Låt oss reda ut det här med incest nu...

Jag tänkte först låta bli att skriva om det här, med hänvisning till den gamla "Nej, men vet ni vad, incest är faktiskt något man borde hålla inom familjen!", men det går liksom inte längre.

Det har blivit mycket incestdebatt i veckan, efter Monica Greens (S) något motsägelsefulla uttalanden om det så kallade Kalmarfallet. Den som vill höra henne debattera med sig själv gör det lämpligast hos Politikerbloggen och TV4.

En smula obehagligare ändå finner jag den hennes moderata riksdagskollega Magdalena Andersson. Hon hänvisar nämligen till "genetiska faktorer" och "hur man skyddas inom en familj".

Låt oss ta en titt på vad förarbetena säger om incestparagrafen.

"En avkriminalisering av incest anses sakna stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Etiska liksom sannolikt också arvsbiologiska skäl sägs tala mot en sådan förändring. Om incest blir tillåtet, har ifrågasatts om inte också vissa familjerättsliga regler borde ändras. Slopas förbudet mot incest för vuxna, kan detta undergräva en allmänt omfattad tabuföreställning och därigenom medföra att antalet incestuösa förbindelser även med unga personer ökar. Vad gäller förhållandet mellan föräldrar och barn har slutligen pekats på att ett barn även efter det att det har fyllt 18 år ofta står i ett starkt beroendeförhållande till sina föräldrar." - Prop. 1983/84:105

Vi tar det här med genetiken och arvsbiologin först. Jag har nämligen lite svårt att se det som ett giltigt argument. Dels eftersom, precis som Green själv påpekar, sex inte behöver leda till en avkomma. Dels eftersom det skulle kunna appliceras på äldre kvinnor som skaffar barn, liksom personer med olika handikapp och för tankarna till makarna Myrdals folkhemstanke och tvångssteriliseringar. Det är ju heller inte så att barn vars föräldrar är syskon föds med fjorton tår. Inavel brukar man kunna tala om först då det har varit mycket nära släktskap mellan föräldrarna i flera led.

I fråga om "etiska" skäl blir det om möjligen ännu mer intressant. Utgångspunkten måste ju nämligen vara att vuxna människor som vill ha sex med varandra måste få ha det. När det pratas om ojämlika maktförhållanden så glömmer man alldeles bort förbudet mot sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning.
Det verkar vara så att det snarare är debattörernas magkänsla som får lov att styra vad som är "moraliskt" eller inte. Och magkänsla är inte en bra grej att bygga lagstiftning på. (Notera att proppen hänvisar till "det allmänna rättsmedvetandet". Usch!)

Ligger det då något i påståendet att en avkriminalisering skulle leda till att antalet incestuösa förbindelser, även mellan unga personer, skulle öka? Knappast. Majoriteten av oss har trots allt den där inbyggda magkänslan för att det är åthelvete fel. Vi har den magkänslan om att dricka bensin också.

I grund och botten rör det sig om ett offerlöst brott då två biologiska syskon idkar könsumgänge. Offerlösa brott är ett jäfla gissel, just eftersom de är i princip omöjliga att motivera då inga rättigheter kränkts. Med andra ord; det rör sig om ren klåfingrighet från statens sida. Sådant borde vi betacka oss för.

Verkligheten 2.0 - igen

Internet är något fantastiskt. Det har gett oss möjligheter vi bara kunnat drömma om tidigare. På Internet kan du diskutera, träffas, hålla kontakten, hämta information, samla kraft, skratta, gråta, älska, betala räkningar och ja, så gott som allt du kan i den analoga världen. Internet är också verkligheten. Samhället finns redan på Internet - Internet ÄR en del av samhället.

Precis som i den analoga världen sker ibland otrevligheter. Till skillnad från situationer som utspelar sig AFK finns dock en helt fantastisk säkerhetsventil som för de flesta har formen av ett litet kryss uppe i högra hörnet. Med ett enda klick kan man ta sig bort, bort, bort. Det är i alla fall vad jag skulle kalla för en fördel.

Det finns dock de som vill reglera den här delen av världen. De använder sig av termer som "samhällets och rättsstatens frånvaro på internet", "att jämställa en demokratisk rättsstat med kinesisk diktatur är uppenbart orimligt" och "Integritet är inte detsamma som anonymitet".

När man hör sådant gäller det att dra öronen åt sig. Samma lagar gäller nämligen på Internet som över allt annars, en demokrati som förtrycker sina medborgare är lika förkastlig som en diktatur och rätten att inte behöva identifiera sig i tid och otid är grundläggande.

Det är våra grundläggande fri- och rättigheter det handlar om. Det är vår del av världen, där vi befinner oss, som vissa vill pressa ner i färdiggjutna mallar. Det är våra liv som ytterst kommer att drabbas.

Internetmedborgare, se upp.

---

Niklas Dougherty skriver längre och bättre.

Om finanskrisens uppkomst

Igår var jag på releasen av Johan Norbergs nya bok €n perfekt $torm. Eftersom jag inte hunnit igenom hela boken än kan jag inte uttala mig om den som sådan - men den verkar mycket lovande. Jag tycker mig dock kunna säga något om vilka som egentligen behöver läsa boken, och jag är inte en av dem.

Kort kan sägas att de som skyller finanskrisen på en laissez-fair-kapitalism skulle behöva snegla på boken. Den redogör nämligen med all önskvärd tydlighet att det är lite som att skylla krisen på jultomten - varken det ena eller den andra har synts till på USAs finansmarknad.

Girighet är den andra faktorn som människor hävdar ligger bakom finanskrisen, och det är möjligen lite närmare sanningen. Det är dock inte chefsbonusar och VD-löner som fått den globala ekonomin att slå bakut, nej, här måste man förstå att så många andra saker än pengar kan vara föremål för girighet. Makt, exempelvis. Det gjorde Per Schlingmann obehagligt klart i en Brännpunktsartikel häromdagen, där han varnar näringslivet; bete er som om ni tar ansvar, eller så lagstiftar vi skiten ur er.

Lyckligtvis finns det personer som insett detta. Svenskt Näringslivs ordförande Signhild Arnegård Hansen river till ett svar på tal som heter duga. Hon förklarar pedagogiskt för Schlingmann att den som står med näven i syltburken gör bäst i att inte klaga på bärproducenten. Att klaga på företagen, som är grunden för det svenska välståndet, och att anklaga dessa för att vara giriga - det är inte bara så okunnigt att det sannerligen inte borde kvalificera någon till posten som partisekreterare, det är dessutom pinsamt populistiskt.

Jag skulle alltså vilja att Schlingmann läste Norbergs bok, om inte annat för att täppa till kunskapsluckorna. Faktum är att jag tror att Reinfeldt och Borg därtill skulle göra sig själva och Sverige en tjänst genom att slänga ett öga på den. Vafan, egentligen borde den läsas av var och en där ute som tror att det är kapitalismen som krisar, av var och en som skriker efter regleringar och av var och en som förbannar marknadsekonomin och globaliseringen. Det som faktiskt byggde krisen var socialistisk politik, en övertro på Feds åtgärder och en galen flockmentalitet.

Kära Sveriges politiker, laissez-nous fair!