Läsning annorstädes

Om man följer mig på Twitter eller Facebook har man förhoppningsvis inte missat att jag är i Burkina Faso tillsammans med CUFs generalsekreterare Karin Fälldin just nu. Vi har snackat ungdomsorganisering, träffat ett syskonförbund och diskuterat utbyte och idag besöker Karin en förskola som Centerpartiets Internationella Stiftelse hjälpt till att bygga. (Själv har jag ätit något olämpligt och kan inte följa med, men det går förhoppningsvis över innan det är dags att åka hem ikväll och så går vi inte in mer på det.)

Hur som. Om man känner att det kanske är lite dålig uppdateringstakt på den här bloggen, vilket det för all del är, så kan jag i alla fall meddela att det finns läsning annorstädes.

Debattartikel i Expressen om regeringens skattepolitik.

Debattartikel i Sourze om politiker som hela tiden vill väl.

Krönika i Sundsvalls Tidning om vikten av att ha kvar matematikundervisningen.

Hoppas det kompenserar en smula!

Vi behöver en ny skattelagstiftning

Johannes Forssberg skriver idag en mycket bra krönika i Expressen om eventuella nya skatteregler för riskkapitalister. Problemet är att riskkapitalet upplever sig för hårt beskattade - de måste redovisa inkomster som tjänsteinkomster, och inte kapitalinkomster, vilket blir en rätt rejäl skillnad. För att inte flytta utomlands vill de få undantag. En förståelig ståndpunkt, men precis som Forssberg skriver vore det mer än underligt om riskkapitalbranschen fick någon slags omvända 3:12-regler.

Självklart behövs riskkapital i Sverige. Inget snack om den saken. Men det vore ju också bra om det fanns några svenska företag i landet som de kunde investera i.

Egentligen kokar problemet ner till att vi i Sverige har olika skattenivåer för olika sätt att tjäna pengar. Kapitalvinstskatten, som är statlig, är betydligt lägre än skatten på inkomst av tjänst, som är kommunal (förutom om du tjänar över 31 000 kronor i månaden, för från den nivån tar staten också ut en inkomstskatt). Ska man göra något åt det egentliga problemet behövs en ny, heltäckande skattereform som inte gör skillnad mellan olika sätt att tjäna pengar. Och gärna en som håller länge, utan att man lappar och lagar den som man gjorde med -91 års skattereform. Ju färre undantagsregler, desto rättvisare beskattning. Det borde inte vara så förbannat svårt.

Vämjeliga värnskatt!

En av mina favoritbloggare, Johan Hedin på Peace, Love and Capitalism, utmanar idag ett gäng sossebloggare på debatt om värnskatten. Själv undrar jag om han inte borde ha utmanat ett gäng moderatbloggare istället, men det kan vi återkomma till.

I grund och botten argumenterar Johan utifrån att värnskatten främst drabbar dem som arbetar och arbetar bra och mycket. Vill man få en bättre ekonomi genom att jobba istället för att ärva någon gammal faster är värnskatten helt enkelt ett stort hinder som staten sätter upp.

Peter Högberg har svarat med att han inte tycker att privatekonomi är en avgörande drivkraft för personlig utveckling. Det kan man ju tycka. Alla har verkligen inte målet att tjäna en stor hög pengar, många prioriterar mycket fritid, bostad i avskilt läge eller roande men inte så lönsamma arbetsuppgifter istället. Det är självklart okej - men innebär det att man måste straffskatta dem som prioriterar pengar?

Tja, Högbergs argument är att de pengar värnskatten inbringar istället möjliggör mångas personliga utveckling. Givet att det mesta pekar på att värnskatten faktiskt inte gör statskassan större är det självklart ett svagt argument. Om en slopad värnskatt inbringar mer är en kvarvarande borde ju Högberg utifrån sin egen argumentation faktiskt vara för ett slopande.

Det som irriterar mig är dock kanske främst hur lättvindigt ekonomiska drivkrafter avfärdas. Det är liksom inte tillräckligt fint på något sätt. Högberg skriver:

"Jag kan vara med på att steg ett och två i jobbskatteavdraget var ok som skattesänkning. Men frågan är om det drev undersköterskan att utvecklas i arbetet och sträva vidare mot karriären. Jag tror inte det var fallet utan att det är andra drivkrafter."

Jag skulle vilja svara som Hayek gör i den här videon: Jobs are a means, not the ends in themselves, people work to live better, to put food on the shelves. Pengar är ett mått på värden vi producerar, som vi kan byta mot andra värden. Undersköterskan kanske sätter ett värde på att kunna köpa ett par, tre extra chipspåsar till fredagsmyset med sina barn, kanske på att kunna åka på en lite längre semester, köpa goda lådviner, gå en helgkurs i aurafotografering eller bara ha ett sparande som fungerar som buffert om kylskåpet skulle paja. När man höjer skatterna förhindrar man undersköterskan från att kunna skaffa sig detta genom eget arbete. Var finns det goda i det? Var finns det goda i att hindra andra som vill höja sin livskvalitet genom att dra in lite mer cash?

Sanningen är ju att om man vill ha saker som inte kan köpas för pengar, som står utanför marknaden, då finns det ändå inte så mycket som staten kan göra. Den har nämligen bara två verktyg: Lagstiftningen och budgeten.

Jag säger inte att skatter hindrar personlig utveckling, faktum är att de inte ens alltid hindrar människor från att göra karriär. Däremot hindrar de människor från att skörda de fulla frukterna av sitt arbete, och mer än någon annan gör värnskatten detta, samtidigt som den inte gör någon annans liv lättare. Varför i hela friden ska vi då ha kvar den?

Och, tja, ärligt, det är nog något som Anders Borg behöver svara på också. Någon större skillnad mellan S och M verkar nämligen inte finnas i den här frågan. Borg hänvisar till "stabilitet i statsfinanserna", men om värnskatten inte bidrar till det då? Varför i hela friden ska den då vara kvar?

Om behovet av en övergripande reform

.. skriver jag på Newsmill idag.

Over and out.

Ideologi, RUT och kvinnosyn

Det är ju inte utan att man blivit en smula trött på debatten om hushållsnära tjänster, som pågick hela förra veckan utan minskad intensitet, och som verkar kunna prägla kommande vecka också.

Vi vet att avdraget skapat jobb. Idag jobbar över 11 000 människor i branschen, enormt många fler än innan avdraget blev verklighet. Vi vet också att det är lönsamt för staten - alltså att det ger upphov till ökade skatteintäkter i slutändan. Vi vet att många, framförallt kvinnor, nu har börjat arbeta vitt och därmed får rätt till bland annat a-kassa och pension.

Varför vill då sossarna göra sig av med det? Mona Sahlin satt nyss i SVT:s morgonsoffa och förklarade att det här var en ideologisk fråga. Ni vet, det där som man med darr på sina upprörda röster påstod var Alliansens motiv för att sälja exempelvis Vin & Sprit. Men, här är det alltså något bra. Man hänvisar nämligen till att det mest är "rikt folk" som utnyttjar avdraget. Det ska alltså gynna de som "redan har mest".

Personligen skulle jag nog säga att de som gynnas allra mest är de som fått jobb trots global finanskris och därmed får rätt att ta del av det sociala skyddsnäten. Och trots allt bygger ju avdragets positiva effekter på att någon använder det. Att det är människor som har råd att betala faller sig ju trots allt rätt naturligt - precis likadant har det varit med all konsumtion, den börjar i köpstarka grupper, utvecklas och kommer allt fler till del.

Men att många, framförallt kvinnor, kommit i arbete är irrelevant för Sahlin och sossarna. Ett par tusen jobb på en förlusttyngd bilfabrik är däremot..

Det här vittnar om en syn på det som traditionellt varit kvinnogöra som något som är lite fult. Man ska ta hand om sin egen skit. Framförallt ska man inte betala någon för att göra det, nej, då är det till och med bättre att någon gör det gratis. (Vi kanske skulle behöva en städköpslag trots allt?)

---

Expressens ledarredaktion, Magnus Andersson, Per Ankersjö.

Finansiering, shinansiering!

Varandes något av en besserwisser (se URL:en), kan jag inte låta bli att irritera mig en smula på Östros nya favoritterm, "ofinansierade skattesänkningar", som han dräller omkring med idag - bland annat i DN. Han anklagar dessutom regeringen för att låna till denna skattesänkning.

- Tjena Mats, hur är det?
-Jo, nu senast fick jag ju gå ner i tid, va, så jag fick en ofinansierad inkomstsänkning.. Men det är lugnt, jag har lånat till inkomsten istället.

Vill man verkligen ha en finansminister som inte riktigt har insikt om att man lånar till utgifter, och att skatterna är själva finansieringen?

Dessutom ser han ut som Humma Kavula i Liftarens Guide till Galaxen-filmen:


Ankersjö skriver också.

Gör Jämtland till ett skatteparadis!

På dagens höststämma med partiet i Jämtland hade vi lite grupparbete kring vilken problematik landsbygden står inför och hur man ska lösa den. Jag skuttade som sista talare upp till mikrofonen och föreslog att man skulle göra Jämtlands län till ett skatteparadis.

Det hela är rätt enkelt. Vi behöver få mer folk till länet, gärna driftigt sådant, och vi behöver underlätta för dem som redan bor här. Och det går att driva sitt företag från Jämtland, trots att kundkretsen finns i Stockholm. Flygresorna blir billigare än lokalen i huvudstaden - bara en sådan sak. Om vi sedan kunde acceptera att politiker faktiskt inte kan göra allt, utan egentligen ganska lite, och sänka skatten till löjligt låga nivåer är det ju inte orimligt att folk skulle flytta hit. Genom att de inte blir bestulna på sina surt förvärvade pengar kan de ju också konsumera och investera i länet - något som förbättrar möjligheterna att starta fler företag. Och fler företag gör att fler kan försörja sig, konsumera och investera - tada! Den goda spiralen är skapad.

Fler som bloggar om stämman är Andreas Stenmark och Jonas Rask Samuelsson.

Vänsterkartellen sänker lönerna i länet

Via Jonas Rask och Andreas Stenmark informeras jag om att landstinget där hemma höjer skatten. Vänstermajoriteten har misskött ekonomin så fatalt att man behöver sänka lönen för Jämtlands läns arbetande befolkning med 90 miljoner.

När ska ledningen ta ansvar och sänka kostnaderna med 90 miljoner istället? Jag kan ju tänka mig en och annan som vi kan skära ner på...

Kanske får vänstern rätt om något

Via min gode bloggkollega Martin Olsvenne uppfattar jag att det tydligen pågår ett race to the bottom. Sverige har inte längre högst skattetryck! Tja, får jag välja vilken botten jag vill nå så är det definitivt den vi ska sikta på!

Det är Robin Hood vi vill ha i regeringen!

Tjoho! Fastän jag inte jobbar blir jag faktiskt skitglad av att läsa om skatteåterbäringen. En regering som är stolta över att sänka skatterna är en i grunden bra sådan.

Vad hade egentligen hänt om Allians för Sverige inte kommit till makten? De pengar som nu skonats från skattmasar hade antagligen varit mindre till sin summa. Kanske hade vi haft en skattehöjning. Över hundra tusen människor hade fortfarande befunnit sig i utanförskap. Marginalerna för människor ute i landet hade varit mindre. Frågan är, hade något varit bättre?

Jag tror inte det. Det är inte alltid jag älskar vad regeringen gör, men jag är mer än glad åt det mesta - och framförallt åt att de håller principen om varje människas rätt till sin egen lön högt. Det är därför jag inte vill ha Mona Sahlin som statsminister.

Kära skattebetalare!

Idag skulle jag bara vilja rikta ett tack till alla er där ute som sliter varje dag och betalar mer än hälften av vad ni tjänar i skatt för att jag skulle kunna köpa nya handskar idag. OK, jag betalade ju faktiskt lite skatt förra året, så handskarna kanske man kan säga är självfinansierade, men å andra sidan shoppade jag för åtminstine femhundra igår, och idag köpte jag dessutom Winnerbäcks nya CD, och imorgon blir det Sonata Arcticas Unia (förhoppningsvis i alla fall).

Faktum är att jag har tänkt budgetera lite, för det här shoppingvansinnet funkar inte. Impulsköp är min last, men jag tror mig ha lite utrymme. 7000 från CSN, minus hyra på ca tre, ger fyra kvar, och så drar vi av lunch á 40 kr per dag, ungefär 800 i månaden, och vips! 3000 kronor kvar att lägga på frukost, middag och allt annat tänkbart. Jag tror inte att jag behöver köpa mat för mer än 500 i månaden, och är man, som jag, nykterist går det inte mycket pengar ute. Det är rätt mycket pengar att röra sig med, åtminstone om man är van vid mindre.

Trots detta, och trots min tacksamhet (för herrejävlar, jag är djupt tacksam!), skulle jag, allra ödmjukast, be om mer. Jag tror nämligen att långsiktigt kommer alla att tjäna på det.
Det är nämligen så att utbildningsgrad i rätt hög utsträckning hänger ihop med ens senare arbete - och ens lön. Och det är lika bra att erkänna - pengar underlättar det mesta i livet, det håller till och med vänstern med om (fastän de hävdar att pengar inte borde betyda något skriker de ju alltid efter mer, eller hur?). Och blir livet lättare, blir det rimligtvis lättare att ta sig igenom utbildningen, och blir det lättare får man rimligtvis bättre studieresultat, bättre jobb, högre lön - och betalar mer i skatt.

Därför skulle jag vilja be, er, ni som driver Sverige, om ett litet tillägg. Det behöver inte vara på själva bidraget, det kan vara att man får möjlighet att låna lite mer - men det vore lite roligt att få så mycket att det överstiger gränsen för fattigdom. Jag lovar i alla fall att betala tillbaka.