Vissa är mer jämlika än andra

Alltså förlåt, nu är jag väl allra sist på bollen, men jag kan inte få den här intervjun med Lars Ohly ur skallen.

För det första får man väl konstatera att det är lustigt att det var under sin tid på just SJ som han blev kommunist. Jag menar, det var ju inte ens bolagiserat på den tiden. Nåja.

Det som verkligen gör att jag inte kan släppa artikeln är dock Ohlys absurda inkonsekvens. Så här: Han har inga problem med att inse att pengar kan vara en del av drivkraften för fotbollsspelare, att lönen en klubb kan erbjuda spelar roll för vilka spelare de får och att Sveriges höga skatter inte blir en konkurrensfördel, direkt. Vad det gäller alla andra områden, så verkar dock denna insikt vara som bortblåst.

Antingen vet Ohly något om fotboll som jag inte vet, eller så förstår han inte grundläggande ekonomi.

"Skulle du inte kunna tillämpa samma resonemang på uppfinnare och entreprenörer?

– Samhället är inte en fotbollsplan. När jag pratar om elitens betydelse i idrotten handlar det om den upplevelse det innebär att se på bra idrott, i kombination med den positiva effekt eliten har på breddidrotten. Då finns det en logik i att man sänker skatten, som man har gjort i Danmark och Norge. Ingenstans där har jag hört slutsatsen att man därmed också borde gynna eliten i samhället. Tvärtom menar jag att det är ett problem att vd:ar tjänar fyra gånger så mycket som vanliga industriarbetare. Den eliten minskar möjligheten för människor att leva goda liv.

Kan inte vissa företagare vara förebilder för andra att skapa egna företag – på samma sätt som i idrotten?

– Den moroten spelar nästan ingen roll. När jag började på SJ tjänade mina chefer mångdubbelt mer. Inte var det någon drivkraft! Skulle alla bli chefer då?" (DN)

Alltså: Om Sverige är en arena som ger sämre betalt för entreprenörer än vad de kan få någon annanstans, då kommer de inte att etablera sig här. Om Sveriges medborgare inte tror att det går att tjäna pengar på företagande, då kommer de inte att starta några. Hur svårt ska det vara att förstå? Och vad menar han med "Skulle alla bli chefer då?"? Applicerat på fotbollen skulle ju frågan bli om alla skulle bli elitspelare - men det tycks ju inte ens vara hans mål.

Han tycker dessutom att det är för lätt att bli rik i Sverige. Yepp. I ett land där en av fem har skapat sin egen förmögenhet. Och att döma av att han menar att "den rikedom som uppstår ofta uppstår på andras bekostnad" så kan det heller inte vara så att han bara satt ribban för rikedom liiiite lägre än alla andra.

Vet ni, det finns ju en gammal historia om en socialist och en kapitalist som går förbi en gigantisk och vacker herrgård. I historien säger socialisten "Ingen borde få bo så vackert!" medan kapitalisten säger att "Alla borde kunna bo så vackert!"

Jag trodde bara aldrig att någon socialist skulle göra verklighet av historien. Wow.

Andra bloggar: Elisabeth Thand Ringqvist, Adam Cwejman, Johan Hedin på P,L & C, SvD:s ledarblogg, Hans på Motpol.

Moderaterna måste sluta sossa

2006 var det år som svenska folket förklarade att man fått nog av sossepolitik och istället valde förändring och förnyelse. Man ville ha lite mindre förmynderi och lite mer frihet.

Moderaterna verkar dock ha missat den detaljen, och fått för sig att de är socialdemokrater, eftersom bara socialdemokrater kan styra Sverige, och eftersom bara socialdemokratisk politik är ansvarsfull. (Eller ja, den politik sossarna hade innan Sahlin ville skänka bort pengar till GM, that is.) Man vägrar att ens peta på arbetsrätten, trots att det är mer än nödvändigt - eftersom socialdemokraterna minsann inte skulle ha petat på arbetsrätten.

Problemet blir alltså inte bara att ungdomar stängs ute från arbetsmarknaden, att människor som vantrivs stängs inne på sina arbeten och att företag inte vågar anställa - problemet blir också att moderaterna underkänner en Allianspolitik och bygger på uppfattningen om sossarna som statsbärande.

Om vi ska vinna valet 2010 måste Moderaterna bli lite mer som Centerpartiet - liberalare, ärligare och modigare.

Sjukt

Aftonbladets ledarsida kan idag rapportera att inkomstklyftor gör oss sjuka. Japp, sjuka. Eller, inte förkylda direkt, utan tydligen är det så att de som då klassas som fattiga känner sig skamsna, och de rika blir bittra. Det finns tydligen ett kristallklart samband.

Förlåt, nu har jag ju inte läst Richard Wilkinsons och Kate Pricketts The spirit level: Why more equal societies almost always do better, men jag vet att korrelation inte alltid är detsamma som kausalitet. Rapporten känns, rent spontant, inte så jäkla intressant.

Intressant är det däremot hur snabbt Aftonbladet börjar insinuera att den enda möjlighet vi alla har att bli friska och lyckliga är att vara precis likadana - det finns inte med ett ord om att det kanske lite sådär eventuellt behövs en viss grundläggande ekonomisk standard också. Att man sedan försöker smeta någon typ av korporativistisk smörja över hela Johnny Munkhammar är ju bara.. en smula pinsamt.
Inkomstskillnader kan faktiskt motivera - eller åtminstone möjligheten till skillnader. Människor drivs ofta av en önskan att få det bättre, om inte nödvändigtvis bättre än andra så faktiskt bättre. Människor lyckas också olika bra med detta. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att acceptera.

För övrigt undrar jag varför man inte lägger ner lite tid på att ta reda på varför i hela friden människor inte klarar av att se sitt egenvärde, utan alltid verkar följa jantelagen som om de hade den tatuerad på kroppen. Kan någon förklara hur jag skulle kunna få det sämre av att någon annan får det bättre?

Say what?!

Staffan Danielsson rapporterar om Marita Ulvskogs, ehm, något galna retorik. Hon hävdar att vi kommer att bli invaderade av en armé av låglönare. Solidaritet? Knappast.

Det är ju i klass med både "GO HOME" och Perssons förutsägelse om social turism. Sorteras under "idioti".

Vänta lite, vad menar människan?!

Olikt Johan Ingerö har jag sällan energi nog till att läsa s-bloggar. Att han gör det har dock den positiva konsekvensen att man då och då hittar små guldkorn.

Monica Green sitter för S i riksdagen. Hon verkar på fullt allvar tro att om regeringen subventionerar Saab så kommer de att få in de pengarna igen via skatt från arbetstagarna.

Holy crap. Och jag tyckte det här var illa...

Får jag föreslå ett nytt soundtrack till hennes blogg?

Antingen är han hög, eller...

Först och främst; jag ber om ursäkt för rubriken. Den är, eh, inspirerad av hur titeln på sidan ser ut i det lilla blå fältet längst ner på skärmen. Dessutom tycker jag att den är befogad.

Roland Poirier Martinssons kolumn i SvD är nämligen ett rejält mischmasch. (Johan Norberg dementerar för övrigt allt samröre med artikeln.)

Nåja, RPM:s tes är alltså att man bara kan vilja att människan ska vara fri på ett område i taget - antingen ekonomiskt eller socialt. Att frihet är ett bredare begrepp än så verkar ha gått honom förbi.

Det är dessutom en smula obehagligt att se varför han vill ha ekonomisk frihet;

Att vara till höger ekonomiskt är att lita till människan som ansvarsfull, strävsam, långsiktig och socialt kompetent.

Ursäkta, men vad?! Själva poängen med marknadsekonomi är att människor kommer att ta dåliga beslut - och på den fria marknaden själva förlora på det. Alternativet till ekonomisk frihet är att man sätter människor som kommer att ta dåliga beslut i en position där alla förlorar på det. Att vara höger ekonomiskt är att inse att människan inte är perfekt, ansvarsfull eller fullständigt kompetent. Idén om att människor bara ska få ha en fri marknad så länge de tar de bästa besluten är bakvänd.

Låt mig förklara en sak, herr Martinsson. Att vara liberal innebär att man sätter människors frihet främst. Man grubblar inte på om ens egna livsval går att rättfärdiga; man kritiserar inte andra för deras. Man låter dem vara - man låter människor göra som de vill så länge de inte tvingar någon annan.

Och för guds skull, lär dig skillnaden mellan liberal i USA och liberal i Europa. En utbildad filosof ska väl inte behöva en begreppsordbok?

Låt mig se om jag fattat det här rätt nu...

1. FRA. Förslaget kommer egentligen från sossarna.

2. IPRED. Sossarna hejar på.

3. Teledatalagringen. Hela skiten är egentligen Bodströms.

Somliga säger att Centerpartiet säljer ut integriteten. Det stämmer inte. Ordet sälja implicerar att ett utbyte sker - men vi har inte fått något tillbaka. Noll gehör för de nödvändiga förändringarna av arbetsmarknadslagstiftningen, exempelvis. Vi kunde lika gärna förhandlat med Sahlin. Regelförenklingar på företagsområdet? Jo tjena. Författningsdomstol? Nej just det, ett visst parti har fått vetorätt av statsministern...
Vad tjänar vi på det här egentligen?

Jo, naturligtvis är vi en del av regeringsmakten. Men makt för maktens skull är ju inte poängen - vi skulle ju ta makten för att göra något bra av det!

Jag har bara en fråga till partiledningen; vad fan gör centerpartiet i en socialdemokratisk regering?!

Men Maud, du sa ju..!

28 miljarder åt bilindustrin, alltså. Jag var en av de som applåderade när Maud Olofsson på Framtidskonventet i Norrköping påpekade att "paket" inte gör någon egentlig nytta och att staten kanske inte ska lägga sig i så jäfla mycket.

Igår kväll roade jag mig med att läsa en bit ur Johan Norbergs bok När människan skapade världen, och det råkade bli just ett avsnitt om varför politiker ska ge fan i att kasta andras pengar omkring sig. Man ställer en enkel fråga: Om du nu är så smart, varför är du inte rik?
Alltså, om Maud Olofsson, Anders Borg och Mona Sahlin nu vet att svensk fordonsindustri kommer att komma på fötter, varför har de inte själva investerat i den?

Apropå Sahlin, förresten. Det är kanske dags att blåsa liv i ett gammalt Oscar Wilde-citat: När folk är överrens med mig har jag ofta en känsla av att jag måste ha fel.

När blev socialism nyliberalt?

Redan tidigare har jag misstänkt att Lars Ohly inte riktigt har alla hästar i hagen. Efter dagens Brännpunkt ställer jag mig också tveksam till om han över huvud taget har en hage.

I vilket fall som helst har han ingen aning om vad nyliberalism är. Den amerikanska marknaden är inte nyliberal, det trodde jag vi hade fastslagit. Amerikanska banker tvingades låna ut till icke kreditvärdiga - och man behöver ju inte vara partiledare för att räkna ut vad som händer. Hade USA varit nyliberalt så hade man inte haft sådana regleringar. Det finns ingen "nyliberal ekonomisk politik" som han verkar tro - en nyliberal ekonomi kännetecknas tvärt om av avsaknaden av politisk inblandning.
(Man kan ju för övrigt fråga sig vilket ljushuvud som satt rubriken - "Så går det när nyliberaler får styra". Själva poängen med nyliberalism är ju att det inte styrs.)

För övrigt kan ju nämnas något om begreppet "orättvis fördelningspolitik". I själva begreppet fördelningspolitik ligger ju att det är orättvist - man tar från dem som skapar och ger till någon annan. Det är inte rättvisa Ohly vill ha - det är en konstlad ekonomisk jämlikhet.

Att han dessutom hävdar att vi ska öka det gemensamma ägandet är väl kanske inte förvånande - däremot är konstaterandet att "[r]egeringen verkar tycka att gemensamt ägande är dåligt av princip" en smula befängt.Regeringen har inget emot gemensamt ägande som sådant - om jag och Ohly skulle köpa en travhäst ihop, till exempel, så skulle de inte lägga sig i. Skillnaden mellan det och statligt ägda bolag är ju att medborgarna inte individuellt väljer att äga de statliga bolagen, och ingen kan sälja sin del om inte alla gör det. Att tvinga någon att äga är precis lika äckligt som att stjäla.

Men nu har ju Ohly kanske inte så mycket emot varken det ena eller det andra.

Jamen då så!

Jag har inte kunnat undgå att märka ett och annat blogginlägg de senaste dagarna som i upprörd ton skrivit om vad som skett i Malmö under arrangemanget European Social Forum. Uppenbarligen har skribenterna fått för sig att någon typ av demonstration och lite förstörelse ägt rum. Min fellow Jämtlänning, som varit på plats, reder dock ut begreppen.

Tydligen var det bara lite gatufest med efterföljande stenkastning mot polisen.

Ideal?

Jag har (det förvisso tveksamma) nöjet att få DN gratis i en månad framöver. Det är faktiskt rätt intressant läsning - inte minst i kulturdelen. Den här bokrecensionen får en att hicka till redan när man ser första meningen i ingressen:

"Hur kunde socialisten Sigrid Gillner överge idealen om demokrati och bli nazist?"

Frågan är väl snarare; när fick Nina Björk för sig att demokrati är ett socialistiskt ideal? Det är väl ingen direkt nyhet att socialismen accepterar demokratin för att den räknar med att arbetarklassen utgör en majoritet av befolkningen?

Steget från socialsim till nationalsocialism kan väl heller inte sägas vara så jättestort. En stor del av det judehat som ligger till grund för nazismen handlar ju om att judar i allmänhet var framgångsrika och därför tjänade mycket pengar.

Intressant också att Björk inte bara verkar tro att det finns en "gammelliberal kunskapselitism", utan dessutom väljer att koppla hop den med nazismen. Liberalism går ju annars ut på att ingen ska få tvinga dig till något bara för att den hävdar sig veta bättre. Nazismen är ju en smula tvärt om.

SurJämtar är sossar

Det vore lite larvigt att påstå att det inte finns en byrivalitet på landsbygden - samtidigt vore det löjligt att påstå att den är på fullt allvar. Även om vi Härjedalingar slänger oss med uttryck som SurJämtar och StorSvegare så vet man att det bara är uttryck. Detsamma gäller varje vinter när vi suckar över att nollåttorna har tagit sommardäcken (igen!) - vi vet att utan turismen skulle det inte gå att leva i vårt underbara landskap.

Ibland är det dock mer berättigat än andra gånger att använda dessa regionalt anknutna öknamn. När Jämtlands socialdemokrater skriver på ÖP:s debattsida, till exempel. En text fylld av mer missunnsamhet och girighet får man leta efter.

För det första anklagas centern för att bara bry sig om vad som händer på Stureplan. Nu vet jag inte vad Berit Andnor vet om vår interna debatt, men jag kan säga så mycket som att slopade tullar på champagne inte ens var en fråga under förra partistämman. Det hävdas också att vi styrs av en klick nyliberaler. Oh, gud, om det vore så väl! Och om vi styrs av en klick nyliberaler, känner klicken för att bjuda in mig? Jag ger definitivt lite landsbygdslegitimitet! (Eller vet Andnor inte vad nyliberaler är? Jag ska förklara; det är vi som tycker att du ska få göra vad du vill så länge du inte tvingar någon annan. Oh ja, hemska människor.)

Andnor och kompani visar också att man är fullständigt oförstående inför grundläggande ekonomiska fakta. Alltså, så här; för att starta företag behövs kapital. Om vi skattar skiten ur de som har kapital så kan de inte investera i företag, vilket gör att färre företag startas och arbetslösheten riskerar att stiga. Men det är klart, Andnor kanske inte tror att jämtar vill arbeta? För om man läser vidare klagas det över att vi inte får lika mycket pengar från Stockholm längre. Som om jämtar skulle behöva stockholmspengarna! All den företagsamhet som finns där ute, all den arbetsvilja, livsglädje och envishet som nästan måste finnas hos var och en som valt att leva här, den skiter Andnor i. Hon ser den inte. Hon vill att alla jämtar ska sitta på sofflocket och bli försörjda av de som bor i Danderyd.

Man klagar också, av någon underlig anledning, på den fria etableringsrätten inom sjukvården, och hävdar att det tvingar landstinget att betala för privat sjukvård trots att "vi" inte behöver den. Vi kan inte vara andra än sossarna som styr landstinget - men det ska då vara själva fan om Uitto vet bättre än jag vilken sjukvård jag behöver! Östersunds sjukhus är ju för bövelen ett stort, svart hål som sossarna fortsätter kasta pengar ner i.

Vidare ignorerar man fullständigt det steg avdragsrätten för hushållsnära tjänster innebär. Nej, jag tycker generellt sett inte att staten ska gå in och subventionera någonting - men här försöker man ju faktiskt ge något tillbaka. Dessutom slipper kvinnorna slita ut sig med både förvärvs- och hemarbete samtidigt som fler kan starta företag inom städbranchen. Men det är klart, Andnor ser säkert hellre att unga mödrar med små barn blir utbrända.

Det är en vidrig debattartikel. Sådana som den håller termen SurJämtar vid liv.

Språkförbistring med grund i ett djupare tankefel

Jag råkade hitta en artikel på DN.se idag som effektivt belyser oförmågan att se den fundamentala skillnaden mellan konservatism och socialism å ena sidan, och liberalism å den andra.

I ingressen står det "en välutbildad, liberal och självgod övre medelklass". Lite längre in i texten kommer dessa omdömen: de "lutar åt vänster" och aspirerar på att vara "socialt progressiva".

Newsflash, DN Kultur, "liberal" i USA är inte detsamma som "liberal" i Europa. Att demokraterna ens kan kalla sig liberala ligger i ett gammalt missförstånd om en höger-vänsterskala.

Det hela är rätt enkelt. Socialism och konservatism är väsensskilda från liberalismen. Man spelar på samma planhalva - man spelar inte ens samma sport. De två förstnämnda hänger sig åt ett spel vi kallar politik. Det sistnämnda åt frihet.

Solidaritetståget och förbundsstämman annalkas

På onsdag drar CUF:s förbundsstämma igång, men media har redan börjat uppmärksamma det faktum att vi kommer att inleda med en första maj-demonstration. Sist det här var uppe så sa sossarna att det skapar hätsk stämning, hänsynslös konfrontation samt att det försvårar demokratin. Och nog är de fortfarande sura på oss. Vår förbundsordförande förvånas över att de däremot inte har något emot att ickedemokratiska grupper demonstrerar.

Tråkigt nog får man väl säga att det är fullständigt logiskt. De socialister som legat till grund för socialdemokraterna var inte demokrater för demokratins skull, utan snarare för att det såg ljust ut för dem rent röstsiffremässigt - arbetarna var den största samhällsgruppen, helt enkelt, och skulle således kunna ta makten. Dock verkar demokratin fortfarande vara underordnat socialismen.

CUF vill genom sin solidaritetskampanj belysa det faktum att solidaritet inte är något man kan tvinga ur människor - riktig solidaritet kommer sig av att vi, var och en av oss, tar ett ansvar för oss själva och varandra. Enligt socialismen helgar ändamålen medlen och det blir alldeles rumsrent att utöva tvång i vilken omfattning som helst.

Dock får man väl erkänna att det finns ljusa punkter även inom socialismen. Eller vad sägs om följande rad ur dess egen kampsång, Internationalen?

Båd' stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter dignar ner

Av(s)löjande uttalande

Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog kommenterade tydligen de ytterligare skattesänkningarna som alliansen nu aviserar som ett slöseri med skattepengar.

Det är ett mycket, mycket intressant synsätt.

För det första förutsätter det att staten äger dig som medborgare. Om du endast får behålla det du tjänar för att staten är generös nog att inte ta det ifrån dig, då är du i praktiken förslavad. Ulvskog har alltså inget emot slaveri - så länge det är staten man slavar för. Demokratiskt och bra, eller? Jag har aldrig förstått varför det skulle vara mer demokratiskt att alla är slavar åt alla än att ingen är slav åt någon.

För det andra förutsätter det att människor inte själva vet bäst hur deras pengar ska spenderas. Det är en översittarattityd som dessutom är dubbelmoralisk - du får inte bestämma själv över dig själv, men du får bestämma vem som ska bestämma över dig. Som synes en glasklar logik.

Jag vet inte om sossarnas officiella linje är att medborgarna skall vara statens slavar samt att folk inte kan anförtros sina egna pengar, men är den inte det så rekommenderar jag att man tar sig ett snack med sin partisekreterare, för det verkar i alla fall vara hennes inställning.

Och förbudsivrarna (s)trikes again!

Knappt hinner man publicera förra posten förrän man på SvD hittar ytterligare verklighetsfrånvaro. Nu vill sossarna förbjuda frivilliga bidrag till friskolor. Som Jonas Sigedal konstaterar: "En frivillig transaktion mellan två intressenter, som på intet sätt kommer tredje part till skada, kan omöjligen förbjudas."

Det lustigast är ändå argumentet. "Svensk skola ska inte kosta något".

Newsflash, Marie Granlund, det gör den inte heller! Det handlar om frivilliga bidrag. Jag förstår att det kan vara svårt att greppa den termen när man är socialist, men försök, snälla. Den innebär att du inte är tvingad, utan att du får göra som du vill.

Jag vet inte om denna förbudshets är att se som ett bevis på hur tvångsinriktad socialismen är. Den kan ju bara tyda på att de helt enkelt inte fattat grejen med frihet också.

Alkoholattityd

Anitra Steen skriver på DN Debatt idag att polisen är för släpphänt vad det gäller att få fast alkohollangare. Hon påstår att dessa fått en lysande marknad i och med obegränsade införselkvoter (det var då mer än jag visste om att det fanns!). Jag kan personligen försäkra Steen att ungdomar i Sveg, som hon ju tar som exempel, fick tag på sprit innan "[d]en fria rörligheten" slog sina klor i norrlands inland. Där ligger systembolaget pedagogiskt placerat bredvid högstadium och gymnasium.

Steen har förvisso rätt i att polisen borde handla kraftigare mot langning, men att framställa systembolaget som någon typ av moralens väktare i sammanhanget är rent hyckleri. Ungdomar verkar i allmänhet kunna få tag på alkohol lika lätt som cigaretter och snus - så vad är poängen med att ha monopol?

Vad vi är skyldiga våra barn är att uppfostra dem till individer med stark integritetskänsla, så att de har ryggrad nog att säga nej om de skulle känna av grupptrycket, inte att upprätthålla ett hycklande moralväktarsystem som säger åt befolkningen att visst är ni myndiga, men ni vet inte hur mycket alkohol ni kan dricka för det, för det vet bara pappa staten, så det så.
Sen kan ju Steen åtminstone för syns skull göra något åt Svegs-systemets placering.

Svenska liberaler satta i husarrest på Kuba!

Liberala Ungdomsförbundet meddelar idag tre av deras medlemmar är satta i husarrest på Kuba. LUF:arna är där för att stödja Damas de Blanco, en organisation för kvinnor vars makar och söner fängslats på grund av sina politiska ställningstaganden. Både DN och SvD uppmärksammar saken, och Gudmundsson samt Ingerö kommenterar det hela.

Personligen är jag lite bestört. Rättssäkerheten på Kuba verkar vara som bortblåst. Hur skulle det sett ut om Sverige under valrörelsen förbjudit exempelvis CUF:s samarbetsorganisationer att komma till hit? Så fort människor blir särbehandlade av staten enbart på grund av politisk åskådning är det demokratiska samhället hotat. Kuba borde egentligen, med sitt anseende, inte ha råd med sådana här fadäser, så min fråga är; vad fan har hänt?!

Om moral

Jag lär aldrig sluta förvånas över hur socialister argumenterar. Såg lite på Kvällsöppet med Ekdal och Hakelius där man debatterade den nyöppnade privata cancerkliniken RayClinic. Det är tydligen djupt omoraliskt att betala för vården.

Inspirerad av Bloggen Bents eminenta grundutbildning i kapitalism eller Jag har en mammut i min trädgård! så tänkte jag bena ut det här med att betala för sin överlevnad.

Ponera att vi har en by. För enkelhetens skull döper vi den till Byn. I Byn bor bland andra Pelle och Kalle. Pelle odlar med framgång morötter och tjänar mer pengar än Kalle, som odlar sallad. I Byn finns också en kriskassa som alla betalar till, och den innehåller för tillfället tjugo kronor.

En dag när Pelle och Kalle är ute och går halkar de i en nedförsbacke och bryter varsit ben. När de ligger där kommer Biff och Buff, som är läkare förbi. Biff är anställd av Byns kriskassa, men Buff är privatpraktiserande.

Nu är det så att folk tack och lov inte bryter benen särskilt ofta, men det innebär att en läkare måste ta tjugo kronor per benbrott han fixar - och han kan bara fixa ett om dagen.

Hur löser sig nu problemet? Jo, Pelle erbjuder sig att betala tjugo kronor ur egen ficka för att Buff ska fixa hans ben, så att Kalle, som inte har lika mycket pengar, kan få sitt ben behandlat av Biff betalat av kriskassan.

Det här kallas alltså omoral av socialismen. Istället ska Buff inte få finnas, Pelle ska inte få betala själv och Biff ska tvingas prioritera vem som ska få behandling. Det hade ju varit finfint.

Generöst med idioti..

Läser SvD:s "fråga psykologen" och blir förskräckt. Inte nog med att den 50-åriga kvinna som klagar över att hennes särbo inte köper möbler åt henne skriver "[n]är jag vet att han har pengar och inte vill ge mig av dem så känner jag mig värdelös och ful", psykologen kategoriserar i sitt svar honom som en snål människa och ifrågasätter om kvinnan över huvud taget bör ha ett förhållande med honom. Snåla människor är tydligen inte bara snåla med pengar, utan med känslor och upplevelser också. Givmilda människor å andra sidan, de bara ger och ger och tänker att det säkert ordnar sig imorgon också.

Vad i hela jävla friden var det där?!

Precis som Drottningsylt är jag förstummad. Så om man har pengar och inte ger bort dem är man en ond människa? Har psykologiutbildningen blivit en internkurs för socialismen? Och om inte, hur fick tanten sin psykologlegitimation? Hur kan man ge en sådan onyanserad bild av verkligheten? Att påstå att flummare är de goda och ordningsmänniskor med ansvarskänsla är de onda är ju idiotiskt.

Jag kan bara dra tre slutsatser av det hela.

1. Om jag behöver psykisk vård ska jag inte söka mig till Madeleine Gauffin Rahmes praktik,
2. Vore jag mannen kvinnan är särbo med skulle hon vara singel nu,
3. Får jag välja håller jag mig till snåla människor. Lugnt. De känner sig i alla fall inte värdelösa och fula av att man inte slänger pengar på dem.