Så blev det slutligen tre centerpartistiska riksdagsledamöter, Abir, Fredrick och Rickard, som röstade nej till implementeringen av datalagringsdirektivet. (Ytterligare en, Erik A Eriksson, hade röstat nej om inte hans tåg råkat ut för en grov försening.)
Det ger mig hopp. I mina ögon är det en stor seger. Det är den här dagen som jag förhoppningsvis kommer att se tillbaka på om tjugo år som dagen då det vände och vi började rulla tillbaka övervakningssamhället.
Det kräver dock att det börjar hända lite i de andra partierna också. Man skulle kunna börja med det andra partiet som betecknar sig som liberalt, men förutom uppgivna konstaterandet från LUF har jag inte hört något från Folkpartiets sida.
Sen finns det de inom Moderaterna som kallar sig liberala. MUF gjorde ett försök att få med sig dem, men vann visst heller inget gehör.
Socialdemokraterna vill jag minnas gjorde stor affär av att de minsann var integritetsvänliga i valet - trots att det är de som drivit på för det här direktivet när de satt i regeringsställning. (En regeringsställning som stöddes av MP och V, som man ändå får säga röstade rätt idag.) SSU har jag inte hört något från alls i debatten.
Man kan konstatera att det återstår en hel del jobb - men man kan också konstatera att det finns folk som är villiga att göra det jobbet. I alla fall inom Centerpartiet.
Visar inlägg med etikett datalagringsdirektivet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett datalagringsdirektivet. Visa alla inlägg
onsdag, mars 21, 2012
måndag, mars 19, 2012
Det finns fan ryggrad i partiet ändå
Ikväll briserade nyheten att Fredrick Federley, riksdagsledamot för C i Stockholms stad och min föregångares föregångare på CUF:s ordförandepost röstar nej till implementeringen av datalagringsdirektivet på onsdag.
Det är förbannat stort och betyder väldigt, väldigt mycket för någon som jag, som valt att försöka arbeta inifrån för att stoppa Bodströmsamhällets framfart. Till och med Aftonbladets ledarblogg uttrycker sitt gillande.
Fredrick var en stor förebild för mig när jag började engagera mig i CUF. Typ det största som hänt i mitt då 17-åriga liv var när han, efter att jag varit uppe i talarstolen på CUF-stämman i Örebro och debatterat skolan, högg tag i mig och sa:
- Bra gjort!
På onsdag, efter omröstningen, kommer jag kunna återgälda det lite, med hela CUF i ryggen. Då är det min tur att hälsa "bra gjort" från djupen av mitt hjärta - och förhoppningsvis till fler än bara Fredrick. Jag hoppas att fler C-ledamöter följer hans exempel, ja, även ledamöter av andra partier som håller medborgarnas rättigheter högre än lite böter till EU.
Oh, och Fredrick - du kan räkna med CUF:s stöd i valet 2014.
Det är förbannat stort och betyder väldigt, väldigt mycket för någon som jag, som valt att försöka arbeta inifrån för att stoppa Bodströmsamhällets framfart. Till och med Aftonbladets ledarblogg uttrycker sitt gillande.
Fredrick var en stor förebild för mig när jag började engagera mig i CUF. Typ det största som hänt i mitt då 17-åriga liv var när han, efter att jag varit uppe i talarstolen på CUF-stämman i Örebro och debatterat skolan, högg tag i mig och sa:
- Bra gjort!
På onsdag, efter omröstningen, kommer jag kunna återgälda det lite, med hela CUF i ryggen. Då är det min tur att hälsa "bra gjort" från djupen av mitt hjärta - och förhoppningsvis till fler än bara Fredrick. Jag hoppas att fler C-ledamöter följer hans exempel, ja, även ledamöter av andra partier som håller medborgarnas rättigheter högre än lite böter till EU.
Oh, och Fredrick - du kan räkna med CUF:s stöd i valet 2014.
lördag, mars 17, 2012
Demonstration mot datalagringen
Idag talade jag på en demonstration mot datalagringsdirektivet. Går att se i videon nedan:
På onsdag gäller det. Då har riksdagsledamöterna chansen att visa att de representerar oss och inte EU.
På onsdag gäller det. Då har riksdagsledamöterna chansen att visa att de representerar oss och inte EU.
tisdag, mars 13, 2012
C efter DLD
Jag har fått en fråga av Henrik Alexandersson. Han undrar vad som händer om Centerpartiet ändå röstar igenom implementeringen av datalagringsdirektivet, hur länge ska CUF fortsätta att vara just Centerpartiets ungdomsförbund?
Det är en bra fråga, och den förtjänar ett seriöst och genomtänkt svar.
Om man utgår från att CUF:s medlemmar vill fortsätta påverka politiskt finns egentligen bara tre alternativ.
Det första, och som många nog tänker på spontant, är att lämna C-rörelsen och bli fristående.
Det andra, som antagligen ligger nära för Alexandersson själv, är att vi ansluter oss till Piratpartiet istället.
Det tredje är att fortsätta jobba internt inom C.
Jag tycker ärligt talat inte att något av alternativen är idealt. De har alla sina för- och nackdelar. Jag står dock kvar vid den analys jag gjorde redan efter FRA-frågan, nämligen att alternativ tre trots allt är det minst dåliga. Jag har full respekt för att alla inte håller med, men jag kan förklara varför.
Att starta eget är nämligen inte bara lite krångligt när det kommer till näringsverksamhet, det är extremt svårt inom politiken också. Och ärligt talat, de försök som har gjorts till att starta ett liberalt utbrytarparti på senare tid har, ska vi säga, inte varit helt lyckade. Att starta eget är således bara ett alternativ om det enda man verkligen bryr sig om är att inte få skit under naglarna.
Att gå över till Piratpartiet kan se mer lyckat ut ur den aspekten, men ärligt talat verkar partiets storhetstid vara förbi. Visst skrällde man i EP-valet 2009, men i det efterföljande riksdagsvalet 2010 fick man ett marginellt bättre resultat än 2006. Det verkar inte jättetroligt att partiet kommer få tillräckligt med draghjälp av att EP-valet ligger bara månader före riksdagsvalet 2014. Man kan göra en annan bedömning, men det här är min.
Återstår då att fortsätta inom C. Jag vill inte säga att det är problemfritt, för det är det inte. Det är mycket jobb kvar att göra innan partiet är som jag vill ha det. Men det verkar ju dumt att överge det enda borgerliga riksdagsparti med företrädare som över huvud taget medger att det är tråkigt att införa direktivet och ställa sig utanför.
En sak hoppas jag dock blev tydligt redan i och med vår debattartikel i Expressen: Inte en enda C-ledamot som röstar ja till implementeringen i riksdagen kommer att mottaga det minsta stöd från ungdomsförbundet i nästa val. Implementeringen ligger på riksdagens bord sedan drygt ett år, och det är varje enskild riksdagsledamots ansvar att trycka på nej-knappen den 21 mars.
Det är en bra fråga, och den förtjänar ett seriöst och genomtänkt svar.
Om man utgår från att CUF:s medlemmar vill fortsätta påverka politiskt finns egentligen bara tre alternativ.
Det första, och som många nog tänker på spontant, är att lämna C-rörelsen och bli fristående.
Det andra, som antagligen ligger nära för Alexandersson själv, är att vi ansluter oss till Piratpartiet istället.
Det tredje är att fortsätta jobba internt inom C.
Jag tycker ärligt talat inte att något av alternativen är idealt. De har alla sina för- och nackdelar. Jag står dock kvar vid den analys jag gjorde redan efter FRA-frågan, nämligen att alternativ tre trots allt är det minst dåliga. Jag har full respekt för att alla inte håller med, men jag kan förklara varför.
Att starta eget är nämligen inte bara lite krångligt när det kommer till näringsverksamhet, det är extremt svårt inom politiken också. Och ärligt talat, de försök som har gjorts till att starta ett liberalt utbrytarparti på senare tid har, ska vi säga, inte varit helt lyckade. Att starta eget är således bara ett alternativ om det enda man verkligen bryr sig om är att inte få skit under naglarna.
Att gå över till Piratpartiet kan se mer lyckat ut ur den aspekten, men ärligt talat verkar partiets storhetstid vara förbi. Visst skrällde man i EP-valet 2009, men i det efterföljande riksdagsvalet 2010 fick man ett marginellt bättre resultat än 2006. Det verkar inte jättetroligt att partiet kommer få tillräckligt med draghjälp av att EP-valet ligger bara månader före riksdagsvalet 2014. Man kan göra en annan bedömning, men det här är min.
Återstår då att fortsätta inom C. Jag vill inte säga att det är problemfritt, för det är det inte. Det är mycket jobb kvar att göra innan partiet är som jag vill ha det. Men det verkar ju dumt att överge det enda borgerliga riksdagsparti med företrädare som över huvud taget medger att det är tråkigt att införa direktivet och ställa sig utanför.
En sak hoppas jag dock blev tydligt redan i och med vår debattartikel i Expressen: Inte en enda C-ledamot som röstar ja till implementeringen i riksdagen kommer att mottaga det minsta stöd från ungdomsförbundet i nästa val. Implementeringen ligger på riksdagens bord sedan drygt ett år, och det är varje enskild riksdagsledamots ansvar att trycka på nej-knappen den 21 mars.
torsdag, mars 08, 2012
C, trovärdighet och datalagringen II
Staffan Danielsson har efter gårdagens inlägg svarat på sin blogg. Man kan koka ner hans argumentation till följande: Jag och CUF använder själva härskartekniker, det är inte ett framgångskoncept av CUF att påpeka att ett ja till datalagringen kommer leda till förtroendetapp (speciellt som Staffan inte tycker att det är att gå emot stämmobeslutet) och sakfrågan är komplicerad.
Låt oss börja med sakfrågan. Den är inte komplicerad. Jämförelsen med den undersökning av datauppgifter som görs i dag haltar eftersom det handlar om redan misstänkta personer. Ska man övervaka alla betyder det att alla är misstänkta, alltid. Så enkelt är det.
För att ta frågan om stämmobeslutet - igen! - så står det tydligt att Centerpartiet ska verka för uppskjutandet av införandet av datalagringsdirektivet. Det kan man knappast anses göra om man röstar för. Och givet att detta stämmobeslut fattats mellan den förra omröstningen och denna, kan man inte komma dragandes med förra årets röstning som ett argument för att göra likadant. Spelplanen är förändrad. CUF, som ska vara en ideologisk vakthund för partiet, har här en skyldighet att säga ifrån, oavsett om det i Staffans ögon framstår som ett framgångskoncept.
Slutligen, detta med härskartekniker. Ja, jag tycker att det är en härskarteknik att implicera att någon tycker som den gör för att den är ung (vilket Staffan åter igen gör i sin nya bloggpost). Däremot kan det inte klassas som en härskarteknik av CUF att öppet deklarera att vi kommer förlora förtroendet för de ledamöter som röstar ja till implementeringen. Det är en sanning som riksdagsgruppen förtjänar att känna till på förhand.
Staffan säger att han tar illa vid sig av CUF:s debattartikel. Guess what, vi tar väldigt illa vid oss om inte vår egen riksdagsgrupp klarar av att försvara våra mänskliga rättigheter.
Låt oss börja med sakfrågan. Den är inte komplicerad. Jämförelsen med den undersökning av datauppgifter som görs i dag haltar eftersom det handlar om redan misstänkta personer. Ska man övervaka alla betyder det att alla är misstänkta, alltid. Så enkelt är det.
För att ta frågan om stämmobeslutet - igen! - så står det tydligt att Centerpartiet ska verka för uppskjutandet av införandet av datalagringsdirektivet. Det kan man knappast anses göra om man röstar för. Och givet att detta stämmobeslut fattats mellan den förra omröstningen och denna, kan man inte komma dragandes med förra årets röstning som ett argument för att göra likadant. Spelplanen är förändrad. CUF, som ska vara en ideologisk vakthund för partiet, har här en skyldighet att säga ifrån, oavsett om det i Staffans ögon framstår som ett framgångskoncept.
Slutligen, detta med härskartekniker. Ja, jag tycker att det är en härskarteknik att implicera att någon tycker som den gör för att den är ung (vilket Staffan åter igen gör i sin nya bloggpost). Däremot kan det inte klassas som en härskarteknik av CUF att öppet deklarera att vi kommer förlora förtroendet för de ledamöter som röstar ja till implementeringen. Det är en sanning som riksdagsgruppen förtjänar att känna till på förhand.
Staffan säger att han tar illa vid sig av CUF:s debattartikel. Guess what, vi tar väldigt illa vid oss om inte vår egen riksdagsgrupp klarar av att försvara våra mänskliga rättigheter.
onsdag, mars 07, 2012
C, trovärdighet och datalagringen
Efter vår debattartikel om datalagringsdirektivet i Expressen igår har Centerpartiets försvarspolitiske talesperson och tillika riksdagsledamot från Östergötland Staffan Danielsson svarat i sin blogg.
Han menar att vi visst är tvungna att införa direktivet, att "CUF tar i så man spricker" och "spelar över" (vi betackar oss för de härskarteknikerna, Staffan, och också från att du påstår att det beror på att vi är unga), samt att vad som verkligen skulle göra att C tappar trovärdighet är att nu säga nej till direktivsimplementeringen.
Låt oss börja från början och ta det här med tvånget från EU. Det stämmer att direktiv därifrån är tvingande. Medlemsländerna måste införa dem. Absolut. Men, här är kruxet: EU får egentligen inte stifta direktiv som går emot de mänskliga rättigheterna. För att travestera det inlägg av Johan Linander som citeras i Staffans blogginlägg: Det finns inte någon paragraf i Lissabonfördraget som ger möjlighet att i stället för att respektera medborgarnas rätt till integritet tvinga medlemsländerna att göra slarvsylta av den rätten.
Ur det perspektivet är det, precis som vi skriver i artikeln, inte så att Sverige skulle vara den som begår det stora misstaget genom att välja en okonventionell väg.
Att vi skulle ta i så att vi spricker när vi säger att de riksdagsledamöter som röstar för att införa en grundlagsvidrig och integritetskränkande lag förlorar vårt förtroende har jag också svårt att se. Det är väl i det snaraste fullt naturligt.
Staffans idé om att vi skulle tappa trovärdighet om vi faktiskt röstade nej är också underlig. Hans argument tycks vila på att vi då sviker regeringen och vår tidigare hållning. Men det stämmobeslut som han själv citerar, som handlar om att vi som parti ska skjuta upp införandet (och ja, detta måste självklart läsas tillsammans med beslutet som fattades under EU-kapitlet, där det åter igen bekräftades att vi är emot direktivet som sådant), fattades med full medvetenhet om situationen. Är det något som får oss att tappa trovärdighet är det när vi inte klarar av att driva en konsekvent linje, när vi sätter en gammal regeringsöverenskommelse före medborgarnas mänskliga rättigheter och påståenden om att stämmobeslut inte betyder vad som står i dem.
CUF:s åsikt står fast. Det enda rätta som en centerpartistisk riksdagsledamot kan göra den 21 mars, är att rösta nej till implementeringen av datalagringsdirektivet.
Han menar att vi visst är tvungna att införa direktivet, att "CUF tar i så man spricker" och "spelar över" (vi betackar oss för de härskarteknikerna, Staffan, och också från att du påstår att det beror på att vi är unga), samt att vad som verkligen skulle göra att C tappar trovärdighet är att nu säga nej till direktivsimplementeringen.
Låt oss börja från början och ta det här med tvånget från EU. Det stämmer att direktiv därifrån är tvingande. Medlemsländerna måste införa dem. Absolut. Men, här är kruxet: EU får egentligen inte stifta direktiv som går emot de mänskliga rättigheterna. För att travestera det inlägg av Johan Linander som citeras i Staffans blogginlägg: Det finns inte någon paragraf i Lissabonfördraget som ger möjlighet att i stället för att respektera medborgarnas rätt till integritet tvinga medlemsländerna att göra slarvsylta av den rätten.
Ur det perspektivet är det, precis som vi skriver i artikeln, inte så att Sverige skulle vara den som begår det stora misstaget genom att välja en okonventionell väg.
Att vi skulle ta i så att vi spricker när vi säger att de riksdagsledamöter som röstar för att införa en grundlagsvidrig och integritetskränkande lag förlorar vårt förtroende har jag också svårt att se. Det är väl i det snaraste fullt naturligt.
Staffans idé om att vi skulle tappa trovärdighet om vi faktiskt röstade nej är också underlig. Hans argument tycks vila på att vi då sviker regeringen och vår tidigare hållning. Men det stämmobeslut som han själv citerar, som handlar om att vi som parti ska skjuta upp införandet (och ja, detta måste självklart läsas tillsammans med beslutet som fattades under EU-kapitlet, där det åter igen bekräftades att vi är emot direktivet som sådant), fattades med full medvetenhet om situationen. Är det något som får oss att tappa trovärdighet är det när vi inte klarar av att driva en konsekvent linje, när vi sätter en gammal regeringsöverenskommelse före medborgarnas mänskliga rättigheter och påståenden om att stämmobeslut inte betyder vad som står i dem.
CUF:s åsikt står fast. Det enda rätta som en centerpartistisk riksdagsledamot kan göra den 21 mars, är att rösta nej till implementeringen av datalagringsdirektivet.
onsdag, februari 29, 2012
Riksdagsledamöterna måste rösta nej till DLD!
Riksdagsgruppen beslutade nu att låta Johan Linander godkänna det lagförslag som via Justitieutskottet kommer läggas fram för riksdagen om datalagringsdirektivets implementerande i Sverige.
Det är en besvikelse för mig, men jag kan bara säga som jag säger på vår hemsida: Det är inte acceptabelt att man kränker mänskliga rättigheter bara för att det är ett krav från EU. Varje enskild ledamot han ett ansvar att respektera den grundlagsfästa rätten till personlig integritet och Europakonventionens skydd för privatlivet. Framförallt inte när vi har ett stämmobeslut som tydligt säger att vi ska fördröja implementeringen!
This ain't over 'til the fat lady sings. Och det gör hon, enligt mina uppgifter, den 21 mars.
Det är en besvikelse för mig, men jag kan bara säga som jag säger på vår hemsida: Det är inte acceptabelt att man kränker mänskliga rättigheter bara för att det är ett krav från EU. Varje enskild ledamot han ett ansvar att respektera den grundlagsfästa rätten till personlig integritet och Europakonventionens skydd för privatlivet. Framförallt inte när vi har ett stämmobeslut som tydligt säger att vi ska fördröja implementeringen!
This ain't over 'til the fat lady sings. Och det gör hon, enligt mina uppgifter, den 21 mars.
torsdag, november 11, 2010
Datalagringsdirektivet - lagrådsremissen
Så har regeringen, eh, äntligen släppt lagrådsremissen till införandet av det fruktade datalagringsdirektivet. Jag har enbart skummat vissa delar än så länge, men kan ändå inte låta bli att uppröras. (Och jag började alltså skriva detta i torsdags. Skiten förstör min blogglust.)
"Lagring av trafikuppgifter för viss typ av kommunikation har i många medlemsstater visat sig vara ett nödvändigt och effektivt redskap för de brottsbekämpande myndigheterna", skriver man på sidan 12 i remissen. Utan någon hänvisning, naturligtvis. Antagligen eftersom det inte stämmer. Speciellt inte om man tittar på det ur ett kostnadseffektivt perspektiv. Även om staten lämpar över lagringskostnaderna på privata bolag kommer det att bli dyrt. Ja, för oss skattebetalare. Råkar vi dessutom vara konsumenter av någon typ av elektronisk kommunikation kanske vi får se posten "Övervakningsavgift" på fakturan framöver. För den genomsnittlige svensken lär det bli billigare att betala böterna till EU för att vi inte infört direktivet, än att införa det.
Direktivet är också på väg att implementeras vid en rätt konstig tidpunkt. EU utvärderar det, och Europadomstolen ska snart till att pröva om det strider mot artikel 8 i Europakonventionen om de Mänskliga Rättigheterna - den som skyddar rätten till privatliv. För en sak har regeringen rätt i; något grundlagsskydd för medborgarnas integritet ur den aspekt som aktualiseras i direktivet finns ingen annan stans.
Det beror dock enbart på formuleringen av paragraf 6, kapitel 2 i Regeringsformen. I realiteten är det naturligtvis extremt integritetskränkande att lagra uppgifter om vem som kommunicerat - eller försökt kommunicera - med vem och varifrån. Ja, det är själva lagringen som är kränkningen, inte det faktum att polisväsende då och då använder sig av uppgifterna. Jämför gärna med vad lagrådet påpekade när FRA-lagen var under uppsegling. Hos vem uppgifterna lagras är också irrelevant - det blir inte bättre av att de finns hos privata bolag. Det finns en anledning till att vi idag inte tillåter dem att spara uppgifterna längre än vad som krävs för fakturering av kunderna.
Min förhoppning är att lagrådet vågar sig på en skarp kritik av det framlagda förslaget, men också att det stoppas av de riksdagsledamöter som sitter för Alliansen som jag är övertygade om inte vill införa detta. Jag förstår att det skulle bli svårt. Jag förstår att man oroar sig över relationerna till EU om man vägrar nu när en proposition ändå börjat läggas fram. Jag förstår att det interna trycket är enormt, och jag förstår att det kunnat bli ännu värre om oppositionen segrat i valet. Det finns dock människor i riksdagen vars ryggrader jag hyser stor tilltro till. Jag hoppas att de inte böjer sig.
"Lagring av trafikuppgifter för viss typ av kommunikation har i många medlemsstater visat sig vara ett nödvändigt och effektivt redskap för de brottsbekämpande myndigheterna", skriver man på sidan 12 i remissen. Utan någon hänvisning, naturligtvis. Antagligen eftersom det inte stämmer. Speciellt inte om man tittar på det ur ett kostnadseffektivt perspektiv. Även om staten lämpar över lagringskostnaderna på privata bolag kommer det att bli dyrt. Ja, för oss skattebetalare. Råkar vi dessutom vara konsumenter av någon typ av elektronisk kommunikation kanske vi får se posten "Övervakningsavgift" på fakturan framöver. För den genomsnittlige svensken lär det bli billigare att betala böterna till EU för att vi inte infört direktivet, än att införa det.
Direktivet är också på väg att implementeras vid en rätt konstig tidpunkt. EU utvärderar det, och Europadomstolen ska snart till att pröva om det strider mot artikel 8 i Europakonventionen om de Mänskliga Rättigheterna - den som skyddar rätten till privatliv. För en sak har regeringen rätt i; något grundlagsskydd för medborgarnas integritet ur den aspekt som aktualiseras i direktivet finns ingen annan stans.
Det beror dock enbart på formuleringen av paragraf 6, kapitel 2 i Regeringsformen. I realiteten är det naturligtvis extremt integritetskränkande att lagra uppgifter om vem som kommunicerat - eller försökt kommunicera - med vem och varifrån. Ja, det är själva lagringen som är kränkningen, inte det faktum att polisväsende då och då använder sig av uppgifterna. Jämför gärna med vad lagrådet påpekade när FRA-lagen var under uppsegling. Hos vem uppgifterna lagras är också irrelevant - det blir inte bättre av att de finns hos privata bolag. Det finns en anledning till att vi idag inte tillåter dem att spara uppgifterna längre än vad som krävs för fakturering av kunderna.
Min förhoppning är att lagrådet vågar sig på en skarp kritik av det framlagda förslaget, men också att det stoppas av de riksdagsledamöter som sitter för Alliansen som jag är övertygade om inte vill införa detta. Jag förstår att det skulle bli svårt. Jag förstår att man oroar sig över relationerna till EU om man vägrar nu när en proposition ändå börjat läggas fram. Jag förstår att det interna trycket är enormt, och jag förstår att det kunnat bli ännu värre om oppositionen segrat i valet. Det finns dock människor i riksdagen vars ryggrader jag hyser stor tilltro till. Jag hoppas att de inte böjer sig.
tisdag, mars 02, 2010
Datalagringsdirektivet: Valet avgör
Dagens mest glädjande nyhet kommer ifrån Tyskland - där har nämligen konstitutionsdomstolen förklarat att implementeringen av datalagringsdirektivet är oförenligt med Tysklands grundlag.
Sverige har som bekant inte implementerat direktivet - ännu. Vi har dock ingen författningsdomstol som skulle kunna sätta stopp för en sådan implementering heller. I mångt och mycket kommer valet i höst avgöra vad som händer.
Efter att miljöpartiet svikit sin tidigare linje - det vill säga, ett klart nej - så kan man alltså utesluta att detta kommer att bli en blockfråga. Medborgarnas hopp står till enskilda personer, och inte till partier.
Centerpartiets linje är förvisso att direktivet ska omförhandlas, bli frivilligt och sedan inte implementeras i Sverige. Problemet där ligger snarare i att det finns rätt oliberala partier i Alliansen, som saknar de grundläggande principerna om respekt för medborgarna, deras rätt till personlig integritet och oskuldspresumtion. Förvisso skulle ett Centerparti med fler röster i ryggen ha en starkare förhandlingsposition, men det räcker inte.
Det kommer att hänga på vilka personer som röstas in i riksdagen. Det kommer att hänga på att dessa personer är beredda att rösta nej, oavsett vilken regeringskonstellation det blir.
---
Mark Klamberg, Scaber Nestor, Annika Beijbom, Farmor Gun, Rick Falkvinge, HAX, Opassande.
Sverige har som bekant inte implementerat direktivet - ännu. Vi har dock ingen författningsdomstol som skulle kunna sätta stopp för en sådan implementering heller. I mångt och mycket kommer valet i höst avgöra vad som händer.
Efter att miljöpartiet svikit sin tidigare linje - det vill säga, ett klart nej - så kan man alltså utesluta att detta kommer att bli en blockfråga. Medborgarnas hopp står till enskilda personer, och inte till partier.
Centerpartiets linje är förvisso att direktivet ska omförhandlas, bli frivilligt och sedan inte implementeras i Sverige. Problemet där ligger snarare i att det finns rätt oliberala partier i Alliansen, som saknar de grundläggande principerna om respekt för medborgarna, deras rätt till personlig integritet och oskuldspresumtion. Förvisso skulle ett Centerparti med fler röster i ryggen ha en starkare förhandlingsposition, men det räcker inte.
Det kommer att hänga på vilka personer som röstas in i riksdagen. Det kommer att hänga på att dessa personer är beredda att rösta nej, oavsett vilken regeringskonstellation det blir.
---
Mark Klamberg, Scaber Nestor, Annika Beijbom, Farmor Gun, Rick Falkvinge, HAX, Opassande.
tisdag, februari 10, 2009
1900-talet ringde, de vill ha tillbaka sitt skräckscenario
Okej, det börjar bli löjligt nu. Lex Orwell är genomklubbad. IPRED kommer med största sannolikhet att innebära enorma kränkningar av den personliga integriteten. Och så det här: Datalagringsdirektivet.
Bråkar din fru ofta med dig och hävdar att du inte ringde och sa att du skulle bli sen till middagen? Tja, vi kan inte säga exakt vad du sa, men vi vet att du ringde hem kl. 17:03 och att någon svarade den där eftermiddagen för ett och ett halvt år sedan. Undrar du om du skickade de där mailen i slutet av arbetsdagen? Ingen fara, vi har datan. Är du rädd att du inte bara lyckades skicka pinsamma fylle-sms i lördags, och dessutom lyckats radera dem, görandes det omöjligt för dig att be om ursäkt? Problem solved. Du skickade tre till nummer X, tjugofyra till nummer Y (säker på att du har lagt ner henne, verkligen? För det verkar lite intensivt...) och ett till Z.
1984, anyone?
HAX | Mårtensson | Johanna Nylander | Christian Engström
Bråkar din fru ofta med dig och hävdar att du inte ringde och sa att du skulle bli sen till middagen? Tja, vi kan inte säga exakt vad du sa, men vi vet att du ringde hem kl. 17:03 och att någon svarade den där eftermiddagen för ett och ett halvt år sedan. Undrar du om du skickade de där mailen i slutet av arbetsdagen? Ingen fara, vi har datan. Är du rädd att du inte bara lyckades skicka pinsamma fylle-sms i lördags, och dessutom lyckats radera dem, görandes det omöjligt för dig att be om ursäkt? Problem solved. Du skickade tre till nummer X, tjugofyra till nummer Y (säker på att du har lagt ner henne, verkligen? För det verkar lite intensivt...) och ett till Z.
1984, anyone?
HAX | Mårtensson | Johanna Nylander | Christian Engström
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
