Den smutsiga retoriken

Att det är kallt i Sverige har nog ingen missat. Så fort man sticker näsan utanför fryser man liksom arslet av sig - men det beror på väderleken, inte sittande regering.

Ändå driver LO just nu en kampanj som i princip är lika fånig som om de skulle försökt hålla Alliansen ansvariga för minusgraderna. Den går ut på att det ska finnas "hjärta" i politiken. Tydligen har Maud Olofsson varit extra hjärtlös i hanteringen av Saabaffären - ni vet, det här med att flyga över Atlanten, förhandla, leta köpare och garantera lån för att rädda jobb, det är ett så kallt beteende. Helt utan hjärta.

Ni får förlåta, men jag har så svårt för den här typen av retorik. Hjärta i politiken? Vad är det? Är det verkligen att ta pengar från X för att ge till Y? Är man hjärtlös när man inte vill tvinga någon? Tydligen.

Däremot är det uppenbarligen inte hjärtlöst att vilja sänka sina medlemmars lön.

Jag måste säga att om det är det som arbetarrörelsen tycker är kärleksfullt, då påminner situationen obehagligt mycket om de offer för misshandel i förhållanden som säger att partnern "slår för att den älskar mig". Faktiskt.

---

Via Magnus Andersson och Annie Johansson. Totalslakt av rapporten återfinns hos SvD av Sanna Rayman. Fler bloggar: Per Ankersjö, Karl Malmqvist (synnerligen kort och koncist), Annika Qarlsson, Tokmoderaten och Sänd mina rötter regn.

För övrig anser hon att Karthago bör förstöras?

Wanja Lundby-Wedin och Erland Olauson skriver idag på DN Debatt att de kan tvingas ändra sin strategi i nästa års avtalsrörelse. Grunden ligger naturligtvis i EG-domstolens dom i Lavalmålet. Man kan väl lugnt säga att en viss LO-ordförande inte gillar den. Samtidigt försöker hon tona ned dess betydelse; "Effekterna av domen behöver inte bli stora. Det avgör vi själva. "

Det påståendet bemöter Bloggen Bent på följande, utmärkta sätt;

"Problemet för Wanja Lundby-Wedin är givetvis att Sverige inte har rätt att ensidigt bryta mot både paragraferna i deklarationen för de mänskliga rättigheterna inom Europa, eller mot de traktat vi skrev på i förbindelse med medlemsansökan till EU."

Om regeringen följer EG-domstolens utslag så hotar LO med att stöka till kommande avtalsrörelse. Poängen är tydlig; vi vill inte ha någon konkurrens mellan svenska och utländska arbetssäljare! Stäng dem ute! Go home! Vi vill inte ha er här, tänk om ni faktiskt skulle vara både bättre och billigare!
LO har uppenbara problem med att se konkurrensens fördelar - den tvingar till framsteg. Och "utlandet" kommer alltid att finnas där. Det är i grunden något bra, inte minst för svenska arbetare. De är nämligen också de svenska konsumenterna. Att eliminera alternativ har aldrig fört ett samhälle framåt, det har bara fått det att stanna upp. Johan Pettersson önskar att vi hade en John Galt att hota med, och visst kan man själv önska sig något sådant ibland, men jag tror inte det behövs. Jag är nämligen inne på samma linje som Johan på Peace, love and capitalism och Martin, den liberala misantropen; LO håller på att tappa greppet om den makt de förut kunnat utöva. Kanske är det, som Martin skriver, dödsryckningar. Kanske har vi om några år, ett alternativ till LO. Jag menar, ska vi nu öka konkurrensen på arbetsmarknaden så vad är felet i att öka konkurrensen facken emellan?