torsdag, november 20, 2008

Sexköpslagen hjälper inte de prostituerade

I fredags hade länstidningen där hemma en ledare med titeln det finns inga lyckliga horor. Den innehöll ohederlig debatteknik och rena felaktigheter, varför jag naturligtvis försökte svara på den. Det var lättare sagt än gjort. Inte för att det är några problem att skriva, utan för att LT är osammarbetsvilliga och verkar vilja strypa debatten. (Jag förstår inte den där meningen, då kan jag inte publicera den! Kalle har inte plats på ledarsidan! En replik får innehålla max 1 200 tecken! Herrejisses..)
Vanligen publiceras kommentarer på ledarna på själva ledarsidan - eller på debattsidan. Min kommentar, som jag dessutom fick korta ner vansinnigt mycket, hamnar på insändarsidan.

Tack för den.

Eftersom det nu blev som det blev får jag helt enkelt publicera hela mitt svar här istället. Som följer, alltså.

I en ledare den 14 november skriver Sofie Wiklund om att en europaparlamentariker våldtagit en prostituerad och sedan påstått att detta inte var våldtäkt då han betalat för samlaget. Detta hävdar hon visar att de som förespråkar en slopad sexköpslag anser att en prostituerad inte kan våldtas. Den svenska sexköpslagen, impliceras det, är bra för de prostituerade.

Det stämmer inte.

Till att börja med känner jag inte till någon som hävdar att sexarbetare inte kan våldtas. En våldtäkt är alltid en våldtäkt, oavsett om förövaren betalar offret. Guilt by assocciation, den debatteknik Wiklund här använder sig av, är ohederlig och kommer alltså att lämnas utan hänseende.

Vidare så hjälper inte sexköpslagen, eller kopplerilagen för den delen, mot de problem som sexarbetare möter i sin vardag. Tvärt om! Den som hyr ut en lägenhet till någon som arbetar med sex, döms för koppleri, och oavsett om barnen kommit i kontakt med förälderns arbete, eller ens känner till det, så är sociala förvaltningen skyldiga att tvångsomhänderta dem. Den sexarbetare som går till polisen och anmäler en våldtäkt, ett rån eller en misshandel riskerar alltså att förlora sitt hem och sina barn, men med en poliskår som löser knappt 6% av de vanligaste brotten finns inte mycket att hoppas på. Människor som många gånger alltså redan befinner sig i en utsatt situation kan med andra ord inte räkna med att få någon hjälp från samhället.

I socialstyrelsens rapport Kännedom om prostitution står det dessutom att läsa att man inte hittat något som tyder på att sexköpslagen har minskat prostitutionens omfattning i Sverige – däremot verkar inslaget av hallickar ha ökat sedan införandet, något som tyder på att också andelen traffickingoffer har ökat. Detta är troligen orsakat av att lagen tvingat branschen under jord, och därför knutit den närmare till övriga kriminella nätverk och brottsutövare.

Vad kan man då göra för att hjälpa sexarbetare som inte vill vara kvar i sexbranschen? Exemplet Nya Zeeland är talande. Där avkriminaliserades prostitution 2003 och situationen för sexarbetarna har redan avsevärt förbättrats.

Slutligen bör kanske den retoriska frågan ställas; vem är det som reducerar sexarbetare till att vara endast kroppar? De som ser dem som människor, kapabla att göra egna val, eller de som ser dem som menlösa offer för allt som finns omkring dem?

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det är du som är fast i ditt svart-vita tänkande och projicerar det på alla andra i debatten: "Antingen är man som hora ett "menlöst offer" eller så är man en tuff brud som frigjort sig från sexualpuritanism.
Det är du som inte har kapacitet att föreställa dig att andra kan ha en mer nyanserad bild av vad det innebär att vara ett offer, att människor sällan är antingen eller, att människor inte passar in i mediedramaturgin. Den som är trångsynt och enfaldig är DU.

Anonym sa...

"Vad kan man då göra för att hjälpa sexarbetare som inte vill vara kvar i sexbranschen? Exemplet Nya Zeeland är talande. Där avkriminaliserades prostitution 2003 och situationen för sexarbetarna har redan avsevärt förbättrats."

Säger Hanna Wagenius glatt, och tycks inte förstå att det hon säger ä'r ett bevis på att branschen är sjuk. Vilken annan bransch skulle vi acceptera att det förekom tvång i så vanlig grad att en del var man tvungen att hjälpa ur den branschen?
Fattar du inte? Det är tack vare att folk vågar öppna ögonen och SE VAd som försigår i prostitutionen som kvinnor kan frigöra sig från denna. OM vi har behov av att idealisera den branschen, så stannar de kvar där för evigt (mot sin egentliga vilja), eftersom det inte finns något att klaga på egentligen, och samhället accepterar ju detta så varför skulle det vara fel? Fattar du inte vilket förtryck du bidrar till genom att förespråka dina naiva små fisborgerliga illusioner?

Du tycks ha behov av att manifestera din frigjordhet på något sätt, men det är inte ok så länge som det sker på andras bekostnad. Människor som försöker att verka frigjorda, är det ofta pga. att de känner sig väldigt hämmade innerst inne.

Hanna Wagenius sa...

Anonym 12:32 AM; Oj, men tänk så svartvit jag varit! Här har jag gått och sagt att det både finns de som vill vara i sexbranschen, och de som inte vill det. Så onyanserat av mig.

Anonym 12:39 AM; Vilken annan bransch? Tja, eftersom du frågar; restaurang- och byggbranschen. Tänk dig, det är där den absoluta majoriteten av alla traffickingoffer hamnar!
Du har väl inte ätit lunch ute någon dag? Du bor väl inte någonstans? Tänk på att det förekommer tvång i de branscherna! De är sjuka!

Tänk, jag har alltid levt i föreställningen att folk byter från jobb de inte trivs med även om samhället accepterar jobben. Så dumt av mig. Nu när jag kollar hos scb.se så står det ju klart att ingen någonsin har bytt mellan accepterade branscher.

Tack, jag känner mig rätt hämmad, ja. Jag är berövad rätten till min kropp, rätten till min egendom och rätten att sluta avtal.