Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminering är ett skämt

Jag har redan tidigare förklarat vad jag tycker om Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminering (ERK). Gissa därför hur chockad jag blev när tre av deras bedömningar togs upp under min kurs i immaterialrätt! Jag förklarade för mina basgruppsmedlemmar vad jag tyckte om saken - att ERK måste bestå av ett gäng paniska pk-människor och att om något är könsdiskriminerande så är det att de tar sig rätten att framställa kvinnor som humorlösa våp utan förmåga att hantera synen av ett par bröst på en reklamskylt och bestämmer vad jag som kvinna ska känna mig kränkt av.

De höll naturligtvis inte med. Uppenbarligen är det "bra att någon gör det" som ERK gör, för man kan ju faktiskt må lite dåligt ibland när man ser en smal kropp på en reklamtavla. Min fråga om det verkligen var tillräckligt för att inskränka yttrandefriheten ledde bara till en diskussion om varför det var ok att säga vad man ville i opinionsbildande sammanhang men inte i kommersiella - jag menar, varför skulle det vara finare att vilja få makt över andra än att få dem att handla med en?
Under själva seminariet, där jag också luftade mina åsikter om ERK:s icke-juridiska pk-bedömningar som mest var ett copypastande hit och dit, fick jag i alla fall lite medhåll från läraren. Han tyckte att ERK nog faktiskt var lite löjliga och undergrävde sin egen position genom att fälla när Santa Maria gör reklam för sin kryddmix genom att säga att till och med pappa kan laga goda köttbullar med hjälp av den.

Idag går Birgitta Ohlsson ut och klagar på att Ryan Air inte ber om ursäkt för den reklam de haft som ERK ansåg var sexistisk. Jag kan dock inte se att journalisterna som skrivit om det hela gjort någon vidare djupdykning i ERK:s sätt att hantera sina ärenden. Alltså; EKR "skriver" inte saker - de copypastar. Det blir väldigt tydligt efter att man tittar igenom bara ett par fall. Tobias Eltell, sekreterare i ERK, uttrycker åsikten att det är tråkigt att man inte har några sanktionsmöjligheter i DN - utan att få frågan vad som skulle motivera denna inskränkning i yttrandefriheten. Att ERK över huvud taget existerar tyder ju i det snaraste på att man vill moralisera över vad konsumenter vill se på reklamskyltarna; hade en majoritet ansett att s.k. sexistisk reklam var dåligt hade ju ingen köpt produkterna.

Jag försår inte ens hur "könsdiskriminerande reklam" kan vara en fråga. Jag vill inte gå riktigt lika långt som den här bilden, men är det inte så att man har fullständigt fel fokus? Borde inte frågan vara varför någon som kvinna känner sig kränkt av att se en annan kvinna? Om man inom reklambranschen anser att kvinnokroppen är så satans snygg att man kan marknadsföra precis vad fan som helst med den, varför i hela friden mår man då dåligt?

Om Birgitta Ohlsson verkligen vill göra skillnad borde hon kanske koncentrera sig mer på att få folk att älska sig själva och mindre på att hata Ryan Air.