Per Gudmundsson
oroar sig idag över innehållet i det hemliga strategidokument som läckt ut från sossarna. Enligt honom innehåller det inte någon strategi alls för att bli av med sverigedemokraterna från den politiska kartan i allmänhet och riksdagen i synnerhet.
Jag kan inte göra annat än att rycka på axlarna - vad är nyheten? Socialdemokratisk politik är den grund som sverigedemokraternas missnöje står på. Det är vi liberaler som måste göra grovjobbet här, något jag skrev om i senaste numret av
Politisk Tidskrift (ej ännu på nätet):
Öppna gränserna!
Traditionellt sett finns det två läger vad det gäller invandring. Dels finns den sverigedemokratiska inställningen att Sverige ska stänga människor ute, eftersom det kostar samhället för mycket. Dels finns vänsterkartellen, som med sin kvävande bidragspolitik försett oss med en grogrund för de sverigedemokratiska åsikterna.
Den senaste tiden har flera opinionsundersökningar visat att sverigedemokraterna hamnar över riksdagens fyraprocentsspärr. Det är en mycket oroande utveckling, men det är viktigt oron inte får oss att glömma hur de kan nå så höga röstsiffror.
En socialdemokratisk politik, där varje nyanländ individ slussas in i ett bidragsberoende, är den stora boven i dramat. Som liberal är det självklart att alla människor ska ha rätt att komma till Sverige – därmed inte sagt att de skulle ha rätt att bli försörjda av staten. Precis som det är oetiskt att staten försörjer dem som är födda här är det oetiskt att försörja dem som kommer hit. Människor som hamnar i bidragsberoende försätts i hopplöshet. Det hjälper inte att arbetsmarknadslagarna gör anställningar till ett enormt risktagande för varje enskilt företag, något som slår hårdast mot de mest utsatta grupperna, så som ungdomar och invandrare.
Människor som står till vänster kommer att hävda att det är oansvarigt att ta hit folk utan att skaffa dem en försörjning. I min mening är det dock mycket oansvarigare att stänga dem ute och vägra låta dem pröva sina vingar i Sverige. Visst, människor som kommer hit från extrema förhållanden, så som exempelvis flyktingar, kan knappast kastas rakt in i den svenska arbetsmarknaden, men långt ifrån alla som kommer hit är flyktingar. Varför skulle staten försörja människor som är fullt kapabla att försörja sig själva?
Vänsterkritiken kommer här att lyda: Vaddå, ska bara människor som har jobb här få komma? Svaret är nej. Staten måste vara neutral till varför folk väljer att bosätta sig i Sverige. Att de facto leva här kommer att bli svårt om man inte försörjer sig – precis som det är svårt på alla andra platser i världen. Det är emellertid inte ett skäl att sätta stopp vid gränsen.
Det är viktigt att komma ihåg att en socialdemokratisk politik, med en begränsad och oerhört kostsam invandring, aldrig kommer att besegra sverigedemokraterna – tvärt om är det vad som göder dem. Det kommer inte att bli en lätt debatt för oss. När sverigedemokraterna säger att invandring är dyrt, måste vi liberaler påpeka att det är bidragspolitiken som är problemet. När sverigedemokraterna säger att invandrare bara går arbetslösa eller att invandrare stjäl svenskars jobb (för båda argumenten förekommer från samma läger), måste vi liberaler använda det som ett argument för att avskaffa dåliga arbetsmarknadslagar respektive förklara att ett jobb tillhör den som arbetsgivaren väljer att anställa – oavsett dennes härkomst. När socialdemokraterna säger att invandrare måste ges bidrag för att överleva, måste vi liberaler göra vårt bästa för att sänka de skatter som kväver människors kreativitet och arbetsvilja. När socialdemokraterna säger att staten har en skyldighet att försörja varje människa som kommer hit, måste vi svara nej. Däremot har vi en skyldighet att låta dem komma.
Det kommer, som sagt, inte att bli lätt. Vi har den politiska korrektheten emot oss. Därför är det viktigt att minnas att vi trots allt har rätt, och att fri invandring är möjligt.
Invandringsfrågan kommer att bli het i valrörelsen 2010. Därför måste vi börja sätta agendan redan nu, och visa att sverigedemokraterna och socialdemokraterna båda är fruktansvärt dåliga alternativ.
