När jag hösten 2005 beslutade mig för att på allvar engagera mig politiskt hade jag inte den ringaste aning om vad politiken skulle komma att faktiskt betyda för mig.
Jag skulle ljuga om jag påstod att jag alltid varit liberal. Konservatismen hade jag nöjet att göra upp med som rätt liten, och den bestod i att jag motsatte mig varje fysisk förändring mamma och pappa försökte få till stånd på gården - bygga om gårdsplanen, ta bort sandlådan, flytta rosenbuskarna, ja, det mesta. Jag växte ifrån det, tack och lov. Perioden därefter kan nog i det närmaste beskrivas som socialliberal med riktning uppåt längs det sluttande planet. Jag erkänner, jag har tyckt att tvångsrehabilitering är en bra idé. Det är vad sosse-Sverige gör med en.
Sedan jag blivit liberal på riktigt har dock ideoligin fäst sig allt starkare någonstans innuti mig, och den har kommit att betyda allt mer. Att liberalisera har blivit något viktigt, något man brinner för, friheten som förtecken har blivit en del av en på ett sätt jag aldrig kunnat förutspå.
Kanske är det därför FRA-debatten så fullständigt sugit musten ur en. Lex Orwell är ett sådant enormt steg i fel riktning att man inte kan väga upp det med något annat. Det går inte att säga "Ja, den är dålig, men..." - hela processen känns som en spottloska i ansiktet. FRA-lagen är helt enkelt oacceptabel.
Centerpartiets senaste förslag, då. Jag har hört om det. Jag tror jag vet vad det går ut på. Jag har medvetet undvikit att skriva om det.
Visst, det är en väsentlig skillnad. Jag tror att jag skulle kunna leva med det, ungefär på samma sätt som det går att leva utan ben och armar, men inte utan lever, lungor och hjärta.
Men det gör mig så misstänksam, det får mig att börja undra vem som tjänar vad på den här uppgörelsen med partiet. Därför tänker jag gå på den öppna hearing centerpartiet annordnar nu på fredag. Det är dags att ifrågasätta - och framförallt förklara att bra, det är det inte förrän man förordar en upprivning av lagen. FRA ska möjligen syssla med signalspaning, men inte på några villkor kabelspaning - avhuggna ben eller ej.
Sen vill jag pusha för lite ljus i mörkret också. Adam har på ett fantastiskt sätt skrivit en ny text till Ebba Gröns gamla klassiker 800 grader. Nu är det 800 miljarder - i skattesänkningar. Läs den och nynna lite för er själva. Den är tamejfan briljant!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Åh, tack kära.
"ljus i mörkret" "fantastisk", "tamejfan briljant". Gudars, du skyr inte orden, du.
Åh, men det är en briljant text! Jag hoppas den blir till allsång på varje liberal samling från och med nu. :-)
Socialliberalismen är den mer riktiga liberalismen, för att den anser att lidande till följd av bristande ägande är oacceptabelt, barnarbete o.dyl. Liberalt sett
är ägande något bra och brist på ägande något dåligt. Alla borde således äga något, alla borde ha en medfödd ägarandel av naturen, om inget annat. Men problemet är att varje samhälle över jägar-/samlarnivån (naturtillståndet) har en tendens att ackumulera allt mer ägande hos allt färre. För att motverka den tendensen men ändå behålla de goda effekterna av civilisationen bör man alltså ha någon form av omfördelning. Socialliberalismen erkänner detta, konservatismen gör det inte. Konservatismen tycker att det är okay att några, kanske många, måste lida pga bristande ägande. Socialismen å andra sidan tycker förstås att allt ägande borde avskaffas, och även om det ger lidande till alla, så är det rättvist för att det lika illa för alla.
Stefan Hallgren; min definition av riktig liberalism är ett accepterande av att det inte finns några obejktiva värden, och att frihet därför måste vara prioriterat över allt annat. Att påstå att man för att vara liberal måste tycka att "alla borde äga något" är absurt, när liberalismen istället är neutral till människors val. Däri ligger skillnaden mellan liberalism och de andra ideologierna.
Även de mest hardcore-libertarianska anser dock att man äger sin kropp och bör äga frukterna av sitt arbete. Vad liberalism har med värdenihilism att göra förstår jag öht inte. Det låter för mig som nån mystisk 1800-tals-radikalism. Att prioritera frihet är givetvis att göra en värdering av frihet som något bra, och det är precis vad den riktiga 1700-tals-liberalismen gör, precis som den också gör värderingen att marknadsekonomi, sunt förnuft, empiri och consent of the governed är något bra, ja t.o.m. något objektivt bra i den verkliga världen, och inte bara som nån fantasi.
Stefan Hallgren:
”Alla borde således äga något, alla borde ha en medfödd ägarandel av naturen, om inget annat.”
Som vanligt klingar svaret på frågan ”något - producerat av vem?” i sin frånvaro. För inte faller det tillgångar från himlen. Ditt resonemang låter som ett nollsummespel a la Marx. Det finns inte några begränsade tillgångar som samlas på hög och måste fördelas. Tillgångar skapas genom produktivt arbete. Att någon har större tillgångar än många andra betyder inte att han stulit det av någon annan utan endast att han har producerat mer. Någon som producerar något skall också äga det. En individ som inte får tillgång till det han producerar är per definition en slav. Det är synd att så få har insett att det inte är upp till dem att avgöra vad som ska ske med något som producerats av en annan individ.
Intressant att du själv säger att socialismen medför lidande för alla (detta bl a pga att produktiviteten går om intet). Samtidigt är du villig att godtyckligt blanda lite socialism med kapitalism. Detta kan inte annat än betyda att du vill blanda in lite lidande – för vadå? För att bekämpa lidande?
Liberalismen säger inte att det är ok med lidande, den säger endast att någons lidande inte innebär en skyldighet för någon annan. Det är en stor skillnad och utesluter inte heller välvilja och hjälp från de mer produktiva.
Hanna:
Du kanske menar du att det inte finns några intrinsikala värden? Det är sant eftersom ett värde förutsätter någon som värderar.
För någon som valt att leva (och därigenom vill hålla sig vid liv) torde det kunna sägas att konsumtion av metamfetamin har ett objektivt fastställbart negativt värde medan produktivt arbete har ett objektivt fastställbart positivt värde eftersom det endast är då man kan främja sitt liv. Ens liv är alltså en måttstock utifrån vilket man kan utvärdera handlingar (om man vill vara rationell vill säga), så objektiva värden finns.
Cripp: det faller definitivt tillgångar från himlen. Det kallas regn. Utan det kan du räkna med att det blir öken. Så jag vill gärna blanda in lite empiri och sunt förnuft i min liberalism, och därför accepterar jag inte rena nonsenspåståenden som att basala naturresurser som land, luft, vatten, solsken och livets olika arter skulle vara producerade av några människor. Det får väl vara nån måtta på stollerierna i liberalismens namn.
Det där är faktiskt inte värdigt ett svar eftersom det är så uppenbart fel.
Vad är uppenbart fel? Att jorden är en planet? Att den är rund och därför begränsad i rummet? Att större delen av den består av oceaner? Att en stor del av landytorna är obeboeliga pga att de är öknar eller arktiska? Att bra land med lagom temperatur och lagom nederbörd inte skapas av några människor?
Stefan Hallgren; naturligtvis äger man sig själv. Det följer naturligt av prioriteringen frihet.
Cripp; Nej, jag menar faktiskt att det inte finns några objektiva, eller om man så vill, universella värden. Jag lovar att återkomma om det hela i en lång bloggpost.
Hanna: först konstaterar man alltså att det inte finns några universella värden, och sedan prioriterar man frihet som universellt värde? Hoppas att du kan förklara detta lite bättre framöver.
Stefan Hallgren; Nej, man prioriterar frihet eftersom det inte finns något universellt värde. Varje försök att tvinga på någon sina värderingar vore ondskefullt.
Jag kan förstå vad du menar i viss mån, men jag skulle ändå säga att de som formulerade den klassiska 1700-talsliberalismen (som jag anser vara den mest riktiga) skulle ha menat att frihet är ett universellt värde, eftersträvansvärt och bra för alla, men ofta förhindrat dock av tyranner och oförnuftiga föreställningar om saker och ting.
Hanna, ett tips: hävda inte att det inte finns intrinsikala värden. Du hamnar i en paradox.
Det räcker för liberalismens del med att hävda att eftersom det inte finns några bevisbara intrinsikala värden, så bör (inte måste) varje människa ges frihet att undersöka vilka värden som kan sägas vara eftersträvansvärda henne (utan att frihet för den sakens skull måste upphöjas till att vara intrinsikalt gott).
Frihet som instrumentellt gott räcker väl.
Det är den tankegången som ligger bakom den gamla amerikanska rättigheten "to pursue happiness", och när man lyssnar till ditt resonemang, så låter det som om det är det du försöker säga.
Innan du skriver ett inlägg om värden rekommenderar jag att du tittar på detta ;)
http://www.aynrandlexicon.org/lexicon/objectivetheoryofvalues.html
Ha ha ha, jag dör! Jag tror jag skrattar ihjäl mig! Liberaler från tre falanger tävlar om vem som kan slå de andra hårdast i huvudet med vad en usel sagoboksförfattare skrev! Ni är inte lite lika scientologer, det vet ni va?
Båda fattar knappt vad de säger själva, båda har en värdelös science fiction som helig skrift och inte någon har en aning om vad livet utanför gymnasieskolan vill säga:)
Ni är lite söta alltså:P
Nicklas Eriksson; hade du läst vad jag skrev så hade du förstått att jag snarare inte vill dänga någon i huvudet med Och världen skälvde (däremot är det en fantastisk bok).
Och du kan ta det lugnt, vi tycker säkert att du är lika gullig när du tror att det går att beteckna tre personer som "båda", och dessutom tar dig friheten att berätta för oss om våra egna erfarenheter.
Skicka en kommentar