Till att börja med vill jag be Martin, den liberala misantropen om ursäkt. Jag röstade på centerpartiet i din omröstning om vilket parti som var mest liberalt, och får därför nog säga att jag bidragit till ditt partival. Förlåt. Mitt enda försvar är att jag aldrig anade detta.
Vidare så är jag mycket, mycket besviken. Annie och Fredrick har verkat som ledstjärnor för CUF, de har gjort ungdomsförbundet till det (någorlunda) liberala förbund det är idag. Till skillnad från min min ordförande så kan jag inte vara stolt över dem. Att vara principfast i fråga om marknadshyror är ingen konst, att vara det när det verkligen gäller - ja, det är mycket svårare. Jag har många åsikter om dem som jag nu kommer att behöva tänka över.
Framförallt undrar jag dock; vad fick de för oss? De sålde vår integritet - men för vad? Jag vägrar tro att det var för en domstolsliknande myndighet. Har försökt nå Annie, men hon verkar förståeligt nog ha mobilen avstängd idag. Fredricks nummer saknar jag. De kan inte ha sålt oss för en domstolsliknande myndighet! Vad hade de? Jag står svarslös.
Allting har blivit så mycket svårare nu. Taktiskt sett är ju detta ett av efterkrigstidens största hjärnsläpp! Förändrigarna är marginella. Sossarnas förslag hade inte varit så mycket värre. Vi hade kunnat köpa oss tid - nu har Allias för (mot?) Sverige skrivit under sin dödsdom. Varför?
Jag våndas över att mitt parti deltagit i detta beslut. Jag överväger allvarligt att lämna det - det enda som hindrar mig är tragiskt nog taktik. Jag vill riva upp den här lagen. Fan, jag TÄNKER riva upp den här lagen! För att göra det behöver jag dock hamna i riksdagen. Därför vänder jag mig nu till er, kära läsare; vad är taktiskt bäst? Att fortsätta inom centern, att förändra partiet och att försöka kryssa sig in på dess mandat, eller att söka sig till ett okänt parti med minimal chans att ta sig in?
Förresten, Annie och Fredrick, jag skulle vilja tillägna er låt. Berätta vad ni fick betalt! Jag vill inte behöva överge er.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Skönt att någon cufare vars blogg jag läser inte kör stilen att "det bästa vore förstås ett nej men bla bla tur att vi fick in något extra"...
Angåendet centerpartier så vetifan. Det känns ju fortfarande som om alla centerpartister utom just de i riksdagen faktiskt var genuint emot det här förslaget. Själv kommer jag förmodligen inte vilja ha med dem att göra om det står samma människor på röstlistorna 2010 som sitter där idag.
Hej Hanna.
Jag godtar din ursäkt, men den är lyckligtvis helt onödig. Att gå med i centerpartiet är fortfarande ett av de bästa beslut jag gjort, trots det här. Även om allt detta får mig att (liksom dig själv och många andra av de partikamrater som jag känner) att ifrågasätta medlemsskapet, så betyder det inte att jag ångrar beslutet.
Besvikelsen är stor, fast mest mot partiet och regeringen. Hur kan man rösta igenom ett så vedervärdigt förslag, med eller utan "kontrolldomstol"? Jag trodde att vi hade fått en liberal regering. Jag trodde att jag gått med i ett liberalt parti.
Fast det senare är ju trots allt det som får mig att tveka. För de flesta som jag pratat med inom partiet (inte alla, men de allra flesta) är ju emot förslaget. Flera skrev på mitt medlemsinitiativ. Ändå krävde partistyrelsen ledamöternas lydnad i att rösta FÖR förslaget. Det är något, helt enkelt, som inte stämmer. En diskrepans mellan partistyrelse och "baglandet" som man säger på danska (ung. "gräsrötterna").
Det intressanta är inte främst varför Annie och Fredrick röstade för, utan varför NÅGON gjorde det. Om man säger "Statministern och partitopparna är inte liberaler, de är bara intresserade av makt", kanske man har en poäng, men gör ändå en alltför enkel analys.
Jag är inte konspiratoriskt lagd, men såna här omvälvande reformer tillkommer inte bara för att någon "känner för det". Hursomhelst avstår jag från att kasta skit eller försöka analysera de olika ledamöternas motiv i frågan. Det leder ändå ingen vart.
Som jag ser det, är FRA inte den stora frågan, utan grundlagen och skyddet för våra rättigheter. Bristerna i dessa gjorde att förslaget kunde gå igenom till att börja med.
För det första måste vi införa ett valsystem där riksdagsledamöterna ENDAST är ansvariga inför väljarna, aldrig inför partiet. Då kan de rösta efter det mandat som väljarna gett dem, inte efter partipiskans diktat.
För det andra, måste vi få en ordentlig lagprövning. Denna lag strider mot RF, Europakonventionen, med mera men det saknar betydelse just eftersom vi inte har någon ordentlig lagprövning (mycket riktigt släppte lagrådet igenom förslaget). Vi behöver en konstitutionsdomstol. Lagar som strider mot våra rättigheter, som de är formulerade i RF, skall inte kunna godkännas.
Båda dessa reformer hade alltså ensamma lett till att förslaget fallit. Vi behöver båda.
Mina ögon har verkligen öppnats för detta faktum, inte minst sen jag blev medlem i partiet. Detta är det enskilt viktigaste som vi behöver göra i detta land. Allt jag företar mig vad gäller politiskt arbete hädanefter kommer utgå från detta faktum, och den politiska plattform jag väljer kommer inte vara något undantag från detta.
Jag har ännu inte kommit till något slutgiltigt beslut, men jag har för ögonblicketsvårt att se någon bättre plattform för rättighetsstärkande reformer som dessa än centerpartiet.
Slutligen: Visst fan är jag besviken. Men det ska du alltså inte må dåligt över.
Jag har sagt det förut och säger det gärna igen; be din mor och far att adoptera mig så att jag kan rösta på dig om två år. Det är du värd.
Jag ska hålla mig så kortfattad, jag vet att jag inte behöver utveckla mig mer än så: du kommer aldrig sälja mitt hjärta. Det vet jag.
Det svenska politiska systemet är konstruerat av ledningarna för de etablerade partierna i syfte att ge fördelar till ledningarna för de etablerade partierna. Det är mycket lättare att arbeta internt i ett parti än att bygga upp ett nytt. Det tar decennier av målmedvetet arbete att göra ett nytt parti valbart. Vi har sett kristdemokraterna göra det och sverigedemokraterna är på väg.
Det är upp till den egna partiorganisationen vilken överenskommelse man har med de personer man vill ha på sin riksdagslista och när man vill stödja de som går emot partilinjen.
Valmanskåren har i Sverige däremot ett mycket begränsat inlytande. Mer begränsat än i de flesta västländer. Detta var ett medvetet val. När personvalen avskaffades 1909 så var det explicit därför att man inte ville ge för mycket inflytande åt de obildade massorna som i och med rösträttsvidgningen för första gången blev en maktfaktor. Det var bättre att hålla makten i partierna, resonerade man.
Man behöver inte hamna i riksdagen för att riva upp lagar. Man kan öva tryck utifrån också. Redskapet för det bör vara ett annat parti. Förändra inifrån gör en i någon mån medskyldig. FRA-partier bör överges till förmån för integritetspartier.
http://blogg.aftonbladet.se/3180
Hej Hanna
Får helt enkelt instämma med Hellström ovan. Det är rätt skönt med CUFare som inte sluter upp helhjärtat bakom det som Centern i RD gjort. Lika upplyftande som jag hoppas att det kommer att bli att se de socialdemokratiska unga sätta press på vårt folk i RD att riva upp lagen när vi (förhoppningsvis) vinner 2010. ;-)
Skämt åsido är det verkligen så att ungdoms- och studentförbunden behövs i de här frågorna, tom med mer än i andra frågor. Vi tycks vara de delar av våra partier som har de sundaste och minst maktfullkomliga inställningen till övervakning, oavsett partifärg.
Och Martin, jag tycker den debatt som du och andra initierar ang. konstitution och författningsdomstol är viktig. Även om jag står på "andra sidan" i den debatten är det en rätt viktig debatt. För trots att jag inte vill ha ett EU-liknande (eller amerikaniserat) system med författningssystem står det klart att det svenska systemet gör att våra grundlagar är lite väl lätta att åsidosätta.
//Catti
Skicka en kommentar