Våren 2009 satt jag på en centerstämma och frågade mig om jag verkligen skulle fortsätta med partipolitiken. Det var efter FRA-lagsdebatten, efter att partiet accepterat kompromissen och åtskilliga liberaler sade tack och hej.
Jag bestämde mig för att stanna. Inte för att jag tyckte att det beslut stämman fattat var bra, utan just för att det inte var det.
Det svenska maktsystemet är uppbyggt på ett sätt som gynnar organisering. Individer kan tycka lite vad de vill, men egentligen är det bara när de representerar en organisation som åsikterna blir inflytelserika. Det blir extra tydligt när man tittar på partipolitiken: Det är partierna som beslutar om vilken politik väljarna kan välja mellan, det är partierna som väljer sina ledningar som sedan förhandlar om regeringsmakten, det är partiledningarna som i praktiken utser ministrar och vilka frågor som faktiskt ska drivas i regeringen. Om man vill få något gjort i en fråga är det enklaste faktiskt att försöka förändra inifrån.
Det har hänt en del sedan 2009. CUF var exempelvis med och kämpade för de fyra centerpartistiska riksdagsledamöter som inte röstade för implementeringen av datalagringsdirektivet i Sverige. Vi har varit med och drivit partiet i en åter allt mer integritetsvänlig riktning, och fått igenom skarpa skrivningar om det i idéprogrammet. Vi är inte i mål än, och det har hänt en del skit på vägen, men åtminstone jag upplever att partiet i vart fall inte är på väg åt fel håll längre.
Annat är på väg åt fel håll, däremot. Som EU. Stora delar av den integritetskränkande lagstiftningen kommer just därifrån. I tider av ekonomisk kris blir unionen också allt mer klåfingrig i sina desperata försök att vända läget - och samma klåfingrighet märks för övrigt på andra områden, som den nu aktuella snusfrågan, önskemål om att momsbelägga ideella föreningar och förslag om kvotering av bolagsstyrelser.
Jag tror som sagt på att förändra inifrån, och även om EU är ett stort maskineri så har man som parlamentsledamot i alla fall en möjlighet att påverka. Jag vill dit och göra det. Jag tror nämligen att ett EU där människor fritt får resa, handla, arbeta och studera är bättre än stängda gränser - men jag tror också att ett EU som fortsätter att utvecklas som det gör nu riskerar att kullkasta hela samarbetet. EU behöver bli smalare men vassare - unionen behöver bli bättre på det den faktiskt ska syssla med, och den behöver ge fan i resten. Håller du med om det, och råkar vara medlem i Centerrörelsen, får du gärna rösta på mig i den medlemsomröstning som äger rum mellan den 15 augusti och den 15 september.
Visar inlägg med etikett EU. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett EU. Visa alla inlägg
tisdag, juni 25, 2013
onsdag, september 12, 2012
Ska och ska...
Ibland förtvivlar man. När man hör att EU ska förbjuda loggor på cigarettpaketen, exempelvis.
Till att börja med för att det är en urbota dum och klåfingrig idé. Ja, det är farligt att röka - men allt är faktiskt giftigt. Det är bara en fråga om mängd och koncentration. (Något som då och då gör sig påmint på ett tragiskt sätt.) Det betyder inte att man bör göra vilka inskränkningar som helst i marknadsföringsrätten. Cigarettpaketen är dessutom redan idag fyllda med tydliga påpekanden om att innehållet är skadligt för hälsan.
Därtill är det inte jättekul att sådant här kommer från EU. Jag är den första att skriva under på att fri rörlighet är bra, och jag vill på intet sätt bli av med den - tvärt om, jag vill gärna utöka den till resten av världen. Men det vore ju också bra om EU kunde hålla sig till det, och låta bli att lagstifta om saker de inte har något med att göra. Att unionen tar sig allt större friheter vad gäller vilka frågor de har mandat att lagstifta kring är en obehaglig utveckling.
Dessutom är det förbannat tråkigt att det här framställs som en redan färdig lag. Under Gomorron Sveriges sändning i morse upprepades att det här är en förändring som "ska" till, och i DN:s artikel om saken framstår det också som om det hela redan är klart. Vad jag kunnat hitta så är det här ett förslag från kommissionens folkhälsodirektorat, och det innebär att det inte ens tröskats igenom kommissionen än. Därefter ska väl rimligen både rådet och parlamentet godkänna det hela - så än finns tid att stoppa idiotin. Kan man få en lite mindre uppgiven nyhetsrapportering i den här frågan, tack?
Till att börja med för att det är en urbota dum och klåfingrig idé. Ja, det är farligt att röka - men allt är faktiskt giftigt. Det är bara en fråga om mängd och koncentration. (Något som då och då gör sig påmint på ett tragiskt sätt.) Det betyder inte att man bör göra vilka inskränkningar som helst i marknadsföringsrätten. Cigarettpaketen är dessutom redan idag fyllda med tydliga påpekanden om att innehållet är skadligt för hälsan.
Därtill är det inte jättekul att sådant här kommer från EU. Jag är den första att skriva under på att fri rörlighet är bra, och jag vill på intet sätt bli av med den - tvärt om, jag vill gärna utöka den till resten av världen. Men det vore ju också bra om EU kunde hålla sig till det, och låta bli att lagstifta om saker de inte har något med att göra. Att unionen tar sig allt större friheter vad gäller vilka frågor de har mandat att lagstifta kring är en obehaglig utveckling.
Dessutom är det förbannat tråkigt att det här framställs som en redan färdig lag. Under Gomorron Sveriges sändning i morse upprepades att det här är en förändring som "ska" till, och i DN:s artikel om saken framstår det också som om det hela redan är klart. Vad jag kunnat hitta så är det här ett förslag från kommissionens folkhälsodirektorat, och det innebär att det inte ens tröskats igenom kommissionen än. Därefter ska väl rimligen både rådet och parlamentet godkänna det hela - så än finns tid att stoppa idiotin. Kan man få en lite mindre uppgiven nyhetsrapportering i den här frågan, tack?
onsdag, mars 07, 2012
C, trovärdighet och datalagringen
Efter vår debattartikel om datalagringsdirektivet i Expressen igår har Centerpartiets försvarspolitiske talesperson och tillika riksdagsledamot från Östergötland Staffan Danielsson svarat i sin blogg.
Han menar att vi visst är tvungna att införa direktivet, att "CUF tar i så man spricker" och "spelar över" (vi betackar oss för de härskarteknikerna, Staffan, och också från att du påstår att det beror på att vi är unga), samt att vad som verkligen skulle göra att C tappar trovärdighet är att nu säga nej till direktivsimplementeringen.
Låt oss börja från början och ta det här med tvånget från EU. Det stämmer att direktiv därifrån är tvingande. Medlemsländerna måste införa dem. Absolut. Men, här är kruxet: EU får egentligen inte stifta direktiv som går emot de mänskliga rättigheterna. För att travestera det inlägg av Johan Linander som citeras i Staffans blogginlägg: Det finns inte någon paragraf i Lissabonfördraget som ger möjlighet att i stället för att respektera medborgarnas rätt till integritet tvinga medlemsländerna att göra slarvsylta av den rätten.
Ur det perspektivet är det, precis som vi skriver i artikeln, inte så att Sverige skulle vara den som begår det stora misstaget genom att välja en okonventionell väg.
Att vi skulle ta i så att vi spricker när vi säger att de riksdagsledamöter som röstar för att införa en grundlagsvidrig och integritetskränkande lag förlorar vårt förtroende har jag också svårt att se. Det är väl i det snaraste fullt naturligt.
Staffans idé om att vi skulle tappa trovärdighet om vi faktiskt röstade nej är också underlig. Hans argument tycks vila på att vi då sviker regeringen och vår tidigare hållning. Men det stämmobeslut som han själv citerar, som handlar om att vi som parti ska skjuta upp införandet (och ja, detta måste självklart läsas tillsammans med beslutet som fattades under EU-kapitlet, där det åter igen bekräftades att vi är emot direktivet som sådant), fattades med full medvetenhet om situationen. Är det något som får oss att tappa trovärdighet är det när vi inte klarar av att driva en konsekvent linje, när vi sätter en gammal regeringsöverenskommelse före medborgarnas mänskliga rättigheter och påståenden om att stämmobeslut inte betyder vad som står i dem.
CUF:s åsikt står fast. Det enda rätta som en centerpartistisk riksdagsledamot kan göra den 21 mars, är att rösta nej till implementeringen av datalagringsdirektivet.
Han menar att vi visst är tvungna att införa direktivet, att "CUF tar i så man spricker" och "spelar över" (vi betackar oss för de härskarteknikerna, Staffan, och också från att du påstår att det beror på att vi är unga), samt att vad som verkligen skulle göra att C tappar trovärdighet är att nu säga nej till direktivsimplementeringen.
Låt oss börja från början och ta det här med tvånget från EU. Det stämmer att direktiv därifrån är tvingande. Medlemsländerna måste införa dem. Absolut. Men, här är kruxet: EU får egentligen inte stifta direktiv som går emot de mänskliga rättigheterna. För att travestera det inlägg av Johan Linander som citeras i Staffans blogginlägg: Det finns inte någon paragraf i Lissabonfördraget som ger möjlighet att i stället för att respektera medborgarnas rätt till integritet tvinga medlemsländerna att göra slarvsylta av den rätten.
Ur det perspektivet är det, precis som vi skriver i artikeln, inte så att Sverige skulle vara den som begår det stora misstaget genom att välja en okonventionell väg.
Att vi skulle ta i så att vi spricker när vi säger att de riksdagsledamöter som röstar för att införa en grundlagsvidrig och integritetskränkande lag förlorar vårt förtroende har jag också svårt att se. Det är väl i det snaraste fullt naturligt.
Staffans idé om att vi skulle tappa trovärdighet om vi faktiskt röstade nej är också underlig. Hans argument tycks vila på att vi då sviker regeringen och vår tidigare hållning. Men det stämmobeslut som han själv citerar, som handlar om att vi som parti ska skjuta upp införandet (och ja, detta måste självklart läsas tillsammans med beslutet som fattades under EU-kapitlet, där det åter igen bekräftades att vi är emot direktivet som sådant), fattades med full medvetenhet om situationen. Är det något som får oss att tappa trovärdighet är det när vi inte klarar av att driva en konsekvent linje, när vi sätter en gammal regeringsöverenskommelse före medborgarnas mänskliga rättigheter och påståenden om att stämmobeslut inte betyder vad som står i dem.
CUF:s åsikt står fast. Det enda rätta som en centerpartistisk riksdagsledamot kan göra den 21 mars, är att rösta nej till implementeringen av datalagringsdirektivet.
måndag, maj 09, 2011
Vi kan väl nöja oss med att försvara det goda?
Idag skriver DN:s ledarsida om vikten av att försvara EU. De antyder att kritiken mot unionen är populistisk och ogrundad, och att unionen är det bästa som hänt sedan skivat bröd. Typ.
På ett sätt har de rätt. Det finns saker med EU som är fantastiska, men som utsätts för populistisk kritik. Den fria rörligheten, exempelvis. Den attackeras av såväl socialister som Sverigedemokrater, trots att den är så bra att den borde utvidgas och omfatta hela världen. Den fria rörligheten är ett fundament för att skapa tillväxt, lyfta människor ur fattigdom och få en fredligare värld.
På ett annat sätt har dock DN:s ledarsida fel. Det finns saker med EU som förtjänar kritik. Överstatliga direktiv som kränker vår integritet, exempelvis. Överstatlighet över huvud taget, när makt flyttas från medborgaren till ett kontor som rör sig mellan Strasbourg och Bryssel. EMU-projektet, där makten över penningpolitiken hamnar ännu längre bort från människan - och, tja, vi kan väl säga att jag inte är lika odelat positiv till alla räddningsaktioner och räddningsfonder som ledarsidan är. Jordbrukssubventionerna, som hindrar verklig utveckling både i Europa och u-länderna. Listan kan göras lång.
Jag tror inte att ett utträde är en lösning, men vi måste våga kritisera EU för det som görs dåligt - annars är ju risken att det aldrig blir bra. Sverige måste bli en röst som står upp för ett öppnare EU, som skyddar medborgaren och inte politikerna. Det finns faktiskt ingen anledning att avfärda kritiken med att "visst finns det mycket som måste bli bättre" bara för att man vill behålla det europeiska samarbetet. Vi behöver en rejäl diskussion om vad EU ska och inte ska göra, och i den måste argument synas och bemötas, inte ignoreras.
På ett sätt har de rätt. Det finns saker med EU som är fantastiska, men som utsätts för populistisk kritik. Den fria rörligheten, exempelvis. Den attackeras av såväl socialister som Sverigedemokrater, trots att den är så bra att den borde utvidgas och omfatta hela världen. Den fria rörligheten är ett fundament för att skapa tillväxt, lyfta människor ur fattigdom och få en fredligare värld.
På ett annat sätt har dock DN:s ledarsida fel. Det finns saker med EU som förtjänar kritik. Överstatliga direktiv som kränker vår integritet, exempelvis. Överstatlighet över huvud taget, när makt flyttas från medborgaren till ett kontor som rör sig mellan Strasbourg och Bryssel. EMU-projektet, där makten över penningpolitiken hamnar ännu längre bort från människan - och, tja, vi kan väl säga att jag inte är lika odelat positiv till alla räddningsaktioner och räddningsfonder som ledarsidan är. Jordbrukssubventionerna, som hindrar verklig utveckling både i Europa och u-länderna. Listan kan göras lång.
Jag tror inte att ett utträde är en lösning, men vi måste våga kritisera EU för det som görs dåligt - annars är ju risken att det aldrig blir bra. Sverige måste bli en röst som står upp för ett öppnare EU, som skyddar medborgaren och inte politikerna. Det finns faktiskt ingen anledning att avfärda kritiken med att "visst finns det mycket som måste bli bättre" bara för att man vill behålla det europeiska samarbetet. Vi behöver en rejäl diskussion om vad EU ska och inte ska göra, och i den måste argument synas och bemötas, inte ignoreras.
söndag, juni 07, 2009
lördag, maj 16, 2009
1900-talet ringde, de vill ha tillbaka sitt skräckscenario II
Jag har kikat litegrann på den läckta lagrådsremissen om teledatalagringsdirektivet. Det första man inser är att kapitel 6 i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation byter namn från "Integritsskydd" till "Behandling av trafikuppgifter och integritetsskydd". Yepp. It's that obvious.
Att man ens har Antipiratbyrån som en remissinstans är ju dessutom en smula skrämmande. Mindre förvånande kanske att de anser att "utredningen på ett tillfredsställande sätt har belyst avvägningen mellan behovet av tillgång till trafikuppgifter och skyddet för den personliga integriteten". (s. 16) I lagrådsremissen upprepas att "de brottsbekämpande myndigheterna har ett stort behov av att få tillgång till trafikuppgifter i sin verksamhet", och man lägger lite hysteriskt till att "[d]enna omständighet har inte heller någon av remissinstanserna ifrågasatt." Dessutom börjar man på sidan 17 prata om att en integritetsavvägning gjorts redan i direktivet. Ja, och den avvägningen gjordes liksom lite av en man som tycker att Bodströmsamhället är en trevlig idé - he fucking named it.
Att regeringen sedan väljer att gå utöver direktivet och tillstyrka att uppgiftslagring ska ske gälla även vid misslyckad uppringning och för uppgifter om lokalisering vid mobilsamtals slut är dessutom en smula skrämmande - för att inte tala om motiveringen. Eftersom man redan gjort en integritetsavvägning när man tillåter staten att få reda på var någon är när de ringer upp, borde lite extra info inte skada. Att man avslår förslaget om ett kontinuerligt loggande av samtalsposition med att det vore ett för stort ingrepp i den personliga integriteten. Konsekvens, jag säger då det.
Vilka är då de allvarliga brotten som man kommer att få hämta ut uppgifter om? Låt mig bjuda på några godingar ur bilaga fyra, till vilken medlemsstaterna ska ta vederbörlig hänsyn vid bedömningen av detta:
– Rasism och främlingsfientlighet. (Någon som visste att detta är ett brott? Är det kanske hatbrott som avses?)
– Förfalskning och piratkopiering. (Jajemän, allvarliga.)
– IT-brottslighet. (Så avgränsat, så specifikt!)
That said, så håller jag med Johan Linander om att rätt personer inte får tillräckligt med skit för att det här ska implementeras. Bodström's watching, och han gillar det.
Att man ens har Antipiratbyrån som en remissinstans är ju dessutom en smula skrämmande. Mindre förvånande kanske att de anser att "utredningen på ett tillfredsställande sätt har belyst avvägningen mellan behovet av tillgång till trafikuppgifter och skyddet för den personliga integriteten". (s. 16) I lagrådsremissen upprepas att "de brottsbekämpande myndigheterna har ett stort behov av att få tillgång till trafikuppgifter i sin verksamhet", och man lägger lite hysteriskt till att "[d]enna omständighet har inte heller någon av remissinstanserna ifrågasatt." Dessutom börjar man på sidan 17 prata om att en integritetsavvägning gjorts redan i direktivet. Ja, och den avvägningen gjordes liksom lite av en man som tycker att Bodströmsamhället är en trevlig idé - he fucking named it.
Att regeringen sedan väljer att gå utöver direktivet och tillstyrka att uppgiftslagring ska ske gälla även vid misslyckad uppringning och för uppgifter om lokalisering vid mobilsamtals slut är dessutom en smula skrämmande - för att inte tala om motiveringen. Eftersom man redan gjort en integritetsavvägning när man tillåter staten att få reda på var någon är när de ringer upp, borde lite extra info inte skada. Att man avslår förslaget om ett kontinuerligt loggande av samtalsposition med att det vore ett för stort ingrepp i den personliga integriteten. Konsekvens, jag säger då det.
Vilka är då de allvarliga brotten som man kommer att få hämta ut uppgifter om? Låt mig bjuda på några godingar ur bilaga fyra, till vilken medlemsstaterna ska ta vederbörlig hänsyn vid bedömningen av detta:
– Rasism och främlingsfientlighet. (Någon som visste att detta är ett brott? Är det kanske hatbrott som avses?)
– Förfalskning och piratkopiering. (Jajemän, allvarliga.)
– IT-brottslighet. (Så avgränsat, så specifikt!)
That said, så håller jag med Johan Linander om att rätt personer inte får tillräckligt med skit för att det här ska implementeras. Bodström's watching, och han gillar det.
tisdag, december 09, 2008
tisdag, september 02, 2008
Blir bloggreglering verklighet?
Via HAX (jag menar, som om gammelmedia skulle nappa...) får jag reda på att EU troligen kommer att försöka reglera bloggarna. Det är uppenbarligen så att "their proliferation implies a need to establish (...) the right to reply" - alltså vill man införa replikrätt på bloggar, något som inte ens finns vad det gäller tidningar.
Extra intressant är följande stycke, som kommer ur den "förklarande texten":
"The report acknowledges the spreading use for a nominal fee of user-generated content by the commercial publications and the privacy and competition issues this generates. It recommends compensating non-professionals commensurately to the commercial value they generate and using ethical codes to protect the privacy of citizens and public figures."
Nu är min engelska inte helt upp to date, men det låter lite som om de tänker ta ut någon form av avgift för att man bloggar - och sedan kompensera de som inte bloggar professionelt i förhållande till vilket värde de producerar. Dessutom ska man använda någon typ av etisk kod för att skydda medborgare och offentliga personer.
Det känns inte helt långsökt att börja misstänka att ett intresse finns för dels en typ av självlegitimering finns - alltså att man vill ta in pengar och sedan portionera tillbaka dem för att helt enkelt sysselsätta någon myndighet - och att få bort så kallade "oseriösa" bloggare från internet - sådana som Mikko anser skräpar ner.
Och vad är det här för något om att skydda offentliga personer? De anses väl vanligen vara mindre skyddsvärda än vanliga privatpersoner? Vill man verkligen värna den personliga integriteten så ska man tvärt om låta bloggarna vara ifred, så att eventuellt baktalade personer själva kan nå ut med sanningen.
Kanske får man helt enkelt låta bli att blogga och bli en frekvent uppdaterad hemsida istället. Undrans hur rekvisiten för att klassas som blogg egentligen kommer att se ut, och vilka fler det kommer att drabba...
Om det nu kommer att behöva drabba någon. Det måste väl finnas någon mer än Fjellner som är emot?
Extra intressant är följande stycke, som kommer ur den "förklarande texten":
"The report acknowledges the spreading use for a nominal fee of user-generated content by the commercial publications and the privacy and competition issues this generates. It recommends compensating non-professionals commensurately to the commercial value they generate and using ethical codes to protect the privacy of citizens and public figures."
Nu är min engelska inte helt upp to date, men det låter lite som om de tänker ta ut någon form av avgift för att man bloggar - och sedan kompensera de som inte bloggar professionelt i förhållande till vilket värde de producerar. Dessutom ska man använda någon typ av etisk kod för att skydda medborgare och offentliga personer.
Det känns inte helt långsökt att börja misstänka att ett intresse finns för dels en typ av självlegitimering finns - alltså att man vill ta in pengar och sedan portionera tillbaka dem för att helt enkelt sysselsätta någon myndighet - och att få bort så kallade "oseriösa" bloggare från internet - sådana som Mikko anser skräpar ner.
Och vad är det här för något om att skydda offentliga personer? De anses väl vanligen vara mindre skyddsvärda än vanliga privatpersoner? Vill man verkligen värna den personliga integriteten så ska man tvärt om låta bloggarna vara ifred, så att eventuellt baktalade personer själva kan nå ut med sanningen.
Kanske får man helt enkelt låta bli att blogga och bli en frekvent uppdaterad hemsida istället. Undrans hur rekvisiten för att klassas som blogg egentligen kommer att se ut, och vilka fler det kommer att drabba...
Om det nu kommer att behöva drabba någon. Det måste väl finnas någon mer än Fjellner som är emot?
torsdag, juni 26, 2008
Uttrycket "att få en stämpel i pannan" tar sig nya höjder
Seriöst. Det sitter en kvinna i europaparlamentet som vill kvalitetsstämpla och reglera bloggar. Hur kunde detta hända?
Marianne Mikko, som hon heter, verkar tro att bloggar är någon typ av spam som poppar upp lite hur som helst. Bara den typen av okunskap borde diskvalificera henne i frågor som rör internet. Herre jisses, har hon någonsin surfat? Bloggar söker man upp aktivt, man läser dem aktivt och man kan i de flesta fall delta aktivt själv via kommertarer och länkningar. Vad spelar det för roll om hon inte tror på "envägskommunikation"? Det är fortfarande ett aktivt uppsökande. Dessutom förolämpar hon människors förmåga till kritiskt tänkande; vaddå risk för spridning av "felinformation"? Hon behöver i sådant fall lyfta blicken från bloggarna och börja kika på de otaliga konspirationsteoretiska hemsidor som finns - om inte annat kanske hon får sig ett gott skratt.
Jag tror inte att detta har en seriös chans att gå igenom. Bloggarna är här för att stanna. Faktiskt skulle jag vilja påminna om ett par ord av Jan Stenbeck (som jag råkade höra citeras i P1, om jag inte missminner mig): Något i stil med att politiken går före mycket - men tekniken går före politiken.
Vad skulle exempelvis denna "kvalitetsstämpel" innebära? "Godkänd av Eu-parlamentet" - nej, då avstår jag hellre från att blogga. Vem bestämmer vad som är kvalitet? Yttrandefriheten gäller alla, alltid, oavsett deras språkliga förmågor, deras åsikter (i alla fall nästan) och deras syfte (också i alla fall nästan). Ska bloggar som Mikko inte gillar inte få publiceras? Måste man anställa en massa översättare för att kunna ge underlag till stämplarna? Vem står för kostnaden?
Nej, snälla lilla parlamentet, skicka iväg det här initiativbetänkandet och låt det aldrig komma tillbaka.
På tal om annat så har jag fortfarande inte internet hemma. Leverantör är Bahnhof, och de är förlåtna allt bara de vägrar lämna ut min trafik till staten.
För övrigt anser jag att FRA-lagen ska förstöras.
Marianne Mikko, som hon heter, verkar tro att bloggar är någon typ av spam som poppar upp lite hur som helst. Bara den typen av okunskap borde diskvalificera henne i frågor som rör internet. Herre jisses, har hon någonsin surfat? Bloggar söker man upp aktivt, man läser dem aktivt och man kan i de flesta fall delta aktivt själv via kommertarer och länkningar. Vad spelar det för roll om hon inte tror på "envägskommunikation"? Det är fortfarande ett aktivt uppsökande. Dessutom förolämpar hon människors förmåga till kritiskt tänkande; vaddå risk för spridning av "felinformation"? Hon behöver i sådant fall lyfta blicken från bloggarna och börja kika på de otaliga konspirationsteoretiska hemsidor som finns - om inte annat kanske hon får sig ett gott skratt.
Jag tror inte att detta har en seriös chans att gå igenom. Bloggarna är här för att stanna. Faktiskt skulle jag vilja påminna om ett par ord av Jan Stenbeck (som jag råkade höra citeras i P1, om jag inte missminner mig): Något i stil med att politiken går före mycket - men tekniken går före politiken.
Vad skulle exempelvis denna "kvalitetsstämpel" innebära? "Godkänd av Eu-parlamentet" - nej, då avstår jag hellre från att blogga. Vem bestämmer vad som är kvalitet? Yttrandefriheten gäller alla, alltid, oavsett deras språkliga förmågor, deras åsikter (i alla fall nästan) och deras syfte (också i alla fall nästan). Ska bloggar som Mikko inte gillar inte få publiceras? Måste man anställa en massa översättare för att kunna ge underlag till stämplarna? Vem står för kostnaden?
Nej, snälla lilla parlamentet, skicka iväg det här initiativbetänkandet och låt det aldrig komma tillbaka.
På tal om annat så har jag fortfarande inte internet hemma. Leverantör är Bahnhof, och de är förlåtna allt bara de vägrar lämna ut min trafik till staten.
För övrigt anser jag att FRA-lagen ska förstöras.
tisdag, december 18, 2007
No victory for Tilly
Man vaknar. Man läser åttio sidor svensk staträtt (tentaplugg). Man slår på datorn. Facebook. Inkorgen. JUBEL!
Jag har hört en kurskamrat här på juristlinjen att den bästa anledningen till att gå ur EU är att den krånglar till allt så jävligt. Idag är till och med Mattias Svensson glad att vi är med. För hur glädjande är inte beskedet från EU-domstolen?
Nu är det fastslaget att nej, Byggnads får inte diskriminera utländska företag, hur mycket de än vill. Självklart har facket rätt att vidta åtgärder vid konflikt, men inte på det här sättet. Byggnads har bara att börja bete sig som folk. Kärlek till EU.
Andra som bloggar om detta är Magnus Andersson, Johan Hedin, Fredrick Federley, Annie Johansson, Karl Malmqvist, Per Ankersjö, Den Liberala Misantropen och Bloggen Bent. Läsvärt alltihop.
Jag har hört en kurskamrat här på juristlinjen att den bästa anledningen till att gå ur EU är att den krånglar till allt så jävligt. Idag är till och med Mattias Svensson glad att vi är med. För hur glädjande är inte beskedet från EU-domstolen?
Nu är det fastslaget att nej, Byggnads får inte diskriminera utländska företag, hur mycket de än vill. Självklart har facket rätt att vidta åtgärder vid konflikt, men inte på det här sättet. Byggnads har bara att börja bete sig som folk. Kärlek till EU.
Andra som bloggar om detta är Magnus Andersson, Johan Hedin, Fredrick Federley, Annie Johansson, Karl Malmqvist, Per Ankersjö, Den Liberala Misantropen och Bloggen Bent. Läsvärt alltihop.
måndag, november 05, 2007
Man ska inte ens få vara snäll ifred!
Det här var något av det läskigaste jag läst på senare tid. Det måste gå att tala om varifrån skänkta pengar kommer ifrån. EU har tydligen fått för sig att det tvättas pengar och finansieras terror på det här sättet - jag är inte så insatt, men när sprängde Rädda Barnen något senast? Springer Röda Korset runt med maskingevär och mejar ner folk ute i världen? Kastar Läkare Utan Gränser handgranater?
Vill jag skänka pengar till Cancerfonden kan jag väl få göra det utan att det sitter någon och håller koll på det! Man bekämpar inte terror genom integritetskränkande lagar utan genom en spridning av demokrati, mänskliga rättigheter och personlig integritet.
Vill jag skänka pengar till Cancerfonden kan jag väl få göra det utan att det sitter någon och håller koll på det! Man bekämpar inte terror genom integritetskränkande lagar utan genom en spridning av demokrati, mänskliga rättigheter och personlig integritet.
torsdag, september 06, 2007
Håkan, du MÅSTE se det här!
SVT:s nyhetsprogram Rapport berättar nu på morgonen att Sverige kan få fler ledamöter i EU-parlamentet som en följd av en överenskommelse angående det nya fördraget. Över huvud taget kommer små länder att gynnas medan ett tak sätts som gör att exempelvis Frankrike och Tyskland inte får hur mycket makt som helst.
Det innebär att ett av de argument som framfördes i EU-fördragsdebatten under stämman av bland andra Håkan Larsson. Tjoho!
Det innebär att ett av de argument som framfördes i EU-fördragsdebatten under stämman av bland andra Håkan Larsson. Tjoho!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
