Maud har inte grinat på jobbet, Birro!

I måndags hände typ tre saker: Det avslöjades att Marcus Birro kandiderade till KD-ledarposten, att han drog tillbaka sin kandidatur och fick sparken från TV4 som tilltänkt programledare för Kvällsöppet.

Idag har Birro skrivit en krönika om det hela, i vilken jag tycker att han har lite av ett felgrepp.

Det är inte så att jag inte håller med honom om att man är lustigt fobiska för åsikter inom tyckarjournalistiken - alla ha faktiskt åsikter, det är ju i grund och botten bättre att känna till dem och göra en egen bedömning utifrån det. Och även om det var fruktansvärt naivt att tro att man kan vara partiledarkandidat och programledare samtidigt så måste faktiskt TV4 känt till Birros sympatier sedan innan. Nåja, vi kan väl avskriva den röran som konstigt agerande från alla parter.

Vad som däremot gör mig lite upprörd, ärligt talat, är de här meningarna: "Jag hade nog blivit en rätt usel partiledare. Jag hade blivit som Maud Olofsson fast värre, bara gråtit hela dagarna."

Man behöver inte tycka att Maud Olofsson har varit världens bästa partiledare, men hon har faktiskt gjort helt andra saker än att sitta och grina på kammaren.

Hon har drivit igenom en historisk energiöverenskommelse som i praktiken ser ut att betyda döden för kärnkraften i Sverige - trots att hon fick mottaga mycket skit för den innan det stod klart. Hon har minskat regelkrånglet. Hon har motstått en oerhörd press under finanskrisen och låtit bli att köpa en bilfabrik - trots all negativ spinn som följt av det. Hon har för tusan skapat den allians som har regeringsmakten idag, hon drev Centerpartiet genom de två framgångsvalen 2002 och 2006. Hon skapade ett maktskifte och har bidragit till början av ett värderingsskifte. För att ta några exempel.

Efter det är det kanske inte konstigt om man fäller en tår när man slutligen avgår som partiledare efter 10 år. Det om något visar väl att politiken inte är känslokall, utan något som engagerar människor djupt. Djupt engagerade människor, som kämpat länge för att nå en tung position (partiledare) och som inte ger upp bara för att det blåser snålt ibland, är väl värda att gråta lite offentligt - till skillnad, kanske, från de som bara ger upp.

Fildelning, integritet och valet

Jag debatterar - eller vad man ska säga - fildelning med (snarare än mot) Rick Falkvinge. Piratpartiets och Centerpartiets åsikter är faktiskt inte så långt ifrån varandra. Den realpolitiska situationen ser dock ut som den gör - och jag tänker mig att det är därför Maud uttrycker sig som hon gör i SvD. Fildelning och integritet är inte uppe på valdagordningen.

Det betyder dock inte att det inte finns kandidater som driver frågan.

Men jag skulle vilja få svar på en stilla undran - hur skulle reaktionerna sett ut om Maud tydligt uttryckt att Centerpartiet var ett integritetsvänligt parti? Som jag redan påpekat: Vi brände den bron rejält 2008. Vi klappade oss själva på axeln för bra bränning 2009. Hade Maud sagt något annat än det hon sa hade hon anklagats för att ljuga.

Om integriteten ska komma upp på dagordningen - ja, då får vi driva den upp dit tillsammans. Lake gör ett bra jobb på den fronten, men vi behöver bli fler. Piratpartiet måste också hitta ett sätt att komma bort från hela barnporrdebatten och bli en faktor att räkna med.

Företagande måste prioriteras

Min käre far brukar ibland när vi diskuterar ondgöra sig över företagare som röstar på Moderaterna. Det är ett ämne där vi ofta är överens, får man nog säga. Moderaterna är de som har rykte om sig att vara, eh, kapitalister. Ibland kallas de nyliberaler. Ofta hör man någon med upprörd stämma säga att de springer företagens ärenden.

Till viss del är det sant - alltså om man menar att företag är storföretag, att nyliberaler är för en överreglerad arbetsmarknad och om kapitalister gillar höga arbetsgivaravgifter.

Nej, nu ska jag väl inte vara allt för elak mot vårt fellow regeringsparti, men faktum är ju att den som trodde att de skulle komma med åtgärder som underlättar för företagande måste känna sig ganska snopen. Hur mycket de än må prata om att skapa fler jobb, så är det i princip bara Centerpartiet som har insett hur man gör det. Jobb i framtiden stavas småföretagande.

När Maud Olofsson medverkade i Angeläget med Adaktusson igår var det också precis vad hon klargjorde. Vill man ha fler jobb, måste det bli lättare och lönsammare att starta och driva företag.

"Om företagarna tycker att det här är så viktigt, det jag säger, ja, då får de rösta på mig!"

Så enkelt sammanfattade hon varför småföretagarpolitiken inte nått så långt som den kunnat i Sverige. Och nog tusan har hon rätt. Vill man ha jobb i framtiden, vill man ha ett bra företagsklimat, vill man ha tillväxt - då får man faktiskt lov att rösta för det också. Det räcker inte att kryssa någon skön moderatsnubbe som känner lite folk på Svenskt Näringsliv.

För den som funderar på om det verkligen behöver göras så mycket, och om de här frågorna verkligen har någon relevans för Centerpartiets tydliga ställningstagande för att hela Sverige ska leva - ja, då rekommenderas den här lilla videon med Peter Stormare.

Fler bloggare: Per Ankersjö, Gustav Andersson, Annie Johansson.

Saab är sålt

Så kom då äntligen bekräftelsen på det som egentligen var ute och snurrade redan igår. Maud Olofsson har haft is i magen och råg i ryggen under hela processen, och det har lönat sig. Med Sahlin som statsminister hade det istället varit du och jag som fått stå för notan.


Fler bloggar: Magnus Andersson, Per Ankersjö, Tobias Gillberg, Mina Moderata Karameller, Magnus Persson, Annie Johansson, Elias Giertz.

Maud gör inte reklam för sig själv

Man kan tycka vad man vill om att myndigheter gör reklam. Ja, det vore faktiskt välkommet med en diskussion kring om våra skattepengar ska gå till att promota myndighetsåtgärder, men det tycks vara stört omöjligt att få igång en. Istället verkar socialdemokraterna haka upp sig på att Maud Olofsson är näringsminister. Det ger henne tydligen orättvist mycket medieutrymme.

Ja, Tillväxtverket har haft en radioreklam där man söker kvinnliga företagare som kan bli ambassadörer och arbeta för att fler kvinnor ska bli företagare. Man nämner Maud Olofssons namn. Hon är ju trots allt ansvarig minister. Det får dock oppositionen att gå i taket och kräva att Centerpartiet ska finansiera den här typen av reklam i framtiden.

Alltså. Om Socialdemokraterna skulle få makten efter valet i år (hemska tanke) - då bör de förändringar de lovat att genomföra inom exempelvis Försäkringskassan inte få annonseras av Försäkringskassan själv. Socialdemokraterna bör istället själva betala för ett gäng helsidesannonser i diverse tidningar, så att informationen kommer ut. Sakfrågan är ju nämligen bara en förevändning för att stärka deras politiker. Just det.

Det skulle jag vilja se.

Mauds tal

Som vanligt gör vår wonder-woman till partiordförande mycket bra ifrån sig i talarstolen. Ett inspirerande eldtal - och det känns som om vi har alldeles särskilt nära till vår ordförande. Hon vet hur det är att vara gräsrot - och hon vet hur man påverkar. Hon är antagligen en av de viktigaste personerna för svensk politik idag.
Det är fantastiskt hur många av våra vallöften vi lyckats genomföra på bara knappt ett år. Var tredje jobb är en direkt följd av regeringens politik - och hur många tillkommer inte om man räknar in den positiva framtidstro som vi bidragit till?
Tack, Maud, för allianssammarbetet! Tack för ditt engagemang, tack för din tilltro, och tack för ditt mod. Och tack för dig. Jag ryser av lycka över ditt tal.

Jag har någon form av aggro-dag idag..

Först vill jag bara rapportera om Mauds insats i SVT imorse. Hon gjorde asbra ifrån sig. Jämtin stod där och tjatade om att pengarna borde läggas på annat, som skolan - jag håller inte med. "Pigavdraget", som det så fint kallas, skulle innebära att föräldrar får mer tid för bl. a. sina barn. Problemen i skolan beror inte bara på att vi har för lite personal (för ja, det har vi) utan också på att dagens ungdom är så fruktansvärt ouppfostrad. Får föräldrar mer tid för sina barn är chansen stor att de lär sig att uppföra sig bättre, för det är faktiskt inte skolans sak att uppfostra, det är föräldrarnas ansvar. Dessutom är det positivt för jämställdheten. Ja, naturligtvis ska män ta mer ansvar i hemmet, men tills de gör det då, ska kvinnor fortsätta kämpa och bränna ut sig? Är det en bättre idé? Nej, tänkte inte det heller. Som extra plus förvandlar vi en massa svarta jobb som främst tas av kvinnor till vita - och vips har de pension också, samt betalar skatt. Kan det bli så mycket bättre? Förhoppningsvis får städyrket även en uppgradering av status, och då kan vi räkna med att lönerna ö.h.t. höjs. Det känns toppen, tycker jag.

I övrigt har jag varit väldigt förbannad idag. Skällde ut halva klassen på klassrådet (ska det vara så jävla svårt att betala in nån gång?), höjde rösten ett par decibel till Olle, min käre fysiklärare och skrek (typ) åt Hernqvist i korridoren. Han låtsades dock försöka kasta något i min urringning, så det var befogat. Tror att humöret har att göra med att Sune inte följde med på gympan i tisdags - jag brukar inte vara långsint, men det här är nog mer besvikelse. Morr.