Verkligheten 2.0 - igen

Internet är något fantastiskt. Det har gett oss möjligheter vi bara kunnat drömma om tidigare. På Internet kan du diskutera, träffas, hålla kontakten, hämta information, samla kraft, skratta, gråta, älska, betala räkningar och ja, så gott som allt du kan i den analoga världen. Internet är också verkligheten. Samhället finns redan på Internet - Internet ÄR en del av samhället.

Precis som i den analoga världen sker ibland otrevligheter. Till skillnad från situationer som utspelar sig AFK finns dock en helt fantastisk säkerhetsventil som för de flesta har formen av ett litet kryss uppe i högra hörnet. Med ett enda klick kan man ta sig bort, bort, bort. Det är i alla fall vad jag skulle kalla för en fördel.

Det finns dock de som vill reglera den här delen av världen. De använder sig av termer som "samhällets och rättsstatens frånvaro på internet", "att jämställa en demokratisk rättsstat med kinesisk diktatur är uppenbart orimligt" och "Integritet är inte detsamma som anonymitet".

När man hör sådant gäller det att dra öronen åt sig. Samma lagar gäller nämligen på Internet som över allt annars, en demokrati som förtrycker sina medborgare är lika förkastlig som en diktatur och rätten att inte behöva identifiera sig i tid och otid är grundläggande.

Det är våra grundläggande fri- och rättigheter det handlar om. Det är vår del av världen, där vi befinner oss, som vissa vill pressa ner i färdiggjutna mallar. Det är våra liv som ytterst kommer att drabbas.

Internetmedborgare, se upp.

---

Niklas Dougherty skriver längre och bättre.

Nätet är kärlek!

Josh efterlyser visst, efter att en rad kändisar klagat på det s.k. näthatet, bloggposter om lite nätkärlek istället. Egentligen säger han det väl bäst själv - "[d]et finns väl ingen som tycker att kommunikation är dåligt" - men vafan, det tyvärr verkar ju en mängd människor inte ha förstått det. Min egen mor tycker fortfarande att det är liiite onödigt att skiva ut sitt efternamn på Internet, exempelvis. Någon kan ju råka få reda på vem jag är.

Under gymnasiet brukade jag säga att jag levde 80 - 90 % av mitt sociala liv på internet. Idag skulle jag nog säga att det inte går att dela upp på det viset - Internet är också IRL.

Men ska man ändå skärskåda det, så har jag Internet att tacka för mycket. LG2S lärde mig självdistans och innehåller en mängd apcoola människor som jag aldrig skulle fått förmånen att lära känna om det inte vore för nätet. Helgon.net gav mig möjligheten att hålla kontakt med mina vänner, lära känna nya och jag är dessutom ganska säker på att min pojkvän aldrig blivit min pojkvän om det inte vore för just det communityt. Den här bloggen vet jag inte ens hur jag ska kunna göra rättvisa. Det är skitsamma att vissa av kommentatorerna är idioter, den har nämligen inte bara gett mig mitt eget utrymme och en politisk plattform, den har också gett mig kontakter som jag högaktar inte bara ur ett politiskt perspektiv.

För att sammanfatta: I mina ögon är det skit samma att det ligger ute en debattartikel på Newsmill där författaren frågar vad min pojkvän skulle tycka om jag sålde sex (och som jag fortfarande inte fått in någon replik på.. Nåja, jag får väl ta den här på bloggen istället). Det positiva - ja, kalla det gärna för nätkärlek - jag fått i utbyte uppväger allt sådant med råge. Har man inställningen att ingenting någonsin får vara det minsta obekvämt kan man ju aldrig gå i högklackat, än mindre ha en relation med andra människor.

Verkligheten 2.0

Forskare vill bygga ny verklighet.

Virus, illegal verksamhet, brist på bostäder och folk som reser inkognito. Verkligheten är fullt av problem och nu tittar forskarna på hur man kan bygga en ny verklighet för att få bort bristerna. Men de flesta vill hellre förbättra dagens verklighet. För FÖRETAGET är frågan extremt viktig och hälften av företagets forskare arbetar med verklighetsutveckling.

Det räcker med några korta ögonblick ute i verkligheten, sedan stöter man på problemen. Brevlådan fylls av de eländiga reklamutskicken och den som har otur drabbas av värre saker som svininfluensa och stulna kontokort. Till det kan man lägga de betydligt allvarligare inbrott som ständigt drabbar företag och myndig­heter.

Problemen är långt ifrån nya och efterhand är det många som börjat tvivla på om det ens är möjligt att få någon ordning bara genom att lappa och laga. Verkligheten är ju trots allt en skapelse från en helt annan tid och miljö. För det var ju i slutet av 1960-talet som den amerikanska militären och universitetsvärlden lade grunden till dagens verklighet.

Sedan dess har antalet människor ökat dramatiskt. Och det som en gång var som en liten pizzeria av närmast ideell karaktär där de flesta ­kände varandra har förvandlats till en mötesplats, där de kommersiella intressena är starka och där anonymiteten ofta blivit ett problem.

-----

Låt mig göra en sak jävligt klar för Er Som Bestämmer där ute: Talla inte på mitt Nät.

Jag raderar hellre 50 skräppostmeddelanden per dag än tvingas meddela vem jag är när jag använder Internet.
Jag mottar hellre tvåhundratrettiosjutusenniohundafemtiotvå elaka, anonyma kommentarer i minuten än ser ett Internet där allas identitet loggas.
Jag översvämmas hellre av vinklad, oetisk reklam än låter staten lägga sig i.