Idag har valberedningen släppt sitt förslag till förbundsstyrelse för Centerpartiets Ungdomsförbund. I slutändan är det självklart stämman som avgör, men det känns ändå hedrande att valberedningen föreslår ett omval av mig som förbundsordförande.
Jag skulle nämligen inte våga säga att jag lyckats med allt jag ville när jag kandiderade förra året - än. Det tar mer tid än vad jag trodde att växa i rollen som förbundsordförande, och jag är verkligen inte färdigväxt än. Lägg därtill en så gott som helt ny styrelse där alla varit otroligt engagerade men där många gamla rutiner tappats bort, och att jag hela tiden haft min examensuppsats släpande (de sista redigeringarna av den görs faktiskt i skrivande stund) och man kan se att det inte bara finns utrymme för förbättring nästa verksamhetsår, utan också möjlighet. Får jag stämmans förtroende så är det också vad jag kommer att arbeta vidare på - att få CUF:s åsikter att synas mer, att bygga ett starkare ungdomsförbund.
För en sak är väldigt tydlig: När CUF:s medlemmar sluter sig samman och verkligen driver en fråga, då hamnar den också på den politiska agendan. CUF:s medlemmar kan ta åt sig stora delar av äran för att datalagringsdirektivet alls debatteras inför onsdagens beslut, och det är bara med deras stöd i ryggen som jag kunnat driva en hård linje gentemot vårt eget moderparti. Att få fortsätta att leda ett ungdomsförbund som visar sådan kraft och övertygelse i de frågor som berör, det vore en ära. Tillsammans tror jag nämligen att vi kan nämligen förändra världen.
Visar inlägg med etikett CUF. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett CUF. Visa alla inlägg
måndag, mars 19, 2012
måndag, februari 27, 2012
Ohållbar ungdomsarbetslöshet
Förra veckan skrev jag tillsammans med de andra förbundsordförandena i Alliansen på Brännpunkt att regeringen måste börja göra något åt ungdomsarbetslösheten. Man har faktiskt fegat ur alldeles för länge.
LO-tidningens intervjuer från i fredags visar att kritiken är ening: Något måste göras. Men lösningarna ser förstås olika ut. SSU:s Gabriel Wikström påstår exempelvis att de halverade arbetsgivaravgifterna som regeringen infört inte har haft någon effekt - fastän ungdomsarbetslösheten faktiskt sjönk när det infördes. Sen fick dock fem gånger fler unga än någon annan åldersgrupp sparken när krisen slog till. Vad kan vi lära oss av detta? Jo, självklart spelar kostnaderna för att anställa och lagen om anställningsskydd roll för hur många unga som går utan jobb.
Ung Vänsters Stefan Lindborg efterlyser stimulanser av arbetsmarknaden. Det blir ju lite fnissigt, ärligt talat. För, vad är orsaken till att vi sitter i skiten? Uhm.. Jo, överdrivet spenderande och lånande som stater ägnat sig åt. Vad är Ung Vänsters lösning? Överdrivet spenderande och lånande från statens sida!
Som jag i Sundsvalls tidning försöker påpeka idag: Ungdomsarbetslösheten är inte ett problem som kommer sig av att vi har en finanskris. Det är ett strukturellt problem som kommer sig av hur vår arbetsmarknad är uppbyggd. Det betyder att vi, för att lösa problemet, måste ta oss an strukturerna. Det är bannemej inte hållbart att vi har Europas högsta arbetslöshet bland unga i förhållande till övriga befolkningen. Moderaternas arbetsmarknadsminister Hillevi Engström får faktiskt lov att ta lite initiativ. Nu.
LO-tidningens intervjuer från i fredags visar att kritiken är ening: Något måste göras. Men lösningarna ser förstås olika ut. SSU:s Gabriel Wikström påstår exempelvis att de halverade arbetsgivaravgifterna som regeringen infört inte har haft någon effekt - fastän ungdomsarbetslösheten faktiskt sjönk när det infördes. Sen fick dock fem gånger fler unga än någon annan åldersgrupp sparken när krisen slog till. Vad kan vi lära oss av detta? Jo, självklart spelar kostnaderna för att anställa och lagen om anställningsskydd roll för hur många unga som går utan jobb.
Ung Vänsters Stefan Lindborg efterlyser stimulanser av arbetsmarknaden. Det blir ju lite fnissigt, ärligt talat. För, vad är orsaken till att vi sitter i skiten? Uhm.. Jo, överdrivet spenderande och lånande som stater ägnat sig åt. Vad är Ung Vänsters lösning? Överdrivet spenderande och lånande från statens sida!
Som jag i Sundsvalls tidning försöker påpeka idag: Ungdomsarbetslösheten är inte ett problem som kommer sig av att vi har en finanskris. Det är ett strukturellt problem som kommer sig av hur vår arbetsmarknad är uppbyggd. Det betyder att vi, för att lösa problemet, måste ta oss an strukturerna. Det är bannemej inte hållbart att vi har Europas högsta arbetslöshet bland unga i förhållande till övriga befolkningen. Moderaternas arbetsmarknadsminister Hillevi Engström får faktiskt lov att ta lite initiativ. Nu.
lördag, december 31, 2011
Tryckfrihet, förtal och CUFs åsikt II
Leo har svarat på mitt inlägg rörande förtalslagstiftningen. Eftersom jag (fortfarande) inte håller med honom svarar jag här (igen).
Leo meddelar att han inte har för avsikt att göra större inskränkningar på tryck- och yttrandefrihetens område, han vill bara ha en lagstiftning som fungerar. Det gör den enligt honom.
Låt mig börja med att tydliggöra att det inte finns något sätt att helt undvika att någon förtalas utan att införa censur. Eftersom det vore en större tragik än att det då och då förtalas, måste vi finna oss i att det faktiskt händer. Vad som då blir viktigt är att den som faktiskt förtalas har en möjlighet att få upprättelse. Det har man också genom att man själv kan väcka åtal - och därtill genom att man kan anmäla det till justitiekanslern, som kan driva det.
Leo meddelar dock att han vägrar tro att "alla dessa människor som fått sina liv förstörda av massmedias härjningar är för lata för att driva en process, eller inte bryr sig". Jag ställer mig till att börja med frågande till att det verkligen skulle röra sig om så många människor som blir förtalade. Dessutom är det ju tveksamt om man verkligen är en svagare part om man har JK på sin sida. (Hans Majestät är det definitivt inte, med eller utan JK.) Vilka är alla dessa människor som Leo anser gör det skäligt att efterlysa en förändring av lagstiftningen? Var är det stora problemet?
Det efterlyses också lösningar på problemet (som jag alltså i ärlighetens namn har svårt att alls se som så stort som Leo beskriver). De möjligheter som jag sett att förändra lagstiftningen gick jag igenom i det föregående inlägget, och jag har väldigt svårt att se andra. Det enda som inte skulle utgöra en ytterligare inskränkning av tryck- och yttrandefriheten är att låta förtalsbrottet falla under allmänt åtal - och det är som sagt mycket tveksamt om det skulle göra att fler fälldes för förtal.
Det är oerhört lätt att tycka att man ser ett problem och kräva att politiker ska lösa saken. Då är det ännu viktigare att inte glömma bort att fråga sig hur en lösning skulle kunna se ut och om det är alldeles säkert att den inte minskar den medborgerliga friheten på ett sätt som inte är legitimt i ett liberalt samhälle.
Leo meddelar att han inte har för avsikt att göra större inskränkningar på tryck- och yttrandefrihetens område, han vill bara ha en lagstiftning som fungerar. Det gör den enligt honom.
Låt mig börja med att tydliggöra att det inte finns något sätt att helt undvika att någon förtalas utan att införa censur. Eftersom det vore en större tragik än att det då och då förtalas, måste vi finna oss i att det faktiskt händer. Vad som då blir viktigt är att den som faktiskt förtalas har en möjlighet att få upprättelse. Det har man också genom att man själv kan väcka åtal - och därtill genom att man kan anmäla det till justitiekanslern, som kan driva det.
Leo meddelar dock att han vägrar tro att "alla dessa människor som fått sina liv förstörda av massmedias härjningar är för lata för att driva en process, eller inte bryr sig". Jag ställer mig till att börja med frågande till att det verkligen skulle röra sig om så många människor som blir förtalade. Dessutom är det ju tveksamt om man verkligen är en svagare part om man har JK på sin sida. (Hans Majestät är det definitivt inte, med eller utan JK.) Vilka är alla dessa människor som Leo anser gör det skäligt att efterlysa en förändring av lagstiftningen? Var är det stora problemet?
Det efterlyses också lösningar på problemet (som jag alltså i ärlighetens namn har svårt att alls se som så stort som Leo beskriver). De möjligheter som jag sett att förändra lagstiftningen gick jag igenom i det föregående inlägget, och jag har väldigt svårt att se andra. Det enda som inte skulle utgöra en ytterligare inskränkning av tryck- och yttrandefriheten är att låta förtalsbrottet falla under allmänt åtal - och det är som sagt mycket tveksamt om det skulle göra att fler fälldes för förtal.
Det är oerhört lätt att tycka att man ser ett problem och kräva att politiker ska lösa saken. Då är det ännu viktigare att inte glömma bort att fråga sig hur en lösning skulle kunna se ut och om det är alldeles säkert att den inte minskar den medborgerliga friheten på ett sätt som inte är legitimt i ett liberalt samhälle.
Tryckfrihet, förtal och CUFs åsikt
Det har, efter att CUFs FS-ledamot Leo Pierini skrivit en debattartikel tillsammans med Sara Skyttedal i vilken de argumenterar för en "starkare lagstiftning kring förtal och falsk ryktesspridning", uppstått lite av en intern debatt kring om detta verkligen är CUFs åsikt. Leo lägger ut sina skäl till varför han tror att så är fallet på sin blogg. Eftersom jag på intet sätt håller med honom känner jag mig tvungen att förklara både det och anledningen till detta.
Förtal som brott utgör i grund och botten en inskränkning av yttrandefriheten som vi anser vara legitim eftersom den skyddar enskilda från att utsättas för utpekning så som brottslig eller annars klandervärd i sitt levnadssätt, eller annars får uppgifter spridda om sig som är ägnade att orsaka missaktning hos andra. Det går att läsa både i brottsbalken och tryckfrihetsförordningen (p 14 i länken). Det innebär bland annat att man inte får försöka framställa folk som "sexuellt lössläppta och perversa" (se NJA 1994 s 637).
Vad som härvid också bör noteras är att det är den utpekades perspektiv som ska tas när man bedömer om en uppgift riskerar att utsätta någon för missaktning. För att låna ett exempel av Strömberg & Axberger: "Att ta en drink i en hotellbar är - typiskt sett - inte nedsättande för den som gör det. Men om en känd företrädare för nykterhetsrörelsen påstås ha gjort det är det sannolikt nedsättande."
Går det därmed verkligen att via lagrekvisiten göra förtalsförbudet så mycket starkare? Nja. De övriga viktiga är att det ska vara en specifik individ som går att identifiera som förtalas, vilket ändå får anses vara rimligt, och att det ska vara en uppgift som lämnas, vilket utesluter i princip allt utom rena värdeomdömen som "du är dum". (Observera gärna att det då istället kan röra sig om förolämpning, som är p 15 i länken.) Uppgiften behöver faktiskt inte ens vara bevisat osann för att leda till ansvar. Enda sättet att klara sig ur det är om det anses vara försvarligt att lämna uppgiften - och då måste uppgiftslämnaren åtminstone haft skälig grund att tro att den var sann.
Min slutsats rörande själva brottets innehåll är att det inte går att göra mycket skarpare utan att utgöra en betydande inskränkning på tryckfrihetens område. Någon sådan kan jag inte se att CUF ens möjligtvis tar ställning för i dagsläget. I samband med att vi behandlar medias roll vad gäller befästandet av könsmaktsordningen skriver vi följande: För CUF är yttrandefrihet och tryckfrihet viktiga grundpelare i ett demokratiskt samhälle. Därför är en lagstiftning som begränsar fria mediers tryck- och yttrandefrihet något som inte är förenligt med våra liberala värderingar. När vi behandlar offentlighetsprincipen och det fria ordet meddelar vi följande: CUF anser att massmediernas frihet är grundläggande för ett demokratiskt statsskick. Utan fristående medier är inte yttrande- och tryckfrihet mycket värt.
En annan möjlig väg att gå, om man som Leo och Sara vill försäkra sig om att medierna inte får möjlighet att "lansera ogrundade rykten som fakta och åsamka sådan skada på människors eller institutioners anseende", är då att införa censur och förhandsgranska allt som ges ut för att försäkra oss om texternas riktighet. Det ligger så långt ifrån CUFs liberala grundvärderingar att jag inte ens tänker kommentera det närmare.
Ett tredje sätt att se på saken är att titta på vem som får väcka åtal. "Det är borde vara uppenbart att dagens lagstiftning inte fungerar tillräckligt bra; eftersom sådant här hela tiden fortgår och chefsredaktörer och journalister alltjämt går ostraffade", skriver Leo i sitt blogginlägg. Med tryckfrihetsbrottet förtal är det nu emellertid så, att JK, som är ensam åklagare vid tryckfrihetsbrott, endast får väcka åtal om målsäganden angett brottet och JK därtill ser att åtal är nödvändigt ur allmän synpunkt. Det krävs med andra ord ett initiativ från den utpekade. Därtill är det inte alls nödvändigt att JK väcker åtal - det går alldeles utmärkt att själv driva ett förtalsmål. Hade förtal å andra sidan fallit under allmänt åtal (vilket man visst får tycka med motiveringen att tryckfrihetsförbrytare inte ska gå fria bara för att deras offer inte vill åtala dem) finns chansen att vi hade sett fler fall i domstolarna - å andra sidan drivs majoriteten av alla förtalsmål enskilt. Dessutom kan man med fog tycka att när det rör just frågor om ärekränkning bör extra stor hänsyn tas till den utsatte. Om denne inte önskar se en domstolsprocess i frågan - oavsett vad anledningen härtill skulle vara - måste detta få vara helt vägledande. CUF, som ju är ett rojalistiskt förbund och därtill verkar hysa stor tilltro till Hans Majestät, måste i mina ögon respektera Hans Majestäts val att inte dra detta till rätten.
Tycker man ändå att förtalslagstiftningen är för mesig kan man använda sig av EKMRs artikel 8 som skyddar privatlivet. Europadomstolen har med den som grund konstaterat att publicerandet av foton av Prinsessan Caroline av Hannovers privatliv utgör ett brott mot rätten till privatliv. Helt och hållet överförbart? Kanske inte då Hans Majestät har en officiell funktion - men inte desto mindre en tydlig fingervisning om att Europadomstolen tar det här med rätten till privatliv på allvar, även för kungligheter.
När det rör något så grundläggande för våra värderingar som tryck- och yttrandefriheten anser jag att tolkningsutrymmet vad gäller CUFs åsikt genast blir mycket snävare. Så länge vår förbundsstämma inte fattar beslut om att den vill se en "förstärkt" förtalslagstiftning kan jag inte på något sätt se att det kan tolkas som CUFs åsikt. En sådant tolkning ligger utanför förbundsstyrelsens befogenheter.
Förtal som brott utgör i grund och botten en inskränkning av yttrandefriheten som vi anser vara legitim eftersom den skyddar enskilda från att utsättas för utpekning så som brottslig eller annars klandervärd i sitt levnadssätt, eller annars får uppgifter spridda om sig som är ägnade att orsaka missaktning hos andra. Det går att läsa både i brottsbalken och tryckfrihetsförordningen (p 14 i länken). Det innebär bland annat att man inte får försöka framställa folk som "sexuellt lössläppta och perversa" (se NJA 1994 s 637).
Vad som härvid också bör noteras är att det är den utpekades perspektiv som ska tas när man bedömer om en uppgift riskerar att utsätta någon för missaktning. För att låna ett exempel av Strömberg & Axberger: "Att ta en drink i en hotellbar är - typiskt sett - inte nedsättande för den som gör det. Men om en känd företrädare för nykterhetsrörelsen påstås ha gjort det är det sannolikt nedsättande."
Går det därmed verkligen att via lagrekvisiten göra förtalsförbudet så mycket starkare? Nja. De övriga viktiga är att det ska vara en specifik individ som går att identifiera som förtalas, vilket ändå får anses vara rimligt, och att det ska vara en uppgift som lämnas, vilket utesluter i princip allt utom rena värdeomdömen som "du är dum". (Observera gärna att det då istället kan röra sig om förolämpning, som är p 15 i länken.) Uppgiften behöver faktiskt inte ens vara bevisat osann för att leda till ansvar. Enda sättet att klara sig ur det är om det anses vara försvarligt att lämna uppgiften - och då måste uppgiftslämnaren åtminstone haft skälig grund att tro att den var sann.
Min slutsats rörande själva brottets innehåll är att det inte går att göra mycket skarpare utan att utgöra en betydande inskränkning på tryckfrihetens område. Någon sådan kan jag inte se att CUF ens möjligtvis tar ställning för i dagsläget. I samband med att vi behandlar medias roll vad gäller befästandet av könsmaktsordningen skriver vi följande: För CUF är yttrandefrihet och tryckfrihet viktiga grundpelare i ett demokratiskt samhälle. Därför är en lagstiftning som begränsar fria mediers tryck- och yttrandefrihet något som inte är förenligt med våra liberala värderingar. När vi behandlar offentlighetsprincipen och det fria ordet meddelar vi följande: CUF anser att massmediernas frihet är grundläggande för ett demokratiskt statsskick. Utan fristående medier är inte yttrande- och tryckfrihet mycket värt.
En annan möjlig väg att gå, om man som Leo och Sara vill försäkra sig om att medierna inte får möjlighet att "lansera ogrundade rykten som fakta och åsamka sådan skada på människors eller institutioners anseende", är då att införa censur och förhandsgranska allt som ges ut för att försäkra oss om texternas riktighet. Det ligger så långt ifrån CUFs liberala grundvärderingar att jag inte ens tänker kommentera det närmare.
Ett tredje sätt att se på saken är att titta på vem som får väcka åtal. "Det är borde vara uppenbart att dagens lagstiftning inte fungerar tillräckligt bra; eftersom sådant här hela tiden fortgår och chefsredaktörer och journalister alltjämt går ostraffade", skriver Leo i sitt blogginlägg. Med tryckfrihetsbrottet förtal är det nu emellertid så, att JK, som är ensam åklagare vid tryckfrihetsbrott, endast får väcka åtal om målsäganden angett brottet och JK därtill ser att åtal är nödvändigt ur allmän synpunkt. Det krävs med andra ord ett initiativ från den utpekade. Därtill är det inte alls nödvändigt att JK väcker åtal - det går alldeles utmärkt att själv driva ett förtalsmål. Hade förtal å andra sidan fallit under allmänt åtal (vilket man visst får tycka med motiveringen att tryckfrihetsförbrytare inte ska gå fria bara för att deras offer inte vill åtala dem) finns chansen att vi hade sett fler fall i domstolarna - å andra sidan drivs majoriteten av alla förtalsmål enskilt. Dessutom kan man med fog tycka att när det rör just frågor om ärekränkning bör extra stor hänsyn tas till den utsatte. Om denne inte önskar se en domstolsprocess i frågan - oavsett vad anledningen härtill skulle vara - måste detta få vara helt vägledande. CUF, som ju är ett rojalistiskt förbund och därtill verkar hysa stor tilltro till Hans Majestät, måste i mina ögon respektera Hans Majestäts val att inte dra detta till rätten.
Tycker man ändå att förtalslagstiftningen är för mesig kan man använda sig av EKMRs artikel 8 som skyddar privatlivet. Europadomstolen har med den som grund konstaterat att publicerandet av foton av Prinsessan Caroline av Hannovers privatliv utgör ett brott mot rätten till privatliv. Helt och hållet överförbart? Kanske inte då Hans Majestät har en officiell funktion - men inte desto mindre en tydlig fingervisning om att Europadomstolen tar det här med rätten till privatliv på allvar, även för kungligheter.
När det rör något så grundläggande för våra värderingar som tryck- och yttrandefriheten anser jag att tolkningsutrymmet vad gäller CUFs åsikt genast blir mycket snävare. Så länge vår förbundsstämma inte fattar beslut om att den vill se en "förstärkt" förtalslagstiftning kan jag inte på något sätt se att det kan tolkas som CUFs åsikt. En sådant tolkning ligger utanför förbundsstyrelsens befogenheter.
fredag, september 30, 2011
Nu kör vi
Jag är medveten om att det inte bloggas så jättemycket här just nu. Det ska det göras, jag måste bara få lite rätsida på hur jag prioriterar min tid. (Just nu har jag precis börjat prioritera att träna. Vi får se om jag klarar av det...)
Hur som helst så har det hänt förbaskat mycket inom Centerpartiet den senaste tiden. Det har varit stämma, partiledarval, partistyrelseval och regeringsombildning.
Vi kan väl börja med partiledarvalet. Annie Lööf, som valdes, var min personliga och så gott som hela CUFs favorit - för att inte tala om vilket stöd hon hade i partiet som sådant. Även om jag hunnit tröttna flera gånger på alla som anklagat Annie för att vara för ung eller till och med nyliberaaaal, så ska man inte sticka under stol med att det här är ett modigt val av Centerpartiet. Annie har ett stort förnyelsemandat, och jag räknar med att hon kommer att nyttja det också.
Det har klagats en del på att hon i sitt linjetal inte tog upp någon sakfråga. Det har kallats luddigt och flummigt. Jag är mer benägen att hålla med Lars Adaktusson - det är ganska skönt att inte höra ett helt tal om supermiljöbilspremien och RUT-avdraget (hur bra just de grejerna än faktiskt är). Det finns ju alltid en ideologi och värderingar i grunden, och som Sveriges typ otydligaste parti kan det vara en bra idé att lyfta fram dem. Det som håller ihop ett parti är ju just värderingarna och ideologin, och Annies tal är ur den synpunkten ett ypperligt avstamp inför idéprogramsarbetet som ska ta sin fart nu.
Stämman valde också en ny partistyrelse, där nio ledamöter är nyvalda och sju är omvalda. Det, och de valda i sig, bådar gott inför partiets förnyelsearbete det med. (Jag, Anna Sandström som är ordförande för Centerstudenter samt Gunilla Hjelm som är ordförande för Centerkvinnorna är ju faktiskt också alla rätt nyvalda, så det bådar väl också ganska gott!)
Under själva stämman ser jag två väldigt stora segrar för CUF. Dels tog vi ett offensivt integrationsprogram, som faktiskt vågar peka på de problem som finns på exempelvis arbetsmarknaden och vad vi ska göra åt dem. Dels lyckades vi, som sista beslut på stämman, besluta om att skjuta upp införandet av datalagringsdirektivet. Det är stora grejer, och hade inte gått utan alla CUFare som tog fighten i kommittéer och i talarstolen. Ni ägde.
Sen blev det en liten regeringsombildning igår också. Lena Ek tar över som miljöminister, Anna-Karin Hatt får se sitt ämbete utökat till IT- och energiminister samtidigt som Annie som ny näringsminister tar över regionfrågorna. Eskil fortsätter som landsbygdsminister med oförändrat mandat. Spontant så känns det helt klockrent.
(För den som är intresserad av att se mig bli framtrollad ur en lejonbur och hålla mitt livs första rikstingstal under stämmans invigning, förresten, så finns det här. Här finns det också nedskrivet i .pdf-format.)
Hur som helst så har det hänt förbaskat mycket inom Centerpartiet den senaste tiden. Det har varit stämma, partiledarval, partistyrelseval och regeringsombildning.
Vi kan väl börja med partiledarvalet. Annie Lööf, som valdes, var min personliga och så gott som hela CUFs favorit - för att inte tala om vilket stöd hon hade i partiet som sådant. Även om jag hunnit tröttna flera gånger på alla som anklagat Annie för att vara för ung eller till och med nyliberaaaal, så ska man inte sticka under stol med att det här är ett modigt val av Centerpartiet. Annie har ett stort förnyelsemandat, och jag räknar med att hon kommer att nyttja det också.
Det har klagats en del på att hon i sitt linjetal inte tog upp någon sakfråga. Det har kallats luddigt och flummigt. Jag är mer benägen att hålla med Lars Adaktusson - det är ganska skönt att inte höra ett helt tal om supermiljöbilspremien och RUT-avdraget (hur bra just de grejerna än faktiskt är). Det finns ju alltid en ideologi och värderingar i grunden, och som Sveriges typ otydligaste parti kan det vara en bra idé att lyfta fram dem. Det som håller ihop ett parti är ju just värderingarna och ideologin, och Annies tal är ur den synpunkten ett ypperligt avstamp inför idéprogramsarbetet som ska ta sin fart nu.
Stämman valde också en ny partistyrelse, där nio ledamöter är nyvalda och sju är omvalda. Det, och de valda i sig, bådar gott inför partiets förnyelsearbete det med. (Jag, Anna Sandström som är ordförande för Centerstudenter samt Gunilla Hjelm som är ordförande för Centerkvinnorna är ju faktiskt också alla rätt nyvalda, så det bådar väl också ganska gott!)
Under själva stämman ser jag två väldigt stora segrar för CUF. Dels tog vi ett offensivt integrationsprogram, som faktiskt vågar peka på de problem som finns på exempelvis arbetsmarknaden och vad vi ska göra åt dem. Dels lyckades vi, som sista beslut på stämman, besluta om att skjuta upp införandet av datalagringsdirektivet. Det är stora grejer, och hade inte gått utan alla CUFare som tog fighten i kommittéer och i talarstolen. Ni ägde.
Sen blev det en liten regeringsombildning igår också. Lena Ek tar över som miljöminister, Anna-Karin Hatt får se sitt ämbete utökat till IT- och energiminister samtidigt som Annie som ny näringsminister tar över regionfrågorna. Eskil fortsätter som landsbygdsminister med oförändrat mandat. Spontant så känns det helt klockrent.
(För den som är intresserad av att se mig bli framtrollad ur en lejonbur och hålla mitt livs första rikstingstal under stämmans invigning, förresten, så finns det här. Här finns det också nedskrivet i .pdf-format.)
onsdag, april 13, 2011
Jag kandiderar till förbundsordförande
Hösten 2005 gick jag med i Centerpartiets Ungdomsförbund. Idag är jag en av kandidaterna till förbundsordförandeposten.
Egentligen hade jag tyckt mycket långt innan jag gick med. Jag hade redan argumenterat för lägre skatt inför Jämtlands läns landstingsfullmäktige, debatterat EMU i skolan och diskuterat mansskatt med pappa, men i CUF fanns plötsligt en gemenskap och människor som var intresserade av ens åsikter. (Ska sanningen fram var det nog bara pappa som varit det förut - inget ont om landstingsfullmäktige eller klasskamrater i övrigt.) I CUF fanns också motargument som vittnade om att mina tagits på allvar.
På frågan om varför jag gick med i just CUF står jag ofta svarslös. Det var trots allt något av en chansning, och så är det nog för de flesta. En långt mer relevant fråga borde ju vara varför man stannat kvar, och där har jag faktiskt ett bra svar. CUF är den största enskilda faktorn som hjälpt mig att utvecklas politiskt. Tack vare att mina åsikter respekterats och bemötts har jag fått tänka över dem en gång till, och i flera fall har jag också fått ändra mig. Lägg till att hela min person respekterats, och där finns ett vinnande koncept. Oavsett åsikter, musiksmak, bakgrund - you name it - så möts man i CUF. De som i en debatt kan framstå som bittra fiender kan backa upp varandra i nästa, vara drivande krafter i samma avdelning och umgås på fritiden.
Det är något mycket viktigt för mig. Jag vill inte att CUF ska bli en klubb för inbördes beundran tillhörande en liten klick liberaler med ett specifikt prefix, tvärt om. Förbundet ska vara det självklara valet för alla ungdomar vars ideologi återfinns på den frihetliga planhalvan. De ska inte göra det för att vårt sakpolitiska program stämmer exakt överens med deras åsikter, utan för att det är hos oss debatten pågår. I CUF ska ens politiska uppfattningar utmanas och utvecklas, oavett vilka de är från början.
Samtidigt har förbundet en viktig roll att fylla i förhållande till moderpartiet. När Centerpartiets idéutveckling och förnyelse avstannar, då måste CUF finnas där för att driva på. Vi, som politikens framtid, måste våga göra våra röster hörda, och kräva att bli lyssnade på. När partiet offrar medborgarnas frihet för att Moderaterna ber om det, då är det vår uppgift att förklara varför det är fel. Jag kommer aldrig att stå bredvid och titta på när våra rättigheter kränks.
Under den gångna mandatperioden har CUF varit allt för osynliga i debatten. Vi får lov att ta på oss en del av skulden för att SCB:s majmätning inför valet 2010 talade om så lite som en procents stöd för vårt moderparti bland ungdomar. Vi gjorde sedan en fantastisk valrörelse och ska därmed också ha stor del av äran för att vi ökade bland ungdomsrösterna till 10 % enligt vissa mätningar, och vi gjorde det tack vare att vi stack ut, vågade ta ställning och inte var rädda för att ta debatten. Men om man leker med tanken att vi inte haft en procent som utgångspunkt, utan en högre siffra redan från början - vad hade vi då inte kunnat åstadkomma? För egen del vill jag jobba för att CUF ska synas mer. Om vi finns i ungdomarnas medvetande, då ökar också chansen att de röstar C i nästa val.
Jag vet att förbundet kommer att ha stora förväntningar på den som slutligen väljs till ny ordförande. För egen del kommer jag att göra vad jag kan för att infria dessa. Jag tänker inte påstå att jag är perfekt på något vis, men jag tror att jag har möjligheten att själv utvecklas till en riktigt bra förbundsordförande för världens bästa ungdomsförbund.
Läs också min medtävlande om posten, Ingrid Lundqvist!
Egentligen hade jag tyckt mycket långt innan jag gick med. Jag hade redan argumenterat för lägre skatt inför Jämtlands läns landstingsfullmäktige, debatterat EMU i skolan och diskuterat mansskatt med pappa, men i CUF fanns plötsligt en gemenskap och människor som var intresserade av ens åsikter. (Ska sanningen fram var det nog bara pappa som varit det förut - inget ont om landstingsfullmäktige eller klasskamrater i övrigt.) I CUF fanns också motargument som vittnade om att mina tagits på allvar.
På frågan om varför jag gick med i just CUF står jag ofta svarslös. Det var trots allt något av en chansning, och så är det nog för de flesta. En långt mer relevant fråga borde ju vara varför man stannat kvar, och där har jag faktiskt ett bra svar. CUF är den största enskilda faktorn som hjälpt mig att utvecklas politiskt. Tack vare att mina åsikter respekterats och bemötts har jag fått tänka över dem en gång till, och i flera fall har jag också fått ändra mig. Lägg till att hela min person respekterats, och där finns ett vinnande koncept. Oavsett åsikter, musiksmak, bakgrund - you name it - så möts man i CUF. De som i en debatt kan framstå som bittra fiender kan backa upp varandra i nästa, vara drivande krafter i samma avdelning och umgås på fritiden.
Det är något mycket viktigt för mig. Jag vill inte att CUF ska bli en klubb för inbördes beundran tillhörande en liten klick liberaler med ett specifikt prefix, tvärt om. Förbundet ska vara det självklara valet för alla ungdomar vars ideologi återfinns på den frihetliga planhalvan. De ska inte göra det för att vårt sakpolitiska program stämmer exakt överens med deras åsikter, utan för att det är hos oss debatten pågår. I CUF ska ens politiska uppfattningar utmanas och utvecklas, oavett vilka de är från början.
Samtidigt har förbundet en viktig roll att fylla i förhållande till moderpartiet. När Centerpartiets idéutveckling och förnyelse avstannar, då måste CUF finnas där för att driva på. Vi, som politikens framtid, måste våga göra våra röster hörda, och kräva att bli lyssnade på. När partiet offrar medborgarnas frihet för att Moderaterna ber om det, då är det vår uppgift att förklara varför det är fel. Jag kommer aldrig att stå bredvid och titta på när våra rättigheter kränks.
Under den gångna mandatperioden har CUF varit allt för osynliga i debatten. Vi får lov att ta på oss en del av skulden för att SCB:s majmätning inför valet 2010 talade om så lite som en procents stöd för vårt moderparti bland ungdomar. Vi gjorde sedan en fantastisk valrörelse och ska därmed också ha stor del av äran för att vi ökade bland ungdomsrösterna till 10 % enligt vissa mätningar, och vi gjorde det tack vare att vi stack ut, vågade ta ställning och inte var rädda för att ta debatten. Men om man leker med tanken att vi inte haft en procent som utgångspunkt, utan en högre siffra redan från början - vad hade vi då inte kunnat åstadkomma? För egen del vill jag jobba för att CUF ska synas mer. Om vi finns i ungdomarnas medvetande, då ökar också chansen att de röstar C i nästa val.
Jag vet att förbundet kommer att ha stora förväntningar på den som slutligen väljs till ny ordförande. För egen del kommer jag att göra vad jag kan för att infria dessa. Jag tänker inte påstå att jag är perfekt på något vis, men jag tror att jag har möjligheten att själv utvecklas till en riktigt bra förbundsordförande för världens bästa ungdomsförbund.
Läs också min medtävlande om posten, Ingrid Lundqvist!
torsdag, december 16, 2010
Elias lämnar
Det ska fan till innan man vaknar ur bloggkoman.
Elias Giertz meddelar idag att han lämnar politiken.
Jag tycker att det Elias råkat ut för i form av hot och anklagelser är alldeles vidrigt, men jag förstår och respekterar hans beslut. Det ska inte behöva ligga på honom att hantera all den skit som kastas.
Däremot är jag förbannat arg på de människor som utsatt honom för kränkningarna. De har berövat oss i CUF mycket engagemang, och politiken många kloka idéer. Jag är också rädd för att det har berövat Elias själv mycket. Att vara engagerad i politiken kan faktiskt vara riktigt roligt - ja, när man inte blir trakasserad, förstås.
Elias säger själv att det inte bara varit hoten som gjort att han valt att hoppa av. Eftersom han faktiskt är en fantastiskt begåvad ung man har har också fått en möjlighet att använda sin förmåga i andra forum. Det är åtminstone något att vara tacksam för.
Jag kommer personligen att sakna Elias. Han är en oerhört bra, ung kille. Skulle han vilja komma tillbaka till politiken kan har räkna med att Centerrörelsen står med öppna armar. Just nu får vi helt enkelt nöja oss med att önska honom lycka till med vad han än tar sig för.
Elias Giertz meddelar idag att han lämnar politiken.
Jag tycker att det Elias råkat ut för i form av hot och anklagelser är alldeles vidrigt, men jag förstår och respekterar hans beslut. Det ska inte behöva ligga på honom att hantera all den skit som kastas.
Däremot är jag förbannat arg på de människor som utsatt honom för kränkningarna. De har berövat oss i CUF mycket engagemang, och politiken många kloka idéer. Jag är också rädd för att det har berövat Elias själv mycket. Att vara engagerad i politiken kan faktiskt vara riktigt roligt - ja, när man inte blir trakasserad, förstås.
Elias säger själv att det inte bara varit hoten som gjort att han valt att hoppa av. Eftersom han faktiskt är en fantastiskt begåvad ung man har har också fått en möjlighet att använda sin förmåga i andra forum. Det är åtminstone något att vara tacksam för.
Jag kommer personligen att sakna Elias. Han är en oerhört bra, ung kille. Skulle han vilja komma tillbaka till politiken kan har räkna med att Centerrörelsen står med öppna armar. Just nu får vi helt enkelt nöja oss med att önska honom lycka till med vad han än tar sig för.
torsdag, juli 01, 2010
Hela arbetsmarknaden är ett jävla skämt!
Japp, Elin Monday skapades av CUF. Vi kan knappast ge oss själva äran för att vara de första som någonsin använt metoden, men kanske är vi först i den politiska sfären. Möjligen är det därför det ställs frågor om vi inte har gjort många besvikna nu, när det visat sig att Elin "inte finns på riktigt".
Elins berättelse bygger dock på verkliga händelser som drabbat desperata unga i en desperat tid. Vi ville att dessa berättelser skulle nå ut. Det har vi uppenbarligen lyckats med.
Alliansfritt Sverige gör ett sedvanligt bottennapp när de helt omtolkar hela vår kampanj till att plötsligt bara vara en kritik mot arbetsförmedlingen. Elin är en del i vår kampanj. Den drivs mot hela arbetsmarknaden - och det inkluderar såväl Sven Otto Littorin, facket och LAS som arbetsförmedlingen.
Bloggar: Albin Ring Broman, Elias Giertz, Rickard Nordin, Per Ankersjö.
Elins berättelse bygger dock på verkliga händelser som drabbat desperata unga i en desperat tid. Vi ville att dessa berättelser skulle nå ut. Det har vi uppenbarligen lyckats med.
Alliansfritt Sverige gör ett sedvanligt bottennapp när de helt omtolkar hela vår kampanj till att plötsligt bara vara en kritik mot arbetsförmedlingen. Elin är en del i vår kampanj. Den drivs mot hela arbetsmarknaden - och det inkluderar såväl Sven Otto Littorin, facket och LAS som arbetsförmedlingen.
Bloggar: Albin Ring Broman, Elias Giertz, Rickard Nordin, Per Ankersjö.
onsdag, maj 19, 2010
Elias äger
När jag var 14 hade jag inte ens börjat tycka saker i organiserad form. Därför är det sjukt imponerande att läsa Elias Giertz debattartikel på Aftonbladet idag. Damn, liksom.
Men Elias är inte bara sjukt bra för sin ålder, han är sjukt bra oavsett ålder också. Han har rätt. När vi hade en socialdemokratisk regering sist hade vi - mitt under brinnande högkonjunktur - nästan lika hög ungdomsarbetslöshet som idag. Då var det, enligt Göran Persson, inte ens ett problem. Det går jättebra att läsa om det här.
CUF ser problemet, och vi ser lösningarna. Vad har sossarna att presentera, annat än högre arbetsgivaravgifter och en nollvision?
Bloggar: Per Ankersjö, Magnus Andersson, Johan Pettersson, Albin Ring Broman, Här och Nu, Fredrick Federley, Elisabeth Thand Ringqvist, Jonssons funderingar, Dayana Jadarian, Alexander Woodhouse, Johan Hedin och Ingrid Lunqvist som också har bevis på att Elias är torr bakom öronen!
Men Elias är inte bara sjukt bra för sin ålder, han är sjukt bra oavsett ålder också. Han har rätt. När vi hade en socialdemokratisk regering sist hade vi - mitt under brinnande högkonjunktur - nästan lika hög ungdomsarbetslöshet som idag. Då var det, enligt Göran Persson, inte ens ett problem. Det går jättebra att läsa om det här.
CUF ser problemet, och vi ser lösningarna. Vad har sossarna att presentera, annat än högre arbetsgivaravgifter och en nollvision?
Bloggar: Per Ankersjö, Magnus Andersson, Johan Pettersson, Albin Ring Broman, Här och Nu, Fredrick Federley, Elisabeth Thand Ringqvist, Jonssons funderingar, Dayana Jadarian, Alexander Woodhouse, Johan Hedin och Ingrid Lunqvist som också har bevis på att Elias är torr bakom öronen!
fredag, maj 14, 2010
Arbetsmarknaden är ett jävla skämt!
Vi i CUF släpper idag vår kampanj mot ungdomsarbetslöshet, den tröga arbetsmarknaden, sega fack som ogillar ungdomar och jantelagen.
Vi tycker att den strukturella diskrimineringen av ungdomar måste avskaffas. Vi vet att LAS är till för Lars, 58, men inte ger något skydd åt den som står utanför arbetsmarknaden - tvärt om håller den folk utanför. Trygghet är inte att jobba på samma ställe hela livet, utan att kunna hitta ett nytt jobb om det behövs.
Eftersom arbetsmarknaden är ett jävla skämt kände vi oss tvungna att starta en cirkus. Där kan du gå in och ladda upp ditt eget video-CV och förhoppningsvis få ett jobb!
Annars kan du också kontakta närmsta CUF:are, skaffa en grön näsa och delta i den gröna folkrörelsen. Jante go home!
Bloggar: Magnus Andersson, Rebecka Lindström, Annie Johansson, Alexander Woodhouse, Isak Engqvist, Johan Pettersson och så en blogg utan humor.
tisdag, april 20, 2010
CUF driver på om ungdomsarbetslösheten
Idag har Magnus Andersson både skrivit en debattartikel och debatterat mot Ida Gabrielsson på Aftonbladet om ungdomsarbetslösheten.
CUF har tydliga förslag. Slopa LAS, öka kontakterna mellan skola och näringsliv genom exempelvis mer praktik, driv inte upp ingångslönerna, behåll arbetsgivaravgiftssänkningen för unga.
Ung Vänster tycker att alla ska ha rätt till ett fast jobb efter gymnasiet.
Med andra ord, det finns ett ungdomsförbund som sysslar med verkligheten, och ett ungdomsförbund som på allvar tror att jobb kan vara en rättighet.
It's your choice.
Fler bloggar: Johan Pettersson, Simon Palme, Per Ankersjö, Rickard Nordin, Alexander Woodhouse.
CUF har tydliga förslag. Slopa LAS, öka kontakterna mellan skola och näringsliv genom exempelvis mer praktik, driv inte upp ingångslönerna, behåll arbetsgivaravgiftssänkningen för unga.
Ung Vänster tycker att alla ska ha rätt till ett fast jobb efter gymnasiet.
Med andra ord, det finns ett ungdomsförbund som sysslar med verkligheten, och ett ungdomsförbund som på allvar tror att jobb kan vara en rättighet.
It's your choice.
Fler bloggar: Johan Pettersson, Simon Palme, Per Ankersjö, Rickard Nordin, Alexander Woodhouse.
fredag, april 16, 2010
Ungdomar diskrimineras idag - underlätta för oss i sommar!
Magnus Andersson, förbundsordförande för CUF, kräver idag att regeringen snabbutreder en möjlighet för ungdomar att ta sommarjobb utan att behöva drabbas av LAS och kollektivavtal.
Ja, jag skriver drabbas - därför att LAS och kollektivavtal faktiskt inte innebär att ungdomar behandlas lika som alla andra på arbetsmarknaden. Vi får svårare att ta oss in och vi sparkas ut snabbare.
Att, som vänsterpartierna och facken, låtsas om att det inte är en större risk för arbetsgivare att anställa en ungdom leder inte till att ungas problem med att få jobb försvinner - tvärt om.
Vi måste våga titta på det här problemet som det verkligen ser ut. Det är mer riskfyllt att anställa oprövade kort. Om man då håller sig med höga ingångslöner och en överreglerad arbetsmarknad, då gör man det inte direkt attraktivare att våga satsa på någon ny. Idag är en fjärdedel av alla ungdomar arbetslösa. Frågan som bör ställas är alltså: Och vad har vänstern och facken för lösning?
Bloggar: Johan Pettersson, Rickard Nordin, Elias Giertz, Annie Johansson.
Ja, jag skriver drabbas - därför att LAS och kollektivavtal faktiskt inte innebär att ungdomar behandlas lika som alla andra på arbetsmarknaden. Vi får svårare att ta oss in och vi sparkas ut snabbare.
Att, som vänsterpartierna och facken, låtsas om att det inte är en större risk för arbetsgivare att anställa en ungdom leder inte till att ungas problem med att få jobb försvinner - tvärt om.
Vi måste våga titta på det här problemet som det verkligen ser ut. Det är mer riskfyllt att anställa oprövade kort. Om man då håller sig med höga ingångslöner och en överreglerad arbetsmarknad, då gör man det inte direkt attraktivare att våga satsa på någon ny. Idag är en fjärdedel av alla ungdomar arbetslösa. Frågan som bör ställas är alltså: Och vad har vänstern och facken för lösning?
Bloggar: Johan Pettersson, Rickard Nordin, Elias Giertz, Annie Johansson.
söndag, mars 21, 2010
CUF skickar ett lila kuvert till Ask
Vi tycker nämligen att justitieministern bör skämmas!
Magnus Andersson, Rickard Nordin, Karl Malmqvist, Martin Olsvenne, Elias Giertz, Elisabeth Thand Ringqvist, Motpol, Mina Moderata Karameller, Politikerbloggen, Markus "Lake" Berglund, Johan Pettersson, Johan Linander.
(Facebookgrupp)
Imorgon deltar jag för övrigt i en SMS-duell hos maktkamp24 om saken.
Magnus Andersson, Rickard Nordin, Karl Malmqvist, Martin Olsvenne, Elias Giertz, Elisabeth Thand Ringqvist, Motpol, Mina Moderata Karameller, Politikerbloggen, Markus "Lake" Berglund, Johan Pettersson, Johan Linander.
(Facebookgrupp)
Imorgon deltar jag för övrigt i en SMS-duell hos maktkamp24 om saken.
torsdag, september 17, 2009
måndag, augusti 31, 2009
CUF går i spetsen - vem fan ska annars göra det?
I förra veckan skrev Maud Olofsson på Brännpunkt om att Alliansen måste våga mer. Magnus Andersson vågar vara ännu mer specifik och kräver skattesänkningar - inte bara avdrag, frihandel, systemskifte och en faktiskt möjlighet för kvinnor att driva välfärdsföretag.
Jag hoppas att Alliansen lyssnar. På något sätt känns det som om initiativförmågan i regeringen bleknat - det handlar inte längre om att förändra, att göra bättre, att Sverige ska bli lite friare. Det handlar om att sitta kvar. Den prioriteringen är aldrig bra för ett land.
Det är lite drygt ett år kvar till valet. Då måste vi inte bara våga stå för vad vi gjort och vara stolta över (det mesta) av det, utan också ha fortsatta visioner. Vi vann inte 2006 för att vi ville ha makt, vi vann för att vi målade upp en dröm för Sverige som andra också drömde.
Sanningen är den att det inte finns en chans att allt kommer hinna fixas på ett år. Vi kommer alla att ha gott om frågor som inte är åtgärdade som vi vill driva upp på dagordningen - och det måste vi ha modet att göra. Frågan är, finns det modet någon annanstans än i CUF? Vi tänker inte utgå från det, och det innebär också att vi kommer att jobba ännu hårdare än 2006 för att vår dröm för Sverige ska gå i uppfyllelse.
Jag hoppas att Alliansen lyssnar. På något sätt känns det som om initiativförmågan i regeringen bleknat - det handlar inte längre om att förändra, att göra bättre, att Sverige ska bli lite friare. Det handlar om att sitta kvar. Den prioriteringen är aldrig bra för ett land.
Det är lite drygt ett år kvar till valet. Då måste vi inte bara våga stå för vad vi gjort och vara stolta över (det mesta) av det, utan också ha fortsatta visioner. Vi vann inte 2006 för att vi ville ha makt, vi vann för att vi målade upp en dröm för Sverige som andra också drömde.
Sanningen är den att det inte finns en chans att allt kommer hinna fixas på ett år. Vi kommer alla att ha gott om frågor som inte är åtgärdade som vi vill driva upp på dagordningen - och det måste vi ha modet att göra. Frågan är, finns det modet någon annanstans än i CUF? Vi tänker inte utgå från det, och det innebär också att vi kommer att jobba ännu hårdare än 2006 för att vår dröm för Sverige ska gå i uppfyllelse.
söndag, augusti 30, 2009
CUF får fint beröm
Jag har varit på ett alldeles underbart förbundsstyrelsemöte i helgen och varit utan Internet - men vad gör det? När jag kom hem hittade jag det här inlägget i RSS-läsaren, vilket hänvisar till en lång och illustrerande bloggpost om CUF:s utveckling av Erik Berg.
Vilken CUF:ares hjärta glöder inte lite extra när man påminns om att man övergett formuleringar som att "CUF förespråkar därför en styrd och ramplanerad ekonomi där de politiskt ansvariga instanserna riksdag, landsting och kommuner ges ansvaret för samhällsutvecklingen", utan istället stolta proklamerar att "Fri handel och en fri ekonomi leder till ökat välstånd" och "Varje missbrukad skattekrona är stöld från medborgarna och måste undvikas"?
För mig är det fantastiskt att ungdomsförbundet har vågat kliva bort från socialism och istället har blivit liberalismens främsta företrädare i Sverige. Jag blir extra varm inombords när jag tänker på att vi är ett förbund som kämpar för att minska världsfattigdomen och öka människors frihet - på bekostnad av klåfingriga politikers maktbefogenheter. Det är tamejfan vackert!
Vilken CUF:ares hjärta glöder inte lite extra när man påminns om att man övergett formuleringar som att "CUF förespråkar därför en styrd och ramplanerad ekonomi där de politiskt ansvariga instanserna riksdag, landsting och kommuner ges ansvaret för samhällsutvecklingen", utan istället stolta proklamerar att "Fri handel och en fri ekonomi leder till ökat välstånd" och "Varje missbrukad skattekrona är stöld från medborgarna och måste undvikas"?
För mig är det fantastiskt att ungdomsförbundet har vågat kliva bort från socialism och istället har blivit liberalismens främsta företrädare i Sverige. Jag blir extra varm inombords när jag tänker på att vi är ett förbund som kämpar för att minska världsfattigdomen och öka människors frihet - på bekostnad av klåfingriga politikers maktbefogenheter. Det är tamejfan vackert!
måndag, maj 11, 2009
Mer sexköpslagsdebatt
Eftersom de som inte gillar CUF:s ställningstagande i sexköpslagsfrågan har problem med att samordna sig - och för den delen lyssna på vad jag redan sagt och skrivit - replikerar jag idag på politikerbloggen, Newsmill och SVT Opinion.
Jag var dessutom med i Debatt i SVT i torsdags. Klippet finns här fram till den 16 juni. Efteråt spelades också in en lite mer informell (läs: något mer hetsig) debatt mellan mig och Zaida Catalan in. Den ligger på Youtube och blir förhoppningsvis kvar längre.
Jag var dessutom med i Debatt i SVT i torsdags. Klippet finns här fram till den 16 juni. Efteråt spelades också in en lite mer informell (läs: något mer hetsig) debatt mellan mig och Zaida Catalan in. Den ligger på Youtube och blir förhoppningsvis kvar längre.
söndag, maj 03, 2009
Framgång
Jag har inte bloggat på ett tag - igen. Den här gången har jag dock en rätt giltig ursäkt; jag har drivit igenom slopande av sexköpslagen i CUF och jobbat på att bli invald i förbundsstyrelsen.
Något som SVT naturligtvis kände att de vill förmedla. Observera gärna att jag nu sagt "kåt" i TV. Min mormor såg. Lyckligtvis pratade jag nog för fort för att hon skulle höra.
-----
Uppdate: nyheter24.se har också nappat, liksom Dagen, Aftonbladet, SR Jämtland, SR Västerbotten Hela Hälsingland.se, nyheter24.se igen, Radio Väst (ca 21 minuter in), Östersundsposten, Länstidningens ledarsida, Länstidningen på vanlig sida, Dagbladet och NWT.
Något som SVT naturligtvis kände att de vill förmedla. Observera gärna att jag nu sagt "kåt" i TV. Min mormor såg. Lyckligtvis pratade jag nog för fort för att hon skulle höra.
-----
Uppdate: nyheter24.se har också nappat, liksom Dagen, Aftonbladet, SR Jämtland, SR Västerbotten Hela Hälsingland.se, nyheter24.se igen, Radio Väst (ca 21 minuter in), Östersundsposten, Länstidningens ledarsida, Länstidningen på vanlig sida, Dagbladet och NWT.
onsdag, mars 18, 2009
Därför gick jag med i CUF
Jag har ett väldigt tydligt minne av en partiledardebatt - som jag egentligen tror var 1998, trots att jag av någon anledning minns att Bo Lundgren var med, men det måste vara en efterkonstruktion - där nuvarande Alliansen ställdes mot vänsterblocket. Den sändes i TV, och jag tittade på den med lite förundran och frågade pappa vilken sida han trodde skulle vinna. Han förklarade att folk röstade på vänsterblocket, och då sossarna vanligen, eftersom de var rädda för nedskärningar. Jag minns att jag, lite bestört och med stor förvåning, svarade "Men.. varför röstar de inte på dem som vill sänka skatten?"
När jag sisådär en sju år senare kände att det var dags att göra något åt sossarna själv, valde jag att gå med i ett politiskt ungdomsförbund, och CUF, ja, det kändes helt enkelt rätt. Pappa gillade det inte - eftersom han själv är centerpartist hävdade han att det kunde se ut som om jag blivit tvångsvärvad. Så var nu inte fallet, tvärt om.
Medlemskapet i CUF har lärt mig massvis med saker - tack vare en motion av Rebecka Pershagen 2007 insåg jag att sexköpslagen var fullständigt åt helvete (att resten av förbundet inte tycker så är bara en parentes i sammanhanget - sådant går dels att ändra på, och dels är acceptansen för olika åsikter enorm inom CUF), hos CUF har jag fått upp ögonen för att klimathotet inte är oövervinnerligt (något som miljökunskapslektionerna gjorde sitt bästa för att hävda) och utan CUF hade jag nog aldrig fått en riksdagsman intresserad av mitt förslag om att göra Jämtlands Län till ett skatteparadis. Det är i CUF jag kan pröva mina nippriga idéer. Precis som Karl trivs jag dessutom ypperligt med människorna. I CUF spelar det ingen roll om du har backslick, har en grep i handen, kallar dig schlagerbög eller är en rabiat liberal - alla är respekterade för den de är. Den stämningen har jag aldrig upplevt på ett annat ställe. Någonsin.
Vill du också driva dina idéer och lära känna ett enormt gäng människor med ännu större hjärtan? Gå med i CUF genom att SMS:a CUF till 72550 och sen registrera dig på cuf.se. Det kostar 60 spänn och är värt varenda krona!
När jag sisådär en sju år senare kände att det var dags att göra något åt sossarna själv, valde jag att gå med i ett politiskt ungdomsförbund, och CUF, ja, det kändes helt enkelt rätt. Pappa gillade det inte - eftersom han själv är centerpartist hävdade han att det kunde se ut som om jag blivit tvångsvärvad. Så var nu inte fallet, tvärt om.
Medlemskapet i CUF har lärt mig massvis med saker - tack vare en motion av Rebecka Pershagen 2007 insåg jag att sexköpslagen var fullständigt åt helvete (att resten av förbundet inte tycker så är bara en parentes i sammanhanget - sådant går dels att ändra på, och dels är acceptansen för olika åsikter enorm inom CUF), hos CUF har jag fått upp ögonen för att klimathotet inte är oövervinnerligt (något som miljökunskapslektionerna gjorde sitt bästa för att hävda) och utan CUF hade jag nog aldrig fått en riksdagsman intresserad av mitt förslag om att göra Jämtlands Län till ett skatteparadis. Det är i CUF jag kan pröva mina nippriga idéer. Precis som Karl trivs jag dessutom ypperligt med människorna. I CUF spelar det ingen roll om du har backslick, har en grep i handen, kallar dig schlagerbög eller är en rabiat liberal - alla är respekterade för den de är. Den stämningen har jag aldrig upplevt på ett annat ställe. Någonsin.
Vill du också driva dina idéer och lära känna ett enormt gäng människor med ännu större hjärtan? Gå med i CUF genom att SMS:a CUF till 72550 och sen registrera dig på cuf.se. Det kostar 60 spänn och är värt varenda krona!
söndag, november 16, 2008
Sanning eller bullshit
Regeringspartiernas företrädare snackar just nu mycket om Obamas internetstrategi. Framförallt snackar de om hur han använde facebook. Därför kan man ju tycka att man i konsekvensens namn ska ta intryck av den här gruppen.
Magnus, som ju drog igång debatten inom de borgerliga ungdomsförbunden, var ikväll med i Agenda, tillsammans med övriga borgerliga förbundsordföranden, och förklarade varför lagen är skit. Absolut tråkigast var att inga statsråd ville ställa upp som motdebattörer. Men å andra sidan, det kan ju betyda att de inte vill inta försvarsställning gentemot de inte längre är för. Låt oss hoppas på det.
Magnus, som ju drog igång debatten inom de borgerliga ungdomsförbunden, var ikväll med i Agenda, tillsammans med övriga borgerliga förbundsordföranden, och förklarade varför lagen är skit. Absolut tråkigast var att inga statsråd ville ställa upp som motdebattörer. Men å andra sidan, det kan ju betyda att de inte vill inta försvarsställning gentemot de inte längre är för. Låt oss hoppas på det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
