Religionsfriheten står över Danielssons smak

Staffan Danielsson och Lennart Pettersson, båda centerpartister måste man väl erkänna, har motionerat om att förbjuda burka och nikab på allmän plats. Det är, för att använda ett milt uttryck, fullständigt upp åt väggarna. Naturligtvis har de båda herrarna ingen rätt över huvud taget att bestämma hur andra ska klä sig - lika lite som de har något att säga till om när jag har kortkort ska de få bestämma när någon vill skyla hela sin kropp.

Kanske kan man ha viss förståelse för Danielssons och Petterssons ståndpunkt. Herrar tenderar nämligen att dra sig mer åt den konservativa, klåfingriga ideologin ju äldre de blir. Det må låta fördomsfullt, men jag tycker mig ha en del empiriska exempel som stödjer min tes.

Vad som är riktigt beklämmande är dock när den annars fantastiska Stefan Lundqvist jublar åt förslaget. Han har annars varit en av mina vapendragare när det gäller sexköpslagsfrågan och har inte fallit för argumentet att inga horor kan vara lyckliga. Nu skriver han istället "Tror någon, på fullaste allvar, att någon VILL gå klädd med ett tält på kroppen?" Ja Stefan, religion får nämligen människor att vilja de underligaste saker. Att bestämma över andras klädsel är ett exempel.

Läs också Magnus Andersson, Johan Pettersson, Per Ankersjö, Johan Hedin på Peace, Love and Capitalism, Abir Al-Sahlani och Stina på Centralt.

Alla människors lika värde

Jag kan inte påstå att jag lider av en särskilt positiv inställning till tro. Det gör man nämligen i kyrkan. Nej, men skämt åsido, det religionen erbjuder, om något, är väl en sorts tröst och mening för människor som inte lyckas se sig själva och sin egen lycka som värdefulla utan behöver något annat.

Det tror jag att religiösa företrädare är väl medvetna om, också. Därför gillar jag inte när de försöker göra anspråk på annat.

På DN Debatt skriver en rad av den nämnda sorten att demokrati och rättssamhälle skulle ha sin grund i, håll i er nu, "kristen människosyn och dess betoning av allas lika värde".

Nu har jag faktiskt läst Bibeln. Det där är bullshit, och bevisen finns svart på vitt. Kvinnor, homosexuella och människor med annat etniskt ursprung fördöms både i Gamla och Nya Testamentet. Paulus verkar därtill haft en enorm aversion mot att människor hade sex med varandra.

Man får babbla på om "kärleksbudskapet" hur mycket man vill, faktum är att Moder Teresas "solidaritet" med världens fattiga bestod i att hon tillsammans med resten av kristendomen glorifierar lidande och offer. Faktum är att religionen ytterst motvilligt anpassat sig till utvecklingen - även om debattartikelns författare inte vill bli uppfattade som homofober så verkar de fortfarande tro att diskriminerande lagar är okej så länge man inte "tar till våld mot homosexuella". Är det kärlek? Nej.

Religionen bör vara ärlig med vad den erbjuder; en mening till dem som inte klarar av att se sig själva som värdefulla, en tröst till dem som ser men inte vill eller vågar handla. För den som tycker att det vore obehagligt att vara uppbyggd av atomer, framevolutionerade genom årtusenden så erbjuder religion en känsla av att vara skapad med flit av något "större". För den som inte ser sin egen lycka som ett mål erbjuder religionen andra saker att kämpa för. För den som skräms av slump och fri vilja erbjuder religionen något allsmäktigt.

Som George Bernard Shaw en gång sa: Det faktum att en troende är lyckligare än en skeptiker säger inte mer än att en berusad människa är lyckligare än en nykter.
Religionen har säkert en fortsatt viktigt roll att fylla för dem som tycker att verkligheten som sådan är lite väl skrämmande - men den bör begränsa sig till den rollen och inte göra anspråk på att tvinga andra människor att också, ehr, supa ner sig.

Darwin Day

Jag var mycket underlig som tioåring. Jag tyckte det var självklart att gud existerade, ansåg att datorer var förfärliga och i en enkätundersökning förklarade jag att serviceyrken var dåliga, eftersom de gjorde människor lata. De tio år som följt sedan denna tid har tack och lov varit en intellektuell och politisk resa mot insikt och liberalism.

Tråkigt nog verkar dock många stå kvar på mitt tioårsstadium. Nu i veckan förklarade en kristdemokratisk riksdagsledamot (!) att statsministern borde avsluta sina tal med "Gud välsigne Sverige". Därför är den här dagen värd att uppmärksamma lite extra. Det är nämligen Charles Darwins 200-årsdag.

Darwin ligger bakom vår förståelse av evolutionen och det naturliga urvalet. Han syboliserar en brytning med religionen till förmån för vetenskapen, en brytning som ännu inte är fullbordad men tack och lov väl påbörjad.

Darwins gärning har, i min mening, också spillt över på den politiska planhalvan. När religionen inte längre fick monopol på sanningen kunde nya ideologier och nya ideal som dykt upp växa sig starka. När gud inte längre är skaparen har han inte längre legitimitet för sitt styre.

Idag firar jag med pannkakor - jag firar vetenskapens framsteg, förnuftets seger över mystiken och politikens separation från religionen. Dessutom jobbade han visst bra med daggmaskar.

Rapport från insidan

Idag har min lillebror Filip konfirmerats. Det var på det hela taget en intressant upplevelse.

Förutom den där panikkänslan av att shit, folk tror verkligen på gud, så upptäckte jag något lite småskrämmande i psalm 682. Eller, något och något, hela texten lyder ungefär "icke genom någon människas styrka eller kraft ska det ske, utan genom min Ande, säger Herren". Å andra sidan, det kanske bara ligger i religionens natur att ta sig sådana individfientliga uttryck.

För övrigt har någon typ av miljöengagemang tagit slagit rot i kyrkan. Redovisningen som konfirmanderna företog sig bestod till femtio procent av budskapet att vi måste "ta ansvar för herrens skapelse". Min egen lillebror fick dessutom den tveksamma äran att berätta om "Jesu räknesätt" - ni vet, fem fiskar och nio bröd uttdelat till 5000 människor. Nog för att han skötte själva talandet med bravur, men tack och lov är hans egen kommentar till det hela "wierd".

Konsekvent av Leijonborg

Dagens stora nyhet verkar vara att staten vill finansiera imamutbildningar i Sverige. Själv kan jag faktiskt se det positiva i det; det öppnar för ytterligare konsekvens vad det gäller statens ställning till olika religioner. Hur många utbildningar om kristendom finns inte i Sverige? Dessa frodas i våra högskolor och universitet, är det någon som protesterar? Då ska det väl inte vara så farligt med utbildningar som rör islam heller.
En blogg vill att saker som demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet ska förklaras på utbildningen. Personligen hoppas jag att alla som gått i skolan förstår dem - för inte är islam värre än någon annan religion på de områdena. Ta kristendomen. Vad har folk gjort i dess namn? Startat krig, dödat, moraliserat och tystat människor som inte slöt upp i leden. Häxprocessen, någon? Kommer ni ihåg den? Ni vet, här i Sverige pekades folk ut av barn och dödades eftersom kyrkan inte ville förlora sin makt. Om staten ska finansiera utbildningar om kristendomen så är det inte mer än rätt att den finansierar imamutbildningar också. Det kallas konsekvens.