Busy days just nu. Valrörelsen rullar och jag har tenta på tisdag (gulp - i övermorgon!) varför jag inte varit särskilt aktiv här. Bot och bättring lovas!
Hur som, något oerhört smickrande har hänt den här veckan. Jag har fått en debattlag uppkallad efter mig. Den lyder så här:
Wagenius lag
En normativ regel för debatt, reklam och kommunikation överlag, som diskvalificerar den som använder argument baserade på ”om det gällde din dotter…”, ”skulle du vilja att din dotter…”, eller motsvarande som underförstått utmålar döttrar som viljelösa, hjälplösa, naiva våp vars oskuld och tadel kräver extra skydd jämfört med sönernas.
En debattregel som menar att om du finner dig hålla med KD i någon fråga som gäller genus, livsstil eller sexualitet, så bör du fundera ett varv till…
För denna ära vill jag tacka Josh och Marcus Fridholm, som formulerat och namngett. Om jag fick ge namn åt vad jag ville, så skulle nog inget smälla högre än det här. Jag vill också tacka Niklas Dougherty, Farmor Gun, min bloggkollega Johanna Nylander och Emma på Opassande för att ni sprider ordet. Så sjukt, sjukt smickrande. Och ursäkta för att det här låter som ett uppstyltat tal. Jag är bara så.. rörd.
Sen är det visst också Bloggkärleksveckan den här veckan, eller har varit snarare. Jag vill dock haka på lite så här innan det är för sent. Jag följer ungefär 150 bloggar i Google Reader, och jag följer var och en av dem för att de är bra, intressanta och givande att följa. Det går dock inte att länka till allihopa här, det vore meningslöst, men det finns vissa som förtjänar att lyftas lite extra. Dels de länkade ovan, men också dessa:
För mitt eget höga nöjes skull, utan politiska aspekter, läser jag Julia Skott, Hanna Fridén och Fredrik Backman. Bland Centerbloggarna får man inte missa Elias Giertz, Karl Malmqvist eller Elisabeth Thand Ringqvist. Annars hos Alliansen ligger Amanda Brihed mig varmt om hjärtat.
Pirater finns det också gott om i bloggrullen, och där har Gothbarbie (a.k.a. ProjO) en naturlig plats. Några från "det andra laget" följer jag naturligtvis också, bland andra Elin Frid som skriver skitbra men alldeles för sällan respektive Mikael Abramsson hemifrån Jämtland som jag stötte på när jag som yngre var engagerad i landstingets ungdomsråd.
Så mycket mer är det nog inte meningsfullt att skriva den här gången. På återseende, och kärlek på er!
söndag, maj 30, 2010
torsdag, maj 20, 2010
Kvinnan som sitt kön
Ibland blir man så där heligt förbannad. Mig händer det oftast när något idiotiskt sägs om kvinnlig sexualitet. Idag öppnade jag Google Reader och hittade ett inlägg hos Sakine Madon med en bild från Stoppa Langningen. Texten lyder så här:
"Din dotter är fortfarande oskuld. Men när hon druckit av vinflaskan du gav killarna törs hon nog gå hela vägen."
Det är vidrigt skrivet. Det säger rätt ut att en kvinnas oskuld är något som av någon outgrundlig anledning är viktig att skydda. Som om det vore något fel med kvinnan annars, som om sex skulle förstöra henne.
Men det stora problemet är inte den här affischen. Det stora problemet är att majoriteten bara upptäcker det vidriga budskapet när det är så tydligt uttryckt.
När någon - som ofta kallar sig för feminist - upprörs över det "kvinnoförnedrande" i reklam o. dyl. som innehåller bilder på mer eller mindre avklädda kvinnor som tycks vilja ha sex with no strings attached, däremot, då är det svårare att se att det som uttrycks är precis samma sak. Budskapet att jag förväntas uppröras av att kvinnor framställs som villiga är ett budskap om att kvinnor som har sex är orena. Det är ett budskap om att hela kvinnans väsen sitter i hennes kön, och att det blir befläckat av sex. Detsamma syns ofta under ytan på sexköpsdebatten, där det blir tydligt att kvinnor och sex är en kombination som upprör, där en kvinna som har sex mot betalning måste vara traumatiserad eller tvingad.
Jag säger inte att alla kvinnor alltid vill ha sex. Jag säger bara att det är fel och vidrigt att betrakta kvinnan som något som kan förstöras av sex, hur frivilligt det än är. Jag skulle vilja sluta förväntas bli upprörd när jag ser en annan naken kvinna på en reklampelare. Jag skulle vilja sluta bli betraktad som ett kön.
Och jag skulle vilja att radikalfeministerna funderar en vända till nästa gång de upptäcker att de är överens med KD.
"Din dotter är fortfarande oskuld. Men när hon druckit av vinflaskan du gav killarna törs hon nog gå hela vägen."
Det är vidrigt skrivet. Det säger rätt ut att en kvinnas oskuld är något som av någon outgrundlig anledning är viktig att skydda. Som om det vore något fel med kvinnan annars, som om sex skulle förstöra henne.
Men det stora problemet är inte den här affischen. Det stora problemet är att majoriteten bara upptäcker det vidriga budskapet när det är så tydligt uttryckt.
När någon - som ofta kallar sig för feminist - upprörs över det "kvinnoförnedrande" i reklam o. dyl. som innehåller bilder på mer eller mindre avklädda kvinnor som tycks vilja ha sex with no strings attached, däremot, då är det svårare att se att det som uttrycks är precis samma sak. Budskapet att jag förväntas uppröras av att kvinnor framställs som villiga är ett budskap om att kvinnor som har sex är orena. Det är ett budskap om att hela kvinnans väsen sitter i hennes kön, och att det blir befläckat av sex. Detsamma syns ofta under ytan på sexköpsdebatten, där det blir tydligt att kvinnor och sex är en kombination som upprör, där en kvinna som har sex mot betalning måste vara traumatiserad eller tvingad.
Jag säger inte att alla kvinnor alltid vill ha sex. Jag säger bara att det är fel och vidrigt att betrakta kvinnan som något som kan förstöras av sex, hur frivilligt det än är. Jag skulle vilja sluta förväntas bli upprörd när jag ser en annan naken kvinna på en reklampelare. Jag skulle vilja sluta bli betraktad som ett kön.
Och jag skulle vilja att radikalfeministerna funderar en vända till nästa gång de upptäcker att de är överens med KD.
onsdag, maj 19, 2010
Elias äger
När jag var 14 hade jag inte ens börjat tycka saker i organiserad form. Därför är det sjukt imponerande att läsa Elias Giertz debattartikel på Aftonbladet idag. Damn, liksom.
Men Elias är inte bara sjukt bra för sin ålder, han är sjukt bra oavsett ålder också. Han har rätt. När vi hade en socialdemokratisk regering sist hade vi - mitt under brinnande högkonjunktur - nästan lika hög ungdomsarbetslöshet som idag. Då var det, enligt Göran Persson, inte ens ett problem. Det går jättebra att läsa om det här.
CUF ser problemet, och vi ser lösningarna. Vad har sossarna att presentera, annat än högre arbetsgivaravgifter och en nollvision?
Bloggar: Per Ankersjö, Magnus Andersson, Johan Pettersson, Albin Ring Broman, Här och Nu, Fredrick Federley, Elisabeth Thand Ringqvist, Jonssons funderingar, Dayana Jadarian, Alexander Woodhouse, Johan Hedin och Ingrid Lunqvist som också har bevis på att Elias är torr bakom öronen!
Men Elias är inte bara sjukt bra för sin ålder, han är sjukt bra oavsett ålder också. Han har rätt. När vi hade en socialdemokratisk regering sist hade vi - mitt under brinnande högkonjunktur - nästan lika hög ungdomsarbetslöshet som idag. Då var det, enligt Göran Persson, inte ens ett problem. Det går jättebra att läsa om det här.
CUF ser problemet, och vi ser lösningarna. Vad har sossarna att presentera, annat än högre arbetsgivaravgifter och en nollvision?
Bloggar: Per Ankersjö, Magnus Andersson, Johan Pettersson, Albin Ring Broman, Här och Nu, Fredrick Federley, Elisabeth Thand Ringqvist, Jonssons funderingar, Dayana Jadarian, Alexander Woodhouse, Johan Hedin och Ingrid Lunqvist som också har bevis på att Elias är torr bakom öronen!
måndag, maj 17, 2010
Låt oss snacka facket då
CUF:s kampanj har väckt en hel del irritation. Bra så. Vi är ett politiskt ungdomsförbund, det är inte vårt uppdrag att stryka medhårs och vara mediokra.
Det jag kan tycka är lite trist är att det bara tycks vara en sida i vårt tidning om arbetsmarknaden som uppmärksammas. Och nog för att Hannes att snygg, men det känns som om alla hakat på språkbruket och vägrat ta i hela frågan. Det är som om alla bara kikat på Alliansfritt Sveriges inlägg och helt skitit i att själva kolla kampanjen. Vi driver den faktiskt mot hela arbetsmarknaden. Nåja, nu verkar det vara facket de flesta är upprörda över. Då är det nog lika bra att ta tag i den frågan.
För är facket verkligen en kraft som står på ungdomars sida idag? Well, i enskilda fall händer det, visst - men om man ser hela bilden så driver de upp ingångslönerna så att färre unga får jobb, och man är föga intresserade av att jobba för de ungdomar som inte lyckats få en heltidsanställning. Och ingen verkar tycka att det är något som facket själva ska ta ansvar för att förändra.
Det hela illustreras rätt tydligt av att Tant Agnes twittrade att facket aldrig intresserat sig av henne, troligtvis på grund av hennes anställningsform(er), som alltså inte varit tillsvidare på heltid. Svaret från exiljämten och journalisten Erik Wiklund var att det var anställningsformerna som gjorde att folk inte gick med i facket.
För det första måste det vara fackets uppgift att göra sig relevant på arbetsmarknaden genom att vara till nytta för arbetstagarna. Om man då helt skiter i folk som inte har tillsvidareanställning, då är det ju liksom lite ens eget fel att man inte attraherar dessa också.
För det andra finns det en anledning till att övriga anställningsformer finns och nyttjas. Det beror på att de passar. Inte bara för arbetsgivarna, utan också framförallt min generation, som inte är inställda på att arbeta på samma jobb hela livet.
Min poäng, alltså: Det verkar konstigt att man inte ska få säga att facket inte är bra när det heller inte är det. Och när ingen annan vågar annat än att okritiskt hylla facket som det bästa sedan skivat bröd, då får CUF ta sitt ansvar. Det gör vi. När ska facket börja göra det?
Det jag kan tycka är lite trist är att det bara tycks vara en sida i vårt tidning om arbetsmarknaden som uppmärksammas. Och nog för att Hannes att snygg, men det känns som om alla hakat på språkbruket och vägrat ta i hela frågan. Det är som om alla bara kikat på Alliansfritt Sveriges inlägg och helt skitit i att själva kolla kampanjen. Vi driver den faktiskt mot hela arbetsmarknaden. Nåja, nu verkar det vara facket de flesta är upprörda över. Då är det nog lika bra att ta tag i den frågan.
För är facket verkligen en kraft som står på ungdomars sida idag? Well, i enskilda fall händer det, visst - men om man ser hela bilden så driver de upp ingångslönerna så att färre unga får jobb, och man är föga intresserade av att jobba för de ungdomar som inte lyckats få en heltidsanställning. Och ingen verkar tycka att det är något som facket själva ska ta ansvar för att förändra.
Det hela illustreras rätt tydligt av att Tant Agnes twittrade att facket aldrig intresserat sig av henne, troligtvis på grund av hennes anställningsform(er), som alltså inte varit tillsvidare på heltid. Svaret från exiljämten och journalisten Erik Wiklund var att det var anställningsformerna som gjorde att folk inte gick med i facket.
För det första måste det vara fackets uppgift att göra sig relevant på arbetsmarknaden genom att vara till nytta för arbetstagarna. Om man då helt skiter i folk som inte har tillsvidareanställning, då är det ju liksom lite ens eget fel att man inte attraherar dessa också.
För det andra finns det en anledning till att övriga anställningsformer finns och nyttjas. Det beror på att de passar. Inte bara för arbetsgivarna, utan också framförallt min generation, som inte är inställda på att arbeta på samma jobb hela livet.
Min poäng, alltså: Det verkar konstigt att man inte ska få säga att facket inte är bra när det heller inte är det. Och när ingen annan vågar annat än att okritiskt hylla facket som det bästa sedan skivat bröd, då får CUF ta sitt ansvar. Det gör vi. När ska facket börja göra det?
fredag, maj 14, 2010
Arbetsmarknaden är ett jävla skämt!
Vi i CUF släpper idag vår kampanj mot ungdomsarbetslöshet, den tröga arbetsmarknaden, sega fack som ogillar ungdomar och jantelagen.
Vi tycker att den strukturella diskrimineringen av ungdomar måste avskaffas. Vi vet att LAS är till för Lars, 58, men inte ger något skydd åt den som står utanför arbetsmarknaden - tvärt om håller den folk utanför. Trygghet är inte att jobba på samma ställe hela livet, utan att kunna hitta ett nytt jobb om det behövs.
Eftersom arbetsmarknaden är ett jävla skämt kände vi oss tvungna att starta en cirkus. Där kan du gå in och ladda upp ditt eget video-CV och förhoppningsvis få ett jobb!
Annars kan du också kontakta närmsta CUF:are, skaffa en grön näsa och delta i den gröna folkrörelsen. Jante go home!
Bloggar: Magnus Andersson, Rebecka Lindström, Annie Johansson, Alexander Woodhouse, Isak Engqvist, Johan Pettersson och så en blogg utan humor.
fredag, maj 07, 2010
What the fack?
Alltså, jag har absolut inget principiellt emot att folk sluter sig samman i olika frivilliga konstellationer - det är inte alls där skon klämmer. Det är tvärt om en grundläggande rättighet som ska tillkomma alla medborgare.
Men det finns en annan grundläggande rättighet också, och den kallas yttrandefriheten. Den ämnar jag begagna mig av i detta inlägg.
Till att börja med - fackförbundet Unionen. Eeh. De har alltså dragit igång en kampanj i jakt på Sveriges tråkigaste jobb där de menar att det är moralisk förkastligt att städa på McDonalds, att alla snabbköpskunder är dumma i huvudet och att de som jobbar i skolrestauranter är ouppskattade. Japp. Man ser ner på vanliga jäfla jobb. Härligt.
Sen har vi Byggnads. De bygger om sitt förbundskontor. Eller, nej, klart de inte gör. De hyr in baltisk arbetskraft utan kollektivavtal för att göra det i dålig arbetsmiljö och på orimligt kort tid.
Personligen har jag inget emot att folk jobbar utan kollektivavtal. Men när man skrikit "GO HOME!" åt utländska arbetare som kommer hit och ändå har det, då känns det som om man ska vara lite försiktigare med vilka anställningsformer ens underentreprenörer håller sig med. Just sayin.
Bloggar: Magnus Andersson, Magnus Andersson igen, Albin Ring Broman.
Men det finns en annan grundläggande rättighet också, och den kallas yttrandefriheten. Den ämnar jag begagna mig av i detta inlägg.
Till att börja med - fackförbundet Unionen. Eeh. De har alltså dragit igång en kampanj i jakt på Sveriges tråkigaste jobb där de menar att det är moralisk förkastligt att städa på McDonalds, att alla snabbköpskunder är dumma i huvudet och att de som jobbar i skolrestauranter är ouppskattade. Japp. Man ser ner på vanliga jäfla jobb. Härligt.
Sen har vi Byggnads. De bygger om sitt förbundskontor. Eller, nej, klart de inte gör. De hyr in baltisk arbetskraft utan kollektivavtal för att göra det i dålig arbetsmiljö och på orimligt kort tid.
Personligen har jag inget emot att folk jobbar utan kollektivavtal. Men när man skrikit "GO HOME!" åt utländska arbetare som kommer hit och ändå har det, då känns det som om man ska vara lite försiktigare med vilka anställningsformer ens underentreprenörer håller sig med. Just sayin.
Bloggar: Magnus Andersson, Magnus Andersson igen, Albin Ring Broman.
Ekonomisk harakiri
Fadern min har rätt mycket att säga om politik. Titt som tätt, och senast till frukosten, blir han upprörd och lyckas prata tillräckligt för att fylla ett helt blogginlägg. Men han bloggar inte. Tyvärr. Istället får han denna gång lov att göra ett gästspel här. Alltså, gästinlägg av Peter Wagenius:
Gångna veckan åkte först min fru sedan jag ner till Uppsala med buss och tåg. I går torsdag åkte min dotter hem till Funäsdalsfjällen och kommer att åka ner igen på söndag. Trevligt!
Min biljett kostade drygt 1200 kronor. Var och en av oss åkte var gång med taxianslutning från Sveg de sista femton (15) milen. Taxin kostade var gång 2500 kronor – en räkning som hamnar på landstingsskatten.
Tåget var halvfullt, i bussarna trängdes cirka fem personer från Ljusdal och i taxin var vi ensamma eller som jag, hade sällskap av två personer halva vägen.
Så här ser det ofta ut på landsbygden. Vi blir färre.
I detta läge vill de rödgröna satsa 120 (000 000 000) miljarder på snabbtåg mellan Sveriges småstäder.
Hur ska det hjälpa landsbygden? Hur ska det hjälpa folket i Sveriges småstäder (inget annat finns)? För vad finns kvar till realistiska satsningar?
Ska vi satsa på snabbtåg eller miljövänliga bränslen?
Gångna veckan åkte först min fru sedan jag ner till Uppsala med buss och tåg. I går torsdag åkte min dotter hem till Funäsdalsfjällen och kommer att åka ner igen på söndag. Trevligt!
Min biljett kostade drygt 1200 kronor. Var och en av oss åkte var gång med taxianslutning från Sveg de sista femton (15) milen. Taxin kostade var gång 2500 kronor – en räkning som hamnar på landstingsskatten.
Tåget var halvfullt, i bussarna trängdes cirka fem personer från Ljusdal och i taxin var vi ensamma eller som jag, hade sällskap av två personer halva vägen.
Så här ser det ofta ut på landsbygden. Vi blir färre.
I detta läge vill de rödgröna satsa 120 (000 000 000) miljarder på snabbtåg mellan Sveriges småstäder.
Hur ska det hjälpa landsbygden? Hur ska det hjälpa folket i Sveriges småstäder (inget annat finns)? För vad finns kvar till realistiska satsningar?
Ska vi satsa på snabbtåg eller miljövänliga bränslen?
torsdag, april 29, 2010
Bloggar med Nylander
Hm, aktiviteten på den här bloggen har inte varit allt för hög den senaste tiden - tyvärr. För den som uppskattar lite mer fart och liberalism så drar dock jag och Johanna Nylander igång en ny blogg på maktkamp24.se - alldeles här. Det är ett besked som mottagits med glädje såväl bland bloggar som på Twitter. Gå in och spana! Än så länge finns presentation av mig, Johanna och naturligtvis Tant Rand.
onsdag, april 21, 2010
Sexköpslagen måste skrotas!
I morse medverkade jag och LUFs ordförande Adam Cwejman i programmet Efter Tio i TV4. Ämnet var, inte helt otippat när jag är i farten, sexköpslagen. Anledningen till att det kom upp är att Greta Garbo släppt boken Att sälja sex. (Finns att köpa här och här.)
Hon berättar, både i boken och i det ovan länkade klippet, om sin vardag som sexsäljare och sin syn på sexköpslagen. Det är svårt att förstå hur enormt det är att hon sitter i studion. Det vimlar inte direkt av sexsäljare som sätter sig i TV och berättar om sig själva, med alla de risker som det innebär att bli igenkänd. All stigmatisering, risk att bli vräkt, reaktioner från familj, vänner, bekanta och de som bara råkat zappa förbi.
Varifrån Nyamko Sabuni fått sin statistik om människohandel ifrån vet jag inte. Klart står att den något mindre omfattning den fått i Sverige beror på att vi är ett (till befolkningen) litet land som ligger rätt vid sidan av. Det hade ju också varit intressant om jämställdhetsministern noterade att förekomsten av hallickar har sedan lagens införande ökat enligt socialstyrelsens rapport Kännedom om prostitution 2007, vilket alltså också tyder på en ökad ström av traffickingoffer.
Synnerligen pinsamt blev det när hon inte ville göra skillnad på de som frivilligt säljer sex och de som tvingas därtill. Att vara för sexköpslagen för att förhindra trafficking, det är faktiskt som att vilja förbjuda all sex för att förhindra våldtäkter. Ohederligt och ineffektivt. Dessutom är det en vidrig devalvering av begreppet våldtäkt - jag skulle vilja se den som kan se ett traffickingoffer i ansiktet och säga att du, det du råkat ut för är inte värre än om du frivilligt sålt sex.
Sen är jag ingen sexköpare själv, men jag skulle faktiskt bli mycket förvånad om alla som köpt sex av någon som frivilligt sålt det lika gärna skulle kunna våldta ett traffickingoffer. Hade jag varit sexköpare hade jag känt mig enormt förolämpad.
Vi måste våga se sexköpslagen för vad den är. En moralistisk lag som försämrar sexsäljarnas situation och försvårar upptäckten av trafficking.
Hon berättar, både i boken och i det ovan länkade klippet, om sin vardag som sexsäljare och sin syn på sexköpslagen. Det är svårt att förstå hur enormt det är att hon sitter i studion. Det vimlar inte direkt av sexsäljare som sätter sig i TV och berättar om sig själva, med alla de risker som det innebär att bli igenkänd. All stigmatisering, risk att bli vräkt, reaktioner från familj, vänner, bekanta och de som bara råkat zappa förbi.
Varifrån Nyamko Sabuni fått sin statistik om människohandel ifrån vet jag inte. Klart står att den något mindre omfattning den fått i Sverige beror på att vi är ett (till befolkningen) litet land som ligger rätt vid sidan av. Det hade ju också varit intressant om jämställdhetsministern noterade att förekomsten av hallickar har sedan lagens införande ökat enligt socialstyrelsens rapport Kännedom om prostitution 2007, vilket alltså också tyder på en ökad ström av traffickingoffer.
Synnerligen pinsamt blev det när hon inte ville göra skillnad på de som frivilligt säljer sex och de som tvingas därtill. Att vara för sexköpslagen för att förhindra trafficking, det är faktiskt som att vilja förbjuda all sex för att förhindra våldtäkter. Ohederligt och ineffektivt. Dessutom är det en vidrig devalvering av begreppet våldtäkt - jag skulle vilja se den som kan se ett traffickingoffer i ansiktet och säga att du, det du råkat ut för är inte värre än om du frivilligt sålt sex.
Sen är jag ingen sexköpare själv, men jag skulle faktiskt bli mycket förvånad om alla som köpt sex av någon som frivilligt sålt det lika gärna skulle kunna våldta ett traffickingoffer. Hade jag varit sexköpare hade jag känt mig enormt förolämpad.
Vi måste våga se sexköpslagen för vad den är. En moralistisk lag som försämrar sexsäljarnas situation och försvårar upptäckten av trafficking.
tisdag, april 20, 2010
CUF driver på om ungdomsarbetslösheten
Idag har Magnus Andersson både skrivit en debattartikel och debatterat mot Ida Gabrielsson på Aftonbladet om ungdomsarbetslösheten.
CUF har tydliga förslag. Slopa LAS, öka kontakterna mellan skola och näringsliv genom exempelvis mer praktik, driv inte upp ingångslönerna, behåll arbetsgivaravgiftssänkningen för unga.
Ung Vänster tycker att alla ska ha rätt till ett fast jobb efter gymnasiet.
Med andra ord, det finns ett ungdomsförbund som sysslar med verkligheten, och ett ungdomsförbund som på allvar tror att jobb kan vara en rättighet.
It's your choice.
Fler bloggar: Johan Pettersson, Simon Palme, Per Ankersjö, Rickard Nordin, Alexander Woodhouse.
CUF har tydliga förslag. Slopa LAS, öka kontakterna mellan skola och näringsliv genom exempelvis mer praktik, driv inte upp ingångslönerna, behåll arbetsgivaravgiftssänkningen för unga.
Ung Vänster tycker att alla ska ha rätt till ett fast jobb efter gymnasiet.
Med andra ord, det finns ett ungdomsförbund som sysslar med verkligheten, och ett ungdomsförbund som på allvar tror att jobb kan vara en rättighet.
It's your choice.
Fler bloggar: Johan Pettersson, Simon Palme, Per Ankersjö, Rickard Nordin, Alexander Woodhouse.
söndag, april 18, 2010
Är Centerpartiet det enda som fattat?
Per Gudmundson rapporterar idag från Moderaternas kommunriksdagar och berättar att de helt missar företagande.
För att knyta an till det jag skrev i onsdags om att Moderaterna har en oförtjänt företagarprofil. De har faktiskt inte fattat. De saknar en grundläggande förståelse för att småföretagen är de som bygger Sverige, att småföretagen är de som kommer att ge jobben i framtiden.
Det är oerhört, oerhört viktigt att det åtminstone finns ett parti i regeringen som har den här insikten. På vänstersidan finns inga, så långt står allt klart. Hos Alliansen verkar bara Centerpartiet finnas.
Det måste bli lönsammare att driva företag. Om vi kanske accepterar att tjänstesektorn är den där det rimligen kommer att skapas flest arbeten i framtiden, då måste vi förstå att det är ohållbart dels att ha en så pass hög moms som vi har, dels att det är så riskfyllt och dyrt att anställa, och dels att försöka pressa ut så mycket skattepengar ur dem som möjligt. Industriproduktion kan man flytta utomlands - det är inte riktigt lika lätt med hårfrisörskor.
För att M någon gång ska fatta behövs C som påminner och driver på. Då kan man inte slentrianrösta på Moderaterna. Då får man bannemej lägga sin röst på dem som faktiskt jobbar för rätt saker.
För att knyta an till det jag skrev i onsdags om att Moderaterna har en oförtjänt företagarprofil. De har faktiskt inte fattat. De saknar en grundläggande förståelse för att småföretagen är de som bygger Sverige, att småföretagen är de som kommer att ge jobben i framtiden.
Det är oerhört, oerhört viktigt att det åtminstone finns ett parti i regeringen som har den här insikten. På vänstersidan finns inga, så långt står allt klart. Hos Alliansen verkar bara Centerpartiet finnas.
Det måste bli lönsammare att driva företag. Om vi kanske accepterar att tjänstesektorn är den där det rimligen kommer att skapas flest arbeten i framtiden, då måste vi förstå att det är ohållbart dels att ha en så pass hög moms som vi har, dels att det är så riskfyllt och dyrt att anställa, och dels att försöka pressa ut så mycket skattepengar ur dem som möjligt. Industriproduktion kan man flytta utomlands - det är inte riktigt lika lätt med hårfrisörskor.
För att M någon gång ska fatta behövs C som påminner och driver på. Då kan man inte slentrianrösta på Moderaterna. Då får man bannemej lägga sin röst på dem som faktiskt jobbar för rätt saker.
lördag, april 17, 2010
Utmaning: Varför Centerpartiet för Cattis?
Cattis/Urban Cat på bloggen ProjektPåRiktigt utmanar ett helt gäng partipolitiska bloggare, däribland mig, att övertyga henne om varför hon ska rösta på just mitt parti. Hon berättar i länken om sin situation och undrar vilket parti som är bäst för henne.
En beskrivning i en blogg kan sällan helt ersätta ett samtal om en situation, och jag kan aldrig garantera varesig att jag uppfattat henne rätt eller att allt jag säger kommer att genomföras efter valet. Det måste man ha ödmjukhet inför - men jag vill ändå göra ett försök.
Cattis beskriver att hennes situation just nu består i att hon är sjuk, slussas runt mellan olika utredningar, saknar en diagnos, väntar i vårdköer och känner att hon inte bidrar särskilt mycket till samhället. Hon känner att hon hamnat utanför systemet.
Politisk pajkastning är förbjuden, men jag vill ändå säga att något positivt är att hon över huvud taget står i någon vårdkö och utreds - inte bara är sjukskriven. Det tar fortfarande tid i det svenska sjukvårdssystemet, men väntetiden har blivit kortare.
På det stora hela tror jag det handlar om vilket fokus man vill ha. Sjuka kommer folk alltid att bli, oavsett om de får ersättning för det eller inte. Det viktiga är om systemet ska nöja sig med att någon är sjukskriven och låta den vara det, eller arbeta för att personen ska komma tillbaka. Eftersom Cattis uttrycker en stark vilja att faktiskt kunna arbeta igen, om än inte heltid, så så pass mycket som hon klarar av, så tror jag att det bästa vore en röst på ett Alliansparti. Det är Alliansen gemensamt som sett till att man nu utreder sjukas situation för att hela tiden se vilka steg som går att ta tillbaka mot arbetsmarknaden.
Så varför då Centerpartiet, och inte något annat Alliansparti? (Tokmoderaten bloggar ju också bra om det.)
Dels därför att jag tror att Centerpartiets politik kring arbetsmarknaden kommer att göra det oerhört mycket lättare för Cattis att faktiskt få ett jobb den dagen hon är frisk nog att ta ett. Det handlar om att en arbetsgivare måste våga anställa, och man måste ha förståelse för att alla inte gör det idag när den arbetssökande har en sjukdomshistorik med utbrändhet.
Centerpartiet vill också underlätta för småföretagare, så att fler vågar ta steget att anställa. Kanske finns någon där ute som skulle behöva Cattis på 75 %, men som inte vågar anställa, eller som inte har råd att anställa. Vi tror att småföretagare ger fler människor möjligheten att få jobb där de trivs och behövs. På en stor industri är du utbytbar, men i ett litet företag är det du som räknas. Det är ett sådant jobb jag hoppas att Cattis ska kunna hitta den dagen hon kan ta ett. Ett jobb där hon finns nära sin arbetsgivare, ett jobb där hon trivs och där hon uppskattas för att hon är den hon är.
Det tror jag någonstans är ett bra recept, inte bara för Cattis, utan för samhället i stort. Om man själv tycker det, då får man lov att rösta på Centerpartiet.
En beskrivning i en blogg kan sällan helt ersätta ett samtal om en situation, och jag kan aldrig garantera varesig att jag uppfattat henne rätt eller att allt jag säger kommer att genomföras efter valet. Det måste man ha ödmjukhet inför - men jag vill ändå göra ett försök.
Cattis beskriver att hennes situation just nu består i att hon är sjuk, slussas runt mellan olika utredningar, saknar en diagnos, väntar i vårdköer och känner att hon inte bidrar särskilt mycket till samhället. Hon känner att hon hamnat utanför systemet.
Politisk pajkastning är förbjuden, men jag vill ändå säga att något positivt är att hon över huvud taget står i någon vårdkö och utreds - inte bara är sjukskriven. Det tar fortfarande tid i det svenska sjukvårdssystemet, men väntetiden har blivit kortare.
På det stora hela tror jag det handlar om vilket fokus man vill ha. Sjuka kommer folk alltid att bli, oavsett om de får ersättning för det eller inte. Det viktiga är om systemet ska nöja sig med att någon är sjukskriven och låta den vara det, eller arbeta för att personen ska komma tillbaka. Eftersom Cattis uttrycker en stark vilja att faktiskt kunna arbeta igen, om än inte heltid, så så pass mycket som hon klarar av, så tror jag att det bästa vore en röst på ett Alliansparti. Det är Alliansen gemensamt som sett till att man nu utreder sjukas situation för att hela tiden se vilka steg som går att ta tillbaka mot arbetsmarknaden.
Så varför då Centerpartiet, och inte något annat Alliansparti? (Tokmoderaten bloggar ju också bra om det.)
Dels därför att jag tror att Centerpartiets politik kring arbetsmarknaden kommer att göra det oerhört mycket lättare för Cattis att faktiskt få ett jobb den dagen hon är frisk nog att ta ett. Det handlar om att en arbetsgivare måste våga anställa, och man måste ha förståelse för att alla inte gör det idag när den arbetssökande har en sjukdomshistorik med utbrändhet.
Centerpartiet vill också underlätta för småföretagare, så att fler vågar ta steget att anställa. Kanske finns någon där ute som skulle behöva Cattis på 75 %, men som inte vågar anställa, eller som inte har råd att anställa. Vi tror att småföretagare ger fler människor möjligheten att få jobb där de trivs och behövs. På en stor industri är du utbytbar, men i ett litet företag är det du som räknas. Det är ett sådant jobb jag hoppas att Cattis ska kunna hitta den dagen hon kan ta ett. Ett jobb där hon finns nära sin arbetsgivare, ett jobb där hon trivs och där hon uppskattas för att hon är den hon är.
Det tror jag någonstans är ett bra recept, inte bara för Cattis, utan för samhället i stort. Om man själv tycker det, då får man lov att rösta på Centerpartiet.
fredag, april 16, 2010
Ungdomar diskrimineras idag - underlätta för oss i sommar!
Magnus Andersson, förbundsordförande för CUF, kräver idag att regeringen snabbutreder en möjlighet för ungdomar att ta sommarjobb utan att behöva drabbas av LAS och kollektivavtal.
Ja, jag skriver drabbas - därför att LAS och kollektivavtal faktiskt inte innebär att ungdomar behandlas lika som alla andra på arbetsmarknaden. Vi får svårare att ta oss in och vi sparkas ut snabbare.
Att, som vänsterpartierna och facken, låtsas om att det inte är en större risk för arbetsgivare att anställa en ungdom leder inte till att ungas problem med att få jobb försvinner - tvärt om.
Vi måste våga titta på det här problemet som det verkligen ser ut. Det är mer riskfyllt att anställa oprövade kort. Om man då håller sig med höga ingångslöner och en överreglerad arbetsmarknad, då gör man det inte direkt attraktivare att våga satsa på någon ny. Idag är en fjärdedel av alla ungdomar arbetslösa. Frågan som bör ställas är alltså: Och vad har vänstern och facken för lösning?
Bloggar: Johan Pettersson, Rickard Nordin, Elias Giertz, Annie Johansson.
Ja, jag skriver drabbas - därför att LAS och kollektivavtal faktiskt inte innebär att ungdomar behandlas lika som alla andra på arbetsmarknaden. Vi får svårare att ta oss in och vi sparkas ut snabbare.
Att, som vänsterpartierna och facken, låtsas om att det inte är en större risk för arbetsgivare att anställa en ungdom leder inte till att ungas problem med att få jobb försvinner - tvärt om.
Vi måste våga titta på det här problemet som det verkligen ser ut. Det är mer riskfyllt att anställa oprövade kort. Om man då håller sig med höga ingångslöner och en överreglerad arbetsmarknad, då gör man det inte direkt attraktivare att våga satsa på någon ny. Idag är en fjärdedel av alla ungdomar arbetslösa. Frågan som bör ställas är alltså: Och vad har vänstern och facken för lösning?
Bloggar: Johan Pettersson, Rickard Nordin, Elias Giertz, Annie Johansson.
onsdag, april 14, 2010
Företagande måste prioriteras
Min käre far brukar ibland när vi diskuterar ondgöra sig över företagare som röstar på Moderaterna. Det är ett ämne där vi ofta är överens, får man nog säga. Moderaterna är de som har rykte om sig att vara, eh, kapitalister. Ibland kallas de nyliberaler. Ofta hör man någon med upprörd stämma säga att de springer företagens ärenden.
Till viss del är det sant - alltså om man menar att företag är storföretag, att nyliberaler är för en överreglerad arbetsmarknad och om kapitalister gillar höga arbetsgivaravgifter.
Nej, nu ska jag väl inte vara allt för elak mot vårt fellow regeringsparti, men faktum är ju att den som trodde att de skulle komma med åtgärder som underlättar för företagande måste känna sig ganska snopen. Hur mycket de än må prata om att skapa fler jobb, så är det i princip bara Centerpartiet som har insett hur man gör det. Jobb i framtiden stavas småföretagande.
När Maud Olofsson medverkade i Angeläget med Adaktusson igår var det också precis vad hon klargjorde. Vill man ha fler jobb, måste det bli lättare och lönsammare att starta och driva företag.
"Om företagarna tycker att det här är så viktigt, det jag säger, ja, då får de rösta på mig!"
Så enkelt sammanfattade hon varför småföretagarpolitiken inte nått så långt som den kunnat i Sverige. Och nog tusan har hon rätt. Vill man ha jobb i framtiden, vill man ha ett bra företagsklimat, vill man ha tillväxt - då får man faktiskt lov att rösta för det också. Det räcker inte att kryssa någon skön moderatsnubbe som känner lite folk på Svenskt Näringsliv.
För den som funderar på om det verkligen behöver göras så mycket, och om de här frågorna verkligen har någon relevans för Centerpartiets tydliga ställningstagande för att hela Sverige ska leva - ja, då rekommenderas den här lilla videon med Peter Stormare.
Fler bloggare: Per Ankersjö, Gustav Andersson, Annie Johansson.
Till viss del är det sant - alltså om man menar att företag är storföretag, att nyliberaler är för en överreglerad arbetsmarknad och om kapitalister gillar höga arbetsgivaravgifter.
Nej, nu ska jag väl inte vara allt för elak mot vårt fellow regeringsparti, men faktum är ju att den som trodde att de skulle komma med åtgärder som underlättar för företagande måste känna sig ganska snopen. Hur mycket de än må prata om att skapa fler jobb, så är det i princip bara Centerpartiet som har insett hur man gör det. Jobb i framtiden stavas småföretagande.
När Maud Olofsson medverkade i Angeläget med Adaktusson igår var det också precis vad hon klargjorde. Vill man ha fler jobb, måste det bli lättare och lönsammare att starta och driva företag.
"Om företagarna tycker att det här är så viktigt, det jag säger, ja, då får de rösta på mig!"
Så enkelt sammanfattade hon varför småföretagarpolitiken inte nått så långt som den kunnat i Sverige. Och nog tusan har hon rätt. Vill man ha jobb i framtiden, vill man ha ett bra företagsklimat, vill man ha tillväxt - då får man faktiskt lov att rösta för det också. Det räcker inte att kryssa någon skön moderatsnubbe som känner lite folk på Svenskt Näringsliv.
För den som funderar på om det verkligen behöver göras så mycket, och om de här frågorna verkligen har någon relevans för Centerpartiets tydliga ställningstagande för att hela Sverige ska leva - ja, då rekommenderas den här lilla videon med Peter Stormare.
Fler bloggare: Per Ankersjö, Gustav Andersson, Annie Johansson.
lördag, april 10, 2010
Frifräsare, makt och den stora frågan - varför?
Efter Staffan Danielssons debattartikel på SvD:s Brännpunkt har det blivit lite av en debatt i bloggosfären kring partilinjer, -piskor och hur riksdagsledamöter egentligen ska rösta.
Medan Kent Persson (m) undrar vem som egentligen vill ha "politiska vildar" ger Per Ankersjö en mer nyanserad bild av vad frifräseriet kan innebära rent praktiskt. Ingen av dem kommer dock till den verkliga frågan, tyvärr. Sagor från livbåten är nära när han pratar om den strategi som PP tänker använda sig av när de kommer in i riksdagen - men närmast kommer trots allt Danielsson själv när han i bloggen skriver
"verkligheten är ibland inte enkel och om det övergripande målet för en knapp liberal majoritet i riksdagen är att föra en sammanhållen och trovärdig politik så är inte utrymmet för att frondera alls stort"
Debatten om medlen pågår - men man glömmer (framförallt på den borgerliga sidan) både mål och principer.
Det var uppe under FRA-bävningen, det faktum att grundlagen föreskriver att regeringen är ansvarig inför riksdagen. Vi måste faktiskt fråga oss: Varför ska vi stödja en borgerlig regering? Är det för att den kallar sig borgerlig? Är det för att vi hälsat på några av ministrarna på partibanketten? Är det bara för att hålla Socialdemokraterna borta från makten?
Så får det faktiskt inte vara. Vi ska stödja en regering som lägger förslag som är bra (läs: liberala). Den riksdagsledamot som röstar för en proposition bara för att det inte är S som skrivit den, förtjänar inte att sitta i riksdagen. Den som röstar emot en proposition för att den i grund och botten bara är socialistisk med en nyblå avsändare, den röstar som den är satt att göra.
Alliansens mål får inte vara makt. Makt för maktens skull är vidrigt. Målet måste vara att göra det här landet lite friare - och då är det enda tillgängliga medlet en majoritet i riksdagen.
(Jaja, Niklas Dougherty har naturligtvis skrivit det först. He always does.
Medan Kent Persson (m) undrar vem som egentligen vill ha "politiska vildar" ger Per Ankersjö en mer nyanserad bild av vad frifräseriet kan innebära rent praktiskt. Ingen av dem kommer dock till den verkliga frågan, tyvärr. Sagor från livbåten är nära när han pratar om den strategi som PP tänker använda sig av när de kommer in i riksdagen - men närmast kommer trots allt Danielsson själv när han i bloggen skriver
"verkligheten är ibland inte enkel och om det övergripande målet för en knapp liberal majoritet i riksdagen är att föra en sammanhållen och trovärdig politik så är inte utrymmet för att frondera alls stort"
Debatten om medlen pågår - men man glömmer (framförallt på den borgerliga sidan) både mål och principer.
Det var uppe under FRA-bävningen, det faktum att grundlagen föreskriver att regeringen är ansvarig inför riksdagen. Vi måste faktiskt fråga oss: Varför ska vi stödja en borgerlig regering? Är det för att den kallar sig borgerlig? Är det för att vi hälsat på några av ministrarna på partibanketten? Är det bara för att hålla Socialdemokraterna borta från makten?
Så får det faktiskt inte vara. Vi ska stödja en regering som lägger förslag som är bra (läs: liberala). Den riksdagsledamot som röstar för en proposition bara för att det inte är S som skrivit den, förtjänar inte att sitta i riksdagen. Den som röstar emot en proposition för att den i grund och botten bara är socialistisk med en nyblå avsändare, den röstar som den är satt att göra.
Alliansens mål får inte vara makt. Makt för maktens skull är vidrigt. Målet måste vara att göra det här landet lite friare - och då är det enda tillgängliga medlet en majoritet i riksdagen.
(Jaja, Niklas Dougherty har naturligtvis skrivit det först. He always does.
torsdag, april 01, 2010
Lite Ask, lite Bodström, lite Aschberg
För den som händelsevis missat det så kan jag meddela att jag medverkade i Aschbergs program i TV8 i måndags. Ämnet var justitieminister Beatrice Ask, hennes lila kuvert och förbluffande okunskap om rättsliga grundprinciper. Med i panelen var, förutom jag, Sanna Rayman, Thomas Bodström, Henrik Alexandersson och så Dick Erixon, som hade den otacksamma uppgiften att bagatellisera Asks uttalande.
Det mesta om Ask är sagt. Hennes förslag är så vidrigt att hon aldrig borde gett uttryck för det. Att betrakta misstänkta som dömda är helt enkelt inte acceptabelt i ett rättssamhälle.
Det som inte fick plats i programmet, however, är ju att Thomas Bodström, som också var med i programmet, å sin sida vill behandla alla som misstänkta.
Inte heller så väldigt mysigt.
Det mesta om Ask är sagt. Hennes förslag är så vidrigt att hon aldrig borde gett uttryck för det. Att betrakta misstänkta som dömda är helt enkelt inte acceptabelt i ett rättssamhälle.
Det som inte fick plats i programmet, however, är ju att Thomas Bodström, som också var med i programmet, å sin sida vill behandla alla som misstänkta.
Inte heller så väldigt mysigt.
fredag, mars 26, 2010
Människohatet från Ask är förfärligt
Om någon tycker att titeln är en smula hård, så kan vi väl lugnt konstatera att det i så fall också gäller för den ledarkrönika av Ann-Charlotte Marteus som inlägget är tänkt att kommentera.
Marteus driver tesen att bloggosfären har haft en överdriven reaktion på Asks uttlande om att skicka gredelina kuvert till misstänkta sexköpare. Hon menar att "justitieministern talade inte inför en samling juridikstudenter" utan inför kvinnor som utsatts för sexbrott, och att uttalandet därför skulle vara okej.
Hon tar också upp att breven som delger misstanke om sexköp skickats till människors arbetsplatser snarare än hemadresser. Marteus hävdar att juridiken således tagit ställning för männen. Istället har det troligen handlat om att eftersom sexköp är ett så grovt stigmatiserat brott så vill man undvika att den misstänkte straffas innan någon rättegång ens ägt rum.
Det kan ju noteras att Marteus dels inte tycks ha grävt särskilt djupt i bloggosfären när hon säger att hon inte hittar en enda blogg som resonerar klokt och självständigt, dels inte tycks ha förstått att den största ilskan rört just att justitieministern helt missat oskuldspresumtionen, dels själv inte vara särskilt förbannad över detta och slutligen inte heller tror att liberaler själva kan välja att ingå i ett sammanhang.
Det är sannerligen ett lågvattenmärke.
Bloggar: HAX, Mina Moderata Karameller, Anna Troberg.
Marteus driver tesen att bloggosfären har haft en överdriven reaktion på Asks uttlande om att skicka gredelina kuvert till misstänkta sexköpare. Hon menar att "justitieministern talade inte inför en samling juridikstudenter" utan inför kvinnor som utsatts för sexbrott, och att uttalandet därför skulle vara okej.
Hon tar också upp att breven som delger misstanke om sexköp skickats till människors arbetsplatser snarare än hemadresser. Marteus hävdar att juridiken således tagit ställning för männen. Istället har det troligen handlat om att eftersom sexköp är ett så grovt stigmatiserat brott så vill man undvika att den misstänkte straffas innan någon rättegång ens ägt rum.
Det kan ju noteras att Marteus dels inte tycks ha grävt särskilt djupt i bloggosfären när hon säger att hon inte hittar en enda blogg som resonerar klokt och självständigt, dels inte tycks ha förstått att den största ilskan rört just att justitieministern helt missat oskuldspresumtionen, dels själv inte vara särskilt förbannad över detta och slutligen inte heller tror att liberaler själva kan välja att ingå i ett sammanhang.
Det är sannerligen ett lågvattenmärke.
Bloggar: HAX, Mina Moderata Karameller, Anna Troberg.
onsdag, mars 24, 2010
Och så backar Ask
Så har vår justitieminister äntligen tagit sitt förnuft till fånga och meddelat följande:
- På ett seminarium i riksdagen i torsdags om unga som prostituerar sig gav jag ett retoriskt och olyckligt exempel på att rädslan för att bli upptäckt kan verka brottsförebyggande.
Låt mig, för att det inte ska finnas utrymme för missförstånd, en gång för alla mycket tydligt säga:
Jag anser inte att rättsväsendet ska skicka kuvert med särskilda färger till vare sig misstänkta eller dömda. Regeringen planerar inget sådant förslag.
En viktig utgångspunkt för ett rättssamhälle är att alla ska betraktas som oskyldiga till dess motsatsen bevisats. Den som dömts och avtjänat sitt straff ska vara fri.
Det var sannerligen i grevens tid.
- På ett seminarium i riksdagen i torsdags om unga som prostituerar sig gav jag ett retoriskt och olyckligt exempel på att rädslan för att bli upptäckt kan verka brottsförebyggande.
Låt mig, för att det inte ska finnas utrymme för missförstånd, en gång för alla mycket tydligt säga:
Jag anser inte att rättsväsendet ska skicka kuvert med särskilda färger till vare sig misstänkta eller dömda. Regeringen planerar inget sådant förslag.
En viktig utgångspunkt för ett rättssamhälle är att alla ska betraktas som oskyldiga till dess motsatsen bevisats. Den som dömts och avtjänat sitt straff ska vara fri.
Det var sannerligen i grevens tid.
måndag, mars 22, 2010
Mer om kuverten
CUF lämnade som bekant ett lila kuvert till Beatrice Ask igår. Det tog lite skruv - läs gärna Magnus om det på SVT Debatt.
Beatrice har nu också uttalat sig om förslaget hos TV4, där hon påstår sig vara den enda som bryr sig om tjejerna som kanske får sina liv förstörda eftersom de bli övertygade om att sälja sex.
Det är ett lika häpnadsväckande idiotiskt uttalande. Jag vet inte om justitieministern helt enkelt inte följer med i nyhetsflödet, men det finns ju ganska överväldigande mycket som tyder på att sexsäljares situation blivit värre sedan lagen infördes. Exempelvis blir bara de riktigt obehagliga köparna kvar på gatan medan alla andra använder sig av Internet, vilket gör att de gatuprostituerade - som ofta är de som är mest utsatta - inte längre kan välja bort dem. Det blir överlag svårare för sexsäljare att avgöra om en potentiell kund är farlig eller bara nervös och orolig över att bli upptäckt. Barnmorskorna i Malmö har noterat att de skador som sexsäljare kommer in med har blivit grövre sedan sexköpslagen infördes. För att inte tala om skamkulturen som slår hårt genom stigmatisering. På Nya Zeeland avkriminaliserade man sexköp 2003 - och sedan dess har sexsäljares psykiska och fysiska hälsa förbättrats markant. Öppna öronen, Ask, vi pratar hela tiden om hur situationen för sexsäljare ska bli bättre. Vi har dessutom lösningar som inte inbegriper ytterligare stigmatisering och grova brott mot grundläggande rättsprinciper.
(För övrigt debatterade jag frågan med en miljöpartistisk riksdagsledamot idag - eller ja, jag försökte - på maktkamp24. Eftersom hon konstant vägrade komma med argument eller inlägg så vann jag på walkover, kan man väl säga.)
Fler bloggar: Magnus Andersson, Jonas Pettersson, Johanna Sjödin, Albin Ring Broman, Scaber Nestor, Johan Hedin, Per Ankersjö, Liberati.
Beatrice har nu också uttalat sig om förslaget hos TV4, där hon påstår sig vara den enda som bryr sig om tjejerna som kanske får sina liv förstörda eftersom de bli övertygade om att sälja sex.
Det är ett lika häpnadsväckande idiotiskt uttalande. Jag vet inte om justitieministern helt enkelt inte följer med i nyhetsflödet, men det finns ju ganska överväldigande mycket som tyder på att sexsäljares situation blivit värre sedan lagen infördes. Exempelvis blir bara de riktigt obehagliga köparna kvar på gatan medan alla andra använder sig av Internet, vilket gör att de gatuprostituerade - som ofta är de som är mest utsatta - inte längre kan välja bort dem. Det blir överlag svårare för sexsäljare att avgöra om en potentiell kund är farlig eller bara nervös och orolig över att bli upptäckt. Barnmorskorna i Malmö har noterat att de skador som sexsäljare kommer in med har blivit grövre sedan sexköpslagen infördes. För att inte tala om skamkulturen som slår hårt genom stigmatisering. På Nya Zeeland avkriminaliserade man sexköp 2003 - och sedan dess har sexsäljares psykiska och fysiska hälsa förbättrats markant. Öppna öronen, Ask, vi pratar hela tiden om hur situationen för sexsäljare ska bli bättre. Vi har dessutom lösningar som inte inbegriper ytterligare stigmatisering och grova brott mot grundläggande rättsprinciper.
(För övrigt debatterade jag frågan med en miljöpartistisk riksdagsledamot idag - eller ja, jag försökte - på maktkamp24. Eftersom hon konstant vägrade komma med argument eller inlägg så vann jag på walkover, kan man väl säga.)
Fler bloggar: Magnus Andersson, Jonas Pettersson, Johanna Sjödin, Albin Ring Broman, Scaber Nestor, Johan Hedin, Per Ankersjö, Liberati.
söndag, mars 21, 2010
CUF skickar ett lila kuvert till Ask
Vi tycker nämligen att justitieministern bör skämmas!
Magnus Andersson, Rickard Nordin, Karl Malmqvist, Martin Olsvenne, Elias Giertz, Elisabeth Thand Ringqvist, Motpol, Mina Moderata Karameller, Politikerbloggen, Markus "Lake" Berglund, Johan Pettersson, Johan Linander.
(Facebookgrupp)
Imorgon deltar jag för övrigt i en SMS-duell hos maktkamp24 om saken.
Magnus Andersson, Rickard Nordin, Karl Malmqvist, Martin Olsvenne, Elias Giertz, Elisabeth Thand Ringqvist, Motpol, Mina Moderata Karameller, Politikerbloggen, Markus "Lake" Berglund, Johan Pettersson, Johan Linander.
(Facebookgrupp)
Imorgon deltar jag för övrigt i en SMS-duell hos maktkamp24 om saken.
Räkna med Centerpartiet
Just nu pågår distriktsstämman för Centerpartiet i Jämtlands län. Det kanske låter som en torr tillställning, men så är naturligtvis inte fallet. Tvärt om - hur klämkäckt det än låter så är det faktiskt inspirerande, roligt och informativt!
Andreas Carlgren höll nyss ett föredrag om vad regeringen faktiskt gjort under mandatperioden - och damn, det är mycket. Inte minst på miljöområdet. Maria Wetterstrand talade om ett "miljöbilsgenombrott" under förra mandatperioden - då var de ungefär 23 000. Idag, efter Alliansens miljöbilsavdrag är de tolv gånger så många. Ja, idag rullar 277 000 miljöbilar på vägarna. Vi satsar fem miljarder mer under denna mandatperiod på miljön än vad sossarna gjorde. Vindkraften har tredubblats, och med de ytterligare satsningar som kommer blir det troligen en fyrdubbling innan bokslutet skrivs. För första gången på väldigt, väldigt länge ökar också torsken i Östersjön.
Vi har med andra ord gjort ett bra jobb. Men vi har varit för dåliga på att prata om det - och vi har inte kommit igång med att säga vad vi vill.
En av deltagarna läste upp ett 103 år gammalt brev ställt från en kommunalnämnd till länsstyrelsen i vilken man anhöll om att de skulle skicka en läkare till ett i difteri sjukt barn. Än idag är det allt för byråkratiskt, även om Alliansen har öppnat upp mycket. Inte minst Centerpartiet är dock drivande för att verkligen göra det möjligt för fler att driva företag inom vården - för ett friare företagande, för att ge kvinnor möjligheter att driva företag, för att förbättra arbetsmiljön och för att servicen till patienterna ska bli bättre. Det blir den nämligen när patienterna själva får välja vem som ska utföra deras vård.
Över huvud taget talas det mycket om frihetsreformer. Jo, integritetsfrågorna ligger som en hämsko över den gångna mandatperioden, men i stort sagt allt annat har friheten ökat. Lägre skatter gör människor mindre beroende av staten. Apoteksreformen gör det möjligt att behandla huvudvärken som kommer en söndagseftermiddag. Staten kommer, när energiuppgörelsen går igenom, att fråntas allt ekonomiskt ansvar för kärnkraften.
Visst finns mycket kvar. Men det finns också ett jäkla engagemang inom Centerpartiet att göra något. Räkna med det.
Andreas Carlgren höll nyss ett föredrag om vad regeringen faktiskt gjort under mandatperioden - och damn, det är mycket. Inte minst på miljöområdet. Maria Wetterstrand talade om ett "miljöbilsgenombrott" under förra mandatperioden - då var de ungefär 23 000. Idag, efter Alliansens miljöbilsavdrag är de tolv gånger så många. Ja, idag rullar 277 000 miljöbilar på vägarna. Vi satsar fem miljarder mer under denna mandatperiod på miljön än vad sossarna gjorde. Vindkraften har tredubblats, och med de ytterligare satsningar som kommer blir det troligen en fyrdubbling innan bokslutet skrivs. För första gången på väldigt, väldigt länge ökar också torsken i Östersjön.
Vi har med andra ord gjort ett bra jobb. Men vi har varit för dåliga på att prata om det - och vi har inte kommit igång med att säga vad vi vill.
En av deltagarna läste upp ett 103 år gammalt brev ställt från en kommunalnämnd till länsstyrelsen i vilken man anhöll om att de skulle skicka en läkare till ett i difteri sjukt barn. Än idag är det allt för byråkratiskt, även om Alliansen har öppnat upp mycket. Inte minst Centerpartiet är dock drivande för att verkligen göra det möjligt för fler att driva företag inom vården - för ett friare företagande, för att ge kvinnor möjligheter att driva företag, för att förbättra arbetsmiljön och för att servicen till patienterna ska bli bättre. Det blir den nämligen när patienterna själva får välja vem som ska utföra deras vård.
Över huvud taget talas det mycket om frihetsreformer. Jo, integritetsfrågorna ligger som en hämsko över den gångna mandatperioden, men i stort sagt allt annat har friheten ökat. Lägre skatter gör människor mindre beroende av staten. Apoteksreformen gör det möjligt att behandla huvudvärken som kommer en söndagseftermiddag. Staten kommer, när energiuppgörelsen går igenom, att fråntas allt ekonomiskt ansvar för kärnkraften.
Visst finns mycket kvar. Men det finns också ett jäkla engagemang inom Centerpartiet att göra något. Räkna med det.
fredag, mars 19, 2010
tisdag, mars 16, 2010
Låt oss reda ut det här med incest nu...
Jag tänkte först låta bli att skriva om det här, med hänvisning till den gamla "Nej, men vet ni vad, incest är faktiskt något man borde hålla inom familjen!", men det går liksom inte längre.
Det har blivit mycket incestdebatt i veckan, efter Monica Greens (S) något motsägelsefulla uttalanden om det så kallade Kalmarfallet. Den som vill höra henne debattera med sig själv gör det lämpligast hos Politikerbloggen och TV4.
En smula obehagligare ändå finner jag den hennes moderata riksdagskollega Magdalena Andersson. Hon hänvisar nämligen till "genetiska faktorer" och "hur man skyddas inom en familj".
Låt oss ta en titt på vad förarbetena säger om incestparagrafen.
"En avkriminalisering av incest anses sakna stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Etiska liksom sannolikt också arvsbiologiska skäl sägs tala mot en sådan förändring. Om incest blir tillåtet, har ifrågasatts om inte också vissa familjerättsliga regler borde ändras. Slopas förbudet mot incest för vuxna, kan detta undergräva en allmänt omfattad tabuföreställning och därigenom medföra att antalet incestuösa förbindelser även med unga personer ökar. Vad gäller förhållandet mellan föräldrar och barn har slutligen pekats på att ett barn även efter det att det har fyllt 18 år ofta står i ett starkt beroendeförhållande till sina föräldrar." - Prop. 1983/84:105
Vi tar det här med genetiken och arvsbiologin först. Jag har nämligen lite svårt att se det som ett giltigt argument. Dels eftersom, precis som Green själv påpekar, sex inte behöver leda till en avkomma. Dels eftersom det skulle kunna appliceras på äldre kvinnor som skaffar barn, liksom personer med olika handikapp och för tankarna till makarna Myrdals folkhemstanke och tvångssteriliseringar. Det är ju heller inte så att barn vars föräldrar är syskon föds med fjorton tår. Inavel brukar man kunna tala om först då det har varit mycket nära släktskap mellan föräldrarna i flera led.
I fråga om "etiska" skäl blir det om möjligen ännu mer intressant. Utgångspunkten måste ju nämligen vara att vuxna människor som vill ha sex med varandra måste få ha det. När det pratas om ojämlika maktförhållanden så glömmer man alldeles bort förbudet mot sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning.
Det verkar vara så att det snarare är debattörernas magkänsla som får lov att styra vad som är "moraliskt" eller inte. Och magkänsla är inte en bra grej att bygga lagstiftning på. (Notera att proppen hänvisar till "det allmänna rättsmedvetandet". Usch!)
Ligger det då något i påståendet att en avkriminalisering skulle leda till att antalet incestuösa förbindelser, även mellan unga personer, skulle öka? Knappast. Majoriteten av oss har trots allt den där inbyggda magkänslan för att det är åthelvete fel. Vi har den magkänslan om att dricka bensin också.
I grund och botten rör det sig om ett offerlöst brott då två biologiska syskon idkar könsumgänge. Offerlösa brott är ett jäfla gissel, just eftersom de är i princip omöjliga att motivera då inga rättigheter kränkts. Med andra ord; det rör sig om ren klåfingrighet från statens sida. Sådant borde vi betacka oss för.
Det har blivit mycket incestdebatt i veckan, efter Monica Greens (S) något motsägelsefulla uttalanden om det så kallade Kalmarfallet. Den som vill höra henne debattera med sig själv gör det lämpligast hos Politikerbloggen och TV4.
En smula obehagligare ändå finner jag den hennes moderata riksdagskollega Magdalena Andersson. Hon hänvisar nämligen till "genetiska faktorer" och "hur man skyddas inom en familj".
Låt oss ta en titt på vad förarbetena säger om incestparagrafen.
"En avkriminalisering av incest anses sakna stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Etiska liksom sannolikt också arvsbiologiska skäl sägs tala mot en sådan förändring. Om incest blir tillåtet, har ifrågasatts om inte också vissa familjerättsliga regler borde ändras. Slopas förbudet mot incest för vuxna, kan detta undergräva en allmänt omfattad tabuföreställning och därigenom medföra att antalet incestuösa förbindelser även med unga personer ökar. Vad gäller förhållandet mellan föräldrar och barn har slutligen pekats på att ett barn även efter det att det har fyllt 18 år ofta står i ett starkt beroendeförhållande till sina föräldrar." - Prop. 1983/84:105
Vi tar det här med genetiken och arvsbiologin först. Jag har nämligen lite svårt att se det som ett giltigt argument. Dels eftersom, precis som Green själv påpekar, sex inte behöver leda till en avkomma. Dels eftersom det skulle kunna appliceras på äldre kvinnor som skaffar barn, liksom personer med olika handikapp och för tankarna till makarna Myrdals folkhemstanke och tvångssteriliseringar. Det är ju heller inte så att barn vars föräldrar är syskon föds med fjorton tår. Inavel brukar man kunna tala om först då det har varit mycket nära släktskap mellan föräldrarna i flera led.
I fråga om "etiska" skäl blir det om möjligen ännu mer intressant. Utgångspunkten måste ju nämligen vara att vuxna människor som vill ha sex med varandra måste få ha det. När det pratas om ojämlika maktförhållanden så glömmer man alldeles bort förbudet mot sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning.
Det verkar vara så att det snarare är debattörernas magkänsla som får lov att styra vad som är "moraliskt" eller inte. Och magkänsla är inte en bra grej att bygga lagstiftning på. (Notera att proppen hänvisar till "det allmänna rättsmedvetandet". Usch!)
Ligger det då något i påståendet att en avkriminalisering skulle leda till att antalet incestuösa förbindelser, även mellan unga personer, skulle öka? Knappast. Majoriteten av oss har trots allt den där inbyggda magkänslan för att det är åthelvete fel. Vi har den magkänslan om att dricka bensin också.
I grund och botten rör det sig om ett offerlöst brott då två biologiska syskon idkar könsumgänge. Offerlösa brott är ett jäfla gissel, just eftersom de är i princip omöjliga att motivera då inga rättigheter kränkts. Med andra ord; det rör sig om ren klåfingrighet från statens sida. Sådant borde vi betacka oss för.
fredag, mars 12, 2010
Företagande måste bli normalt
Nicke Grundberg, ordförande för SSCO, skriver idag på SvD:s Brännpunkt att högskolor och universitet måste lära studenterna att fakturera. Han har helt rätt i att dagens generation studenter skulle kunna bli framtidens framgångsrika företagare. Problemet ligger naturligtvis i att många inte ser företagande som ett alternativ.
När jag gick i gymnasiet fick alla skriva CV:n. Bara de som gick ekonomiprogrammet fick möjligheten att driva ett UF-företag. Under förra terminen ingick lite företagsekonomi i juristprogrammet. Det var något fullständigt främmande för de flesta av oss - vaddå dubbel bokföring? T-konton, debet och kredit snurrade till det rejält. Det släppte naturligtvis efter ett tag, men det som fascinerar mig mest är att jag aldrig tidigare i mitt liv kommit i kontakt med det. Inte heller min lillebror, som faktiskt driver ett UF-företag med sina kompisar som projektarbete, har fått någon undervisning i bokföring. Kanske finns det en pedagogisk tanke bakom, men det tråkiga är ju att han istället för att få lära sig från någon som har stenkoll fick hjälp av mig.
Det är faktiskt väldigt sent att lära ut företagande först på högskolenivå. Om företagande ska bli normalt (och det behöver det bli) måste det finnas med tidigare. Grunderna borde man faktiskt få lära sig redan på högstadiet.
När jag gick i gymnasiet fick alla skriva CV:n. Bara de som gick ekonomiprogrammet fick möjligheten att driva ett UF-företag. Under förra terminen ingick lite företagsekonomi i juristprogrammet. Det var något fullständigt främmande för de flesta av oss - vaddå dubbel bokföring? T-konton, debet och kredit snurrade till det rejält. Det släppte naturligtvis efter ett tag, men det som fascinerar mig mest är att jag aldrig tidigare i mitt liv kommit i kontakt med det. Inte heller min lillebror, som faktiskt driver ett UF-företag med sina kompisar som projektarbete, har fått någon undervisning i bokföring. Kanske finns det en pedagogisk tanke bakom, men det tråkiga är ju att han istället för att få lära sig från någon som har stenkoll fick hjälp av mig.
Det är faktiskt väldigt sent att lära ut företagande först på högskolenivå. Om företagande ska bli normalt (och det behöver det bli) måste det finnas med tidigare. Grunderna borde man faktiskt få lära sig redan på högstadiet.
tisdag, mars 02, 2010
Datalagringsdirektivet: Valet avgör
Dagens mest glädjande nyhet kommer ifrån Tyskland - där har nämligen konstitutionsdomstolen förklarat att implementeringen av datalagringsdirektivet är oförenligt med Tysklands grundlag.
Sverige har som bekant inte implementerat direktivet - ännu. Vi har dock ingen författningsdomstol som skulle kunna sätta stopp för en sådan implementering heller. I mångt och mycket kommer valet i höst avgöra vad som händer.
Efter att miljöpartiet svikit sin tidigare linje - det vill säga, ett klart nej - så kan man alltså utesluta att detta kommer att bli en blockfråga. Medborgarnas hopp står till enskilda personer, och inte till partier.
Centerpartiets linje är förvisso att direktivet ska omförhandlas, bli frivilligt och sedan inte implementeras i Sverige. Problemet där ligger snarare i att det finns rätt oliberala partier i Alliansen, som saknar de grundläggande principerna om respekt för medborgarna, deras rätt till personlig integritet och oskuldspresumtion. Förvisso skulle ett Centerparti med fler röster i ryggen ha en starkare förhandlingsposition, men det räcker inte.
Det kommer att hänga på vilka personer som röstas in i riksdagen. Det kommer att hänga på att dessa personer är beredda att rösta nej, oavsett vilken regeringskonstellation det blir.
---
Mark Klamberg, Scaber Nestor, Annika Beijbom, Farmor Gun, Rick Falkvinge, HAX, Opassande.
Sverige har som bekant inte implementerat direktivet - ännu. Vi har dock ingen författningsdomstol som skulle kunna sätta stopp för en sådan implementering heller. I mångt och mycket kommer valet i höst avgöra vad som händer.
Efter att miljöpartiet svikit sin tidigare linje - det vill säga, ett klart nej - så kan man alltså utesluta att detta kommer att bli en blockfråga. Medborgarnas hopp står till enskilda personer, och inte till partier.
Centerpartiets linje är förvisso att direktivet ska omförhandlas, bli frivilligt och sedan inte implementeras i Sverige. Problemet där ligger snarare i att det finns rätt oliberala partier i Alliansen, som saknar de grundläggande principerna om respekt för medborgarna, deras rätt till personlig integritet och oskuldspresumtion. Förvisso skulle ett Centerparti med fler röster i ryggen ha en starkare förhandlingsposition, men det räcker inte.
Det kommer att hänga på vilka personer som röstas in i riksdagen. Det kommer att hänga på att dessa personer är beredda att rösta nej, oavsett vilken regeringskonstellation det blir.
---
Mark Klamberg, Scaber Nestor, Annika Beijbom, Farmor Gun, Rick Falkvinge, HAX, Opassande.
måndag, mars 01, 2010
Gratistips till miljöpartister
Just nu kokar det i bloggosfären efter Peter Erikssons uttalande om att MP kommer att ställa sig bakom ett införande av Datalagringsdirektivet. Det är med rätta man är upprörd - det handlar trots allt om en djupt integritetskränkande lagstiftning man säger sig vara villig att införa.
Särskilt förvånande är det dock inte. Vill man sätta sig i samma regering som mannen bakom direktivet är det naturligtvis inte enkelt att bara säga nej. Man kanske till och med vågar påstå att det är mindre förvånande än att C och FP gick med på FRA - det var trots allt inte en lag som Alliansen, eller ens M, hittade på. (Det var Bodström. Igen.)
Eftersom jag trots allt tycker mig kunna relatera till hur många miljöpartister känner inför Erikssons uttalande - vi är trots allt ett gäng som varit i samma situation - så tänkte jag dela med mig av två tips.
1. Skapa ett tryck. Just nu är det typ bara Brokep som tycks ha reagerat bland era bloggare. Visa nu på en gång att det här är jäkligt fel.
2. Decisions are made by those who show up. Jag har kass koll på vilka era högsta beslutande församligar är, men åk dit! Här brast C:s integritetsvänner - det var någonstans här vi verkligen förlorade. Ni har fortfarande en chans att upprätta ert förtroende.
Lyckas ni inte kommer ni troligen, precis som C, få se en hel del väljare försvinna till PP.
---
Enligt min Humla, Opassande, MiNimaliteter, Anna Troberg
Särskilt förvånande är det dock inte. Vill man sätta sig i samma regering som mannen bakom direktivet är det naturligtvis inte enkelt att bara säga nej. Man kanske till och med vågar påstå att det är mindre förvånande än att C och FP gick med på FRA - det var trots allt inte en lag som Alliansen, eller ens M, hittade på. (Det var Bodström. Igen.)
Eftersom jag trots allt tycker mig kunna relatera till hur många miljöpartister känner inför Erikssons uttalande - vi är trots allt ett gäng som varit i samma situation - så tänkte jag dela med mig av två tips.
1. Skapa ett tryck. Just nu är det typ bara Brokep som tycks ha reagerat bland era bloggare. Visa nu på en gång att det här är jäkligt fel.
2. Decisions are made by those who show up. Jag har kass koll på vilka era högsta beslutande församligar är, men åk dit! Här brast C:s integritetsvänner - det var någonstans här vi verkligen förlorade. Ni har fortfarande en chans att upprätta ert förtroende.
Lyckas ni inte kommer ni troligen, precis som C, få se en hel del väljare försvinna till PP.
---
Enligt min Humla, Opassande, MiNimaliteter, Anna Troberg
Ideologi, RUT och kvinnosyn
Det är ju inte utan att man blivit en smula trött på debatten om hushållsnära tjänster, som pågick hela förra veckan utan minskad intensitet, och som verkar kunna prägla kommande vecka också.
Vi vet att avdraget skapat jobb. Idag jobbar över 11 000 människor i branschen, enormt många fler än innan avdraget blev verklighet. Vi vet också att det är lönsamt för staten - alltså att det ger upphov till ökade skatteintäkter i slutändan. Vi vet att många, framförallt kvinnor, nu har börjat arbeta vitt och därmed får rätt till bland annat a-kassa och pension.
Varför vill då sossarna göra sig av med det? Mona Sahlin satt nyss i SVT:s morgonsoffa och förklarade att det här var en ideologisk fråga. Ni vet, det där som man med darr på sina upprörda röster påstod var Alliansens motiv för att sälja exempelvis Vin & Sprit. Men, här är det alltså något bra. Man hänvisar nämligen till att det mest är "rikt folk" som utnyttjar avdraget. Det ska alltså gynna de som "redan har mest".
Personligen skulle jag nog säga att de som gynnas allra mest är de som fått jobb trots global finanskris och därmed får rätt att ta del av det sociala skyddsnäten. Och trots allt bygger ju avdragets positiva effekter på att någon använder det. Att det är människor som har råd att betala faller sig ju trots allt rätt naturligt - precis likadant har det varit med all konsumtion, den börjar i köpstarka grupper, utvecklas och kommer allt fler till del.
Men att många, framförallt kvinnor, kommit i arbete är irrelevant för Sahlin och sossarna. Ett par tusen jobb på en förlusttyngd bilfabrik är däremot..
Det här vittnar om en syn på det som traditionellt varit kvinnogöra som något som är lite fult. Man ska ta hand om sin egen skit. Framförallt ska man inte betala någon för att göra det, nej, då är det till och med bättre att någon gör det gratis. (Vi kanske skulle behöva en städköpslag trots allt?)
---
Expressens ledarredaktion, Magnus Andersson, Per Ankersjö.
Vi vet att avdraget skapat jobb. Idag jobbar över 11 000 människor i branschen, enormt många fler än innan avdraget blev verklighet. Vi vet också att det är lönsamt för staten - alltså att det ger upphov till ökade skatteintäkter i slutändan. Vi vet att många, framförallt kvinnor, nu har börjat arbeta vitt och därmed får rätt till bland annat a-kassa och pension.
Varför vill då sossarna göra sig av med det? Mona Sahlin satt nyss i SVT:s morgonsoffa och förklarade att det här var en ideologisk fråga. Ni vet, det där som man med darr på sina upprörda röster påstod var Alliansens motiv för att sälja exempelvis Vin & Sprit. Men, här är det alltså något bra. Man hänvisar nämligen till att det mest är "rikt folk" som utnyttjar avdraget. Det ska alltså gynna de som "redan har mest".
Personligen skulle jag nog säga att de som gynnas allra mest är de som fått jobb trots global finanskris och därmed får rätt att ta del av det sociala skyddsnäten. Och trots allt bygger ju avdragets positiva effekter på att någon använder det. Att det är människor som har råd att betala faller sig ju trots allt rätt naturligt - precis likadant har det varit med all konsumtion, den börjar i köpstarka grupper, utvecklas och kommer allt fler till del.
Men att många, framförallt kvinnor, kommit i arbete är irrelevant för Sahlin och sossarna. Ett par tusen jobb på en förlusttyngd bilfabrik är däremot..
Det här vittnar om en syn på det som traditionellt varit kvinnogöra som något som är lite fult. Man ska ta hand om sin egen skit. Framförallt ska man inte betala någon för att göra det, nej, då är det till och med bättre att någon gör det gratis. (Vi kanske skulle behöva en städköpslag trots allt?)
---
Expressens ledarredaktion, Magnus Andersson, Per Ankersjö.
onsdag, februari 24, 2010
Vi måste prata om Grekland - och oss alla
Idag generalstrejkas det i Grekland, landet som just nu anses vara Europas största ekonomiska sorgebarn. Krisen har slagit hårt, heter det, och folk är missnöjda med regeringens sätt att hantera det.
Det är en mycket förenklad bild. Inte det där med att folk är missnöjda, men att det är krisen fel att Grekland sitter illa till. Grekland har, liksom i princip alla andra europeiska länder lånat för mycket och tagit på sig åtaganden man helt enkelt inte kommer ha råd att betala.
Hur har då detta gått till? Tja, det gamla uttrycket What is right is not always popular, and what is pouplar is not always right har väl sällan passat in så bra. Faran har naturligtvis alltid legat i att politiker lovar med andra människors pengar - och när man kombinerar det med att man lovar pengar många år in i framtiden, då politikern inte ens tror sig sitta i beslutande ställning, då är det som bäddat för finansiellt fiasko. Lägg till en allmän okunskap om hur ekonomi fungerar, hur statsfinanserna ser ut och tja, varför inte lite missuppfattningar om hur pensionerna finansieras och det mesta som sker ter sig naturligt.
Det stora ekonomiska problemet just nu är inte att allt färre vågar låna ut, utan att för många vågat låna ut de senaste åren. Visst funkar en lånedriven ekonomi - ett tag. Det skulle gå att handla för monopolpengar också, om vi bara kom överens om det. Problemet är att de representerar ett värde som inte existerar, och det leder ofelbart till en krasch. (Det hela illustreras på ett mycket underhållande sätt här, vilket de flesta läsare av denna blogg säkert noterat.)
Så, vad ska vi göra då?
Eftersom problemet historiskt sett till stor del ligger i att politiker varit en smula för pigga på att just göra och visa handlingskraft, skulle jag säga att vi behöver sitta rätt så jävla still i båten. Så - inga bailouts. Inga fler lån. Vi behöver se sanningen i vitögat och jobba utifrån det. Det kommer inte att vara roligt. Det kommer inte att vara populärt. Men det kommer att vara rätt.
---
Bloggar: Johan Norberg, Mårtensson, Henrik Alexandersson och Apelsineld.
Det är en mycket förenklad bild. Inte det där med att folk är missnöjda, men att det är krisen fel att Grekland sitter illa till. Grekland har, liksom i princip alla andra europeiska länder lånat för mycket och tagit på sig åtaganden man helt enkelt inte kommer ha råd att betala.
Hur har då detta gått till? Tja, det gamla uttrycket What is right is not always popular, and what is pouplar is not always right har väl sällan passat in så bra. Faran har naturligtvis alltid legat i att politiker lovar med andra människors pengar - och när man kombinerar det med att man lovar pengar många år in i framtiden, då politikern inte ens tror sig sitta i beslutande ställning, då är det som bäddat för finansiellt fiasko. Lägg till en allmän okunskap om hur ekonomi fungerar, hur statsfinanserna ser ut och tja, varför inte lite missuppfattningar om hur pensionerna finansieras och det mesta som sker ter sig naturligt.
Det stora ekonomiska problemet just nu är inte att allt färre vågar låna ut, utan att för många vågat låna ut de senaste åren. Visst funkar en lånedriven ekonomi - ett tag. Det skulle gå att handla för monopolpengar också, om vi bara kom överens om det. Problemet är att de representerar ett värde som inte existerar, och det leder ofelbart till en krasch. (Det hela illustreras på ett mycket underhållande sätt här, vilket de flesta läsare av denna blogg säkert noterat.)
Så, vad ska vi göra då?
Eftersom problemet historiskt sett till stor del ligger i att politiker varit en smula för pigga på att just göra och visa handlingskraft, skulle jag säga att vi behöver sitta rätt så jävla still i båten. Så - inga bailouts. Inga fler lån. Vi behöver se sanningen i vitögat och jobba utifrån det. Det kommer inte att vara roligt. Det kommer inte att vara populärt. Men det kommer att vara rätt.
---
Bloggar: Johan Norberg, Mårtensson, Henrik Alexandersson och Apelsineld.
söndag, februari 21, 2010
When we were young
När jag flyttade till Uppsala 2007 hade jag det stora nöjet att lära känna Oscar Sundevall. Han var redan då ordförande för CUF i Uppsala och blev därtill pressekreterare för Stockholms landstingsråd Gustav Andersson. Igår blev det klart att han kommer att toppa landstingslistan i Uppsala. Det är helt otroligt bra - helt enkelt därför att Oscar är det, och för att hans unga ålder inte fick lov att stå i vägen.
Igår blev det också klart att Johan Pettersson och Emil Källström får andra- samt fjärdeplatsen på riksdagslistorna i respektive hemdistrikt.
Fler bloggar: Markus Berglund och Magnus Andersson.
Igår blev det också klart att Johan Pettersson och Emil Källström får andra- samt fjärdeplatsen på riksdagslistorna i respektive hemdistrikt.
Fler bloggar: Markus Berglund och Magnus Andersson.
onsdag, februari 17, 2010
Den smutsiga retoriken
Att det är kallt i Sverige har nog ingen missat. Så fort man sticker näsan utanför fryser man liksom arslet av sig - men det beror på väderleken, inte sittande regering.
Ändå driver LO just nu en kampanj som i princip är lika fånig som om de skulle försökt hålla Alliansen ansvariga för minusgraderna. Den går ut på att det ska finnas "hjärta" i politiken. Tydligen har Maud Olofsson varit extra hjärtlös i hanteringen av Saabaffären - ni vet, det här med att flyga över Atlanten, förhandla, leta köpare och garantera lån för att rädda jobb, det är ett så kallt beteende. Helt utan hjärta.
Ni får förlåta, men jag har så svårt för den här typen av retorik. Hjärta i politiken? Vad är det? Är det verkligen att ta pengar från X för att ge till Y? Är man hjärtlös när man inte vill tvinga någon? Tydligen.
Däremot är det uppenbarligen inte hjärtlöst att vilja sänka sina medlemmars lön.
Jag måste säga att om det är det som arbetarrörelsen tycker är kärleksfullt, då påminner situationen obehagligt mycket om de offer för misshandel i förhållanden som säger att partnern "slår för att den älskar mig". Faktiskt.
---
Via Magnus Andersson och Annie Johansson. Totalslakt av rapporten återfinns hos SvD av Sanna Rayman. Fler bloggar: Per Ankersjö, Karl Malmqvist (synnerligen kort och koncist), Annika Qarlsson, Tokmoderaten och Sänd mina rötter regn.
Ändå driver LO just nu en kampanj som i princip är lika fånig som om de skulle försökt hålla Alliansen ansvariga för minusgraderna. Den går ut på att det ska finnas "hjärta" i politiken. Tydligen har Maud Olofsson varit extra hjärtlös i hanteringen av Saabaffären - ni vet, det här med att flyga över Atlanten, förhandla, leta köpare och garantera lån för att rädda jobb, det är ett så kallt beteende. Helt utan hjärta.
Ni får förlåta, men jag har så svårt för den här typen av retorik. Hjärta i politiken? Vad är det? Är det verkligen att ta pengar från X för att ge till Y? Är man hjärtlös när man inte vill tvinga någon? Tydligen.
Däremot är det uppenbarligen inte hjärtlöst att vilja sänka sina medlemmars lön.
Jag måste säga att om det är det som arbetarrörelsen tycker är kärleksfullt, då påminner situationen obehagligt mycket om de offer för misshandel i förhållanden som säger att partnern "slår för att den älskar mig". Faktiskt.
---
Via Magnus Andersson och Annie Johansson. Totalslakt av rapporten återfinns hos SvD av Sanna Rayman. Fler bloggar: Per Ankersjö, Karl Malmqvist (synnerligen kort och koncist), Annika Qarlsson, Tokmoderaten och Sänd mina rötter regn.
Vad avgör valet 2010?
Magnus Andersson uppmärksammar nya Veckans Bloggdebatt. Premiären har temat vad avgör valet 2010? - något abstrakt, men ändå intressant.
Exakt vilken fråga det blir är naturligtvis omöjligt att svara på. Det finns dock ett gäng som jag är övertygad om kommer att spela en avgörande roll. Låt oss skrapa lite på ytan!
Jobb och ekonomi. Precis som Magnus skriver i ovan länkade inlägg är det något som berör alla. Frågar du random person på gatan är det antagligen också något som den förknippar med politik och val. Ungdomsarbetslösheten kommer troligen att vara en del i detta. Alliansen har definitivt möjligheten att vinna på den här frågan, men det kommer inte att bli någon walk over, vilket för oss in på nästa område.
Förtroende. Man är en idiot om man inte fattar att det kommer att bli ett statsministerrace. Reinfeldt kammar hem poäng där - men förtroende handlar också om det ansvar väljarna tror att man kan ta, hur de tror att framtiden kommer att te sig med Mona respektive Fredrik vid rodret. Vad rör jobb och ekonomi skulle jag säga att det är fördel oss, men det finns en fråga vi verkligen tappat förtroendet i.
Integritet. Det kommer att vara få som röstar på Alliansen för integritetens skull, och de som gör det har hittat en lämplig personvalskandidat. Problemet för var och en som inte vill bli övervakad är att det andra stora lagen är ännu värre. Egentligen återstår bara piraterna som realistiskt alternativ. Personligen är jag övertygad om att de kommer in i riksdagen. Förhoppningsvis leder det till att Alliansregeringen får lov att rulla tillbaka bl.a. FRA och IPRED samt att Bodström får se sig själv stå utan justitieministerposten igen.
Fler som bloggar: HAX, Edvin Alam, Mina Moderata Karameller och Per Ankersjö
Exakt vilken fråga det blir är naturligtvis omöjligt att svara på. Det finns dock ett gäng som jag är övertygad om kommer att spela en avgörande roll. Låt oss skrapa lite på ytan!
Jobb och ekonomi. Precis som Magnus skriver i ovan länkade inlägg är det något som berör alla. Frågar du random person på gatan är det antagligen också något som den förknippar med politik och val. Ungdomsarbetslösheten kommer troligen att vara en del i detta. Alliansen har definitivt möjligheten att vinna på den här frågan, men det kommer inte att bli någon walk over, vilket för oss in på nästa område.
Förtroende. Man är en idiot om man inte fattar att det kommer att bli ett statsministerrace. Reinfeldt kammar hem poäng där - men förtroende handlar också om det ansvar väljarna tror att man kan ta, hur de tror att framtiden kommer att te sig med Mona respektive Fredrik vid rodret. Vad rör jobb och ekonomi skulle jag säga att det är fördel oss, men det finns en fråga vi verkligen tappat förtroendet i.
Integritet. Det kommer att vara få som röstar på Alliansen för integritetens skull, och de som gör det har hittat en lämplig personvalskandidat. Problemet för var och en som inte vill bli övervakad är att det andra stora lagen är ännu värre. Egentligen återstår bara piraterna som realistiskt alternativ. Personligen är jag övertygad om att de kommer in i riksdagen. Förhoppningsvis leder det till att Alliansregeringen får lov att rulla tillbaka bl.a. FRA och IPRED samt att Bodström får se sig själv stå utan justitieministerposten igen.
Fler som bloggar: HAX, Edvin Alam, Mina Moderata Karameller och Per Ankersjö
tisdag, februari 16, 2010
Verkligheten 2.0 - igen
Internet är något fantastiskt. Det har gett oss möjligheter vi bara kunnat drömma om tidigare. På Internet kan du diskutera, träffas, hålla kontakten, hämta information, samla kraft, skratta, gråta, älska, betala räkningar och ja, så gott som allt du kan i den analoga världen. Internet är också verkligheten. Samhället finns redan på Internet - Internet ÄR en del av samhället.
Precis som i den analoga världen sker ibland otrevligheter. Till skillnad från situationer som utspelar sig AFK finns dock en helt fantastisk säkerhetsventil som för de flesta har formen av ett litet kryss uppe i högra hörnet. Med ett enda klick kan man ta sig bort, bort, bort. Det är i alla fall vad jag skulle kalla för en fördel.
Det finns dock de som vill reglera den här delen av världen. De använder sig av termer som "samhällets och rättsstatens frånvaro på internet", "att jämställa en demokratisk rättsstat med kinesisk diktatur är uppenbart orimligt" och "Integritet är inte detsamma som anonymitet".
När man hör sådant gäller det att dra öronen åt sig. Samma lagar gäller nämligen på Internet som över allt annars, en demokrati som förtrycker sina medborgare är lika förkastlig som en diktatur och rätten att inte behöva identifiera sig i tid och otid är grundläggande.
Det är våra grundläggande fri- och rättigheter det handlar om. Det är vår del av världen, där vi befinner oss, som vissa vill pressa ner i färdiggjutna mallar. Det är våra liv som ytterst kommer att drabbas.
Internetmedborgare, se upp.
---
Niklas Dougherty skriver längre och bättre.
Precis som i den analoga världen sker ibland otrevligheter. Till skillnad från situationer som utspelar sig AFK finns dock en helt fantastisk säkerhetsventil som för de flesta har formen av ett litet kryss uppe i högra hörnet. Med ett enda klick kan man ta sig bort, bort, bort. Det är i alla fall vad jag skulle kalla för en fördel.
Det finns dock de som vill reglera den här delen av världen. De använder sig av termer som "samhällets och rättsstatens frånvaro på internet", "att jämställa en demokratisk rättsstat med kinesisk diktatur är uppenbart orimligt" och "Integritet är inte detsamma som anonymitet".
När man hör sådant gäller det att dra öronen åt sig. Samma lagar gäller nämligen på Internet som över allt annars, en demokrati som förtrycker sina medborgare är lika förkastlig som en diktatur och rätten att inte behöva identifiera sig i tid och otid är grundläggande.
Det är våra grundläggande fri- och rättigheter det handlar om. Det är vår del av världen, där vi befinner oss, som vissa vill pressa ner i färdiggjutna mallar. Det är våra liv som ytterst kommer att drabbas.
Internetmedborgare, se upp.
---
Niklas Dougherty skriver längre och bättre.
fredag, februari 12, 2010
Medborgarmakt
Jag har inte haft mycket kontakt med polisen i mitt liv. Jag känner ett par stycken, och en gång fick jag lift till busstationen av två som råkade köra förbi, men längre än så sträcker sig inte mina erfarenheter. Det är dock lätt att konstatera att det finns andra som har betydligt tråkigare erfarenheter av myndigheten och de personer som ska representera den.
Ja, ibland rent vidriga erfarenheter. Jesper Nilsson, som skriver på bloggen Tuggarna, tog kort med sin mobil på ett par poliser som extrajobbar som biljettkontrollanter. Helvetet bryter lös, och poliserna ger sig på honom. De tar ifrån honom hans tillhörigheter, anklagar honom för ofredande och hotar med att ta in honom och drogtesta honom om han inte raderar bilderna. Han går med på att göra det och släpps därifrån.
Nu kommer vi dock till historiens första lektion: Don't mess with the computer kids. Nilsson lyckas nämligen återskapa bilderna och publicerar dem i det länkade inlägget ovan. Han lyckas också återskapa en filmsnutt som tydligt vittnar om vilken stinkande brist på respekt för medborgarna som poliserna håller sig med. Ja, man kan med andra ord också lära sig att there is something rotten in the Swedish police.
Polisen sitter på ett statligt våldsmonopol. De har fått detta våldsmonopol för att skydda medborgarna - inte trakassera dem. Våldsmonopolet måste också tåla och ta granskning från medborgarnas sida. Det är vansinnigt viktigt, eftersom det faktiskt är vi som ger upp våra rättigheter till deras fördel. Ska vi ge upp dem måste vi kunna kontrollera att situationen inte missbrukas. Enskilda individer som är anställda inom polisen som inte klarar av att förstå och respektera detta bör omedelbart byta jobb. Förslagsvis till något där de inte behöver ha kontakt med människor över huvud taget.
---
Läs också Mattias Svensson på Neo och Johan Hedin.
Ja, ibland rent vidriga erfarenheter. Jesper Nilsson, som skriver på bloggen Tuggarna, tog kort med sin mobil på ett par poliser som extrajobbar som biljettkontrollanter. Helvetet bryter lös, och poliserna ger sig på honom. De tar ifrån honom hans tillhörigheter, anklagar honom för ofredande och hotar med att ta in honom och drogtesta honom om han inte raderar bilderna. Han går med på att göra det och släpps därifrån.
Nu kommer vi dock till historiens första lektion: Don't mess with the computer kids. Nilsson lyckas nämligen återskapa bilderna och publicerar dem i det länkade inlägget ovan. Han lyckas också återskapa en filmsnutt som tydligt vittnar om vilken stinkande brist på respekt för medborgarna som poliserna håller sig med. Ja, man kan med andra ord också lära sig att there is something rotten in the Swedish police.
Polisen sitter på ett statligt våldsmonopol. De har fått detta våldsmonopol för att skydda medborgarna - inte trakassera dem. Våldsmonopolet måste också tåla och ta granskning från medborgarnas sida. Det är vansinnigt viktigt, eftersom det faktiskt är vi som ger upp våra rättigheter till deras fördel. Ska vi ge upp dem måste vi kunna kontrollera att situationen inte missbrukas. Enskilda individer som är anställda inom polisen som inte klarar av att förstå och respektera detta bör omedelbart byta jobb. Förslagsvis till något där de inte behöver ha kontakt med människor över huvud taget.
---
Läs också Mattias Svensson på Neo och Johan Hedin.
onsdag, februari 10, 2010
Bilder
Ibland dyker det upp saker i mailboxen eller bland kommentarerna som sätter lite guldkant på tillvaron. Idag har jag mottagit ett förslag på att dels byta den svarta bakgrunden, eftersom det gör allt så dystert, samt att börja lägga ut lätt- eller avklädda bilder på mig själv för att stimulera det politiska intresset.
Det är ju en trevlig komplimang att få, men jag har inga planer som involverar utvik. Däremot skulle jag ju behöva bilder till personvalskampanjen som börjar kicka igång så smått - så om du som läser känner någon som eller själv är bättre än min lillebror på att fota; hör av dig! Mailadresser finns i högerspalten.
Det är ju en trevlig komplimang att få, men jag har inga planer som involverar utvik. Däremot skulle jag ju behöva bilder till personvalskampanjen som börjar kicka igång så smått - så om du som läser känner någon som eller själv är bättre än min lillebror på att fota; hör av dig! Mailadresser finns i högerspalten.
Varför staten inte ska äga företag
Sällan har väl ledarsidorna varit så överens - DN:s, SvD:s och Expressens kräver alla att staten ska sälja av sitt ägande i SAS. (Aftonbladets ställer inga krav, men touchar ämnet med viss uppgivenhet.) Och naturligtvis finns inget egenvärde i att staten äger ett flygbolag - i det snaraste är det precis tvärt om.
SAS-affären visar nämligen tydligt på hur fel det blir. Så länge bolaget går med vinst och drar in pengar till staten, då kan man ju inte sälja. Å andra sidan - om bolaget går med förlust, då blir man benägen att slänga in lite extra cash i hopp om att det ska vända och att man ska få tillbaka sina investeringar. Men, när bolaget börjar gå med vinst igen... Ja, det blir med andra ord en jäkla karusell, helt enkelt, och det finns ingen chans att ta sig ur den.
Hey, det var väl en jäkla tur att staten inte köpte Saab i alla fall.
Fler bloggar: Magnus Andersson, Per Ankersjö, Johan Hedin, Jonas Pettersson, Andreas Bjerke.
SAS-affären visar nämligen tydligt på hur fel det blir. Så länge bolaget går med vinst och drar in pengar till staten, då kan man ju inte sälja. Å andra sidan - om bolaget går med förlust, då blir man benägen att slänga in lite extra cash i hopp om att det ska vända och att man ska få tillbaka sina investeringar. Men, när bolaget börjar gå med vinst igen... Ja, det blir med andra ord en jäkla karusell, helt enkelt, och det finns ingen chans att ta sig ur den.
Hey, det var väl en jäkla tur att staten inte köpte Saab i alla fall.
Fler bloggar: Magnus Andersson, Per Ankersjö, Johan Hedin, Jonas Pettersson, Andreas Bjerke.
måndag, februari 08, 2010
Så mycket för den solidariteten...
Talespersoner för vänsterkartellen skriver idag på SvD:s Brännpunkt om den lag som nu väntar efter att domen föll i det s.k. Laval-målet. Den slog fast att det svenska byggnadsfacket inte har rätt att vidta åtgärder mot ett utländskt bolag där de anställda omfattas av ett utländskt kollektivavtal. Den nya lagen, som alltså kommer att ligga i linje med avgörandet, anklagas nu för att öppna upp för "lönedumpning" och "illojal konkurrens". Man menar att den fria rörligheten inte får innebära "försämrade villkor för löntagarna".
Vilka löntagare det rör sig om står klart. De lettiska arbetarna i Laval-målet, som facket ropade "Go home!" åt, hade nämligen högre lön än vad min egen pappa hade hemma i Härjedalen - och antagligen bättre avtal än om de arbetat hemma i Lettland. Istället rör det sig om Stockholms byggnadsarbetare. Så långt sträcker sig solidariteten - knappt utanför tullarna.
Laval-domen kom 2007. Sedan dess har det alltså stått klart i vilka situationer stridsåtgärder varit olagliga. Jag har inte hört talas om att byggarnas löner har dumpats än så länge.
Den fria rörligheten är ett av de absolut effektivaste sätten att öka välståndet i fattigare länder. Genom den kommer lönerna att drivas upp även där. Facken i Sverige borde visa den solidaritet som krävs gentemot sina utländska kollegor och sluta kräva att de skickas hem till sämre villkor.
Vilka löntagare det rör sig om står klart. De lettiska arbetarna i Laval-målet, som facket ropade "Go home!" åt, hade nämligen högre lön än vad min egen pappa hade hemma i Härjedalen - och antagligen bättre avtal än om de arbetat hemma i Lettland. Istället rör det sig om Stockholms byggnadsarbetare. Så långt sträcker sig solidariteten - knappt utanför tullarna.
Laval-domen kom 2007. Sedan dess har det alltså stått klart i vilka situationer stridsåtgärder varit olagliga. Jag har inte hört talas om att byggarnas löner har dumpats än så länge.
Den fria rörligheten är ett av de absolut effektivaste sätten att öka välståndet i fattigare länder. Genom den kommer lönerna att drivas upp även där. Facken i Sverige borde visa den solidaritet som krävs gentemot sina utländska kollegor och sluta kräva att de skickas hem till sämre villkor.
söndag, februari 07, 2010
De jobbiga jobben
Jobben var, brukar det heta, den stora valfrågan 2006. Möjligen var debatten lite förenklad redan då, men nu tycks den alldeles ha spårat ur. Alliansfritt Sverige svamlar om minskad köpkraft, uppenbarligen utan koll på begreppet reallön, och Jytte Guteland gör en fantastisk uppvisning i grenen "Säg ingenting med 3 000 tecken" när det kommer till ungdomsarbetslöshetsdiskussionen.
Bakgrunden är CUF:s förslag till facket om att inte jobba för höjda ingångslöner i årets avtalsrörelse. Varför? Det låter ju trevligt med en hög lön direkt när man får jobb, inte sant? Problemet är naturligtvis att det hämmar nyanställningarna. När Guteland slänger ur sig floskler som "Vi tror att vi kan klara resa med hela familjen ombord", "Tillsammans kan vi investera oss ur krisen" och "Vi SSU:are uttalar en nollvision för ungdomsarbetslöshet" så vittnar det otroligt tydligt om hennes brist på förståelse för varifrån jobben kommer. Och visst kan man göra "en satsning på ”välfärdsjobb för unga”" och genomföra "satsningar på utbildning" i vårt land, som faktiskt redan har högre utbildningsnivå än OECD-genomsnittet, men även här är problemet detsamma, för pengarna till offentlig sektor och pengar till löner för ungdomar kommer från samma ställe.
Företagen.
P J Anders Linder frågar sig idag i en krönika på SvD varför i hela friden det bara är Centerpartiet som pratar företagares villkor idag - och varför vi inte får gehör för det i regeringen. Kanske är det för att Robin Hood är missförstådd och populär i det här landet medan sagan om den lilla röda hönan inte är det, kanske är det för att medias rapportering fortfarande ger intrycket av att alla VD:ar har en jättehög lön, kanske är det den svenska avundsjukan, eller kanske det faktum att företagande verkar främmande och något som man aldrig kommit i kontakt med. Det är egentligen lite skitsamma, för poängen är att vi måste få till ett värderingsskifte på den här punkten.
Jobben kommer med företagen. Skatteintäkterna kommer med företagen. Utbildning, vård, lön - allt detta skulle sakna förutsättningar utan företag.
Det kommer att bli en jobbig insikt för de partier som byggt sin framgång på att tala om kapitalistiska utsugare.
Bakgrunden är CUF:s förslag till facket om att inte jobba för höjda ingångslöner i årets avtalsrörelse. Varför? Det låter ju trevligt med en hög lön direkt när man får jobb, inte sant? Problemet är naturligtvis att det hämmar nyanställningarna. När Guteland slänger ur sig floskler som "Vi tror att vi kan klara resa med hela familjen ombord", "Tillsammans kan vi investera oss ur krisen" och "Vi SSU:are uttalar en nollvision för ungdomsarbetslöshet" så vittnar det otroligt tydligt om hennes brist på förståelse för varifrån jobben kommer. Och visst kan man göra "en satsning på ”välfärdsjobb för unga”" och genomföra "satsningar på utbildning" i vårt land, som faktiskt redan har högre utbildningsnivå än OECD-genomsnittet, men även här är problemet detsamma, för pengarna till offentlig sektor och pengar till löner för ungdomar kommer från samma ställe.
Företagen.
P J Anders Linder frågar sig idag i en krönika på SvD varför i hela friden det bara är Centerpartiet som pratar företagares villkor idag - och varför vi inte får gehör för det i regeringen. Kanske är det för att Robin Hood är missförstådd och populär i det här landet medan sagan om den lilla röda hönan inte är det, kanske är det för att medias rapportering fortfarande ger intrycket av att alla VD:ar har en jättehög lön, kanske är det den svenska avundsjukan, eller kanske det faktum att företagande verkar främmande och något som man aldrig kommit i kontakt med. Det är egentligen lite skitsamma, för poängen är att vi måste få till ett värderingsskifte på den här punkten.
Jobben kommer med företagen. Skatteintäkterna kommer med företagen. Utbildning, vård, lön - allt detta skulle sakna förutsättningar utan företag.
Det kommer att bli en jobbig insikt för de partier som byggt sin framgång på att tala om kapitalistiska utsugare.
fredag, februari 05, 2010
Opinionsläget
Jag har för vana att titta på nyhetspanelen i SVT:s Gomorron Sverige. Vanligtvis är det inte särskilt blodtryckshöjande, men nu på morgonen skulle man diskutera Centerpartiets opinionsläge.
Som vanligt när gamla sossar kommer in i bilden börjar man prata om att Centerpartiets s.k. omsvängning mot liberalt håll ska ges skulden - och ungefär då börjar jag undra vilken typ av kompetens som krävs för att få sitta i den där soffan. Minnen från valet 2006 verkar i alla fall inte höra dit.
I valet 2006 blev nämligen Centerpartiet landets tredje största parti. Vi blev inte det för att det finns en herrans massa bönder i Sverige - de har inte varit våra kärnväljare sedan 70-talet - utan på att vi pratade visioner som innebar mer makt till människan. Vi pratade en friare arbetsrätt, regelförenklingar för företag och var det enda parti som hade identifierat FRA-lagen som en integritetskränkning i ett partimanifest. Centerpartiet upplevdes som bättre än någonsin, inte bara på landet, utan också i staden. Det var vår förnyelse vi vann på - en förnyelse som har stark anknytning till partiets historia (som ju exempelvis var det enda som motsatte sig ATP-reformen ur ett frihetligt perspektiv). Det är när vi tagit avstånd från socialismen som vi haft störst framgångar.
Personligen tror jag att det är därför vi ligger risigt till just nu. Förnyelsen har stannat av, och människor tror att allt vi gör är att sitta i knät på moderaterna. Vi har varit alldeles för dåliga på att kommunicera ut vad vi faktiskt gör - och alldeles för dåliga på att berätta vad vi vill.
Man misstar sig om man tror att det inte finns några bra idéer vi vill genomföra. Problemet tycks snarare vara att Sveriges samlade journalistkår tycker att det är Maud Olofssons ansvar att serva industrin med köpare. Centerpartiet behöver lära sig att flytta fokus och börja prata.
Som vanligt när gamla sossar kommer in i bilden börjar man prata om att Centerpartiets s.k. omsvängning mot liberalt håll ska ges skulden - och ungefär då börjar jag undra vilken typ av kompetens som krävs för att få sitta i den där soffan. Minnen från valet 2006 verkar i alla fall inte höra dit.
I valet 2006 blev nämligen Centerpartiet landets tredje största parti. Vi blev inte det för att det finns en herrans massa bönder i Sverige - de har inte varit våra kärnväljare sedan 70-talet - utan på att vi pratade visioner som innebar mer makt till människan. Vi pratade en friare arbetsrätt, regelförenklingar för företag och var det enda parti som hade identifierat FRA-lagen som en integritetskränkning i ett partimanifest. Centerpartiet upplevdes som bättre än någonsin, inte bara på landet, utan också i staden. Det var vår förnyelse vi vann på - en förnyelse som har stark anknytning till partiets historia (som ju exempelvis var det enda som motsatte sig ATP-reformen ur ett frihetligt perspektiv). Det är när vi tagit avstånd från socialismen som vi haft störst framgångar.
Personligen tror jag att det är därför vi ligger risigt till just nu. Förnyelsen har stannat av, och människor tror att allt vi gör är att sitta i knät på moderaterna. Vi har varit alldeles för dåliga på att kommunicera ut vad vi faktiskt gör - och alldeles för dåliga på att berätta vad vi vill.
Man misstar sig om man tror att det inte finns några bra idéer vi vill genomföra. Problemet tycks snarare vara att Sveriges samlade journalistkår tycker att det är Maud Olofssons ansvar att serva industrin med köpare. Centerpartiet behöver lära sig att flytta fokus och börja prata.
onsdag, januari 27, 2010
Centerpartiets framtid i en blogglista?
Politometern har nu släppt listan på de mest inflytelserika centerbloggarna. Det är en sjukt intressant lista, inte bara för att jag når en hedrande tiondeplats, utan också för att jag tror att den speglar partiet och vilken framtid vi går till mötes.
Efter att snabbt skummat igenom topp femtio så gör jag bedömningen att en klar majoritet utgörs av sådana som jag skulle kalla för yngre människor. (I politiska sammanhang, mind you.) Första och andra plats innehas av CUF:s före detta respektive nuvarande förbundsordförande.
Internet kommer att spela en allt större roll i politiken framöver, det är jag övertygad om. Nästa generation centerpartistiska makthavare har fattat detta och med andra ord redan skaffat sig ett inflytande.
Uppdatering: Magnus Andersson exemplifierar föredömligt, naturligtvis.
Efter att snabbt skummat igenom topp femtio så gör jag bedömningen att en klar majoritet utgörs av sådana som jag skulle kalla för yngre människor. (I politiska sammanhang, mind you.) Första och andra plats innehas av CUF:s före detta respektive nuvarande förbundsordförande.
Internet kommer att spela en allt större roll i politiken framöver, det är jag övertygad om. Nästa generation centerpartistiska makthavare har fattat detta och med andra ord redan skaffat sig ett inflytande.
Uppdatering: Magnus Andersson exemplifierar föredömligt, naturligtvis.
tisdag, januari 26, 2010
Saab är sålt
Så kom då äntligen bekräftelsen på det som egentligen var ute och snurrade redan igår. Maud Olofsson har haft is i magen och råg i ryggen under hela processen, och det har lönat sig. Med Sahlin som statsminister hade det istället varit du och jag som fått stå för notan.
Fler bloggar: Magnus Andersson, Per Ankersjö, Tobias Gillberg, Mina Moderata Karameller, Magnus Persson, Annie Johansson, Elias Giertz.
Fler bloggar: Magnus Andersson, Per Ankersjö, Tobias Gillberg, Mina Moderata Karameller, Magnus Persson, Annie Johansson, Elias Giertz.
lördag, januari 23, 2010
Ska vi debattera eller raljera, Carina Hägg?
Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Carina Hägg har tydligen varit i Östersund och debatterat människohandel. Därmed passar hon smickrande nog på med att uppmärksamma inte bara CUF:s arbete för att slopa sexköpslagen, utan också mig personligen.
Tråkigt nog innehåller Häggs inlägg inte några argument i sig, utan hon nöjer sig med att fälla en kommentar om att "min" Facebookgrupp för slopandet av sexköpslagen håller sig med en "olustig" ton.
Det förvånade mig en smula. Har jag en Facebookgrupp om slopandet av sexköpslagen? En snabb reaserch sade ja. Det finns nämligen en liten grupp på 21 personer som jag gick med i för rätt länge sedan och som jag nu står kvar som ensam admin på. Alltså, jag startade den inte, utan tycker att den större gruppen är mer relevant att vara med i egentligen. Den lilla gruppen har inte heller haft någon aktivitet sedan den 15 december, och dessförinnan 14 juli. Jag antar också att det är detta inlägg Hägg syftar på - det lyder "yes!!!! fitta ska va gratis hahaha" och kan alltså inte heller rent tekniskt sägas argumentera för ett slopande.
Hägg har nu inget kommentatorsfält, så jag får fåfängt hoppas att hon läser min blogg - men gör du det, Carina, kan vi inte ta debatten nu istället? Jag är inte intresserad av att bemöta konstiga påhopp om tonen i Facebookgrupper. Jag är intresserad av att höra dina argument.
Tråkigt nog innehåller Häggs inlägg inte några argument i sig, utan hon nöjer sig med att fälla en kommentar om att "min" Facebookgrupp för slopandet av sexköpslagen håller sig med en "olustig" ton.
Det förvånade mig en smula. Har jag en Facebookgrupp om slopandet av sexköpslagen? En snabb reaserch sade ja. Det finns nämligen en liten grupp på 21 personer som jag gick med i för rätt länge sedan och som jag nu står kvar som ensam admin på. Alltså, jag startade den inte, utan tycker att den större gruppen är mer relevant att vara med i egentligen. Den lilla gruppen har inte heller haft någon aktivitet sedan den 15 december, och dessförinnan 14 juli. Jag antar också att det är detta inlägg Hägg syftar på - det lyder "yes!!!! fitta ska va gratis hahaha" och kan alltså inte heller rent tekniskt sägas argumentera för ett slopande.
Hägg har nu inget kommentatorsfält, så jag får fåfängt hoppas att hon läser min blogg - men gör du det, Carina, kan vi inte ta debatten nu istället? Jag är inte intresserad av att bemöta konstiga påhopp om tonen i Facebookgrupper. Jag är intresserad av att höra dina argument.
fredag, januari 22, 2010
Kan vi kvotera bort Schlingmann då?
Moderaterna - eller, ja, egentligen deras partisekreterare Schlingmann - har nu kommit med den fenomenalt dåliga idén att kvotera börsbolagens styrelser 2014 om de inte själva fördubblar andelen kvinnliga styrelseledamöter.
Kvotering är en styggelse. Det innebär nämligen att man tvingas tillsätta en post med hänsyn till kön och inte kompetens. Inte bara kör man alltså över bolagets ägare och underminerar den inkvoterades position, utan att man underminerar förtroendet för alla personer av det inkvoterade könet, oavsett om de faktiskt är inkvoterade eller inte.
Att Fredrik Reinfeldt härtill verkar öppna för ytterligare kvotering ger mig nästan skrämselhicka. Maud Olofsson har i alla fall ryggrad nog att säga emot.
Läs också Elker.
Kvotering är en styggelse. Det innebär nämligen att man tvingas tillsätta en post med hänsyn till kön och inte kompetens. Inte bara kör man alltså över bolagets ägare och underminerar den inkvoterades position, utan att man underminerar förtroendet för alla personer av det inkvoterade könet, oavsett om de faktiskt är inkvoterade eller inte.
Att Fredrik Reinfeldt härtill verkar öppna för ytterligare kvotering ger mig nästan skrämselhicka. Maud Olofsson har i alla fall ryggrad nog att säga emot.
Läs också Elker.
tisdag, januari 12, 2010
Att göra kön avgörande för att göra kön irrelevant funkar inte
Så kom då äntligen beskedet från regeringen om att man lägger ner kvoteringen i den högre utbildningen. Det är välkommet och egentligen ett vansinne att det fått pågå alls.
Att det fått pågå står dock klart. Enligt Centrum för Rättvisa, som drivit det uppmärksammade veterinärutbildningsfallet, är det över 5 000 personer som drabbats bara under 2009. Och jodå, det har skett i jämställdhetens namn. Tanken var ju någonstans att en jämnare könsfördelning skulle vara bra för jämställdheten i samhället. Sen råkade visst majoriteten av alla högskolestuderande vara kvinnor - och vips! så blev det inte riktigt som man tänkt sig.
Högskolekvoteringen är ett typexempel på när man glömt varför vi vill ha jämställdhet. Man har glömt att det är för att könet ska vara irrelevant för möjligheten att läsa vidare efter gymnasiet. Att göra könet till en avgörande faktor ser säkert fint ut i statistiken, men jämställdheten måste finnas på individnivå för att vara något att ha. Ett femtio-femtio-samhälle har ingenting med jämställdhet att göra, för jämställdhet är inte statistik. Det är verkliga människor som inte diskrimineras.
Alltså, vi tar det en gång till. Om man inte vill att könet ska vara avgörande för vilken utbildning man skaffar sig, kan man inte hindra människor från att skaffa sig utbildning för att de tillhör ett visst kön.
Läs också: Mårten Schultz, Amanda Brihed, Hans Egnell och Annie Johansson.
Att det fått pågå står dock klart. Enligt Centrum för Rättvisa, som drivit det uppmärksammade veterinärutbildningsfallet, är det över 5 000 personer som drabbats bara under 2009. Och jodå, det har skett i jämställdhetens namn. Tanken var ju någonstans att en jämnare könsfördelning skulle vara bra för jämställdheten i samhället. Sen råkade visst majoriteten av alla högskolestuderande vara kvinnor - och vips! så blev det inte riktigt som man tänkt sig.
Högskolekvoteringen är ett typexempel på när man glömt varför vi vill ha jämställdhet. Man har glömt att det är för att könet ska vara irrelevant för möjligheten att läsa vidare efter gymnasiet. Att göra könet till en avgörande faktor ser säkert fint ut i statistiken, men jämställdheten måste finnas på individnivå för att vara något att ha. Ett femtio-femtio-samhälle har ingenting med jämställdhet att göra, för jämställdhet är inte statistik. Det är verkliga människor som inte diskrimineras.
Alltså, vi tar det en gång till. Om man inte vill att könet ska vara avgörande för vilken utbildning man skaffar sig, kan man inte hindra människor från att skaffa sig utbildning för att de tillhör ett visst kön.
Läs också: Mårten Schultz, Amanda Brihed, Hans Egnell och Annie Johansson.
lördag, januari 09, 2010
Om kvinnligt förtagande
När man pratar jämställdhet så är det väldigt lätt att man börjar i fel ände. Oftast får man höra att det och det måste förändras för att vi ska få ett jämställt samhälle - sällan diskuteras något med utgångspunkt i att vi behöver ett jämställt samhälle därför att... Personligen tror jag detta har att göra med den strävan efter politisk korrekthet i den här specifika frågan som finns kanske framförallt hos media och politiker. Skulle man säga att vi behöver ett jämställt samhälle därför att... så innebär ju det att jämställdheten som sådan inte är en gudagiven godhet, utan något som precis som allt annat behöver motiveras. Kanske finns en rädsla för att man inte ska kunna motivera det - kanske har man helt enkelt glömt hur man gör.
Det är nämligen viktigt med ett jämställt samhälle, därför att det man har mellan benen används som måttstock där det de facto är helt irrelevant - könet sätts före individen, och innebär en ofrivillig kollektivisering.
Se exempelvis på den kollektiva uppdelning vad gäller yrken som finns i vårt samhälle. Männen finns inom privat sektor, driver företag, tjänar pengar (de är ju trots allt fortfarande familjeförsörjaren, i sann, konservativ anda) - medan kvinnor återfinns i de lågavlönade yrkena i offentlig sektor. Omvårdande yrken, deltidstjänster. Finns det egentligen någon biologisk förklaring till detta? Nej, inte ens om man säger att kvinnor är omvårdande av naturen. I första hand bör det nämligen handla om omvårdnad av den egna familjen - och ska man kunna göra det, då behöver man faktiskt dra in lite cash. Ändå antas kvinnan i dagens samhälle fortfarande vara villig att offra sin ekonomi, sina drömmar och sitt välbefinnande för att tjäna det allmänna.
Det är därför vi behöver fler kvinnliga företagare. För att kvinnorna själva ska få en chans att göra något åt den rådande ordningen. För att också kvinnor ska tjäna pengar, trivas med sina jobb, slippa arbeta på ett sätt som leder till sjukskrivning och förverkliga sina egna drömmar. Det handlar om en frigörelse från det offentligas bojor.
Därför är det sannerligen beklagligt att kvinnligt företagande motiveras med att samhället behöver det. Det blir så tydligt att vissa inte förstått vad det handlar om. Sakine Madon har helt rätt när hon skriver att man måste sluta underblåsa bilden av kvinnor som altruistiska varelser utan förståelse för pengar eller vinst. Och jo, lite tveksamt är det faktiskt om kvinnliga företagsambassadörer gör så där vansinnigt stor nytta för kvinnligt företagande - även om jag tror att det är ett nyttigt sätt att knyta kontakter och hämta inspiration. Men ska man verkligen få fart på jämställdheten i vårt avlånga land, då gäller det att sluta förhindra kvinnor att starta företag inom de områden som många av dem har utbildning inom och erfarenhet av. Kort sagt, låt vården drivas av privata företag istället för det offentliga.
Det är nämligen viktigt med ett jämställt samhälle, därför att det man har mellan benen används som måttstock där det de facto är helt irrelevant - könet sätts före individen, och innebär en ofrivillig kollektivisering.
Se exempelvis på den kollektiva uppdelning vad gäller yrken som finns i vårt samhälle. Männen finns inom privat sektor, driver företag, tjänar pengar (de är ju trots allt fortfarande familjeförsörjaren, i sann, konservativ anda) - medan kvinnor återfinns i de lågavlönade yrkena i offentlig sektor. Omvårdande yrken, deltidstjänster. Finns det egentligen någon biologisk förklaring till detta? Nej, inte ens om man säger att kvinnor är omvårdande av naturen. I första hand bör det nämligen handla om omvårdnad av den egna familjen - och ska man kunna göra det, då behöver man faktiskt dra in lite cash. Ändå antas kvinnan i dagens samhälle fortfarande vara villig att offra sin ekonomi, sina drömmar och sitt välbefinnande för att tjäna det allmänna.
Det är därför vi behöver fler kvinnliga företagare. För att kvinnorna själva ska få en chans att göra något åt den rådande ordningen. För att också kvinnor ska tjäna pengar, trivas med sina jobb, slippa arbeta på ett sätt som leder till sjukskrivning och förverkliga sina egna drömmar. Det handlar om en frigörelse från det offentligas bojor.
Därför är det sannerligen beklagligt att kvinnligt företagande motiveras med att samhället behöver det. Det blir så tydligt att vissa inte förstått vad det handlar om. Sakine Madon har helt rätt när hon skriver att man måste sluta underblåsa bilden av kvinnor som altruistiska varelser utan förståelse för pengar eller vinst. Och jo, lite tveksamt är det faktiskt om kvinnliga företagsambassadörer gör så där vansinnigt stor nytta för kvinnligt företagande - även om jag tror att det är ett nyttigt sätt att knyta kontakter och hämta inspiration. Men ska man verkligen få fart på jämställdheten i vårt avlånga land, då gäller det att sluta förhindra kvinnor att starta företag inom de områden som många av dem har utbildning inom och erfarenhet av. Kort sagt, låt vården drivas av privata företag istället för det offentliga.
onsdag, januari 06, 2010
Mer om nakenscanningen
Idag har jag ett lite längre inlägg på Politikerbloggen om det här med nakenscanningen. Någon måtta får det faktiskt vara på galenskaperna.
tisdag, januari 05, 2010
Nakenscanning och barnporr (ja, jag säger då det...)
Det är lite svårt att börja den här bloggposten. Nakenscanning och barnporr, liksom, jag känner mig som kvällspressen. Tyvärr handlar det inte om en rubriksättare som blivit galen, utan om två rätt allvarliga grejer.
Till att börja med: EU diskuterar en lag som ska tvinga alla flygplatser att börja med nakenscanning. Det är rätt vidrigt. Det är en helt annan sak om flygplatserna själva beslutar att införa scanningen - avtalsfriheten är trots allt en hedersvärd princip. Den fria marknaden kommer också med stor sannolikhet ge fördel åt de flygplatser som låter bli galenskaperna. Terrorbrott på flygplan är faktiskt vansinnigt sällsynta, så något egentligt skäl för den nya "säkerhetskontrollen" föreligger inte. Det är ren hysteri.
Om EU, eller någon enskild stat, skulle kräva det av flygplatserna blir situationen dock en annan. Då har vi medborgare inte något val, och då blir det i högsta grad relevant att tala om en integritetskränkning.
Ironiskt nog ser en annan hysteri ut att kunna bli allierad med integritetskämparna. Ja, ironiskt, eftersom det handlar om barnporrhysterin. En brittisk anti-barnporrsorganisation slår på stora trumman och hävdar att nakenscanningen kan bryta mot barnporrlagen om man scannar just barn.
Det är naturligtvis inte rimligt att klassa en scanningbild som barnporr. Då vore varenda bild från familjens badsemester barnporr. Ja, risken är naturligtvis att också att röntgenbilder klassas som oanständiga. Tar läkare verkligen på barnen när de undersöker dem? Usch, pedofili!
Vi normalt funtade människor kan antagligen se fram emot en riktigt rolig strid mellan vår tids två största hysterier - lite som plåster på såren för att vår integritet förlorar oavsett vem av dem som vinner, kanske.
Till att börja med: EU diskuterar en lag som ska tvinga alla flygplatser att börja med nakenscanning. Det är rätt vidrigt. Det är en helt annan sak om flygplatserna själva beslutar att införa scanningen - avtalsfriheten är trots allt en hedersvärd princip. Den fria marknaden kommer också med stor sannolikhet ge fördel åt de flygplatser som låter bli galenskaperna. Terrorbrott på flygplan är faktiskt vansinnigt sällsynta, så något egentligt skäl för den nya "säkerhetskontrollen" föreligger inte. Det är ren hysteri.
Om EU, eller någon enskild stat, skulle kräva det av flygplatserna blir situationen dock en annan. Då har vi medborgare inte något val, och då blir det i högsta grad relevant att tala om en integritetskränkning.
Ironiskt nog ser en annan hysteri ut att kunna bli allierad med integritetskämparna. Ja, ironiskt, eftersom det handlar om barnporrhysterin. En brittisk anti-barnporrsorganisation slår på stora trumman och hävdar att nakenscanningen kan bryta mot barnporrlagen om man scannar just barn.
Det är naturligtvis inte rimligt att klassa en scanningbild som barnporr. Då vore varenda bild från familjens badsemester barnporr. Ja, risken är naturligtvis att också att röntgenbilder klassas som oanständiga. Tar läkare verkligen på barnen när de undersöker dem? Usch, pedofili!
Vi normalt funtade människor kan antagligen se fram emot en riktigt rolig strid mellan vår tids två största hysterier - lite som plåster på såren för att vår integritet förlorar oavsett vem av dem som vinner, kanske.
Maud gör inte reklam för sig själv
Man kan tycka vad man vill om att myndigheter gör reklam. Ja, det vore faktiskt välkommet med en diskussion kring om våra skattepengar ska gå till att promota myndighetsåtgärder, men det tycks vara stört omöjligt att få igång en. Istället verkar socialdemokraterna haka upp sig på att Maud Olofsson är näringsminister. Det ger henne tydligen orättvist mycket medieutrymme.
Ja, Tillväxtverket har haft en radioreklam där man söker kvinnliga företagare som kan bli ambassadörer och arbeta för att fler kvinnor ska bli företagare. Man nämner Maud Olofssons namn. Hon är ju trots allt ansvarig minister. Det får dock oppositionen att gå i taket och kräva att Centerpartiet ska finansiera den här typen av reklam i framtiden.
Alltså. Om Socialdemokraterna skulle få makten efter valet i år (hemska tanke) - då bör de förändringar de lovat att genomföra inom exempelvis Försäkringskassan inte få annonseras av Försäkringskassan själv. Socialdemokraterna bör istället själva betala för ett gäng helsidesannonser i diverse tidningar, så att informationen kommer ut. Sakfrågan är ju nämligen bara en förevändning för att stärka deras politiker. Just det.
Det skulle jag vilja se.
Ja, Tillväxtverket har haft en radioreklam där man söker kvinnliga företagare som kan bli ambassadörer och arbeta för att fler kvinnor ska bli företagare. Man nämner Maud Olofssons namn. Hon är ju trots allt ansvarig minister. Det får dock oppositionen att gå i taket och kräva att Centerpartiet ska finansiera den här typen av reklam i framtiden.
Alltså. Om Socialdemokraterna skulle få makten efter valet i år (hemska tanke) - då bör de förändringar de lovat att genomföra inom exempelvis Försäkringskassan inte få annonseras av Försäkringskassan själv. Socialdemokraterna bör istället själva betala för ett gäng helsidesannonser i diverse tidningar, så att informationen kommer ut. Sakfrågan är ju nämligen bara en förevändning för att stärka deras politiker. Just det.
Det skulle jag vilja se.
torsdag, december 31, 2009
En tillbakablick och en framtidsförhoppning
Ja, då var 2009 strax slut, och vi kliver in i ett nytt decennium. Lite sorgligt känns det - de gångna tio åren är ändå de under vilka jag blivit den jag är, fått ett politiskt medvetande och kanske, kanske blivit vuxen. Det är rätt stora grejer. Och bara för att alla andra gör det så tänkte jag försöka mig på en snabbresumé av inte bara det gångna året, utan det gångna decenniet.
00: Jag kan inte påstå att jag minns jättemycket från nyårsafton, annat än att våra kattungar var vakna och rände i korridorerna när vi kom hem jättesent. Började sexan i Funäsdalen. Började sminka mig och hade crazy platåboots.
01: Slog vad med mamma, åt en surströmming och fick min underbare ponny Poppe. Lärde mig ta ansvar, kliva upp på morgnarna och började få kondition.
02: Frågade pappa varför folk inte röstade på borgarna - de ville ju sänka skatten.
03: Släpade ut pållen ur brinnande stall.
04: Gick ut nian. Vägrade alkohol på avslutningen och drack Fanta Exotic istället. Började på gymnasiet - omvälvande.
05: Åkte på mitt livs första festival. Träffade Lennie. Gick med i CUF.
06: Började blogga. Hamnade i CUF Jämtlands styrelse. Läste Avalons Dimmor och avskydde den. Var på min första CUF-stämma. Valvakade. Blev förbannat glad. For till Ryssland med klassen. Fyllde 18 två månader för sent.
07: Satt tre timmar i en taxi och väntade på grusbilen. Blev ordförande för CUF Jämtland. Fick upp ögonen för sexköpslagen. Tog studenten. Drack fortfarande inte alkohol. Mamma lovade för första gången att aldrig hjälpa mig att flytta igen. Antogs till juristprogrammet i Uppsala. Flyttade in i en korridor. Skrev min första nyårskrönika.
08: Åt tio semlor på fettisdagen. Gick i mitt livs första första maj-tåg. Sen kom FRA och jag blev förbannat förbannad. Argumenterade mot att kvinnors sexualitet bara är villkorligt frigiven. Argumenterade mot civilkuragelagen och hamnade i DN. Alliansen tog inte chansen att rösta nej till IPRED. Flyttade från korridor till studentlägenhet med eget kök. Mamma lovade för andra gången att aldrig hjälpa mig flytta igen Skrev en besviken och förbannad nyårskrönika.
09: Förklarade att kåren var föråldrad. Föreslog t-shirttryck. Garvade lite åt Spectrial. Gjorde ett litet bildcollage. Förlorade en vän. Föreslog en städköpslag. Förlorade min älskade Poppepålle. Valdes in i CUF:s förbundsstyrelse samtidigt som förbundet tog ställning mot sexköpslagen. Var med i TV. Skrev om sexköpslagen nästan konstant i en dryg vecka. Försökte få partiet på rätt köl i FRA-frågan, men misslyckades. Någonstans i den vevan övergav jag också mitt eget kommentatorsfält - det finns tyvärr inte tid. Började däremot blogga lite på Magasinet Neo. Slet i en ICA-kassa hela sommaren och blev väldigt dålig på att blogga här. Sörjde Blogges försvinnande men blev också förbannat glad när han dök upp igen. Tillkännagav riksdagskandidatur och hamnade på fjärdeplats hemma i Jämtland.
Ett jäkla år, med andra ord. Men det är över nu. Vi är på väg in i tiotalet.
Till att börja med kommer vi att ha valår. Jag kommer att jobba arslet av mig för att komma in, men det är ju inte direkt säkert att man klarar det. Oavsett vad som händer kan jag dock lova att jag kommer att kämpa för de mänskliga rättigheterna - inbegripet integritet. Mer är svårt att säga.
Jag får nog nöja mig med att önska er alla ett trevligt avslut på det gamla, och en riktigt gott nytt år!
00: Jag kan inte påstå att jag minns jättemycket från nyårsafton, annat än att våra kattungar var vakna och rände i korridorerna när vi kom hem jättesent. Började sexan i Funäsdalen. Började sminka mig och hade crazy platåboots.
01: Slog vad med mamma, åt en surströmming och fick min underbare ponny Poppe. Lärde mig ta ansvar, kliva upp på morgnarna och började få kondition.
02: Frågade pappa varför folk inte röstade på borgarna - de ville ju sänka skatten.
03: Släpade ut pållen ur brinnande stall.
04: Gick ut nian. Vägrade alkohol på avslutningen och drack Fanta Exotic istället. Började på gymnasiet - omvälvande.
05: Åkte på mitt livs första festival. Träffade Lennie. Gick med i CUF.
06: Började blogga. Hamnade i CUF Jämtlands styrelse. Läste Avalons Dimmor och avskydde den. Var på min första CUF-stämma. Valvakade. Blev förbannat glad. For till Ryssland med klassen. Fyllde 18 två månader för sent.
07: Satt tre timmar i en taxi och väntade på grusbilen. Blev ordförande för CUF Jämtland. Fick upp ögonen för sexköpslagen. Tog studenten. Drack fortfarande inte alkohol. Mamma lovade för första gången att aldrig hjälpa mig att flytta igen. Antogs till juristprogrammet i Uppsala. Flyttade in i en korridor. Skrev min första nyårskrönika.
08: Åt tio semlor på fettisdagen. Gick i mitt livs första första maj-tåg. Sen kom FRA och jag blev förbannat förbannad. Argumenterade mot att kvinnors sexualitet bara är villkorligt frigiven. Argumenterade mot civilkuragelagen och hamnade i DN. Alliansen tog inte chansen att rösta nej till IPRED. Flyttade från korridor till studentlägenhet med eget kök. Mamma lovade för andra gången att aldrig hjälpa mig flytta igen Skrev en besviken och förbannad nyårskrönika.
09: Förklarade att kåren var föråldrad. Föreslog t-shirttryck. Garvade lite åt Spectrial. Gjorde ett litet bildcollage. Förlorade en vän. Föreslog en städköpslag. Förlorade min älskade Poppepålle. Valdes in i CUF:s förbundsstyrelse samtidigt som förbundet tog ställning mot sexköpslagen. Var med i TV. Skrev om sexköpslagen nästan konstant i en dryg vecka. Försökte få partiet på rätt köl i FRA-frågan, men misslyckades. Någonstans i den vevan övergav jag också mitt eget kommentatorsfält - det finns tyvärr inte tid. Började däremot blogga lite på Magasinet Neo. Slet i en ICA-kassa hela sommaren och blev väldigt dålig på att blogga här. Sörjde Blogges försvinnande men blev också förbannat glad när han dök upp igen. Tillkännagav riksdagskandidatur och hamnade på fjärdeplats hemma i Jämtland.
Ett jäkla år, med andra ord. Men det är över nu. Vi är på väg in i tiotalet.
Till att börja med kommer vi att ha valår. Jag kommer att jobba arslet av mig för att komma in, men det är ju inte direkt säkert att man klarar det. Oavsett vad som händer kan jag dock lova att jag kommer att kämpa för de mänskliga rättigheterna - inbegripet integritet. Mer är svårt att säga.
Jag får nog nöja mig med att önska er alla ett trevligt avslut på det gamla, och en riktigt gott nytt år!
tisdag, december 29, 2009
Ja, dumma kristdemokrater!
Johan Ingerö raljerar idag över Johannes Forssbergs ledare i vilken det absurda steriliseringskravet för könsbyten behandlas. Enligt Ingerö är detta trams. Trams.
Jag vet att det här är en fruktansvärt infantil jämförelse, men eftersom Ingerö nu faktiskt definierar sig som hårdrockare så borde han ha en vag aning om vad det innebär att inte riktigt passa in i mallen. Hur förbannad hade han blivit om staten kommit och talat om för honom att jodå, han kan väl få lyssna på hårdrock, men då måste han tatuera in någon av Kissnubbarnas sminkning i fejjan? Då leder en grundläggande känsla av att hårdrock är ens egna musikstil ändå inte till självmord.
Transsexualism är inte ett val. Staten, däremot, har fått för sig att ett juridiskt könsbyte måste innebära sterilisering. Inte en könskorrigering per se, det går alltså bra att ha kvar kvinnliga könsorgan men juridiskt sett vara man - så länge könsorganen inte fungerar för reproduktion. Man får inte ens ha sparade könsceller som kan användas för reproduktion.
Ingerö, som annars har en förmåga att hålla sig till logiska, liberala resonemang, tycks ha förälskat sig lite väl mycket i termen "verklighetens folk" för att kunna se den absurda verklighet som drabbar transsexuella. Det är bannemej riktigt tråkigt.
Jag vet att det här är en fruktansvärt infantil jämförelse, men eftersom Ingerö nu faktiskt definierar sig som hårdrockare så borde han ha en vag aning om vad det innebär att inte riktigt passa in i mallen. Hur förbannad hade han blivit om staten kommit och talat om för honom att jodå, han kan väl få lyssna på hårdrock, men då måste han tatuera in någon av Kissnubbarnas sminkning i fejjan? Då leder en grundläggande känsla av att hårdrock är ens egna musikstil ändå inte till självmord.
Transsexualism är inte ett val. Staten, däremot, har fått för sig att ett juridiskt könsbyte måste innebära sterilisering. Inte en könskorrigering per se, det går alltså bra att ha kvar kvinnliga könsorgan men juridiskt sett vara man - så länge könsorganen inte fungerar för reproduktion. Man får inte ens ha sparade könsceller som kan användas för reproduktion.
Ingerö, som annars har en förmåga att hålla sig till logiska, liberala resonemang, tycks ha förälskat sig lite väl mycket i termen "verklighetens folk" för att kunna se den absurda verklighet som drabbar transsexuella. Det är bannemej riktigt tråkigt.
tisdag, december 01, 2009
Storebror lyssnar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
