FReAk out!

Bortsett från att jag alltid tyckt att det är djupt omoraliskt att på något vis avlyssna andra människors samtal eller för den delen läsa andras post, dagböcker och sms, så har jag inte varit särskilt insatt i FRA-debatten, och kan väl inte heller riktigt säga att jag är det. I stort sett verkar förslaget dock innebära att försvarets radioanstalt ges tillåtelse att avlyssna internettrafik och telefonsamtal som på något sätt rör sig utanför Sveriges gränser - exempelvis skulle de kunna granska Google-sökningar och läsa allt som finns på din hotmail. Lustigt nog verkar förslaget också innebära att Finland inte längre kommer att kunna koppla telefonsamtal till Sverige - avlyssningen är nämligen förbjuden i finsk lag.

Man kan ju tycka precis vad man vill om det - personligen tycker jag att det är en kränkning av den personliga integriteten av mycket värre karaktär än när min lillebror snodde min dagbok. Min lillebror har nämligen en mycket begränsad makt över mig (bestående i huvudsak av överlägsen fysisk styrka). Staten däremot... Staten har rätt att kasta dig i fängelse, staten har rätt att frånta dig dina ägodelar, staten har också rätt att, om än i begränsad omfattning, hindra din yttrandefrihet. Staten kan vara mycket farlig för den enskilde individen.

Nu är jag inte mycket för konspirationsteorier, men det finns något som oroar mig. Det är bristen på garantier för att de begränsningar som förslaget ändå innehåller inte ska överträdas. Varför? Tja, ta bara en titt på Rick Falkvinges avslöjande (eller, för all del, lyssna på det). Dåvarande överdirektören för FRA, Anders Wik, förklarar att det uppdrag FRA utför idag strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Om den högsta ledningen är medveten om detta (för man får ju ändå förutsätta att den verkställande direktören har upplysts om detta av den tydligen juridiskt bevandrade Wik) och ändå fortsätter, vad har vi för garanter för att övergrepp som dessa inte kommer att ske igen?

Det är närapå en skandal att dagspressen inte uppmärksammat det hela än, men en verklig skandal är det att riksdagen kommer att rösta igenom förslaget. Dessutom är det en besvikelse att se hur två människor som jag upplever som oerhört rakryggade, Fredrick och Annie, inte står upp emot det. Fredrick förklarar att konsekvenserna blir för jobbiga, och Annie berättade redan förra gången att hon ansåg att tillräckligt många "kuddar [...] för den personliga integriteten" ingick i förslaget. Jag misstänker att partipiskat svingats rätt ordentligt. Det är emellertid ingen ursäkt. Man riskerar inte svenska folkets integritet bara för att man inte vill behöva sitta själv på fikarasterna! Ja, det kan bli slutet för ert inflytande i riksdagen - men i sådant fall, vilket slut! Egentligen finns nog bara en sak att säga, och det är vad Jonatan i Bröderna Lejonhjärta säger: "Det finns saker som man måste göra, trots att det är farligt, för annars är man ingen människa... utan bara en liten lort". Man har alltid chansen att välja vad man vill gå till historien som.