Ja, man ska väl kommentera det som trots allt verkar ha blivit Almedalsveckans största händelse - anklagelserna mot Littorin om sexköp.
Så, för att reda ut några saker inledningsvis: Littorin är inte dömd. Han kommer inte heller att bli det, eftersom brottet torde vara preskriberat. Möjligen, och då är det verkligen möjligen, skulle frågan kunna utredas om Littorin ansökte om att stämma Aftonbladet för förtal, men chansen är minimal.
Vidare är det inte konstigt att "Anna" menar att hon kände igen Littorin först senare, eftersom han vid tidpunkten för brottet var partisekreterare för Moderaterna - och mitt tips är att ytterst få har koll på vem som innehar den posten i något parti. Däremot kan det sägas förefalla mindre sannolikt att han hade tid att sexchatta och fara omkring i bilen hela kvällarna mitt under brinnande valrörelsen, kanske den viktigaste på många år - but then again, även om han sagt att han inte ville fara hem utan körde planlöst till "Anna" så betyder inte det att han faktiskt gjorde det. Mer än så varken vill eller kan jag spekulera i skuldfrågan.
Aftonbladets hantering av det hela, då? Ja, i mina ögon gjorde de precis vad jag förväntar mig av en kvällstidning - det är lite därför jag inte läser dem så ofta. En teaser i flera dagar och sedan svarta rubriker om en politisk motståndare, vem hade förväntat sig något annat? Något värre vore det om ryktena om att de känt till det hela under en längre tid skulle visa sig stämma. Då handlar det nämligen om politisk taktik som sats framför ansvaret som granskande av makten. Ändå är heller inte det något jag har lust att fördöma. Aftonbladet är, trots allt och som de andra tidiningarna, mer eller mindre politiskt bunden.
Regeringens hantering av frågan vet jag inte om jag kan klanka ner för mycket på. Framförallt är det ju Moderaterna som alls tagit i frågan, och nej, ärligt talat, jag har inte tagit del av allt de sagt och skrivit om saken. Det är i mina ögon rätt ointressant.
Vad jag tycker om brottet i sig är ingen hemlighet. Det handlar inte om att jag skulle tycka att någon har rätt att köpa sex, lika lite som jag anser att någon har rätt att sätta dig på ett fabriksgolv bara man slänger lite pengar på dig efteråt. Principen jag utgår från är den om äganderätt och avtalsfrihet. Det är också endast brott där det föreligger frivillighet som regleras av sexköpslagen. Jag måste också säga att det är osmakligt att dra in Littorins sexchattande i bilden. För tusan, det pysslade jag och ett par kompisar med när vi var typ elva och precis upptäckt passagen! Därtill är jag mycket osäker på om den smutsiga vårdnadstvisten ska ges någon betydelse i sammanhanget. Den svenska lagen är nämligen skriven på sådant sätt att så gott som varje vårdnadstvist blir smutsig, eftersom huvudregeln är delad vårdnad. Den som vill ha ensam vårdnad om barnen tvingas använda extremt grova anklagelser för att se det gå igenom, varför föräldrar mycket sällan är bättre vänner efter tvisten än före. Hur smart och omtänksam gentemot sina barn man är om man trots detta ansöker om ensam vårdnad, ja, det går att diskutera. Det är dock inte något som avgör ens karaktärsdrag.
Slutsatsen? Dålig PR för Alliansen, ett möjligt brott som inte kommer att klaras upp och en dubbelmoral från en svensk minister. Är någon egentligen förvånad?
Visar inlägg med etikett juridik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett juridik. Visa alla inlägg
söndag, juli 11, 2010
torsdag, juni 10, 2010
Men för fan, Ask!
Ibland blir man faktiskt rätt så jävla less. Nu var det ju inte ens tre månader sedan vår justitieminister, Beatrice Ask, senast var ute och bevisade sin oduglighet som justitieminister. Nu är hon i farten igen.
Hon menar att åklagare ska kunna dela ut strafförelägganden.
Det är helt urbota dumt.
Låtom oss betänka åklagarens roll i dagens rättssystem. Denne har att beakta alla omständigheter, även de som talar emot att brott skulle ha begåtts. När åklagaren tror sig ha ett case, då väcker den åtal.
Alla som tror att varenda väckt åtal leder till en fällande dom kan ju räcka upp en hand. Allvarligt, för det tycks vara den nivån man behöver hålla på den här debatten för att Ask ska fatta. Nej, naturligtvis förlorar också åklagare mål. Rätt ofta, till och med, skulle jag vilja påstå. Och jo, det kan hända även om det finns ett erkännande. Och, låt oss påminna oss om att inte ens domstolar är riktigt rättssäkra. Det sitter med största sannolikhet oskyldiga i våra fängelser. Troligen finns där också åtminstone en som oskyldigt dömts enbart på grund av sitt erkännande.
Hennes kommentar, att man inte ska använda rättsapparaten i onödan men att det finns mer komplicerade brott som måste bedömas av en domstol är ju dessutom något av en klass för sig. Det är nämligen inte bara det faktum att det är rätt okomplicerat att ge någon en fortkörningsbot som gör att det går att hantera i ett summariskt förfarande, utan också det faktum att det är en bot. När vi börjar snacka fängelse, till och med för ett så "enkelt" brott som rattfylla, gör man nämligen en rad bedömningar vad gäller straffets längd. Även om brottet i sig inte är komplicerat att utreda, är faktiskt ofta just påföljdsdelen det.
Nej, Ask, bespara oss dina usla besparingsförslag. Se till att statens viktigaste grundfunktion, rättsapparaten, fungerar som den ska istället.
Bloggar: Göran i Livbåten, Opassande, HAX, Yami, Drottningsylt, Falkvinge, Gothbarbie, Josh.
Hon menar att åklagare ska kunna dela ut strafförelägganden.
Det är helt urbota dumt.
Låtom oss betänka åklagarens roll i dagens rättssystem. Denne har att beakta alla omständigheter, även de som talar emot att brott skulle ha begåtts. När åklagaren tror sig ha ett case, då väcker den åtal.
Alla som tror att varenda väckt åtal leder till en fällande dom kan ju räcka upp en hand. Allvarligt, för det tycks vara den nivån man behöver hålla på den här debatten för att Ask ska fatta. Nej, naturligtvis förlorar också åklagare mål. Rätt ofta, till och med, skulle jag vilja påstå. Och jo, det kan hända även om det finns ett erkännande. Och, låt oss påminna oss om att inte ens domstolar är riktigt rättssäkra. Det sitter med största sannolikhet oskyldiga i våra fängelser. Troligen finns där också åtminstone en som oskyldigt dömts enbart på grund av sitt erkännande.
Hennes kommentar, att man inte ska använda rättsapparaten i onödan men att det finns mer komplicerade brott som måste bedömas av en domstol är ju dessutom något av en klass för sig. Det är nämligen inte bara det faktum att det är rätt okomplicerat att ge någon en fortkörningsbot som gör att det går att hantera i ett summariskt förfarande, utan också det faktum att det är en bot. När vi börjar snacka fängelse, till och med för ett så "enkelt" brott som rattfylla, gör man nämligen en rad bedömningar vad gäller straffets längd. Även om brottet i sig inte är komplicerat att utreda, är faktiskt ofta just påföljdsdelen det.
Nej, Ask, bespara oss dina usla besparingsförslag. Se till att statens viktigaste grundfunktion, rättsapparaten, fungerar som den ska istället.
Bloggar: Göran i Livbåten, Opassande, HAX, Yami, Drottningsylt, Falkvinge, Gothbarbie, Josh.
fredag, mars 26, 2010
Människohatet från Ask är förfärligt
Om någon tycker att titeln är en smula hård, så kan vi väl lugnt konstatera att det i så fall också gäller för den ledarkrönika av Ann-Charlotte Marteus som inlägget är tänkt att kommentera.
Marteus driver tesen att bloggosfären har haft en överdriven reaktion på Asks uttlande om att skicka gredelina kuvert till misstänkta sexköpare. Hon menar att "justitieministern talade inte inför en samling juridikstudenter" utan inför kvinnor som utsatts för sexbrott, och att uttalandet därför skulle vara okej.
Hon tar också upp att breven som delger misstanke om sexköp skickats till människors arbetsplatser snarare än hemadresser. Marteus hävdar att juridiken således tagit ställning för männen. Istället har det troligen handlat om att eftersom sexköp är ett så grovt stigmatiserat brott så vill man undvika att den misstänkte straffas innan någon rättegång ens ägt rum.
Det kan ju noteras att Marteus dels inte tycks ha grävt särskilt djupt i bloggosfären när hon säger att hon inte hittar en enda blogg som resonerar klokt och självständigt, dels inte tycks ha förstått att den största ilskan rört just att justitieministern helt missat oskuldspresumtionen, dels själv inte vara särskilt förbannad över detta och slutligen inte heller tror att liberaler själva kan välja att ingå i ett sammanhang.
Det är sannerligen ett lågvattenmärke.
Bloggar: HAX, Mina Moderata Karameller, Anna Troberg.
Marteus driver tesen att bloggosfären har haft en överdriven reaktion på Asks uttlande om att skicka gredelina kuvert till misstänkta sexköpare. Hon menar att "justitieministern talade inte inför en samling juridikstudenter" utan inför kvinnor som utsatts för sexbrott, och att uttalandet därför skulle vara okej.
Hon tar också upp att breven som delger misstanke om sexköp skickats till människors arbetsplatser snarare än hemadresser. Marteus hävdar att juridiken således tagit ställning för männen. Istället har det troligen handlat om att eftersom sexköp är ett så grovt stigmatiserat brott så vill man undvika att den misstänkte straffas innan någon rättegång ens ägt rum.
Det kan ju noteras att Marteus dels inte tycks ha grävt särskilt djupt i bloggosfären när hon säger att hon inte hittar en enda blogg som resonerar klokt och självständigt, dels inte tycks ha förstått att den största ilskan rört just att justitieministern helt missat oskuldspresumtionen, dels själv inte vara särskilt förbannad över detta och slutligen inte heller tror att liberaler själva kan välja att ingå i ett sammanhang.
Det är sannerligen ett lågvattenmärke.
Bloggar: HAX, Mina Moderata Karameller, Anna Troberg.
onsdag, mars 24, 2010
Och så backar Ask
Så har vår justitieminister äntligen tagit sitt förnuft till fånga och meddelat följande:
- På ett seminarium i riksdagen i torsdags om unga som prostituerar sig gav jag ett retoriskt och olyckligt exempel på att rädslan för att bli upptäckt kan verka brottsförebyggande.
Låt mig, för att det inte ska finnas utrymme för missförstånd, en gång för alla mycket tydligt säga:
Jag anser inte att rättsväsendet ska skicka kuvert med särskilda färger till vare sig misstänkta eller dömda. Regeringen planerar inget sådant förslag.
En viktig utgångspunkt för ett rättssamhälle är att alla ska betraktas som oskyldiga till dess motsatsen bevisats. Den som dömts och avtjänat sitt straff ska vara fri.
Det var sannerligen i grevens tid.
- På ett seminarium i riksdagen i torsdags om unga som prostituerar sig gav jag ett retoriskt och olyckligt exempel på att rädslan för att bli upptäckt kan verka brottsförebyggande.
Låt mig, för att det inte ska finnas utrymme för missförstånd, en gång för alla mycket tydligt säga:
Jag anser inte att rättsväsendet ska skicka kuvert med särskilda färger till vare sig misstänkta eller dömda. Regeringen planerar inget sådant förslag.
En viktig utgångspunkt för ett rättssamhälle är att alla ska betraktas som oskyldiga till dess motsatsen bevisats. Den som dömts och avtjänat sitt straff ska vara fri.
Det var sannerligen i grevens tid.
måndag, mars 22, 2010
Mer om kuverten
CUF lämnade som bekant ett lila kuvert till Beatrice Ask igår. Det tog lite skruv - läs gärna Magnus om det på SVT Debatt.
Beatrice har nu också uttalat sig om förslaget hos TV4, där hon påstår sig vara den enda som bryr sig om tjejerna som kanske får sina liv förstörda eftersom de bli övertygade om att sälja sex.
Det är ett lika häpnadsväckande idiotiskt uttalande. Jag vet inte om justitieministern helt enkelt inte följer med i nyhetsflödet, men det finns ju ganska överväldigande mycket som tyder på att sexsäljares situation blivit värre sedan lagen infördes. Exempelvis blir bara de riktigt obehagliga köparna kvar på gatan medan alla andra använder sig av Internet, vilket gör att de gatuprostituerade - som ofta är de som är mest utsatta - inte längre kan välja bort dem. Det blir överlag svårare för sexsäljare att avgöra om en potentiell kund är farlig eller bara nervös och orolig över att bli upptäckt. Barnmorskorna i Malmö har noterat att de skador som sexsäljare kommer in med har blivit grövre sedan sexköpslagen infördes. För att inte tala om skamkulturen som slår hårt genom stigmatisering. På Nya Zeeland avkriminaliserade man sexköp 2003 - och sedan dess har sexsäljares psykiska och fysiska hälsa förbättrats markant. Öppna öronen, Ask, vi pratar hela tiden om hur situationen för sexsäljare ska bli bättre. Vi har dessutom lösningar som inte inbegriper ytterligare stigmatisering och grova brott mot grundläggande rättsprinciper.
(För övrigt debatterade jag frågan med en miljöpartistisk riksdagsledamot idag - eller ja, jag försökte - på maktkamp24. Eftersom hon konstant vägrade komma med argument eller inlägg så vann jag på walkover, kan man väl säga.)
Fler bloggar: Magnus Andersson, Jonas Pettersson, Johanna Sjödin, Albin Ring Broman, Scaber Nestor, Johan Hedin, Per Ankersjö, Liberati.
Beatrice har nu också uttalat sig om förslaget hos TV4, där hon påstår sig vara den enda som bryr sig om tjejerna som kanske får sina liv förstörda eftersom de bli övertygade om att sälja sex.
Det är ett lika häpnadsväckande idiotiskt uttalande. Jag vet inte om justitieministern helt enkelt inte följer med i nyhetsflödet, men det finns ju ganska överväldigande mycket som tyder på att sexsäljares situation blivit värre sedan lagen infördes. Exempelvis blir bara de riktigt obehagliga köparna kvar på gatan medan alla andra använder sig av Internet, vilket gör att de gatuprostituerade - som ofta är de som är mest utsatta - inte längre kan välja bort dem. Det blir överlag svårare för sexsäljare att avgöra om en potentiell kund är farlig eller bara nervös och orolig över att bli upptäckt. Barnmorskorna i Malmö har noterat att de skador som sexsäljare kommer in med har blivit grövre sedan sexköpslagen infördes. För att inte tala om skamkulturen som slår hårt genom stigmatisering. På Nya Zeeland avkriminaliserade man sexköp 2003 - och sedan dess har sexsäljares psykiska och fysiska hälsa förbättrats markant. Öppna öronen, Ask, vi pratar hela tiden om hur situationen för sexsäljare ska bli bättre. Vi har dessutom lösningar som inte inbegriper ytterligare stigmatisering och grova brott mot grundläggande rättsprinciper.
(För övrigt debatterade jag frågan med en miljöpartistisk riksdagsledamot idag - eller ja, jag försökte - på maktkamp24. Eftersom hon konstant vägrade komma med argument eller inlägg så vann jag på walkover, kan man väl säga.)
Fler bloggar: Magnus Andersson, Jonas Pettersson, Johanna Sjödin, Albin Ring Broman, Scaber Nestor, Johan Hedin, Per Ankersjö, Liberati.
söndag, mars 21, 2010
CUF skickar ett lila kuvert till Ask
Vi tycker nämligen att justitieministern bör skämmas!
Magnus Andersson, Rickard Nordin, Karl Malmqvist, Martin Olsvenne, Elias Giertz, Elisabeth Thand Ringqvist, Motpol, Mina Moderata Karameller, Politikerbloggen, Markus "Lake" Berglund, Johan Pettersson, Johan Linander.
(Facebookgrupp)
Imorgon deltar jag för övrigt i en SMS-duell hos maktkamp24 om saken.
Magnus Andersson, Rickard Nordin, Karl Malmqvist, Martin Olsvenne, Elias Giertz, Elisabeth Thand Ringqvist, Motpol, Mina Moderata Karameller, Politikerbloggen, Markus "Lake" Berglund, Johan Pettersson, Johan Linander.
(Facebookgrupp)
Imorgon deltar jag för övrigt i en SMS-duell hos maktkamp24 om saken.
fredag, mars 19, 2010
onsdag, juni 24, 2009
GB, GB...
GB Gräddglass hemsida har fått sin stund i rampljuset idag. Anledningen är att de i sina användarvillkor förbjudit länkande TILL hemsidan. De borde dock lära sig lite om Internet. Länkar är allt. Jag undrar bara lite; varför finns inte den skrivningen med bland hem-hemsidans juridiska villkor?
Nåja, jag upptäckte något annat intressant. Smaka på det här:
"Varumärken
Nåja, jag upptäckte något annat intressant. Smaka på det här:
"Varumärken
Alla varumärken som visas på hemsidan ägs av eller är licensierade av Unilever Sverige AB eller något närstående bolag. Detta inbegriper, utan undantag, namnet "GB Glace" med logotyp, och dess samtliga förekommande produktnamn. Det är därför strängt förbjudet att använda något av varumärkena från hemsidan utan särskilt tillstånd."
Jag menar, har de ens läst varumärkeslagen? Antagligen inte. Så här lyder inledningen av § 4:
"Rätten till ett varukännetecken enligt 1-3 §§ innebär, att annan än innehavaren inte får i näringsverksamhet använda ett därmed förväxlingsbart kännetecken för sina varor, vare sig på varan eller dess förpackning, i reklam eller affärshandling eller på annat sätt, däri inbegripet också muntlig användning." [Min kursivering]
Det är alltså fritt fram för mig, som ju inte bedriver näringsverksamhet på den här bloggen, att lägga ut GB:s varumärke i opinionsbildande syfte. Faktum är att ordet "GB" i sig är ett varumärke, utan att det ens behöver skrivas med en font som gör att det ser ut som på loggan - skulle det vara "strängt förbjudet" att använda det? I beg to differ. Här lär det snarare handla om att bolaget försöker skrämmas lite.
Men nog är det paradoxalt. Hur mycket tror ni att GB lägger på reklam varje år? Antagligen mer än vad de lägger på juristerna, i alla fall. De kanske borde slänga iväg någon hundring på att undersöka hur det här marknadsföringsförbudet de försöker belägga vanliga människor med kostar dem, egentligen.
fredag, april 17, 2009
Rättegången mot TPB: Därför fälldes de
Till att börja med kan man konstatera att domen, precis som gårdagens p-pillerutspel, gör att mer fokus hamnar på medverkansbegreppet. Det är, vilket antyds i viss inflytelserik doktrin, en smula brett. Inte så brett att du blir fälld om du står och ler när du ser person A misshandla person B - men tillräckligt för att du ska bli fälld om du håller A:s kappa.
Som jag sagt tycker jag att det är en smula absurt att tillhandahållandet av en söktjänst skulle kunna klassas som medverkan. Låt oss hoppas att det är vad HD inser, när målet väl kommer dit.
Det riktigt intressanta är naturligtvis varför tingsrätten fällde de fyra åtalade - speciellt i ljuset av e-handelslagen. Av vad jag kunnat utläsa konstaterar man medverkan utan att tänja för mycket på begreppet (vilket alltså säger någon om hur uppblåst det redan är). Därefter avfärdas ansvarsfrihet genom e-handelslagen med följande:
"Att The PirateBay erbjöd en tjänst där användare kunde ladda upp och lagra torrentfiler på
webbplatsen innebär istället att det är fråga om den typ av lagringstjänst som omfattas
av bestämmelsen i 18 § lagen om elektronisk handel (prop. 2001/02:150, s. 21)."
Det är hela nyckeln.
16 § i e-handelslagen gäller bara om den lagring som sker är "automatisk, mellanliggande och tillfällig lagring av information som sker endast för att utföra överföringen". Det är också en förutsättning "att informationen inte lagras längre än vad som rimligen krävs för överföringen".
Jag är ungefär lika tekniskt insatt som Roswall. Juridiskt sett borde det inte spela någon roll. Jag är ändå nyfiken: Är den lagring som skett verkligen jämförbar med webbhotell och BBS:er? Det är nämligen detta som 18 § tar sikte på enligt förarbetena. Någon som känner för att förklara? Har tingsrätten missuppfattat något?
Det är också intressant att tingsrätten, när den talar om uppsåt och vad det behöver täcka, hänvisar till ett skattemål - i vilket det slogs fast att det i fråga om medverkan inte behövde finnas uppsåt för exakt vilka felaktiga uppgifter som skulle lämnas, utan bara för att felaktiga uppgifter skulle lämnas - som de facto säger att frågan måste avgöras beroende av brottstyp.
Som jag sagt tycker jag att det är en smula absurt att tillhandahållandet av en söktjänst skulle kunna klassas som medverkan. Låt oss hoppas att det är vad HD inser, när målet väl kommer dit.
Det riktigt intressanta är naturligtvis varför tingsrätten fällde de fyra åtalade - speciellt i ljuset av e-handelslagen. Av vad jag kunnat utläsa konstaterar man medverkan utan att tänja för mycket på begreppet (vilket alltså säger någon om hur uppblåst det redan är). Därefter avfärdas ansvarsfrihet genom e-handelslagen med följande:
"Att The PirateBay erbjöd en tjänst där användare kunde ladda upp och lagra torrentfiler på
webbplatsen innebär istället att det är fråga om den typ av lagringstjänst som omfattas
av bestämmelsen i 18 § lagen om elektronisk handel (prop. 2001/02:150, s. 21)."
Det är hela nyckeln.
16 § i e-handelslagen gäller bara om den lagring som sker är "automatisk, mellanliggande och tillfällig lagring av information som sker endast för att utföra överföringen". Det är också en förutsättning "att informationen inte lagras längre än vad som rimligen krävs för överföringen".
Jag är ungefär lika tekniskt insatt som Roswall. Juridiskt sett borde det inte spela någon roll. Jag är ändå nyfiken: Är den lagring som skett verkligen jämförbar med webbhotell och BBS:er? Det är nämligen detta som 18 § tar sikte på enligt förarbetena. Någon som känner för att förklara? Har tingsrätten missuppfattat något?
Det är också intressant att tingsrätten, när den talar om uppsåt och vad det behöver täcka, hänvisar till ett skattemål - i vilket det slogs fast att det i fråga om medverkan inte behövde finnas uppsåt för exakt vilka felaktiga uppgifter som skulle lämnas, utan bara för att felaktiga uppgifter skulle lämnas - som de facto säger att frågan måste avgöras beroende av brottstyp.
torsdag, april 16, 2009
Fucked up
Dagens grej lär ju vara åklagaren som vill åtala vid förskrivning om p-piller till undomar under femton. Jag har försökt botanisera lite i de juridiska aspekterna, eftersom saker och ting inte är helt solklara - som så ofta när det gäller medverkan.
Till att börja med behövs ett medverkansobjekt, alltså en gärning som människan med pillerblocket i handen kan ha medverkat till. Här torde det röra sig om våldtäkt mot barn, som är kriminaliserat i BrB 6:4. (Observera gärna att tidningarna länkade ovan alla talar om "våldtäkt". I en mening skulle jag därför kunna ge Silbersky rätt, men jo, brottsrubriceringen ser ut som den gör.)
Därefter måste man konstatera att personen i fråga har främjat gärningen (som måste vara rättsstridig). Just den biten blir svår. Den som skrivit ut p-piller till en kvinna under femton ska alltså ha främjat att någon över femton idkar sexuellt umgänge med den minderåriga. Främjande är ju ett lite luddigt begrepp, och i förarbetena sätts någon slags lägsta gräns som utgörs av att den medverkande stärker gärningsmannen i sitt uppsåt. Här lär det sällan röra sig om att exempelvis en barnmorska stärker uppsåtet hos någon annan än den minderåriga - och denna kan ej straffas för medverkan till våldtäkt mot barn, även om hon varit med på det hela och således i någon mån främjat gärningen. Därmed vore det en smula absurt om barnmorskan på den grunde skulle kunna straffas - främjande av nödvändig medverkan, vilket är det den minderåriga företar sig, tenderar att vara uttryckligen kriminaliserat, så som exempelvis koppleri (för vilket du straffas om du uppmuntrar en sexsäljare att fortsätta med sitt arbete). Vad som emellertid gör ovanstående resonemang lite suddigt i kanten är att främjandet kan ha legat ovanför det lägsta gränsen, och underlättat eller åtminstone varit ägnat att underlätta gärningen. Om p-pillren de facto underlättat gärningen - tja, vad händer? Det är ju trots allt gärningen som ska främjas, inte nödvändigtvis gärningsmannens inställning. Min gissning är att en domstol inte skulle fälla för medverkan, men hey, det är svårt att lämna några garantier. Jag är trots allt bara juriststudent.
Mårten Schultz skriver bra i frågan, även om jag tycker att han avfärdar medverkan lite väl kort. Och jag håller med honom om att Hammarstrand antagligen gör detta utspel för att peka på brister i sexualbrottslagstiftningen, men däremot inte om att det skulle vara ett dåligt sätt att peka på dem. Vad som bör komma upp till diskussion här är att lagstiftningen är fyrkantig i fråga om byxmyndighetsålder, hur smart det egentligen är att töja våldtäktsbegreppet och det faktiskt något absurt utvidgade medverkansansvaret.
Till att börja med behövs ett medverkansobjekt, alltså en gärning som människan med pillerblocket i handen kan ha medverkat till. Här torde det röra sig om våldtäkt mot barn, som är kriminaliserat i BrB 6:4. (Observera gärna att tidningarna länkade ovan alla talar om "våldtäkt". I en mening skulle jag därför kunna ge Silbersky rätt, men jo, brottsrubriceringen ser ut som den gör.)
Därefter måste man konstatera att personen i fråga har främjat gärningen (som måste vara rättsstridig). Just den biten blir svår. Den som skrivit ut p-piller till en kvinna under femton ska alltså ha främjat att någon över femton idkar sexuellt umgänge med den minderåriga. Främjande är ju ett lite luddigt begrepp, och i förarbetena sätts någon slags lägsta gräns som utgörs av att den medverkande stärker gärningsmannen i sitt uppsåt. Här lär det sällan röra sig om att exempelvis en barnmorska stärker uppsåtet hos någon annan än den minderåriga - och denna kan ej straffas för medverkan till våldtäkt mot barn, även om hon varit med på det hela och således i någon mån främjat gärningen. Därmed vore det en smula absurt om barnmorskan på den grunde skulle kunna straffas - främjande av nödvändig medverkan, vilket är det den minderåriga företar sig, tenderar att vara uttryckligen kriminaliserat, så som exempelvis koppleri (för vilket du straffas om du uppmuntrar en sexsäljare att fortsätta med sitt arbete). Vad som emellertid gör ovanstående resonemang lite suddigt i kanten är att främjandet kan ha legat ovanför det lägsta gränsen, och underlättat eller åtminstone varit ägnat att underlätta gärningen. Om p-pillren de facto underlättat gärningen - tja, vad händer? Det är ju trots allt gärningen som ska främjas, inte nödvändigtvis gärningsmannens inställning. Min gissning är att en domstol inte skulle fälla för medverkan, men hey, det är svårt att lämna några garantier. Jag är trots allt bara juriststudent.
Mårten Schultz skriver bra i frågan, även om jag tycker att han avfärdar medverkan lite väl kort. Och jag håller med honom om att Hammarstrand antagligen gör detta utspel för att peka på brister i sexualbrottslagstiftningen, men däremot inte om att det skulle vara ett dåligt sätt att peka på dem. Vad som bör komma upp till diskussion här är att lagstiftningen är fyrkantig i fråga om byxmyndighetsålder, hur smart det egentligen är att töja våldtäktsbegreppet och det faktiskt något absurt utvidgade medverkansansvaret.
fredag, mars 27, 2009
Om någon undrade varför vi ska lägga ner det här med nämndemän...
Nu kan jag inte uttala mig om målet i fråga, annat än att det alltid är vidrigt när någon utnyttjas sexuellt. Att det skett ett sexuellt utnyttjande är faktiskt ännu inte avgjort - och det dröjer ytterligare innan så sker. Varför?
Nämndemännen.
En av dem har nämligen suttit och uttryckt sig nedsättande om en av de åtalade när de trodde att högtalarna var avstängda.
Jag har full förståelse för att man tycker att det som hänt är vidrigt - men det berättigar inte ett åsidosättande av rättssäkerheten, tvärt om. De åtalade har rätt till en rättvis rättegång.
Jag tror tyvärr inte att den här typen av händelser är särskilt ovanliga i Sverige. Ett nämndemannasystem, där man vill ha in "folket" i rättegången, är att be om problem. Även i det uppmärksammade Arbogamålet uppträdde en nämndeman olämpligt och berättade för media vad den tyckte.
Nämndemännen måste avskaffas. Det finns ingen anledning att ge (förutsättningsvis) inkompetenta personer dömande makt.
Nämndemännen.
En av dem har nämligen suttit och uttryckt sig nedsättande om en av de åtalade när de trodde att högtalarna var avstängda.
Jag har full förståelse för att man tycker att det som hänt är vidrigt - men det berättigar inte ett åsidosättande av rättssäkerheten, tvärt om. De åtalade har rätt till en rättvis rättegång.
Jag tror tyvärr inte att den här typen av händelser är särskilt ovanliga i Sverige. Ett nämndemannasystem, där man vill ha in "folket" i rättegången, är att be om problem. Även i det uppmärksammade Arbogamålet uppträdde en nämndeman olämpligt och berättade för media vad den tyckte.
Nämndemännen måste avskaffas. Det finns ingen anledning att ge (förutsättningsvis) inkompetenta personer dömande makt.
lördag, februari 28, 2009
Man fängslar åtminstone inte en oskyldig
Domen i det s.k. Romario-målet kom igår. Alla de åtalade frias.
Hur tråkigt det än är att ingen kunnat hållas ansvarig för dödandet, så måste man se på detta ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Åklagaren hade inget annat än ett erkännande - och en historia som sannerligen inte gick ihop. Tingsrätten gjorde alltså helt rätt som friade. (Bara för att skryta lite; Håkan Westin är min straffrättslärare.)
Det spelar ingen roll om fallet sänder signalen att det lönar sig att hålla käften i domstol. Rättssäkerheten måste komma först. Rättssäkerheten kommer innan förlorat förtroende för rättsväsendet. Att tingsrätten i det här fallet vägrat döma någon trots ett erkännande visar att det finns mer ryggrad i systemet än jag förväntat mig.
Hur tråkigt det än är att ingen kunnat hållas ansvarig för dödandet, så måste man se på detta ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Åklagaren hade inget annat än ett erkännande - och en historia som sannerligen inte gick ihop. Tingsrätten gjorde alltså helt rätt som friade. (Bara för att skryta lite; Håkan Westin är min straffrättslärare.)
Det spelar ingen roll om fallet sänder signalen att det lönar sig att hålla käften i domstol. Rättssäkerheten måste komma först. Rättssäkerheten kommer innan förlorat förtroende för rättsväsendet. Att tingsrätten i det här fallet vägrat döma någon trots ett erkännande visar att det finns mer ryggrad i systemet än jag förväntat mig.
onsdag, februari 18, 2009
Rättegången mot TPB: Ett anspråkslöst förslag till juridisk bedömning
För min del är det lite kul att åtalet mot TPB tas upp just nu. Inte så att jag ser åtalet i sig som roligt, utan det är snarare så att det sammanfaller med mina studier av straff- och processrätt. I fråga om nedanvarande text ber jag dock läsaren observera att jag inte ens läst ämnena i två månader - men lite intressant tycker jag ändå att det hela är.
Nåja, det är ju i alla fall för medverkan till tillgängliggörande av upphovsrättsskyddat material som grabbarna står åtalade för. För att över huvud taget kunna fälla för medverkan måste man konstruera ett medverkansobjekt - alltså, det måste ha begåtts ett huvudbrott, i det här fallet tillgängliggörande. Jag tror inte att det finns några större problem just här, ett medverkansobjekt kan alltså rätt enkelt konstrueras.
Sedan kommer alltså själva frågan om det finns ett främjande. Kraven för medverkande är relativt lågt ställda; att hålla en kappa åt en person som misshandlar någon annan är exempelvis medverkan (NJA 1963 s. 574). (Däremot inte att stå bredvid och le, vilket ju känns betryggande.) Jareborg skriver i sin bok Allmän kriminalrätt att främjande enligt förarbetena kan utgöras av att man styrker andra i deras uppsåt. Medverkan kan alltså bestå i psykisk inverkan, men den får inte vara för obetydlig.
Grabbarna tillhandahåller alltså en söktjänst. I mina ögon är det ytterst tveksamt om detta kan ses som ett främjande. Vad som ska noteras är dessutom att medverkansparagrafen (BrB 23:4) bara gäller om inte annat följer av vad för särskilda fall är föreskrivet.
Enligt Lagen om elektronisk handels sextonde paragraf ska mellanhänder inte hållas ansvariga för den information de överför. Jag ser ingen anledning till att den inte skulle vara tillämplig. Dock vill jag framhålla att även om den inte skulle vara det vore det absurt att tillhandahållande av en söktjänst klassas som medhjälp. De praktiska konsekvenserna skulle bli rent ut sagt löjliga. Dessutom får framhållas att det i doktrin rätt ofta påpekas att medverkanskriminaliseringen kanske är lite väl vid.
Nåja, hur Tingsrätten kommer att döma är naturligtvis inte klart än. Min personliga gissning är att de fäller med motiveringen att individerna har främjat tillgängliggörande av upphovsrättsskyddat material då detta presumeras vara huvudsyftet bakom siten.
Personligen sluter jag mig alltså inte till en sådan bedömning. Troligen kommer också Hovrätten och Högsta Domstolen komma till sådant slut.
Nåja, det är ju i alla fall för medverkan till tillgängliggörande av upphovsrättsskyddat material som grabbarna står åtalade för. För att över huvud taget kunna fälla för medverkan måste man konstruera ett medverkansobjekt - alltså, det måste ha begåtts ett huvudbrott, i det här fallet tillgängliggörande. Jag tror inte att det finns några större problem just här, ett medverkansobjekt kan alltså rätt enkelt konstrueras.
Sedan kommer alltså själva frågan om det finns ett främjande. Kraven för medverkande är relativt lågt ställda; att hålla en kappa åt en person som misshandlar någon annan är exempelvis medverkan (NJA 1963 s. 574). (Däremot inte att stå bredvid och le, vilket ju känns betryggande.) Jareborg skriver i sin bok Allmän kriminalrätt att främjande enligt förarbetena kan utgöras av att man styrker andra i deras uppsåt. Medverkan kan alltså bestå i psykisk inverkan, men den får inte vara för obetydlig.
Grabbarna tillhandahåller alltså en söktjänst. I mina ögon är det ytterst tveksamt om detta kan ses som ett främjande. Vad som ska noteras är dessutom att medverkansparagrafen (BrB 23:4) bara gäller om inte annat följer av vad för särskilda fall är föreskrivet.
Enligt Lagen om elektronisk handels sextonde paragraf ska mellanhänder inte hållas ansvariga för den information de överför. Jag ser ingen anledning till att den inte skulle vara tillämplig. Dock vill jag framhålla att även om den inte skulle vara det vore det absurt att tillhandahållande av en söktjänst klassas som medhjälp. De praktiska konsekvenserna skulle bli rent ut sagt löjliga. Dessutom får framhållas att det i doktrin rätt ofta påpekas att medverkanskriminaliseringen kanske är lite väl vid.
Nåja, hur Tingsrätten kommer att döma är naturligtvis inte klart än. Min personliga gissning är att de fäller med motiveringen att individerna har främjat tillgängliggörande av upphovsrättsskyddat material då detta presumeras vara huvudsyftet bakom siten.
Personligen sluter jag mig alltså inte till en sådan bedömning. Troligen kommer också Hovrätten och Högsta Domstolen komma till sådant slut.
tisdag, februari 17, 2009
Rättegången mot TPB: Lite juridiska grejer
Rättegången mot TPB verkar vara bland det största som händer just nu. På #spectrial på twitter pågår diskussion på både engelska, svenska och ett par språk till. Media rapporterar mycket flitigt.
Det drivs en del med åklagaren också. Ja, i en rättsstat tycker jag att man ska kunna skämta om åklagare.
Nåja, live-bloggaren Anna Troberg undrar idag varför åklagaren nödvändigtvis ska läsa upp så himla mycket. Detta har sin grund i muntlighetsprincipen, vilken är styrande i det svenska rättsväsendet. Vidare bör också omedelbarhetsprincipen tas i beaktande, den innebär nämligen att bara det som åberopats i rättegång kan ligga till grund för beslutet.
Det drivs en del med åklagaren också. Ja, i en rättsstat tycker jag att man ska kunna skämta om åklagare.
Nåja, live-bloggaren Anna Troberg undrar idag varför åklagaren nödvändigtvis ska läsa upp så himla mycket. Detta har sin grund i muntlighetsprincipen, vilken är styrande i det svenska rättsväsendet. Vidare bör också omedelbarhetsprincipen tas i beaktande, den innebär nämligen att bara det som åberopats i rättegång kan ligga till grund för beslutet.
måndag, oktober 20, 2008
Att skapa allmän insyn utan att få en lynchmobb på köpet
Det är en lite halvknepig fråga, den som Maria Abrahamsson tar upp idag. TV-sända rättegångar. Vi har uppenbarligen haft ett fotoförbud ända sedan 1948.
Hans Engnell på Motpol tycker i alla fall inte att det är en något vidare bra idé att avskaffa förbudet. Han drar paralleller till USA, där sexförbrytare som avtjänat sitt straff fortfarande tvingas registrera sig så att alla grannar ska veta att ungarna måste stanna inne, typ. Han har naturligtvis rätt i att det vore obehagligt om liknande tendenser dök upp i Sverige - men han missar också lite av poängen. Fotoförbudet innebär i det snaraste att allmänheten utestängs från att se domstolarnas myndighetsutövning - och där har vi ett problem.
Man tar väl knappast i när man hävdar att rättssäkerheten knappast ligger svenska folket (eller i vart fall löpsedelsmakarna) särskilt varmt om hjärtat. Långt innan fall ens tas upp i rätten utropar de att X mördade Y, A våldtog B och O snodde P:s chihuahua. Den allmänna uppfattningen verkar vara att är man misstänkt så är man också skyldig. Däri ligger en fara med att slänga foton av misstänkta omkring sig - ett "befinns oskyldig" accepteras inte av allmänheten som bestämmer sig för att ta saken i egna händer. Därför tror jag också att Maria Abrahamsson är fel ute när hon talar om rättegångar av allmänt intresse - det tenderar att bli sensationsjournalistik. Däremot kan folk behöva se en och annan rättegång för att förstå processen. Juridiken är inte direkt skriven för folket - utan för juristerna. Vilken vanlig svensson vet hur bevisbördan ligger? Vem vet ens skillnaden mellan indicier och bevis?
Alltså; TV-sända rättegångar? Varför inte. Men innan media kan anförtros den uppgiften måste de ta sitt ansvar och sluta skräpa ner det allmänna rättsmedvetandet.
Hans Engnell på Motpol tycker i alla fall inte att det är en något vidare bra idé att avskaffa förbudet. Han drar paralleller till USA, där sexförbrytare som avtjänat sitt straff fortfarande tvingas registrera sig så att alla grannar ska veta att ungarna måste stanna inne, typ. Han har naturligtvis rätt i att det vore obehagligt om liknande tendenser dök upp i Sverige - men han missar också lite av poängen. Fotoförbudet innebär i det snaraste att allmänheten utestängs från att se domstolarnas myndighetsutövning - och där har vi ett problem.
Man tar väl knappast i när man hävdar att rättssäkerheten knappast ligger svenska folket (eller i vart fall löpsedelsmakarna) särskilt varmt om hjärtat. Långt innan fall ens tas upp i rätten utropar de att X mördade Y, A våldtog B och O snodde P:s chihuahua. Den allmänna uppfattningen verkar vara att är man misstänkt så är man också skyldig. Däri ligger en fara med att slänga foton av misstänkta omkring sig - ett "befinns oskyldig" accepteras inte av allmänheten som bestämmer sig för att ta saken i egna händer. Därför tror jag också att Maria Abrahamsson är fel ute när hon talar om rättegångar av allmänt intresse - det tenderar att bli sensationsjournalistik. Däremot kan folk behöva se en och annan rättegång för att förstå processen. Juridiken är inte direkt skriven för folket - utan för juristerna. Vilken vanlig svensson vet hur bevisbördan ligger? Vem vet ens skillnaden mellan indicier och bevis?
Alltså; TV-sända rättegångar? Varför inte. Men innan media kan anförtros den uppgiften måste de ta sitt ansvar och sluta skräpa ner det allmänna rättsmedvetandet.
måndag, juli 28, 2008
HAX anmäld för yttrandefrihetsbrott - av FRA!
Det här är fullständigt galet. HAX är anmäld för yttrandefrihetsbrott. På vilka grunder? Jag saxar paragrafen ur andra kapitlet i sekretesslagen:
"2 § /Upphör att gälla U:2008-09-01/ Sekretess gäller för uppgift som angår verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs. I mål eller ärende enligt särskild lag om försvarsuppfinningar gäller dock sekretess för uppgift om sådana uppfinningar enligt föreskrifter i den lagen.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år. Om särskilda skäl föranleder det, får dock regeringen föreskriva att sekretessen skall gälla under längre tid. "
I klartext: den sida ur dokumentet som HAX publicerat ska alltså skada landets försvar eller vålla fara för rikets säkerhet. Just det. Namnen på fyra kartlagda svenskar och vilka som var deras kontakter kan utgöras ett hot mot rikets säkerhet om de röjs.
Hur var det med definitionen av "yttre hot" som diskuterades när FRA-debatten var som mest högljudd?
JK hävdar för övrigt att HAX inte alls är anmäld - och att det hur som helst inte vore rätt bord.
Kom igen. Ingvar Åkesson är uppenbarligen olämpling att inneha posten som chef för FRA. Hur lång tid ska det behöva ta innan han får sparken?
"2 § /Upphör att gälla U:2008-09-01/ Sekretess gäller för uppgift som angår verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs. I mål eller ärende enligt särskild lag om försvarsuppfinningar gäller dock sekretess för uppgift om sådana uppfinningar enligt föreskrifter i den lagen.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år. Om särskilda skäl föranleder det, får dock regeringen föreskriva att sekretessen skall gälla under längre tid. "
I klartext: den sida ur dokumentet som HAX publicerat ska alltså skada landets försvar eller vålla fara för rikets säkerhet. Just det. Namnen på fyra kartlagda svenskar och vilka som var deras kontakter kan utgöras ett hot mot rikets säkerhet om de röjs.
Hur var det med definitionen av "yttre hot" som diskuterades när FRA-debatten var som mest högljudd?
JK hävdar för övrigt att HAX inte alls är anmäld - och att det hur som helst inte vore rätt bord.
Kom igen. Ingvar Åkesson är uppenbarligen olämpling att inneha posten som chef för FRA. Hur lång tid ska det behöva ta innan han får sparken?
torsdag, juli 24, 2008
Panik!
Jag hopppas verkligen, verkligen att det här är någon typ av tidningsanka. Inte kan väl regeringen vilja införa en civilkuragelag?! På allvar?!
Ja, jag vet, de införde Lex Orwell, men någon jävla måtta får det väl ändå vara? Finns det inga jurister på regeringskansliet?
Jag menar, om man bortser från det faktum att det är djupt omoraliskt att tvinga människor att göra något annat än att inte skada varandra, så är de praktiska problemen enorma. För vad innebär egentligen en civilkuragelag?
Den tar antagligen sin början i att man är tvingad att ingripa om man ser ett brott. Av det föjler en rad frågor.
1. Ska detta gälla rent objektivt, vilket innebär att om du ser något som de facto är ett brott, men inte själv inser det och därför inte ingriper, är att betrakta som brottslig? Om inte, kommer lagen att ha en reell betydelse som innebär något annat än att vi inte längre kommer att se några vittnen i svenska rättssalar (se punkt 2)?
2. Hur tror man att detta kommer att påverka vittnesviljan? Att vittna när man inte ingripit är ju knappast något människor kommer att göra - tvärt om kommer troligen många att undvika att vittna, för att därför inte knytas till händelsen.
3. Ska man behöva ingripa med fara för sitt eget liv? Hur görs i sådant fall den juridiska bedömningen?
4. Vad händer med rättssäkerheten? Någon kan ju tro sig se ett brott och därför ingripa, vilket leder till att denne någon istället utför brottsliga handlingar. Vem ges rätt? Hur ofta kommer "jag trodde det var något brottsligt på gång" att användas som ursäkt för eget brottsligt handlande? Varför ska outbildade svenssons över huvud taget överta polisens roll?
Kom igen, regeringskansliet, ni kan inte skapa en lag som kringgår alla dessa hinder. Låt det här förslaget lämna skrivbordet för papperskorgen.
Ja, jag vet, de införde Lex Orwell, men någon jävla måtta får det väl ändå vara? Finns det inga jurister på regeringskansliet?
Jag menar, om man bortser från det faktum att det är djupt omoraliskt att tvinga människor att göra något annat än att inte skada varandra, så är de praktiska problemen enorma. För vad innebär egentligen en civilkuragelag?
Den tar antagligen sin början i att man är tvingad att ingripa om man ser ett brott. Av det föjler en rad frågor.
1. Ska detta gälla rent objektivt, vilket innebär att om du ser något som de facto är ett brott, men inte själv inser det och därför inte ingriper, är att betrakta som brottslig? Om inte, kommer lagen att ha en reell betydelse som innebär något annat än att vi inte längre kommer att se några vittnen i svenska rättssalar (se punkt 2)?
2. Hur tror man att detta kommer att påverka vittnesviljan? Att vittna när man inte ingripit är ju knappast något människor kommer att göra - tvärt om kommer troligen många att undvika att vittna, för att därför inte knytas till händelsen.
3. Ska man behöva ingripa med fara för sitt eget liv? Hur görs i sådant fall den juridiska bedömningen?
4. Vad händer med rättssäkerheten? Någon kan ju tro sig se ett brott och därför ingripa, vilket leder till att denne någon istället utför brottsliga handlingar. Vem ges rätt? Hur ofta kommer "jag trodde det var något brottsligt på gång" att användas som ursäkt för eget brottsligt handlande? Varför ska outbildade svenssons över huvud taget överta polisens roll?
Kom igen, regeringskansliet, ni kan inte skapa en lag som kringgår alla dessa hinder. Låt det här förslaget lämna skrivbordet för papperskorgen.
onsdag, april 02, 2008
Rättsvidrigt resonemang
Efter min förra post har bloggkollegan Martin, aka den liberala misantropen frågat vad jag tyckte om den här texten av Katrine Kielos. Nu är mitt mål i livet inte att opponera på allt hon skriver, men jag blir verkligen upprörd.
Det är faktiskt riktigt komiskt att hon börjar med att citera Martin Luther King, som sa "låt oss aldrig glömma att allt vad Hitler gjorde i Tyskland var laglig" och på det sedan bygger ett resonemang om att domstolarna ska vara subjektiva. Hade det funnits lagar som skyddade alla människors lika rätt, objektivt sett, i Tyskland så hade det nämligen varit - ja, just det, olagligt. Det är ju exempel som Natzityskland som visar på det horribla i att ha en subjektiv rätt - det är inte säkert att den är subjektiv åt det håll man vill. Visst kan det hända att man kan skapa en sådan rätt som Kielos vill, en subjektiv, resultatstyrande juridik till icke-produktivas fördel (vilket det finns nog av idag) - men i och med det inför man risken att vi får en subjektiv rätt som den i Nazityskland. Det enda sättet att garantera att det inte händer är en objektiv rätt som ger alla människor lika rättigheter. Visst kan man försöka skriva om lagarna så att alla ska gynna kvinnor - men inför man möjligheten att könsreglera lagar kan det gå åt andra hållet också. Måhanda når kvinnor och män inte exakt lika resultat i allt - men är det önskvärt? Är inte det viktiga att varje enskild människa faktiskt får göra vad hon vill så länge hon inte skadar någon annan?
Nej, det är inte det viktiga för Kielos. Det viktiga är att de har samma "rättigheter" - rättigheter som inte är definierade och som jag kan garantera inte är de samma som naturrättigheterna, vilka är de enda som faktiskt kan kallas rättigheter. Hon hävdar att liberalismen utgår från en verklighet som aldrig funnits, och bara det visar hur fel hon har. Liberalismen är inte en utopisk ideologi - det är en rättighetsideologi och en frihetsideologi, om det så innebär att man har rätt att ta sitt eget liv. Enligt liberalismen kan ingenting gå före individens rätt till sig själv, det är absolut grundläggande. Därför är Kielos påhittade sociala rättigheter inte något som över huvud taget berörs inom min ideologi - de existerar inte, och kan bara existera genom att man inkräktar på naturrättigheterna.
Hon skriver, som slutkläm, att lagen kan och bör stå på de svagas sida. Jag kan tänka mig den paragrafen! Nya RF, 2 kap, 1 §: Är du svag ska lagen stå på din sida. Snacka om att ge utrymmme för tolkningsmöjligheter! Jag är rent fysiskt svag, alltså har jag rätt att få hyresnedsättning enligt JB 12:11. Kalle är svag, han är arbetslös, alltså har han rätt att ta Coca Cola på ICA. Kom inte här och släng dig med andra paragrafen i brottsbalkens åttonde kapitel! Lagen ska stå på Kalles sida! För att inte tala om Maria. Hon är egenföretagare och betalar massvis i skatt, alltså är hon svag och får göra vad hon vill. Eller hade Kielos tänkt definiera olika grupper direkt i lagen? Det blir knappast bättre. Hej, mina föräldrar är arbetarklass, jag har rätt till det här jobbet, skit samma om någon annan är bättre lämpad - är det något man ska kunna stövla in och säga? Hur ska Kielos definiera arbetarklass, förresten? Kvotering ska vi inte ens tala om - det tror jag vi kommer få se nog av i Norge framöver.
Kielos hävdar att lagen aldrig kan vara neutral - troligtvis med grund i att människor är olika och tycker olika om varandra. Jag är hemskt ledsen, men om hon och hennes meningsfränder inför en lag som säger att jag måste älska alla, måste hjälpa alla och måste offra mig för alla - då emigrerar jag, och antagligen fler med mig.
Det är faktiskt riktigt komiskt att hon börjar med att citera Martin Luther King, som sa "låt oss aldrig glömma att allt vad Hitler gjorde i Tyskland var laglig" och på det sedan bygger ett resonemang om att domstolarna ska vara subjektiva. Hade det funnits lagar som skyddade alla människors lika rätt, objektivt sett, i Tyskland så hade det nämligen varit - ja, just det, olagligt. Det är ju exempel som Natzityskland som visar på det horribla i att ha en subjektiv rätt - det är inte säkert att den är subjektiv åt det håll man vill. Visst kan det hända att man kan skapa en sådan rätt som Kielos vill, en subjektiv, resultatstyrande juridik till icke-produktivas fördel (vilket det finns nog av idag) - men i och med det inför man risken att vi får en subjektiv rätt som den i Nazityskland. Det enda sättet att garantera att det inte händer är en objektiv rätt som ger alla människor lika rättigheter. Visst kan man försöka skriva om lagarna så att alla ska gynna kvinnor - men inför man möjligheten att könsreglera lagar kan det gå åt andra hållet också. Måhanda når kvinnor och män inte exakt lika resultat i allt - men är det önskvärt? Är inte det viktiga att varje enskild människa faktiskt får göra vad hon vill så länge hon inte skadar någon annan?
Nej, det är inte det viktiga för Kielos. Det viktiga är att de har samma "rättigheter" - rättigheter som inte är definierade och som jag kan garantera inte är de samma som naturrättigheterna, vilka är de enda som faktiskt kan kallas rättigheter. Hon hävdar att liberalismen utgår från en verklighet som aldrig funnits, och bara det visar hur fel hon har. Liberalismen är inte en utopisk ideologi - det är en rättighetsideologi och en frihetsideologi, om det så innebär att man har rätt att ta sitt eget liv. Enligt liberalismen kan ingenting gå före individens rätt till sig själv, det är absolut grundläggande. Därför är Kielos påhittade sociala rättigheter inte något som över huvud taget berörs inom min ideologi - de existerar inte, och kan bara existera genom att man inkräktar på naturrättigheterna.
Hon skriver, som slutkläm, att lagen kan och bör stå på de svagas sida. Jag kan tänka mig den paragrafen! Nya RF, 2 kap, 1 §: Är du svag ska lagen stå på din sida. Snacka om att ge utrymmme för tolkningsmöjligheter! Jag är rent fysiskt svag, alltså har jag rätt att få hyresnedsättning enligt JB 12:11. Kalle är svag, han är arbetslös, alltså har han rätt att ta Coca Cola på ICA. Kom inte här och släng dig med andra paragrafen i brottsbalkens åttonde kapitel! Lagen ska stå på Kalles sida! För att inte tala om Maria. Hon är egenföretagare och betalar massvis i skatt, alltså är hon svag och får göra vad hon vill. Eller hade Kielos tänkt definiera olika grupper direkt i lagen? Det blir knappast bättre. Hej, mina föräldrar är arbetarklass, jag har rätt till det här jobbet, skit samma om någon annan är bättre lämpad - är det något man ska kunna stövla in och säga? Hur ska Kielos definiera arbetarklass, förresten? Kvotering ska vi inte ens tala om - det tror jag vi kommer få se nog av i Norge framöver.
Kielos hävdar att lagen aldrig kan vara neutral - troligtvis med grund i att människor är olika och tycker olika om varandra. Jag är hemskt ledsen, men om hon och hennes meningsfränder inför en lag som säger att jag måste älska alla, måste hjälpa alla och måste offra mig för alla - då emigrerar jag, och antagligen fler med mig.
Obehaglig (s)yn på både grundlagen och människan
Förra terminen började jag läsa på juristprogrammet vid Uppsala Universitet, där man till skillnad från vid många andra utbildningar inte börjar med civilrätt, utan med statsrätt. Därför tycker jag att jag lite oblygt kan säga mig vara relativt välorienterad i de svenska grundlagarna, successionsordingen undantaget.
Bland grundlagarna är det regeringsformen som intresserar mig mest. I dess andra kapitel finns nämligen rättighetskatalogen, som anger dina rättigheter som medborgare. I dess tolfte paragraf anges villkoren för att dessa ska få inskränkas.
I regeringsformen finns också det så kallade uppenbarhetsrekvisitet, som innebär att en domstol endast får ogiltigförklara en lag som uppenbart strider mot grundlagen. Detta har inneburit att man mycket sällan prövar om lagar strider mot grundlagen - trots att vi sitter med en och annan som gör det.
Precis som vanligt när grundlagen hamnar på tapeten ursäktar sossarna och vänstern sitt motstånd mot en författningsdomstol med motiveringen att det skulle ge juristerna makt istället för politikerna, vilket är ett fullständigt löjligt påstående.
En författningsdomstol kan inte göra annat än att följa grundlagen - som är beslutad av politikerna. Jag tror att det handlar om något helt annat - nämligen en mycket obehaglig syn på både grundlagen och på människan.
Det är viktigt att komma ihåg att staten har makt över sina medborgare, och att det alltid innebär risker. De i grundlagen stadgade rättigheterna är (eller borde vara) till för att skydda medborgarna mot staten. Den som inte anser att dessa rättigheter är viktiga - vilket man rimligtvis inte kan tycka om man vill att det även i fortsättningen ska vara enkelt att köra över dem - utan istället anser att staten ska ha rätt att diktera sina medborgares liv in i minsta detalj tycker jag verkar vara en mycket obehaglig människa.
För det handlar inte om att värna demokratin, för demokrati handlar, precis som Herik von Sydow berättar i DN:s artikel, inte bara om majoritetsbeslut, utan också om minoritetsskydd. Och den verkliga minoriteten är den enskilda människan.
Bland grundlagarna är det regeringsformen som intresserar mig mest. I dess andra kapitel finns nämligen rättighetskatalogen, som anger dina rättigheter som medborgare. I dess tolfte paragraf anges villkoren för att dessa ska få inskränkas.
I regeringsformen finns också det så kallade uppenbarhetsrekvisitet, som innebär att en domstol endast får ogiltigförklara en lag som uppenbart strider mot grundlagen. Detta har inneburit att man mycket sällan prövar om lagar strider mot grundlagen - trots att vi sitter med en och annan som gör det.
Precis som vanligt när grundlagen hamnar på tapeten ursäktar sossarna och vänstern sitt motstånd mot en författningsdomstol med motiveringen att det skulle ge juristerna makt istället för politikerna, vilket är ett fullständigt löjligt påstående.
En författningsdomstol kan inte göra annat än att följa grundlagen - som är beslutad av politikerna. Jag tror att det handlar om något helt annat - nämligen en mycket obehaglig syn på både grundlagen och på människan.
Det är viktigt att komma ihåg att staten har makt över sina medborgare, och att det alltid innebär risker. De i grundlagen stadgade rättigheterna är (eller borde vara) till för att skydda medborgarna mot staten. Den som inte anser att dessa rättigheter är viktiga - vilket man rimligtvis inte kan tycka om man vill att det även i fortsättningen ska vara enkelt att köra över dem - utan istället anser att staten ska ha rätt att diktera sina medborgares liv in i minsta detalj tycker jag verkar vara en mycket obehaglig människa.
För det handlar inte om att värna demokratin, för demokrati handlar, precis som Herik von Sydow berättar i DN:s artikel, inte bara om majoritetsbeslut, utan också om minoritetsskydd. Och den verkliga minoriteten är den enskilda människan.
tisdag, oktober 23, 2007
Homoäktenskap
En hel del bloggar har idag uppmärksammat Bevara Äktenskapets kampanj mot homoäktenskap. Jag tänkte ge mig på att argumentera mot de fem skäl för homoäktenskap de påstår sig argumentera ner.
1. Det är en mänsklig rättighet för homosexuella par att ingå äktenskap.
Detta argumenteras ner på ett korrekt sätt - FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna säger att man får begränsa rätten till äktenskap med hänsyn till kön, och precis som SOU 2007:17 (vilken de hänvisar till) kommer fram till kan man således inte hävda detta. Något som SOU:en däremot tar fasta på, som Bevara Äktenskapet verkar förbise med glädje, är att det dock inte förbjuder homosexuella att gifta sig - slutsatsen i utredningen är faktiskt att samkönade par bör ges möjlighet att gifta sig!
2. Nuvarande lag är diskriminerande.
Här försöker man framföra argumentet att äktenskap bygger på fortplantning. Det har en rätt rejäl brist; rättsligt sett finns det inget krav på att makarna ska kunna avla gemensamma, biologiska barn, tvärtom har detta påstådda rekvisit avslagits å det bestämdaste i Europadomstolen.
3. Det skadar väl ingen om homosexuella får ingå äktenskap.
Under denna punkt hävdar man att homoäktenskap skulle bidraga till en "negativ" samhällsutveckling, där äktenskap skulle ses som en livsstil jämbördig alla andra - således skulle barnets position och själva äktenskapet försvagas.
SOU 2007:17 slår till att börja med fast att det viktigaste för barnet torde vara en god och trygg relation till sina föräldrar - och vidare, eftersom det är möjligt för homosexuella att skaffa barn på andra sätt än de rent biologiska, att homoäktenskap i det snaraste måste stärka barnets position.
4. Utvecklingen internationellt och i Sverige pekar i den här riktningen.
Här påstår man att så inte alls är fallet och hänvisar till att Frankrike nyligen slog fast att äktenskap ska vara mellan man och kvinna, samt att alla delstater i USA förutom fem enbart tillåter heterosexuella äktenskap.
Kan man börja argumentera på det här sättet skulle jag vilja införa plattskatt med hänvisning till att Polen tänker göra det och att Estland haft det länge nu. Allvarligt talat, den allmänna opinionen blir allt med positiv till homoäktenskap. Att Frankrike inte gillar bögar och flator är inget legitimt skäl för att Sverige ska fortsätta ha en dålig lagstiftning. (Dessutom kan påpekas att Nederländerna, Belgien, Kanada och Spanien har könsneutral äktenskapslagstiftning - de har inte gått under för det.)
5. Äktenskap handlar bara om att bekräfta kärlek.
Här hävdas att om det är skälet till att man gifter sig måste man också öppna upp för polygama äktenskap. Ja, varför inte? Jag har inget problem med att människor som älskar varandra ska få gifta sig i vilka konstelationer de än vill. Däremot behöver lagstiftningen inte öppna för det, eftersom Bevara Äktenskapet missar det som brukar läggas till; "mellan två personer".
Naturligtvis försöker de sig också på att föra en argumentation för att bevara det heterosexuella äktenskapet. Man hävdar att det varit så sedan uuuuuurminnes tider och hänvisar till Mesopotamien. Med tankte på att det var ett samhälle som lyckades förvandla den bördigaste åkerjord till saltöken ska man kanske inte ta deras fyra tusen år gamla lagstiftning på för stort allvar.
Barnens intresse är också något som tas upp. Jag skulle vilja ha vetenskapliga belägg för att ett barn mår dåligt av att barnets homosexuella föräldrar får gifta sig och således stabilisera sin relation. Barn sägs ju må bra av att föräldrarna är gifta - skulle det inte gälla om föräldrarna var homosexuella? Och är det inte så, tvärt emot vad man påstår, att äktenskapet skulle stärkas i och med att alla får gifta sig, oavsett sexuell läggning? Vilka kulturella fenomen har stärkts av att utesluta vissa?
Det hela handlar om att man värderar samkönade relationer högre, och det finns det inga som helst skäl att göra.
1. Det är en mänsklig rättighet för homosexuella par att ingå äktenskap.
Detta argumenteras ner på ett korrekt sätt - FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna säger att man får begränsa rätten till äktenskap med hänsyn till kön, och precis som SOU 2007:17 (vilken de hänvisar till) kommer fram till kan man således inte hävda detta. Något som SOU:en däremot tar fasta på, som Bevara Äktenskapet verkar förbise med glädje, är att det dock inte förbjuder homosexuella att gifta sig - slutsatsen i utredningen är faktiskt att samkönade par bör ges möjlighet att gifta sig!
2. Nuvarande lag är diskriminerande.
Här försöker man framföra argumentet att äktenskap bygger på fortplantning. Det har en rätt rejäl brist; rättsligt sett finns det inget krav på att makarna ska kunna avla gemensamma, biologiska barn, tvärtom har detta påstådda rekvisit avslagits å det bestämdaste i Europadomstolen.
3. Det skadar väl ingen om homosexuella får ingå äktenskap.
Under denna punkt hävdar man att homoäktenskap skulle bidraga till en "negativ" samhällsutveckling, där äktenskap skulle ses som en livsstil jämbördig alla andra - således skulle barnets position och själva äktenskapet försvagas.
SOU 2007:17 slår till att börja med fast att det viktigaste för barnet torde vara en god och trygg relation till sina föräldrar - och vidare, eftersom det är möjligt för homosexuella att skaffa barn på andra sätt än de rent biologiska, att homoäktenskap i det snaraste måste stärka barnets position.
4. Utvecklingen internationellt och i Sverige pekar i den här riktningen.
Här påstår man att så inte alls är fallet och hänvisar till att Frankrike nyligen slog fast att äktenskap ska vara mellan man och kvinna, samt att alla delstater i USA förutom fem enbart tillåter heterosexuella äktenskap.
Kan man börja argumentera på det här sättet skulle jag vilja införa plattskatt med hänvisning till att Polen tänker göra det och att Estland haft det länge nu. Allvarligt talat, den allmänna opinionen blir allt med positiv till homoäktenskap. Att Frankrike inte gillar bögar och flator är inget legitimt skäl för att Sverige ska fortsätta ha en dålig lagstiftning. (Dessutom kan påpekas att Nederländerna, Belgien, Kanada och Spanien har könsneutral äktenskapslagstiftning - de har inte gått under för det.)
5. Äktenskap handlar bara om att bekräfta kärlek.
Här hävdas att om det är skälet till att man gifter sig måste man också öppna upp för polygama äktenskap. Ja, varför inte? Jag har inget problem med att människor som älskar varandra ska få gifta sig i vilka konstelationer de än vill. Däremot behöver lagstiftningen inte öppna för det, eftersom Bevara Äktenskapet missar det som brukar läggas till; "mellan två personer".
Naturligtvis försöker de sig också på att föra en argumentation för att bevara det heterosexuella äktenskapet. Man hävdar att det varit så sedan uuuuuurminnes tider och hänvisar till Mesopotamien. Med tankte på att det var ett samhälle som lyckades förvandla den bördigaste åkerjord till saltöken ska man kanske inte ta deras fyra tusen år gamla lagstiftning på för stort allvar.
Barnens intresse är också något som tas upp. Jag skulle vilja ha vetenskapliga belägg för att ett barn mår dåligt av att barnets homosexuella föräldrar får gifta sig och således stabilisera sin relation. Barn sägs ju må bra av att föräldrarna är gifta - skulle det inte gälla om föräldrarna var homosexuella? Och är det inte så, tvärt emot vad man påstår, att äktenskapet skulle stärkas i och med att alla får gifta sig, oavsett sexuell läggning? Vilka kulturella fenomen har stärkts av att utesluta vissa?
Det hela handlar om att man värderar samkönade relationer högre, och det finns det inga som helst skäl att göra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
