söndag, mars 01, 2009

Nils Wärmegård

Den 22 februari rapporterades Nils Wärmegård vara försvunnen. Den 28, vid lunchtid, hittade man honom – död.

Jag kan inte göra anspråk på att ha varit nära vän med Nils, men det faktum att han inte finns längre känns ändå oerhört tungt. Nils var cirkusartist, ett kreativt geni, en av de roligaste personerna jag träffat, och en starkt bidragande kraft till att jag över huvud taget finns på internet.

Det började med att jag tipsades om en hemsida, LG2S.se. Nils var en av killarna bakom siten, som skev artiklar om diverse saker havandes med luff att göra, och han gick under namnet Starfighter. Jag följde den ett tag, och när man skapade ett community blev jag medlem. På klotterplanket kunde man kommunicera med de andra, och det dröjde inte länge innan konversationerna sträckte sig långt in på natten. Det var på LG2S som mitt liv på internet föddes, det var på LG2S som jag först lärde känna människor via internet, och Starfighter var en av dem. Internskämt, konstiga smeknamn och youtubevideos blev en relevant del av livet. Vi drev, och blev alla drivna med – samtidigt som de djupaste filosofiska resonemang kunde diskuteras. Det var en tillvaro som formade mig, som gav mig självdistans men samtidigt lärde mig mer om mig själv. Det var närvaron på LG2S som fick mig att ifrågasätta det politiskt korrekta, som lärde mig att alla människor är olika. Min personliga politiska läggning, liberalismen, var starkt ifrågasatt men samtidigt så accepterad. Alarm: X-mas, som Starfighter stod bakom, är därtill den underbaraste julkalendern någonsin.

Nyår 06/07 blev något av en live-samling för oss som hängde på sidan. Mamma var naturligtvis väldigt tveksam när det kom till att låta sin artonåriga dotter åka till Örebro för att träffa folk hon ”bara” kände via internet, och, tja, låt oss säga att situationen inte blev bättre när hon fick reda på att kollektivet vi skulle hålla till i – där tre av LG2S:arna bodde – kallade sig själv för Fuck World. Det tog tid att förklara att innebörden av ordet ”fuck” kan vara flera.

Nåja, jag tog mig dit, och jag hade the nyår of my life. Jag minns att Starfighter lyckades lura i mig att han en gång forcebyggt en trädkoja, jag minns att han garvade, och jag minns att han var precis densamme som den Starfighter jag lärt känna via LG2S.

Få människor är så okonstlade som Nils. Få människor är så varma. Ännu färre har den enorma levnadsglädje som verkade genomsyra hela hans existens.

Jag avundas dem som verkligen fick lära känna honom, samtidigt som jag inte alls gör det. Hur hans familj och närmaste vänner känner just nu, det kan jag inte föreställa mig. Jag vet bara att jag kan skatta mig lycklig som träffat honom. Det känns fruktansvärt orättvist att han inte längre finns kvar, det känns fruktansvärt fel. Samtidigt måste man, som 2bi skriver försöka minnas med glädje.

På Nils msn står det fortfarande ”Yep, I’m here”. Och nog är det så att även om han är borta rent fysiskt så kommer han att leva kvar i minnet hos dem som känt honom – och på det internet där han nästan alltid fanns.


So, let him fly you to the moon.

5 kommentarer:

Cissi sa...

Ursch vad fruktansvärt! Gumman det är jätte hemskt!

krao sa...

Åh, vad fint skrivet! Jag kom i kontakt med honom på samma sätt som du, och träffade honom (och de andra luffarna) på nyår förra året... Han var lite av en idol och förebild för mig. Han var en underbar och älskad människa som försvann alldeles för tidigt.

Vila i frid Nisse!
//krao

Anonym sa...

Hej hej
Så fint du skriver om allas vår Nils!! Många kramar!
Ewa/Nisses mamma

Jeff sa...

Det var längesen, men så fruktansvärt bra beskrivet.

Anonym sa...

Mycket fint skrivet. Blir väldigt berörd och många minnen strömmar igenom mig!
/En av Nils alla vänner