Och kan ni tänka er, jag klarade det!

Som rubriken anger klarade jag mitt personliga rekord. Ikväll klockan 22:49 svalde jag det sista av den för dagen tionde semlan. Det tog en del beslutsamhet, men det var faktiskt gott till sista tuggan.

Nåja, vad är väl ett personligt semelrekord utan recentioner?

S 1 samt S 2: Kom från Johanssons i Sala via Coop Forum och förtärdes till frukost. Grädden hade tyvärr tagit smak av stanken i kylskåpet, men, tja, ner gick de.

S 3: En ekonomikumsemla i seminariepausen. Såg hembakt ut, men smakade aningen industriellt, även om den var fullt ätbar och nog faktiskt godare än frukostsemlorna. Hade ett gott lock, vill jag minnas.

S 4: Kom från Norrlands nation. Definitivt hembakt, dagens godaste grädde! Det är tyvärr alldeles för få semelmakare som förstår vikten av att vispa sin egen grädde. Man behöver faktiskt inte spritsa den heller, bara den smakar så där naturligt. Mandelmassan smakade naturell, men bullen var lite torr. Trots det blev den något av en frisk fläkt.

S 5: Den femte åt jag på Café 018. Bullen var åter lite väl torr och grädden var industriell, men mandelmassan var god. Hela semlan kändes faktiskt färsk och var inte alls illa.

S 6: Gick till Landings. Deras lock var lite väl tjocka, och själva semlan var okonventionellt gjord - utan utgröpning, istället hade man skurit den platt, slängt på mandelmassa (som var riktigt god i början men som övergick till att få en något bitter eftersmak) och spritsat på grädde (som dock smakade kondotorivispat). Bullen i sig var faktiskt ganska tråkig, och jag kommer nog inte att äta semla där igen.

S 7, S 8, S 9 samt S 10: Svängde in på Coop Forum och köpte två paket (alltså fyra semlor) från Johanssons igen. Har ätit dem sakta men ständigt, och de var faktiskt inte alls illa. Visst, industriella, men av den bättre industriella sorten.

Så, vilken semla var nu bäst? Måste jag verkligen välja så tar jag Norrlandssemlan, men sanningen är naturligtvis den att inget går upp mot semlorna hemma i Härjedalen - och då helst de ifrån västra. Fick mig två stycken när jag var hemma, de kom från Funäsbagaren, och de klår alla Uppsalasemlor med hästlängder. Mandelmassan är gul, krämig och alldeles, alldeles underbar och påminner mig om lågstadiet och hur vi sålde semlor till klassresan. Kanske finns en speciell mandelmassetradition uppe i Funäsdalsfjällen, kanske inte. Ett är i alla fall säkert, jag önskar att jag ätit dessa tio semlor hemma istället.