Igår kväll började ett nyårslöfte från två av MUF:s förbundsstyrelseledamöter cirkulera på Facebook. Det enormt komiska i att de vill ta över utbildningsdepartementet med löften om "färre grubblerier över vad döda gamla överklassgubbar från andra århundraden tyckte och tänkte - oavsett om de var poeter, filosofer eller författare" har LUF:s ordförande Adam Cwejman redan förtjänstfullt påpekat.(Men det känns ju bra att de lovar "mycket valfrihet" i skolan, istället för en begränsad sådan som deras Skolungdom argumenterat för tidigare.) Men har vi nu allmän huggsexa om departementen kan man väl lika gärna passa på att fråga sig om det finns något som Moderaterna borde lämna ifrån sig.
Här blir det nämligen ännu lustigare. De två MUF:arna berättar att det här med jobben för unga är oerhört prioriterat. De kräver "av regeringen att sänka trösklar, upprätta rättvisare villkor och större flexibilitet". Fint. Men hur har deras M-märkta arbetsmarknadsministrar lyckats tackla frågan hittills?
I ärlighetens namn inget vidare. Partiet vill inte ens förändra LAS, och talar konsekvent om att värna "den svenska modellen". Hur mycket MUF än ropar om större flexibilitet verkar de inte få med sig partiet på samma spår. That is, om nu MUF vill göra några förändringar av arbetsrätten själva. Deras avsnitt om jobb på hemsidan nämner nämligen alls något om regleringen av arbetsmarknaden.
Så kom igen, grabbar. Vad sägs om att ni kräver att någon från ett parti som fattar varifrån jobben kommer (företag, fyi), och hur man faktiskt gör det mer attraktivt att skapa fler jobb och anställa fler unga får ta över arbetsmarknadsdepartementet? Ert parti har ju faktiskt konsekvent stoppat sådana åtgärder hittills.
Visar inlägg med etikett utbildningspolitik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett utbildningspolitik. Visa alla inlägg
onsdag, januari 11, 2012
måndag, december 19, 2011
Problemet med arbetsmarknaden
MSU, Moderat skolungdom, skriver idag på Newsmill att anledningen till att vi har så hög ungdomsarbetslöshet inte är LAS, utan att vi låter för många unga välja frisörprogrammet på gymnasiet.
Är det tråkigt om unga inte har möjlighet att jobba med det de tänkt sig i framtiden? Ja. Löser vi det problemet med någon sorts centralplanering där "resultat" (odefinierat vad det nu skulle betyda) ligger till grund för vilka resurser skolan får? Knappast.
Det råkar nämligen vara så att vi bara kan veta en sak om morgondagen. Det är att den inte kommer att vara som idag. Vad som exempelvis gett jobb igår, behöver inte ge jobb imorgon. Ärligt talat, vi har ingen aning om vad som kommer att hända - tänk om den största globala trenden nästa år blir att klippa sig i Sverige? (Låter det som ett fånigt exempel? 2010 var typ den största trenden att på den mest avancerade telefonen någonsin skjuta små fåglar medelst slangbella mot gröna grisar. Kom igen.)
Missmatching är ett jättestort problem i Sverige, men vi kommer inte att komma åt det genom att minska valfriheten i den svenska skolan. Det är snarare så att vi borde titta på är en ökad näringslivsanknytning, att man ger unga en realistisk bild av hur arbetsmarknaden ser ut och ser till att skolan uppmuntrar kreativitet och entreprenörskap - men låtom oss lämna centralplaneringen hemma. Låt hellre de nästan 400 000 eleverna i gymnasieskolan planera själva.
Vad som historiskt sett också varit ett problem är att mängder av unga hoppat av praktiska gymnasieutbildningar som belagts med kravet att de måste ge högskolebehörighet. Där har regeringen i och med GY11 faktiskt gjort något åt problemet - men det dröjer förstås innan det avspeglar sig på arbetsmarknaden.
MSU:s bortviftande av arbetsmarknadsregleringen är också intressant, där de hävdar att LAS lyfts fram för mycket. Tja, nu är det ju så här att arbeten skapas av någon. De faller inte som manna från himmelen eller växer på träd. De regleras inte fram av myndigheter. De skapas av människor. Ska vi få fler jobb i Sverige, måste det antingen 1) startas fler företag eller 2) anställas fler i befintliga företag. Helst både och, så klart. Blir det förknippat med för stora risker att starta företag och anställa, ja, då kommer färre att göra det. Därför är LAS en viktig fråga. Absolut inte den enda - CUF drev i valrörelsen förutom LAS också exempelvis just utbildning, arbetsförmedling, facket, ingångslöner och arbetsgivaravgifter - men en viktig del. Om MSU tror att allt skulle bli frid och fröjd om man bara ändrade gymnasieskolornas finansieringsmodell, ja, då är jag rädd att det är de som sitter på den onyanserade inställningen.
Är det tråkigt om unga inte har möjlighet att jobba med det de tänkt sig i framtiden? Ja. Löser vi det problemet med någon sorts centralplanering där "resultat" (odefinierat vad det nu skulle betyda) ligger till grund för vilka resurser skolan får? Knappast.
Det råkar nämligen vara så att vi bara kan veta en sak om morgondagen. Det är att den inte kommer att vara som idag. Vad som exempelvis gett jobb igår, behöver inte ge jobb imorgon. Ärligt talat, vi har ingen aning om vad som kommer att hända - tänk om den största globala trenden nästa år blir att klippa sig i Sverige? (Låter det som ett fånigt exempel? 2010 var typ den största trenden att på den mest avancerade telefonen någonsin skjuta små fåglar medelst slangbella mot gröna grisar. Kom igen.)
Missmatching är ett jättestort problem i Sverige, men vi kommer inte att komma åt det genom att minska valfriheten i den svenska skolan. Det är snarare så att vi borde titta på är en ökad näringslivsanknytning, att man ger unga en realistisk bild av hur arbetsmarknaden ser ut och ser till att skolan uppmuntrar kreativitet och entreprenörskap - men låtom oss lämna centralplaneringen hemma. Låt hellre de nästan 400 000 eleverna i gymnasieskolan planera själva.
Vad som historiskt sett också varit ett problem är att mängder av unga hoppat av praktiska gymnasieutbildningar som belagts med kravet att de måste ge högskolebehörighet. Där har regeringen i och med GY11 faktiskt gjort något åt problemet - men det dröjer förstås innan det avspeglar sig på arbetsmarknaden.
MSU:s bortviftande av arbetsmarknadsregleringen är också intressant, där de hävdar att LAS lyfts fram för mycket. Tja, nu är det ju så här att arbeten skapas av någon. De faller inte som manna från himmelen eller växer på träd. De regleras inte fram av myndigheter. De skapas av människor. Ska vi få fler jobb i Sverige, måste det antingen 1) startas fler företag eller 2) anställas fler i befintliga företag. Helst både och, så klart. Blir det förknippat med för stora risker att starta företag och anställa, ja, då kommer färre att göra det. Därför är LAS en viktig fråga. Absolut inte den enda - CUF drev i valrörelsen förutom LAS också exempelvis just utbildning, arbetsförmedling, facket, ingångslöner och arbetsgivaravgifter - men en viktig del. Om MSU tror att allt skulle bli frid och fröjd om man bara ändrade gymnasieskolornas finansieringsmodell, ja, då är jag rädd att det är de som sitter på den onyanserade inställningen.
tisdag, juni 16, 2009
Underlig (s)yn på resursslöseri
Major/Minister/Magister Björklunds förslag om en förändrad skollag kan man tycka mycket om. Den är långt från den flexibla skola som CUF förespråkar, men något annat kan man kanske inte förvänta sig.
Något som jag tycker det är underligt att man slår ner på, däremot, är att man hugger så mot det faktum att man inte ska få läsa upp godkända betyg på Komvux. Att tenta upp dem går faktiskt fortsatt bra. Vänsterkartellen ropar dock om vansinne, resursslöseri och den svenska modellens död. Det är buhuhu om stackars skoltrötta elever som inte fått tillräckligt bra betyg på gymnasiet.
Det här måste vi ju ta och bena lite i. Vad menar man egentligen? Har svenska ungdomar helt förlorat förmågan att ta ansvar och skaffa sig en utbildning, och i så fall varför? Kraven på elever har ju faktiskt inte höjts de senaste åren, snarare tvärt om. Tycker man ändå att kraven är för höga för att eleverna rimligtvis ska klara av dem och få det betyg de därmed förtjänar? Eller menar man att eleverna är för korkade för att nå upp till läroplanens mål, om dessa i och för sig är rimliga? Varför ska skattebetalarna behöva betala pengar för att dubbelutbilda gymnasieeleverna? Är det inte det resursslöseriet vi borde prata om?
(Och borde inte sossarna ha bättre vett än att ljuga om sådant som går att kontrollera?)
Vi har idag en skola där alldeles, alldeles för få går ut med godkända betyg. Vi har en skola som pressar alla elever genom samma mall. Vi har en skola som inte fungerar. Vad gör Björklund åt det? Han lägger till ett extraår istället för att individanpassa skolan. Det är där som kritikerstormen borde finnas.
Något som jag tycker det är underligt att man slår ner på, däremot, är att man hugger så mot det faktum att man inte ska få läsa upp godkända betyg på Komvux. Att tenta upp dem går faktiskt fortsatt bra. Vänsterkartellen ropar dock om vansinne, resursslöseri och den svenska modellens död. Det är buhuhu om stackars skoltrötta elever som inte fått tillräckligt bra betyg på gymnasiet.
Det här måste vi ju ta och bena lite i. Vad menar man egentligen? Har svenska ungdomar helt förlorat förmågan att ta ansvar och skaffa sig en utbildning, och i så fall varför? Kraven på elever har ju faktiskt inte höjts de senaste åren, snarare tvärt om. Tycker man ändå att kraven är för höga för att eleverna rimligtvis ska klara av dem och få det betyg de därmed förtjänar? Eller menar man att eleverna är för korkade för att nå upp till läroplanens mål, om dessa i och för sig är rimliga? Varför ska skattebetalarna behöva betala pengar för att dubbelutbilda gymnasieeleverna? Är det inte det resursslöseriet vi borde prata om?
(Och borde inte sossarna ha bättre vett än att ljuga om sådant som går att kontrollera?)
Vi har idag en skola där alldeles, alldeles för få går ut med godkända betyg. Vi har en skola som pressar alla elever genom samma mall. Vi har en skola som inte fungerar. Vad gör Björklund åt det? Han lägger till ett extraår istället för att individanpassa skolan. Det är där som kritikerstormen borde finnas.
fredag, januari 30, 2009
Klaga lagom!
Vem som helst som spenderat mer än fem minuter med en tonåring vet att de gnäller. Ja, inte alla, naturligtvis, men generellt sett. Vanligen gnäller de om alla krav som tynger ner dem. Åh, det är så många krav i skolan, åh, det kommer så många krav från Ebba von Sydow, åh, nu vill mamma att jag ska diska också!
Tonåren är lite till för att gnälla. Det är halva grejen. Gnällandet i sig är inte särskilt farligt. Tonåringar gnäller gärna frivilligt i grupp, och det är ett bra sätt att släppa lite på hormontrycket. Problemet kommer när vuxna lyssnar och tar dem på allvar.
Jag har gått både grundskolan och gymnasiet. Nej, det är inte så hemskt som vuxna tror. Det är faktiskt rätt soft. Inte helt enkelt, men rätt soft. Nej, det ställs inte för höga krav i skolan på ungdomar. Snarare tvärt om. Jämför gärna med kraven som ställdes när din mamma var liten - ah, just det, kraven har inte ökat. Nej, "utseendekraven" dök inte upp när du började på högstadiet. De såg bara annorlunda ut. Förr i tiden var det heller inte bara diska det handlade om, utan mjölka, städa, läsa läxor, laga kläder och diska. I-landsproblem är naturligtvis också problem, men ibland kan det vara bra med lite perspektiv. In other news, Gandalf died, liksom.
Nåja, skadan har ju redan börjat ske. Med lägre krav följer lägre resultat. Det är liksom inbyggt i människans natur och kallas för minsta motståndets lag - man gör så lite som möjligt för så mycket som möjligt. Det är det beteendet är vad som ligger bakom mänsklighetens framsteg.
Därför är det inte förvånande att resultaten sjunker. Det är en logisk följd.
Hur löses då problemet på bästa sätt?
Förslagsvis genom att man ställer krav på elever igen. Men det är klart, det vore ju hemskt, för sådant gör ju redan Ebba von Sydow och mamma...
Tonåren är lite till för att gnälla. Det är halva grejen. Gnällandet i sig är inte särskilt farligt. Tonåringar gnäller gärna frivilligt i grupp, och det är ett bra sätt att släppa lite på hormontrycket. Problemet kommer när vuxna lyssnar och tar dem på allvar.
Jag har gått både grundskolan och gymnasiet. Nej, det är inte så hemskt som vuxna tror. Det är faktiskt rätt soft. Inte helt enkelt, men rätt soft. Nej, det ställs inte för höga krav i skolan på ungdomar. Snarare tvärt om. Jämför gärna med kraven som ställdes när din mamma var liten - ah, just det, kraven har inte ökat. Nej, "utseendekraven" dök inte upp när du började på högstadiet. De såg bara annorlunda ut. Förr i tiden var det heller inte bara diska det handlade om, utan mjölka, städa, läsa läxor, laga kläder och diska. I-landsproblem är naturligtvis också problem, men ibland kan det vara bra med lite perspektiv. In other news, Gandalf died, liksom.
Nåja, skadan har ju redan börjat ske. Med lägre krav följer lägre resultat. Det är liksom inbyggt i människans natur och kallas för minsta motståndets lag - man gör så lite som möjligt för så mycket som möjligt. Det är det beteendet är vad som ligger bakom mänsklighetens framsteg.
Därför är det inte förvånande att resultaten sjunker. Det är en logisk följd.
Hur löses då problemet på bästa sätt?
Förslagsvis genom att man ställer krav på elever igen. Men det är klart, det vore ju hemskt, för sådant gör ju redan Ebba von Sydow och mamma...
tisdag, februari 05, 2008
Konsekvent av Leijonborg
Dagens stora nyhet verkar vara att staten vill finansiera imamutbildningar i Sverige. Själv kan jag faktiskt se det positiva i det; det öppnar för ytterligare konsekvens vad det gäller statens ställning till olika religioner. Hur många utbildningar om kristendom finns inte i Sverige? Dessa frodas i våra högskolor och universitet, är det någon som protesterar? Då ska det väl inte vara så farligt med utbildningar som rör islam heller.
En blogg vill att saker som demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet ska förklaras på utbildningen. Personligen hoppas jag att alla som gått i skolan förstår dem - för inte är islam värre än någon annan religion på de områdena. Ta kristendomen. Vad har folk gjort i dess namn? Startat krig, dödat, moraliserat och tystat människor som inte slöt upp i leden. Häxprocessen, någon? Kommer ni ihåg den? Ni vet, här i Sverige pekades folk ut av barn och dödades eftersom kyrkan inte ville förlora sin makt. Om staten ska finansiera utbildningar om kristendomen så är det inte mer än rätt att den finansierar imamutbildningar också. Det kallas konsekvens.
En blogg vill att saker som demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet ska förklaras på utbildningen. Personligen hoppas jag att alla som gått i skolan förstår dem - för inte är islam värre än någon annan religion på de områdena. Ta kristendomen. Vad har folk gjort i dess namn? Startat krig, dödat, moraliserat och tystat människor som inte slöt upp i leden. Häxprocessen, någon? Kommer ni ihåg den? Ni vet, här i Sverige pekades folk ut av barn och dödades eftersom kyrkan inte ville förlora sin makt. Om staten ska finansiera utbildningar om kristendomen så är det inte mer än rätt att den finansierar imamutbildningar också. Det kallas konsekvens.
lördag, september 01, 2007
Fan också!
Vi var inte långt ifrån att införa CUF:s utbildningspolitik. Inte alls långt. Tyvärr lyder nu skrivningen att vi ska ha en flexibel 10-årig grundskola. Tidsbestämningen låter ju ypperligt flexibel.. eller inte. Jag hoppas bara att Sofia Larsen kommer att driva en kunskapsskola i riksdagen, det lät i alla fall som om hon ville det. Nåja, man ska inte vara bitter, coh ikväll är det slottet som gäller. Tjoho!
Utbildningspolitiken
Vi CUF-representanter på stämman, och en och annan äldre förmåga, har varit uppe och pratat för en kunskapsbaserad skola. Sofia Larsen, ordförande i utbildningsutskottet och talesman för utbildningsfrågor, verkar inte riktigt med på noterna, men det känns ändå som om vi har ett stöd ute i bänkraderna. Nu är det ju så att Bramstorpsplaketterna ska delas ut innan vi ska rösta, så man kommer att sitta på nålar ett tag framöver.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
