På dagens Brännpunkt kräver bland andra Magnus Andersson att tvångsäktenskap ska kriminaliseras. Man förkastar fullständigt det fakum att ett tvångsäktenskap redan är ogiltigt eftersom rättshandlingar som ingås under tvång per automatik är ogiltiga. (Jag skulle därför vilja säga att det är direkt ohederligt att hävda att tvångsäktenskap inte är kriminaliserat i Sverige. Skämmes, tamejfan!) Den lagstiftningen ska tydligen inte ge ett tillräckligt skydd. Man förklarar dock inte varför den nya lagstiftningen man kräver skulle vara bättre.
Lagen ska enligt min mening vara objektiv - vi kan inte slita ögonbindeln från Fru Justitia och ersätta den med vare sig genusglasögon eller religionslinser. Lösningen på problemet torde snarare vara att människor upplyses om sina rättigheter och om den nuvarande lagen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hej Hanna!
Med en kriminalisering skulle det också komma påföljder för dem som begår brottet. Självklart är det ett steg på vägen att lösa problemen med de tvångsäktenskap som så många tvingas ingå, även i Sverige. Det skulle inte vara en ineffektiv lagstiftning om förarbetena görs på ett bra sätt och lagstiftaren tydligt visar intentionen med lagen för dem som ska följa den och utreda brotten.
Självklart ska människor också upplysas om sina rättigheter. Men är man uppvuxen i en miljö där man hela tider, direkt eller indirekt, får veta sin plats, är det väldigt svårt att ta in rättigheterna bara genom en upplysning. Det får jag tyvärr erfara mycket ofta, bland annat i samtal med alla de turkisk-kurdiska flickor jag träffar. (Därmed inte sagt att hedersproblematiken bara finns där, den finns i många olika sammanhang, religioner och kulturer.)
Det finns många saker som måste åtgärdas för att vi ska komma till rätta med hedersproblematiken i Sverige och världen. Kriminalisering av tvångsäktenskap är en. En annan är t ex utbildning i rättigheter, skyldigheter möjligheter med att leva i Sverige. En tredje är utbildning av socialarbetare och poliser. En fjärde är sammarbete över gränserna. Listan kan göras lång.
Du är välkommen när Stockholms Centerkvinnor har seminarium den 25 november på kvällen, då det är Internationella dagen mot våld mot kvinnor. Då talar Kickis Åhré-Älgamo om hedersproblematiken i Sverige. Kanske kan de ge dig lite mer information och förståelse i frågan.
Mvh
/Stina
Det här är ju tyvärr politiker i ett nötskal. Man är inte intresserad av att lösa problem, utan av att se ut som man är den som kan lösa dem. Så man hittar på idiotiska lagar, så folk tycker man är duktig, och så får man mer röster, mer makt och kan sko sig lite mer på andras surt förvärvade slantar!
Vad som verkligen funkar är ju ändå ingen intresserad av. Det räcker ju med att titta på sexköpslagen...
Vore folk intresserade av att lösa problem hade man slutat lägga ansvaret i händerna på politiker eftersom all empiri visar att dom oftast gör ett sämre jobb med typ allt än privata alternativ...
Politiker har blivit en egen yrkesgrupp som nu har ett egenintresse att hitta mer problem så de kan få mer pengar och mer makt. Tyvärr existerar de inte på en fri marknad, utan dom kan faktiskt tvinga oss försörja dem.
Samtidigt är de privilegierade bortom all rimlighet. Titta bara på inkomstgarantin för riksdagsledamöter, 15 år! Jämför det med vanligt folks försäkringskasseregler.. ;P
Till Proj:
1. Frågan om att krminalisera tvångsäktenskap är inte bara en fråga som riksdagsledamöter står bakom. Den har definitivt initierats av dem som arbetar aktivt mot hederförtrycket, oftast helt ideellt.
2. Ja, jag är politiker. Men jag tjänar i stort sett ingenting på mitt engagemang. Det händer någon gång att jag får ersättning för utlägg, men normalt kostar det hela mig mer än jag får tillbaka, rent ekonomiskt. För mig är sakfrågorna viktiga. Och jag tror på det jag går ut med.
Hej Stina, det var Magnus Andersson jag syftade på, inte dig. Ideellt arbetande och engagerade människor har jag inget alls emot. Det är inte ett samhällsproblem, även om de har "fel" åsikter. Att yrkespolitiker lever som en egen samhällsklass däremot, det stör mig ytterligt.
Magnus är inte riksdagsledamot. Och i ärlighetens namn, av alla dem som arbetar heltid med politik, som jag känner (och det är många och mycket bra människor) är Magnus nog en av de mest (om in den mest) engagerade, brinnande, medkännande, ödmjuka och bra.
Skicka en kommentar