Sjungom studentens lyckliga dag, låtom oss fröjdas i frihetens vår!

Jag kan inte påstå att det finns mycket att glädjas åt rent politiskt just nu. Därför tror jag att man får se till de ljuspunkter som faktiskt finns, och idag dök en sådan faktiskt upp: Kårobligatoriet avskaffas!

Kårstyrelsen är naturligtvis grinig. Jag jublar! Äntligen tvingas kårerna stå på egna ben, äntligen kan vi få se en utveckling ske inom studentinflytandeområdet.

Jag upprepar mig gärna. Kåren är död som institution. Studentinflytandet kommer att hitta nya vägar - det är 2000-talet, inte 1849.

Ett skolexempel på varför kårobligatoriet inte fungerar

Jag hade tyvärr inte möjlighet att gå på det senaste kårfullmäktigemötet. Nu sitter Borgerliga Studenter i opposition, så jag misstänker att jag inte direkt hade kunnat göra något åt skiten, men här är den i alla fall:

Uppsala studentkår tar ställning för kårobligatoriet.

Jag hade nog missat det helt, om det inte vore för att ordförande Klas-Herman Lundgren mailade ut till folk om artikeln. I slutet av mailet, antagligen medhängande i alla han skickar, finns följande mening:

Uppsala Studentkår är Sveriges största studentkår med 34 000 medlemmar.

Det här är precis varför vi ska avskaffa obligatoriet. Av dessa 34 000 medlemmar röstade, med lite god vilja, tretton procent i kårvalet. Av dessa lite drygt 4 000 medlemmar har en något övervägande majoritet röstat på Uppsala Universitets Studenter, Vänsterns Studentförbund eller Gröna Studenter. Dessa har nu beslutat att kårobligatoriet borde vara kvar - dessutom med motiveringen att det ska säkra studentinflytandet.

Okej, om ingen annan tänker ställa den förbjudna frågan så gör jag det.

Hur mycket studentinflytande behövs egentligen?

Ärligt talat alltså. Jag sitter i fullmäktige. Det är inte direkt så att vi har något egentligt, mer än alla pengar vi tvingar av studenterna, att ha inflytande över. Det funkar rätt bra (bortsett från att vi inte borde lägga vantarna på andras egendom, naturligtvis.) Åttiosju procent av alla studenter bryr sig ju uppenbarligen inte över huvud taget om kåren - den är helt enkelt inte relevant för dem. Ändå har nu, tja, låt oss vara snälla och säga åtta procent av kåren bestämt att resten borde tvingas vara medlemmar.

Tack, hörrni, jättesnällt.

Jag trodde att Piratstudenterna skulle komma med den här reaktionen, men har inte läst något om det hos MAB än, så jag får väl säga det också:
Kåren är föråldrad.
Studentinflytande på 2000-talet kommer inte att finnas genom mossiga institutioner, utan säkras genom att universitet och högskolor får konkurrera med varandra. Internet ger dessutom oändliga möjligheter till engagemang på andra sätt än en påtvingad avgift och inrutade förfaranden. Studenter kommer inte i framtiden att ägna sig åt kårer, utan snarare åt sakfrågor.

Lägg ner kåren. Den behövs inte.

Kårfum, del II

Alltså, det hände inte så mycket intressant. Vår motion röstades ner, surprise, surprise. Det enda jag kan uppbåda något genuint engagemang för är fikat.

För det första har vi en policy som säger att allt fika ska vara ekologiskt och fairtrademärkt. Därför får vi ingen skinka på smörgåsarna.
Japp. De fikaansvariga tycker det är för jobbigt att leta efter ekologisk fairtrademärkt skinka. Alternativ till svettig ost finns bara inte.

För det andra kostade kvällens fika fyrtiofem kronor per person.
Nu kan man ju tro att vi för de pengarna fick en varsin mastig baguette med härlig fyllning. Så är inte fallet. Vi fick 10 x 5 x 1 cm stora smörgåsar med en ostskiva (som sagt, inte ens ett alternativ till ostskivan) och ett par grönsaker på. Till det kaffe eller thé.
Fyrtiofem spänn.

Var det någon som ville veta vad kåravgiften går till?

I Jämtland (men fortfarande med lite koll på Uppsala)

Befinner mig över veckoslutet uppe i Jämtland, Östersund närmare bestämt, då länets CUF:are får besök av Magnus Andersson, vår förbundsordförande. Idag har vi varit på Noliamässan och imorgon drar vi till Åre Gymnasium för att göra en solidaritetskoll.

För övrigt noterar jag via SvD:s ledarblogg att penisar uppfattas som kränkande, och därför är de det. Se där, ytterligare ett skäl att slopa kårobligatoriet! Istället för att ha en jämställdhetsansvarig som faktiskt sysslade med något vettigt så får hon ta hand om könsutsmyckade medaljer, eftersom alla studenter "ska känna sig bekväma och trivas" vid Universitetet. Med andra ord, vissas lättkränkthet går före yttrandefriheten. Super. Verkligen.