Där har du problemet, Staffan!

Staffan Danielsson har svarat på min kritik. Tyvärr inleder han med att påstå att jag "i typisk svensk jantelagsanda tonar ner signalspaningsmotståndets framgångar".

Förlåt mig, Staffan, men så är det faktiskt inte. Du förstår, det här är en rätt svart-vit fråga. Antingen bereder sig staten tillgång till hela svenska folkets kommunikation, eller så gör man det inte. Centerpartiet har misslyckats med att förhindra massövervakningen, och det förtjänar man bannemej inte beröm för, hur många punkter man än lyckats klämma in i efterhand.

Jag tycker att Staffan själv sätter fingret på vad som är det stora problemet i frågan när han skriver "Min uppfattning är att Hanna och ni andra fick ett överraskande starkt stöd av stämmoombuden" om att kanske en tredjedel röstade med oss. Man har fortfarande inte från partistyrelsens eller riksdagsgruppens sida förstått vidden av frågan. Man "trodde att stämmoombuden skulle ta starkt intryck av varför signalspaningen tyvärr behövs". Man trodde att vi skulle vara tystade nu. Då ser naturligtvis allt annat ut att vara en framgång.

Nåja, om inte partiledningen själva kan inse det här, då får vi andra se till att de gör det. Min pappa brukar alltid säga att man måste vara beredd att faktiskt slåss för att försvara sina rättigheter, så Staffan med flera bör göra sig beredda på att få utstå fortsatt politiskt motstånd i frågan.

Mer ineffektiv lagstiftning löser ingenting

På dagens Brännpunkt kräver bland andra Magnus Andersson att tvångsäktenskap ska kriminaliseras. Man förkastar fullständigt det fakum att ett tvångsäktenskap redan är ogiltigt eftersom rättshandlingar som ingås under tvång per automatik är ogiltiga. (Jag skulle därför vilja säga att det är direkt ohederligt att hävda att tvångsäktenskap inte är kriminaliserat i Sverige. Skämmes, tamejfan!) Den lagstiftningen ska tydligen inte ge ett tillräckligt skydd. Man förklarar dock inte varför den nya lagstiftningen man kräver skulle vara bättre.

Lagen ska enligt min mening vara objektiv - vi kan inte slita ögonbindeln från Fru Justitia och ersätta den med vare sig genusglasögon eller religionslinser. Lösningen på problemet torde snarare vara att människor upplyses om sina rättigheter och om den nuvarande lagen.

Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminering är ett skämt

Jag har redan tidigare förklarat vad jag tycker om Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminering (ERK). Gissa därför hur chockad jag blev när tre av deras bedömningar togs upp under min kurs i immaterialrätt! Jag förklarade för mina basgruppsmedlemmar vad jag tyckte om saken - att ERK måste bestå av ett gäng paniska pk-människor och att om något är könsdiskriminerande så är det att de tar sig rätten att framställa kvinnor som humorlösa våp utan förmåga att hantera synen av ett par bröst på en reklamskylt och bestämmer vad jag som kvinna ska känna mig kränkt av.

De höll naturligtvis inte med. Uppenbarligen är det "bra att någon gör det" som ERK gör, för man kan ju faktiskt må lite dåligt ibland när man ser en smal kropp på en reklamtavla. Min fråga om det verkligen var tillräckligt för att inskränka yttrandefriheten ledde bara till en diskussion om varför det var ok att säga vad man ville i opinionsbildande sammanhang men inte i kommersiella - jag menar, varför skulle det vara finare att vilja få makt över andra än att få dem att handla med en?
Under själva seminariet, där jag också luftade mina åsikter om ERK:s icke-juridiska pk-bedömningar som mest var ett copypastande hit och dit, fick jag i alla fall lite medhåll från läraren. Han tyckte att ERK nog faktiskt var lite löjliga och undergrävde sin egen position genom att fälla när Santa Maria gör reklam för sin kryddmix genom att säga att till och med pappa kan laga goda köttbullar med hjälp av den.

Idag går Birgitta Ohlsson ut och klagar på att Ryan Air inte ber om ursäkt för den reklam de haft som ERK ansåg var sexistisk. Jag kan dock inte se att journalisterna som skrivit om det hela gjort någon vidare djupdykning i ERK:s sätt att hantera sina ärenden. Alltså; EKR "skriver" inte saker - de copypastar. Det blir väldigt tydligt efter att man tittar igenom bara ett par fall. Tobias Eltell, sekreterare i ERK, uttrycker åsikten att det är tråkigt att man inte har några sanktionsmöjligheter i DN - utan att få frågan vad som skulle motivera denna inskränkning i yttrandefriheten. Att ERK över huvud taget existerar tyder ju i det snaraste på att man vill moralisera över vad konsumenter vill se på reklamskyltarna; hade en majoritet ansett att s.k. sexistisk reklam var dåligt hade ju ingen köpt produkterna.

Jag försår inte ens hur "könsdiskriminerande reklam" kan vara en fråga. Jag vill inte gå riktigt lika långt som den här bilden, men är det inte så att man har fullständigt fel fokus? Borde inte frågan vara varför någon som kvinna känner sig kränkt av att se en annan kvinna? Om man inom reklambranschen anser att kvinnokroppen är så satans snygg att man kan marknadsföra precis vad fan som helst med den, varför i hela friden mår man då dåligt?

Om Birgitta Ohlsson verkligen vill göra skillnad borde hon kanske koncentrera sig mer på att få folk att älska sig själva och mindre på att hata Ryan Air.

Tycker vem?

Ulf Adelsohn skriver idag på Expressens sidan 4 att SJ har gjort en uppryckning de senaste fem åren. Det är tydligt vad som har förbättrats; "nu gör vi rejäla vinster och uppfyller statens krav på 30 procent soliditet och 10 procent avkastning efter skatt på eget kapital".

Kom igen! Den enda anledningen till att Satans Järnvägar gör vinst är att de har en monopolställning. Hade det inte varit så att hade man inte behövt bekymra sig om vad staten tyckte, man hade haft fullt upp med de 73,7 % av Expressens läsare som tycker att SJ har försämrats. Ett företag som inte har ett state granted monopol hade inte gått med vinst när ett förvisso statistiskt tvivelaktigt underlag av människor till 73,7 % tycker att det går utför. Det har inget att göra med att "fler medier borde ha hjälpt SJ att nå ut med information om att 90 procent av alla biljetter numera ska vara billigare än tidigare" - bara det uttalandet är ju fruktansvärt oroande! Inte nog med att Sverige i princip saknar den normala tredje statsmakten och har ersatt den med media - Adelsohn verkar tro att den ska springa statliga bolags ärenden.

Jag förstår att det för en styrelseordförande är frustrerande att få vad man upplever är oförtjänt kritik. Det råder ingen tvivel om att Banverket, den förra regeringen och, enligt signaturen "prozac" som kommenterat min förra bloggpost, folk som springer längs spåren och river ner kopparledningarna också bör ha sin del av riset. Saken är bara den att de bör få den från SJ.

Inte ens de som har TV borde behöva betala TV-licens

På dagens DN Debatt argumenterar bland andra Christina Jutterström för att TV-licensen ska betalas av alla, för public service är faktiskt "till nytta för alla" - även folk som inte tittar på SVT eller lyssnar på SR tjänar, enligt Jutterström, på att de båda fina gamla bolagen finns kvar.

Att det är ungefär lika logiskt som att kräva att alla svenskar finansierar Volvo verkar inte bekymra artikelförfattarna. Nej nej, för deras "föreslagna system blir i verklig mening teknikneutralt" - och det är ju det viktigaste. På något underligt sätt tror man också att det här med att (framförallt) ungdomar är allt mer negativt inställda till TV-licensen kommer att försvinna.

Över huvud taget är det ett obehagligt debattinlägg. Beakta följande passage:

"De som smiter från avgiften vältrar över en stor del av finansieringen på andra."

Ergo; vi måste alla finansiera allas TV-tittande. Hade fler betalat för att få se trean så hade det blivit billigare för mig, alltså borde de betala, fullständigt obeaktat om de tycker om det eller inte.

För att citera artikelförfattarna: " Dagens finansieringssystem är ruttet." Deras förslag är, om möjligt, ännu sämre. Man förklarar att eftersom skatteverket tar in avgiften för olika trossamfund så faller det sig naturligt att de även administrerar en allmän public service-avgift. Nu är ju visserligen hela "oh thou mighty SVT, how sweet thy news and how humble thy children's program!"-grejen en aning religiös, men det förändrar inte det faktum att skatteverket över huvud taget inte bör driva in något annat än, surprise surprise, skatt.

Man jämför också public service-avgiften med begravningsavgiften. Jag är visserligen inte så insatt i just den, men faktum är att den rör det högst praktiska problemet att folks kroppar inte försvinner efter att de har dött, utan måste ta vägen någonstans.

Nej, låt statlig public service-idén gå i graven istället! Hela konceptet med att ha statlig media känns väldigt facistisk. Tanken att public service "ska vara fria från (...) ekonomisk påverkan" är fullständigt absurd - varför skulle det vara så? Varför är det så kontroversiellt att säga att ja, alla företag, inkluderat mediabolag, måste ha en ekonomi som åtminstone går plus-minus noll om de ska överleva?

I grund och botten tycks det handla om att man är rädd för att endast media som säger vad folk vill se och höra ska överleva. Så blir nog troligen fallet. Men, märk väl, det behöver inte innebära att tidningarna behöver börja trycka lögner; istället verkar efterfrågan på sanningen, även om den är obekväm, vara konstant. Och om folk vill läsa lögner; låt dem göra det! Precis som jag inte tar mig rätten att bestämma vad folk ska tycka rent politiskt så tänker jag inte ta mig någon rätt att bestämma att folk inte får stoppa huvudet i sanden, om de så önskar.

Så, lägg ner det orättvisa projektet statsfinansierad public service, och låt dem som vill (däribland jag) betala för att få titta på Gomorron Sverige. Anledningen till att "Dagens system är på väg att upplösas inifrån" är att SVT och SR inte gör sig förtjänta av pengarna, inte ett moraliskt förfall bland befolkningen.

Civilkuragelagen är ännu ett steg närmare 1984

Precis som Rick Falkvinge påpekar borde man kalla den nya civilkuragelagen vid sitt rätta namn; angiverilagen. Jag var dock väldigt trött igår när jag bloggade, det får tjäna som någon sorts ursäkt.

I vilket fall som helst ringde DN idag, och resultatet finns att läsa här. Jag är uppriktigt sagt oroad över den här utvecklingen. Är regeringens mål helt plötsligt 1984 fast på riktigt? De vill själva övervaka oss, och göra det brottsligt att inte övervaka varandra.

En människa har i kommentarerna till min förra bloggning bemödat sig med att argumentera emot. Patrik "BP" Andersson, som han kallar sig, säger att det är "djupt omoraliskt är att inte tala om att friheter och rättigheter också medför plikter och skyldigheter. En sådan sak är att inte låta en annan människa råka illa ut utan att göra vad *du* kan för att hindra det."
Jag är beredd att hålla med till en viss gräns. Naturligtvis kan man hävda att man ha en moralisk skyldighet att hjälpa andra - men steget därifrån till juridisk skyldighet är ungefär lika stort som att utvidga FRA:s spaningsbefogenheter till kabelburen kommunikation.
De skyldigheter som friheter och rättigheter primärt innebär är dock att respektera dem. Staten är sedan till för att åtgärda brott mot dem. Annars har vi anarki.

Sedan tar han upp mina punkter, i en något annorlunda ordning. Eftersom jag inte vill vara oartig, håller jag mig till hans.

3. PBPA:"Det är ytterst få människor som är oförmögna att vare sig be någon sluta eller ringa ett larmsamtal till polisen och göra sig tillgängliga som vittnen. Även detta är ingripanden. Men om vittnen hotas till livet då? tja, i så fall får det väl bli tvång på att riskera livhanken. Något som är oerhört mycket farligare än både gnagare, Bandidos och RAF är när ett helt folk skräms till tystnad, eftersom det då ges fritt spelrum för både statsmakten och den undre världen att göra vad det vill utan att någon säger "stopp"."
Reflektion: Kommer ingripanden verkligen att definieras som att ringa 112 i lagtexten? Vad händer om man har slut på batteri i mobilen? Räcker det verkligen att be någon sluta? Ska människor alltså kunna försäkra sig mot lagens verkan genom att gå runt och säga "låt bli!" hela tiden? Vad är då poängen med den?
Naturligtvis är det farligt att folk skräms till tystnad. Men det är fortfarande statens uppgift att skydda sina medborgare, genom exempelvis vittnesskydd. Oskydliga ska inte offras för att de skyldiga ska kunna straffas.
För övrigt betvivlar jag starkt att någon skulle ingripa eller vittna mot organiserad brottslighet på grund av den här lagen. Kan de skrämmas till tystnad i rättssalarna kan de skrämmas iväg från en brottsplats.

4. PBPA: "Det här problemet finns redan i Brottsbalken, närmare bestämt 24:e kapitlet. Visst har det förekommit tveksamma dommar, men över lag måste jag medge att mina föredommar på det området kommit på skam."
Reflektion: Alltså, det handlar om ansvarsfrihet vid exempelvis nödvärn. Jag erkänner villigt att jag inte läst några domar i ämnet, och visst kan det hända att just denna lag används legitimt, men här är problematiken ändå något annorlunda. Inget tvingar dig (än så länge) att försvara dig när du blir angripen. En civilkuragelag tvingar dig däremot att ingripa.

2. PBPA: "Tja, med tanke på hur det ser ut idag kan det gå åt bägge håll... Skulle du vara mer benägen att vittna om du visste att hjälp kommer om du ropar eller inte?"
Reklektion: Här rör det sig om viljan att vittna, något jag tror kommer att minska. Att en lag existerar är inte någon garant för att den kommer att föjlas - hade den varit det hade vi inte behövt några vittnen, eftersom inga brott begåtts. Och frågan är fortfarande, skulle någon bli mer benägen att vittna om hon/han visste att det innebar böter?

1. PBPA: "Svåraste frågan faktiskt. Återigen torde prejudikaten för BrB 24 vara det som ligger närmast till hands."
Reflektion; Det som diskuteras är bevittnandet av något man inte insett är en brottslig handling. Ingriper man inte, ska det vara brottsligt? Precis som punkt fyra så handlar det om en laglig skyldighet att ingripa. BrB 24 är snarare... tvärt om.

Brasklappen handlar om att man måste studera det slutgiltiga förslaget för att avgöra om denna lag är bra eller inte. Jag hävdar bestämt motsatsen. En lag som på något vis tvingar människor till något annat än att respektera de grundläggande fri- och rättigheterna (alltså inte några s.k. "sociala rättigheter" då dessa står i motsats till de förstnämnda) är per definition dålig. En lag som denna, som tvingar vanligt folk att bli oavlönade poliser och angivare, är idiotisk.

För det känns obehagligt mycket 1984. Alla blir angivare. Alla blir poliser. För samma resonemang som kunde appliceras på FRA-frågan kan i allra högsta grad appliceras här: Vem bestämmer vad som är brottsligt? En sådan här lag sätter vapnen i händerna på folk som vill inskränka våra fri- och rättigheter.

Ohederlig debatt

Eftersom många redan sågat (förlåt, omskrivit ska man väl säga) dagens utspel som Ingvar Åkesson står bakom tänker jag inte kommentera det. Jag blir bara uppgiven av det hela just nu.

Istället tänkte jag sätta tänderna i dagens DN Debatt. Där efterlyser en psykolog, en själavårdspastor, en barn- och ungdomsläkare och en (som bara är) kristdemokrat en politik mot skilsmässor för - håll i er nu - barnens skull. De mår nämligen bara bra av att föräldrarna skiljer sig när dessa befinner sig i en öppen konflikt.

Tittar man lite noggrannare på vad som egentligen är dåligt för barnen så är det att bli övergivna av föräldrarna - vanligen verkar skilsmässobarn tappa kontakten med sina fäder. Problemet är alltså inte skilsmässorna i sig, utan kanske snarare att föräldrarna inte har delad vårdnad om barnen.

Detta faktum verkar dock inte stå i vägen för artikelförfattarna. De vill istället att folkhälsoministern ska arbeta för att folk ska skilja sig mindre - även om de inte är lyckliga tillsammans. För vad är viktigare än att människor lever enligt kristen tradition?

Jag skulle vilja se en undersökning som visade hur barn reagerar när de får reda på att föräldrarna bara håller ihop för barnens skull. Med tanke på att man som barn lätt får skuldkänslor över allt från ekonomin till döda krukväxter, vad känner en unge som får veta att föräldrarna varit olyckliga, eller i vart fall inte lyckliga, för att försöka hålla barnet lyckligt?

Någon måtta får det vara!

Min före detta förbundsordförande och numera en av mina favoritriksdagsledamoter, Fredrick Federley, har fått utstå misshandel - helt enkelt för att misshandlarana ansåg att bögar var farliga för samhället. Som om det inte vore nog så ska han nu också skylla sig själv och dessutom skämmas. Han skulle nämligen förstått att när han tar en "blatte" och sig själv i försvar genom att säga att våld är idiotisk så hoppar fulla killar på honom. Därför är det hela enligt bloggen Paradigm ett PR-trick.

Eftersom det uppenbarligen finns åtminstone en person som tänker så här känner jag för att ta det säkra före det osäkra och bemöta det. Jag gör det enklast med en fråga: SKA MAN LÅTA BLI ATT FÖRSVARA SIG VERBALT NÄR DET MEDFÖR EN RISK ATT BLI MISSHANDLAD?! Skulle Fredrick hållit käften och låtit killarna trakassera honom och korvkioskskillen?

Det är lite samma resonemang som vissa för när de inte vill att homosexuella ska få adoptera; ungen kan ju bli mobbad. Det kallas för felaktig problemfokusering. Problemet är ju inte att ungen har homoföräldrar, problemet är ju mobbarna. I Fredricks fall är ju problemet inte att han står på sig, utan att killarna misshandlar honom.

Även Bloggen Bent är förbannad. Det är fan dags att homofobi slutar vara norm i Sverige!

Så var det dags igen...

"Flicka nära att dö vid nollning" - ja, vem känner inte igen rubrikerna från den här tiden av året? Skolstart och ungdomar överallt super ner sig till det yttersta, vilket får riksmedier att spy ur sig tryckssvärta i samma takt som ungdomarna hulkar upp alkoholen efteråt. Oroliga föräldrar och ansvariga inom skolan vill "stoppa nollningen".

Nu får det fanimej vara nog!

Skolan kan på intet sätt hållas ansvariga för vad ungdomar frivilligt gör på kvällarna. Föräldrarna borde ägna sig mer åt självransakan än åt att kritisera skolledningar. För jag anser inte att grupptryck är en legitim ursäkt. "Alla andra drack", "jag kände mig tvungen" - sorry, har de inte handgripligen hällt spriten i dig får du skylla dig själv. Varför kan svenska ungdomar inte ta individuella beslut? Varför känner de sig alltid tvugna att "göra som alla andra"? Har man inte föräldrar som aktivt stöttar en och som hjälper en att bygga både självkänsla och självförtroende blir det naturligt svårt.

Själv har jag aldrig haft några problem med att festa utan alkohol. Man behöver inte uppfattas som tråkig bara för att man inte häller i sig sprit och öl. Kan man inte få ungdomarna att fatta det är det kört.
Sen får man ju, om man är över arton, supa hur mycket man vill. Jag har inga moraliska invändningar att komma med mot ett medvetet beslut att dricka alkohol. Men när beslutet beror på dålig självkänsla och oförmåga att stå emot grupptryck, då blir det allvarligt. Och det är det som är problemet, inte nollningen.

Nu har jag kommit in i gamla rutiner igen

Jag har för vana att titta på nyhetsmorgon de vardagar jag kliver upp i tid (dvs., när skolan är igång). Min vana trogen blev jag denna morgon riktigt jävla förbannad.

Visste ni att vi svenskar varje år konsumerar så mycket flaskvatten att det motsvarar 8 500 oljeeldade villor? Det sa de i alla fall. Det är lögn. Transporterna motsvarar 8 500 villor. Därför blir det lätt absurt när man bjuder in Jens Spendrup (för övrigt min nya idol) för att försvara sig, när problemet inte är att folk dricker vatten på flaska utan att vi inte har tillräckligt miljövänliga drivmedel. Herr Spendrup lyckades i alla fall försvara konsumentmakten så pass bra att jag nästan skulle börja dricka hans öl i protest mot SVT:s vinkling.

Miljöpartistens lösning? Sätt upp offentliga kranar på stan.
Hej, jag kommer från Härjedalen, vi har ingen stad.
Sen kan man ju fråga sig hur fräscha de kranarna kommer att vara. Ungefär som offentliga toaletter? Ge mig en Loka!