Jag hade fel om 2008

Förra året skrev jag att det nya året inte alls markerade ett slut, utan en ny början. Aldrig har jag väl haft så fel.

Visst har det funnits ljuspunkter, men i stort har året haft en frihetlig nedgång som är värre än börsens.

Jag började året med att upptäcka ERK och sucka över halvdöda institutioner med dålig taktkänsla. Pappa vägrade kompromissa med sin integritet och Nämnden för Barn, Utbildning och Fritid förlorade - i mina ögon - sin bäste ordförande någonsin.

Småpotatis, kan tyckas så här i efterhand, för plötsligt dök en storspelare upp på banan. Vi reglerar, sade de, när de menade att de berättigade allmän avlyssning. I en enda omröstning dödades den personliga integriteten - av en borgerlig regering där centerpartiet ingår. Jag tror aldrig att jag i hela mitt liv skämts så mycket över min partitillhörighet. Aldrig. Ändå beslutade jag mig för att stanna. Det handlar om taktik. Det handlar om att inte ha några egentliga alternativ. Det handlar om att skämmas så mycket att man villigt städar upp andras skit.

2008 handlade också mycket om feltolkningar. Syndikalister fick för sig att porr var ofeministiskt. Centerkvinnorna var fan inte bättre. I finanskrisens spår blev allt nyliberalt - till och med socialism. Marknadshyror var det visst så länge sedan vi hade att folk glömt bort vad det är.

Under hösten föddes också ett annat hot mot integriteten: IPRED. En allians som sade sig vilja återvinna förtroendet fick sin chans och sumpade den.

Civilkuragelagen dök också upp och jag fick uttala mig i DN om saken. Saken verkar sedan ha dött ut, men det är väl värt att hålla ögonen öppna.

Man får väl bara erkänna att det blivit en del porr, hor och feminism också. Vad fan, jag har ju till och med blivit censurerad! Jag som hoppats på att vi gick mot bättre tider.

Förra året lovade jag att gå upp fem kilo. Det har förvisso misslyckats, men på något vis har jag hamnat stabilt över femtiosträcket. I år tänkte jag iställlet försöka skaffa mig kondition, eller nått.
För när allt kommer omkring är det nog konditionen det hänger på. Det här med hjärt- och kärlsjukdomar, alltså. Sådana vill vi ju tydligen inte råka ut för. Maten ska de bannemig inte få ta ifrån mig.
Årets citat på temat dök i alla fall upp för mig i Ljusdalsposten på självaste julafton och är författat av Christer Enkvist, överläkare, och Olle Jonsson, mjölkbonde. Nog fan har de en poäng med följande; Vi måste komma ihåg att i ett historiskt perspektiv är det först under de få 30–40 åren som Livsmedelsverkets rekommendationer funnits som fetman i landet formligen exploderat, inte minst bland våra barn.

Hur kan man då summera året?

FRA. IPRED. En socialistisk borgarregering som gör mer dåligt än bra och som vägrar acceptera människors egna val.

På torsdag börjar FRA-lagen gälla, med full kraft, utan inskränkningar. Onsdag kväll skålar vi för vad som kanske varit vårt sista år i frihet. Gott nytt år, hörrni.

Ett julinlägg

Ja, jag vet att det är ett par dagar för tidigt, men eftersom jag inte kommer att ha tillgång till internet där jag ska spendera julafton - hos mormor - så är det lika bra att ta det nu.

Redan förra året berättade jag om min, tja, rätt skiftande inställning till julen. Blogge har förtjänstfullt gjort upp med de kristna inslagen i julen (även om jag personligen är en smula tveksam till likhetstecknet mellan Oden och tomten), så jag känner inget behov av att klaga. I år ska jag njuta!

För precis som jag var inne på förra året så har julen gått och blivit något utav en kapitalismens högtid. Vissa invänder nog mot tanken - man handlar ju ändå för att ge bort - men de har missat en viktig beståndsdel; nämligen att kapitalismen på intet sätt kräver av människor att de ska arbeta för ekonomisk vinning, utan faktiskt ger dem friheten att arbeta för något annat. Mellanmänskliga relationer, exempelvis.
Julklapparna är i mina ögon ett sätt att visa uppskattning för sina nära och kära. Det handlar om symboler mer än saker.

Appropå saker. Kvällens Agenda tog upp Reinfeldts påstående om att man ska köpa inhemska varor i julklappar för att stödja den svenska ekonomin.
Sista minuten-tips till Filippa: En bok om ekonomi. Ta något enkelt, så att grabben förstår.
Ask och Tolgfors förtjänar ett varsit exemplar av 1984. Vore bra att skicka ett till Bodström också, när man ändå håller på.
Annika Qarlsson behöver använda julledigheten till att läsa av Petra Östergrens Porr, horor och feminister som jag skickade till henne i somras. Chansen är väl inte så stor, men vafan, sker det jungfrufödslar, så...
En och annan behöver kanske ägna sin ledighet åt att läsa på lite om vad nyliberalism är - om inte annat för att inse att det inte direkt var den som orsakade finanskrisen.
ERK hoppas jag får en rejäl portion självinsikt i julklapp - eller att det åtminstone ligger lite humor under granen och väntar.
Piratpartiet har, några dagar för tidigt visserligen, fått en julklapp som jag verkligen unnar dem. Det ska bli intressant att se hur de gör i parlamentet - finns det månne en alldeles speciell vågmästarplan för EU?
Sexualmoralismen verkar få sig en känga i julklapp. Jag undrar hur wanna be-feministerna får in porrindustrins kollaps i analysen av hur heeemskt det är med det sexualiserade samhället där sex kan köpas för pengar och människor tvingast ta porrjobb och barnen gråter och allt vad det nu är.

Alla er andra vill jag bara önska en riktigt god jul. Och var för guds skull inte rädda för julmaten. Köp en bok och tänk på att det är lika farligt att väga tre kilo för lite som fyrtiofem kilo förmycket.

Glöm förresten för allt i världen inte Jul med Ernst, som spelats in hos min farbror och faster med familj. När ni tittar på alla vackra naturbilder så hoppas jag ni hör min skrytsamma röst inne i huvudet; där bor jag. I paradiset. (Och för er som såg förra avsnittet vill jag bara föra in en dementi; farfar har då aldrig lärt Karl-Arne att ta granar som växer ihop, tvärt om. Huvvaligen.)

Rösta fram årets politiska blogg!

Så var det dags i år igen - hos Bloggen Bent utses årets politiska blogg! Det är naturligtvis extra spännande i år, med tanke på vilket kliv framåt bloggarna har tagit. Rösta du också!

Låt mig se om jag fattat det här rätt nu...

1. FRA. Förslaget kommer egentligen från sossarna.

2. IPRED. Sossarna hejar på.

3. Teledatalagringen. Hela skiten är egentligen Bodströms.

Somliga säger att Centerpartiet säljer ut integriteten. Det stämmer inte. Ordet sälja implicerar att ett utbyte sker - men vi har inte fått något tillbaka. Noll gehör för de nödvändiga förändringarna av arbetsmarknadslagstiftningen, exempelvis. Vi kunde lika gärna förhandlat med Sahlin. Regelförenklingar på företagsområdet? Jo tjena. Författningsdomstol? Nej just det, ett visst parti har fått vetorätt av statsministern...
Vad tjänar vi på det här egentligen?

Jo, naturligtvis är vi en del av regeringsmakten. Men makt för maktens skull är ju inte poängen - vi skulle ju ta makten för att göra något bra av det!

Jag har bara en fråga till partiledningen; vad fan gör centerpartiet i en socialdemokratisk regering?!

Ursäkta, jag är upptagen...

Gårdagen bestod av tenta och jobb, dagen bestod av resande och möte - morgondagen kommer att bestå av sova och resa. Förhoppningsvis är jag tillbaka imorgon kväll - som det är nu har jag inte ens hunnit med att läsa måndagens rss:er...

Anyway, vill man ha något annat att roa sig med kan man kolla in Twinglys lista över Sveriges populäraste bloggar, där jag tydligen kvalar in.

In other news, så kommer jag inte att delta i panelen för Aftonbladets/Bloggportalens Stora Bloggpriset. Jag har inget emot idén som sådan egentligen - jag vill bara inte ha något med Aftonbladet att göra.

Men alltså, åter imorgon kväll - men senast torsdag.

Helgläsning

Eftersom internet ännu inte installerats i min underbara, fantastiska, ursnygga och gudomliga nya lägenhet med eget kök så hinner jag inte med någon längre bloggpost innan biblioteket stänger. Därför rekommenderar jag alla (speciellt eventuella regeringskanslister och partistrateger som läser) att titta närmare på Thomas Gürs kolumn i SvD.

Orkar ni inte det, så kan den sammanfattas med något Hayek kläckte ur sig; We need good principles rather than good people. We need fixed rules, not fixers.

Varför det är viktigt att ifrågasätta Piratpartiet

Pappa frågade över telefonen igår om jag höll på att begå politiskt självmord. Nej, svarade jag, hurså? Det var onsdagens inlägg han syftade på - i dessa tider är det nämligen inte klokt att ifrågasätta Piratpartiet. Jag har fått 22 kommentarer på inlägget, mina egna svar borträknade, och det är nog rekord.

Min tes är alltså att Piratpartiet visserligen har bra ståndpunkter i sina kärnfrågor, men att man inte kan vara säker på vad de gör för att få igenom dem. Kort sagt, de är en smula opålitliga.

Det är ju naturligtvis alla andra partier också. Skillnaden ligger i att de övriga ofta talar om en ideologisk utgångspunkt, och när de inte håller sig till den blir det något man kritiskt kan peka på. Ta mitt eget parti, till exempel. Centern hävdar ofta att liberalismen är dess grundideologi. När de då gör riktigt idiotiska saker, som exempelvis FRA och IPRED, kan man kritisera dem från en ideologisk utgångspunkt. När Mona Sahlin tycker att staten ska rädda Saab och Volvo kan man börja nynna på Staten och Kapitalet. Man kan angripa dem för att gå emot sig själva, för att inte hålla fast vid sin ideologi och för att sprida falska budskap.

Piratpartiet, som ju inte har en ideologisk ståndpunkt, kan göra lite vad fan de vill. De kan inte anklagas för att bryta några principer när de inte har några.

Med det i minnet tror jag det är viktigt att PP inte blir allt för glorifierade. Jag vill inte vakna upp en morgon och höra folk säga att ja, visst är det lite halvdåligt att PP gick med på att sossarna fick höja skattetrycket till 89 %, och det är kanske inte så kul det här med att stänga gränserna för flyktingar, men va fan, något får man offra för att IPRED ska kastas i papperskorgen.
Mänskliga rättigheter är nämligen inte förhandlingsbara. De ska inte prioriteras. De hör samman.
I en kompromiss mellan gift och mat kan bara giftet vinna. I en kompromiss mellan ont och gott kan bara det onda vinna.
Därför måste också PP kunna kritiseras. De får inte bli en helig ko. Man får inte glömma synder som kan följa med förvisso goda gärningar.

Att man vågar titta kritiskt på Piratpartiet innebär snarare att man tar dem på allvar - och inser att det vore lika allvarligt om de växte fast vid makten som om någon annan gör det.

Men Maud, du sa ju..!

28 miljarder åt bilindustrin, alltså. Jag var en av de som applåderade när Maud Olofsson på Framtidskonventet i Norrköping påpekade att "paket" inte gör någon egentlig nytta och att staten kanske inte ska lägga sig i så jäfla mycket.

Igår kväll roade jag mig med att läsa en bit ur Johan Norbergs bok När människan skapade världen, och det råkade bli just ett avsnitt om varför politiker ska ge fan i att kasta andras pengar omkring sig. Man ställer en enkel fråga: Om du nu är så smart, varför är du inte rik?
Alltså, om Maud Olofsson, Anders Borg och Mona Sahlin nu vet att svensk fordonsindustri kommer att komma på fötter, varför har de inte själva investerat i den?

Apropå Sahlin, förresten. Det är kanske dags att blåsa liv i ett gammalt Oscar Wilde-citat: När folk är överrens med mig har jag ofta en känsla av att jag måste ha fel.

Vilka rättigheter?

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna fyller 60 år idag. Det kan man tycka är rätt häftigt. Jag tycker mest det är skrämmande att varken DN eller SvD skriver om det, och att den här artikeln är den som diskuteras.

Rick Falkvinge skriver dagen till ära om Piratpartiet som en medborgarrättsrörelse. Det gör mig naturligtvis nyfiken. Ett parti, där socialister såväl som liberaler finns representerade, är ett parti utan ideologi. Och ett parti utan ideologi är opålitligt. Därför ifrågasätter jag om det verkligen är en medborgarrättsrörelse. Snarare rör det sig om en s.k. upphovsrätt som stämmer illa med det allmänna rättsmedvetandet och grava integritetsinskränkningar på senare tid.

Alliansen är inte en medborgarrättsrörelse, även om de som röstade på något av de fyra partierna gärna vill se en stärkt äganderätt genom sänkt skatt. Piratpartiet är ingen medborgarrättsrörelse, även om folk hatar IPRED och FRA - såvida de inte ser fildelningsrätt och integritet som de enda rättigheterna.

Det är nämligen vad som oroar mig med Piratpartiet. Vilka rättigheter försvarar en rörelse med både socialister och liberaler? Jag personligen försvarar bara de 21 första rättigheterna i FN:s deklaration - det är nämligen bara de som kan kallas rättigheter.
Det är naturligtvis välkommet om Piratpartiet kan driva igenom förändringar på upphovsrättsområdet och integritetsområdet. Det som oroar mig är till vilket pris.

Om socialister inte har några problem med att sälja ut äganderätten (art. 4 och art. 17) för att ge människor rätt att "njuta av konsten" (art. 27), och dessa socialister finns med i Piratpartiet, innebär det att partiet också gjort den prioriteringen? Om inte, vilka prioriteringar görs? Prioriterar man, eller försvarar man bara de verkliga rättigheterna? Och i så fall, känner socialisterna till det?

Jag hävdar inte på något vis att centerpartiet är perfekt i den här frågan - men jag vet faktiskt att där finns människor som de flesta i alla fall kallar sig liberala, och de andra vet jag var jag har. Piratpartiet är för mig, och kanske också för sina medlemmar, opålitligt.

And now for something completely different again

Säsongspremiär i Ramundberget. Grabbarna (och nej, mig veterligen är jag inte släkt med Mattias Wagenius) ser ut att ta Osthangliften upp. Vill man ha oförskämt nära till den så rekommenderar jag varmt Kvarnbäckens Stugby. (Där är släktskapet däremot inte förnekat.)

Punk!

Staten och kapitalet sitter i samma båt.

Om yttrandefrihet

Man hör det ofta. Människor som i en snusförnuftig anda säger att ja, visst har vi yttrandefrihet här i Sverige, och visst är det bra, men för den sakens skull behöver man ju inte provocera.

Sådana människor tycker inte alls att det är bra med yttrandefrihet. Sådana människor är förtjusta i konsensus, och döljer det ofta bakom ordet "moral".

Visst kan man hävda att det är "omoraliskt" att ha en naken, ung, icke könsmogen flicka på ett skivomslag, man kan till och med få säga att bilden är pornografisk om man vill, även om det är en smula felaktigt, men ingetdera gör att man legitimt kan begränsa yttrandefriheten - det är i det snaraste precis tvärt om.

Yttrandefrihet är inte till för att de avvägda, moraliska, trevliga, mjuka budskapen ska komma fram. Det är inte majoritetens, eller de politiskt korrektas, åsikter som är skyddsvärda. Det skyddsvärda är det budskap vi inte vill höra, de politiska dissidenterna, porren, det inkorrekta. Varje uttalande som möts av ett "nejmen, sådär kan man väl ändå inte säga!" är skyddsvärt. Varje bild som upprör är den som inte får censureras. Den idé som provocerar får inte hindras från att spridas.

Fler som bloggar; Blogge, HAX och Motpol.

And now for something completely different

Om någon undrar var i Sverige man borde befinna sig.

Replik på replik

Svenska FN-förbundet har replikerat på min krönika i Neo. Jag tänkte naturligtvis ta och bemöta den.

Till att börja med tycks Svenska FN-förbundet utgå ifrån att renägarna har rätt att hålla renar på den privata mark som det tvistats om i Härjedalen, och att de nu förlorat denna, trots att domen har sin grund i att denna rätt aldrig funnits. Domen (som HD för övrigt valde att inte ta upp) bygger också till stor del på renägares egna uppgifter om var man hållit ren. Ståndpunkten att renägare skulle förlorat några rättigheter i Härjedalen är svårt att se som något annat än ett hån mot de bönder som på 1800-talet fick sin mark beslagtagen av staten till renägarnas fördel.

Svenska FN-förbundets ordförande Gabelic hävdar i sin replik att renägares utgångspunkt rent bevismässigt är sämre eftersom samer har en muntlig tradition är irrelevant - men förbiser då att för den period som främst torde beröras av detta, tiden innan 1500-talet, vilar hovrättens bedömning på forskning.

Att Gabelic åberopar att renägare varit diskriminerade av staten i fråga om markrättigheter tidigare är också irrelevant; precis som jag påpekade i krönikan så behöver inte renbete på en plats betyda att det också förekommit renbete på en annan. Det är mycket beklagligt om Gabelic inte klarar av att hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Vad renägarnas (för det rör sig om just renägare, inte samer generellt, det är värt att notera) möjlighet att betala rättegångskostnaderna har att göra med domens utfall ställer jag mig i övrigt frågande till. Menar Gabelic att renägarna därför skulle varit mer restriktiva vad gäller utredning till sin fördel? Mot en sådan presumtion talar att renägarna använde betydligt större medel till utredning än markägarna. Kanske är det Gabelic istället försöker antyda att domstolar bör döma till fördel för den minst bemedlade, just för att denna är minst bemedlad. Det vore i sig ett grovt avsteg från allt var rättssamhälle heter, och mycket pinsamt för Svenska FN-förbundet. Ytterligare bör Gabelic notera att renägare har samma möjligheter att teckna rättsskyddsförsäkring som privata markägare.

Att man från FN-förbundets håll dessutom hävdar att äganderätten i Sverige är stark oroar mig djupt. Jag rekommenderar Gabelic att både läsa domen och paragraf 18 i Regeringsformens andra kapitel.

Som liberal vänder jag mig avslutningsvis mot att någon ska erkännas "särskilda rättigheter", och det är också vad jag försöker förmedla i krönikan. Mänskliga rättigheter (om än inte de fastställda av FN) ska gälla alla människor. Varje "rättighet" därutöver är per definition ett brott mot de grundläggande.
Jag skulle därför rekommendera Svenska FN-förbundet att verka för en stärkt äganderätt som ger renägare skydd för de marker som faktiskt kan anses vara deras istället för att verka för att äganderätten kompromissas ytterligare.

Någon borde få sparken för det här

Människan på bilden ovanför heter Beatrice Ask. Hon är Sveriges justitieminister och har just gett civila större befogenheter än polisen. Hon tycker att det är "Internet som har ställt till det för en del skaparverksamhet", och säger samtidigt "jag är verkligen teknikvänlig". Hon tycker inte att IPRED är ett sätt för upphovsrättsinnehavare att gena förbi polisen. Hon tror att lagen ska göra att "det går att ta betalt för kreativa tjänster via nätet". Hon har dessutom fått för sig att tingsrätterna är rustade för detta. Hon vill kränka integriteten alldeles på eget bevåg. Ja, hon ljuger i sin egen proposition. Hon tror dessutom att hon har kompromissat sig ur frågan.

Människan på bilden ovanför heter Fredrik Reinfeldt. Han är Sveriges statsminister och ytterst ansvarig för den politik som regeringen för. Han är också den som gav Beatrice Ask jobbet. Han är en usel strateg. Han lär sig inte av gamla misstag. Han kör över såväl sitt eget parti som regeringspartnern Centerpartiet.

Människan på bilden ovanför är Magnus G Graner. Han är Beatrice Asks statssekreterare och har bl.a. lagstiftning på immaterialrättsområdet på sitt ansvarsområde. Han har tidigare arbetat för Advokatfirman Lindahl, som gärna hjälper immaterialrättsinnehavare. Han har också arbetat för Johnsson & Johnson Advokatbyrå, som inte verkar finnas på Internet.


Människan på bilden ovanför heter Mona Sahlin. Hon är partiledare för det största oppositionspartiet och har hållit käften processen igenom.

Men lägg ner ERK nån jävla gång då!

di.se rapporterar att Coca Cola Zeros reklam, break up as it should be, har "fällts" av näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam, ERK.

Att rådet är ett jävla skämt råder det inget tvivel om, och att de fortsätter försöka vara roliga känns ju bara så tröttsamt.

Att, som rådet gjort, uttolka själva tanken bakom reklamfilmen är ju något av en fallgrop i sig, eftersom det säger mer om rådets associationsförmåga än något annat. Att hävda att den spär på "myten om att män generellt inte vill ha en djupare relation utan är nöjda bara de får ha mycket sex" innebär ju att de helt blundar för tjejens ställningstagande i reklamfilmen - hon är ju faktiskt också nöjd bara hon får sex. Vad i hela friden "myten om kvinnlighet" som man dessutom hävdar upprätthålls är för något, det undrar jag verkligen. Det finns nämligen inte en myt om kvinnlighet, det finns en jäfla massa olika synsätt. Ibland porträtteras kvinnan som oansvarig, tankspridd, barnslig och farlig för män eftersom hon lockar till sex hela tiden; ibland som ansvarstagande, allvetande, vuxen och frigid. Det finns ett oändligt antal variationer!

Lättklädda kvinnor är dessutom sexistiska. Fint, det ska jag tänka på nästa gång det blir fint väder; har jag kort kjol på mig så diskriminerar och förtrycker jag kvinnor. Tack, ERK, det visste jag nämligen inte.

Martin, den liberala misantropen, lackar också och hos ERK finns inte ärendet än.

Tävlingsdags

Jag är mitt uppe i en flyttkarusell, och min nya, underbara, älskade lägenhet med eget kök och utan bananflugor saknar tyvärr internet än så länge. Förslagsvis sysselsätter sig läsaren med att nominera årets politiska blogg istället!

Sju av tio svenskar fullkomligt galna

DN rapporterar att sju av tio svenskar tycker att staten ska gå in och säkra Volvo och Saab.

Alltså, man vill att staten ska gå in som "tillfällig ägare".

Tillåt mig att vara en smula cynisk: Vad i hela friden skulle det vara bra för? Om de båda företagen är livskraftiga och kan generera en vinst, då kommer klara den här krisen. Är de inte det, kan de inte generera vinst, då är det fullständigt skit samma om staten går in.

Att lyssna på Mona Sahlin i frågan är kanske heller ingen höjdare. Att hon tror att "Saab och Volvo är så pass moderna och kan överleva, och tillverka bra och miljömässigt schysta bilar" är väl snarare ett tecken på att det är precis tvärt om det förhåller sig.

Vägen ut ur en kris är inte att staten går in och "räddar" allt och alla; precis tvärt om. Tänk dig att du står på ett skepp med för mycket last - inte fan förtöjer du den ännu noggrannare när ytan börjar närma sig relingen?

Ja, det kommer troligen att bli tufft i ett par år framöver. Troligen tuffare en längre tid om inte politikerna kan hålla fingrarna i styr. Varför vet inte svenska folket det?

Men kom igen, hur farligt kan det vara?!

Jag gjorde det enorma misstaget att titta på TV4-nyheterna ikväll. Där fick jag ta del av det senaste fettlarmet; Fleromättat fett är nyttigare än mättat! Mättat fett är farligt! Aaaooohhhaaahooh!

Jag tänker därför ta till med ett koncept helt och hållet snott från Bill Maher; New Rules. Inte lika roligt bara, så bli inte besvikna.

1. Ni får inte ta något som alla vet, göra en grej på det och kalla det för "nyhet". DET ÄR INGEN NYHET ATT FLEROMÄTTAT FETT ÄR NYTTIGARE ÄN MÄTTAT! Ursäkta versalerna, men ALLA VET.

2. Ni får inte säga att folk inte vet när de bara inte bryr sig. Har man öppnat en enda jävla tidning de senaste tre åren VET man att mättat fett inte är så jäfla bra för en. Det är bara det att sen tittar man på verkligheten och inser att man inte bryr sig.

3. Ni får inte säga att något är farligt när folk faktiskt inte dör av det. Vi har en så lång medellivslängd i det här landet att Sveriges största kvällstidning kan köra en artikelserie med titeln Vågar du bli gammal? På något vis ska man ju faktiskt dö, och min titt på alternativen gör mig faktiskt rätt sugen på just hjärt- och kärlsjukdom.

Jag menar, på riktigt, vi har ätit mättade fetter sen vi blev karnivorer (troligen alltså ända från början). Konsumtionen av det har ökat - och det har medellivslängden gjort också. Nu för tiden kan man äta flygplan och överleva. Ni får för fan ge er nån jävla gång.

Ask, vår sexistiska justitieminister

Justitieministern kommenterar nu också det norska förslagetsom jag skrev om tidigare idag. Vad jag tycker om skiten lär redan vara klargjort, så det jag tänkte ta upp är något en smula annorlunda.

Jag är väldigt bekymrad över att vi, trots att vi tror att mörkertalet är väldigt stort, inte får tillräckligt många att anmäla om de sett svenska män som förgriper sig på barn utomlands.

(Min fetning.)

Ask dömer därmed det ena könet för sexualbrott. Att kvinnor skulle förgripa sig på barn är något hon fullkomligen ignorerar.

Att hon dessutom blandar in pedofili i det hela är ju bara grädde på moset. Jag dör. Avgå, snälla, det är pinsamt nog att ha bott i Sveg som det är.

Sexualmoralismen vet inga gränser - men det gör inte friheten heller

Ropen de skalla, sexköpslag åt alla!

Det är inte utan att man börjar bli jävligt trött på skiten. Trött på moralistiska människor som tror sig ha rätt att lägga sig i vad andra tar sig till mellan lakanen (eller på helt andra platser).

Jag minns den tiden när jag själv var politiskt korrekt i frågan. Jag brukade säga att man inte har rätt att köpa en människas kropp - men fick alltid lite ont i magen av att jag inte kunde svara på vad det egentligen är för skillnad mellan att vara fabriksarbetare och prostituerad. Det kan jag fortfarande inte svara på, och eftersom jag sedermera insett skillnaden mellan att sälja sin kropp och att sälja arbete - för att citera en viss prins; jag tycker inte att en prostituerad är mer moralisk än en fru, men de gör samma saker - har jag inte ont i magen när frågan kommer upp längre. Jag kan konsekvent stå för människors rätt att göra vad de vill, så länge de inte tvingar någon annan.

Jag tror nämligen att det i grund och botten finns två typer av människor, och att den fundamentala skillnaden mellan dessa enkelt kan illustreras av följande citat, yppat av en meningsfrände:

Vi har egentligen samma grundsyn; människor är dumma i huvudet. Det är bara det att hon tycker att människor är dumma i huvudet och därför måste hon berätta för dem vad de ska göra. Jag tycker att människor är dumma i huvudet och därför måste de lämna mig i fred.

(Karl Malmqvist)

För att vara mindre cynisk: Människor vill antingen ha sin frihet, eller makt över andra.

Det är de sistnämnda som brukar gå i bräschen för den här typen av förslag. Man ojjar sig om att "[s]exbrott hänger ihop med människohandel" (underförstått sexköp, utan någon som helst kontakt med verkligheten) och att "[m]änniskors värde är lika stort i Thailand som i Sverige, och det är ett lika stort övergrepp där som här" (fullständigt bortsett från att det inte är ett övergrepp här heller).
Borde inte vänstern hajja till lite över det faktum att det här är den enda frågan där de och kd uppnår full konsensus?

Censor me, I've been a bad girl

Karl Malmqvist har upptäckt att man inte kan komma in på min blogg från Handelshögskolan. Uppenbarligen är det ordet "telefonsex" som gör att man spärrar mig.

Det var ju faktiskt det sista jag väntade mig, eftersom man hänvisas till min blogg för en hel del grövre saker, så som nakna kvinnor som knullar.

Gör Jämtland till ett skatteparadis!

På dagens höststämma med partiet i Jämtland hade vi lite grupparbete kring vilken problematik landsbygden står inför och hur man ska lösa den. Jag skuttade som sista talare upp till mikrofonen och föreslog att man skulle göra Jämtlands län till ett skatteparadis.

Det hela är rätt enkelt. Vi behöver få mer folk till länet, gärna driftigt sådant, och vi behöver underlätta för dem som redan bor här. Och det går att driva sitt företag från Jämtland, trots att kundkretsen finns i Stockholm. Flygresorna blir billigare än lokalen i huvudstaden - bara en sådan sak. Om vi sedan kunde acceptera att politiker faktiskt inte kan göra allt, utan egentligen ganska lite, och sänka skatten till löjligt låga nivåer är det ju inte orimligt att folk skulle flytta hit. Genom att de inte blir bestulna på sina surt förvärvade pengar kan de ju också konsumera och investera i länet - något som förbättrar möjligheterna att starta fler företag. Och fler företag gör att fler kan försörja sig, konsumera och investera - tada! Den goda spiralen är skapad.

Fler som bloggar om stämman är Andreas Stenmark och Jonas Rask Samuelsson.

Hemska tanke

Jag åkte med nattåget mot Östersund inatt, och när jag stod och väntade på att det skulle rulla in på Uppsala station slog det mig; eftersom SJ nu för tiden stänger dörrarna trettio sekunder innan avgång, öppnar de dem alls när tåget är försenat till stationen?

Ja, tack och lov, skulle det visa sig. Men värt att tillägga är att inte i något annat land skulle den där resan få kallas för 1:a klass.

Moralismen och spelen

I dagens DN Kultur finns en exemplarisk artikel med (jag vet att det låter förvånande, men lita på mig). Statens filmcensor Ulf Dalquist resonerar kring om det ens är önskvärt att staten lägger sig i en eventuell spelcensur, och bjuder på kanske årets bästa citat:

Det finns helt enkelt ingenting som talar för att en spelscensur skulle leda till förbättrad folkhälsa, gladare ungdomar eller bättre semesterväder.

Han förklarar också att yttrandefriheten måste stå i första rummet. Och nog har han rätt alltid. För som han säger: "Oron är begriplig - om än inte särskilt rationell". Visst kan man få för sig att barn blir avtrubbade av att se och delta i ett digitalt dödande, men det finns faktiskt ingenting som tyder på detta. Kanske borde det istället forskas lite på vad som händer med människor som lever i en så skyddad värld att de i praktiken blir isolerade från verkligheten.

I anslutning, läs gärna om hur Falkvinge lackar på riksdagens IT-avdelning. Han är fanimej inte utan poäng.

IPRED - åh nej, försök inte!

Ja, vad säger man? Asks läcka föll inte i allt för god jord. Något annat kan de väl inte ha räknat med? Schlingmann, om du läser det här, skärpning för fan! Ni kan väl inte ha trott att allt skulle vara frid och fröjd bara lagen inte gällde retroaktivt? Precis som både Falkvinge och HAX påpekar är det i det närmaste en självklarhet.

Budet står fortfarande mellan idiotiskt, något mindre idiotiskt och acceptabelt. Den acceptabla lösningen är möjlig att införa i enlighet med direktivet. Vad väntar ni på?

Sexköpslagen hjälper inte de prostituerade

I fredags hade länstidningen där hemma en ledare med titeln det finns inga lyckliga horor. Den innehöll ohederlig debatteknik och rena felaktigheter, varför jag naturligtvis försökte svara på den. Det var lättare sagt än gjort. Inte för att det är några problem att skriva, utan för att LT är osammarbetsvilliga och verkar vilja strypa debatten. (Jag förstår inte den där meningen, då kan jag inte publicera den! Kalle har inte plats på ledarsidan! En replik får innehålla max 1 200 tecken! Herrejisses..)
Vanligen publiceras kommentarer på ledarna på själva ledarsidan - eller på debattsidan. Min kommentar, som jag dessutom fick korta ner vansinnigt mycket, hamnar på insändarsidan.

Tack för den.

Eftersom det nu blev som det blev får jag helt enkelt publicera hela mitt svar här istället. Som följer, alltså.

I en ledare den 14 november skriver Sofie Wiklund om att en europaparlamentariker våldtagit en prostituerad och sedan påstått att detta inte var våldtäkt då han betalat för samlaget. Detta hävdar hon visar att de som förespråkar en slopad sexköpslag anser att en prostituerad inte kan våldtas. Den svenska sexköpslagen, impliceras det, är bra för de prostituerade.

Det stämmer inte.

Till att börja med känner jag inte till någon som hävdar att sexarbetare inte kan våldtas. En våldtäkt är alltid en våldtäkt, oavsett om förövaren betalar offret. Guilt by assocciation, den debatteknik Wiklund här använder sig av, är ohederlig och kommer alltså att lämnas utan hänseende.

Vidare så hjälper inte sexköpslagen, eller kopplerilagen för den delen, mot de problem som sexarbetare möter i sin vardag. Tvärt om! Den som hyr ut en lägenhet till någon som arbetar med sex, döms för koppleri, och oavsett om barnen kommit i kontakt med förälderns arbete, eller ens känner till det, så är sociala förvaltningen skyldiga att tvångsomhänderta dem. Den sexarbetare som går till polisen och anmäler en våldtäkt, ett rån eller en misshandel riskerar alltså att förlora sitt hem och sina barn, men med en poliskår som löser knappt 6% av de vanligaste brotten finns inte mycket att hoppas på. Människor som många gånger alltså redan befinner sig i en utsatt situation kan med andra ord inte räkna med att få någon hjälp från samhället.

I socialstyrelsens rapport Kännedom om prostitution står det dessutom att läsa att man inte hittat något som tyder på att sexköpslagen har minskat prostitutionens omfattning i Sverige – däremot verkar inslaget av hallickar ha ökat sedan införandet, något som tyder på att också andelen traffickingoffer har ökat. Detta är troligen orsakat av att lagen tvingat branschen under jord, och därför knutit den närmare till övriga kriminella nätverk och brottsutövare.

Vad kan man då göra för att hjälpa sexarbetare som inte vill vara kvar i sexbranschen? Exemplet Nya Zeeland är talande. Där avkriminaliserades prostitution 2003 och situationen för sexarbetarna har redan avsevärt förbättrats.

Slutligen bör kanske den retoriska frågan ställas; vem är det som reducerar sexarbetare till att vara endast kroppar? De som ser dem som människor, kapabla att göra egna val, eller de som ser dem som menlösa offer för allt som finns omkring dem?

Rothstein: "Yttrandefrihet är inte viktigt för demokratin"

Bo Rothstein, professor i statsvetenskap, har nu varit inblandad i en längre, hrm, ordväxling med bloggosfären. Han har bland annat liknat den vid en kloakbrunn och kritiserat den för att vara oförskämd, rasistisk och sexistisk.

Jag kan gå med på att det finns både oförskämda, rasistiska och sexistiska bloggare. Det är liksom bara konstaterande av fakta, inte en kritik i sig. Naturligtvis är det tråkigt att Rothstein igorerar alla andra bloggar - jag har då över sextio i min rrs-läsare som inte stämmer med något av de där adjektiven - men låt gå.

Det jag tycker är upprörande är följade uttalande som återfinns i SvD:

Och tvärtom vad bloggvurmare ofta argumenterar med, gynnar bloggvärlden enligt Rothstein inte demokratin.

– Det pekar i motsatt riktning. Möjligheten att vara anonym gör att folk skriver vad som helst. Det handlar om påhopp som publicister på dagstidningarnas insändarsidor aldrig hade släppt fram, säger Bo Rothstein.

(...)

- Förhoppningen med bloggarna var att det skulle främja demokratin, men det finns inget demokrativärde i att yttra sig på ett sätt som är skadligt för någon annan. Att de är många som gör det, gör det inte bättre.

Med Noam Chomskys ord, Om vi inte tror på yttrandefrihet för människor vi föraktar, tror vi inte på det alls, i minnet, kan vi alltså konstatera att Rothstein inte finner yttrandefriheten särskilt viktig för demokratin. Att människor vågar skriva vad de tycker - det är ett hot mot demokratin i denne professors ögon.

Då Rothstein varit vänlig nog att konstatera fakta kring bloggosfären tänkte jag ta och konstatera ett faktum kring Rothsteins resonemang; det är fullständigt vidrigt.

Läs också Blogge, Mina Moderata Karameller och the Real Mymlan.

Idiotiskt, mindre idiotiskt eller acceptabelt?

Alltså, vi har ett lagförslag som är idiotiskt. Centerpartiet lägger idag fram ett förslag som gör den mindre idiotisk. (Nej, HAX, jag tror inte att man försöker införa telekompaketet smygvägen).

Problemet är att förslaget inte löser problemet med att privata aktörer ges befogenheter som inte ens polisen har. Ska vi ha ett lagförslag som är acceptabelt får det helt enkelt inte tillåta det.

Schymans nästa utspel: "Ingen vill egentligen skriva sexnoveller!"

Via HAX hittar jag den här debattartikeln signerat Schyman. Uppenbarligen är det prostitution att ha telefonsex mot pengar.

Jaha.

Så kan man säkerligen se det, men jag ser inte problemet. Vill folk prata sex i telefon mot pengar måste de väl ändå få göra det? Nej, naturligtvis inte, det finns ju "inga som helst belägg för att telefonsex skulle ha några positiva effekter för samhället".

Vad är det för fel med att bara låta människor göra som de vill? För att det knappast finns "någon som vill att den egna dottern ska vara telefonprostituerad"?
Hey, got news for you; är din dotter över arton har du ingen som helst rätt att lägga dig i vad hon gör med sitt liv.

(Schyman bör eventuellt också kolla upp det där med att "[d]et finns ett starkt stöd för kampen mot prostitution i vårt land.")

Härnäst kommer hon väl hävda attingen egentligen skriver sexnoveller frivilligt.

Vad gör man egentligen åt sådan här moralism?

Torsk på fiskebidragen

På dagens DN debatt skriver riksrevisor Eva Lindström att staten borde sluta ge fiskare verksamhetsbidrag. Det kan man ju tycka är rimligt ur ett antal perspektiv, de miljömässiga och liberala inte minst. Nej, det är ingen vidare idé att betala någon med skattemedel för att fiska ut haven. Man kan ju fråga sig vilka argument som vägt emot.

Jag tänker tippa på något i stil med "men vi måste ju ändå ha en fiskeindustri".

Samtidigt har man ju insett att det kanske inte är så bra, och därför har vi ett skrotningsbidrag.

Pragmatism, I'm telling you.

Varför jag gillar Sabuni

Det finns vissa poster i regeringen som jag tror enklare korrumperar människor. Jämställdhetsministerposten är en sådan. Frågan känner liksom inga populistiska gränser.

Därför är det kanske en smula förvånande att en av de ministrar jag litar mest på är just Nyamko Sabuni.

Det vill säga, till dess man hittar följande citat i SvD:

Kvotering är en jätteenkel metod att egentligen frånta sig ansvaret för att nå genuin jämställdhet.

Tack och lov för Sabuni!

WOW är inte problemet

Larmrapporter. Experter nedringda. 15-åring kollapsar.

Att det skulle komma efter att nya WOW-expansionen släpptes kunde väl vem som helst räkna ut. Det innebär dock inte att det är spelet i sig som är det farliga. WOW är inte ett "anitsocialt" spel, som antyds i den ovan länkade SvD-artikeln. Tvärt om är möjligheterna till interaktion med andra nästan oändliga. Människor träffas, pratar, spelar och hälsar till och med på varandra.

Anledningen till att 15-åringen kollapsade ligger inte i spelet. Det ligger i att han tycks ha kassa föräldrar. De är uppenbarligen inte kapabla att ta ansvar för honom och förmår inte se till hans eget bästa. Vad är det för människor som låter sin son sitta uppe i ett dygn utan att se till att han får näring i sig? Skämmes, ta mig fan!

Ett tips till alla föräldrar där ute som hävdar att deras spelande barn och ungdomar inte lyssnar på dem: Ni har ett par alternativ. Strömbrytaren, kontakten och proppskåpet. Sluta mesa er och uppför er som föräldrar!

Sanning eller bullshit

Regeringspartiernas företrädare snackar just nu mycket om Obamas internetstrategi. Framförallt snackar de om hur han använde facebook. Därför kan man ju tycka att man i konsekvensens namn ska ta intryck av den här gruppen.

Magnus, som ju drog igång debatten inom de borgerliga ungdomsförbunden, var ikväll med i Agenda, tillsammans med övriga borgerliga förbundsordföranden, och förklarade varför lagen är skit. Absolut tråkigast var att inga statsråd ville ställa upp som motdebattörer. Men å andra sidan, det kan ju betyda att de inte vill inta försvarsställning gentemot de inte längre är för. Låt oss hoppas på det.

Bush förklarar: "Jag tänker göra något väldigt dumt"

Alltså såhär. Du vet vad du inte ska göra. Du erkänner att du vet vad du inte ska göra. Sen säger du att du ska göra det.

Vafan?!

För en gång skull önskar man att han lyssnade på en av sina idéer.

Väl rutet

Efter den här artikeln på DN Debatt ilsknade Magnus till och förklarar att det faktiskt inte är konsumenters fel att exempelvis skivbranschen inte hängt med i utvecklingen.

"Men vi måste ju också kunna tjäna pengar!" utbrister man förtvivlat. Svaret är naturligtvis att ja, varsågoda, men ni får själva hitta former för det. Det är nämligen ohederligt att först säga att man säljer något och sedan hävda att man fortfarande äger det.
Ni får göra om det till nyttjanderätter, grabbar, svårare än så är det inte.

IPRED - upp till bevis!

Att Alliansen vill satsa på bloggarna och vilka hinder som ligger ivägen antar jag att de flesta har klart för sig. Frågan har istället länge varit om partisekreterarna har någon susning om det. Deras första verkliga chans att bekänna färg dyker nu också upp - det går under namnet IPRED.

Alldeles oavsett att upphovsrätten står i motsats till äganderätten så är det otroligt korkat att ge privata polisiära befogenheter.

Det uppges att Alliansen är villiga att se över det förslag som nu ligger. Schlingmann säger till SvD att det handlar om "hur man kan hitta en lagstiftning som värnar upphovsrätten, men som samtidigt inte kriminaliserar en hel ungdomsgeneration".
Ja, Schlingmann, är det vad det handlar om så är det bara att visa det. Jag skulle gissa att ni inte har så många chanser att vinna tillbaka liberalerna, så det är lika bra att börja.

Skärpning, grundlagsutredningen!

Det är visserligen old news, men jag känner ändå att det som kommit fram från grundlagsutredningen måste kommenteras.
Först och främst är beskedet om att det inte ska bli en författningsdomstol en enorm besvikelse - men kanske ändå inte helt oväntat. Sossarna ges vetorätt, och efter FRA-jippot lär vän Reinfeldt själv inte vara så sugen på att ha ytterligare instanser som kan sätta käppar i hjulet. En liten ljusning finns dock i att det så kallade uppenbarhetsrekvisitet slopas - även om det inte innebär något annat än att det blir lättare för domstolar att inte tillämpa lagar som strider mot grundlagen. En prövning av själva lagen kommer det alltså inte att bli.

Vidare sänks personvalsspärren. Vad som är problemet med att slopa skiten helt har jag aldrig fattat. Det är inte meningen att folk ska sitta i riksdagen som tack för insats för partiet, folk ska sitta i riksdagen för att medborgarna väljer dem. Tre procentenheters sänkning är knappast något som kommer att "entusiasmera en del väljare".

Att fastslå den kommunala skatteutjämningen i grundlagen är ju också ungefär så idiotiskt som det kan bli. Då kan man lika gärna slopa kommuner och landsting för att låta all verksamhet övergå till staten.

Mitt hopp står till propositionen. Kan någon där ute kanske väcka Reinfeldts sakkunninga och be dem skärpa sig?

Falkvinge förklarar

Rick Falkvinge förklarar varför de etablerade partierna kommer att få problem med att använda sig av den s.k. Obamastrategin - med vilken vanligen menas att använda sig av internet.

De etablerade stofilpartierna verkar tänka så här när de ser bloggosfären:

Wow, en handfull människor med stor publik. Några få personer som pratar till massor. Hur får vi dem som skriver att upprepa vårt budskap?

Det var ungefär den känslan jag fick på alliansens bloggmöte - det gäller bara att säga att nu får ni skriva positivt om alliansen. Budskapet, politiken och personerna togs inte alls upp till diskussion.

Låt mig säga så här; en bra politik klår vilken mediastrategi som helst. Att reducera Obamas seger till ett bra användande av internet är som att tro att folk köper räkost fast de gillar skinkost oändligt mycket mer bara för att man tycker att den tidigare har en snyggare förpackning.

Sen tycker Falkvinge visst att jag ska anställas som partisekreterare och släppas fri att göra saker som jag önskar. Det kan jag bara ta som en stor komplimang. (Och naturligtvis hoppas att de nappar!)

Jag vill se den där resolutionen

Det meddelas på centerpartiets hemsida att något som kallas för resolution nummer två om Kvinnors rätt till sin egen kropp har röstats igenom på den pågående ELDR-kongressen i Stockholm.
Det låter ju bra. Tills man läser lite till.

"Den innebär bland annat att medlemsstaterna ställer sig bakom alla kvinnors rätt till sin egen kropp, att man aktivt ska arbeta för att förebygga att kvinnor utsätts för våld, trafficking och prostitution." (Min fetning.)

Det handlar alltså inte alls om kvinnans rätt tills in kropp - det handlar om att Annika Qarlsson ska få avgöra vad du vill göra med den eller inte.

Varför måste vissa smutsa ner liberalismen med dessa paternalistiska vänsteridéer?

Mer ineffektiv lagstiftning löser ingenting

På dagens Brännpunkt kräver bland andra Magnus Andersson att tvångsäktenskap ska kriminaliseras. Man förkastar fullständigt det fakum att ett tvångsäktenskap redan är ogiltigt eftersom rättshandlingar som ingås under tvång per automatik är ogiltiga. (Jag skulle därför vilja säga att det är direkt ohederligt att hävda att tvångsäktenskap inte är kriminaliserat i Sverige. Skämmes, tamejfan!) Den lagstiftningen ska tydligen inte ge ett tillräckligt skydd. Man förklarar dock inte varför den nya lagstiftningen man kräver skulle vara bättre.

Lagen ska enligt min mening vara objektiv - vi kan inte slita ögonbindeln från Fru Justitia och ersätta den med vare sig genusglasögon eller religionslinser. Lösningen på problemet torde snarare vara att människor upplyses om sina rättigheter och om den nuvarande lagen.

Friheten försvarad

Jag har, som kanske regeringens partisekreterare blev varse, inga problem med att gå emot Alliansen när jag tycker den har fel. Jag gör det till och med rätt ofta. Men, som min korridorsgranne Oskar påpekat, det blir lätt lite långrandigt att bara klaga hela tiden. Därför vill jag uppmärksamma att det faktiskt finns liberaler i riksdagen också, ja, till och med liberaler som gör rätt saker.

Dagens ljuspunkt är det här inlägget där Johan Linander, riksdagsledamot för centerpartiet, förklarar att det är vidrigt att vilja reglera transfettsinnehållet i maten.

För att citera godbitarna:

"Ett förbud ska aldrig motiveras med att det kan införas utan att det är något problem för någon, ska vi göra ingrepp i människors frihet (vilket alla förbud är) så måste det motiveras med att det verkligen finns starka skäl och att det klarar en proportionalitetsbedömning."

"Den andra aspekten på frågan är min gamla käpphäst om människors egna ansvar. Den nordiska välfärdsmodellen hyllas ohämmat här, men vad de stolta socialdemokraterna glömmer bort är att vårt stora statliga ansvarstagande har gjort att många nordbor i allmänhet och svenskar i synnerhet inte klarar av att ta ansvar för sina egna liv längre."

Mer sådant!

Baneverket?

X2000 är typ alltid försenat, skriver SvD. För oss som någon gång rest med tåg är detta inte riktigt någon nyhet. Däremot är artikeln i sig intressant, eftersom den tar upp Banverket som ansvarig.

Min lillebror berättade för övrigt något riktigt intressant om sin resa ner till mig i fredags. Tåget han åkte med stannade för signalfel. Sedan detta utförligt förklaras hördes en något mer tveksam ton i högtalarna, som besviket poängterade;

"Innan det här hände var vi ju faktiskt i tid..."

Vem vet, någon gång journalisterna kanske börjar ifrågasätta Banverkets nästintill monopolsliknande ställning och undra varför ingen bygger egen järnväg.

Kårfum, del II

Alltså, det hände inte så mycket intressant. Vår motion röstades ner, surprise, surprise. Det enda jag kan uppbåda något genuint engagemang för är fikat.

För det första har vi en policy som säger att allt fika ska vara ekologiskt och fairtrademärkt. Därför får vi ingen skinka på smörgåsarna.
Japp. De fikaansvariga tycker det är för jobbigt att leta efter ekologisk fairtrademärkt skinka. Alternativ till svettig ost finns bara inte.

För det andra kostade kvällens fika fyrtiofem kronor per person.
Nu kan man ju tro att vi för de pengarna fick en varsin mastig baguette med härlig fyllning. Så är inte fallet. Vi fick 10 x 5 x 1 cm stora smörgåsar med en ostskiva (som sagt, inte ens ett alternativ till ostskivan) och ett par grönsaker på. Till det kaffe eller thé.
Fyrtiofem spänn.

Var det någon som ville veta vad kåravgiften går till?

Kårfum

Sitter just nu på Uppsala Universitets Kårfullmäktige. Det är en rätt grå tillställning där inga direkt viktiga beslut tas. (Däremot en rad felaktiga. Varför skulle kåren ha en ideell fotogrupp? Jag menar, va fan!) De enda höjdpunkterna är de lite småfina citaten man kan plocka med sig. Bäst hittills kom till då presidiet på förra mötet upptäckte att de frångått en liten talarregel vi har:

"Förlåt, Louise, jag glömde ditt kön!"

Det återstår att se vad denna kväll bjuder på.

Vänsterkartellen sänker lönerna i länet

Via Jonas Rask och Andreas Stenmark informeras jag om att landstinget där hemma höjer skatten. Vänstermajoriteten har misskött ekonomin så fatalt att man behöver sänka lönen för Jämtlands läns arbetande befolkning med 90 miljoner.

När ska ledningen ta ansvar och sänka kostnaderna med 90 miljoner istället? Jag kan ju tänka mig en och annan som vi kan skära ner på...

Rättighetsbegreppet

Mark Klamberg fortsätter naturligtvis debatten med en rätt väntad motfråga: Vad är en rättighet, egentligen?

Svaret är att allt som kan kategoriseras som en rättighet måste vara förenligt med den grundläggande rätten; rätten till frihet. Detta innebär att ingen har rätt att tvinga någon till något. För att veta om något är en rättighet måste man alltså fråga; innebär detta att någon tvingas? Rätten till liv innebär att ingen får ta livet av dig - inte att du har rätt att alltid, i alla situationer överleva. Äganderätten innebär att ingen får tvinga dig att lämna ifrån dig din egendom - inte att du har rätt att ha något att äga. Yttrandefriheten innebär att ingen har rätt att tvinga dig till tystnad - inte att du har rätt att ha något att säga.
Något som också måste noteras är att tvång endast är något som skapas av människor. Det är alltså tvång när någon håller en gevärspipa mot ditt huvud, men inte när gravitationen drar dig i backen när du hoppar från ett höghus.

I fråga om immaterialrätt måste man alltså fråga sig; utsätts upphovsmännen för tvång när du exempelvis kopierar deras skiva? Svaret är nej; de har nämligen avhänt sig äganderätten till det specifika exemplaret av skivan. (Under förutsättning att ingen bryter sig in i deras bostad och faktiskt stjäl skivan, eller så.) Det du äger har du rätt till och rätt att göra som du vill med.
Detta är också varför jag tog upp nyttjanderätt i min förra post. Om upphovsmannen endast hyr ut skivan har han ju kvar sin äganderätt och kan helt legitimt förbjuda kopiering.

Att som Klamberg hävda att rättigheter är något skapat av människan, och att "vi själva avgör vad som är en rättighet" kan möjligen, som han tror, göra synen på politik mer intressant - men framförallt är det ett farligt synsätt. Det skulle nämligen göra det helt legitimt att avskaffa yttrandefriheten om vi bara hade en majoritet för avskaffandet.
Som Johan Norberg uttrycker det i sin bok Fullständiga Rättigheter: Rättigheter är alternativet till idén att
makt är rätt. Det är något jag trodde att varje liberal höll med om.

En legitim upphovsrätt?

Mark Klamberg försöker idag dra igång en debatt om upphovsrätt och fildelning. Han frågar sig om det är legitimt att fildela, eller om man som upphovsrättskritiker istället borde bojkotta skyddad media och på så sätt tvinga dem att helt enkelt tillåta spridning.
För att besvara den frågan tror jag att man måste gå lite djupare och fråga sig om upphovsrätten i sig är legitim.

Upphovsrätten bygger på antagandet att en upphovsman kan äga något immateriellt. Det är naturligt att den som målar en tavla också äger den rent materiellt; frågan är snarare om tanken på tavlan kan ägas, trots att man ur juridisk synvinkel alltid hävdar att det bara är patenträtten som innebär att man kan äga en idé.
Sett ur ett rättighetsperspektiv är upphovsrätten en konstruerad rättighet. Äganderätten skyddar något faktiskt, medan upphovsrätten skyddar något oberoende av materia. Den är helt enkelt inte naturrättslig.

Om man som jag anser att det är naturrättigheterna som staten ska skydda är alltså upphovsrätten illegitim. Att staten ändå skyddar den är alltså inte heller legitimt.

Men, kommer man antagligen att fråga, hur ska upphovsmän då kunna tjäna pengar på det de gör? Uppriktigt talat, inte mitt problem. Men förslagsvis kan man ju distribuera sina verk som nyttjanderätter istället för äganderätter, och där förbehålla sig spridningsrätten, om man nu tror att det kommer att gå att tjäna några pengar på det viset.

Bloggtips

Var man egentligen borde vara i helgen: Norrlandsoffensiven!

Tro gör inte (s)anning, del II

Jag unnade mig en hamburgerlunch på Max idag. Max är en fantastisk kedja - inte bara för att de har Sveriges godaste hamburgare, klimatkompenserar och inreder rätt snyggt, de bjuder dessutom på DN. (Lokala variationer förekommer.) Eftersom det är trevligt att göra något mer än att bara tugga tog jag mig ett exemplar. Jag kom till debattsidan innan jag höll på att sätta i halsen.

Kommunals ordförande Ylva Thörn skriver nämligen där, och hon presenterar en mycket spännande tes: 27 procent av medlemmarna i undersökningen upplever att långtidssjukskrivna sägs upp i större utsträckning i dag än för två år sedan. Ni kan ju gissa vilken del av den meningen som blev rubrik.

Att över huvud taget presentera vad människor "upplever", eller tror, som sanning, är ohederligt. Det är ju fullständigt ointressant att veta vad Thörns medlemmar tror händer, om man inte tar reda på vad som faktiskt händer.

Det hela noteras också av Sanna Rayman på Ledarbloggen.

Hur vill du dö?

Hjärt-Lungfonden oroar sig över att folk vill äta mättade fetter och får sändningstid. De har naturligtvis ett fint syfte; att minska dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar, men på något sätt känns det ändå lite naivt. Jag menar, dödligheten för befolkningen är alltid 100 %. Något ska man ändå dö av. Min biologilärare brukade säga att hälften av oss dör i cancer och den andra hälften av hjärtattack. Det stämmer nu inte riktigt, men kika gärna på sidan 27 i det här dokumentet från socialstyrelsen - vilka av de andra dödsorsakerna skulle du välja? Jag kan bjuda på ett par godbitar:

- Vissa infektionssjukdomar och parasitsjukdomar. (Jag tänker bara var och larver när jag hör det här. Ueek.)
- Tumörer. (Alltså en hel del cancer. Nej tack, då tar jag hellre något snabbt och smidigt.)
- Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar. (Jag gissar att självmord finns med i den här kategorin.)
- Sjukdomar i ögat och närliggande organ. (Se, där är något som kommer att låta coolt när man berättar för efterblivande. "Hur dog morfar egentligen?" "Han fick något i ögat...")
- Sjukdomar i urin- och könsorganen. (Jag kan inte tänka mig att det skulle vara trevligt alls.)
- Graviditet, förlossning och barnsängstid. (Den här tar jag med bara för att jag hyser en enorm rädsla för att en gång bära och föda ett barn. Det känns inte bra alls att man faktiskt kan dö av det.)
- Symtom, sjukdomstecken och onormala kliniska fynd och laboratoriefynd som ej klassificeras annorstädes. (Lite så där, nej, vi vet inte riktigt vad som tog kål på honom. Känns en smula otryggt.)

Om jag själv får välja så tar jag gärna en hjärtinfarkt när det ändå är dags. (Alltså, helst inte innan jag är typ 85.) Tråkigt nog verkar jag bara pricka in ett par av de modifierbara riskfaktorer som wiki anger. Vi får se hur det går helt enkelt, men en sak är säker; på ett eller annat sätt kommer man att trilla av pinn.

Halkvarning

Jag är en av dem som befunnit sig på blogglunchen med alliansens partisekreterare idag. Jag skulle vilja säga att det var det häftigaste jag varit med om, men det går bara inte.
Partisekreterarna var mycket tydliga i sitt budskap: Varumärket Alliansen ska stärkas och man behöver fokusera mer på internetaktörer. Mycket handlade om i vilket forum man skulle nå ut - knappt något om vad man ville nå ut med. Däri, tror jag det stora problemet ligger.

När man lyssnade på partisekreterarna fick de det nästan att låta som om det finns en hel uppsjö allianssympatisörer på nätet som man bara behöver låta vara positiva och sprida Alliansens budskap. Min fråga blev således: Hur i hela friden ska Alliansen få med sig internetaktörerna på tåget? En stor del av de som tidigare fungerat som en propagandamaskin för Alliansen fick helt enkelt nog i FRA-frågan - hur ska man kunna uppbåda engagemang hos människor som känner sig bespottade? Från partisekreterarhåll försökte man mest släta över det genom att hävda att bloggrörelsen haft ett stort inflytande på de förbättringar som nu lagts fram, och påstod till och med att Lex Orwell faktiskt är bra. Jag försökte utkräva ett konkret svar på hur man tänker gå bloggare till mötes och påpekade att det är dessa som tenderar att engagera sig allra mest i integritetsfrågor. Erik Ullenhag började nämna några saker, men verkade bara ha frågor som handlar om att staten borde reglera och frågan om arbetsgivares möjlighet att övervaka anställda. Kort sagt tror jag inte att han har riktigt rätt fokus. Anders Flanking drog upp etik på internet, och jag fick omedelbart Marianne Mikko-känningar, men jag pratade med honom varefter han försäkrade att ingen lagstiftning var aktuell. Sammantaget måste man ändå säga att det var mycket snömos, halkande på begrepp och dålig insikt om varför bloggosfären upprördes över FRA-lagen. Det är visserligen fantastiskt bra att man insett att man måste ha internetaktörerna med sig - men otroligt dåligt att man inte vet hur man ska få dem med. Att man inte har någon strategi för detta kan fälla Alliansen i valet 2010.

Eftersom jag faktiskt helst ser en bra utgång av nästa val tänkte jag vara ödmjuk nog att bjuda partisekreterarna på ett gratistips om hur man får med sig bloggarna: Riv upp FRA-lagen!

Hur tänkte de då?

Jag blev påkörd i måndags. Själv klarade jag mig undan med ett par skrubbsår, med cykeln är det värre. Den såg OK ut när jag kikade på den, men det visar sig att bakdäcket har böjts. Eftersom jag trodde att jag kommit undan med blotta förskräckelsen bad jag aldrig om förarens kontaktuppgifter, något som uppenbarligen är dumt så här i efterhand. Trots att jag helst gör upp med honom i godo har jag varit tvungen att göra en polisanmälan. Anledningen? Jag har bara de två första bokstäverna från registreringsskylten, och när jag ringer till fordonsregistret förklarar de att deras söksystem är uppbyggt så att man måste ha hela registreringsnumret för att ens kunna göra själva sökningen. Det är uppenbarligen bara polisen som kan gå in i registret och leta när man misstänker brott.
Min fråga är alltså; varför i hela friden har man ett värdelöst söksystem hos fordonsregistret? Tror man att det på något vis minskar risken för integritetskränkningar? Kan någon förklara för mig?

Att skapa allmän insyn utan att få en lynchmobb på köpet

Det är en lite halvknepig fråga, den som Maria Abrahamsson tar upp idag. TV-sända rättegångar. Vi har uppenbarligen haft ett fotoförbud ända sedan 1948.
Hans Engnell på Motpol tycker i alla fall inte att det är en något vidare bra idé att avskaffa förbudet. Han drar paralleller till USA, där sexförbrytare som avtjänat sitt straff fortfarande tvingas registrera sig så att alla grannar ska veta att ungarna måste stanna inne, typ. Han har naturligtvis rätt i att det vore obehagligt om liknande tendenser dök upp i Sverige - men han missar också lite av poängen. Fotoförbudet innebär i det snaraste att allmänheten utestängs från att se domstolarnas myndighetsutövning - och där har vi ett problem.

Man tar väl knappast i när man hävdar att rättssäkerheten knappast ligger svenska folket (eller i vart fall löpsedelsmakarna) särskilt varmt om hjärtat. Långt innan fall ens tas upp i rätten utropar de att X mördade Y, A våldtog B och O snodde P:s chihuahua. Den allmänna uppfattningen verkar vara att är man misstänkt så är man också skyldig. Däri ligger en fara med att slänga foton av misstänkta omkring sig - ett "befinns oskyldig" accepteras inte av allmänheten som bestämmer sig för att ta saken i egna händer. Därför tror jag också att Maria Abrahamsson är fel ute när hon talar om rättegångar av allmänt intresse - det tenderar att bli sensationsjournalistik. Däremot kan folk behöva se en och annan rättegång för att förstå processen. Juridiken är inte direkt skriven för folket - utan för juristerna. Vilken vanlig svensson vet hur bevisbördan ligger? Vem vet ens skillnaden mellan indicier och bevis?

Alltså; TV-sända rättegångar? Varför inte. Men innan media kan anförtros den uppgiften måste de ta sitt ansvar och sluta skräpa ner det allmänna rättsmedvetandet.

En helgsaga

Det var en gång en liten flicka, kanske var hon en sisådär tio-tolv år gammal, som gick och längtade till sommaren. Ja, hon längtade något alldeles förfärligt, faktiskt, för varje sommar fick hon flytta upp till fäboden med familjens djur. Uppe i fäboden fanns gott om saftigt gräs och enorma betesmarker där alla korna och getterna fick ströva, och en liten stuga där flickan fick bo. Resten av familjen var tvungna att ta hand om höskörden hemma på gården, och det gick ju rakt inte att ha djuren hemma då - det fanns ju inget bete. Därför tog man dem med sig till fäboden varje sommar och lämnade flickan där att ta hand om dem.
Somrarna på fäboden var bland det roligaste flickan visste. Där fick hon vakna av kornas råmande och getternas bräkande, kliva upp och gå genom daggen för att mjölka, själv använda separatorn, ysta ost och kärna smör och göra tusen andra saker alldeles själv.
När så sommaren äntligen kom och hennes mor och far lämnade några sista förmaningar om hur allt skulle skötas uppe i fäboden innan de själva återvände till gården, kunde flickan inte annat än le.
- Men var försiktig nu, sade hennes mor strängt. Och låt dig inte förledas av småfolket!
- Nej då, mor, sade flickan som hade hört förmaningen många gånger förr.
- De är sluga, de där små, sade hennes far. Se upp för dem! De kommer, ser du, och de är grå från topp till tå, och sen lurar de korna av dig.
- Jag ska vara försiktig, far, sade flickan. Jag har sett dem förr, vet far, och jag lyssnar inte på vad de säger!
- Du är då en duktig flicka, sade hennes mor, och så åkte föräldrarna.
Dagarna flöt förbi och allt gick bra för flickan. Hon gick ut varje morgon och mjölkade, hon bakade sig eget bröd och åt med lite av smöret hon kärnade, hon skar björkris och band till en helt ny kvast, ja, det fanns så mycket att göra varje dag, och varje kväll mjölkade hon igen. Visst kröp småfolket fram ibland och bad henne om saker, men hon travade alltid förbi dem utan att ge dem så mycket som en blick - även om det var svårt nog, för de såg så lustiga ut! Gråa kläder från den lilla toppiga luvan till vadmalsskorna, ja, till och med deras hud verkade ha en grå ton i sig, och deras sluga små ögon var lika grå som flickans var blå. Men flickan visste att man gjorde bäst i att strunta helt i dem, och gjorde det också.
Så, en morgon när hon var på väg ut för att mjölka korna och getterna, fick hon syn på en varelse som inte liknade något hon sett förut. Den var lite större än småfolket var, och även om den hade samma gråa färg så var kläderna fullständigt annorlunda! Borta var de små toppiga luvorna, de lustiga rockarna och bylsiga byxorna - istället hade varelsen på sig något som såg ut som en jacka med slag och bara tre knappar, under det en skjorta, och byxorna var smala och slätstrukna. De små vadmalsskorna var utbytta mot ett par eleganta som liknade de som flickans far brukade ha när de hade finbesök. Och ansiktet var ett helt annat! Istället för de sluga små ögonen och det illvilliga ansiktsuttrycket fanns där bara en tomhet. Flickan ryste av obehag när hon såg det - det var inte ens ett kallt beräknande, utan en likgiltighet.
- Du borde inte gå till djuren, sade varelsen plötsligt, med en obehaglig röst, liksom oljig, släpig och lika tom som ansiktet. De är farliga.
Flickan kunde inte hjälpa det; hon stirrade förundrad på varelsen. Så kom hon plötsligt på sig, och fortsatte frammåt med sin lilla mjölkpall och sin mjölkkruka. Den underliga varelsen betraktade henne där han satt på en sten, men han sade inget mer.
Det gick ytterligare några dagar. Varelsen satt kvar på sin sten, och varje gång hon gick förbi för att mjölka sade den samma sak. En morgon kunde hon inte hålla sig längre, utan frågade;
- På vilket vis menar du att de är farliga?
- De kan göra dig illa, svarade varelsen med den obehagliga rösten.
- Skulle Rosa och Maja och Blomma göra mig illa? utbrast flickan. Jag har kännt dem sen de var små kalvar; varför skulle de göra mig illa?
- Det vet du väl; djur är väldigt oberäkneliga.
Flickan skakade på huvudet, vände ryggen åt varelsen och gick för att mjölka. Men se; då hoppade varelsen upp på hennes rygg och klamrade sig fast!
- Du borde binda fast dem, viskade han. Då kan de inte stånga dig när du mjölkar.
- De har aldrig stångat mig, svarade flickan samtidigt som hon försökte slita varelsen från sin rygg, men han klamrade sig fast.
- Men för säkerhets skull, sade varelsen. Det skadar ju inte att vara försiktig.
- Lovar du att du hoppar av om jag bider fast dem? frågade flickan då.
- Jadå, svarade varelsen, samtidigt som han sträckte fram tjuderpinnar och kedjor. Flickan suckade och tjudrade alla kor och getter. Därefter mjölkade hon som hon brukade. Varelsen satt åter på sin sten och tittade på. När flickan sedan började ta loss djuren var han framme som ett skott igen.
- Du borde lämna dem bundna, sade han. På det viset slipper du gå och leta efter dem i skogen ikväll när du ska mjölka igen.
- Åhnejdu, det brukar aldrig vara några problem med att få hem dem, svarade flickan. De kommer av sig själva.
- Ja, men tänk om någon skulle gå bort sig, då får du en massa problem. Tänk om någon blir tagen av björnen! Nej, det är både enklare för dig och säkrare för dem att stå tjudrade här.
Flickan suckade. Nåja, tänkte hon, det kunde kanske inte skada att vara försiktig. Alltså lämnade hon djuren tjudrade och gick in i stugan med sin mjölk för att fortsätta med alla sina andra sysslor. Varelsen återvände till sin sten.
Så vid lunchtid, när flickan började plocka fram lite bröd till sig, hörde hon hur det knackade på dörren. Hon skyndade för att öppna, och fann varelsen stående där utanför.
- Skulle det inte smaka gott med lite färsk mjölk till brödet? frågade han och såg upp i flickans ansikte.
- Färsk mjölk? svarade hon oförstående.
- Jo, ser du, nu när djuren ändå står tjudrade kan du ju faktiskt passa på att mjölka dem så att du har färsk mjölk till brödet. Det skulle väl vara gott?
- Men djuren ska bara mjölkas på morogonen och kvällen, protesterade flickan. Mer mjölk än så klarar de inte av att producera.
- Äsch, svarade varelsen. Det ser du ju på dem att de är feta och välgödda - och inte undra på när de äter så mycket av det färska gräset här omkring! Inte tar de någon skada, det kan jag lova dig!
Tveksamt hämtade flickan sin pall och mjölkkruka. Nåja, tänkte hon, gör jag bara som den lilla grå herren ber mig om kanske han slutar snart. Och nog hade han rätt i att djuren var feta och välgödda - kanske skulle de inte ta någon skada av att bli mjölkade en extra gång, åtminstone inte idag. Och nog smakade det gudomligt gott med färsk mjölk när man var hungrig, det märkte hon när hon satte sig för att äta. Men innan hon blivit mätt knackade det på dörren igen. Det var varelsen den här gången också.
- Jo, sade den, eftersom jag var den som föreslog att du skulle mjölka igen, verkar det inte mer än rätt att jag också får lite av mjölken.
Flickan såg ner på det lilla krus som varelsen höll upp mot henne, och som han uppenbarligen ville få fyllt med mjölk. Inte kunde det skada, att ge bort så fjuttigt lite. Flickan tog emot det, gick in i stugan, fyllde det och tog med det ut igen.
- Här får du, sade hon, och stängde sedan dörren om sig.
När flickan ätit märkte hon att all mjölk inte gått åt, och hon använde den överblivna mjölken till att kärna smör. Tänk, så glada mor och far skulle bli om hon kom hem med lite extra den här sommaren!
Till kvällen, när hon mjölkat djuren igen (och se! De gav lika mycket som de brukade!) tänkte hon släppa dem från sina tjuder. Då kom varelsen fram igen.
- Inte ska du väl släppa lös dem? sade han. Tänk om de förirrar sig i nattmörkret. Tänk om de går rakt i famnen på en björn! Kom ihåg att alla de faror som fanns om dagen finns om natten också.
Flickan suckade och lät djuren stå tjudrade även under natten.
Dagarna därefter förflöt i likhet med den föregående. Flickan mjölkade på morgonen, mitt på dagen och på kvällen. Varje gång hon mjölkat kom varelsen med sitt lilla krus och bad om en andel. Flickan, som var alldeles uppe i att vara duktig och ordna mer smör och ost än hennes mor och far förväntade sig, fyllde det gärna; det var ju ett litet krus, inte gjorde det särskilt mycket från eller till. Dessutom var ju varelsen den som gett henne idén att mjölka mitt på dagen också, han kunde gott få sin belöning. Flickan märkte inte att kruset verkade rymma allt mer för varje gång och att djuren mjölkade mindre för varje dag. Däremot började hon bekymra sig över att de ätit upp gräset runt pålarna de stod bundna i, och ville flytta på dem.
- Oh, nej, det kan du inte göra, sade varelsen. Märker du inte att de är för farliga för att flyttas på? Rosa sparkade dig närapå igår. Nej, det är nog bättre att du slår lite gräs åt dem och ger dem.
Alltså började flickan ägna dagarna åt att använda den lie som fanns på fäboden. Till en början slog hon gräset som fanns närmast, men allt efter som dagarna gick fick hon gå allt längre för att hitta något gräs att slå. Det var tungt arbete att bära det tillbaka till fäboden, och all tid hon inte mjölkade eller sov ägnade hon åt denna syssla. Ju längre sommaren löpte, desto mer hålögd och utmärglad blev flickan, desto mer irriterade och magrare blev djuren, och desto fetare blev varelsen.
En dag, alldeles i slutet av sommaren, föll flickan ihop av utmattning ute i skogen. Hon orkade inte resa sig - och det orkade inte djuren där hemma heller. Getterna hade slutat bräka, korna hade slutat råma, och de hade alla gått i sin. I samma stund som allt brakade samman kom flickans föräldrar för att hämta hem flickan och djuren, och när de svängde upp med sin häst och vagn framför fäbodstugan såg de något klumpigt, grått försvinna i ett hujj upp mot skogen. De förstod att något var på tok. Modern skyndade sig att släppa lös djuren. Hon baxade upp dem och lockade dem med sig ut i skogen, där det fortfarande fanns gräs. Fadern gick ut och letade efter flickan, och fann henne utslagen på marken. Väl tillbaka i stugan berättade hon vad som hänt och bad om ursäkt; hon förstod nu att allt hon gjort var fullständigt tokigt.
- Men han såg inte ut som ett småfolk, snyftade hon. Jag trodde han var något annat.
- Det var han också, svarade fadern. Nej, småfolket är ute efter att stjäla djuren eller mjölken. Det du råkat ut för var något mycket värre; något som får dig att tro att du gör rätt när du gör fel, något som lurar och förvränger bara för att få makt över dig. Det kan inte finnas när människor tänker själva och inte överleva när överlevnad kräver verkligt arbete och inte utsugning. Det lever på att lura och binda producenter. Det måste du förstå, flickan min, att det som du råkat ut för, det var en politiker.

The beacons are lit!

Trots att rubrikerna förkunnade att FRA-kritikerna fått rätt då i slutet av september vägrade FRA-kritikerna själva hålla med. Vi fortsatte varna för de oklarheter som fanns och vad dessa kunde leda till. Personligen hade jag tre klara frågeställningar. Idag kom svaret.

1. Trafiken ska skiljas ut hos staten, närmare bestämt i specialdomstolen. Detta är som tidigare flaggats för på intet sätt acceptabelt.

2. I enlighet med första punkten är var och en faktiskt övervakad. Man vill dock bara informera människor om spaning som riktats direkt mot dem i egenskap av person. Inte heller detta är acceptabelt.

3. "Specialdomstolen" i fråga kan komma att utgöras av en ny domstol, kallad "Underrättelsedomstolen". Hur den ska göras oberoende av regeringen och FRA framgår inte.

I praktiken är alltså skillnaderna mellan FRA-lagen och FRA-lagen 2.0 betydelselösa. Att man faktiskt inte gjort ett dugg åt den grundläggande kritiken syns extra tydligt när man tittar på det läckta dokumentets sista sida, där en översikt av hur allt ska gå till finns uppritad. Jag gissar att ett par poänger försvinner i och med att dokumentet inte är i färg, men själva skuggningen är mycket intressant.


Gissningsvis är det skuggade området, där FRA:s hantering av trafiken skissas, det kritiska området som man tror är det som måste reglera. Var integritetsintrånget sker symboliseras dock fortfarande bäst av stoppaFRAlagen.nu:s bild:

Detta problem är inte på något vis hanterat i det nya förslaget.

Med andra ord; arbetet har ännu inte gett resultat, och det måste kommuniceras! Tänk lite tända vårdkasar i bästa LotR-manér.

Fler med facklor: MiNimaliteter, Christian Engström, Opassande, Ett Otyg, HAX och Johan Norberg.

Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminering är ett skämt

Jag har redan tidigare förklarat vad jag tycker om Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminering (ERK). Gissa därför hur chockad jag blev när tre av deras bedömningar togs upp under min kurs i immaterialrätt! Jag förklarade för mina basgruppsmedlemmar vad jag tyckte om saken - att ERK måste bestå av ett gäng paniska pk-människor och att om något är könsdiskriminerande så är det att de tar sig rätten att framställa kvinnor som humorlösa våp utan förmåga att hantera synen av ett par bröst på en reklamskylt och bestämmer vad jag som kvinna ska känna mig kränkt av.

De höll naturligtvis inte med. Uppenbarligen är det "bra att någon gör det" som ERK gör, för man kan ju faktiskt må lite dåligt ibland när man ser en smal kropp på en reklamtavla. Min fråga om det verkligen var tillräckligt för att inskränka yttrandefriheten ledde bara till en diskussion om varför det var ok att säga vad man ville i opinionsbildande sammanhang men inte i kommersiella - jag menar, varför skulle det vara finare att vilja få makt över andra än att få dem att handla med en?
Under själva seminariet, där jag också luftade mina åsikter om ERK:s icke-juridiska pk-bedömningar som mest var ett copypastande hit och dit, fick jag i alla fall lite medhåll från läraren. Han tyckte att ERK nog faktiskt var lite löjliga och undergrävde sin egen position genom att fälla när Santa Maria gör reklam för sin kryddmix genom att säga att till och med pappa kan laga goda köttbullar med hjälp av den.

Idag går Birgitta Ohlsson ut och klagar på att Ryan Air inte ber om ursäkt för den reklam de haft som ERK ansåg var sexistisk. Jag kan dock inte se att journalisterna som skrivit om det hela gjort någon vidare djupdykning i ERK:s sätt att hantera sina ärenden. Alltså; EKR "skriver" inte saker - de copypastar. Det blir väldigt tydligt efter att man tittar igenom bara ett par fall. Tobias Eltell, sekreterare i ERK, uttrycker åsikten att det är tråkigt att man inte har några sanktionsmöjligheter i DN - utan att få frågan vad som skulle motivera denna inskränkning i yttrandefriheten. Att ERK över huvud taget existerar tyder ju i det snaraste på att man vill moralisera över vad konsumenter vill se på reklamskyltarna; hade en majoritet ansett att s.k. sexistisk reklam var dåligt hade ju ingen köpt produkterna.

Jag försår inte ens hur "könsdiskriminerande reklam" kan vara en fråga. Jag vill inte gå riktigt lika långt som den här bilden, men är det inte så att man har fullständigt fel fokus? Borde inte frågan vara varför någon som kvinna känner sig kränkt av att se en annan kvinna? Om man inom reklambranschen anser att kvinnokroppen är så satans snygg att man kan marknadsföra precis vad fan som helst med den, varför i hela friden mår man då dåligt?

Om Birgitta Ohlsson verkligen vill göra skillnad borde hon kanske koncentrera sig mer på att få folk att älska sig själva och mindre på att hata Ryan Air.

Nog fan behövs det etik, alltid! Och en begreppsordbok.

Göran Hägglund och Mats Odell visar idag prov på att de inte alls förstått varför banker i USA lånat ut pengar till icke kreditvärdiga. De tror att det handlar om giriga banker. Det handlar om regleringar. När de pratar om att mer etik behövs, så pratar de om, ja, just det, fler regleringar.

När de dessutom beklagar sig över att "marknadsekonomins kritiker vatten på sin kvarn" samtidigt som de inte vill ha en "en okontrollerad rå kapitalism" måste man fråga sig hur det kommer sig att finansmarknadsministern och kd:s partiledare inte har förstått att marknadsekonomi och kapitalism är samma sak.

Jag skulle säga att det faktiskt behövs lite mer etik inom den amerikanska marknaden. Bara inte den etik som vi nu fått se; Please Politicians, utan marknadens etik; Make Money! I en "rå kapitalism" hade bankerna varit medvetna om att för stora risker gör att de går omkull - de hade helt enkelt inte vunnit på det. Att varken finansmarknadsministern eller kd:s partiledare förstår detta heller är också mycket, mycket oroväckande.

Läs också Dick Erixon, och Johan på Peace, Love and Capitalism som nyligen fått århundradets idé rörande Volvo-frågan.