Ni får förlåta den dåliga uppdateringstakten. Jag suger. Och skriver uppsats. Tydligen alldeles nödvändigt för att man ska få sin juristexamen så småningom.
Nåja, jag gör faktiskt en del saker i uppdraget också. I tisdags debatterade jag sexköp och lagregleringen av det med Kajsa Ekis Ekman i regi av Vänsters Studentförbund i Uppsala, vilket ska gå att beskåda i klippet nedan. (Annars kan man titta direkt på Youtube här.)
Igår debatterade jag också ungdomsarbetslöshet med Stefan Lindborg, ordförande för Ung Vänster, i P4 Skaraborg. Den debatten går att lyssna på längst ner i den här artikeln.
Slutligen har jag en krönika i Sundsvalls Tidning (ja, egentligen i Örnsköldsviks Allehanda och Tidningen Ångemanland också, men där finns den inte på nätet) som handlar om vad det är som ska granskas när det kommer till politiker. Jag röstar för vad det är vi tycker och gör - inte våra lån eller bilmodeller.
Visar inlägg med etikett sexköpslagen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sexköpslagen. Visa alla inlägg
torsdag, november 03, 2011
fredag, februari 04, 2011
Sexköpslagen på tapeten igen
Frågan om sexköpslagen har börjat komma upp på tapeten igen. Regeringen har skickat ett förslag om höjt staff på remiss till lagrådet - något som jag kommenterat i en krönika publicerad i Tidningen Ångermanland och Sundsvalls tidning. Det är helt enkelt inte en bra idé, och det vore faktiskt pinsamt att basera lagstiftning på en så dålig utredning.
Jag var också i tisdags på ett arrangemang i tisdags som CUF Mälardrottningen höll i där vi tittade på Svante Tidholms film Som en Pascha och diskuterade det här med sexköp. En sak som slog mig i filmen var vittnesmålet om att många män faktiskt grät och snarare sökte omtanke än bara sex. Vanligtvis i debatten får man från sexköpslagsförespråkarna höra att män som köper sex gör det mekaniskt, utan att känna, bara för själva sexets skull, och att detta skulle vara något fruktansvärt. Nu framhölls det istället som ännu värre att män försökte köpa kärlek. Men vad ligger egentligen bakom det? Och vad är värst? I fallen där man påstod att män bara ville ha sex framhärdar många i att kvinnan bara blir ett objekt, inte en människa - men är den som säljer känslan av omtanke verkligen ett objekt? Är sexköp för vissa män kanske snarare terapeutiskt än sexuellt? Och om risken att någon försöker köpa känslan av att vara älskad måste elimineras - hur kan vi då acceptera att en make någonsin försörjer den andra i ett äktenskap? Måste inte då det, likaväl som sexköp, förbjudas?
Något annat som kom upp som ett argument för sexköpslagen är uppgifterna om att en överväldigande majoritet av alla sexsäljare har varit utsatta för övergrepp. Om vi bortser från frågan om det är sant eller inte så verkar en lustig syn på kvinnor som varit utsatta för övergrepp ligga bakom. Kan ett våldtäktsoffer någonsin ha frivilligt sex igen? Kan någon som utsatts för sexuella övergrepp frivilligt sälja sex? Om nej, varför inte? Det finns de som hävdar att det alltid är ett självskadebeteende, men vad säger det om deras människosyn? Ser de verkligen kvinnliga offer som oförmögna att fatta beslut kring sina egna kroppar och sex? Varför? Sanna Rayman skrev väldigt intressant om våld och sex för Magasinet Neo i höstas, där hon diskuterar om inte exempelvis BDSM kan vara ett konstruktivt sätt för människor utsatta för övergrepp att återvinna kontrollen över sin egen kropp och sexualitet. Hur som helst tycker jag att det är obehagligt att frånta någon sin självbestämmanderätt med hänvisning till något personen blivit ofrivilligt utsatt för.
Ytterligare en intressant synpunkt var att män som köper sex gör det för att det är en genväg. De slipper besväret med att laga mat, köpa blommor och vara allmänt romantiska. I mina ögon är det extremt problematiskt att ha den här synen på pengar och sex. Till att börja med är ju pengar i sig inget annat än ett substitut för värden. Har man en timlön på en hundralapp så representerar den det värde man skapar under arbetstimmen, och är helt enkelt ett förenklande verktyg för oss människor när det kommer till att byta värden mot varandra. Jag kanske är sugen på äpplen, medan jag har apelsiner, samtidigt som X vill ha apelsiner men har päron - med pengar slipper vi vänta på att Y dyker upp och vill ha päron men har äpplen innan vi kan genomföra vår transaktion. Pengar i sig är inte något ont eller skadligt.
Sen har vi det här med att män ska anstränga sig för att få sex av kvinnor genom diverse romantiska gester. Är inte också det ett köpande och säljande? En middag med levande ljus i utbyte mot lite liggande efteråt, varför skulle det vara en mer acceptabel transaktion än om middagen byts ut mot reda pengar? Varför förväntas kvinnor över huvud taget kräva det ena och det andra innan de så att säga släpper till? Varför ses kvinnor som har sex utan att ha blivit uppvaktade med choklad och blommor innan som slampor? Varför får inte kvinnor vara ute efter pengar, och varför för kvinnor inte bara vara kåta? Späder man inte på ett par rätt otrevliga könsroller genom att hela tiden förutsätta att kvinnor ska få romantik och ge sex, medan män ska ge romantik och få sex?
Jag vet inte om jag tyckte att jag fick ett bra svar på de här frågorna från mina meningsmotståndare. Det blev mest en massa tjafs om att man skulle offra de här få (förutsattes det) kvinnorna som ville ligga för pengar för att rädda dem som tvingades till det - men utan att man reflekterade över om sexköpslagen verkligen hjälpt på den punkten. Jag har i alla fall inte sett några bevis för det.
Min FS-kollega Karl har för övrigt också bloggat om diskussionskvällen och gör det med bravur.
Jag var också i tisdags på ett arrangemang i tisdags som CUF Mälardrottningen höll i där vi tittade på Svante Tidholms film Som en Pascha och diskuterade det här med sexköp. En sak som slog mig i filmen var vittnesmålet om att många män faktiskt grät och snarare sökte omtanke än bara sex. Vanligtvis i debatten får man från sexköpslagsförespråkarna höra att män som köper sex gör det mekaniskt, utan att känna, bara för själva sexets skull, och att detta skulle vara något fruktansvärt. Nu framhölls det istället som ännu värre att män försökte köpa kärlek. Men vad ligger egentligen bakom det? Och vad är värst? I fallen där man påstod att män bara ville ha sex framhärdar många i att kvinnan bara blir ett objekt, inte en människa - men är den som säljer känslan av omtanke verkligen ett objekt? Är sexköp för vissa män kanske snarare terapeutiskt än sexuellt? Och om risken att någon försöker köpa känslan av att vara älskad måste elimineras - hur kan vi då acceptera att en make någonsin försörjer den andra i ett äktenskap? Måste inte då det, likaväl som sexköp, förbjudas?
Något annat som kom upp som ett argument för sexköpslagen är uppgifterna om att en överväldigande majoritet av alla sexsäljare har varit utsatta för övergrepp. Om vi bortser från frågan om det är sant eller inte så verkar en lustig syn på kvinnor som varit utsatta för övergrepp ligga bakom. Kan ett våldtäktsoffer någonsin ha frivilligt sex igen? Kan någon som utsatts för sexuella övergrepp frivilligt sälja sex? Om nej, varför inte? Det finns de som hävdar att det alltid är ett självskadebeteende, men vad säger det om deras människosyn? Ser de verkligen kvinnliga offer som oförmögna att fatta beslut kring sina egna kroppar och sex? Varför? Sanna Rayman skrev väldigt intressant om våld och sex för Magasinet Neo i höstas, där hon diskuterar om inte exempelvis BDSM kan vara ett konstruktivt sätt för människor utsatta för övergrepp att återvinna kontrollen över sin egen kropp och sexualitet. Hur som helst tycker jag att det är obehagligt att frånta någon sin självbestämmanderätt med hänvisning till något personen blivit ofrivilligt utsatt för.
Ytterligare en intressant synpunkt var att män som köper sex gör det för att det är en genväg. De slipper besväret med att laga mat, köpa blommor och vara allmänt romantiska. I mina ögon är det extremt problematiskt att ha den här synen på pengar och sex. Till att börja med är ju pengar i sig inget annat än ett substitut för värden. Har man en timlön på en hundralapp så representerar den det värde man skapar under arbetstimmen, och är helt enkelt ett förenklande verktyg för oss människor när det kommer till att byta värden mot varandra. Jag kanske är sugen på äpplen, medan jag har apelsiner, samtidigt som X vill ha apelsiner men har päron - med pengar slipper vi vänta på att Y dyker upp och vill ha päron men har äpplen innan vi kan genomföra vår transaktion. Pengar i sig är inte något ont eller skadligt.
Sen har vi det här med att män ska anstränga sig för att få sex av kvinnor genom diverse romantiska gester. Är inte också det ett köpande och säljande? En middag med levande ljus i utbyte mot lite liggande efteråt, varför skulle det vara en mer acceptabel transaktion än om middagen byts ut mot reda pengar? Varför förväntas kvinnor över huvud taget kräva det ena och det andra innan de så att säga släpper till? Varför ses kvinnor som har sex utan att ha blivit uppvaktade med choklad och blommor innan som slampor? Varför får inte kvinnor vara ute efter pengar, och varför för kvinnor inte bara vara kåta? Späder man inte på ett par rätt otrevliga könsroller genom att hela tiden förutsätta att kvinnor ska få romantik och ge sex, medan män ska ge romantik och få sex?
Jag vet inte om jag tyckte att jag fick ett bra svar på de här frågorna från mina meningsmotståndare. Det blev mest en massa tjafs om att man skulle offra de här få (förutsattes det) kvinnorna som ville ligga för pengar för att rädda dem som tvingades till det - men utan att man reflekterade över om sexköpslagen verkligen hjälpt på den punkten. Jag har i alla fall inte sett några bevis för det.
Min FS-kollega Karl har för övrigt också bloggat om diskussionskvällen och gör det med bravur.
torsdag, juli 22, 2010
Sexköpslagen - en morallag med en omoralisk utvärdering
Sexköpslagen är en ren morallag. Vi spelar - om än i knattedivisionen - därför i samma liga som länder som stenar otrogna kvinnor och hänger män som praktiserat homosexualitet. I ett avseende går denna lag längre än någon morallagstiftning från 1800-talet. Vare sig att sälja eller att köpa sexuella tjänster har tidigare varit kriminaliserat i Sverige. När sexlagen kom var den även unik i världen. Detta historiska och geografiska pionjärarbete väcker många frågor: Vilken effekt har lagen fått? Vilka konsekvenser?
I den utvärdering av sexköpslagen som nyss offentliggjordes får man inte svar på några frågor. Istället är utredningen en av årets största politiska skandaler. Där hittar man såväl vetenskapligt fusk och faktafel som ideologisk enögdhet. Trots att Europarådet och FN upprepade gånger har uppmanat Sverige att utföra en ”heltäckande och oberoende utvärdering” av lagen var slutsatserna givna redan i utredningsdirektiven. Lagen får inte ifrågasättas och utredaren ska ”överväga behov och lämpligheten av en skärpning av straffskalan”. Om det hade funnits ett genuint intresse för att utreda lagen skulle man ha valt en oberoende utredare och man skulle inte ha talat om vad utredningen ska mynna ut i innan den startade. Istället tillsatte man Anna Skarhed som ensamutredare, en entusiastisk och okritisk förespråkare för lagen. Allt detta på beställning av Beatrice Ask, som om inte annat gjorde sitt ställningstagande klart i mars i år, när hon föreslog en förnedrande särbehandling av sexköpare.
På det följer att allt som kunde leda till andra slutsatser har avfärdats i denna bakbundna utvärdering. Forskare och debattörer som har uttryckt kritik mot sexköpslagen såsom Laura Agustín, Susanne Dodillet och Petra Östergren nonchaleras. Ett annat exempel är den nonchalans med vilken man avfärdar gatuprostituerades försämrades situation. Förändringen i kundunderlaget medför nämligen att det har blivit svårare att välja bort de potentiellt farliga kunderna - de som kanske är ute efter att slå och skada - eftersom de säkra kunderna nu istället köper sexuella tjänster via Internet. Detta menar Skarhed inte är en riktig förklaring, och påstår istället att den försämrade situationen skulle bero på att det finns mer heroin på marknaden.
I en intervju på CNN förklarar Beatrice Ask att det viktigaste i utredningen är jämförelsen med våra grannländer och de slutsatser man kan dra av den. Men de siffror man stöjder sig mot i
jämförelsen med Danmark är grovt förfalskade. Organisationen Reden, en statligt finansierad hjälporganisation har inkluderat hemlösa, knarkare och andra hjälpsökande i statistiken. Dessutom har man dubbelregisterat besökare och lagt ihop flera års statistik som årlig. Dessa oegentligheter har varit kända ända sedan i fjol. Den här statistiken som enligt Ask är så central borde alltså aldrig ha tagits upp i utredningen.
Inte heller övrig statistik kan ses som tillförlitlig. Utredningen har exempelvis inte gjort en egen undersökning kring antalet sexarbetare i Sverige, utan förlitat sig på tidigare gjorda undersökningar. Snart sagt varje avsnitt innehåller en reservation i formen av ett påpekande om att det är svårt att få fram exakta siffror - ändå dras tvärsäkra slutsatser baserade på just dessa.
I utredningen hävdas också, trots ovan angivna om gatuprostituerades situation, att lagen inte påverkat sexsäljares situation negativt - men också att om så är fallet, så är det en bra konsekvens av lagen. Skarhed menar också att det är logiskt att de “offer för prostitution” som “tagit sig ur den” gillar lagen, medan de aktiva sexsäljarna inte tycker om den. Därmed diskvalificerar hon aktiva sexarbetares åsikter och erfarenheter. Skarhed var också tydlig med att vi i Sverige inte jobbar med skademinimering Sexköpslagens ändamål är att utrota sexhandeln utan hänsyn till vilka skador det kan medföra och utan hänsyn till att det är sex säljarna som betalar priset för den strategin.
Utvärderingen är även full av diskriminerande och ideologiska ställningstaganden. ”Det är skamligt och oacceptabelt att män kan ha tillfälliga sexuella relationer med kvinnor mot betalning” står det i den engelska sammanfattningen. Man beskriver också sexhandel som ”en form av manligt våld mot kvinnor” och som ett ”extremt uttryck för ojämlikhet”. Trots att manliga sexsäljare är en stor och växande grupp bortser man från dem i utredningen. De passar givetvis inte in i den här uppdelningen i kvinnliga offer och manliga förövare.
Ett av sexköpslagens främsta mål är att öka jämställdheten. Det anger man också i utredningen. Men när man väljer att göra den ena parten i en ömsesidig transaktion till förövare och den andra till offer beroende på kön är det könsdiskriminering. När man fråntar kvinnan omdöme, rationalitet, ansvar för sina handlingar och rätten kropp och till sin sexualitet är det könsdiskriminering.
Vi måste också våga fråga oss vad som händer med brottsbenägenheten och respekten för lag och rätt när skillnaden mellan samtyckessex mot betalning respektive våldtäkt, människorov och utnyttjande av minderåriga krymper. Är det verkligen rimligt att polisen ska sätta mer resurser på att spana på i övrigt laglydiga medborgare som köper sex av myndiga och införstådda säljare?
Vid presskonferensen säger Anna Skarhed att den kvarts miljard som satsats på att bekämpa prostitutionen ”inte precis har kastats i sjön”. Det är förstås trösterikt att höra, men har pengarna ens kastats i rätt riktning? Vi vet att våldtäktsanmälningarna skjuter i höjden och att traffickingen ökar. Ändå är det på sexköp man vill fördubbla påföljden, ändå är det sexköp utredaren vill att polisen skall prioritera högre.
Det enda den här utredningen bevisar är att även före detta justitieråd kan göra politiska beställningsjobb och att vår justitieminister är kapabel att göra sådana beställningar.
”Straffskalan för sexköp behöver skärpas för den hör hemma i en världsbild och en verklighet som inte stämmer överens med den som idag gäller” sade Anna Skarhed när hon presenterade
utvärderingen. Vårt samhälle har förändrats av sexköpslagen, men på vilket sätt? Försöket att lagstifta bort prostitutionen har bevisligen inte lyckats, jämställdheten har inte ökat och traffickingen har inte minskat. Istället är de tydligaste effekterna av sexköpslagen att vi har fått ett mer fördömande och moralistiskt samhälle med angiveri, dubbelmoral och riggade utvärderingar som naturliga och förväntade inslag.
Är det verkligen en sådan världsbild och verklighet vi vill ha i Sverige?
Per Hagwall, riksdagskandidat, Moderaterna i Stockholms stad
Erik Laakso, socialdemokratisk debattör
Carl Johan Rehbinder, riksdagskandidat, Piratpartiet
Helena von Schantz, riksdagskandidat, Folkpartiet i Östergötlands län
Hanna Wagenius, riksdagskandidat, Centerpartiet i Jämtlands län
I den utvärdering av sexköpslagen som nyss offentliggjordes får man inte svar på några frågor. Istället är utredningen en av årets största politiska skandaler. Där hittar man såväl vetenskapligt fusk och faktafel som ideologisk enögdhet. Trots att Europarådet och FN upprepade gånger har uppmanat Sverige att utföra en ”heltäckande och oberoende utvärdering” av lagen var slutsatserna givna redan i utredningsdirektiven. Lagen får inte ifrågasättas och utredaren ska ”överväga behov och lämpligheten av en skärpning av straffskalan”. Om det hade funnits ett genuint intresse för att utreda lagen skulle man ha valt en oberoende utredare och man skulle inte ha talat om vad utredningen ska mynna ut i innan den startade. Istället tillsatte man Anna Skarhed som ensamutredare, en entusiastisk och okritisk förespråkare för lagen. Allt detta på beställning av Beatrice Ask, som om inte annat gjorde sitt ställningstagande klart i mars i år, när hon föreslog en förnedrande särbehandling av sexköpare.
På det följer att allt som kunde leda till andra slutsatser har avfärdats i denna bakbundna utvärdering. Forskare och debattörer som har uttryckt kritik mot sexköpslagen såsom Laura Agustín, Susanne Dodillet och Petra Östergren nonchaleras. Ett annat exempel är den nonchalans med vilken man avfärdar gatuprostituerades försämrades situation. Förändringen i kundunderlaget medför nämligen att det har blivit svårare att välja bort de potentiellt farliga kunderna - de som kanske är ute efter att slå och skada - eftersom de säkra kunderna nu istället köper sexuella tjänster via Internet. Detta menar Skarhed inte är en riktig förklaring, och påstår istället att den försämrade situationen skulle bero på att det finns mer heroin på marknaden.
I en intervju på CNN förklarar Beatrice Ask att det viktigaste i utredningen är jämförelsen med våra grannländer och de slutsatser man kan dra av den. Men de siffror man stöjder sig mot i
jämförelsen med Danmark är grovt förfalskade. Organisationen Reden, en statligt finansierad hjälporganisation har inkluderat hemlösa, knarkare och andra hjälpsökande i statistiken. Dessutom har man dubbelregisterat besökare och lagt ihop flera års statistik som årlig. Dessa oegentligheter har varit kända ända sedan i fjol. Den här statistiken som enligt Ask är så central borde alltså aldrig ha tagits upp i utredningen.
Inte heller övrig statistik kan ses som tillförlitlig. Utredningen har exempelvis inte gjort en egen undersökning kring antalet sexarbetare i Sverige, utan förlitat sig på tidigare gjorda undersökningar. Snart sagt varje avsnitt innehåller en reservation i formen av ett påpekande om att det är svårt att få fram exakta siffror - ändå dras tvärsäkra slutsatser baserade på just dessa.
I utredningen hävdas också, trots ovan angivna om gatuprostituerades situation, att lagen inte påverkat sexsäljares situation negativt - men också att om så är fallet, så är det en bra konsekvens av lagen. Skarhed menar också att det är logiskt att de “offer för prostitution” som “tagit sig ur den” gillar lagen, medan de aktiva sexsäljarna inte tycker om den. Därmed diskvalificerar hon aktiva sexarbetares åsikter och erfarenheter. Skarhed var också tydlig med att vi i Sverige inte jobbar med skademinimering Sexköpslagens ändamål är att utrota sexhandeln utan hänsyn till vilka skador det kan medföra och utan hänsyn till att det är sex säljarna som betalar priset för den strategin.
Utvärderingen är även full av diskriminerande och ideologiska ställningstaganden. ”Det är skamligt och oacceptabelt att män kan ha tillfälliga sexuella relationer med kvinnor mot betalning” står det i den engelska sammanfattningen. Man beskriver också sexhandel som ”en form av manligt våld mot kvinnor” och som ett ”extremt uttryck för ojämlikhet”. Trots att manliga sexsäljare är en stor och växande grupp bortser man från dem i utredningen. De passar givetvis inte in i den här uppdelningen i kvinnliga offer och manliga förövare.
Ett av sexköpslagens främsta mål är att öka jämställdheten. Det anger man också i utredningen. Men när man väljer att göra den ena parten i en ömsesidig transaktion till förövare och den andra till offer beroende på kön är det könsdiskriminering. När man fråntar kvinnan omdöme, rationalitet, ansvar för sina handlingar och rätten kropp och till sin sexualitet är det könsdiskriminering.
Vi måste också våga fråga oss vad som händer med brottsbenägenheten och respekten för lag och rätt när skillnaden mellan samtyckessex mot betalning respektive våldtäkt, människorov och utnyttjande av minderåriga krymper. Är det verkligen rimligt att polisen ska sätta mer resurser på att spana på i övrigt laglydiga medborgare som köper sex av myndiga och införstådda säljare?
Vid presskonferensen säger Anna Skarhed att den kvarts miljard som satsats på att bekämpa prostitutionen ”inte precis har kastats i sjön”. Det är förstås trösterikt att höra, men har pengarna ens kastats i rätt riktning? Vi vet att våldtäktsanmälningarna skjuter i höjden och att traffickingen ökar. Ändå är det på sexköp man vill fördubbla påföljden, ändå är det sexköp utredaren vill att polisen skall prioritera högre.
Det enda den här utredningen bevisar är att även före detta justitieråd kan göra politiska beställningsjobb och att vår justitieminister är kapabel att göra sådana beställningar.
”Straffskalan för sexköp behöver skärpas för den hör hemma i en världsbild och en verklighet som inte stämmer överens med den som idag gäller” sade Anna Skarhed när hon presenterade
utvärderingen. Vårt samhälle har förändrats av sexköpslagen, men på vilket sätt? Försöket att lagstifta bort prostitutionen har bevisligen inte lyckats, jämställdheten har inte ökat och traffickingen har inte minskat. Istället är de tydligaste effekterna av sexköpslagen att vi har fått ett mer fördömande och moralistiskt samhälle med angiveri, dubbelmoral och riggade utvärderingar som naturliga och förväntade inslag.
Är det verkligen en sådan världsbild och verklighet vi vill ha i Sverige?
Per Hagwall, riksdagskandidat, Moderaterna i Stockholms stad
Erik Laakso, socialdemokratisk debattör
Carl Johan Rehbinder, riksdagskandidat, Piratpartiet
Helena von Schantz, riksdagskandidat, Folkpartiet i Östergötlands län
Hanna Wagenius, riksdagskandidat, Centerpartiet i Jämtlands län
söndag, juli 11, 2010
Littorinaffären
Ja, man ska väl kommentera det som trots allt verkar ha blivit Almedalsveckans största händelse - anklagelserna mot Littorin om sexköp.
Så, för att reda ut några saker inledningsvis: Littorin är inte dömd. Han kommer inte heller att bli det, eftersom brottet torde vara preskriberat. Möjligen, och då är det verkligen möjligen, skulle frågan kunna utredas om Littorin ansökte om att stämma Aftonbladet för förtal, men chansen är minimal.
Vidare är det inte konstigt att "Anna" menar att hon kände igen Littorin först senare, eftersom han vid tidpunkten för brottet var partisekreterare för Moderaterna - och mitt tips är att ytterst få har koll på vem som innehar den posten i något parti. Däremot kan det sägas förefalla mindre sannolikt att han hade tid att sexchatta och fara omkring i bilen hela kvällarna mitt under brinnande valrörelsen, kanske den viktigaste på många år - but then again, även om han sagt att han inte ville fara hem utan körde planlöst till "Anna" så betyder inte det att han faktiskt gjorde det. Mer än så varken vill eller kan jag spekulera i skuldfrågan.
Aftonbladets hantering av det hela, då? Ja, i mina ögon gjorde de precis vad jag förväntar mig av en kvällstidning - det är lite därför jag inte läser dem så ofta. En teaser i flera dagar och sedan svarta rubriker om en politisk motståndare, vem hade förväntat sig något annat? Något värre vore det om ryktena om att de känt till det hela under en längre tid skulle visa sig stämma. Då handlar det nämligen om politisk taktik som sats framför ansvaret som granskande av makten. Ändå är heller inte det något jag har lust att fördöma. Aftonbladet är, trots allt och som de andra tidiningarna, mer eller mindre politiskt bunden.
Regeringens hantering av frågan vet jag inte om jag kan klanka ner för mycket på. Framförallt är det ju Moderaterna som alls tagit i frågan, och nej, ärligt talat, jag har inte tagit del av allt de sagt och skrivit om saken. Det är i mina ögon rätt ointressant.
Vad jag tycker om brottet i sig är ingen hemlighet. Det handlar inte om att jag skulle tycka att någon har rätt att köpa sex, lika lite som jag anser att någon har rätt att sätta dig på ett fabriksgolv bara man slänger lite pengar på dig efteråt. Principen jag utgår från är den om äganderätt och avtalsfrihet. Det är också endast brott där det föreligger frivillighet som regleras av sexköpslagen. Jag måste också säga att det är osmakligt att dra in Littorins sexchattande i bilden. För tusan, det pysslade jag och ett par kompisar med när vi var typ elva och precis upptäckt passagen! Därtill är jag mycket osäker på om den smutsiga vårdnadstvisten ska ges någon betydelse i sammanhanget. Den svenska lagen är nämligen skriven på sådant sätt att så gott som varje vårdnadstvist blir smutsig, eftersom huvudregeln är delad vårdnad. Den som vill ha ensam vårdnad om barnen tvingas använda extremt grova anklagelser för att se det gå igenom, varför föräldrar mycket sällan är bättre vänner efter tvisten än före. Hur smart och omtänksam gentemot sina barn man är om man trots detta ansöker om ensam vårdnad, ja, det går att diskutera. Det är dock inte något som avgör ens karaktärsdrag.
Slutsatsen? Dålig PR för Alliansen, ett möjligt brott som inte kommer att klaras upp och en dubbelmoral från en svensk minister. Är någon egentligen förvånad?
Så, för att reda ut några saker inledningsvis: Littorin är inte dömd. Han kommer inte heller att bli det, eftersom brottet torde vara preskriberat. Möjligen, och då är det verkligen möjligen, skulle frågan kunna utredas om Littorin ansökte om att stämma Aftonbladet för förtal, men chansen är minimal.
Vidare är det inte konstigt att "Anna" menar att hon kände igen Littorin först senare, eftersom han vid tidpunkten för brottet var partisekreterare för Moderaterna - och mitt tips är att ytterst få har koll på vem som innehar den posten i något parti. Däremot kan det sägas förefalla mindre sannolikt att han hade tid att sexchatta och fara omkring i bilen hela kvällarna mitt under brinnande valrörelsen, kanske den viktigaste på många år - but then again, även om han sagt att han inte ville fara hem utan körde planlöst till "Anna" så betyder inte det att han faktiskt gjorde det. Mer än så varken vill eller kan jag spekulera i skuldfrågan.
Aftonbladets hantering av det hela, då? Ja, i mina ögon gjorde de precis vad jag förväntar mig av en kvällstidning - det är lite därför jag inte läser dem så ofta. En teaser i flera dagar och sedan svarta rubriker om en politisk motståndare, vem hade förväntat sig något annat? Något värre vore det om ryktena om att de känt till det hela under en längre tid skulle visa sig stämma. Då handlar det nämligen om politisk taktik som sats framför ansvaret som granskande av makten. Ändå är heller inte det något jag har lust att fördöma. Aftonbladet är, trots allt och som de andra tidiningarna, mer eller mindre politiskt bunden.
Regeringens hantering av frågan vet jag inte om jag kan klanka ner för mycket på. Framförallt är det ju Moderaterna som alls tagit i frågan, och nej, ärligt talat, jag har inte tagit del av allt de sagt och skrivit om saken. Det är i mina ögon rätt ointressant.
Vad jag tycker om brottet i sig är ingen hemlighet. Det handlar inte om att jag skulle tycka att någon har rätt att köpa sex, lika lite som jag anser att någon har rätt att sätta dig på ett fabriksgolv bara man slänger lite pengar på dig efteråt. Principen jag utgår från är den om äganderätt och avtalsfrihet. Det är också endast brott där det föreligger frivillighet som regleras av sexköpslagen. Jag måste också säga att det är osmakligt att dra in Littorins sexchattande i bilden. För tusan, det pysslade jag och ett par kompisar med när vi var typ elva och precis upptäckt passagen! Därtill är jag mycket osäker på om den smutsiga vårdnadstvisten ska ges någon betydelse i sammanhanget. Den svenska lagen är nämligen skriven på sådant sätt att så gott som varje vårdnadstvist blir smutsig, eftersom huvudregeln är delad vårdnad. Den som vill ha ensam vårdnad om barnen tvingas använda extremt grova anklagelser för att se det gå igenom, varför föräldrar mycket sällan är bättre vänner efter tvisten än före. Hur smart och omtänksam gentemot sina barn man är om man trots detta ansöker om ensam vårdnad, ja, det går att diskutera. Det är dock inte något som avgör ens karaktärsdrag.
Slutsatsen? Dålig PR för Alliansen, ett möjligt brott som inte kommer att klaras upp och en dubbelmoral från en svensk minister. Är någon egentligen förvånad?
tisdag, juli 06, 2010
SKR, sexköp och synen på sexsäljare
I morse var jag på ett seminarium om jämställdhet och sexhandel arrangerat av SKR. Det var - ja, intressant är nog ett bra ord, samt en smula rörigt. Rapporten som släptes - Prostitution - Ett fritt valt yrke? - har jag inte helt hunnit läsa, men jag noterade att man under seminariet lyfte fram att man verkligen pratat med sexarbetare. I redogörelsen över vilka man intervjuat finns trettio personer (tre bortsållade) återfinns fyra aktiva (tre svenska och en tysk) och tre före detta (en svensk och två tyska) sexarbetare. Samtidigt har man pratat med sju representanter från prostitutionsenheterna i Sverige. Det är inte min idé om att lyssna på sexsäljare, speciellt inte som man så gott som inledde med att påstå att det inte går att diskutera sexköpslagen med aktiva sexsäljare, eftersom de säger fel saker.
Rapporten i sig är inte jätteintressant. Jag vill inte omyndigförklara dem som gett sina berättelser i den, men jag har vissa invändningar mot metodvalet och med vilka förutsättningar man skriver den. Hursom, den efterföljande debatten var, eh, höjdpunkten. Den var nämligen helt urspårad. Den enda mannen i panelen - vars namn jag inte får tag på - menade på fullt allvar att det var svårt inte bara att skilja mellan trafficking och frivillig sexförsäljning, utan också mellan våldtäkt och frivilligt sex. Överlag var tonen man använde när man omnämnde sexarbetare djupt patriarkal - bara det att nu var det inte männen som skulle skydda kvinnan, utan staten. Det redogjordes också för åsikten att sexsäljare ljög för Petra Östergren och Susanne Dodillet eftersom de kände sig tvungna till det.
Medan Carina Hägg tyckte att Anna Skarheds utvärdering borde sätta punkt för diskussionen om sexköpslagens vara eller icke vara (en tydlig indikator på att hon antingen inte läst den eller helt enkelt saknar insikt om vad som är intellektuell hederlighet) tog faktiskt Marit Östberg (feminismporrbruden) upp en mer intressant och ovanlig kritik av sexhandeln - nämligen det kapitalismkritiska perpektivet. Hon menade att sexhandel inte hade existerat om inte kapitalismen funnits.
Eftersom kapitalism innebär ett frivilligt utbyte av varor och tjänster så har hon sannerligen en poäng. Det innebär dock inte att ett antikapitalistiskt samhälle är önskvärt. Däremot är det i högsta grad relevant att diskutera hur vi hindrar människor från fattigare länder att utnyttjas i sexhandeln, och där har faktiskt kapitalismen svaret. I många fall handlar det om människor som i ren desperation söker sig till människohandlare i hopp om ett bättre liv - och då gäller det naturligtvis att förbättra livsvillkoren så pass att det inte blir en aktuell åtgärd längre. Effektivast som fattigdomsbekämpning är just ekonomisk frihet, varför man i det snaraste bör vara en förespråkare av kapitalism om man vill komma åt problemet.
Hur som helst, Mia Jonsson, verksamhetschef Karlskrona Kvinnojour, stod för debattens smaklösaste uttalande. Hon undrade, på fullt allvar, varför de frivilliga sexsäljarna inte var där om det nu fanns så många.
Jag vet liksom inte ens var jag ska börja. Hade hon velat delta när ett gäng oinsatta människor är satta att prata över huvudet på henne? Var sexsäljarna en inbjudna? (Nej.) Förstår hon begreppet stigmatisering?
Camilla Lindberg förklarade då att det bland annat varit ett seminarium i riksdagen där en sexsäljare deltog - men som bortförklarades med att han inte var representativ. För många duger inte en sexsäljares åsikter om de inte stämmer överens med ens egna.
Mia Jonsson lyckades också själv säga att de sexarbetare som kom till kvinnojouren naturligtvis var de som hade missbruksproblem o.s.v. En klok kvinna i publiken ställde då frågan till henne om hon hämtade sin kunskap och inställning om och gentemot sexarbete från sitt engagemang i kvinnojouren - och hur hon i så fall såg på heterosexualitet. Poängen verkade dock inte riktigt gå fram, och något svar lyckades i alla fall inte jag uppfatta.
Under den 10 minuter långa frågestunden lyckades en kvinna i publiken också anklaga alla som vill slopa sexköpslagen för att vilja legalisera människohandel, gärna med tioåringar, och hon drog dessutom upp argumentet "din dotter". Det hela var ett rätt obehagligt inslag, men också talande för vilken nivå debatten låg på. Det tycktes mig inte som om många av seminariedeltagarna någonsin hört argument från den andra sidan förut, och nästan hela publiken använde sig frekvent av härskartekniker i form av suckar, stönar och mumlande. Jag kan inte låta bli att finna det intressant givet vilken grupp människor det rör sig om.
Läs också Josh som bloggar utmärkt om absurditeterna. Jag ska försöka smälta allt med en god natts sömn.
Rapporten i sig är inte jätteintressant. Jag vill inte omyndigförklara dem som gett sina berättelser i den, men jag har vissa invändningar mot metodvalet och med vilka förutsättningar man skriver den. Hursom, den efterföljande debatten var, eh, höjdpunkten. Den var nämligen helt urspårad. Den enda mannen i panelen - vars namn jag inte får tag på - menade på fullt allvar att det var svårt inte bara att skilja mellan trafficking och frivillig sexförsäljning, utan också mellan våldtäkt och frivilligt sex. Överlag var tonen man använde när man omnämnde sexarbetare djupt patriarkal - bara det att nu var det inte männen som skulle skydda kvinnan, utan staten. Det redogjordes också för åsikten att sexsäljare ljög för Petra Östergren och Susanne Dodillet eftersom de kände sig tvungna till det.
Medan Carina Hägg tyckte att Anna Skarheds utvärdering borde sätta punkt för diskussionen om sexköpslagens vara eller icke vara (en tydlig indikator på att hon antingen inte läst den eller helt enkelt saknar insikt om vad som är intellektuell hederlighet) tog faktiskt Marit Östberg (feminismporrbruden) upp en mer intressant och ovanlig kritik av sexhandeln - nämligen det kapitalismkritiska perpektivet. Hon menade att sexhandel inte hade existerat om inte kapitalismen funnits.
Eftersom kapitalism innebär ett frivilligt utbyte av varor och tjänster så har hon sannerligen en poäng. Det innebär dock inte att ett antikapitalistiskt samhälle är önskvärt. Däremot är det i högsta grad relevant att diskutera hur vi hindrar människor från fattigare länder att utnyttjas i sexhandeln, och där har faktiskt kapitalismen svaret. I många fall handlar det om människor som i ren desperation söker sig till människohandlare i hopp om ett bättre liv - och då gäller det naturligtvis att förbättra livsvillkoren så pass att det inte blir en aktuell åtgärd längre. Effektivast som fattigdomsbekämpning är just ekonomisk frihet, varför man i det snaraste bör vara en förespråkare av kapitalism om man vill komma åt problemet.
Hur som helst, Mia Jonsson, verksamhetschef Karlskrona Kvinnojour, stod för debattens smaklösaste uttalande. Hon undrade, på fullt allvar, varför de frivilliga sexsäljarna inte var där om det nu fanns så många.
Jag vet liksom inte ens var jag ska börja. Hade hon velat delta när ett gäng oinsatta människor är satta att prata över huvudet på henne? Var sexsäljarna en inbjudna? (Nej.) Förstår hon begreppet stigmatisering?
Camilla Lindberg förklarade då att det bland annat varit ett seminarium i riksdagen där en sexsäljare deltog - men som bortförklarades med att han inte var representativ. För många duger inte en sexsäljares åsikter om de inte stämmer överens med ens egna.
Mia Jonsson lyckades också själv säga att de sexarbetare som kom till kvinnojouren naturligtvis var de som hade missbruksproblem o.s.v. En klok kvinna i publiken ställde då frågan till henne om hon hämtade sin kunskap och inställning om och gentemot sexarbete från sitt engagemang i kvinnojouren - och hur hon i så fall såg på heterosexualitet. Poängen verkade dock inte riktigt gå fram, och något svar lyckades i alla fall inte jag uppfatta.
Under den 10 minuter långa frågestunden lyckades en kvinna i publiken också anklaga alla som vill slopa sexköpslagen för att vilja legalisera människohandel, gärna med tioåringar, och hon drog dessutom upp argumentet "din dotter". Det hela var ett rätt obehagligt inslag, men också talande för vilken nivå debatten låg på. Det tycktes mig inte som om många av seminariedeltagarna någonsin hört argument från den andra sidan förut, och nästan hela publiken använde sig frekvent av härskartekniker i form av suckar, stönar och mumlande. Jag kan inte låta bli att finna det intressant givet vilken grupp människor det rör sig om.
Läs också Josh som bloggar utmärkt om absurditeterna. Jag ska försöka smälta allt med en god natts sömn.
fredag, juli 02, 2010
Sexköpslagsutredningen
Ja, så har den äntligen då kommit, Anna Skarheds Sexköpslagsutredning. Det är en absurd känsla att läsa den.
Redan på sidan 14 konstaterar man att det inte är relevant att göra uppdelningen frivilligt respektive ofrivilligt sexarbete, då man har "utgångspunkt i ett jämställdhets- och människorättsperspektiv och med fokus flyttat från utbudet, dvs. de som utnyttjas i prostitution, till efterfrågan, dvs. människohandlarna, kopplarna och sexköparna". Det är intellektuell ohederlighet på en nivå jag sällan skådat. Till att börja med är det, utredningen igenom, mäns köp av sexuella tjänster främst från kvinnor som problematiseras - ur ett jämställdhetsperspektiv är den alltså ytterst tveksam, eftersom män tycks ha en rätt att använda sina kroppar utan att behöva fördömas, men inte kvinnor. Vidare är det enligt FN-stadgan en mänsklig rättighet att själv välja sitt yrke, och att jämställa sexköpare med människohandlare och våldtäktsmän, det är rent vidrigt. Sexköp är inte våldtäkt, och våldtäkt är inte sexköp. En frivillig relation är inte en ofrivillig, och en ofrivillig är inte frivillig. Att vi numera har en Justitiekansler som inte vill skilja på så basala begrepp är oroväckande - speciellt som hon ändå inte verkar anse att alla sexarbetare går att betrakta som målsägande (s. 26), det vill säga, som den som blivit utsatt för ett brott.
Föreställningen att minskandet av den frivilliga sexhandeln går hand i hand med minskandet av den ofrivilliga är dessutom problematisk ur två perspektiv. För det första förutsätter man att de som efterfrågar det första är de samma som efterfrågar det andra. För det andra, om vi antar att det faktiskt är så, frånser man helt risken att allt fler nyttjar den ofrivilliga marknaden när den frivilliga minskar.
Följande mening, hämtad från sida 22, är kanske den mest problematiska: "Det är tydligt, och framstår som logiskt, att de personer som tagit sig ur prostitutionen är positiva till kriminaliseringen medan de som alltjämt utnyttjas i prostitutionen är kritiska mot förbudet." Uppenbarligen ignorerar man fullständigt de vittnesmål som framkommit bland annat i Petra Östergrens Porr, horor och feminister, som pekar på att sexarbetare pressas att ta avstånd från sina tidigare liv, göra falska erkännanden och säga att de egentligen aldrig ville. Ändå är inställningen inte förvånande: Den följer av de direktiv som regeringen utfärdat. Den följer av en oförståelse inför andras sexuella preferenser, och av föreställningen att sexarbetare inte kan vara något annat än offer.
Vad gäller sexhandelns omfattning i Sverige kan också konstateras att utredningen inte gjort någon egen utredning, utan bara sammanställt material man kommit över. Nästan varje avsnitt innehåller också reservationen av typen "det är oerhört svårt att få fram exakta siffror" och "det går inte att vara säker". På sidan 116 anges det att Ungdomsstyrelsens enkät gett vid handen att ungefär 20 000 ungdomar någon gång tagit emot ersättning för sex - på sida 118 menar man att inget talar emot att det 1993 fanns mellan 2 500 och 3 000 sexarbetare i Sverige, och slutligen, på sida 120 sägs slutligen att inget tyder på att sexhandeln har ökat sedan 1999. När man gör en jämförelse mellan Sverige, Norge och Danmark vad gäller sexhandel via Internet, skriver man på sida 151 att "Man bör vara uppmärksam på att alla undersökningar använt sig av bedömningar från enskilda informanter för att kunna avgöra antalet individer bakom varje annons och att tillväga- gångssätten har varierat. Figuren förmedlar därför en övergripande bild och kan inte utgöra underlag för detaljerade jämförelser." Samtidigt påstår utredningen att jämförelsen "inte ger något stöd för påståendet att det svenska förbudet har lett till att prostitutionen ”flyttat till Internet” i större utsträckning än den annars skulle ha gjort." På sida 154 säger man först klart och tydligt att några närmare undersökningar rörande sexhandelns omfattning inte har gjorts sedan 90-taler - samtidigt som man påstår att inget tyder på att den skulle ha ökat på samma sätt som i Norge och Danmark. Man anger också att 25 000 sexarbetare i Nederländerna är tio gånger fler än vad det finns i Sverige på sidan 164.
Hur utredningen behandlar uppgifterna om ökat våld mot sexarbetare är också intressant. Smaka på detta stycke från sida 123:
"I sin rapport år 2003 rapporterade emellertid Socialstyrelsen uppgifter om ett ökat antal anmälningar om övergrepp mot prostituterade personer i Malmö i början av 2000-talet. Socialstyrelsen uppgav dock sammanfattningsvis att man inte med säkerhet kunde uttala sig om huruvida våldet inom prostitutionen hade ökat sedan förbudet infördes. Det uppgavs att en del personer som lämnat information talade om en mer riskabel situation, men att det var få som uppfattade att det faktiska våldet hade ökat."
Alltså. Det finns ett ökat antal anmälningar i Malmö. Det viftas bort med att det inte är säkert att det betyder att våldet har ökat, och att få informationslämnare uppfattade att det faktiska våldet ökat. Men också få innebär att några faktiskt uppfattat ett ökat våldsanvändande - varför utredningen inte vill problematisera kring detta torde vara självklart. Bara några rader ner finner vi detta:
"När det gällde gatuprostitutionen uppgavs i 2003 års rapport att det förekom uppgifter om att den blivit mer riskfylld och besvärlig. Anledningen till detta skulle vara att ett minskat antal sexköpare gjort att konkurrensen hårdnat och att kunderna då ställde större krav på att de prostituerade skulle ställa upp på olika former av sex än tidigare. Någon riktig förklaring till dessa uppgifter gavs dock inte och en alternativ förklaring till varför tillvaron i gatu- prostitutionen skulle ha försämrats angavs vara att tillgången och användningen av heroin hade ökat."
Antingen saknar Skarhed förmågan att förstå att hon precis återgett förklaringen, eller så framställer hon det med flit som opålitliga uppgifter, och menar att knark är förklaringen till att sexarbetare som bor på gatan har fått det sämre.
Skarhed beskriver det också som positivt att aktiva sexarbetare upplever lagen som något negativt för dem. Hon talar sig varm för logiken i att de som "tagit sig ur prostitutionen" hyllar sexköpslagen medan de som "utnyttjas i prostitutionen" inte gillar den. Logiken i att de som trivs med sin situation inte lämnar den verkar dock inte ha slagit henne. Det märks så tydligt när hon skriver att aktiva sexarbetare menar "att man kan skilja på frivillig och tvingad prostitution". Samtidigt menar Skarhed på sida 228 att de farhågor som fanns om att sexsäljarnas situation skulle bli mer utsatt inte har besannats.
Jag är lite matt av att bara ha ögnat igenom delar av utredningen. Så många reservationer om osäkerhet som följs av tvärsäkra påståenden, sådana brister i undersökningen, sådant förminskande av oliktänkande! Det kommer med största sannolikhet att finnas anledningar att återkomma till utredningen framöver.
DN och SvD återger utredarens åsikter. Sanna Rayman har dock bra synpunkter.
Redan på sidan 14 konstaterar man att det inte är relevant att göra uppdelningen frivilligt respektive ofrivilligt sexarbete, då man har "utgångspunkt i ett jämställdhets- och människorättsperspektiv och med fokus flyttat från utbudet, dvs. de som utnyttjas i prostitution, till efterfrågan, dvs. människohandlarna, kopplarna och sexköparna". Det är intellektuell ohederlighet på en nivå jag sällan skådat. Till att börja med är det, utredningen igenom, mäns köp av sexuella tjänster främst från kvinnor som problematiseras - ur ett jämställdhetsperspektiv är den alltså ytterst tveksam, eftersom män tycks ha en rätt att använda sina kroppar utan att behöva fördömas, men inte kvinnor. Vidare är det enligt FN-stadgan en mänsklig rättighet att själv välja sitt yrke, och att jämställa sexköpare med människohandlare och våldtäktsmän, det är rent vidrigt. Sexköp är inte våldtäkt, och våldtäkt är inte sexköp. En frivillig relation är inte en ofrivillig, och en ofrivillig är inte frivillig. Att vi numera har en Justitiekansler som inte vill skilja på så basala begrepp är oroväckande - speciellt som hon ändå inte verkar anse att alla sexarbetare går att betrakta som målsägande (s. 26), det vill säga, som den som blivit utsatt för ett brott.
Föreställningen att minskandet av den frivilliga sexhandeln går hand i hand med minskandet av den ofrivilliga är dessutom problematisk ur två perspektiv. För det första förutsätter man att de som efterfrågar det första är de samma som efterfrågar det andra. För det andra, om vi antar att det faktiskt är så, frånser man helt risken att allt fler nyttjar den ofrivilliga marknaden när den frivilliga minskar.
Följande mening, hämtad från sida 22, är kanske den mest problematiska: "Det är tydligt, och framstår som logiskt, att de personer som tagit sig ur prostitutionen är positiva till kriminaliseringen medan de som alltjämt utnyttjas i prostitutionen är kritiska mot förbudet." Uppenbarligen ignorerar man fullständigt de vittnesmål som framkommit bland annat i Petra Östergrens Porr, horor och feminister, som pekar på att sexarbetare pressas att ta avstånd från sina tidigare liv, göra falska erkännanden och säga att de egentligen aldrig ville. Ändå är inställningen inte förvånande: Den följer av de direktiv som regeringen utfärdat. Den följer av en oförståelse inför andras sexuella preferenser, och av föreställningen att sexarbetare inte kan vara något annat än offer.
Vad gäller sexhandelns omfattning i Sverige kan också konstateras att utredningen inte gjort någon egen utredning, utan bara sammanställt material man kommit över. Nästan varje avsnitt innehåller också reservationen av typen "det är oerhört svårt att få fram exakta siffror" och "det går inte att vara säker". På sidan 116 anges det att Ungdomsstyrelsens enkät gett vid handen att ungefär 20 000 ungdomar någon gång tagit emot ersättning för sex - på sida 118 menar man att inget talar emot att det 1993 fanns mellan 2 500 och 3 000 sexarbetare i Sverige, och slutligen, på sida 120 sägs slutligen att inget tyder på att sexhandeln har ökat sedan 1999. När man gör en jämförelse mellan Sverige, Norge och Danmark vad gäller sexhandel via Internet, skriver man på sida 151 att "Man bör vara uppmärksam på att alla undersökningar använt sig av bedömningar från enskilda informanter för att kunna avgöra antalet individer bakom varje annons och att tillväga- gångssätten har varierat. Figuren förmedlar därför en övergripande bild och kan inte utgöra underlag för detaljerade jämförelser." Samtidigt påstår utredningen att jämförelsen "inte ger något stöd för påståendet att det svenska förbudet har lett till att prostitutionen ”flyttat till Internet” i större utsträckning än den annars skulle ha gjort." På sida 154 säger man först klart och tydligt att några närmare undersökningar rörande sexhandelns omfattning inte har gjorts sedan 90-taler - samtidigt som man påstår att inget tyder på att den skulle ha ökat på samma sätt som i Norge och Danmark. Man anger också att 25 000 sexarbetare i Nederländerna är tio gånger fler än vad det finns i Sverige på sidan 164.
Hur utredningen behandlar uppgifterna om ökat våld mot sexarbetare är också intressant. Smaka på detta stycke från sida 123:
"I sin rapport år 2003 rapporterade emellertid Socialstyrelsen uppgifter om ett ökat antal anmälningar om övergrepp mot prostituterade personer i Malmö i början av 2000-talet. Socialstyrelsen uppgav dock sammanfattningsvis att man inte med säkerhet kunde uttala sig om huruvida våldet inom prostitutionen hade ökat sedan förbudet infördes. Det uppgavs att en del personer som lämnat information talade om en mer riskabel situation, men att det var få som uppfattade att det faktiska våldet hade ökat."
Alltså. Det finns ett ökat antal anmälningar i Malmö. Det viftas bort med att det inte är säkert att det betyder att våldet har ökat, och att få informationslämnare uppfattade att det faktiska våldet ökat. Men också få innebär att några faktiskt uppfattat ett ökat våldsanvändande - varför utredningen inte vill problematisera kring detta torde vara självklart. Bara några rader ner finner vi detta:
"När det gällde gatuprostitutionen uppgavs i 2003 års rapport att det förekom uppgifter om att den blivit mer riskfylld och besvärlig. Anledningen till detta skulle vara att ett minskat antal sexköpare gjort att konkurrensen hårdnat och att kunderna då ställde större krav på att de prostituerade skulle ställa upp på olika former av sex än tidigare. Någon riktig förklaring till dessa uppgifter gavs dock inte och en alternativ förklaring till varför tillvaron i gatu- prostitutionen skulle ha försämrats angavs vara att tillgången och användningen av heroin hade ökat."
Antingen saknar Skarhed förmågan att förstå att hon precis återgett förklaringen, eller så framställer hon det med flit som opålitliga uppgifter, och menar att knark är förklaringen till att sexarbetare som bor på gatan har fått det sämre.
Skarhed beskriver det också som positivt att aktiva sexarbetare upplever lagen som något negativt för dem. Hon talar sig varm för logiken i att de som "tagit sig ur prostitutionen" hyllar sexköpslagen medan de som "utnyttjas i prostitutionen" inte gillar den. Logiken i att de som trivs med sin situation inte lämnar den verkar dock inte ha slagit henne. Det märks så tydligt när hon skriver att aktiva sexarbetare menar "att man kan skilja på frivillig och tvingad prostitution". Samtidigt menar Skarhed på sida 228 att de farhågor som fanns om att sexsäljarnas situation skulle bli mer utsatt inte har besannats.
Jag är lite matt av att bara ha ögnat igenom delar av utredningen. Så många reservationer om osäkerhet som följs av tvärsäkra påståenden, sådana brister i undersökningen, sådant förminskande av oliktänkande! Det kommer med största sannolikhet att finnas anledningar att återkomma till utredningen framöver.
DN och SvD återger utredarens åsikter. Sanna Rayman har dock bra synpunkter.
torsdag, maj 20, 2010
Kvinnan som sitt kön
Ibland blir man så där heligt förbannad. Mig händer det oftast när något idiotiskt sägs om kvinnlig sexualitet. Idag öppnade jag Google Reader och hittade ett inlägg hos Sakine Madon med en bild från Stoppa Langningen. Texten lyder så här:
"Din dotter är fortfarande oskuld. Men när hon druckit av vinflaskan du gav killarna törs hon nog gå hela vägen."
Det är vidrigt skrivet. Det säger rätt ut att en kvinnas oskuld är något som av någon outgrundlig anledning är viktig att skydda. Som om det vore något fel med kvinnan annars, som om sex skulle förstöra henne.
Men det stora problemet är inte den här affischen. Det stora problemet är att majoriteten bara upptäcker det vidriga budskapet när det är så tydligt uttryckt.
När någon - som ofta kallar sig för feminist - upprörs över det "kvinnoförnedrande" i reklam o. dyl. som innehåller bilder på mer eller mindre avklädda kvinnor som tycks vilja ha sex with no strings attached, däremot, då är det svårare att se att det som uttrycks är precis samma sak. Budskapet att jag förväntas uppröras av att kvinnor framställs som villiga är ett budskap om att kvinnor som har sex är orena. Det är ett budskap om att hela kvinnans väsen sitter i hennes kön, och att det blir befläckat av sex. Detsamma syns ofta under ytan på sexköpsdebatten, där det blir tydligt att kvinnor och sex är en kombination som upprör, där en kvinna som har sex mot betalning måste vara traumatiserad eller tvingad.
Jag säger inte att alla kvinnor alltid vill ha sex. Jag säger bara att det är fel och vidrigt att betrakta kvinnan som något som kan förstöras av sex, hur frivilligt det än är. Jag skulle vilja sluta förväntas bli upprörd när jag ser en annan naken kvinna på en reklampelare. Jag skulle vilja sluta bli betraktad som ett kön.
Och jag skulle vilja att radikalfeministerna funderar en vända till nästa gång de upptäcker att de är överens med KD.
"Din dotter är fortfarande oskuld. Men när hon druckit av vinflaskan du gav killarna törs hon nog gå hela vägen."
Det är vidrigt skrivet. Det säger rätt ut att en kvinnas oskuld är något som av någon outgrundlig anledning är viktig att skydda. Som om det vore något fel med kvinnan annars, som om sex skulle förstöra henne.
Men det stora problemet är inte den här affischen. Det stora problemet är att majoriteten bara upptäcker det vidriga budskapet när det är så tydligt uttryckt.
När någon - som ofta kallar sig för feminist - upprörs över det "kvinnoförnedrande" i reklam o. dyl. som innehåller bilder på mer eller mindre avklädda kvinnor som tycks vilja ha sex with no strings attached, däremot, då är det svårare att se att det som uttrycks är precis samma sak. Budskapet att jag förväntas uppröras av att kvinnor framställs som villiga är ett budskap om att kvinnor som har sex är orena. Det är ett budskap om att hela kvinnans väsen sitter i hennes kön, och att det blir befläckat av sex. Detsamma syns ofta under ytan på sexköpsdebatten, där det blir tydligt att kvinnor och sex är en kombination som upprör, där en kvinna som har sex mot betalning måste vara traumatiserad eller tvingad.
Jag säger inte att alla kvinnor alltid vill ha sex. Jag säger bara att det är fel och vidrigt att betrakta kvinnan som något som kan förstöras av sex, hur frivilligt det än är. Jag skulle vilja sluta förväntas bli upprörd när jag ser en annan naken kvinna på en reklampelare. Jag skulle vilja sluta bli betraktad som ett kön.
Och jag skulle vilja att radikalfeministerna funderar en vända till nästa gång de upptäcker att de är överens med KD.
onsdag, april 21, 2010
Sexköpslagen måste skrotas!
I morse medverkade jag och LUFs ordförande Adam Cwejman i programmet Efter Tio i TV4. Ämnet var, inte helt otippat när jag är i farten, sexköpslagen. Anledningen till att det kom upp är att Greta Garbo släppt boken Att sälja sex. (Finns att köpa här och här.)
Hon berättar, både i boken och i det ovan länkade klippet, om sin vardag som sexsäljare och sin syn på sexköpslagen. Det är svårt att förstå hur enormt det är att hon sitter i studion. Det vimlar inte direkt av sexsäljare som sätter sig i TV och berättar om sig själva, med alla de risker som det innebär att bli igenkänd. All stigmatisering, risk att bli vräkt, reaktioner från familj, vänner, bekanta och de som bara råkat zappa förbi.
Varifrån Nyamko Sabuni fått sin statistik om människohandel ifrån vet jag inte. Klart står att den något mindre omfattning den fått i Sverige beror på att vi är ett (till befolkningen) litet land som ligger rätt vid sidan av. Det hade ju också varit intressant om jämställdhetsministern noterade att förekomsten av hallickar har sedan lagens införande ökat enligt socialstyrelsens rapport Kännedom om prostitution 2007, vilket alltså också tyder på en ökad ström av traffickingoffer.
Synnerligen pinsamt blev det när hon inte ville göra skillnad på de som frivilligt säljer sex och de som tvingas därtill. Att vara för sexköpslagen för att förhindra trafficking, det är faktiskt som att vilja förbjuda all sex för att förhindra våldtäkter. Ohederligt och ineffektivt. Dessutom är det en vidrig devalvering av begreppet våldtäkt - jag skulle vilja se den som kan se ett traffickingoffer i ansiktet och säga att du, det du råkat ut för är inte värre än om du frivilligt sålt sex.
Sen är jag ingen sexköpare själv, men jag skulle faktiskt bli mycket förvånad om alla som köpt sex av någon som frivilligt sålt det lika gärna skulle kunna våldta ett traffickingoffer. Hade jag varit sexköpare hade jag känt mig enormt förolämpad.
Vi måste våga se sexköpslagen för vad den är. En moralistisk lag som försämrar sexsäljarnas situation och försvårar upptäckten av trafficking.
Hon berättar, både i boken och i det ovan länkade klippet, om sin vardag som sexsäljare och sin syn på sexköpslagen. Det är svårt att förstå hur enormt det är att hon sitter i studion. Det vimlar inte direkt av sexsäljare som sätter sig i TV och berättar om sig själva, med alla de risker som det innebär att bli igenkänd. All stigmatisering, risk att bli vräkt, reaktioner från familj, vänner, bekanta och de som bara råkat zappa förbi.
Varifrån Nyamko Sabuni fått sin statistik om människohandel ifrån vet jag inte. Klart står att den något mindre omfattning den fått i Sverige beror på att vi är ett (till befolkningen) litet land som ligger rätt vid sidan av. Det hade ju också varit intressant om jämställdhetsministern noterade att förekomsten av hallickar har sedan lagens införande ökat enligt socialstyrelsens rapport Kännedom om prostitution 2007, vilket alltså också tyder på en ökad ström av traffickingoffer.
Synnerligen pinsamt blev det när hon inte ville göra skillnad på de som frivilligt säljer sex och de som tvingas därtill. Att vara för sexköpslagen för att förhindra trafficking, det är faktiskt som att vilja förbjuda all sex för att förhindra våldtäkter. Ohederligt och ineffektivt. Dessutom är det en vidrig devalvering av begreppet våldtäkt - jag skulle vilja se den som kan se ett traffickingoffer i ansiktet och säga att du, det du råkat ut för är inte värre än om du frivilligt sålt sex.
Sen är jag ingen sexköpare själv, men jag skulle faktiskt bli mycket förvånad om alla som köpt sex av någon som frivilligt sålt det lika gärna skulle kunna våldta ett traffickingoffer. Hade jag varit sexköpare hade jag känt mig enormt förolämpad.
Vi måste våga se sexköpslagen för vad den är. En moralistisk lag som försämrar sexsäljarnas situation och försvårar upptäckten av trafficking.
måndag, mars 22, 2010
Mer om kuverten
CUF lämnade som bekant ett lila kuvert till Beatrice Ask igår. Det tog lite skruv - läs gärna Magnus om det på SVT Debatt.
Beatrice har nu också uttalat sig om förslaget hos TV4, där hon påstår sig vara den enda som bryr sig om tjejerna som kanske får sina liv förstörda eftersom de bli övertygade om att sälja sex.
Det är ett lika häpnadsväckande idiotiskt uttalande. Jag vet inte om justitieministern helt enkelt inte följer med i nyhetsflödet, men det finns ju ganska överväldigande mycket som tyder på att sexsäljares situation blivit värre sedan lagen infördes. Exempelvis blir bara de riktigt obehagliga köparna kvar på gatan medan alla andra använder sig av Internet, vilket gör att de gatuprostituerade - som ofta är de som är mest utsatta - inte längre kan välja bort dem. Det blir överlag svårare för sexsäljare att avgöra om en potentiell kund är farlig eller bara nervös och orolig över att bli upptäckt. Barnmorskorna i Malmö har noterat att de skador som sexsäljare kommer in med har blivit grövre sedan sexköpslagen infördes. För att inte tala om skamkulturen som slår hårt genom stigmatisering. På Nya Zeeland avkriminaliserade man sexköp 2003 - och sedan dess har sexsäljares psykiska och fysiska hälsa förbättrats markant. Öppna öronen, Ask, vi pratar hela tiden om hur situationen för sexsäljare ska bli bättre. Vi har dessutom lösningar som inte inbegriper ytterligare stigmatisering och grova brott mot grundläggande rättsprinciper.
(För övrigt debatterade jag frågan med en miljöpartistisk riksdagsledamot idag - eller ja, jag försökte - på maktkamp24. Eftersom hon konstant vägrade komma med argument eller inlägg så vann jag på walkover, kan man väl säga.)
Fler bloggar: Magnus Andersson, Jonas Pettersson, Johanna Sjödin, Albin Ring Broman, Scaber Nestor, Johan Hedin, Per Ankersjö, Liberati.
Beatrice har nu också uttalat sig om förslaget hos TV4, där hon påstår sig vara den enda som bryr sig om tjejerna som kanske får sina liv förstörda eftersom de bli övertygade om att sälja sex.
Det är ett lika häpnadsväckande idiotiskt uttalande. Jag vet inte om justitieministern helt enkelt inte följer med i nyhetsflödet, men det finns ju ganska överväldigande mycket som tyder på att sexsäljares situation blivit värre sedan lagen infördes. Exempelvis blir bara de riktigt obehagliga köparna kvar på gatan medan alla andra använder sig av Internet, vilket gör att de gatuprostituerade - som ofta är de som är mest utsatta - inte längre kan välja bort dem. Det blir överlag svårare för sexsäljare att avgöra om en potentiell kund är farlig eller bara nervös och orolig över att bli upptäckt. Barnmorskorna i Malmö har noterat att de skador som sexsäljare kommer in med har blivit grövre sedan sexköpslagen infördes. För att inte tala om skamkulturen som slår hårt genom stigmatisering. På Nya Zeeland avkriminaliserade man sexköp 2003 - och sedan dess har sexsäljares psykiska och fysiska hälsa förbättrats markant. Öppna öronen, Ask, vi pratar hela tiden om hur situationen för sexsäljare ska bli bättre. Vi har dessutom lösningar som inte inbegriper ytterligare stigmatisering och grova brott mot grundläggande rättsprinciper.
(För övrigt debatterade jag frågan med en miljöpartistisk riksdagsledamot idag - eller ja, jag försökte - på maktkamp24. Eftersom hon konstant vägrade komma med argument eller inlägg så vann jag på walkover, kan man väl säga.)
Fler bloggar: Magnus Andersson, Jonas Pettersson, Johanna Sjödin, Albin Ring Broman, Scaber Nestor, Johan Hedin, Per Ankersjö, Liberati.
fredag, mars 19, 2010
lördag, januari 23, 2010
Ska vi debattera eller raljera, Carina Hägg?
Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Carina Hägg har tydligen varit i Östersund och debatterat människohandel. Därmed passar hon smickrande nog på med att uppmärksamma inte bara CUF:s arbete för att slopa sexköpslagen, utan också mig personligen.
Tråkigt nog innehåller Häggs inlägg inte några argument i sig, utan hon nöjer sig med att fälla en kommentar om att "min" Facebookgrupp för slopandet av sexköpslagen håller sig med en "olustig" ton.
Det förvånade mig en smula. Har jag en Facebookgrupp om slopandet av sexköpslagen? En snabb reaserch sade ja. Det finns nämligen en liten grupp på 21 personer som jag gick med i för rätt länge sedan och som jag nu står kvar som ensam admin på. Alltså, jag startade den inte, utan tycker att den större gruppen är mer relevant att vara med i egentligen. Den lilla gruppen har inte heller haft någon aktivitet sedan den 15 december, och dessförinnan 14 juli. Jag antar också att det är detta inlägg Hägg syftar på - det lyder "yes!!!! fitta ska va gratis hahaha" och kan alltså inte heller rent tekniskt sägas argumentera för ett slopande.
Hägg har nu inget kommentatorsfält, så jag får fåfängt hoppas att hon läser min blogg - men gör du det, Carina, kan vi inte ta debatten nu istället? Jag är inte intresserad av att bemöta konstiga påhopp om tonen i Facebookgrupper. Jag är intresserad av att höra dina argument.
Tråkigt nog innehåller Häggs inlägg inte några argument i sig, utan hon nöjer sig med att fälla en kommentar om att "min" Facebookgrupp för slopandet av sexköpslagen håller sig med en "olustig" ton.
Det förvånade mig en smula. Har jag en Facebookgrupp om slopandet av sexköpslagen? En snabb reaserch sade ja. Det finns nämligen en liten grupp på 21 personer som jag gick med i för rätt länge sedan och som jag nu står kvar som ensam admin på. Alltså, jag startade den inte, utan tycker att den större gruppen är mer relevant att vara med i egentligen. Den lilla gruppen har inte heller haft någon aktivitet sedan den 15 december, och dessförinnan 14 juli. Jag antar också att det är detta inlägg Hägg syftar på - det lyder "yes!!!! fitta ska va gratis hahaha" och kan alltså inte heller rent tekniskt sägas argumentera för ett slopande.
Hägg har nu inget kommentatorsfält, så jag får fåfängt hoppas att hon läser min blogg - men gör du det, Carina, kan vi inte ta debatten nu istället? Jag är inte intresserad av att bemöta konstiga påhopp om tonen i Facebookgrupper. Jag är intresserad av att höra dina argument.
tisdag, oktober 13, 2009
Ung Vänster ignorerar kvinnorna
Klatschig rubrik, va? Vad i hela friden kan jag mena med det där? Ung Vänster brukar ju alltid prata om feminism och jämställdhet, skulle de ignorera kvinnor, verkligen?
Ja, att döma av Ida Gabrielssons senaste blogginlägg så gör de det. Det handlar om sexköpslagen. Vad Gabrielsson tycker i frågan är väl rätt självklart, men det intressanta är vilka hon definierar som sina motståndare.
Nej, det är inte Isabella Lund, en av de sexsäljare som faktiskt vågar ta ton i debatten. Det är inte Pye Jakobsson. Det är inte Louise Persson, Petra Östergren eller Susanne Dodillet. Det är inte jag heller, trots att jag nog vågar påstå att jag varit rätt synlig i debatten, inte bara i våras utan också nu i höst.
De som Gabrielsson väljer är idel män. Varför då, kan man fråga sig. Två tänkbara förklaringar finns.
1) Gabrielsson anser helt enkelt att kvinnors argument inte är värda att bemöta. Det vore väldigt, väldigt allvarligt.
2) Gabrielsson inser att det är så mycket svårare att argumentera mot kvinnor i den här frågan, och framförallt mot kvinnor med erfarenhet av sexbranchen. I den insikten chansar hon på att ingen ska analysera hennes val av motståndare som tillåter henne att använda guilt by association-argument som "Omsorg om andra är knappast högerherrarnas signum". Det är också rätt allvarligt, för det innebär dels att hon inte vågar ta debatten på riktigt och dels att hon underskattar det politiska motståndet rätt rejält.
Nåja, Gabrielsson, du ska i alla fall få dina argument synade. Låt oss börja från början:
"Det första argumentet för att upphäva lagen går ut på att sex är en affärsuppgörelse", påstår hon. Så är det verkligen inte. Ett av argumenten är att kvinnor måste få fullständig rätt till sina kroppar och handlingar - och om någon önskar sälja sexuella tjänster så måste den få göra det. Det innebär inte att sex alltid är en affärsuppgörelse.
Försäljning av sex innebär att man utplånar sexualiteten, menar Gabrielsson också. Hon ignorerar fullständigt de sexsäljare som menar att de faktiskt njuter av att ha sex oavsett om de får betalt eller inte.
Gabrielsson tror inte heller att sexköpslagen har bidragit till någon stigmatisering av sexsäljarna. För det är klart, att bara för att vi har en lag som implicit säger att horor, det är kvinnor som är offer och som inte själva förstår konsekvenserna av sitt handlande och som är oförmögna att fatta beslut om sina egna liv och kroppar så betyder ju inte det att man spär på någon stigmatisering. Åhnä.
För att svara på Gabrielssons fråga, ja, Nya Zeeland avkriminaliserade sexhandeln och resultatet är en säkrare arbetsmiljö, bättre hälsa och helt enkelt lite lyckligare horor som erkänns som myndiga personer.
Att dessutom ironisera över att "I Holland blomstrar tulpanerna och prostitutionen lika praktfullt. Alla mår bra och det finns inget red-light district" är extra obehagligt, när sexköpslagen faktiskt slår hårdast mot de sexarbetare som har en trasig bakgrund. De står nämligen kvar på gatan och har sett sin situation förändras när de bra kunderna försvunnit till Internet och de obehagliga typerna blivit kvar - med följden att de inte kan välja bort dem.
Ida Gabrielsson, du är skyldig en förklaring. Varför ignorerar du kvinnornas argument i den här frågan, och varför för du en politik som slår mot sexsäljare?
Ja, att döma av Ida Gabrielssons senaste blogginlägg så gör de det. Det handlar om sexköpslagen. Vad Gabrielsson tycker i frågan är väl rätt självklart, men det intressanta är vilka hon definierar som sina motståndare.
Nej, det är inte Isabella Lund, en av de sexsäljare som faktiskt vågar ta ton i debatten. Det är inte Pye Jakobsson. Det är inte Louise Persson, Petra Östergren eller Susanne Dodillet. Det är inte jag heller, trots att jag nog vågar påstå att jag varit rätt synlig i debatten, inte bara i våras utan också nu i höst.
De som Gabrielsson väljer är idel män. Varför då, kan man fråga sig. Två tänkbara förklaringar finns.
1) Gabrielsson anser helt enkelt att kvinnors argument inte är värda att bemöta. Det vore väldigt, väldigt allvarligt.
2) Gabrielsson inser att det är så mycket svårare att argumentera mot kvinnor i den här frågan, och framförallt mot kvinnor med erfarenhet av sexbranchen. I den insikten chansar hon på att ingen ska analysera hennes val av motståndare som tillåter henne att använda guilt by association-argument som "Omsorg om andra är knappast högerherrarnas signum". Det är också rätt allvarligt, för det innebär dels att hon inte vågar ta debatten på riktigt och dels att hon underskattar det politiska motståndet rätt rejält.
Nåja, Gabrielsson, du ska i alla fall få dina argument synade. Låt oss börja från början:
"Det första argumentet för att upphäva lagen går ut på att sex är en affärsuppgörelse", påstår hon. Så är det verkligen inte. Ett av argumenten är att kvinnor måste få fullständig rätt till sina kroppar och handlingar - och om någon önskar sälja sexuella tjänster så måste den få göra det. Det innebär inte att sex alltid är en affärsuppgörelse.
Försäljning av sex innebär att man utplånar sexualiteten, menar Gabrielsson också. Hon ignorerar fullständigt de sexsäljare som menar att de faktiskt njuter av att ha sex oavsett om de får betalt eller inte.
Gabrielsson tror inte heller att sexköpslagen har bidragit till någon stigmatisering av sexsäljarna. För det är klart, att bara för att vi har en lag som implicit säger att horor, det är kvinnor som är offer och som inte själva förstår konsekvenserna av sitt handlande och som är oförmögna att fatta beslut om sina egna liv och kroppar så betyder ju inte det att man spär på någon stigmatisering. Åhnä.
För att svara på Gabrielssons fråga, ja, Nya Zeeland avkriminaliserade sexhandeln och resultatet är en säkrare arbetsmiljö, bättre hälsa och helt enkelt lite lyckligare horor som erkänns som myndiga personer.
Att dessutom ironisera över att "I Holland blomstrar tulpanerna och prostitutionen lika praktfullt. Alla mår bra och det finns inget red-light district" är extra obehagligt, när sexköpslagen faktiskt slår hårdast mot de sexarbetare som har en trasig bakgrund. De står nämligen kvar på gatan och har sett sin situation förändras när de bra kunderna försvunnit till Internet och de obehagliga typerna blivit kvar - med följden att de inte kan välja bort dem.
Ida Gabrielsson, du är skyldig en förklaring. Varför ignorerar du kvinnornas argument i den här frågan, och varför för du en politik som slår mot sexsäljare?
fredag, oktober 09, 2009
Sex sex sex
Ni får förlåta rubriken, men det är mitt sexhundrasextiosjätte inlägg - och det handlar om sexköpslagen. Jag kunde inte låta bli.
Nåja, jag debatterade i alla fall sexköpslagen igår kväll mot Gudrun Schyman, i Österängskyrkan i Jönköping. Bara påven fattades. Det blev i alla fall en mycket intressant - och kanske framförallt för mig lärorok - debatt.
Det är väl alltid så här i efterhand som man kommer på vad man borde sagt. När Schyman påstod att jag, eftersom jag ville avkriminalisera sexköp, borde verka för en blomstrande sextjänstesektor och i rimlighetens namn också borde vilja införa en sexsäljargymnasielinje, så borde jag ha svarat nej; jag är liberal. Bara för att jag inte vill förbjuda något behöver jag inte vilja uppmuntra beteendet. Det var också en hel del argument som jag aldrig hann ta upp, men vafan.
Debatten kanske framförallt kan sammanfattas som lärorik för min del, men jag tror att jag lyckades få fram ett par poänger. När jag exempelvis frågade Schyman varför hon vill ha kvar sexköpslagen trots att den förvärrar sexsäljarnas situation svarade hon att det viktiga var att skicka en signal om vilket samhälle vi ville ha. När jag frågade om den signalen var viktigare än sexsäljarnas väl och ve så svarade hon att om det nu fanns en eller tio som ville sälja sex så fick de helt enkelt låta bli, för för henne var det viktiga att värna de trasiga själar som fanns i sexbranchen. I mina ögon säger det en hel del.
Sexköpslagsfrågan verkar inte vilja lägga sig, tack och lov. Fredrick Federley motionerar om ett upprivande, vilket gillas av bl.a. Witchbitch, ProjO/Gothbarbie, Ingrid Lundqvist, fellow CUF:are och en viss man vi trodde försvunnit från bloggosfären.
(Sen vill jag också tillägga att det var riktigt, riktigt roligt att bli inbjuden just till Österängskyrkan - de verkar ha tagit på sig att vara ett forum för samhälle och debatt som jag tyvärr tror att många partier har glömt bort. Ett stort, stort tack för ett fantastiskt arrangemang! Förhoppningsvis kommer det att dyka upp en video med debatten senare - Ung Pirat i Jönköping var nämligen där med en webbkamera! All credd till dem!)
Nåja, jag debatterade i alla fall sexköpslagen igår kväll mot Gudrun Schyman, i Österängskyrkan i Jönköping. Bara påven fattades. Det blev i alla fall en mycket intressant - och kanske framförallt för mig lärorok - debatt.
Det är väl alltid så här i efterhand som man kommer på vad man borde sagt. När Schyman påstod att jag, eftersom jag ville avkriminalisera sexköp, borde verka för en blomstrande sextjänstesektor och i rimlighetens namn också borde vilja införa en sexsäljargymnasielinje, så borde jag ha svarat nej; jag är liberal. Bara för att jag inte vill förbjuda något behöver jag inte vilja uppmuntra beteendet. Det var också en hel del argument som jag aldrig hann ta upp, men vafan.
Debatten kanske framförallt kan sammanfattas som lärorik för min del, men jag tror att jag lyckades få fram ett par poänger. När jag exempelvis frågade Schyman varför hon vill ha kvar sexköpslagen trots att den förvärrar sexsäljarnas situation svarade hon att det viktiga var att skicka en signal om vilket samhälle vi ville ha. När jag frågade om den signalen var viktigare än sexsäljarnas väl och ve så svarade hon att om det nu fanns en eller tio som ville sälja sex så fick de helt enkelt låta bli, för för henne var det viktiga att värna de trasiga själar som fanns i sexbranchen. I mina ögon säger det en hel del.
Sexköpslagsfrågan verkar inte vilja lägga sig, tack och lov. Fredrick Federley motionerar om ett upprivande, vilket gillas av bl.a. Witchbitch, ProjO/Gothbarbie, Ingrid Lundqvist, fellow CUF:are och en viss man vi trodde försvunnit från bloggosfären.
(Sen vill jag också tillägga att det var riktigt, riktigt roligt att bli inbjuden just till Österängskyrkan - de verkar ha tagit på sig att vara ett forum för samhälle och debatt som jag tyvärr tror att många partier har glömt bort. Ett stort, stort tack för ett fantastiskt arrangemang! Förhoppningsvis kommer det att dyka upp en video med debatten senare - Ung Pirat i Jönköping var nämligen där med en webbkamera! All credd till dem!)
fredag, september 25, 2009
Knappnytt sågar sexköpslagen
En annan Hanna får idag statuera exempel på en verklig liberal i sexköpslagsdebatten när Knappnytt nu tar tag i frågan.
onsdag, augusti 05, 2009
Kära Expressens ledarsida!
Idag skriver ni att straffen för sexköp måste skärpas. Det låter ju naturligtvis som en fin sak att bröla om - för vem vill att någon ska få köpa en annan människas kropp? Inte jag i alla fall.
Men kära ledarsida, ni måste förstå att det inte har någonting med sexköpslagen att göra. Den reglerar bara frivilliga relationer. De problem som ni tar upp - trafficking, människohandel, sexslaveri - är fördjävliga problem. Slaveri och tvång är i alla dess former avskyvärt. Därför har vi också lagar som förbjuder just detta. Sexköpslagen handlar dock, som sagt, inte om det.
Eftersom ni verkar vara nybörjare på området tänkte jag att vi ska ta en kort titt på vad paragraf 11 i Brotsbalkens sjätte kapitel innebär liksom i jämförelse med något annat än just sexköp. Alltså, vi kan ta restaurangbranschen. Den absoluta majoriteten av alla traffickingoffer hamnar nämligen där eller i byggbranschen. Nåja, det faktum att vissa människor tvingas arbeta där innebär ju inte att vi har ett förbud mot att köpa lunch på McDonalds, eller, om man har bättre smak, MAX. Nej, vi har lagar som förbjuder - just det, tvånget. Vi har heller inte lagar som förbjuder folk att köpa hus - vi har lagar som förbjuder slaveri och människohandel. Just vad det gäller sex har man däremot frångått den logiska ordningen. Ni kanske kan ta och fundera lite på varför.
Är det för att det är så svårt att veta om en sexsäljare är tvingad eller inte? Det blir nog svårt att hävda. Rimligtvis borde det vara lika krångligt att gissa sig till om byggarbetaren spikar bräder av egen fri vilja eller ej. Ni, som ändå kallar er liberaler, borde ju dessutom veta att om man vill minska traffickingen så ska man ge u-länder en chans till ekonomisk och demokratisk utveckling, så att den bas människohandlarna använder sig av försvinner. Majoriteten av traffickingoffren söker nämligen själva upp smugglarna i hopp om ett bättre liv.
Dessutom kan man ju tycka att det antagligen kommer att dyka upp fler anmälningar om fall där kunden misstänker att säljaren är tvingad om nu kunden inte riskerar att straffas bara för att han eller hon lämnar informationen. Man kan nog åtminstone utesluta att effekten av en avkriminalisering skulle vara negativ på det området.
Är det kanske för att de som köper sex per definition är onda, oavsett om de köper av en frivillig sexarbetare eller någon som tvingas till prostitution? Den argumentationen känns inte heller helt övertygande. Tycker man att det är lite extra krydda att betala för något som de allra flesta ändå verkar kunna skaffa gratis så är det väl en smal sak. Det kan också finnas andra bakomliggande orsaker - ett handikapp kan exempelvis göra det svårt att få utlopp för sin sexualitet utan hjälp. Varför ska någon utomstående få lägga sig i varför andra människor har sex? Det känns väldigt obehagligt om ni frågar mig, och för väl mest tankarna till den tid då män fick våldta sina fruar - de var ju ändå gifta, och av den anledningen fick man ju ha sex. Oavsett hur man lägger sig i människors fria vilja så är det obehagligt.
Den fria viljan, ja. Ni kommer säkert att försöka säga något om att ingen säljer sex av fri vilja och att den lyckliga horan är en myt.
Säger ni det till de sexsäljare som vittnar om att de tycker att det mest är lättförtjänta pengar, som säger att de mest gör sina kunder en tjänst, som hävdar att de njuter av ett bra samlag oavsett om partnern lämnar lite sedlar efteråt? Kanske försöker ni påstå att de inte förstår bättre, att de försöker rättfärdiga sina egna val och kommer att ångra sig sedan. Det vore i sådant fall riktigt jävla paternalistiskt och patriarkalt. Den typen av antifeministiska resonemang hoppas jag att ni inte håller er med.
Är det då så att sexköpslagen kanske trots allt gör någon nytta? Har den förändrat sexarbetarnas situation över huvud taget? Ja, men det är inte till det bättre. Även om man inte kunnat hitta något som tyder på att prostitutionens omfattning har minskat sedan införandet, så vittnar sexsäljarna om att kundkretsen har förändrats. Jodå, några av de mer "vanliga" männen på marknaden har lagen skrämt bort. Kvar, som de enda att välja på, blir obehagliga typer som har konstiga idéer om maktpositioner och våld. Detta drabbar naturligtvis de gatuprostituerade, som ni ju verkar vurma för, allra hårdast. Faktum är att Nya Zeeland, som har avkriminaliserat sexköp, har märkt att sexsäljarnas situation faktiskt förbättrats.
Som en sista brasklapp kan man ju undra hur det kan vara "modernt" att skärpa straffen när det kommer till kriminalisering av frivilliga relationer. Om ni nu inte tycker att "modernt" är konservativt, vill säga. Skärpta straff har nämligen så gott som ingen jävla inverkan alls på om man begår ett brott eller inte.
Peace out och allt det där!
Men kära ledarsida, ni måste förstå att det inte har någonting med sexköpslagen att göra. Den reglerar bara frivilliga relationer. De problem som ni tar upp - trafficking, människohandel, sexslaveri - är fördjävliga problem. Slaveri och tvång är i alla dess former avskyvärt. Därför har vi också lagar som förbjuder just detta. Sexköpslagen handlar dock, som sagt, inte om det.
Eftersom ni verkar vara nybörjare på området tänkte jag att vi ska ta en kort titt på vad paragraf 11 i Brotsbalkens sjätte kapitel innebär liksom i jämförelse med något annat än just sexköp. Alltså, vi kan ta restaurangbranschen. Den absoluta majoriteten av alla traffickingoffer hamnar nämligen där eller i byggbranschen. Nåja, det faktum att vissa människor tvingas arbeta där innebär ju inte att vi har ett förbud mot att köpa lunch på McDonalds, eller, om man har bättre smak, MAX. Nej, vi har lagar som förbjuder - just det, tvånget. Vi har heller inte lagar som förbjuder folk att köpa hus - vi har lagar som förbjuder slaveri och människohandel. Just vad det gäller sex har man däremot frångått den logiska ordningen. Ni kanske kan ta och fundera lite på varför.
Är det för att det är så svårt att veta om en sexsäljare är tvingad eller inte? Det blir nog svårt att hävda. Rimligtvis borde det vara lika krångligt att gissa sig till om byggarbetaren spikar bräder av egen fri vilja eller ej. Ni, som ändå kallar er liberaler, borde ju dessutom veta att om man vill minska traffickingen så ska man ge u-länder en chans till ekonomisk och demokratisk utveckling, så att den bas människohandlarna använder sig av försvinner. Majoriteten av traffickingoffren söker nämligen själva upp smugglarna i hopp om ett bättre liv.
Dessutom kan man ju tycka att det antagligen kommer att dyka upp fler anmälningar om fall där kunden misstänker att säljaren är tvingad om nu kunden inte riskerar att straffas bara för att han eller hon lämnar informationen. Man kan nog åtminstone utesluta att effekten av en avkriminalisering skulle vara negativ på det området.
Är det kanske för att de som köper sex per definition är onda, oavsett om de köper av en frivillig sexarbetare eller någon som tvingas till prostitution? Den argumentationen känns inte heller helt övertygande. Tycker man att det är lite extra krydda att betala för något som de allra flesta ändå verkar kunna skaffa gratis så är det väl en smal sak. Det kan också finnas andra bakomliggande orsaker - ett handikapp kan exempelvis göra det svårt att få utlopp för sin sexualitet utan hjälp. Varför ska någon utomstående få lägga sig i varför andra människor har sex? Det känns väldigt obehagligt om ni frågar mig, och för väl mest tankarna till den tid då män fick våldta sina fruar - de var ju ändå gifta, och av den anledningen fick man ju ha sex. Oavsett hur man lägger sig i människors fria vilja så är det obehagligt.
Den fria viljan, ja. Ni kommer säkert att försöka säga något om att ingen säljer sex av fri vilja och att den lyckliga horan är en myt.
Säger ni det till de sexsäljare som vittnar om att de tycker att det mest är lättförtjänta pengar, som säger att de mest gör sina kunder en tjänst, som hävdar att de njuter av ett bra samlag oavsett om partnern lämnar lite sedlar efteråt? Kanske försöker ni påstå att de inte förstår bättre, att de försöker rättfärdiga sina egna val och kommer att ångra sig sedan. Det vore i sådant fall riktigt jävla paternalistiskt och patriarkalt. Den typen av antifeministiska resonemang hoppas jag att ni inte håller er med.
Är det då så att sexköpslagen kanske trots allt gör någon nytta? Har den förändrat sexarbetarnas situation över huvud taget? Ja, men det är inte till det bättre. Även om man inte kunnat hitta något som tyder på att prostitutionens omfattning har minskat sedan införandet, så vittnar sexsäljarna om att kundkretsen har förändrats. Jodå, några av de mer "vanliga" männen på marknaden har lagen skrämt bort. Kvar, som de enda att välja på, blir obehagliga typer som har konstiga idéer om maktpositioner och våld. Detta drabbar naturligtvis de gatuprostituerade, som ni ju verkar vurma för, allra hårdast. Faktum är att Nya Zeeland, som har avkriminaliserat sexköp, har märkt att sexsäljarnas situation faktiskt förbättrats.
Som en sista brasklapp kan man ju undra hur det kan vara "modernt" att skärpa straffen när det kommer till kriminalisering av frivilliga relationer. Om ni nu inte tycker att "modernt" är konservativt, vill säga. Skärpta straff har nämligen så gott som ingen jävla inverkan alls på om man begår ett brott eller inte.
Peace out och allt det där!
måndag, juli 27, 2009
Gatuprostitutionen ökar och ingen är förvånad
Ja, visst såg jag också, det låg ju på DN:s förstasida och allt. Gatuprostitutionen ökar, men kom igen, vad är det för en nyhet? Vi vet att sexköpslagen inte minskat sexhandelns omfattning i samhället. Det är finanskris och man kan med ena lillfingret räkna ut att allt fler människor överväger alternativa metoder för att dra in pengar när det krisar.
Läs Jakob Heidbrink som skriver utmärkt om myten om straffrättens undergörande verkan.
Läs Jakob Heidbrink som skriver utmärkt om myten om straffrättens undergörande verkan.
söndag, juni 28, 2009
Skiten sprider sig
Danmark kan få en sexköpslag, rapporterar DN idag. Enligt sociologen Claus Lautrup är det välutbildade kvinnor utan egen erfarenhet av sexbranschen som driver på i den riktningen, eftersom det ses som en könsfråga.
Inte helt olikt hur den svenska debatten ser ut, med andra ord. När sexarbetarna själva uttalar sig, blir de ignorerade (eller har ni sett någon svara på Liw Enqvists artikel på Newsmill?), eller så tystnar de så småningom.
Det bara rapas upp samma upprepade lögner; sexköpslagen minskar efterfrågan, sexköpslagen minskar trafficking, det ska inte vara okej att köpa en annan människas kropp (därför att kvinnans hela väsen sitter i hennes kön, det fick vi lära oss i bibelskolan!), utan lagen är vi ojämställda, och är det inte så att lagen förbättrar något ska vi ha den i alla fall, för någon anständighet måste vi ju ha i samhället!
Man skiter fullständigt i att en sexköpslag tvingar sexsäljare under jord och gör det svårare att nå dem, man skiter i att den förändrar kundunderlaget och leder till att riskerna blir större, man skiter i att den stigmatiserar. Man sitter fast i någon föreställning om att män knullar en hora innan han går in på ett styrelsemöte och sedan inte kan respektera andra kvinnor i styrelsen. (Ja, det argumentet förde i alla fall Folkpartiets Erik Ullenhag fram i debatten på Liberala Gruppen den 11 juni.)
Personligen tycker jag väl att det är ett jävla i-landsproblem, om det alls skulle existera ett problem. Att någon skulle se ner på kvinnor generellt för att man köpt sex en gång känns inte så jäkla kausalt. Att sexköpare alls ser ner på sexsäljarna är heller inte givet - visst finns det sådana exempel, men det var ju också just dessa som sexsäljarna kunde välja bort innan sexköpslagen.
Men det skiter visst de så kallade feministerna i. Vem bryr sig om kvinnors utsatta situation när man kan driva en könspolitisk fråga?
Inte helt olikt hur den svenska debatten ser ut, med andra ord. När sexarbetarna själva uttalar sig, blir de ignorerade (eller har ni sett någon svara på Liw Enqvists artikel på Newsmill?), eller så tystnar de så småningom.
Det bara rapas upp samma upprepade lögner; sexköpslagen minskar efterfrågan, sexköpslagen minskar trafficking, det ska inte vara okej att köpa en annan människas kropp (därför att kvinnans hela väsen sitter i hennes kön, det fick vi lära oss i bibelskolan!), utan lagen är vi ojämställda, och är det inte så att lagen förbättrar något ska vi ha den i alla fall, för någon anständighet måste vi ju ha i samhället!
Man skiter fullständigt i att en sexköpslag tvingar sexsäljare under jord och gör det svårare att nå dem, man skiter i att den förändrar kundunderlaget och leder till att riskerna blir större, man skiter i att den stigmatiserar. Man sitter fast i någon föreställning om att män knullar en hora innan han går in på ett styrelsemöte och sedan inte kan respektera andra kvinnor i styrelsen. (Ja, det argumentet förde i alla fall Folkpartiets Erik Ullenhag fram i debatten på Liberala Gruppen den 11 juni.)
Personligen tycker jag väl att det är ett jävla i-landsproblem, om det alls skulle existera ett problem. Att någon skulle se ner på kvinnor generellt för att man köpt sex en gång känns inte så jäkla kausalt. Att sexköpare alls ser ner på sexsäljarna är heller inte givet - visst finns det sådana exempel, men det var ju också just dessa som sexsäljarna kunde välja bort innan sexköpslagen.
Men det skiter visst de så kallade feministerna i. Vem bryr sig om kvinnors utsatta situation när man kan driva en könspolitisk fråga?
måndag, maj 11, 2009
Mer sexköpslagsdebatt
Eftersom de som inte gillar CUF:s ställningstagande i sexköpslagsfrågan har problem med att samordna sig - och för den delen lyssna på vad jag redan sagt och skrivit - replikerar jag idag på politikerbloggen, Newsmill och SVT Opinion.
Jag var dessutom med i Debatt i SVT i torsdags. Klippet finns här fram till den 16 juni. Efteråt spelades också in en lite mer informell (läs: något mer hetsig) debatt mellan mig och Zaida Catalan in. Den ligger på Youtube och blir förhoppningsvis kvar längre.
Jag var dessutom med i Debatt i SVT i torsdags. Klippet finns här fram till den 16 juni. Efteråt spelades också in en lite mer informell (läs: något mer hetsig) debatt mellan mig och Zaida Catalan in. Den ligger på Youtube och blir förhoppningsvis kvar längre.
torsdag, maj 07, 2009
Om rabaldret
Nå, det blev visst lite rabalder kring vårt krav på att slopa sexköpslagen. Jag har fått samtal från dolt nummer fler gånger på tre-fyra dagar nu än vad som någonsin inkommit förut - journalister som undrar hur man tänker, varför man tänker och vad partiet säger.
Jag har förklarat mina och CUF:s argument på politikerbloggen, replikerat på Birgitta Ohlssons kritik och svarat Mattias Ericson från Vänsterpartiet - så jag ser ingen anledning till att upprepa alla argument här igen. (De finns dessutom under etiketten sexköpslagen.)
Jag tänkte istället ta tillfället i akt och tacka alla som mailat, sms:at, ringt, bloggat, kommenterat artiklar och annars stött mig och CUF i den här frågan. Alla ni, från damen på Folkets hus i söndags till Alexander Bard som tydligen gillar mina fossingar, ni betyder oerhört mycket. Det ska inte stickas under stol med att detta är en tuff debatt att ta.
Jag vill också tacka alla er som förvisso inte håller med, men som ändå ser vikten av att unga engagerade vågar stå på sig i en fråga.
Slutligen vill jag också efterlysa en smula hederlighet från mina meningsmotståndare. Att försöka koppla ihop ett slopande av sexköpslagen med pedofili och a-kassetvång, det blir lite tråkigt. Den här debatten bör handla om hur vi ska kunna förbättra situationen för sexsäljarna - både frivilliga och tvingade.
Jag har förklarat mina och CUF:s argument på politikerbloggen, replikerat på Birgitta Ohlssons kritik och svarat Mattias Ericson från Vänsterpartiet - så jag ser ingen anledning till att upprepa alla argument här igen. (De finns dessutom under etiketten sexköpslagen.)
Jag tänkte istället ta tillfället i akt och tacka alla som mailat, sms:at, ringt, bloggat, kommenterat artiklar och annars stött mig och CUF i den här frågan. Alla ni, från damen på Folkets hus i söndags till Alexander Bard som tydligen gillar mina fossingar, ni betyder oerhört mycket. Det ska inte stickas under stol med att detta är en tuff debatt att ta.
Jag vill också tacka alla er som förvisso inte håller med, men som ändå ser vikten av att unga engagerade vågar stå på sig i en fråga.
Slutligen vill jag också efterlysa en smula hederlighet från mina meningsmotståndare. Att försöka koppla ihop ett slopande av sexköpslagen med pedofili och a-kassetvång, det blir lite tråkigt. Den här debatten bör handla om hur vi ska kunna förbättra situationen för sexsäljarna - både frivilliga och tvingade.
söndag, maj 03, 2009
Framgång
Jag har inte bloggat på ett tag - igen. Den här gången har jag dock en rätt giltig ursäkt; jag har drivit igenom slopande av sexköpslagen i CUF och jobbat på att bli invald i förbundsstyrelsen.
Något som SVT naturligtvis kände att de vill förmedla. Observera gärna att jag nu sagt "kåt" i TV. Min mormor såg. Lyckligtvis pratade jag nog för fort för att hon skulle höra.
-----
Uppdate: nyheter24.se har också nappat, liksom Dagen, Aftonbladet, SR Jämtland, SR Västerbotten Hela Hälsingland.se, nyheter24.se igen, Radio Väst (ca 21 minuter in), Östersundsposten, Länstidningens ledarsida, Länstidningen på vanlig sida, Dagbladet och NWT.
Något som SVT naturligtvis kände att de vill förmedla. Observera gärna att jag nu sagt "kåt" i TV. Min mormor såg. Lyckligtvis pratade jag nog för fort för att hon skulle höra.
-----
Uppdate: nyheter24.se har också nappat, liksom Dagen, Aftonbladet, SR Jämtland, SR Västerbotten Hela Hälsingland.se, nyheter24.se igen, Radio Väst (ca 21 minuter in), Östersundsposten, Länstidningens ledarsida, Länstidningen på vanlig sida, Dagbladet och NWT.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
