Idag generalstrejkas det i Grekland, landet som just nu anses vara Europas största ekonomiska sorgebarn. Krisen har slagit hårt, heter det, och folk är missnöjda med regeringens sätt att hantera det.
Det är en mycket förenklad bild. Inte det där med att folk är missnöjda, men att det är krisen fel att Grekland sitter illa till. Grekland har, liksom i princip alla andra europeiska länder lånat för mycket och tagit på sig åtaganden man helt enkelt inte kommer ha råd att betala.
Hur har då detta gått till? Tja, det gamla uttrycket What is right is not always popular, and what is pouplar is not always right har väl sällan passat in så bra. Faran har naturligtvis alltid legat i att politiker lovar med andra människors pengar - och när man kombinerar det med att man lovar pengar många år in i framtiden, då politikern inte ens tror sig sitta i beslutande ställning, då är det som bäddat för finansiellt fiasko. Lägg till en allmän okunskap om hur ekonomi fungerar, hur statsfinanserna ser ut och tja, varför inte lite missuppfattningar om hur pensionerna finansieras och det mesta som sker ter sig naturligt.
Det stora ekonomiska problemet just nu är inte att allt färre vågar låna ut, utan att för många vågat låna ut de senaste åren. Visst funkar en lånedriven ekonomi - ett tag. Det skulle gå att handla för monopolpengar också, om vi bara kom överens om det. Problemet är att de representerar ett värde som inte existerar, och det leder ofelbart till en krasch. (Det hela illustreras på ett mycket underhållande sätt här, vilket de flesta läsare av denna blogg säkert noterat.)
Så, vad ska vi göra då?
Eftersom problemet historiskt sett till stor del ligger i att politiker varit en smula för pigga på att just göra och visa handlingskraft, skulle jag säga att vi behöver sitta rätt så jävla still i båten. Så - inga bailouts. Inga fler lån. Vi behöver se sanningen i vitögat och jobba utifrån det. Det kommer inte att vara roligt. Det kommer inte att vara populärt. Men det kommer att vara rätt.
---
Bloggar: Johan Norberg, Mårtensson, Henrik Alexandersson och Apelsineld.
Visar inlägg med etikett finanskrisen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett finanskrisen. Visa alla inlägg
onsdag, februari 24, 2010
tisdag, mars 31, 2009
Om finanskrisens uppkomst
Igår var jag på releasen av Johan Norbergs nya bok €n perfekt $torm. Eftersom jag inte hunnit igenom hela boken än kan jag inte uttala mig om den som sådan - men den verkar mycket lovande. Jag tycker mig dock kunna säga något om vilka som egentligen behöver läsa boken, och jag är inte en av dem.
Kort kan sägas att de som skyller finanskrisen på en laissez-fair-kapitalism skulle behöva snegla på boken. Den redogör nämligen med all önskvärd tydlighet att det är lite som att skylla krisen på jultomten - varken det ena eller den andra har synts till på USAs finansmarknad.
Girighet är den andra faktorn som människor hävdar ligger bakom finanskrisen, och det är möjligen lite närmare sanningen. Det är dock inte chefsbonusar och VD-löner som fått den globala ekonomin att slå bakut, nej, här måste man förstå att så många andra saker än pengar kan vara föremål för girighet. Makt, exempelvis. Det gjorde Per Schlingmann obehagligt klart i en Brännpunktsartikel häromdagen, där han varnar näringslivet; bete er som om ni tar ansvar, eller så lagstiftar vi skiten ur er.
Lyckligtvis finns det personer som insett detta. Svenskt Näringslivs ordförande Signhild Arnegård Hansen river till ett svar på tal som heter duga. Hon förklarar pedagogiskt för Schlingmann att den som står med näven i syltburken gör bäst i att inte klaga på bärproducenten. Att klaga på företagen, som är grunden för det svenska välståndet, och att anklaga dessa för att vara giriga - det är inte bara så okunnigt att det sannerligen inte borde kvalificera någon till posten som partisekreterare, det är dessutom pinsamt populistiskt.
Jag skulle alltså vilja att Schlingmann läste Norbergs bok, om inte annat för att täppa till kunskapsluckorna. Faktum är att jag tror att Reinfeldt och Borg därtill skulle göra sig själva och Sverige en tjänst genom att slänga ett öga på den. Vafan, egentligen borde den läsas av var och en där ute som tror att det är kapitalismen som krisar, av var och en som skriker efter regleringar och av var och en som förbannar marknadsekonomin och globaliseringen. Det som faktiskt byggde krisen var socialistisk politik, en övertro på Feds åtgärder och en galen flockmentalitet.
Kära Sveriges politiker, laissez-nous fair!
Kort kan sägas att de som skyller finanskrisen på en laissez-fair-kapitalism skulle behöva snegla på boken. Den redogör nämligen med all önskvärd tydlighet att det är lite som att skylla krisen på jultomten - varken det ena eller den andra har synts till på USAs finansmarknad.
Girighet är den andra faktorn som människor hävdar ligger bakom finanskrisen, och det är möjligen lite närmare sanningen. Det är dock inte chefsbonusar och VD-löner som fått den globala ekonomin att slå bakut, nej, här måste man förstå att så många andra saker än pengar kan vara föremål för girighet. Makt, exempelvis. Det gjorde Per Schlingmann obehagligt klart i en Brännpunktsartikel häromdagen, där han varnar näringslivet; bete er som om ni tar ansvar, eller så lagstiftar vi skiten ur er.
Lyckligtvis finns det personer som insett detta. Svenskt Näringslivs ordförande Signhild Arnegård Hansen river till ett svar på tal som heter duga. Hon förklarar pedagogiskt för Schlingmann att den som står med näven i syltburken gör bäst i att inte klaga på bärproducenten. Att klaga på företagen, som är grunden för det svenska välståndet, och att anklaga dessa för att vara giriga - det är inte bara så okunnigt att det sannerligen inte borde kvalificera någon till posten som partisekreterare, det är dessutom pinsamt populistiskt.
Jag skulle alltså vilja att Schlingmann läste Norbergs bok, om inte annat för att täppa till kunskapsluckorna. Faktum är att jag tror att Reinfeldt och Borg därtill skulle göra sig själva och Sverige en tjänst genom att slänga ett öga på den. Vafan, egentligen borde den läsas av var och en där ute som tror att det är kapitalismen som krisar, av var och en som skriker efter regleringar och av var och en som förbannar marknadsekonomin och globaliseringen. Det som faktiskt byggde krisen var socialistisk politik, en övertro på Feds åtgärder och en galen flockmentalitet.
Kära Sveriges politiker, laissez-nous fair!
torsdag, mars 19, 2009
Nej, ni får inte leka med pappas kreditkort!
Idag rapporteras att kommunerna inte ska få leka med pappa statens kreditkort i år. Reaktionen är naturligtvis bestörtning. Visst kan man förstå att medborgare blir upprörda när den service man är lovad begränsas, men vart ska ilskan riktas egentligen?
Kommuner och landsting styrs av vuxna människor. Dessa vuxna människor har uppdraget att se till att ekonomin går ihop - inte staten. Dessa vuxna människor har ansvaret för att budget och verksamhet går ihop med vad man har skyldighet att leverera. Nu, när man inser att man är på väg att misslyckas, börjar man pressa staten på pengar. "Pappa, om inte jag får pengar behöver jag säga upp ett par sjuksköterskor!" - "Pappa, jag har inte rååååd med lärare längre!" - "Pappa, pappa, pappa, jag behöver extra pengar det här året!"
"En höftled eller en gråstarr bryr sig inte om konjunkturen", säger Lennart Gabrielsson (FP), vice ordförande i SKL. Nej. Det kanske kommuner och landsting borde ha tänkt på när man la budgeten. Finanskrisen kan faktiskt inte ha kommit som en överraskning.
Kommuner och landsting styrs av vuxna människor. Dessa vuxna människor har uppdraget att se till att ekonomin går ihop - inte staten. Dessa vuxna människor har ansvaret för att budget och verksamhet går ihop med vad man har skyldighet att leverera. Nu, när man inser att man är på väg att misslyckas, börjar man pressa staten på pengar. "Pappa, om inte jag får pengar behöver jag säga upp ett par sjuksköterskor!" - "Pappa, jag har inte rååååd med lärare längre!" - "Pappa, pappa, pappa, jag behöver extra pengar det här året!"
"En höftled eller en gråstarr bryr sig inte om konjunkturen", säger Lennart Gabrielsson (FP), vice ordförande i SKL. Nej. Det kanske kommuner och landsting borde ha tänkt på när man la budgeten. Finanskrisen kan faktiskt inte ha kommit som en överraskning.
måndag, februari 23, 2009
torsdag, februari 19, 2009
Vänta lite, vad menar människan?!
Olikt Johan Ingerö har jag sällan energi nog till att läsa s-bloggar. Att han gör det har dock den positiva konsekvensen att man då och då hittar små guldkorn.
Monica Green sitter för S i riksdagen. Hon verkar på fullt allvar tro att om regeringen subventionerar Saab så kommer de att få in de pengarna igen via skatt från arbetstagarna.
Holy crap. Och jag tyckte det här var illa...
Får jag föreslå ett nytt soundtrack till hennes blogg?
Monica Green sitter för S i riksdagen. Hon verkar på fullt allvar tro att om regeringen subventionerar Saab så kommer de att få in de pengarna igen via skatt från arbetstagarna.
Holy crap. Och jag tyckte det här var illa...
Får jag föreslå ett nytt soundtrack till hennes blogg?
onsdag, februari 18, 2009
Saabla ...!
Somliga verkar vilja räddas av staten. Med somliga menas Saab-folket och dess ivrare.
Jag har en rätt bra relation till Saab som bil. När jag var liten fick man in en vuxencykel, två barncyklar, en trehjuling, väskor, tre barn och en vuxen i niotrean. Om jag någon gång får råd att köpa en bil skulle jag definitivt överväga att köpa just en Saab. Men att därifrån ta steget till att tvinga skattebetalarna pumpa pengar in i det döende företaget - det är galet stort.
Ja, jag förstår att många är oroliga och rädda. Det var folk vid varvskrisen också. Men det kommer nya jobb! Det tar lite tid, det är en omställning och det blir inte kul i alla stunder. Men de nya jobben kommer.
Grunden för det hela är att verkligheten inte är statisk. Saker och ting förändras hela tiden - ja, titta bara på vädret! Titta tillbaka i historien!
All respekt till Maud som står på sig i frågan. Läs några vettiga personer om Saaben: Per Ankersjö, Johan på P, L & C, Annie Johansson och Magnus Andersson.
Jag har en rätt bra relation till Saab som bil. När jag var liten fick man in en vuxencykel, två barncyklar, en trehjuling, väskor, tre barn och en vuxen i niotrean. Om jag någon gång får råd att köpa en bil skulle jag definitivt överväga att köpa just en Saab. Men att därifrån ta steget till att tvinga skattebetalarna pumpa pengar in i det döende företaget - det är galet stort.
Ja, jag förstår att många är oroliga och rädda. Det var folk vid varvskrisen också. Men det kommer nya jobb! Det tar lite tid, det är en omställning och det blir inte kul i alla stunder. Men de nya jobben kommer.
Grunden för det hela är att verkligheten inte är statisk. Saker och ting förändras hela tiden - ja, titta bara på vädret! Titta tillbaka i historien!
All respekt till Maud som står på sig i frågan. Läs några vettiga personer om Saaben: Per Ankersjö, Johan på P, L & C, Annie Johansson och Magnus Andersson.
Ge Saab en chans!
torsdag, december 11, 2008
Men Maud, du sa ju..!
28 miljarder åt bilindustrin, alltså. Jag var en av de som applåderade när Maud Olofsson på Framtidskonventet i Norrköping påpekade att "paket" inte gör någon egentlig nytta och att staten kanske inte ska lägga sig i så jäfla mycket.
Igår kväll roade jag mig med att läsa en bit ur Johan Norbergs bok När människan skapade världen, och det råkade bli just ett avsnitt om varför politiker ska ge fan i att kasta andras pengar omkring sig. Man ställer en enkel fråga: Om du nu är så smart, varför är du inte rik?
Alltså, om Maud Olofsson, Anders Borg och Mona Sahlin nu vet att svensk fordonsindustri kommer att komma på fötter, varför har de inte själva investerat i den?
Apropå Sahlin, förresten. Det är kanske dags att blåsa liv i ett gammalt Oscar Wilde-citat: När folk är överrens med mig har jag ofta en känsla av att jag måste ha fel.
Igår kväll roade jag mig med att läsa en bit ur Johan Norbergs bok När människan skapade världen, och det råkade bli just ett avsnitt om varför politiker ska ge fan i att kasta andras pengar omkring sig. Man ställer en enkel fråga: Om du nu är så smart, varför är du inte rik?
Alltså, om Maud Olofsson, Anders Borg och Mona Sahlin nu vet att svensk fordonsindustri kommer att komma på fötter, varför har de inte själva investerat i den?
Apropå Sahlin, förresten. Det är kanske dags att blåsa liv i ett gammalt Oscar Wilde-citat: När folk är överrens med mig har jag ofta en känsla av att jag måste ha fel.
fredag, november 14, 2008
Bush förklarar: "Jag tänker göra något väldigt dumt"
Alltså såhär. Du vet vad du inte ska göra. Du erkänner att du vet vad du inte ska göra. Sen säger du att du ska göra det.
Vafan?!
För en gång skull önskar man att han lyssnade på en av sina idéer.
Vafan?!
För en gång skull önskar man att han lyssnade på en av sina idéer.
lördag, oktober 11, 2008
Nog fan behövs det etik, alltid! Och en begreppsordbok.
Göran Hägglund och Mats Odell visar idag prov på att de inte alls förstått varför banker i USA lånat ut pengar till icke kreditvärdiga. De tror att det handlar om giriga banker. Det handlar om regleringar. När de pratar om att mer etik behövs, så pratar de om, ja, just det, fler regleringar.
När de dessutom beklagar sig över att "marknadsekonomins kritiker vatten på sin kvarn" samtidigt som de inte vill ha en "en okontrollerad rå kapitalism" måste man fråga sig hur det kommer sig att finansmarknadsministern och kd:s partiledare inte har förstått att marknadsekonomi och kapitalism är samma sak.
Jag skulle säga att det faktiskt behövs lite mer etik inom den amerikanska marknaden. Bara inte den etik som vi nu fått se; Please Politicians, utan marknadens etik; Make Money! I en "rå kapitalism" hade bankerna varit medvetna om att för stora risker gör att de går omkull - de hade helt enkelt inte vunnit på det. Att varken finansmarknadsministern eller kd:s partiledare förstår detta heller är också mycket, mycket oroväckande.
Läs också Dick Erixon, och Johan på Peace, Love and Capitalism som nyligen fått århundradets idé rörande Volvo-frågan.
När de dessutom beklagar sig över att "marknadsekonomins kritiker vatten på sin kvarn" samtidigt som de inte vill ha en "en okontrollerad rå kapitalism" måste man fråga sig hur det kommer sig att finansmarknadsministern och kd:s partiledare inte har förstått att marknadsekonomi och kapitalism är samma sak.
Jag skulle säga att det faktiskt behövs lite mer etik inom den amerikanska marknaden. Bara inte den etik som vi nu fått se; Please Politicians, utan marknadens etik; Make Money! I en "rå kapitalism" hade bankerna varit medvetna om att för stora risker gör att de går omkull - de hade helt enkelt inte vunnit på det. Att varken finansmarknadsministern eller kd:s partiledare förstår detta heller är också mycket, mycket oroväckande.
Läs också Dick Erixon, och Johan på Peace, Love and Capitalism som nyligen fått århundradets idé rörande Volvo-frågan.
lördag, september 27, 2008
Is this a time of moral crisis?
“Midas Mulligan was a vicious bastard with a dollar sign stamped on his heart,” said Lee Hunsacker, in the fumes of the acrid stew. “My whole future depended upon a miserable half-million dollars, which was just small change to him, but when I applied for a loan, he turned me down flat – for no better reason than that I had no collateral to offer. How could I have accumulated any collateral, when nobody had ever given me a chance at anything big? Why did he lend money to others, but not to me? It was plain discrimination. He didn’t even care about my feelings – he said that my past record of failures disqualified me for ownership of a vegetable pushcart, let alone a motor factory. What failures? I couldn’t help it if a lot of ignorant grocers refused to co-operate with me about the paper containers. By what right did he pass judgement on my ability? Why did my plans for my own future have to depend upon the arbitrary opinion of a selfish monopolist? I wasn’t going to stand for that. I wasn’t going to take it lying down. I brought suit against him.”
“You did what?”
“Oh yes,” he said proudly, “I brought suit. I’m sure it would seem strange in some of your hidebound Eastern states, but the state of Illinois had a very humane, very progressive law under which I could sue him. I must say it was the first case of its kind, but I had a very smart, liberal lawyer who saw a way for us to do it. It was an economic emergency law which said that people were forbidden to discriminate for any reason whatever against any person in any matter involving his livelihood. It was used to protect day laborers and such, but it applied to me and my partners as well, didn’t it? So we went to court, and we testified about the bed breaks we’d all had in the past, and I quoted Mulligan saying that I couldn’t even own a vegetable pushcart, and we proved that all the members of the Amalgamated Service corporation had no prestige, no credit, no way to make a living – and, therefor, the purchase of the motor factory was our only chance of livelihood – and, therefore, Midas Mulligan had no right to to discriminate against us – and, therefore, we were entitled to demand a loan from him under the law. Oh, we had a perfect case all right, but the man who presided at the trial was Judge Narragansett, one of those old-fashioned monks of the bench who thinks like a mathematician and never feels the human side of anything. He just sat there all through the trial like a marble statue – like one of those blindfolded marble statues. At the end, he instructed the jury to bring verdict in favor of Midas Mulligan – and he said some very harsh things about me and my partners. But we appealed to a higher court – and the higher court reversed the verdict and ordered Mulligan to give us the loan on our terms. He had three moths in which to comply, but before the three months were up, something happened that nobody can figure out and he vanished into thing air, he and his bank. There wasn’t an extra penny left of that bank, to collect our lawful claim. We wasted a lot of money on detectives, trying to find him – as who didn’t? – but we gave up.”
(Ur Ayn Rands Atlas Shrugged)
---
Bara liksom appropå: Word.
“You did what?”
“Oh yes,” he said proudly, “I brought suit. I’m sure it would seem strange in some of your hidebound Eastern states, but the state of Illinois had a very humane, very progressive law under which I could sue him. I must say it was the first case of its kind, but I had a very smart, liberal lawyer who saw a way for us to do it. It was an economic emergency law which said that people were forbidden to discriminate for any reason whatever against any person in any matter involving his livelihood. It was used to protect day laborers and such, but it applied to me and my partners as well, didn’t it? So we went to court, and we testified about the bed breaks we’d all had in the past, and I quoted Mulligan saying that I couldn’t even own a vegetable pushcart, and we proved that all the members of the Amalgamated Service corporation had no prestige, no credit, no way to make a living – and, therefor, the purchase of the motor factory was our only chance of livelihood – and, therefore, Midas Mulligan had no right to to discriminate against us – and, therefore, we were entitled to demand a loan from him under the law. Oh, we had a perfect case all right, but the man who presided at the trial was Judge Narragansett, one of those old-fashioned monks of the bench who thinks like a mathematician and never feels the human side of anything. He just sat there all through the trial like a marble statue – like one of those blindfolded marble statues. At the end, he instructed the jury to bring verdict in favor of Midas Mulligan – and he said some very harsh things about me and my partners. But we appealed to a higher court – and the higher court reversed the verdict and ordered Mulligan to give us the loan on our terms. He had three moths in which to comply, but before the three months were up, something happened that nobody can figure out and he vanished into thing air, he and his bank. There wasn’t an extra penny left of that bank, to collect our lawful claim. We wasted a lot of money on detectives, trying to find him – as who didn’t? – but we gave up.”
(Ur Ayn Rands Atlas Shrugged)
---
Bara liksom appropå: Word.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
