Civilkuragelagen är ännu ett steg närmare 1984

Precis som Rick Falkvinge påpekar borde man kalla den nya civilkuragelagen vid sitt rätta namn; angiverilagen. Jag var dock väldigt trött igår när jag bloggade, det får tjäna som någon sorts ursäkt.

I vilket fall som helst ringde DN idag, och resultatet finns att läsa här. Jag är uppriktigt sagt oroad över den här utvecklingen. Är regeringens mål helt plötsligt 1984 fast på riktigt? De vill själva övervaka oss, och göra det brottsligt att inte övervaka varandra.

En människa har i kommentarerna till min förra bloggning bemödat sig med att argumentera emot. Patrik "BP" Andersson, som han kallar sig, säger att det är "djupt omoraliskt är att inte tala om att friheter och rättigheter också medför plikter och skyldigheter. En sådan sak är att inte låta en annan människa råka illa ut utan att göra vad *du* kan för att hindra det."
Jag är beredd att hålla med till en viss gräns. Naturligtvis kan man hävda att man ha en moralisk skyldighet att hjälpa andra - men steget därifrån till juridisk skyldighet är ungefär lika stort som att utvidga FRA:s spaningsbefogenheter till kabelburen kommunikation.
De skyldigheter som friheter och rättigheter primärt innebär är dock att respektera dem. Staten är sedan till för att åtgärda brott mot dem. Annars har vi anarki.

Sedan tar han upp mina punkter, i en något annorlunda ordning. Eftersom jag inte vill vara oartig, håller jag mig till hans.

3. PBPA:"Det är ytterst få människor som är oförmögna att vare sig be någon sluta eller ringa ett larmsamtal till polisen och göra sig tillgängliga som vittnen. Även detta är ingripanden. Men om vittnen hotas till livet då? tja, i så fall får det väl bli tvång på att riskera livhanken. Något som är oerhört mycket farligare än både gnagare, Bandidos och RAF är när ett helt folk skräms till tystnad, eftersom det då ges fritt spelrum för både statsmakten och den undre världen att göra vad det vill utan att någon säger "stopp"."
Reflektion: Kommer ingripanden verkligen att definieras som att ringa 112 i lagtexten? Vad händer om man har slut på batteri i mobilen? Räcker det verkligen att be någon sluta? Ska människor alltså kunna försäkra sig mot lagens verkan genom att gå runt och säga "låt bli!" hela tiden? Vad är då poängen med den?
Naturligtvis är det farligt att folk skräms till tystnad. Men det är fortfarande statens uppgift att skydda sina medborgare, genom exempelvis vittnesskydd. Oskydliga ska inte offras för att de skyldiga ska kunna straffas.
För övrigt betvivlar jag starkt att någon skulle ingripa eller vittna mot organiserad brottslighet på grund av den här lagen. Kan de skrämmas till tystnad i rättssalarna kan de skrämmas iväg från en brottsplats.

4. PBPA: "Det här problemet finns redan i Brottsbalken, närmare bestämt 24:e kapitlet. Visst har det förekommit tveksamma dommar, men över lag måste jag medge att mina föredommar på det området kommit på skam."
Reflektion: Alltså, det handlar om ansvarsfrihet vid exempelvis nödvärn. Jag erkänner villigt att jag inte läst några domar i ämnet, och visst kan det hända att just denna lag används legitimt, men här är problematiken ändå något annorlunda. Inget tvingar dig (än så länge) att försvara dig när du blir angripen. En civilkuragelag tvingar dig däremot att ingripa.

2. PBPA: "Tja, med tanke på hur det ser ut idag kan det gå åt bägge håll... Skulle du vara mer benägen att vittna om du visste att hjälp kommer om du ropar eller inte?"
Reklektion: Här rör det sig om viljan att vittna, något jag tror kommer att minska. Att en lag existerar är inte någon garant för att den kommer att föjlas - hade den varit det hade vi inte behövt några vittnen, eftersom inga brott begåtts. Och frågan är fortfarande, skulle någon bli mer benägen att vittna om hon/han visste att det innebar böter?

1. PBPA: "Svåraste frågan faktiskt. Återigen torde prejudikaten för BrB 24 vara det som ligger närmast till hands."
Reflektion; Det som diskuteras är bevittnandet av något man inte insett är en brottslig handling. Ingriper man inte, ska det vara brottsligt? Precis som punkt fyra så handlar det om en laglig skyldighet att ingripa. BrB 24 är snarare... tvärt om.

Brasklappen handlar om att man måste studera det slutgiltiga förslaget för att avgöra om denna lag är bra eller inte. Jag hävdar bestämt motsatsen. En lag som på något vis tvingar människor till något annat än att respektera de grundläggande fri- och rättigheterna (alltså inte några s.k. "sociala rättigheter" då dessa står i motsats till de förstnämnda) är per definition dålig. En lag som denna, som tvingar vanligt folk att bli oavlönade poliser och angivare, är idiotisk.

För det känns obehagligt mycket 1984. Alla blir angivare. Alla blir poliser. För samma resonemang som kunde appliceras på FRA-frågan kan i allra högsta grad appliceras här: Vem bestämmer vad som är brottsligt? En sådan här lag sätter vapnen i händerna på folk som vill inskränka våra fri- och rättigheter.