Misslyckande - eller en halv seger

Det är lika bra att jag erkänner direkt. Jag klarade inte av tio semlor. Jag stannade på fem.

Anledningarna är flera. Till att börja med var den fjärde semlan, som blivit utsedd till Uppsalas bästa, inte god. Nej, den var rentav äcklig. Envis som man är smällde jag naturligtvis i mig den ändå, men det var något av en avtändning.
(Dessutom skulle jag vilja invända mot recensenternas formulering i länken ovan. Vaddå "fick precis lagom mycket av allting i varje tugga"? Är de helt jäfla inkompetenta eller? Vet de inte hur en semla ska vara komponerad?! Det är för helvete inte nån jäfla smörgås!! Aaahhrrgg!)

Vidare så tror jag att det här med att jag fyllt tjugo spelar in. Förra året, när jag klämde tio, var jag nitton - fortfarande en galen, sorglös tonåring. Nu är jag vuxen. Damn it. Jag visste att inget gott skulle komma med den här åldern...

Nåja, den sista semlan jag åt, som för övrigt kom från det nya caféet Årummet, var fantastisk! Bullen var så nära perfektion jag upplevt sedan barnsben. Dessutom kompenserade jag med att äta superdupernyttig lins- och morotssoppa. In all, a kind of good day.