Vad jag tror att Erik Bengtzboe menar

Igår skrev Moderata Ungdomsförbundets ordförande Erik Bengtzboe på DN Debatt. Sedan dess har den varit föremål för rätt intensiv diskussion, kanske framförallt på twitter.

Det är inte så konstigt egentligen, för den är tyvärr inte utmärkt skriven - men jag har ändå läst den tre gånger nu och tänker att det kan vara värt att försöka stolpa upp vad jag tror att det är Bengtzboe försöker säga. Man skulle kunna säga att om jag hade skrivit den här artikeln så hade den sett ut ungefär så här:

"Begreppet ‘borgerligheten’ har länge varit ett relevant samlingsnamn för konservativa, liberala och mellanliggande politiska strömningar i Sverige. Man har varit en enad front mot den socialistiska politik som allt för ofta och länge styrt vårt land. I valet 2014 kommer vi dock att ha en generation av förstagångsväljare som knappt minns det socialdemokratiska styret. Vi måste se till att vi inte stöter bort denna generation genom att använda förlegade uttryck som har en helt annan innebörd för oss som är unga idag än vad de betyder för vår föräldrageneration.

För den som är ung dag betyder borgerlig inte liberal eller konservativ. Faktum är att ordet är mindre förknippat med politik än vad det är med livsstil. För oss beskriver det snarare en identitet förknippad med kristallkronor, pärlhalsband och sjurättersmiddagar än en motståndsrörelse till socialismen. Det är därför inte konstigt att färre unga också identifierar sig med uttrycket - man upplever inte att ens vardag utspelar sig i någon sorts borgerlig livsstil, och man drömmer inte om att den ska göra det heller.

Unga idag saknar för den sakens skull inte koll på ideologierna. Vi är väl insatta i vad de liberala och konservativa idéerna har för grund, och att det är de som har lösningarna på de problem som vi möter i vardagen idag. Risken med att lägga allt för stor tonvikt vid att kalla oss för borgerliga är densamma som Socialdemokraterna har när de bara kallar sig arbetarparti och glömmer att begrepp förändras. Vi fastnar i gamla hjulspår, gamla strider och väljarna kommer att straffa oss för det. Vi behöver en politik för framtiden som bygger på liberala och konservativa idéer - inte en politik som är så rädd för framtiden att den inte vågar genomföra de reformer som är nödvändiga. Ska vi kommunicera att vi har en modern och framtidsinriktad politik kan vi heller inte använda oss av ord som förknippas med bakåtsträvande.

Det är därför dags för Nya Moderaterna att våga fortsätta sin förnyelse och överge etiketten borgerlig. Vi är ett parti som vilar på liberala och konservativa idéer, och vi ska prata om vilka lösningar vi har på vardagsproblem - inte alienera unga människor."


Sen kan man självklart ha synpunkter på de åsikter som Bengtzboe framför. Adam Cwejman, exempelvis, anför att det kanske vore klokare att ägna sig åt att säga något om vilka lösningar som liberala och konservativa idéer erbjuder de samhällsproblem vi ser idag. Johannes Forssberg kritiserar, förutom språket, ambivalensen mellan liberalism och konservatism och bristen på verkligt politiskt innehåll. Jag håller helt med bägge två om att det vore bättre att diskutera faktiskt politik, och dessutom gärna vilket utbyte liberalism och konservatism verkligen har av varandra - och vilket de ska ha i framtiden. Jag har dock svårt att se Bengtzboes artikel som ologisk. Om jag har tolkat hans budskap rätt så framstår snarare syftet som glasklart och, för Moderaternas del, klokt rent taktiskt.

Moderaterna aspirerar nämligen nu för tiden på tydlig mittenposition i svensk politik. En väldigt viktig uppgift för ett sådant parti blir självklart att inte alienera väljare. Tror man att unga väljare har svårt att se poängen med ordet borgerlighet, och kanske till och med drivs bort av det, så är den här debattaren inte konstigare än Schlingmanns beryktade klädkodsutskick. Det syftar till att göra Moderaterna mer vardagsnära och lättare att identifiera sig med, och tja, ärligt talat, medan Kristdemokraterna säkerligen skulle förlora stort på att sluta kalla sig borgerliga så kan det utan tvekan vara ett gott råd som Bengtzboe ger sitt parti.

Det som däremot är obegripligt är forumet och antalet tecken han behöver för att (försöka) förklara det. Kan det vara så att medlemmarna i Moderaterna slutat läsa nyhetsbreven? Eller försöker Bengtzboe bara positionera sig som en ny Schlingmann?

Är Centerpartiet det enda som fattat?

Per Gudmundson rapporterar idag från Moderaternas kommunriksdagar och berättar att de helt missar företagande.

För att knyta an till det jag skrev i onsdags om att Moderaterna har en oförtjänt företagarprofil. De har faktiskt inte fattat. De saknar en grundläggande förståelse för att småföretagen är de som bygger Sverige, att småföretagen är de som kommer att ge jobben i framtiden.

Det är oerhört, oerhört viktigt att det åtminstone finns ett parti i regeringen som har den här insikten. På vänstersidan finns inga, så långt står allt klart. Hos Alliansen verkar bara Centerpartiet finnas.

Det måste bli lönsammare att driva företag. Om vi kanske accepterar att tjänstesektorn är den där det rimligen kommer att skapas flest arbeten i framtiden, då måste vi förstå att det är ohållbart dels att ha en så pass hög moms som vi har, dels att det är så riskfyllt och dyrt att anställa, och dels att försöka pressa ut så mycket skattepengar ur dem som möjligt. Industriproduktion kan man flytta utomlands - det är inte riktigt lika lätt med hårfrisörskor.

För att M någon gång ska fatta behövs C som påminner och driver på. Då kan man inte slentrianrösta på Moderaterna. Då får man bannemej lägga sin röst på dem som faktiskt jobbar för rätt saker.

Företagande måste prioriteras

Min käre far brukar ibland när vi diskuterar ondgöra sig över företagare som röstar på Moderaterna. Det är ett ämne där vi ofta är överens, får man nog säga. Moderaterna är de som har rykte om sig att vara, eh, kapitalister. Ibland kallas de nyliberaler. Ofta hör man någon med upprörd stämma säga att de springer företagens ärenden.

Till viss del är det sant - alltså om man menar att företag är storföretag, att nyliberaler är för en överreglerad arbetsmarknad och om kapitalister gillar höga arbetsgivaravgifter.

Nej, nu ska jag väl inte vara allt för elak mot vårt fellow regeringsparti, men faktum är ju att den som trodde att de skulle komma med åtgärder som underlättar för företagande måste känna sig ganska snopen. Hur mycket de än må prata om att skapa fler jobb, så är det i princip bara Centerpartiet som har insett hur man gör det. Jobb i framtiden stavas småföretagande.

När Maud Olofsson medverkade i Angeläget med Adaktusson igår var det också precis vad hon klargjorde. Vill man ha fler jobb, måste det bli lättare och lönsammare att starta och driva företag.

"Om företagarna tycker att det här är så viktigt, det jag säger, ja, då får de rösta på mig!"

Så enkelt sammanfattade hon varför småföretagarpolitiken inte nått så långt som den kunnat i Sverige. Och nog tusan har hon rätt. Vill man ha jobb i framtiden, vill man ha ett bra företagsklimat, vill man ha tillväxt - då får man faktiskt lov att rösta för det också. Det räcker inte att kryssa någon skön moderatsnubbe som känner lite folk på Svenskt Näringsliv.

För den som funderar på om det verkligen behöver göras så mycket, och om de här frågorna verkligen har någon relevans för Centerpartiets tydliga ställningstagande för att hela Sverige ska leva - ja, då rekommenderas den här lilla videon med Peter Stormare.

Fler bloggare: Per Ankersjö, Gustav Andersson, Annie Johansson.

Kan vi kvotera bort Schlingmann då?

Moderaterna - eller, ja, egentligen deras partisekreterare Schlingmann - har nu kommit med den fenomenalt dåliga idén att kvotera börsbolagens styrelser 2014 om de inte själva fördubblar andelen kvinnliga styrelseledamöter.

Kvotering är en styggelse. Det innebär nämligen att man tvingas tillsätta en post med hänsyn till kön och inte kompetens. Inte bara kör man alltså över bolagets ägare och underminerar den inkvoterades position, utan att man underminerar förtroendet för alla personer av det inkvoterade könet, oavsett om de faktiskt är inkvoterade eller inte.

Att Fredrik Reinfeldt härtill verkar öppna för ytterligare kvotering ger mig nästan skrämselhicka. Maud Olofsson har i alla fall ryggrad nog att säga emot.


Läs också Elker.

Moderaterna måste sluta sossa

2006 var det år som svenska folket förklarade att man fått nog av sossepolitik och istället valde förändring och förnyelse. Man ville ha lite mindre förmynderi och lite mer frihet.

Moderaterna verkar dock ha missat den detaljen, och fått för sig att de är socialdemokrater, eftersom bara socialdemokrater kan styra Sverige, och eftersom bara socialdemokratisk politik är ansvarsfull. (Eller ja, den politik sossarna hade innan Sahlin ville skänka bort pengar till GM, that is.) Man vägrar att ens peta på arbetsrätten, trots att det är mer än nödvändigt - eftersom socialdemokraterna minsann inte skulle ha petat på arbetsrätten.

Problemet blir alltså inte bara att ungdomar stängs ute från arbetsmarknaden, att människor som vantrivs stängs inne på sina arbeten och att företag inte vågar anställa - problemet blir också att moderaterna underkänner en Allianspolitik och bygger på uppfattningen om sossarna som statsbärande.

Om vi ska vinna valet 2010 måste Moderaterna bli lite mer som Centerpartiet - liberalare, ärligare och modigare.

Lär de sig aldrig?

Moderaternas partiledning har tydligen massmailat lite propaganda.
Åter igen visar man med all önskvärd tydlighet att man inte lyssnat alls på kritikerna utan bara upprepar sig. Felen haglar, kritiker avfärdas som okunniga.

Så länge regeringen kastar ur sig felaktigheter kommer vi i bloggosfären att bemöta dem med rättelser. Om de tror att det här är någon sorts uthållighetskamp har de missbedömt sina motståndares envishet enormt.

Ägarfrågan kommer ju av kvalitetsbehovet!

På dagens DN Debatt skriver Filippa Reinfeldt och Per Schlingmann att moderaterna haft fel fokus i vårdfrågor. De hävdar att partiet riktiat in sig för mycket på ägandefrågan och för lite på kvalitetsbehovet. Det hela är mest ett populistiskt utspel för dem som inte förstår hur saker och ting hänger ihop. Ägarfrågan dyker nämligen bara upp efter att man konstaterat att kvalitén brister. När det visar sig att landstingen inte ger den bästa sjukvården så frågar man sig vad som kan göra åt det, och att öppna upp marknaden även för andra aktörer är en del i lösningen. Själva poängen med privatdriven sjukvård (fortfarande skattefinansierad måste man nog påpeka, eftersom att folk i allmänhet inte verkar ha fattat det) är ju att aktörer skulle få börja konkurrera om arbetskraften, vilket skulle driva upp lönerna för de sjukvårdsanställda. Dessutom skulle man behöva konkurrera om patienterna, vilket skulle leda till kvalitetsförbättringar.

Jag tror egentligen att det är bra att utreda sin sjukvårdspolitik, och jag tror att moderaternas tre fokusområden (hur kvaliteten kan förbättras, hur vårdsektorn kan bli attraktivare som arbetsgivare och hur vi löser problemet med åldersstrukturen) är rätt utplockade, men att säga att man byter fokus är ett spel för gallerierna. Löser man de två första frågorna blir den tredje också löst, och lösningen på de två första är bland annat ägandefrågan.