Att Centerpartiet har problem är ingen nyhet. Som ungdomsförbundsordförande vill man så klart att ens moderparti ska få största möjliga genomslag, och därför känns det bra att idag se det ta steg mot detta.
På DN Debatt presenteras processen för att ta fram ett nytt idéprogram av idéprogramsgruppens ordförande, Per Ankersjö. Vi kommer att jobba med en wiki-lösning, där alla faktiskt får vara med och bidra. Det känns skitkul.
Det klagas nämligen ofta på att partier är otidsenliga, att de inte tar tillvara på människors åsikter och att de rent allmänt är tråkiga att engagera sig i. Jag brukar på det svara att det inte kommer förändras förrän folk som tycker så går med och faktiskt driver igenom en förändring - men jag kanske har haft fel. Kanske finns det faktiskt ett parti som öppnar upp ändå.
Jag är idag förbannat stolt över att det är just Centerpartiets ungdomsförbund som jag leder. Man tar en risk, men jag tror faktiskt att det här med öppenhet är något vi kommer att vinna på i längden.
---
Fler bloggare: Emil Källström, Fredrick Federley, Christian Ottosson och Mattias Larsson.
onsdag, februari 01, 2012
torsdag, januari 26, 2012
En ny socialdemokrati?
Jag säger det rätt ofta, men det är för att det säger så mycket om läget i socialdemokratin i Sverige just nu. När jag började engagera mig ordentligt i politiken kring valet 2006 kunde varenda sosse försvara till och med Egyptenutvisningarna.
Hösten 2011 kunde partiledaren inte driva igenom en skuggbudget i riksdagsgruppen.
Där någonstans blev det helt klart för mig att Juholt inte kunde överleva som partiledare, och att socialdemokratin var i en kris som inte skulle lösas bara av att Juholt skulle få möjlighet att "prata politik".
När den sista grodan om försvaret kom under Folk och Försvars rikskonferens i Sälen, efter att Juholt semestrat i en månad, vilat upp sig och skulle ta revansch, fanns det naturligtvis inget alternativ längre. Inte ens det faktiskt bra genomförandet av partiledardebatten under onsdagen kunde rädda honom, och när han kallade till presskonferens i Oskarshamn fattade alla vad det handlade om.
(För övrigt var CUF:s förbundsstyrelse och delar av valberedningen på studiebesök på Oskarshamns kärnkraftverk under den aktuella helgen. Ändå lite kul.)
Frågan var ju bara hur man skulle ta det vidare efter avgången. Det var uppenbarligen inte helt lätt, men klart stod att det fanns de som förespråkade en öppen process och, tja, ett VU som jobbade med en sluten process ändå.
I morse kom också bekräftelsen - Stefan Löfven tar över. Det hela sattes också i sten av ingen mindre än Löfvens mamma, vilket föranledde att ett gäng medelålders män på Twitter började tjata om att de aldrig skulle berätta något avgörande för sin mamma i framtiden, minsann. Egentligen är det dock briljant.
Alla vet att det är VU som bestämmer vem som blir ny partiledare. Att låtsas om något annat vore bara att göra om Jämtins uppenbara lögn om att VU hade förtroende för Juholt bara dygnet innan han avgick. PS-mötet imorgon är bara formellt. Att låta Löfvens mamma läcka valet skapar en rätt mysig känsla och förtar självklart känslan av det hela är uppgjort. Fokus läggs på hur gulligt det är med en mor som är så sprickfärdig av stolthet att hon inte kan hålla Den Stora Nyheten för sig själv.
Personligen tror jag att Löfven mycket väl kan klara av att rodda upp Socialdemokraterna. Han verkar inte ha varit inblandad i de beryktade falangstriderna inom partiet. Han uppfattas säkerligen som en trygg, traditionell sosse med basindustrin nära hjärtan. Men det hänger självklart mycket på uppslutingen och förmågan att hålla ihop samtliga delar av rörelsen.
Tidigare verkar man ha hållit sams mest eftersom det lönade sig. Socialdemokraterna var fram till 2006 i princip lika med staten, vilket innebär att den som skötte sig inom rörelsen också kunde räkna med att landa ett bra jobb och rejält med inflytande. När Alliansen vann 2006 - och definitivt när vi vann igen 2010 - blev det tydligt att den motivationen försvann. Jämför att försvara Egyptenutvisningarna med att försvara utebliven A-kassehöjning. Det är ju en milsvid skillnad.
Efter Juholts avgång menade Jämtin att situationen var att jämföra med när Olof Palme sköts 1986. Om jämförelsen i sig är korrekt låter jag vara osagt, men den säger verkligen något om partiets situation. Och är det något man borde lära sig av processen som ledde fram till att Juholt valdes, så är det väl att man kunde tjäna på mer öppenhet.
En sak är jag i alla fall säker på. Det vore väldigt skönt att faktiskt få en opposition som fungerade, så att vi kan få en politisk debatt i det här landet.
(Och för er som läst Viktor Barth-Krons inlägg som refererar tillbaka till CUF:s valkampanj 2010 vill jag bara säga att vi uttryckte oss medvetet lite drastiskt för att väcka debatt.)
Hösten 2011 kunde partiledaren inte driva igenom en skuggbudget i riksdagsgruppen.
Där någonstans blev det helt klart för mig att Juholt inte kunde överleva som partiledare, och att socialdemokratin var i en kris som inte skulle lösas bara av att Juholt skulle få möjlighet att "prata politik".
När den sista grodan om försvaret kom under Folk och Försvars rikskonferens i Sälen, efter att Juholt semestrat i en månad, vilat upp sig och skulle ta revansch, fanns det naturligtvis inget alternativ längre. Inte ens det faktiskt bra genomförandet av partiledardebatten under onsdagen kunde rädda honom, och när han kallade till presskonferens i Oskarshamn fattade alla vad det handlade om.
(För övrigt var CUF:s förbundsstyrelse och delar av valberedningen på studiebesök på Oskarshamns kärnkraftverk under den aktuella helgen. Ändå lite kul.)
Frågan var ju bara hur man skulle ta det vidare efter avgången. Det var uppenbarligen inte helt lätt, men klart stod att det fanns de som förespråkade en öppen process och, tja, ett VU som jobbade med en sluten process ändå.
I morse kom också bekräftelsen - Stefan Löfven tar över. Det hela sattes också i sten av ingen mindre än Löfvens mamma, vilket föranledde att ett gäng medelålders män på Twitter började tjata om att de aldrig skulle berätta något avgörande för sin mamma i framtiden, minsann. Egentligen är det dock briljant.
Alla vet att det är VU som bestämmer vem som blir ny partiledare. Att låtsas om något annat vore bara att göra om Jämtins uppenbara lögn om att VU hade förtroende för Juholt bara dygnet innan han avgick. PS-mötet imorgon är bara formellt. Att låta Löfvens mamma läcka valet skapar en rätt mysig känsla och förtar självklart känslan av det hela är uppgjort. Fokus läggs på hur gulligt det är med en mor som är så sprickfärdig av stolthet att hon inte kan hålla Den Stora Nyheten för sig själv.
Personligen tror jag att Löfven mycket väl kan klara av att rodda upp Socialdemokraterna. Han verkar inte ha varit inblandad i de beryktade falangstriderna inom partiet. Han uppfattas säkerligen som en trygg, traditionell sosse med basindustrin nära hjärtan. Men det hänger självklart mycket på uppslutingen och förmågan att hålla ihop samtliga delar av rörelsen.
Tidigare verkar man ha hållit sams mest eftersom det lönade sig. Socialdemokraterna var fram till 2006 i princip lika med staten, vilket innebär att den som skötte sig inom rörelsen också kunde räkna med att landa ett bra jobb och rejält med inflytande. När Alliansen vann 2006 - och definitivt när vi vann igen 2010 - blev det tydligt att den motivationen försvann. Jämför att försvara Egyptenutvisningarna med att försvara utebliven A-kassehöjning. Det är ju en milsvid skillnad.
Efter Juholts avgång menade Jämtin att situationen var att jämföra med när Olof Palme sköts 1986. Om jämförelsen i sig är korrekt låter jag vara osagt, men den säger verkligen något om partiets situation. Och är det något man borde lära sig av processen som ledde fram till att Juholt valdes, så är det väl att man kunde tjäna på mer öppenhet.
En sak är jag i alla fall säker på. Det vore väldigt skönt att faktiskt få en opposition som fungerade, så att vi kan få en politisk debatt i det här landet.
(Och för er som läst Viktor Barth-Krons inlägg som refererar tillbaka till CUF:s valkampanj 2010 vill jag bara säga att vi uttryckte oss medvetet lite drastiskt för att väcka debatt.)
måndag, januari 16, 2012
Jösses, Juholt
Jag befinner mig på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen. (Går att följa med ljud och bild här.) För mig som ärligt talat inte varit som mest insatt i just försvarspolitiken så här långt handlar det till väldigt stor del om att lära mig.
Någon som också borde ta tillfället i akt och lära sig, eller åtminstone lära sig att kolla upp grejer, är visst Håkan Juholt. Försvarsreformen antogs förra mandatperioden, och då är det är ju lite pinsamt att antyda att den drevs igenom med hjälp av SD.
Dessutom förklarade han också i sitt tal att krisen vi upplever beror på oreglerade finansmarknader. Det är ju lustigt, med tanke på att en av många bidragande orsaker till kraschen 2007 var att USA hade en reglering som tvingade banker att ge bostadslån till människor som inte var kreditvärdiga. Att vi sedan befinner oss i den situation vi gör idag hänger ju samman med dels långvarig överbelåning och statligt spenderande.
Lägg till att han också menade att Ryssland inte längre styrdes av en ideologi, utan av kapitalismen, samt att han både anser att försvarsreformen är underfinansierad och inte ser vare sig minskningar eller ökningar av försvarsbudgeten framför sig.
Plötsligt känns det mer befogat och mindre elakt att ordet "Juholtare" utsetts till nytt ord av Språkrådet.
---
Uppdatering: Och plötsligt känns det än mer befogat.
Någon som också borde ta tillfället i akt och lära sig, eller åtminstone lära sig att kolla upp grejer, är visst Håkan Juholt. Försvarsreformen antogs förra mandatperioden, och då är det är ju lite pinsamt att antyda att den drevs igenom med hjälp av SD.
Dessutom förklarade han också i sitt tal att krisen vi upplever beror på oreglerade finansmarknader. Det är ju lustigt, med tanke på att en av många bidragande orsaker till kraschen 2007 var att USA hade en reglering som tvingade banker att ge bostadslån till människor som inte var kreditvärdiga. Att vi sedan befinner oss i den situation vi gör idag hänger ju samman med dels långvarig överbelåning och statligt spenderande.
Lägg till att han också menade att Ryssland inte längre styrdes av en ideologi, utan av kapitalismen, samt att han både anser att försvarsreformen är underfinansierad och inte ser vare sig minskningar eller ökningar av försvarsbudgeten framför sig.
Plötsligt känns det mer befogat och mindre elakt att ordet "Juholtare" utsetts till nytt ord av Språkrådet.
---
Uppdatering: Och plötsligt känns det än mer befogat.
torsdag, januari 12, 2012
Free the people
Min käre far, som är en sådan där verklig liberal av sorten som sossar länge förnekat kan existera bland dem som föds, växer upp och lever på landet, brukar säga att högskattesystemet vi har i Sverige är ett gisslantagande av befolkningen. Genom de höga skatterna blir det i princip omöjligt att som vanlig svensson skapa sig en ekonomisk buffert av betydelse, och den stora majoriteten medborgare blir hänvisade till staten när något går snett i livet. Det skapar en oerhört stor sårbarhet - en försenad utbetalning av a-kassan eller ett kraschat kylskåp kan leda till långvariga ekonomiska problem.
Därför är det oerhört glädjande att se Annie Lööfs debattartikel i Aftonbladet idag, där hon argumenterar för en sparandelinje. För visst är det så att vi har en väldigt sammanpressad lönestruktur i Sverige, samtidigt som den som vill ha sparade pengar på banken gör klokt i att födas i en familj där mycket finns att ärva.
Trygghetssystemen i Sverige har inneburit att vi gått från ett tillstånd där individen fått sätta sin tillit till familj och vänner vid svåra tider till ett annat där staten gjort var och en oberoende av sin omgivning och beroende av det offentliga istället. Majoriteten av de politiska partierna verkar fortfarande tycka att det är oproblematiskt, men så är självklart inte fallet. I praktiken blir det istället som pappa påpekar: Staten tar våra pengar och ger dem bara tillbaka om vi gör som de säger - om ens då.
Så - för att frige det svenska folket, för att skapa större egenmakt och mindre beroende, inför grundavdraget för kapitalinkomster på en gång!
Sen kan man inte heller förneka att det faktum att inte bara Sverige, utan stora dela av världen haft ett gynnande av lånande och konsumerande i alla lägen istället för ett gynnande av sparande kanske har haft en viss betydelse för det världsekonomiska läge vi befinner oss i. Just sayin'.
(För den som vill fördjupa sig lite mer i betydelsen av att ha ett eget kapital kan jag också rekommendera Maria Rankkas Timbropodcast från 2006. Den tar dessutom upp en hel del annat intressant.)
Därför är det oerhört glädjande att se Annie Lööfs debattartikel i Aftonbladet idag, där hon argumenterar för en sparandelinje. För visst är det så att vi har en väldigt sammanpressad lönestruktur i Sverige, samtidigt som den som vill ha sparade pengar på banken gör klokt i att födas i en familj där mycket finns att ärva.
Trygghetssystemen i Sverige har inneburit att vi gått från ett tillstånd där individen fått sätta sin tillit till familj och vänner vid svåra tider till ett annat där staten gjort var och en oberoende av sin omgivning och beroende av det offentliga istället. Majoriteten av de politiska partierna verkar fortfarande tycka att det är oproblematiskt, men så är självklart inte fallet. I praktiken blir det istället som pappa påpekar: Staten tar våra pengar och ger dem bara tillbaka om vi gör som de säger - om ens då.
Så - för att frige det svenska folket, för att skapa större egenmakt och mindre beroende, inför grundavdraget för kapitalinkomster på en gång!
Sen kan man inte heller förneka att det faktum att inte bara Sverige, utan stora dela av världen haft ett gynnande av lånande och konsumerande i alla lägen istället för ett gynnande av sparande kanske har haft en viss betydelse för det världsekonomiska läge vi befinner oss i. Just sayin'.
(För den som vill fördjupa sig lite mer i betydelsen av att ha ett eget kapital kan jag också rekommendera Maria Rankkas Timbropodcast från 2006. Den tar dessutom upp en hel del annat intressant.)
onsdag, januari 11, 2012
Departementshuggsexa
Igår kväll började ett nyårslöfte från två av MUF:s förbundsstyrelseledamöter cirkulera på Facebook. Det enormt komiska i att de vill ta över utbildningsdepartementet med löften om "färre grubblerier över vad döda gamla överklassgubbar från andra århundraden tyckte och tänkte - oavsett om de var poeter, filosofer eller författare" har LUF:s ordförande Adam Cwejman redan förtjänstfullt påpekat.(Men det känns ju bra att de lovar "mycket valfrihet" i skolan, istället för en begränsad sådan som deras Skolungdom argumenterat för tidigare.) Men har vi nu allmän huggsexa om departementen kan man väl lika gärna passa på att fråga sig om det finns något som Moderaterna borde lämna ifrån sig.
Här blir det nämligen ännu lustigare. De två MUF:arna berättar att det här med jobben för unga är oerhört prioriterat. De kräver "av regeringen att sänka trösklar, upprätta rättvisare villkor och större flexibilitet". Fint. Men hur har deras M-märkta arbetsmarknadsministrar lyckats tackla frågan hittills?
I ärlighetens namn inget vidare. Partiet vill inte ens förändra LAS, och talar konsekvent om att värna "den svenska modellen". Hur mycket MUF än ropar om större flexibilitet verkar de inte få med sig partiet på samma spår. That is, om nu MUF vill göra några förändringar av arbetsrätten själva. Deras avsnitt om jobb på hemsidan nämner nämligen alls något om regleringen av arbetsmarknaden.
Så kom igen, grabbar. Vad sägs om att ni kräver att någon från ett parti som fattar varifrån jobben kommer (företag, fyi), och hur man faktiskt gör det mer attraktivt att skapa fler jobb och anställa fler unga får ta över arbetsmarknadsdepartementet? Ert parti har ju faktiskt konsekvent stoppat sådana åtgärder hittills.
Här blir det nämligen ännu lustigare. De två MUF:arna berättar att det här med jobben för unga är oerhört prioriterat. De kräver "av regeringen att sänka trösklar, upprätta rättvisare villkor och större flexibilitet". Fint. Men hur har deras M-märkta arbetsmarknadsministrar lyckats tackla frågan hittills?
I ärlighetens namn inget vidare. Partiet vill inte ens förändra LAS, och talar konsekvent om att värna "den svenska modellen". Hur mycket MUF än ropar om större flexibilitet verkar de inte få med sig partiet på samma spår. That is, om nu MUF vill göra några förändringar av arbetsrätten själva. Deras avsnitt om jobb på hemsidan nämner nämligen alls något om regleringen av arbetsmarknaden.
Så kom igen, grabbar. Vad sägs om att ni kräver att någon från ett parti som fattar varifrån jobben kommer (företag, fyi), och hur man faktiskt gör det mer attraktivt att skapa fler jobb och anställa fler unga får ta över arbetsmarknadsdepartementet? Ert parti har ju faktiskt konsekvent stoppat sådana åtgärder hittills.
tisdag, januari 10, 2012
Jo, stäng dörren!
I lördags skrev bl.a. Centerkvinnornas ordförande Gunilla Hjelm på DN Debatt om 10 åtgärder som inte är kvotering som ändå kan leda till fler kvinnor i bolagsstyrelserna. (Jag kan ju personligen tänka mig att punkterna 8 och 10 skulle kunna vara behjälpliga för jämställdhet i allmänhet, men tydligen är det bolagsstyrelserna som är det viktiga i den här världen.)
Debattaren får nu kritik av tre centerpartistiska partistyrelseledamöter. Majoriteten av deras text går ut på att den de kritiserar "en nästan föraktfull inställning till tillverkningsindustrin som framskymtar i artikeln" - för "jämställdheten ökar inte automatiskt för att redan kvinnodominerade branscher blir ännu mer kvinnodominerade". Det går ju ganska lätt att avfärda. Poängen med att göra det lättare med att vara företagare inom exempelvis hälso- och sjukvården är ju inte att man vill göra den mer kvinnodominerad (hur skulle dessa åtgärder ens kunna leda till något sådant?), utan att de som jobbar i dessa sektorer, vilka ofta råkar vara kvinnor, också ska ha möjligheten att tjäna pengar på det de är bra på, precis som folk inom tillverkningsindustrin gör. Någon föraktfull inställning har jag inte lyckats identifiera, däremot möjligen insikt om hur verkligheten ser ut.
Det intressanta är dock slutklämmen (som också får bli rubrik till artikel, jajemän) - "det är onödigt att helt stänga dörren till en sådan åtgärd [kvotering] och därmed överlåta åt Moderaterna att driva frågan själva i Alliansregeringen".
Smaka på det. Vi ska inte sluta driva ett förslag för då kan någon annan driva det, och, underförstått, plocka poäng på det.
Nu råkar dock kvotering vara ett urbota dumt förslag. Det handlar om att systematiskt ta hänsyn till kön för att göra kön irrelevant. Det är dessutom fascinerande med all denna fokus på just börsbolagsstyrelser. Är det verkligen där den stora jämställdhetsfighten tas? Är det den minimala samhällsarenan som verkligen måste vara 50/50? Nej, knappast. Det vore oerhört mycket mer intressant om jämställdhetsdebatten kunde fokusera på möjligheterna att bygga sig själv en trygg ekonomi, hur utbildningsväsendet måste reformeras för att bättre passa individen och göra att alla kan nå sin fulla potential och vad man kan göra som människa, i civilsamhället, för att skapa större jämställdhet. För mig som liberal är poängen med jämställdhet att irrelevanta parametrar som kön inte ska läggas till grund för min förmåga att exempelvis räkna matte eller skriva debattartiklar. Hur når vi dit? Ja, i alla fall aldrig genom att göra könet avgörande.
Annie markera också tydligt kring Centerpartiets åsikt i frågan. Ingen kvotering tack. (Hur skulle vi förresten hantera det faktum att partiets VU är kraftigt kvinnodominerat om vi skulle vara för kvotering? Jag vill inte tänka tanken...)
Debattaren får nu kritik av tre centerpartistiska partistyrelseledamöter. Majoriteten av deras text går ut på att den de kritiserar "en nästan föraktfull inställning till tillverkningsindustrin som framskymtar i artikeln" - för "jämställdheten ökar inte automatiskt för att redan kvinnodominerade branscher blir ännu mer kvinnodominerade". Det går ju ganska lätt att avfärda. Poängen med att göra det lättare med att vara företagare inom exempelvis hälso- och sjukvården är ju inte att man vill göra den mer kvinnodominerad (hur skulle dessa åtgärder ens kunna leda till något sådant?), utan att de som jobbar i dessa sektorer, vilka ofta råkar vara kvinnor, också ska ha möjligheten att tjäna pengar på det de är bra på, precis som folk inom tillverkningsindustrin gör. Någon föraktfull inställning har jag inte lyckats identifiera, däremot möjligen insikt om hur verkligheten ser ut.
Det intressanta är dock slutklämmen (som också får bli rubrik till artikel, jajemän) - "det är onödigt att helt stänga dörren till en sådan åtgärd [kvotering] och därmed överlåta åt Moderaterna att driva frågan själva i Alliansregeringen".
Smaka på det. Vi ska inte sluta driva ett förslag för då kan någon annan driva det, och, underförstått, plocka poäng på det.
Nu råkar dock kvotering vara ett urbota dumt förslag. Det handlar om att systematiskt ta hänsyn till kön för att göra kön irrelevant. Det är dessutom fascinerande med all denna fokus på just börsbolagsstyrelser. Är det verkligen där den stora jämställdhetsfighten tas? Är det den minimala samhällsarenan som verkligen måste vara 50/50? Nej, knappast. Det vore oerhört mycket mer intressant om jämställdhetsdebatten kunde fokusera på möjligheterna att bygga sig själv en trygg ekonomi, hur utbildningsväsendet måste reformeras för att bättre passa individen och göra att alla kan nå sin fulla potential och vad man kan göra som människa, i civilsamhället, för att skapa större jämställdhet. För mig som liberal är poängen med jämställdhet att irrelevanta parametrar som kön inte ska läggas till grund för min förmåga att exempelvis räkna matte eller skriva debattartiklar. Hur når vi dit? Ja, i alla fall aldrig genom att göra könet avgörande.
Annie markera också tydligt kring Centerpartiets åsikt i frågan. Ingen kvotering tack. (Hur skulle vi förresten hantera det faktum att partiets VU är kraftigt kvinnodominerat om vi skulle vara för kvotering? Jag vill inte tänka tanken...)
måndag, januari 09, 2012
Rättsosäker privatisering
SvD kör idag en artikel om hur privata bolag ensamma tillåts bevissäkra i fildelningsmål. Anledningen till att de kan göra det är att de fick mer extensiva befogenheter än polisen har när Ipred-lagen trädde i kraft.
Vad som är skrämmande med det hela är just det som Peter Westberg, professor i processrätt vid Lunds universitet, säger i artikeln:
– Den allmänna invändningen är att man inte vet vad som inte togs med i bevisningen. Var det all bevisning som fanns eller sorterades något obekvämt bort? Hur ska man kunna kontrollera det om man inte var med?
Det kanske inte framgår så tydligt i alla polisfilmer, men en åklagare har faktiskt som uppgift att beakta både det som talar för och det som talar emot att någon är skyldig till brott. Att rakt av köpa en målsägandes bevisning utan någon ytterligare utredning i frågan är ju, tja, kanske inte helt klockrent ur den synpunkten.
Därtill är Ipred-lagen inte heller helt klockren ur integritetssynpunkt.
Kan vi snälla göra oss av med denna rättsosäkra privatisering av rättsväsendet?
Vad som är skrämmande med det hela är just det som Peter Westberg, professor i processrätt vid Lunds universitet, säger i artikeln:
– Den allmänna invändningen är att man inte vet vad som inte togs med i bevisningen. Var det all bevisning som fanns eller sorterades något obekvämt bort? Hur ska man kunna kontrollera det om man inte var med?
Det kanske inte framgår så tydligt i alla polisfilmer, men en åklagare har faktiskt som uppgift att beakta både det som talar för och det som talar emot att någon är skyldig till brott. Att rakt av köpa en målsägandes bevisning utan någon ytterligare utredning i frågan är ju, tja, kanske inte helt klockrent ur den synpunkten.
Därtill är Ipred-lagen inte heller helt klockren ur integritetssynpunkt.
Kan vi snälla göra oss av med denna rättsosäkra privatisering av rättsväsendet?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
