Det finns många anledningar till att jag älskar Max. Deras perfekta hamburgare är en av dem. Att stripsen idag var mycket godare än vanligt en annan.
Ett gigantiskt plus är också att de bjuder på DN. Jag läser vanligtvis tidningen på nätet, och missar därför en del rätt bra saker. Idag uppenbarligen Maciej Zarembas debattinlägg.
Det är nog ingen hemlighet att jag inte är ett stort fan av vare sig politiska kompromisser eller vår grundlag. En kompromiss är ofta den sämsta av tre tänkbara lösningar, och grundlagen fungerar ungefär som lagstiftarnas dasspapper.
Våra rättigheter är skyddade - från att kunna tas i anspråk.
Det juridiska språket är också något som Zaremba uppmärksammar (liksom många förtvivlade juriststudenter innan honom, vill jag lova). Och nog är det sant att texten på sina håll är väl krånglig, och därtill inte alls ger intrycket av att vara ett grundläggande manifest.
Man får väl helt enkelt hoppas att Zaremba får rätt om de två sista styckena:
"Så låt oss om sisådär sex år få fram ett helgjutet förslag att omvandla regeringsformen från ett administrativt stycke till en fyr som lyser upp mörkret. [...]
Sedan får debatten komma, och motförslagen, och remisserna och kompromisserna. I den ordningen."
Visar inlägg med etikett grundlagsutredningen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett grundlagsutredningen. Visa alla inlägg
torsdag, januari 15, 2009
måndag, november 10, 2008
Skärpning, grundlagsutredningen!
Det är visserligen old news, men jag känner ändå att det som kommit fram från grundlagsutredningen måste kommenteras.
Först och främst är beskedet om att det inte ska bli en författningsdomstol en enorm besvikelse - men kanske ändå inte helt oväntat. Sossarna ges vetorätt, och efter FRA-jippot lär vän Reinfeldt själv inte vara så sugen på att ha ytterligare instanser som kan sätta käppar i hjulet. En liten ljusning finns dock i att det så kallade uppenbarhetsrekvisitet slopas - även om det inte innebär något annat än att det blir lättare för domstolar att inte tillämpa lagar som strider mot grundlagen. En prövning av själva lagen kommer det alltså inte att bli.
Vidare sänks personvalsspärren. Vad som är problemet med att slopa skiten helt har jag aldrig fattat. Det är inte meningen att folk ska sitta i riksdagen som tack för insats för partiet, folk ska sitta i riksdagen för att medborgarna väljer dem. Tre procentenheters sänkning är knappast något som kommer att "entusiasmera en del väljare".
Att fastslå den kommunala skatteutjämningen i grundlagen är ju också ungefär så idiotiskt som det kan bli. Då kan man lika gärna slopa kommuner och landsting för att låta all verksamhet övergå till staten.
Mitt hopp står till propositionen. Kan någon där ute kanske väcka Reinfeldts sakkunninga och be dem skärpa sig?
Först och främst är beskedet om att det inte ska bli en författningsdomstol en enorm besvikelse - men kanske ändå inte helt oväntat. Sossarna ges vetorätt, och efter FRA-jippot lär vän Reinfeldt själv inte vara så sugen på att ha ytterligare instanser som kan sätta käppar i hjulet. En liten ljusning finns dock i att det så kallade uppenbarhetsrekvisitet slopas - även om det inte innebär något annat än att det blir lättare för domstolar att inte tillämpa lagar som strider mot grundlagen. En prövning av själva lagen kommer det alltså inte att bli.
Vidare sänks personvalsspärren. Vad som är problemet med att slopa skiten helt har jag aldrig fattat. Det är inte meningen att folk ska sitta i riksdagen som tack för insats för partiet, folk ska sitta i riksdagen för att medborgarna väljer dem. Tre procentenheters sänkning är knappast något som kommer att "entusiasmera en del väljare".
Att fastslå den kommunala skatteutjämningen i grundlagen är ju också ungefär så idiotiskt som det kan bli. Då kan man lika gärna slopa kommuner och landsting för att låta all verksamhet övergå till staten.
Mitt hopp står till propositionen. Kan någon där ute kanske väcka Reinfeldts sakkunninga och be dem skärpa sig?
tisdag, maj 20, 2008
Vad är ett folkstyre utan rättigheter?
För en tid sedan bytte jag ut texten under titeln på min blogg. Det främsta skälet var att Martin, den liberala misantropen, har ett helt underbart statement under sin, och jag ville, om jag än inte kan göra anspråk på att mitt skulle hålla lika hög klass, presentera mitt eget valspråk, eller hur man nu ska uttrycka det.
"Jag har aldrig förstått varför det skulle vara mer demokratiskt att alla är allas slavar än att ingen är någons slav."
Dagens artikel på DN Debatt har genererat många kommentarer. Från det liberala hållet kommer glädjerop, medan vänstern hävdar att detta förslag skulle minska demokratin.
Jag tycker att det är en intressant argumentation. Esbati skriver att förslaget skulle "begränsa folkstyrets räckvidd och djup" och på Ung Vänsters blogg skriver Pelaseyed att det hela "skulle urholka demokratin".
Vad är då demokrati?
Ung Vänster gör ett seriöst försök och slår upp ordet i nationalencyklopedin. Där står enligt uppgift följande:
"Jag har aldrig förstått varför det skulle vara mer demokratiskt att alla är allas slavar än att ingen är någons slav."
Dagens artikel på DN Debatt har genererat många kommentarer. Från det liberala hållet kommer glädjerop, medan vänstern hävdar att detta förslag skulle minska demokratin.
Jag tycker att det är en intressant argumentation. Esbati skriver att förslaget skulle "begränsa folkstyrets räckvidd och djup" och på Ung Vänsters blogg skriver Pelaseyed att det hela "skulle urholka demokratin".
Vad är då demokrati?
Ung Vänster gör ett seriöst försök och slår upp ordet i nationalencyklopedin. Där står enligt uppgift följande:
"demokrati (grekiska d\mokrati´a 'folkvälde', av demo- och efterleden -krati´a '-välde', av krate´a 'härska') har den språkliga betydelsen folkmakt eller folkstyre."
Så långt allt väl. Folket ska ha makten. Men vad ska de ha makten över? Jag skulle säga att det är vid denna fråga som liberaler skiljer sig från socialister. Medan liberalen erkänner var och ens rätt till sig själv så anser socialismen att varje enskild människa ska kunna tvingas till vad som helst, så länge det finns en folkmajoritet för det. Med demokrati menar de majoritetens rätt att göra vad den vill med minoriteten - demokrati är inte någon garant för att den kommer att behandlas väl. Staten över medborgaren. Liberalen å andra sidan ser den enskilda människan som en okränkbar individ som inte får förtryckas, och att demokrati är meningslöst om inte varje medborgare är fri. Frihet garanteras genom rättigheter. Människovärde garanteras genom rättigheter!
Vänstersidan gör anspråk på att äga medborgarna. Ung Vänster deklarerar att alla människor har rätt till "arbete, utbildning och bostad" - men glömmer nämna att det är sociala rättigheter, vilket innebär att någon måste tillgodose dem med aktivt handlande. Tvång att handla på ett annat sätt än man önskar är själva motsatsen till en rättighet. För att tillgodose de sociala rättigheterna måste staten tvinga människor att arbeta åt dem. Är detta demokratiskt? Hur kan det vara demokratiskt? Är inte poängen med demokrati att människor inte ska bli förtryckta av staten?
Jag har aldrig förstått varför det skulle vara mer demokratiskt att alla är allas slavar än att ingen är någons slav.
Om någon kan ta sig tid att förklara det jag inte förstår så finns kommentatorsfunktionen tillgänglig.
För övrigt är det förslag som presenteras mycket, mycket bra, om man bortser från det här med skilda valdagar. Jag skulle vilja uttrycka mitt starka bifall till Johan Petterssons syn på saken; "Troligen gör den varken till eller från för intresset. Däremot blir det dyrare och svårare att mobilisera, särskilt för små partier." Johan på Peace, Love and Capitalism-bloggen hävdar att skilda valdagar skulle öka demokratins "kvalitet" - men om väljare skiter i ett val så får de vackert skylla sig själva. Inte heller det Johan Ingerö framför, att man på kommun- och landstingsnivå "sluppit diskutera välfärdsfrågorna på allvar - eftersom valen till landsting och kommuner alltid överskuggas av riksdagsvalet" är ett legitimt argument; väljarna får i regel vad de kräver. Vi kan inte hålla på och mixtra med valdagara bara för att vi tycker att de röstar fel.
Slutligen, i alla fall, ett underbart förslag, och ännu underbarare om det blir verklighet. Vad var det nu man skulle säga? Ah, just ja, VIVA LA REVOLUCIÓN!!
Så långt allt väl. Folket ska ha makten. Men vad ska de ha makten över? Jag skulle säga att det är vid denna fråga som liberaler skiljer sig från socialister. Medan liberalen erkänner var och ens rätt till sig själv så anser socialismen att varje enskild människa ska kunna tvingas till vad som helst, så länge det finns en folkmajoritet för det. Med demokrati menar de majoritetens rätt att göra vad den vill med minoriteten - demokrati är inte någon garant för att den kommer att behandlas väl. Staten över medborgaren. Liberalen å andra sidan ser den enskilda människan som en okränkbar individ som inte får förtryckas, och att demokrati är meningslöst om inte varje medborgare är fri. Frihet garanteras genom rättigheter. Människovärde garanteras genom rättigheter!
Vänstersidan gör anspråk på att äga medborgarna. Ung Vänster deklarerar att alla människor har rätt till "arbete, utbildning och bostad" - men glömmer nämna att det är sociala rättigheter, vilket innebär att någon måste tillgodose dem med aktivt handlande. Tvång att handla på ett annat sätt än man önskar är själva motsatsen till en rättighet. För att tillgodose de sociala rättigheterna måste staten tvinga människor att arbeta åt dem. Är detta demokratiskt? Hur kan det vara demokratiskt? Är inte poängen med demokrati att människor inte ska bli förtryckta av staten?
Jag har aldrig förstått varför det skulle vara mer demokratiskt att alla är allas slavar än att ingen är någons slav.
Om någon kan ta sig tid att förklara det jag inte förstår så finns kommentatorsfunktionen tillgänglig.
För övrigt är det förslag som presenteras mycket, mycket bra, om man bortser från det här med skilda valdagar. Jag skulle vilja uttrycka mitt starka bifall till Johan Petterssons syn på saken; "Troligen gör den varken till eller från för intresset. Däremot blir det dyrare och svårare att mobilisera, särskilt för små partier." Johan på Peace, Love and Capitalism-bloggen hävdar att skilda valdagar skulle öka demokratins "kvalitet" - men om väljare skiter i ett val så får de vackert skylla sig själva. Inte heller det Johan Ingerö framför, att man på kommun- och landstingsnivå "sluppit diskutera välfärdsfrågorna på allvar - eftersom valen till landsting och kommuner alltid överskuggas av riksdagsvalet" är ett legitimt argument; väljarna får i regel vad de kräver. Vi kan inte hålla på och mixtra med valdagara bara för att vi tycker att de röstar fel.
Slutligen, i alla fall, ett underbart förslag, och ännu underbarare om det blir verklighet. Vad var det nu man skulle säga? Ah, just ja, VIVA LA REVOLUCIÓN!!
onsdag, april 02, 2008
Obehaglig (s)yn på både grundlagen och människan
Förra terminen började jag läsa på juristprogrammet vid Uppsala Universitet, där man till skillnad från vid många andra utbildningar inte börjar med civilrätt, utan med statsrätt. Därför tycker jag att jag lite oblygt kan säga mig vara relativt välorienterad i de svenska grundlagarna, successionsordingen undantaget.
Bland grundlagarna är det regeringsformen som intresserar mig mest. I dess andra kapitel finns nämligen rättighetskatalogen, som anger dina rättigheter som medborgare. I dess tolfte paragraf anges villkoren för att dessa ska få inskränkas.
I regeringsformen finns också det så kallade uppenbarhetsrekvisitet, som innebär att en domstol endast får ogiltigförklara en lag som uppenbart strider mot grundlagen. Detta har inneburit att man mycket sällan prövar om lagar strider mot grundlagen - trots att vi sitter med en och annan som gör det.
Precis som vanligt när grundlagen hamnar på tapeten ursäktar sossarna och vänstern sitt motstånd mot en författningsdomstol med motiveringen att det skulle ge juristerna makt istället för politikerna, vilket är ett fullständigt löjligt påstående.
En författningsdomstol kan inte göra annat än att följa grundlagen - som är beslutad av politikerna. Jag tror att det handlar om något helt annat - nämligen en mycket obehaglig syn på både grundlagen och på människan.
Det är viktigt att komma ihåg att staten har makt över sina medborgare, och att det alltid innebär risker. De i grundlagen stadgade rättigheterna är (eller borde vara) till för att skydda medborgarna mot staten. Den som inte anser att dessa rättigheter är viktiga - vilket man rimligtvis inte kan tycka om man vill att det även i fortsättningen ska vara enkelt att köra över dem - utan istället anser att staten ska ha rätt att diktera sina medborgares liv in i minsta detalj tycker jag verkar vara en mycket obehaglig människa.
För det handlar inte om att värna demokratin, för demokrati handlar, precis som Herik von Sydow berättar i DN:s artikel, inte bara om majoritetsbeslut, utan också om minoritetsskydd. Och den verkliga minoriteten är den enskilda människan.
Bland grundlagarna är det regeringsformen som intresserar mig mest. I dess andra kapitel finns nämligen rättighetskatalogen, som anger dina rättigheter som medborgare. I dess tolfte paragraf anges villkoren för att dessa ska få inskränkas.
I regeringsformen finns också det så kallade uppenbarhetsrekvisitet, som innebär att en domstol endast får ogiltigförklara en lag som uppenbart strider mot grundlagen. Detta har inneburit att man mycket sällan prövar om lagar strider mot grundlagen - trots att vi sitter med en och annan som gör det.
Precis som vanligt när grundlagen hamnar på tapeten ursäktar sossarna och vänstern sitt motstånd mot en författningsdomstol med motiveringen att det skulle ge juristerna makt istället för politikerna, vilket är ett fullständigt löjligt påstående.
En författningsdomstol kan inte göra annat än att följa grundlagen - som är beslutad av politikerna. Jag tror att det handlar om något helt annat - nämligen en mycket obehaglig syn på både grundlagen och på människan.
Det är viktigt att komma ihåg att staten har makt över sina medborgare, och att det alltid innebär risker. De i grundlagen stadgade rättigheterna är (eller borde vara) till för att skydda medborgarna mot staten. Den som inte anser att dessa rättigheter är viktiga - vilket man rimligtvis inte kan tycka om man vill att det även i fortsättningen ska vara enkelt att köra över dem - utan istället anser att staten ska ha rätt att diktera sina medborgares liv in i minsta detalj tycker jag verkar vara en mycket obehaglig människa.
För det handlar inte om att värna demokratin, för demokrati handlar, precis som Herik von Sydow berättar i DN:s artikel, inte bara om majoritetsbeslut, utan också om minoritetsskydd. Och den verkliga minoriteten är den enskilda människan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
