Maud har inte grinat på jobbet, Birro!

I måndags hände typ tre saker: Det avslöjades att Marcus Birro kandiderade till KD-ledarposten, att han drog tillbaka sin kandidatur och fick sparken från TV4 som tilltänkt programledare för Kvällsöppet.

Idag har Birro skrivit en krönika om det hela, i vilken jag tycker att han har lite av ett felgrepp.

Det är inte så att jag inte håller med honom om att man är lustigt fobiska för åsikter inom tyckarjournalistiken - alla ha faktiskt åsikter, det är ju i grund och botten bättre att känna till dem och göra en egen bedömning utifrån det. Och även om det var fruktansvärt naivt att tro att man kan vara partiledarkandidat och programledare samtidigt så måste faktiskt TV4 känt till Birros sympatier sedan innan. Nåja, vi kan väl avskriva den röran som konstigt agerande från alla parter.

Vad som däremot gör mig lite upprörd, ärligt talat, är de här meningarna: "Jag hade nog blivit en rätt usel partiledare. Jag hade blivit som Maud Olofsson fast värre, bara gråtit hela dagarna."

Man behöver inte tycka att Maud Olofsson har varit världens bästa partiledare, men hon har faktiskt gjort helt andra saker än att sitta och grina på kammaren.

Hon har drivit igenom en historisk energiöverenskommelse som i praktiken ser ut att betyda döden för kärnkraften i Sverige - trots att hon fick mottaga mycket skit för den innan det stod klart. Hon har minskat regelkrånglet. Hon har motstått en oerhörd press under finanskrisen och låtit bli att köpa en bilfabrik - trots all negativ spinn som följt av det. Hon har för tusan skapat den allians som har regeringsmakten idag, hon drev Centerpartiet genom de två framgångsvalen 2002 och 2006. Hon skapade ett maktskifte och har bidragit till början av ett värderingsskifte. För att ta några exempel.

Efter det är det kanske inte konstigt om man fäller en tår när man slutligen avgår som partiledare efter 10 år. Det om något visar väl att politiken inte är känslokall, utan något som engagerar människor djupt. Djupt engagerade människor, som kämpat länge för att nå en tung position (partiledare) och som inte ger upp bara för att det blåser snålt ibland, är väl värda att gråta lite offentligt - till skillnad, kanske, från de som bara ger upp.

Datalagringsdirektivet - lagrådsremissen

Så har regeringen, eh, äntligen släppt lagrådsremissen till införandet av det fruktade datalagringsdirektivet. Jag har enbart skummat vissa delar än så länge, men kan ändå inte låta bli att uppröras. (Och jag började alltså skriva detta i torsdags. Skiten förstör min blogglust.)

"Lagring av trafikuppgifter för viss typ av kommunikation har i många medlemsstater visat sig vara ett nödvändigt och effektivt redskap för de brottsbekämpande myndigheterna", skriver man på sidan 12 i remissen. Utan någon hänvisning, naturligtvis. Antagligen eftersom det inte stämmer. Speciellt inte om man tittar på det ur ett kostnadseffektivt perspektiv. Även om staten lämpar över lagringskostnaderna på privata bolag kommer det att bli dyrt. Ja, för oss skattebetalare. Råkar vi dessutom vara konsumenter av någon typ av elektronisk kommunikation kanske vi får se posten "Övervakningsavgift" på fakturan framöver. För den genomsnittlige svensken lär det bli billigare att betala böterna till EU för att vi inte infört direktivet, än att införa det.

Direktivet är också på väg att implementeras vid en rätt konstig tidpunkt. EU utvärderar det, och Europadomstolen ska snart till att pröva om det strider mot artikel 8 i Europakonventionen om de Mänskliga Rättigheterna - den som skyddar rätten till privatliv. För en sak har regeringen rätt i; något grundlagsskydd för medborgarnas integritet ur den aspekt som aktualiseras i direktivet finns ingen annan stans.

Det beror dock enbart på formuleringen av paragraf 6, kapitel 2 i Regeringsformen. I realiteten är det naturligtvis extremt integritetskränkande att lagra uppgifter om vem som kommunicerat - eller försökt kommunicera - med vem och varifrån. Ja, det är själva lagringen som är kränkningen, inte det faktum att polisväsende då och då använder sig av uppgifterna. Jämför gärna med vad lagrådet påpekade när FRA-lagen var under uppsegling. Hos vem uppgifterna lagras är också irrelevant - det blir inte bättre av att de finns hos privata bolag. Det finns en anledning till att vi idag inte tillåter dem att spara uppgifterna längre än vad som krävs för fakturering av kunderna.

Min förhoppning är att lagrådet vågar sig på en skarp kritik av det framlagda förslaget, men också att det stoppas av de riksdagsledamöter som sitter för Alliansen som jag är övertygade om inte vill införa detta. Jag förstår att det skulle bli svårt. Jag förstår att man oroar sig över relationerna till EU om man vägrar nu när en proposition ändå börjat läggas fram. Jag förstår att det interna trycket är enormt, och jag förstår att det kunnat bli ännu värre om oppositionen segrat i valet. Det finns dock människor i riksdagen vars ryggrader jag hyser stor tilltro till. Jag hoppas att de inte böjer sig.

Makt för maktens egen skull?

Idag funderar jag lite på begreppet "regeringsduglighet" och vad det innebär i rikspolitiken. Saken får väl sägas ha aktualiserats efter Anne-Marie Pålssons debattartikel där hon annonserar sitt stundande avhopp och förklarar att riksdagsledamöter i princip inte har något att säga till om.

Staffan Danielsson är en av de riksdagsledamöter som gått ut och sagt emot Pålssons antydande om att enskilda ledamöter bör få mer att säga till om. Han påstår att det är viktigt för regeringsdugligheten att han som riksdagsledamot röstar för regeringen.

Nåväl, så kan man naturligtvis tolka ordet, men det är i mina ögon en smula bakvänt. Regeringsduglig, det är en regering som lägger fram förslag som en majoritet av riksdagen är villiga att rösta för - inte en regering som tar till partipiskan. Jag är väl medveten om att andra borgerliga regeringar har fallit på grund av inre splittring, men jag tycker samtidigt att det är väl långt att gå när man påstår att varje omröstning i riksdagen är en kabinettfråga. En regering med det synsättet är nämligen i mina ögon inte det minsta duglig.

Danielsson antyder också att anledningen till att sossarna haft makten en så stor del av den sentida historien är just en välfungerande partipiska. Att rösta efter personlig övetygelse benämner han som en oppositionens lyx. Jag är inte beredd att hålla med honom. Anledningen till att jag vill se en Alliansregering är nämligen inte den att jag inte vill se en sosseregering - utan just den att jag tror att Alliansen har potential att göra bra saker. När man börjar stifta dåliga lagar och sedan säger, äh, men det är i alla fall inte sossarna som stiftar de här dåliga lagarna, då vill man ha makt för maktens egen skull. Man får förlåta, men sådant, sådant är bara vidrigt.

Vargen kommer visst inte

Via Ledarbloggen hittade jag till Expressens ledarblogg och det här inlägget. Inte ens tio procent av dem som varit långtidssjukskrivna och förlorat sin ersättning vis årsskiftet är nu arbetslösa.

Ska bli intressant att se vad oppositionen säger om det - för personligen tycker jag att det är rätt bra siffror, såhär mitt i finanskris och allt.

(DN hade visst också en artikel.)

Låt mig se om jag fattat det här rätt nu...

1. FRA. Förslaget kommer egentligen från sossarna.

2. IPRED. Sossarna hejar på.

3. Teledatalagringen. Hela skiten är egentligen Bodströms.

Somliga säger att Centerpartiet säljer ut integriteten. Det stämmer inte. Ordet sälja implicerar att ett utbyte sker - men vi har inte fått något tillbaka. Noll gehör för de nödvändiga förändringarna av arbetsmarknadslagstiftningen, exempelvis. Vi kunde lika gärna förhandlat med Sahlin. Regelförenklingar på företagsområdet? Jo tjena. Författningsdomstol? Nej just det, ett visst parti har fått vetorätt av statsministern...
Vad tjänar vi på det här egentligen?

Jo, naturligtvis är vi en del av regeringsmakten. Men makt för maktens skull är ju inte poängen - vi skulle ju ta makten för att göra något bra av det!

Jag har bara en fråga till partiledningen; vad fan gör centerpartiet i en socialdemokratisk regering?!

Men Maud, du sa ju..!

28 miljarder åt bilindustrin, alltså. Jag var en av de som applåderade när Maud Olofsson på Framtidskonventet i Norrköping påpekade att "paket" inte gör någon egentlig nytta och att staten kanske inte ska lägga sig i så jäfla mycket.

Igår kväll roade jag mig med att läsa en bit ur Johan Norbergs bok När människan skapade världen, och det råkade bli just ett avsnitt om varför politiker ska ge fan i att kasta andras pengar omkring sig. Man ställer en enkel fråga: Om du nu är så smart, varför är du inte rik?
Alltså, om Maud Olofsson, Anders Borg och Mona Sahlin nu vet att svensk fordonsindustri kommer att komma på fötter, varför har de inte själva investerat i den?

Apropå Sahlin, förresten. Det är kanske dags att blåsa liv i ett gammalt Oscar Wilde-citat: När folk är överrens med mig har jag ofta en känsla av att jag måste ha fel.

Lär de sig aldrig?

Moderaternas partiledning har tydligen massmailat lite propaganda.
Åter igen visar man med all önskvärd tydlighet att man inte lyssnat alls på kritikerna utan bara upprepar sig. Felen haglar, kritiker avfärdas som okunniga.

Så länge regeringen kastar ur sig felaktigheter kommer vi i bloggosfären att bemöta dem med rättelser. Om de tror att det här är någon sorts uthållighetskamp har de missbedömt sina motståndares envishet enormt.

Vad fan är det med vår regering?

Kan hända är jag lite mer kräsen än PJ Anders Linder, kanhända har jag bara en dålig dag, men jag tycker inte att borgerligheten gör någon viktig skillnad. Jag tycker det känns som sosseregering all over again.
Regelbördan har inte minskat för företagare. Partipiskan viner på ett sätt som åstadkommer rakare led än de bland socialdemokraterna. Övervakningsstaten verkar vara ett faktum. Tolgfors gör saker som är för vårt eget bästa, fastän vi inte förstår det själva.

Och så pricken över i:et idag, på DN Debatt. Tuffare tag mot prostitution. Trots att man är medveten om att "varje sexköp inte har ett tydligt offer och att prostitution inte är en homogen företeelse" så är bilden ändå att "många av dem som befinner sig i prostitution har ett stort behov av stöd från samhället och vill ta sig ur sin situation". Det stödet består visst i att man tänker avlyssna folk kors och tvärs.

Jag blir bara så less. Jag är nämligen av åsikten att man inte får tvinga andra människor - oavsett vad friheten resulterar i. Om människor väljer att sälja sexuella tjänster så måste man låta dem göra det. Andra har ingen rätt att lägga sig i. Inte ens regeringen.

För det är tydligt att det är den frivilliga marknaden man vill klämma åt. Det är nämligen, sexköpslag eller ej, förbjudet att tvinga folk att utföra sexuella tjänster. Man får, över huvud taget, inte tvinga människor att utföra någonting idag. Ja, det vill säga, så länge man inte heter Nyamko Sabuni, Beatrice Ask eller Maria Larsson.

För övrigt anser jag att FRA-lagen bör förstöras.

Så vinner vi valet 2010

Det är rubriken på centerpartiets hemsida. Den ligger visst ute på Brännpunkt också.

"För det fjärde ska vi utveckla arbetet för att mobilisera hela Alliansen med syftet att vara ännu mer synliga i valrörelsen 2010 än fyra år tidigare. En bärande del i vårt samarbete är att vara tillgängliga i hela landet och närvarande i människors vardag."

Fler än jag som tror att de kommer att få problem med att hitta folk till det?

De hade faktiskt inte behövt ha en hel artikel om det där påståendet. Det räcker med en mening.

Riv upp FRA-lagen.

Rättssamhället ska upprätthållas

Det har kommit ett par krisrapporter om åklagarmyndigheten den senaste tiden. Idag meddelar Reinfeldt att den ska få tillräckligt med resurser för att klara de krav som ställs på den. Uttalandet är ett tecken på att vi kanske har en statsminister med insikt om statens kärnuppgifter i alla fall.

En fungerande åklagarmyndighet är nämligen nödvändigt i ett rättssamhälle. Dels utgör den grundbulten för att rättsskyddet upprätthålls, men den är också nödvändig ur rättssäkerhetssynpunkt. En åtalad ska inte behöva vänta hur länge som helst på att bli ställd inför rätta, coh åklagarnas situation är naturligtvis avgörande för detta.

Bra handlingskraft från regeringens sida! Frågan är dock hur mycket arbete som måste utföras med själva åklagarmyndigheten..

Konsekvent av Leijonborg

Dagens stora nyhet verkar vara att staten vill finansiera imamutbildningar i Sverige. Själv kan jag faktiskt se det positiva i det; det öppnar för ytterligare konsekvens vad det gäller statens ställning till olika religioner. Hur många utbildningar om kristendom finns inte i Sverige? Dessa frodas i våra högskolor och universitet, är det någon som protesterar? Då ska det väl inte vara så farligt med utbildningar som rör islam heller.
En blogg vill att saker som demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet ska förklaras på utbildningen. Personligen hoppas jag att alla som gått i skolan förstår dem - för inte är islam värre än någon annan religion på de områdena. Ta kristendomen. Vad har folk gjort i dess namn? Startat krig, dödat, moraliserat och tystat människor som inte slöt upp i leden. Häxprocessen, någon? Kommer ni ihåg den? Ni vet, här i Sverige pekades folk ut av barn och dödades eftersom kyrkan inte ville förlora sin makt. Om staten ska finansiera utbildningar om kristendomen så är det inte mer än rätt att den finansierar imamutbildningar också. Det kallas konsekvens.

Bra om bistånd

Nu flaggas det för förbättrade kriterier angående vilka länder som ska få bistånd i form av budgetstöd. Fria massmedier är bland annat ett av kraven, och jag kan inte göra annat än att jubla.

Och jo, det är klart, gapskratta också. För vem kan göra annat när de läser denna snygga passage i Ung Vänsters blogg?

"Kraven [på mottagarländerna] ska skärpas. Med allra största säkerhet kommer också regerings reaktionära (min kursivering) värderingar om demokrati och folkstyre får genomslag."

Tack, Pelaseyed, du gjorde min dag!

Det är Robin Hood vi vill ha i regeringen!

Tjoho! Fastän jag inte jobbar blir jag faktiskt skitglad av att läsa om skatteåterbäringen. En regering som är stolta över att sänka skatterna är en i grunden bra sådan.

Vad hade egentligen hänt om Allians för Sverige inte kommit till makten? De pengar som nu skonats från skattmasar hade antagligen varit mindre till sin summa. Kanske hade vi haft en skattehöjning. Över hundra tusen människor hade fortfarande befunnit sig i utanförskap. Marginalerna för människor ute i landet hade varit mindre. Frågan är, hade något varit bättre?

Jag tror inte det. Det är inte alltid jag älskar vad regeringen gör, men jag är mer än glad åt det mesta - och framförallt åt att de håller principen om varje människas rätt till sin egen lön högt. Det är därför jag inte vill ha Mona Sahlin som statsminister.