Våren 2009 satt jag på en centerstämma och frågade mig om jag verkligen skulle fortsätta med partipolitiken. Det var efter FRA-lagsdebatten, efter att partiet accepterat kompromissen och åtskilliga liberaler sade tack och hej.
Jag bestämde mig för att stanna. Inte för att jag tyckte att det beslut stämman fattat var bra, utan just för att det inte var det.
Det svenska maktsystemet är uppbyggt på ett sätt som gynnar organisering. Individer kan tycka lite vad de vill, men egentligen är det bara när de representerar en organisation som åsikterna blir inflytelserika. Det blir extra tydligt när man tittar på partipolitiken: Det är partierna som beslutar om vilken politik väljarna kan välja mellan, det är partierna som väljer sina ledningar som sedan förhandlar om regeringsmakten, det är partiledningarna som i praktiken utser ministrar och vilka frågor som faktiskt ska drivas i regeringen. Om man vill få något gjort i en fråga är det enklaste faktiskt att försöka förändra inifrån.
Det har hänt en del sedan 2009. CUF var exempelvis med och kämpade för de fyra centerpartistiska riksdagsledamöter som inte röstade för implementeringen av datalagringsdirektivet i Sverige. Vi har varit med och drivit partiet i en åter allt mer integritetsvänlig riktning, och fått igenom skarpa skrivningar om det i idéprogrammet. Vi är inte i mål än, och det har hänt en del skit på vägen, men åtminstone jag upplever att partiet i vart fall inte är på väg åt fel håll längre.
Annat är på väg åt fel håll, däremot. Som EU. Stora delar av den integritetskränkande lagstiftningen kommer just därifrån. I tider av ekonomisk kris blir unionen också allt mer klåfingrig i sina desperata försök att vända läget - och samma klåfingrighet märks för övrigt på andra områden, som den nu aktuella snusfrågan, önskemål om att momsbelägga ideella föreningar och förslag om kvotering av bolagsstyrelser.
Jag tror som sagt på att förändra inifrån, och även om EU är ett stort maskineri så har man som parlamentsledamot i alla fall en möjlighet att påverka. Jag vill dit och göra det. Jag tror nämligen att ett EU där människor fritt får resa, handla, arbeta och studera är bättre än stängda gränser - men jag tror också att ett EU som fortsätter att utvecklas som det gör nu riskerar att kullkasta hela samarbetet. EU behöver bli smalare men vassare - unionen behöver bli bättre på det den faktiskt ska syssla med, och den behöver ge fan i resten. Håller du med om det, och råkar vara medlem i Centerrörelsen, får du gärna rösta på mig i den medlemsomröstning som äger rum mellan den 15 augusti och den 15 september.
tisdag, juni 25, 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)