Ingångslönedebatten

Nivån av intellektuell hederlighet i debatten om ingångslöner har varit rätt låg, vilket gör att jag åtminstone blir glatt överraskad när det visar sig att 59 % av de rödgröna väljarna (!) är positiva till att unga får möjligheten att välja en lägre ingångslön för att kunna ta sig in på arbetsmarknaden. Men det visar också, som Annie skriver på Aftonbladets debattsida, att det faktiskt är en framkomlig väg som parterna får fortsätta att ta ansvar för i framtiden.

Debatten hittills har dock varit intressant. Majoriteten av gångerna som jag fått frågan har det handlat om varför vi vill sänka folks löner, och man har fått förklara att det finns människor där ute som inte alls har någon lön, och att det handlar om att de ska få möjligheten att komma i på arbetsmarknaden - inte om att peta i löner som redan är satta. Istället för att prata om de strukturella problemen som kommer av att vi har en väldigt sammanpressad löneskala får man frågan om varför man vill sänka folks löner. Istället för att diskutera varför fackföreningar ska sätta löner för människor de ofta inte ens företräder så får man frågan om varför man vill sänka folks löner. Det blir lite träigt, faktiskt.

Men det känns ändå skönt att det hela är avdramatiserat - inte minst för att vi nu borde kunna diskutera andra åtgärder också. Det finns nämligen inte bara en lösning på problemet. Jag tänker att det vore kul om diskussionen tog vid om LAS, utbildning, arbetsförmedling - och för övrigt anser jag att den allmänna löneavgiften bör avskaffas.

Vänsterkartellen sänker lönerna i länet

Via Jonas Rask och Andreas Stenmark informeras jag om att landstinget där hemma höjer skatten. Vänstermajoriteten har misskött ekonomin så fatalt att man behöver sänka lönen för Jämtlands läns arbetande befolkning med 90 miljoner.

När ska ledningen ta ansvar och sänka kostnaderna med 90 miljoner istället? Jag kan ju tänka mig en och annan som vi kan skära ner på...

Snart kommer han väl på lösningen också!

Veckans studentkrönika i UNT bjuder på en överraskning. Jag har länge tyckt att de krönikor som haft något politiskt innehåll varit dragna mer åt vänster, men idag märker jag att Henrik Sundbom gjort en iaktagelse som man sällan ser det röda laget ägna sig åt. Ämnet är rätt aktuellt - akademiker som får på tok för lite betalt. Låt mig citera:

"Samtliga yrken på listan är så gott som helt utlämnade till den offentliga sektorn. Ingen kan komma och skylla på marknaden, konkurrens eller internationell lönestandard! Vi talar om sjuksköterskor med fyra år av universitetsstudier i ryggen, som hade tjänat på att skippa tentaplugg och studielån för att istället arbeta som undersköterskor."

Henrik själv har dock ingen konkret lösning på problemet, men frågar sig om inte ordet "lönedifferentiering" borde betraktas ur en lite mer positiv synvinkel. Själv hade jag nog snarare tänkt mig något i stil med "privatisera mera!" - men man får väl ta vad man får.



För övrigt tycker jag det är själva fan också att det ska krävas en borgerlig regering för att kommunal ska börja bete sig som ett fack och inte ett organ vars främsta prioritet är att hålla sig väl med regeringspartiet.