Mark Klamberg fortsätter naturligtvis debatten med en rätt väntad motfråga: Vad är en rättighet, egentligen?
Svaret är att allt som kan kategoriseras som en rättighet måste vara förenligt med den grundläggande rätten; rätten till frihet. Detta innebär att ingen har rätt att tvinga någon till något. För att veta om något är en rättighet måste man alltså fråga; innebär detta att någon tvingas? Rätten till liv innebär att ingen får ta livet av dig - inte att du har rätt att alltid, i alla situationer överleva. Äganderätten innebär att ingen får tvinga dig att lämna ifrån dig din egendom - inte att du har rätt att ha något att äga. Yttrandefriheten innebär att ingen har rätt att tvinga dig till tystnad - inte att du har rätt att ha något att säga.
Något som också måste noteras är att tvång endast är något som skapas av människor. Det är alltså tvång när någon håller en gevärspipa mot ditt huvud, men inte när gravitationen drar dig i backen när du hoppar från ett höghus.
I fråga om immaterialrätt måste man alltså fråga sig; utsätts upphovsmännen för tvång när du exempelvis kopierar deras skiva? Svaret är nej; de har nämligen avhänt sig äganderätten till det specifika exemplaret av skivan. (Under förutsättning att ingen bryter sig in i deras bostad och faktiskt stjäl skivan, eller så.) Det du äger har du rätt till och rätt att göra som du vill med.
Detta är också varför jag tog upp nyttjanderätt i min förra post. Om upphovsmannen endast hyr ut skivan har han ju kvar sin äganderätt och kan helt legitimt förbjuda kopiering.
Att som Klamberg hävda att rättigheter är något skapat av människan, och att "vi själva avgör vad som är en rättighet" kan möjligen, som han tror, göra synen på politik mer intressant - men framförallt är det ett farligt synsätt. Det skulle nämligen göra det helt legitimt att avskaffa yttrandefriheten om vi bara hade en majoritet för avskaffandet.
Som Johan Norberg uttrycker det i sin bok Fullständiga Rättigheter: Rättigheter är alternativet till idén att
makt är rätt. Det är något jag trodde att varje liberal höll med om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Två saker.
1. När upphovsmannen gett andra rätt att köpa skivan så är det med villkoret att de senare inte kopierar skivan olovligen. Det är väl enkla avtalsprinciper som alla liberaler kan ställa upp på?
2. Du ger din syn på rättigheter, men du har fortfarande inte svarat på frågan hur du vet att din definition är sann. Enligt mitt synsätt måste man skilja på den positiva rätten och moral. Det innebär inte att den positiva rätten per automatik är riktig men då är kritiken av moralisk natur. Den positiva rätten ska vi följa i ett demokratiskt samhälle och avsteg ska endast göras i extrema undantagsfall när centrala moraliska värden står på spel, t.ex. när lagen föreskriver dödsstraff. Om man begår ett lagbrott för att förhindra en kränkning av centrala moraliska värden så ska man erkänna att det just är ett lagbrott.
En sådan extrem undantagssituation föreligger inte som kan motivera att enskilda utan lov tar sig rätten att ladda ner musik. Vill man fildela utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd så får man arbeta för lagändring och inte lagbrott.
För att avsluta mitt resonemang.
Fildelning utan upphovsrättsiennhavarens tillstånd finns alltså inte som en juridisk rättighet utan ska ses som en moralisk föreställning om att den positiva rätten är felaktig och ska förändras. I väntan på att detta eventuellt sker anser jag att lagen (den positiva rätten) ska respekteras.
Nu tittade jag närmare på Johan Norbergs bok som du citerar. Jag blir angenämnt överraskad då Johan verkar ha samma syn på rättigheter som jag. Han skriver på sidan 11 och 12:
"Rättigheter är moraliska anspråk. Det finns länder där en viss folkgrupp inte har rätt att tala sitt eget språk – men då talar
vi om de rättigheter som det politiska systemet just där råkar godkänna. När man, som i denna skrift, talar om moraliska
rättigheter handlar det om vilka rättigheter som det politiska
systemet borde erkänna."
Därefter kom citatet som du använder och som jag kan skriva under på.
"framförallt är det ett farligt synsätt. Det skulle nämligen göra det helt legitimt att avskaffa yttrandefriheten om vi bara hade en majoritet för avskaffandet."
Detta är dock inte alls givet. Att rättigheter är skapade av människor kan anses som ett faktum, liksom att riksdagen kan avskaffa dem, utan att man för den sakens skull anser att det är lämpligt att avskaffa dem.
Huruvida man anser att just rättigheterna utgör en axiomatisk grund för etik och politik beror på vad man har för slags moralisk och politisk grundsyn. Politiskt försvar för rättigheter går dock att driva utifrån en mängd olika perspektiv (utilitatrism, dygdeetik etc).
Att hävda att de bara finns där är knappast ens det mest konstruktiva försvaret.
Som Hanna skriver definieras mina rättigheter av att andra människor tillerkänner mig dem; man kan aldrig hävda en rättighet gentemot naturen.
Rättigheterna kan dock definieras olika i olika fora, och av olika grupper av människor (världssamfundet, anhängarna av en viss religion, medborgarna i en stat eller invånarna i det lokala samhället). Vilken betydelse dessa rättigheter har för mig beror på hur stort inflytande respektive grupp har över min omgivning.
Rätten till liv tillerkänns mig av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna (artikel 3), av Europakonventionen (artikel 2), av svensk lag (2 kap. 4 § regeringsformen, 3 kap. brottsbalken) och av kristendomen (femte budet enligt luthersk tradition). Av dessa har rätten enligt svensk lag störst betydelse för mig, på grund av min (eller mina anhörigas) möjlighet att hävda denna rätt i svensk domstol. Om jag befunnit mig i ett muslimskt land är det mycket möjligt att min rätt enligt islams lag (sharia) skulle betyda mer än vare sig den nationella lagen eller någon FN-konvention. Omvänt, så kan jag tillerkännas samma rätt till liv av en liten taoistsekt på en stillahavsö som jag aldrig har hört talas om, och då är den rätten av mycket liten betydelse för mig, men det är likafullt en rättighet.
Människan har inte existerat för evigt, och därför ansluter jag mig inte till tanken på några "eviga" rättigheter. Vissa rättighetsdokument är dock svårare att ändra på än andra. Den svenska regeringsformen har av riksdagen ändrats i storleksordningen en gång per mandatperiod sedan den infördes 1974, men just förbudet mot dödsstraff har ingen vågat tulla på än. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter har inte ändrats alls sedan den tillkom 1948. Tio Guds bud antas ha tusentals år på nacken, och det råder delade meningar om tolkningen, men jag betraktar det som uteslutet att påven idag skulle tillsätta en utredning för att revidera dem i fråga om deras grundläggande innebörd. Bokens övriga folk (judar och muslimer) skulle antagligen också ha synpunkter på en sådan utredning...
Därför håller jag inte med Hanna om att det vore farligt att erkänna människan som sina egna rättigheters upphovsman. Vi sitter redan i knät på tidigare generationers rättighetsuppfattning; med en annan historisk utveckling är det mycket möjligt att vi idag hade tillåtit människooffer på det heliga näringslivets altare men förbjudit avbildningar av människor medelst digitalkamera, och inte hade tyckt att det varit något konstigt alls med det.
- Om du frågar en ko huruvida den anser sig ha rätt att inte bli slaktad, vad kommer den att svara?
- Mu.
är en sång ingenting
ingenting värd
eller en dikt: är inte mina ord mina
en åsikt: har den ingen densitet inget inre tryck
är ett ord bara tomt stoft
eller kött: är ordet kött
om jag skriver: ko
ser du inte en ko: är den då materia eller inte
är en ko kött
vad är en röst i politiken: en abstraktion utan bärighet
är inte min röst min röst
kan man väga åsikter på guldvåg: ja
är ordet materia: ja
respektera upphovsrätten
våra åsikter och våra texter är verkliga och gör oss verkliga
Mark Klamberg;
1. Absolut, men då är det heller inte äganderätt, utan nyttjanderätt det rör sig om.
2. Jag kommer, när jag får tid, att återvända till varför just min definition är den rätta. Det behöver bara putsas lite på..
Rörande Norbergcitatet måste jag erkänna att jag uppfattat din syn precis tvärt om.
Tobias; Jag skulle hävda att jag snarare påstår att de bara SKA finnas där.
Anders Andersson; Att vi möjligen sitter i knät på historien innebär ju inte att vi inte kan sträva efter en annan framtid utifrån etiska perspektiv.
Embryo; Är det inte lite väl magstarkt att begära att jag ska respektera upphovsrätten när du själv inte ens respekterar enkla skrivregler?
Dessutom har du uppenbarligen missuppfattat mig - jag hävdar inte att dikter och åsikter inte har ett värde.
"Är det inte lite väl magstarkt att begära att jag ska respektera upphovsrätten när du själv inte ens respekterar enkla skrivregler?"
vilka skrivregler
om dikters och åsikters värde kan man - möjligen - diskutera
kan en dikt förändra världen
kan en åsikt
jag har ingen aning
men ett vet jag: dikten äger bärighet tyngd vetskap erfarenhet personlighet färg doft smak
en dikt är lika materiell som någonsin en volvo eller en liten blomma: en ros
ser du inte en ros nu
en volvo: titta jag skriver fram en volvo och en ko och en liten ros
det är inte värdet utan materien som är det avgörande
för mig som poet är givetvis varje dikt en materiell produkt: ordet i sig är en byggsten eller ett lim
finns inte hamlet
finns inte pippi och emil
är inte astrid lindgrens arbete mer värt än att man ska kalla det immateriellt och sedan trampa på upphovsrätten som stadgar och tryggar både det konstnärliga arbetet och den konstnärliga friheten
Embryo; Tja, du vet, de här om kommatering och användandet av frågetecken, för att ta ett par exempel.
aha: om du vill att man skriver så i kommentarerna på din blogg - då respekterar jag förstås det:
Men att likställa skrivregler (som inte är lagstadgade) med upphovsrätten, det är vad jag kallar såväl magstarkt som respektlöst gentemot gällande lag.
https://lagen.nu/1960:729
Personligen upplever jag att det är just i språket och i vårt differentierade och differentierande sätt att uttrycka oss som man finner både personlig och samhällelig frihet av dignitet.
Ordet är så att säga fritt. I texten och språket är jag fri, det är mitt element.
Att befinna sig i språklig utveckling och att prova uttrycksformer är en del av samma frihet.
Upphovsrätten är därmed också ett av de yttersta tecknen på samma frihet, tillika ansvar; jag äger rätt till detta mitt språk och dessa mina ord.
Ingen annan skrev dem. Men man kan ju låna ut dem, eller delar av dem. Ibland kan man ge bort helt gratis också. Ibland måste man ta betalt. Allt detta innebär upphovsrätten.
Det innebar den också för Astrid Lindgren. Vad ansåg du om Emil och Pippi och Astrids jobb; är hon och hennes figurer värda att beakta och respektera?
Är Ronja Rövardotter verkligen alldeles immateriell, där hon står och tjuter ur sig sitt vårskri?
Eller ta Harry Potter, när han kliver genom väggen på tågstationen. Är han inte lite, lite verklig, för de miljoner barn och ungdomar och vuxna som läser honom?
Tycker du att vem som helst skulle få ge ut Harry Potterböcker och tjäna pengar på honom, utan att upphovsmannen fick en spänn, eller euro, eller pund?
Ska man olovligt få kopiera Sagan om ringenfilmer och fildela dem, utan att en dollar går till Peter Jackson (så att han (eller vem det nu blir) inte får nya stålar och kan producera filmen om Bilbo)?
Tja, gällande lag (som jag för övrigt har i boken bredvid mig, så det behövs inga länkar, tack så mycket) är i min mening inte legitim. Och vad förändrar bättre än lite civil olydnad?
Att hävda att frihet är upphovsrätt kräver lite mer argumentation än att du upplever det som så.
Försök inte hävda att jag inte respekterar Emil, Pippi och de andra Astrid-figurerna; jag avgudar hennes böcker! Att jag gör det, eller att jag föreställer mig Ronja när hon tjuter sitt vårskri, innebär inte heller att något av det blir materiellt.
Hanna: Nej, visst kan vi sträva efter något annat än vad historien har lärt oss att vi skall tycka. Men menar du att vi bör frigöra oss från historiens bojor, så att vi fritt kan bestämma huruvida vi skall återinföra slaveri eller prygelstraff?
Som jag ser saken är det just historien som har lärt oss att slaveri och prygelstraff är mindre lyckat i ett civiliserat samhälle...
Mer konkret, så undrar jag hur du ser på avbildningsförbudet inom vissa religioner, såsom islam och PUL. Är det kanske en mänsklig rättighet att inte bli avbildad, och att slippa få glasbitar lagda i ens fotspår?
Civil olydnad gentemot de böcker du avgudar?
Var finns logiken.
Anders Andersson; Det handlar inte om att något är "mindre lyckat", det handlar om principer. Enligt din logik vore det ju OK att döda om det bara var "lyckat".. Eeeks.
Religiösa förbud kan inte tillåtas få några juridiska rättsverkningar.
Embryo; Det här med frågetecken, snälla du.
Och jag företar inte civil olydnad mot Lindgrens böcker, utan mot lagen. Herre jisses, det är en viss skillnad.
Skicka en kommentar