvar innan kriget är vunnet. Alla de som värnar integriteten måste vara beredda att kämpa för den - för fler och fler slag är att vänta. Var och en har en förbannad skyldighet att göra precis allt den kan för att vi inte ska förlora.

Remember, remember
the 18th of June
Democracy died
that afternoon
- Okänd

Hultin har en integritet som fler skulle behöva

Erik Hultin meddelar idag att han stannar i Centerpartiet. Jag är jag oerhört glad, och lättad, över. Precis som han själv skriver får man nu i dagarna utstå många frågor om hur i hela helsefyr man kan stanna kvar i Centern.

Jag stannar för att jag vill hjälpa Erik med att "styra upp center-bussen ur det dyiga integritetsdiket". Jag stannar för att jag tror att det innebär störst chans att kunna bekämpa FRA-lagen, IPRED, telekompaketet och all annan dynga till lagstiftning. Precis som Sanna Rayman skrev igår så finns faktiskt en rejäl takhöjd inom partiet - och den kommer att tjäna till vår fördel.

Jag har stor förståelse för att många lämnar. Men lite besviken blir jag också. Ett parti är alltid ett parti, och det går tyvärr inte att tro att förändring uppnås med ett par blogginlägg. Partiledningen läser inte bloggar. Partiledningen känner av organisationen i första hand, och där tror jag att vi FRA-kritiker har varit för dåliga på att verka. (Och det lär nog inte bli bättre efter att alla hoppat av.)
Därför blev jag också väldigt glad över att Erik faktiskt befann sig på stämman den gångna helgen. Det var faktiskt inte alls särskilt många av de partister som gått ut och tagit strid för integriteten som var på plats. Vill man få upp bussen ur diket tror jag tyvärr inte att det är någon bra idé att ställa sig vid sidan om och säga att nejnej, det där får chauffören ta hand om. Här gäller det att förena våra krafter.

Pedofilerna vallfärdar till Emmas trappuppgång

Knappt hade Emma på Opassande hunnit kläcka århundradets idé förrän varningarna kom. Pedofilerna kommer att gynnas om alla öppnar sina nätverk! De kommer att komma till dig och ladda ner barnporr via ditt internetabonnemang! Din IP-adress kommer att se skyldig ut! Polisen, som tydligen inte prioriterar barnpornografibrott särskilt högt, kommer då att hämta dina datorer och förvara dem i några månader. Livet är förstört!

Förlåt, men vilket PR-geni tyckte att det var en bra idé att gå ut med det? Och tror de på riktigt att det är så folk kommer att tänka? Oj, nej, mina grannar gillar ju säkert barnporr, bäst jag låter bli att öppna nätverket. Den absoluta majoriteten av människor där ute är inte pedofiler och ägnar sig inte åt att titta på barnporr. Det är heller inte direkt troligt att den minimala grupp som faktiskt gör det väljer bostad utifrån om grannen har ett öppet nätverk eller inte. Hur kan man ens komma med ett sådant argument? Vi skulle behöva någon sorts lag mot den här typen av idiotiska resonemang - kanske kan man utöka Goodwins lag? Den som först skriker "Pedofil!" har förlorat.

(Är det förresten bara jag som misstänker att kanslirådet på justitiedepartementet inte riktigt har fattat det här med att man delar med sig samtidigt som man laddar ner? Får man verkligen kallas för expert då?)

IPRED, april, upphovsrättsmaffian lurar riksdagen vart den vill

Så var det igång. IPRED.

Jag vet inte riktigt vad man ska säga denna sorgens dag. Läs några som vet istället:

HAX på Expressen sidan 4, Magnus på politikerbloggen.se, Mårtensson, Blogge Bloggelito, Emma på Opassande, Christian Engström, Patrik Öhman, Farmor Gun och, eh, ja, låt oss säga med flera.

IPRED - inte oväntat

Liksom Dexion har jag svårt att bli upprörd. Man är inte ens förtvivlad längre, man har gått in i någon slags orkeslös fas där loskorna fortsätter komma i sådan takt att det inte är lönt att ens torka dem ur ansiktet.

Ja, IPRED gick igenom.

Motpol, Falkvinge, Patrik Öhman och HAX kommenterar också.

1900-talet ringde, de vill ha tillbaka sitt skräckscenario

Okej, det börjar bli löjligt nu. Lex Orwell är genomklubbad. IPRED kommer med största sannolikhet att innebära enorma kränkningar av den personliga integriteten. Och så det här: Datalagringsdirektivet.

Bråkar din fru ofta med dig och hävdar att du inte ringde och sa att du skulle bli sen till middagen? Tja, vi kan inte säga exakt vad du sa, men vi vet att du ringde hem kl. 17:03 och att någon svarade den där eftermiddagen för ett och ett halvt år sedan. Undrar du om du skickade de där mailen i slutet av arbetsdagen? Ingen fara, vi har datan. Är du rädd att du inte bara lyckades skicka pinsamma fylle-sms i lördags, och dessutom lyckats radera dem, görandes det omöjligt för dig att be om ursäkt? Problem solved. Du skickade tre till nummer X, tjugofyra till nummer Y (säker på att du har lagt ner henne, verkligen? För det verkar lite intensivt...) och ett till Z.

1984, anyone?

HAX | Mårtensson | Johanna Nylander | Christian Engström

De tror i alla fall på vad de säger - men det är ju också det värsta

För ett par dagar sedan berättade Erik Hultin på sin blogg att en socialdemokratisk kvinna vid namn Susanne Eberstein hävdat att FRA-kritikerna har fullt upp med att ägna sig åt fildelning.

Jag undrar om det inte är det gamla "rent mjöl i påsen"-argumentet som kommer igen. Bara fildelare kan bry sig om IPRED. Antagligen var också bara fildelare (och terrorister) rädda för FRA. Vanligt, laglydigt folk bryr sig inte.

Den attityden är bland de farligaste som kan intas, och antagligen den som föranlett sossarna att vilja omöjliggöra anonym surfing. Den som bara är laglydig behöver ju inte vara rädd för att storebror står och kikar över axeln.

Det oroar mig att den totala brytningen med oskuldspresumtionen inte oroar politikerna själva. De verkar lida av paranoia. Plötsligt är alla terrorister, fildelare och yttre hot - det ska till och med antas att de är det, de ska spanas på och deras integritet ska till papperskorgen.

En demokrati bygger på mer än bara folkstyre. Den måste också innehålla grundläggande rättigheter. Rätten till personlig integritet är en sådan. Rätten att anses oskyldig till dess motsatsen är bevisad utgör en annan. Rätten att fritt kunna meddela sig till journalister och dylikt utan att behöva vara rädd för repressalier och åsiktsregistrering ytterligare en.

Lästips; HAX i Expressen.

Vilka rättigheter?

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna fyller 60 år idag. Det kan man tycka är rätt häftigt. Jag tycker mest det är skrämmande att varken DN eller SvD skriver om det, och att den här artikeln är den som diskuteras.

Rick Falkvinge skriver dagen till ära om Piratpartiet som en medborgarrättsrörelse. Det gör mig naturligtvis nyfiken. Ett parti, där socialister såväl som liberaler finns representerade, är ett parti utan ideologi. Och ett parti utan ideologi är opålitligt. Därför ifrågasätter jag om det verkligen är en medborgarrättsrörelse. Snarare rör det sig om en s.k. upphovsrätt som stämmer illa med det allmänna rättsmedvetandet och grava integritetsinskränkningar på senare tid.

Alliansen är inte en medborgarrättsrörelse, även om de som röstade på något av de fyra partierna gärna vill se en stärkt äganderätt genom sänkt skatt. Piratpartiet är ingen medborgarrättsrörelse, även om folk hatar IPRED och FRA - såvida de inte ser fildelningsrätt och integritet som de enda rättigheterna.

Det är nämligen vad som oroar mig med Piratpartiet. Vilka rättigheter försvarar en rörelse med både socialister och liberaler? Jag personligen försvarar bara de 21 första rättigheterna i FN:s deklaration - det är nämligen bara de som kan kallas rättigheter.
Det är naturligtvis välkommet om Piratpartiet kan driva igenom förändringar på upphovsrättsområdet och integritetsområdet. Det som oroar mig är till vilket pris.

Om socialister inte har några problem med att sälja ut äganderätten (art. 4 och art. 17) för att ge människor rätt att "njuta av konsten" (art. 27), och dessa socialister finns med i Piratpartiet, innebär det att partiet också gjort den prioriteringen? Om inte, vilka prioriteringar görs? Prioriterar man, eller försvarar man bara de verkliga rättigheterna? Och i så fall, känner socialisterna till det?

Jag hävdar inte på något vis att centerpartiet är perfekt i den här frågan - men jag vet faktiskt att där finns människor som de flesta i alla fall kallar sig liberala, och de andra vet jag var jag har. Piratpartiet är för mig, och kanske också för sina medlemmar, opålitligt.

Någon borde få sparken för det här

Människan på bilden ovanför heter Beatrice Ask. Hon är Sveriges justitieminister och har just gett civila större befogenheter än polisen. Hon tycker att det är "Internet som har ställt till det för en del skaparverksamhet", och säger samtidigt "jag är verkligen teknikvänlig". Hon tycker inte att IPRED är ett sätt för upphovsrättsinnehavare att gena förbi polisen. Hon tror att lagen ska göra att "det går att ta betalt för kreativa tjänster via nätet". Hon har dessutom fått för sig att tingsrätterna är rustade för detta. Hon vill kränka integriteten alldeles på eget bevåg. Ja, hon ljuger i sin egen proposition. Hon tror dessutom att hon har kompromissat sig ur frågan.

Människan på bilden ovanför heter Fredrik Reinfeldt. Han är Sveriges statsminister och ytterst ansvarig för den politik som regeringen för. Han är också den som gav Beatrice Ask jobbet. Han är en usel strateg. Han lär sig inte av gamla misstag. Han kör över såväl sitt eget parti som regeringspartnern Centerpartiet.

Människan på bilden ovanför är Magnus G Graner. Han är Beatrice Asks statssekreterare och har bl.a. lagstiftning på immaterialrättsområdet på sitt ansvarsområde. Han har tidigare arbetat för Advokatfirman Lindahl, som gärna hjälper immaterialrättsinnehavare. Han har också arbetat för Johnsson & Johnson Advokatbyrå, som inte verkar finnas på Internet.


Människan på bilden ovanför heter Mona Sahlin. Hon är partiledare för det största oppositionspartiet och har hållit käften processen igenom.

IPRED - åh nej, försök inte!

Ja, vad säger man? Asks läcka föll inte i allt för god jord. Något annat kan de väl inte ha räknat med? Schlingmann, om du läser det här, skärpning för fan! Ni kan väl inte ha trott att allt skulle vara frid och fröjd bara lagen inte gällde retroaktivt? Precis som både Falkvinge och HAX påpekar är det i det närmaste en självklarhet.

Budet står fortfarande mellan idiotiskt, något mindre idiotiskt och acceptabelt. Den acceptabla lösningen är möjlig att införa i enlighet med direktivet. Vad väntar ni på?

Idiotiskt, mindre idiotiskt eller acceptabelt?

Alltså, vi har ett lagförslag som är idiotiskt. Centerpartiet lägger idag fram ett förslag som gör den mindre idiotisk. (Nej, HAX, jag tror inte att man försöker införa telekompaketet smygvägen).

Problemet är att förslaget inte löser problemet med att privata aktörer ges befogenheter som inte ens polisen har. Ska vi ha ett lagförslag som är acceptabelt får det helt enkelt inte tillåta det.

Sanning eller bullshit

Regeringspartiernas företrädare snackar just nu mycket om Obamas internetstrategi. Framförallt snackar de om hur han använde facebook. Därför kan man ju tycka att man i konsekvensens namn ska ta intryck av den här gruppen.

Magnus, som ju drog igång debatten inom de borgerliga ungdomsförbunden, var ikväll med i Agenda, tillsammans med övriga borgerliga förbundsordföranden, och förklarade varför lagen är skit. Absolut tråkigast var att inga statsråd ville ställa upp som motdebattörer. Men å andra sidan, det kan ju betyda att de inte vill inta försvarsställning gentemot de inte längre är för. Låt oss hoppas på det.

Väl rutet

Efter den här artikeln på DN Debatt ilsknade Magnus till och förklarar att det faktiskt inte är konsumenters fel att exempelvis skivbranschen inte hängt med i utvecklingen.

"Men vi måste ju också kunna tjäna pengar!" utbrister man förtvivlat. Svaret är naturligtvis att ja, varsågoda, men ni får själva hitta former för det. Det är nämligen ohederligt att först säga att man säljer något och sedan hävda att man fortfarande äger det.
Ni får göra om det till nyttjanderätter, grabbar, svårare än så är det inte.

IPRED - upp till bevis!

Att Alliansen vill satsa på bloggarna och vilka hinder som ligger ivägen antar jag att de flesta har klart för sig. Frågan har istället länge varit om partisekreterarna har någon susning om det. Deras första verkliga chans att bekänna färg dyker nu också upp - det går under namnet IPRED.

Alldeles oavsett att upphovsrätten står i motsats till äganderätten så är det otroligt korkat att ge privata polisiära befogenheter.

Det uppges att Alliansen är villiga att se över det förslag som nu ligger. Schlingmann säger till SvD att det handlar om "hur man kan hitta en lagstiftning som värnar upphovsrätten, men som samtidigt inte kriminaliserar en hel ungdomsgeneration".
Ja, Schlingmann, är det vad det handlar om så är det bara att visa det. Jag skulle gissa att ni inte har så många chanser att vinna tillbaka liberalerna, så det är lika bra att börja.