En tillbakablick och en framtidsförhoppning

Ja, då var 2009 strax slut, och vi kliver in i ett nytt decennium. Lite sorgligt känns det - de gångna tio åren är ändå de under vilka jag blivit den jag är, fått ett politiskt medvetande och kanske, kanske blivit vuxen. Det är rätt stora grejer. Och bara för att alla andra gör det så tänkte jag försöka mig på en snabbresumé av inte bara det gångna året, utan det gångna decenniet.

00: Jag kan inte påstå att jag minns jättemycket från nyårsafton, annat än att våra kattungar var vakna och rände i korridorerna när vi kom hem jättesent. Började sexan i Funäsdalen. Började sminka mig och hade crazy platåboots.

01: Slog vad med mamma, åt en surströmming och fick min underbare ponny Poppe. Lärde mig ta ansvar, kliva upp på morgnarna och började få kondition.

02: Frågade pappa varför folk inte röstade på borgarna - de ville ju sänka skatten.

03: Släpade ut pållen ur brinnande stall.

04: Gick ut nian. Vägrade alkohol på avslutningen och drack Fanta Exotic istället. Började på gymnasiet - omvälvande.

05: Åkte på mitt livs första festival. Träffade Lennie. Gick med i CUF.

06: Började blogga. Hamnade i CUF Jämtlands styrelse. Läste Avalons Dimmor och avskydde den. Var på min första CUF-stämma. Valvakade. Blev förbannat glad. For till Ryssland med klassen. Fyllde 18 två månader för sent.

07: Satt tre timmar i en taxi och väntade på grusbilen. Blev ordförande för CUF Jämtland. Fick upp ögonen för sexköpslagen. Tog studenten. Drack fortfarande inte alkohol. Mamma lovade för första gången att aldrig hjälpa mig att flytta igen. Antogs till juristprogrammet i Uppsala. Flyttade in i en korridor. Skrev min första nyårskrönika.

08: Åt tio semlor på fettisdagen. Gick i mitt livs första första maj-tåg. Sen kom FRA och jag blev förbannat förbannad. Argumenterade mot att kvinnors sexualitet bara är villkorligt frigiven. Argumenterade mot civilkuragelagen och hamnade i DN. Alliansen tog inte chansen att rösta nej till IPRED. Flyttade från korridor till studentlägenhet med eget kök. Mamma lovade för andra gången att aldrig hjälpa mig flytta igen Skrev en besviken och förbannad nyårskrönika.

09: Förklarade att kåren var föråldrad. Föreslog t-shirttryck. Garvade lite åt Spectrial. Gjorde ett litet bildcollage. Förlorade en vän. Föreslog en städköpslag. Förlorade min älskade Poppepålle. Valdes in i CUF:s förbundsstyrelse samtidigt som förbundet tog ställning mot sexköpslagen. Var med i TV. Skrev om sexköpslagen nästan konstant i en dryg vecka. Försökte få partiet på rätt köl i FRA-frågan, men misslyckades. Någonstans i den vevan övergav jag också mitt eget kommentatorsfält - det finns tyvärr inte tid. Började däremot blogga lite på Magasinet Neo. Slet i en ICA-kassa hela sommaren och blev väldigt dålig på att blogga här. Sörjde Blogges försvinnande men blev också förbannat glad när han dök upp igen. Tillkännagav riksdagskandidatur och hamnade på fjärdeplats hemma i Jämtland.

Ett jäkla år, med andra ord. Men det är över nu. Vi är på väg in i tiotalet.

Till att börja med kommer vi att ha valår. Jag kommer att jobba arslet av mig för att komma in, men det är ju inte direkt säkert att man klarar det. Oavsett vad som händer kan jag dock lova att jag kommer att kämpa för de mänskliga rättigheterna - inbegripet integritet. Mer är svårt att säga.

Jag får nog nöja mig med att önska er alla ett trevligt avslut på det gamla, och en riktigt gott nytt år!

Ja, dumma kristdemokrater!

Johan Ingerö raljerar idag över Johannes Forssbergs ledare i vilken det absurda steriliseringskravet för könsbyten behandlas. Enligt Ingerö är detta trams. Trams.

Jag vet att det här är en fruktansvärt infantil jämförelse, men eftersom Ingerö nu faktiskt definierar sig som hårdrockare så borde han ha en vag aning om vad det innebär att inte riktigt passa in i mallen. Hur förbannad hade han blivit om staten kommit och talat om för honom att jodå, han kan väl få lyssna på hårdrock, men då måste han tatuera in någon av Kissnubbarnas sminkning i fejjan? Då leder en grundläggande känsla av att hårdrock är ens egna musikstil ändå inte till självmord.

Transsexualism är inte ett val. Staten, däremot, har fått för sig att ett juridiskt könsbyte måste innebära sterilisering. Inte en könskorrigering per se, det går alltså bra att ha kvar kvinnliga könsorgan men juridiskt sett vara man - så länge könsorganen inte fungerar för reproduktion. Man får inte ens ha sparade könsceller som kan användas för reproduktion.

Ingerö, som annars har en förmåga att hålla sig till logiska, liberala resonemang, tycks ha förälskat sig lite väl mycket i termen "verklighetens folk" för att kunna se den absurda verklighet som drabbar transsexuella. Det är bannemej riktigt tråkigt.

Storebror lyssnar

Så var det dags, då. Kablarna har kopplats in. FRA har tillgång till all vår kommunikation.

Det var då själva fan.

Och eftersom jag har alldeles för mycket att göra AFK (och har haft det sen i somras, typ. Aaahhhrrg.) så hinner jag inte ens skriva en ordentlig bloggpost om hur vansinnigt det är.

Check it out

Jag är lite upptagen just för tillfället med att fundera på ett genusperspektiv på sam- respektive individbeskattning, men ni som slipper det bör definitivt kolla in detta - Magnus Andersson släpper sin bok om miljö och framtid! Gratis som ljudbok, till och med. Lyssna på förordet, vettja!

Sluta mörka, Ask!

Johanna Sjödin skrev för en tid sedan en föredömlig debattartikel i Expressen om den föreslagna ändringen i barnporrlagen. Idag svarar Ask på ett synnerligen oföredömligt sätt.

Hela förslaget har inte läckt ut, men det talas om att alla pornografiska bilder på personer under 18 ska klassas som barnporr. Det är naturligtvis väldigt problematiskt. Till att börja med för att det devalverar begreppet barnporr, och vidare för att det riskerar att begränsa faktiskt byxmyndiga personers sexuella självbestämmande.

Det går redan idag att konstatera att barnporr inte alls behöver utgöra något "dokumenterat övergrepp". Till och med tecknad barnporr ingår ju för i jessu namn i kriminaliseringen. Den man med lagstiftningen vill komma åt är istället sexualiseringen av barn. Därför blir det en smula absurt att sätta en artonårsgräns. Det är nämligen fullständigt lagligt att ha sex med någon som fyllt femton - ska man ha någon typ av konsekvens måste det istället betraktas som våldtäkt mot barn. Det är naturligtvis ett alternativ, men det får sannerligen absurda konsekvenser.

Oroar man sig, som Ask verkar göra, för att människor mellan 15 och 18 ska utnyttjas för sexuell posering kan man påminna sig om att vi redan har en paragraf (närmare bestämt 2 st 8§ 6 kap BrB) som gör det kriminellt att utnyttja sådana för sexuell posering om det typiskt sett kan skada ungdomens utveckling eller hälsa. Någon ytterligare lagstiftning på området torde inte vara nödvändig.

Att Ask ägnar ett helt stycke åt att förklara att fotografen bör ha ett ansvar att ta reda på vilken ålder den han fotograferar har gör därför hela texten förvirrad. När vi därtill talar om tittförbud så handlar det dessutom om att konsumenten åläggs ett ansvar. Bäst vore om regeringen kunde skärpa sig och redogöra för vilka ändringar man ämnar göra i lagen, och det snarast. Just nu känns det snarare som om man försöker mörka röran man tänker ställa till med.

SD:s idé

SD har släppt en kamplåt. Japp. Det är jätteroligt.

Inte nog med att introt definitivt låter stulet, texten är full med humor. Vad sägs om följande rad?

"Inget är så starkt som en idé vars tid är inne"

Jag vet inte hur ni känner, men det här med stängda gränser känns mer 1600-tal än något annat.

Från en Gamer's Girlfriend till orolig mamma

Förlåt, men nu blir det lite opolitiskt och mer privat, men DN rapporterar om Karin, orolig mamma till Jonas, 21, som bara spelar WoW. För mig är det lite roligt, faktiskt, eftersom min pojkvän och den här Jonas är lite lika varandra. Ni vet, spelar. Spelar mycket. Lever för att spela. Nåja, det verkar finnas ett par skillnader. Mitt småländska bihang har en hög med AFK-vänner han spelar med, och han lade ner just WoW för något år sedan.

Nåja, jag tycker mig ha lite halvkoll på läget vad det gäller just gamers. Jag känner till dygnsrytmen, tankesättet, prioriteringarna.

Till att börja med har de allra flesta ett helt normalt liv. Visst, de lever inte för att jobba - de jobbar för att spela - men de tjänar egna pengar, går ut på krogen som normalt folk ibland, har partners och vänner och är i stort sett som vilken annan människa som helst. Vissa gillar att läsa på fritiden, andra spelar fotboll, många ägnar varje minut de kan i stallet - och en del gillar att spela. Mycket konstigare än så är det inte.

I vissa fall händer det dock att någon blir rejält bortskämd, som i fallet Jonas respektive min pojkvän. Bortskämd kan man bli i en massa andra sammanhang också, men det betyder inte att man behöver samtalsterapi. Det betyder att man behöver krav, gränser och en förståelse för att saker inte kommer gratis här i livet. Pojkvännen kommer därför att få lov att plugga in gymnasiebetygen på Komvux fr.o.m. januari, även om tanken är att han ska bli hemmaman. Risken är ju inte överhängande att jag får en så pass bra lön att det kommer att funka direkt efter avslutade studier. Och trots att han bor hemma hos mamma och egentligen inte betalar för sig så har han faktiskt haft jobb och skjuter till slantar till hushållskassan när det behövs.
Den här Jonas har dock, av artikeln att döma, inte någon arbetslivserfarenhet. Han verkar ha suttit på rummet framför datorn i rummet i princip i flera år och bidragit endast genom att laga middag. Mamman påstår i sin tur att hon varken förstår eller lyckas förändra situationen. Därför tänkte jag att jag skulle komma med lite tips till mamma Karin.

1. Minsta motståndets lag gäller. Om du möjliggör för din son att sitta hemma och spela hela dagarna så kommer han att göra det.

2. Ett ultimatum är inte ett ultimatum om det inte får konsekvenser att bryta det. Om du säger att du ska gömma modemet om han inte skärper sig men sedan inte gör det, då är det fullständigt självklart att det inte funkar.

3. Du kan absolut stänga av bredbandsuppkopplingen. Du kan till och med slänga ut honom. Ditt uppdrag som mamma är att förbereda honom på livet. I livet får man betala för uppkoppling, hyra och mat. Learning by doing brukar funka utmärkt för den som gillar att spela.

4. Kom nu också ihåg att sociala relationer via Internet också är sociala relationer, oavsett om du förstår det eller inte.

Överlag handlar det här inte om spelandet i sig, utan om ren bortskämdhet. Bortskämdhet botas bäst med lite hederlig verklighetskontakt.

SMS-lån

Jag fick förmånen att delta i SVT:s Debatt (avsnittet finns här t.o.m. den 8 januari 2010). Ämnet var SMS-lån och ett längre debattinlägg finns på SVT Opinion.

Ledigt jobb hos CUF i Kalmar

En av de finaste sakerna med att sitta i CUF:s förbundsstyrelse är att man får kontaktdistrikt att åka ut till. Under helgen har jag varit i Kalmar läns CUF-distrikt och haft skitkul - skolbesök, café- och diskussionskväll, bio, distriktsstyrelsemöte och återvärvning komprimerat till två dagar.

Om någon som läser den här bloggen händelsevis är arbetslös och känner att fan, det verkar ju kul, det där de gör i Kalmar CUF, så har den personen världens chans. Distriktet söker nämligen en valombudsman! Annons följer:

Att ungdomar får vara med i samhällsdebatten och själva påverka och forma sin framtid är viktigt. Därför söker Centerpartiets ungdomsförbund i Kalmar län en ombudsman.

Centerrörelsen i Kalmar län avser förstärka personalbemanningen på distriktsexpeditionen i Kalmar stad inför det åstundande valet 2010. Tjänsten är en projekttjänst på heltid och är oreglerad.

Dina arbetsuppgifter som valombudsman är:

Arbeta för en framgång för Centerpartiet och Centerpartiets ungdomsförbund i kommun, landsting och riksdagsval 2010

Värva mer medlemmar till Centerpartiets ungdomsförbund i Kalmar läns distrikt

Sköta den löpande verksamheten (posthantering, kontakt med sidoorganisationer, viss administration, organisera distriktets verksamhet)

Hjälpa oss utveckla och föra CUF Kalmar läns distrikt framåt

Planera och genomföra kampanjer

Vara en drivande kraft i distriktet

Sköta CUF Kalmar läns hemsida

Du kommer själv att få utforma mycket av ditt arbete tillsammans med ungdomarna i CUF och tillsammans med övriga medarbetare inom centerrörelsen. Ditt arbete kommer innebära resor runt om i Kalmar län och arbete på oregelbundna tider. Körkort och datorvana är en fördel.

Vi söker dig som:

Har ett intresse för politik, samhällsfrågor och delar Centerpartiets ungdomsförbunds värderingar.

Är positiv och utåtriktad.

Har lätt att uttrycka dig i tal och skrift

Tillträde. 15 - 20 september 2009

Lön: Lön enligt överenskommelse

Frågor besvaras av distriktsordförande Johan Eliasson, tfn 0707-837287 eller partiombudsman Roger Sandström 070-265 64 26.

Du är mycket välkommen med din ansökan senast den 10 september 2009. Vi tar emot ansökan via e-post, skicka till både e-post adresserna nedan:

johan.eliasson@centerpartiet.se och

roger.sandstrom@centerpartiet.se

Ung Vänster ignorerar kvinnorna

Klatschig rubrik, va? Vad i hela friden kan jag mena med det där? Ung Vänster brukar ju alltid prata om feminism och jämställdhet, skulle de ignorera kvinnor, verkligen?

Ja, att döma av Ida Gabrielssons senaste blogginlägg så gör de det. Det handlar om sexköpslagen. Vad Gabrielsson tycker i frågan är väl rätt självklart, men det intressanta är vilka hon definierar som sina motståndare.

Nej, det är inte Isabella Lund, en av de sexsäljare som faktiskt vågar ta ton i debatten. Det är inte Pye Jakobsson. Det är inte Louise Persson, Petra Östergren eller Susanne Dodillet. Det är inte jag heller, trots att jag nog vågar påstå att jag varit rätt synlig i debatten, inte bara i våras utan också nu i höst.

De som Gabrielsson väljer är idel män. Varför då, kan man fråga sig. Två tänkbara förklaringar finns.

1) Gabrielsson anser helt enkelt att kvinnors argument inte är värda att bemöta. Det vore väldigt, väldigt allvarligt.

2) Gabrielsson inser att det är så mycket svårare att argumentera mot kvinnor i den här frågan, och framförallt mot kvinnor med erfarenhet av sexbranchen. I den insikten chansar hon på att ingen ska analysera hennes val av motståndare som tillåter henne att använda guilt by association-argument som "Omsorg om andra är knappast högerherrarnas signum". Det är också rätt allvarligt, för det innebär dels att hon inte vågar ta debatten på riktigt och dels att hon underskattar det politiska motståndet rätt rejält.

Nåja, Gabrielsson, du ska i alla fall få dina argument synade. Låt oss börja från början:

"Det första argumentet för att upphäva lagen går ut på att sex är en affärsuppgörelse", påstår hon. Så är det verkligen inte. Ett av argumenten är att kvinnor måste få fullständig rätt till sina kroppar och handlingar - och om någon önskar sälja sexuella tjänster så måste den få göra det. Det innebär inte att sex alltid är en affärsuppgörelse.

Försäljning av sex innebär att man utplånar sexualiteten, menar Gabrielsson också. Hon ignorerar fullständigt de sexsäljare som menar att de faktiskt njuter av att ha sex oavsett om de får betalt eller inte.

Gabrielsson tror inte heller att sexköpslagen har bidragit till någon stigmatisering av sexsäljarna. För det är klart, att bara för att vi har en lag som implicit säger att horor, det är kvinnor som är offer och som inte själva förstår konsekvenserna av sitt handlande och som är oförmögna att fatta beslut om sina egna liv och kroppar så betyder ju inte det att man spär på någon stigmatisering. Åhnä.
För att svara på Gabrielssons fråga, ja, Nya Zeeland avkriminaliserade sexhandeln och resultatet är en säkrare arbetsmiljö, bättre hälsa och helt enkelt lite lyckligare horor som erkänns som myndiga personer.
Att dessutom ironisera över att "I Holland blomstrar tulpanerna och prostitutionen lika praktfullt. Alla mår bra och det finns inget red-light district" är extra obehagligt, när sexköpslagen faktiskt slår hårdast mot de sexarbetare som har en trasig bakgrund. De står nämligen kvar på gatan och har sett sin situation förändras när de bra kunderna försvunnit till Internet och de obehagliga typerna blivit kvar - med följden att de inte kan välja bort dem.

Ida Gabrielsson, du är skyldig en förklaring. Varför ignorerar du kvinnornas argument i den här frågan, och varför för du en politik som slår mot sexsäljare?

Sex sex sex

Ni får förlåta rubriken, men det är mitt sexhundrasextiosjätte inlägg - och det handlar om sexköpslagen. Jag kunde inte låta bli.

Nåja, jag debatterade i alla fall sexköpslagen igår kväll mot Gudrun Schyman, i Österängskyrkan i Jönköping. Bara påven fattades. Det blev i alla fall en mycket intressant - och kanske framförallt för mig lärorok - debatt.

Det är väl alltid så här i efterhand som man kommer på vad man borde sagt. När Schyman påstod att jag, eftersom jag ville avkriminalisera sexköp, borde verka för en blomstrande sextjänstesektor och i rimlighetens namn också borde vilja införa en sexsäljargymnasielinje, så borde jag ha svarat nej; jag är liberal. Bara för att jag inte vill förbjuda något behöver jag inte vilja uppmuntra beteendet. Det var också en hel del argument som jag aldrig hann ta upp, men vafan.

Debatten kanske framförallt kan sammanfattas som lärorik för min del, men jag tror att jag lyckades få fram ett par poänger. När jag exempelvis frågade Schyman varför hon vill ha kvar sexköpslagen trots att den förvärrar sexsäljarnas situation svarade hon att det viktiga var att skicka en signal om vilket samhälle vi ville ha. När jag frågade om den signalen var viktigare än sexsäljarnas väl och ve så svarade hon att om det nu fanns en eller tio som ville sälja sex så fick de helt enkelt låta bli, för för henne var det viktiga att värna de trasiga själar som fanns i sexbranchen. I mina ögon säger det en hel del.

Sexköpslagsfrågan verkar inte vilja lägga sig, tack och lov. Fredrick Federley motionerar om ett upprivande, vilket gillas av bl.a. Witchbitch, ProjO/Gothbarbie, Ingrid Lundqvist, fellow CUF:are och en viss man vi trodde försvunnit från bloggosfären.

(Sen vill jag också tillägga att det var riktigt, riktigt roligt att bli inbjuden just till Österängskyrkan - de verkar ha tagit på sig att vara ett forum för samhälle och debatt som jag tyvärr tror att många partier har glömt bort. Ett stort, stort tack för ett fantastiskt arrangemang! Förhoppningsvis kommer det att dyka upp en video med debatten senare - Ung Pirat i Jönköping var nämligen där med en webbkamera! All credd till dem!)

Religionsfriheten står över Danielssons smak

Staffan Danielsson och Lennart Pettersson, båda centerpartister måste man väl erkänna, har motionerat om att förbjuda burka och nikab på allmän plats. Det är, för att använda ett milt uttryck, fullständigt upp åt väggarna. Naturligtvis har de båda herrarna ingen rätt över huvud taget att bestämma hur andra ska klä sig - lika lite som de har något att säga till om när jag har kortkort ska de få bestämma när någon vill skyla hela sin kropp.

Kanske kan man ha viss förståelse för Danielssons och Petterssons ståndpunkt. Herrar tenderar nämligen att dra sig mer åt den konservativa, klåfingriga ideologin ju äldre de blir. Det må låta fördomsfullt, men jag tycker mig ha en del empiriska exempel som stödjer min tes.

Vad som är riktigt beklämmande är dock när den annars fantastiska Stefan Lundqvist jublar åt förslaget. Han har annars varit en av mina vapendragare när det gäller sexköpslagsfrågan och har inte fallit för argumentet att inga horor kan vara lyckliga. Nu skriver han istället "Tror någon, på fullaste allvar, att någon VILL gå klädd med ett tält på kroppen?" Ja Stefan, religion får nämligen människor att vilja de underligaste saker. Att bestämma över andras klädsel är ett exempel.

Läs också Magnus Andersson, Johan Pettersson, Per Ankersjö, Johan Hedin på Peace, Love and Capitalism, Abir Al-Sahlani och Stina på Centralt.

Om feminism

Jag har gått och blivit en av pristagarna i Louise Perssons, Petra Östergrens och Susanne Dodillets essätävling. Läs gärna mitt bidrag till den feministiska debatten här!

Kort meddelande till Alliansfritt Sverige

LAS innebär inte bara att ungdomar åker först ut p.g.a. att de är sist in - LAS är ett strukturellt problem som också gör att nyanställningen stryps, vilket främst drabbar ungdomar.

FRA-lagen upphävd redan i höst?

DN rapporterar om att oppositionen nu enats om en färdig motion i FRA-frågan. Det innebär dock i sig inte nödvändigtvis att vi ska jubla.

Förra veckan avslöjade Rick Falkvinge att det finns tveksamheter kring hur motionen egentligen kommer att vara skriven. Det vanliga är att motioner formulerar att man vill att riksdagen tillkännager sin mening för regeringen - det vill säga, kan ni inte åtminstone säga att ni tar hänsyn till exempelvis barnens bästa i varje beslut ni tar? Varmluft, snömos, papperstigrar - ni fattar grejen.
Den ursprungliga FRA-motionen gick dock en smula hårdare åt och innebar att riksdagen faktiskt upphävde Lex Orwell, men den som kommer att behandlas kan lika gärna vara en version som bara tillkännager riksdagens mening. I DN:s artikel ovan sägs det dessutom att "det huvudsakliga budskapet" i motionen är att FRA-lagen ska rivas upp - inte att yrkandet i sig är det. Därmed kan chansen att slippa ens påbörjad massövervakning ha gått i stöpet.

Det vore klart trevligare att inga kablar någonsin kopplas in än att behöva vänta till kontrollstationen 2011 och hoppas att nådastöten kommer där.

Knappnytt sågar sexköpslagen

En annan Hanna får idag statuera exempel på en verklig liberal i sexköpslagsdebatten när Knappnytt nu tar tag i frågan.

Ett frihetligt Centerparti

En rad framåtblickande centerpartister, däribland Magnus Andersson och Fredrick Federley, skriver idag på Newsmill om behovet av Centerpartiet som det frihetliga alternativet i svensk politik. De har väldigt rätt.

Det finns en frihetlig tradition inom Centerpartiet, där man tagit ställning för människors rätt att göra som de själva vill och för att individen ska gå före systemen. Utförandet har kanske inte alltid varit perfekt, men den grundläggande tron på individen har funnits där.

Att traditionen kommit en smula på skam under mandatperioden råder det väl ingen större tvekan om. Gjort är dock gjort och nu måste det viktiga vara att fokusera på framtiden.

Till att börja med är det viktigt att partistyrelsen idag lägger riktlinjer inför valet 2010 som handlar om mer frihet och mindre klåfingrighet. Därtill är det naturligtvis avgörande hur det går i valet. Jag hoppas få plats i riksdagen för att kämpa för de mänskliga rättigheterna - och det finns gott om fantastiska alternativ för den som vill rösta på Centerpartiet och en frihetligare framtid. Magnus Andersson, Fredrick Federley, Abir Al-Sahlani, Elisabeth Thand Ringqvist, Oscar Fredriksson, Erik Hultin, Johan Pettersson, Per Åsling, Magnus Persson och Mattias Johansson är bara några av dem som annonserat att de kandiderar till riksdagen och som vill se att Centerpartiet lever upp till rollen som det frihetliga alternativet. För att ha någon trovärdighet krävs dock också att partistyrelsen levererar - helst idag.

Jag kandiderar till riksdagen 2010

Ja, det är väl dags att komma ut ur garderoben ordentligt. Om ett år är det val till Sveriges riksdag, och när rösterna är färdigräknade hoppas jag på att jag fått en plats där.

Mitt engagemang började hösten 2005 när jag valde att gå med i CUF och Centerpartiet. Redan i början av 2006 fann jag mig själv invald i CUF Jämtland-Härjedalens styrelse, och på den vägen är det. Idag är jag ordförande för en CUF-avdelning hemma i länet och i våras blev jag dessutom invald i CUF:s förbundsstyrelse. För partiets räkning är jag ersättare i Nämnden för Barn, Utbildning och Fritid samt kommunstyrelsen hemma i Härjedalen. Sedan jag började har jag hunnit med många insändare, ett antal debattartiklar och faktiskt ett par TV-sända debatter. Dessutom driver jag den här bloggen, har nyligen blivit krönikör för Tidningen Ångermanland och Örnsköldsvik Allehanda och bloggar även på Magasinet Neo.

Den som följer bloggen på en någorlunda regelbunden basis vet att integriteten är en fråga som ligger mig jäkligt varm om hjärtat. Jag är inte nöjd med den kompromiss vårt parti tvingats gå med på, och jag kommer att fortsätta driva på för att FRA-lagen ska rivas upp, göras om och göras rätt. Att staten bereder sig full tillgång till medborgarnas elektroniska kommunikation är inte på något sätt acceptabelt. Inte heller IPRED-lagen, som ger privata bolag större integritetskränkande befogenheter än vad polisen har, är kompatibel med en stat som respekterar medborgares rätt till privatliv. Jag kommer likaledes verka för att datalagringsdirektivet, IPRED 2 och liknande lagstiftning inte ska implementeras i den svenska lagstiftningen - faktum är att jag kommer att göra allt jag kan för att den grundlagsstadgade rätten till personlig integritet ska stärkas ytterligare, gärna genom att en författningsdomstol införs. Jag har aldrig haft några större problem med att leva i en politisk frysbox - jag ger er mitt ord på att en integritetskränkande lagstiftning aldrig kommer att röstas igenom av mig.

Jag tror också att vi måste arbeta mer aktivt för ett värderingsskifte. Sossarna har lyckats väl med sin strategi - att sätta bilden av företagare som kapitalistsvin som suger ut den allmänna välfärden i dagens Sverige. Inget är naturligtvis längre från verkligheten! Entreprenörerna är de som ger oss alla en möjlighet att tillsammans bygga välfärdssamhället, och det förtjänar de uppskattning för, inte en myriad av krångliga regler och hög beskattning.
Företagande borde vara lika självklart som att bli anställd - ändå får i princip alla gymnasieelever lära sig hur man skriver ett CV, medan bara lyckligt utvalda, exempelvis de som läser samhällsprogrammet med ekonomiinriktning, får lära sig hur man startar och driver ett företag. Det är dock inte särskilt osannolikt att även elever som valt andra huvudämnen i sextonårsåldern kan komma att bli företagare några år senare.

Jag är också feminist - och innan någon kastar anklagelser på mig vill jag påpeka att det alltså betyder att jag anser att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, och att jag aktivt verkar för att samhällsstrukturer inte ska hindra någon från att nå sina mål på grund av ett så irrelevant faktum som vilket kön man har. Ett exempel på där faktiskt staten sätter sig i vägen är att kvinnor har en mycket liten möjlighet att driva företag inom en sektor där överväldigande många kvinnor faktiskt jobbar - välfärdssektorn. En totalitär syn på tillhandahållandet av välfärdstjänster har lett till att kvinnors kunnande och kompetens låses fast i anställningsform till kommun och landsting.
Det är också viktigt att jämställdhetsrörelsen i sin iver att förändra världen inte halkar ner i fällan att omyndigförklara kvinnan. Feminismen föddes ur övertygelsen om att kvinnan är precis lika kapabel som mannen att hantera medborgerliga rättigheter, och vi ska inte rycka undan mattan på oss själva genom att påstå att kvinnan måste tas om hand av staten. Kvinnan behöver bara inte hindras av densamma.

Som ändå faktiskt relativt ung tror jag också att jag kan se på saker ur ett annat perspektiv än, tja, låt oss säga de som inte är det. LAS ifrågasattes först från ungdomsförbundets håll - lagen är ett typexempel på där man ignorerat de nackdelar den medför för unga. Det är trots allt en ganska hög medelålder i riksdagen, och jag tror att den skulle tjäna på att ha fler yngre representanter.

Nåja, man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken. Innan listan ens fastställs för Jämtlands län - varifrån jag kommer att kandidera - ska medlemsomröstningen avslutas och sedan beslutar höststämman i frågan. Jag hoppas på att få förtroende att representera den nya generationer centerpartister och arbeta för att vår politik ska föra Sverige in i framtiden.

Temperatur

Aftonbladet tar tempen på de politiska partierna just nu - det vill säga, de intervjuar sju politiska bloggare och jag fick lov att representera Centerpartiet.

Man kanske tycker att det är konstigt att tycka att det är toppen att vara Centerpartist med tanke på integritetsnederlaget i våras - men då behöver man komma ihåg, att som lyckligast är vi när vi står inför en uppgift som är utmanande men som vi tror att vi kommer att klara av.

Mitt hjärta är grönt!

Blogge Bloggelito

Det finns vissa bloggar som hör till de första man rekommenderar, vissa bloggar man går in och kollar när RSS-läsaren pajat, vissa bloggar känner man helt enkelt för. En av dessa bloggar har nu gått i graven - Blogge Bloggelitos Regeringsblogg.

Blogge var en sådan där fantastisk bloggare som inte bara tog i saker, han grävde upp dem, dissekerade, smakade, stack sönder och slängde upp framför oss. Han var orädd, hans inlägg genomtänkta, hans idéer avgörande och hans språk fantastiskt. Han stred. Vad fan, när jag drivit igenom ett slopande av sexköpslagen i CUF och inte riktigt hade varesig ork eller tid så tog han helt enkelt över kommentatorsfältet och svarade alla som inte fattat. Jag minns fortfarande hur genuint glad och stolt jag var när jag hamnade i hans bloggroll, hur aproligt det var när han länkade till något av mina inlägg och jag erkänner gärna att jag levde rätt länge på att han kallat mig "babe".

Blogge var den coola killen från gymnasiet kombinerat med intelligens, retorik och mod. Sett till enskilda bloggare var han definitivt en av mina största inspirationskällor och är den som varit allra bäst på att provocera fram en vända till i tankegången, fått en att ifrågasätta, värdera om.

Blogge Bloggelito är värdefull - tro inte det bullshit som står på den länkade sidan. Därför är det lite mer än lovligt mycket "fuck you"-känsla blandat med sorgen. Hela hans gärning, översuddad av ett farväl. Damn it, Blogge, we need you. Jag börjar till och med skriva cheesy på engelska. Kom tillbaka!

Dagens blogginlägg

Algoth Thorin om Ung Vänsters hyckleri

Bygg bättre väg istället!

Robert Collin skriver i Aftonbladet om det här med att hastigheten kommer att bli lägre på en hel massa sträckor runt om i Sverige. Han förutspår att det kommer att leda till fler olyckor - och jag tror att han har en poäng.

Majoriteten av alla bilförare kommer nämligen med största sannolikhet att uppleva sänkningarna som fruktansvärt onödiga och antagligen skita fullständigt i dem. Det riskerar att medföra att de tappar respekten för övriga hastighetsbegränsningar, och antalet räddade liv lär ganska snabbt vara nere på noll.

Själv har jag lagt märke till att man planerar att sänka hastigheten mellan Sveg och Funäsdalen. Det är vansinne. Helt klart är det en sak när man sänker begränsningarna under vintern, då väglaget kan vara förrädiskt - men att sänka permanent, hur tänker man då?

Funäsdalen ligger en smula avlägset. Det går inga tåg dit, tyvärr, och närmsta flygplats ligger i Sveg. Det tar tid att ta sig dit, och det är nog bara att erkänna att hastighetsbegränsningarna redan som de ser ut idag är för låga. Det vore antagligen inte bra för turistnäringen om det tog ännu längre tid att ta sig fram.

Lösningen då? Att rusta upp vägen. Faktum är att när jag tog med mig några kompisar hem i påskas blev kommentaren "Infrastruktur!" ett stående skämt under resan som kommentar på alla gropar och ojämnheter bussen skumpade omkring i. Vägkvaliteten är, rent ut sagt, skamligt dålig.

Funäsdalen har en kapacitet om 20 000 turistbäddar, och inte sällan är de alla fulla. Det genererar en rätt stor mängd trafik - kanske är det svårt att tro, men vintertid är det ofta köbildning längs fjällvägarna.

Vägverket tycks dock inte ha tagit någon större notis om saken. Man verkar istället utgå från antalet bofasta när medlen fördelas, vilket innebär att Funäsdalsområdet blir gravt underprioriterat. När man gjorde om sträckan mellan Bruksvallarna och Ramundberget ansåg man sig inte ha råd att göra det ordentligt, så efter vintern fick man lov att komma tillbaka och göra om då tjälen på flera ställen gjort vägen näst intill oframkomlig.

Naturligtvis är det enklare för VV att sänka hastigheterna än att göra något åt vägkvaliteten, men det betyder inte att det är ett bra beslut. Turistorter som Funäsdalen är viktiga för Sverige i dessa tider av finanskris, och att ge dem sämre förutsättningar är fullständigt idiotiskt.

Mindre politisk korrekthet - en del av lösningen

Magnus är rejält i farten och skriver idag på Expressens sidan 4 om att man måste se över regleringen av bostadsbyggandet för att komma till rätta med studenternas besvärliga bostadssituation. Han visat tydligt på hur den politiska korrektheten och klåfingrigheten ställt till det.

Nej, det är knappast rimligt att kräva att ett helt bestånd av hyresrätter ska vara handikappanpassat. Jag, och många med mig, hade exempelvis uppskattat om man istället för ett gigantiskt badrum haft plats för typ ett köksbord eller en något lägre hyra. Det är långt rimligare att var fjärde lägenhet är rullstolsanpassad och att människor med funktionshinder ges förtur till dessa lägenheter.

Det är heller ingen överdrivet bra idé att bygga dyra lyxlägenheter. Låg hyra är sjukt viktigt för landets studenter, kaklade badrum kan man skaffa sig senare i livet. Kan politikerna kanske ta och förstå att människors bostadssituation inte är - eller bör - vara statisk?

CUF går i spetsen - vem fan ska annars göra det?

I förra veckan skrev Maud Olofsson på Brännpunkt om att Alliansen måste våga mer. Magnus Andersson vågar vara ännu mer specifik och kräver skattesänkningar - inte bara avdrag, frihandel, systemskifte och en faktiskt möjlighet för kvinnor att driva välfärdsföretag.

Jag hoppas att Alliansen lyssnar. På något sätt känns det som om initiativförmågan i regeringen bleknat - det handlar inte längre om att förändra, att göra bättre, att Sverige ska bli lite friare. Det handlar om att sitta kvar. Den prioriteringen är aldrig bra för ett land.

Det är lite drygt ett år kvar till valet. Då måste vi inte bara våga stå för vad vi gjort och vara stolta över (det mesta) av det, utan också ha fortsatta visioner. Vi vann inte 2006 för att vi ville ha makt, vi vann för att vi målade upp en dröm för Sverige som andra också drömde.

Sanningen är den att det inte finns en chans att allt kommer hinna fixas på ett år. Vi kommer alla att ha gott om frågor som inte är åtgärdade som vi vill driva upp på dagordningen - och det måste vi ha modet att göra. Frågan är, finns det modet någon annanstans än i CUF? Vi tänker inte utgå från det, och det innebär också att vi kommer att jobba ännu hårdare än 2006 för att vår dröm för Sverige ska gå i uppfyllelse.

CUF får fint beröm

Jag har varit på ett alldeles underbart förbundsstyrelsemöte i helgen och varit utan Internet - men vad gör det? När jag kom hem hittade jag det här inlägget i RSS-läsaren, vilket hänvisar till en lång och illustrerande bloggpost om CUF:s utveckling av Erik Berg.

Vilken CUF:ares hjärta glöder inte lite extra när man påminns om att man övergett formuleringar som att "CUF förespråkar därför en styrd och ramplanerad ekonomi där de politiskt ansvariga instanserna riksdag, landsting och kommuner ges ansvaret för samhällsutvecklingen", utan istället stolta proklamerar att "Fri handel och en fri ekonomi leder till ökat välstånd" och "Varje missbrukad skattekrona är stöld från medborgarna och måste undvikas"?

För mig är det fantastiskt att ungdomsförbundet har vågat kliva bort från socialism och istället har blivit liberalismens främsta företrädare i Sverige. Jag blir extra varm inombords när jag tänker på att vi är ett förbund som kämpar för att minska världsfattigdomen och öka människors frihet - på bekostnad av klåfingriga politikers maktbefogenheter. Det är tamejfan vackert!

Moderaterna måste sluta sossa

2006 var det år som svenska folket förklarade att man fått nog av sossepolitik och istället valde förändring och förnyelse. Man ville ha lite mindre förmynderi och lite mer frihet.

Moderaterna verkar dock ha missat den detaljen, och fått för sig att de är socialdemokrater, eftersom bara socialdemokrater kan styra Sverige, och eftersom bara socialdemokratisk politik är ansvarsfull. (Eller ja, den politik sossarna hade innan Sahlin ville skänka bort pengar till GM, that is.) Man vägrar att ens peta på arbetsrätten, trots att det är mer än nödvändigt - eftersom socialdemokraterna minsann inte skulle ha petat på arbetsrätten.

Problemet blir alltså inte bara att ungdomar stängs ute från arbetsmarknaden, att människor som vantrivs stängs inne på sina arbeten och att företag inte vågar anställa - problemet blir också att moderaterna underkänner en Allianspolitik och bygger på uppfattningen om sossarna som statsbärande.

Om vi ska vinna valet 2010 måste Moderaterna bli lite mer som Centerpartiet - liberalare, ärligare och modigare.

Frågor till allmänheten

Jag har varit väldigt offline på senaste tiden. Ja, jag skulle faktiskt säga pinsamt offline. Det har att göra med att jag har jobbat - men nu är det i alla fall över.

Jobbet som kassörska ger en lite perspektiv. I-landsproblem är nämligen också problem. Därför har jag ett par frågor som jag inte kunnat ställa direkt till de människor som de berör, eftersom det vore oprofessionellt. Guldstjärna till alla som kan svara!

- VARFÖR i hela friden lägger man kassen under sju mjölkpaket? Någon typ av tankeverksamhet verkar ligga bakom, ofta rör det sig om prydligt lagda kassar och uppställda varor. Kära alla ni som handlar, jag ska göra ett litet avslöjande: Den som sitter bakom kassan styr inte hur banden rör sig. Det sköts istället av sensorer. Dessa sensorer lägger märke till kassen - vilket gör att bandet stannar och kassörskan måste välja mellan att lyfta varorna förbi streckkodsläsaren eller försöka sig på ett svårt partytrick och rycka fram kassen. Inget alternativ är särskilt bra. Snälla, snälla, lägg kassarna ovanpå varorna! Eller, kanske ännu smidigare, håll upp dem, le och säg "tre kassar", eller hur många de nu kan vara, så slipper du ha dem på bandet över huvud taget.

- HUR tänker folk när de lägger upp varorna på bandet? Många sköter sig, men ett förvånansvärt stort antal börjar med det ömtåligaste och avslutar med riktigt tunga varor. Ja, naturligtvis ligger de underst i vagnen, men det gör det inte alls omöjligt att i omvänd ordning få upp dem till kassan. Vi bakom kassan kan inte göra det, i alla fall. Och krossade ägg är inte roligt.

Vissa köpbeteenden tycks vara vanligare hos våra grannar i väst.

- Lyssnar norrmän aldrig på kassörskorna? 99 % av alla gånger jag bett någon trycka på den gröna knappen för att godkänna beloppet har jag mötts av ett "HUUUH?!" eller ingenting alls. Och är begreppet "var det bra så?" inte känt på andra sidan gränsen? Jag har aldrig bott där, så jag vet inte. Någon?

- "Ja må ha kassar å!" - gärna en sisådär två minuter efter att kunden gått ner till sina varor och börjat plocka i dem. Är kassarna gratis i Norge? Förser verkligen kassörskorna sina kunder med kassar? Hurdå? Och okej om det var ett par kunder som glömde, men det är över 80 % av alla norska kunder som verkar drabbas av tillfällig minnesförlust. Går det att sprida ljus över fenomenet?

- "Å så en rulle snus". Nej, inte efterföljt av vidare information, för det verkar ju onödigt eftersom vi ju bara har en sisådär 50 alternativ att välja mellan. Så småningom framgick det att det oftast syftade på General lös, men då och då togs det för givet att man syftade på något helt annat. Har de dåligt utbud i Norge, eller?

- VARUBERG. Så högt och brett det bara går att bygga - det kanske känns effektivt när man lägger upp det, men fan, det tar så mycket längre tid att få till botten av rullbandet, plus att allt som ligger utanför just själva bandet fastnar längs vägen och orsakar ras. Det finns INGET positivt med varuberg, mycket sällan något positivt med ens två varor ovanpå varandra. Big no-no, alltså. Men hur tänker de som faktiskt bygger dem?

Personligen är jag också väldigt nyfiken på hur norska kortläsare faktiskt fungerar. Klart står dock att de inte kan ha mycket likhet med de svenska.

Nåja, det är över nu. Värkande nacke, urblåst skalle - damn, det är jobbigare än man tror att sitta och "bara" ta betalt. Det har varit en upplevelse, bra träning för tålamodet och det har antagligen byggt mig lite muskler också. Dessutom har jag haft många riktigt, riktigt trevliga kunder och underbara arbetskamrater. Och så får jag lön. Yieppie! Nu, åter till livet.

Kära Expressens ledarsida!

Idag skriver ni att straffen för sexköp måste skärpas. Det låter ju naturligtvis som en fin sak att bröla om - för vem vill att någon ska få köpa en annan människas kropp? Inte jag i alla fall.

Men kära ledarsida, ni måste förstå att det inte har någonting med sexköpslagen att göra. Den reglerar bara frivilliga relationer. De problem som ni tar upp - trafficking, människohandel, sexslaveri - är fördjävliga problem. Slaveri och tvång är i alla dess former avskyvärt. Därför har vi också lagar som förbjuder just detta. Sexköpslagen handlar dock, som sagt, inte om det.

Eftersom ni verkar vara nybörjare på området tänkte jag att vi ska ta en kort titt på vad paragraf 11 i Brotsbalkens sjätte kapitel innebär liksom i jämförelse med något annat än just sexköp. Alltså, vi kan ta restaurangbranschen. Den absoluta majoriteten av alla traffickingoffer hamnar nämligen där eller i byggbranschen. Nåja, det faktum att vissa människor tvingas arbeta där innebär ju inte att vi har ett förbud mot att köpa lunch på McDonalds, eller, om man har bättre smak, MAX. Nej, vi har lagar som förbjuder - just det, tvånget. Vi har heller inte lagar som förbjuder folk att köpa hus - vi har lagar som förbjuder slaveri och människohandel. Just vad det gäller sex har man däremot frångått den logiska ordningen. Ni kanske kan ta och fundera lite på varför.

Är det för att det är så svårt att veta om en sexsäljare är tvingad eller inte? Det blir nog svårt att hävda. Rimligtvis borde det vara lika krångligt att gissa sig till om byggarbetaren spikar bräder av egen fri vilja eller ej. Ni, som ändå kallar er liberaler, borde ju dessutom veta att om man vill minska traffickingen så ska man ge u-länder en chans till ekonomisk och demokratisk utveckling, så att den bas människohandlarna använder sig av försvinner. Majoriteten av traffickingoffren söker nämligen själva upp smugglarna i hopp om ett bättre liv.
Dessutom kan man ju tycka att det antagligen kommer att dyka upp fler anmälningar om fall där kunden misstänker att säljaren är tvingad om nu kunden inte riskerar att straffas bara för att han eller hon lämnar informationen. Man kan nog åtminstone utesluta att effekten av en avkriminalisering skulle vara negativ på det området.

Är det kanske för att de som köper sex per definition är onda, oavsett om de köper av en frivillig sexarbetare eller någon som tvingas till prostitution? Den argumentationen känns inte heller helt övertygande. Tycker man att det är lite extra krydda att betala för något som de allra flesta ändå verkar kunna skaffa gratis så är det väl en smal sak. Det kan också finnas andra bakomliggande orsaker - ett handikapp kan exempelvis göra det svårt att få utlopp för sin sexualitet utan hjälp. Varför ska någon utomstående få lägga sig i varför andra människor har sex? Det känns väldigt obehagligt om ni frågar mig, och för väl mest tankarna till den tid då män fick våldta sina fruar - de var ju ändå gifta, och av den anledningen fick man ju ha sex. Oavsett hur man lägger sig i människors fria vilja så är det obehagligt.

Den fria viljan, ja. Ni kommer säkert att försöka säga något om att ingen säljer sex av fri vilja och att den lyckliga horan är en myt.
Säger ni det till de sexsäljare som vittnar om att de tycker att det mest är lättförtjänta pengar, som säger att de mest gör sina kunder en tjänst, som hävdar att de njuter av ett bra samlag oavsett om partnern lämnar lite sedlar efteråt? Kanske försöker ni påstå att de inte förstår bättre, att de försöker rättfärdiga sina egna val och kommer att ångra sig sedan. Det vore i sådant fall riktigt jävla paternalistiskt och patriarkalt. Den typen av antifeministiska resonemang hoppas jag att ni inte håller er med.

Är det då så att sexköpslagen kanske trots allt gör någon nytta? Har den förändrat sexarbetarnas situation över huvud taget? Ja, men det är inte till det bättre. Även om man inte kunnat hitta något som tyder på att prostitutionens omfattning har minskat sedan införandet, så vittnar sexsäljarna om att kundkretsen har förändrats. Jodå, några av de mer "vanliga" männen på marknaden har lagen skrämt bort. Kvar, som de enda att välja på, blir obehagliga typer som har konstiga idéer om maktpositioner och våld. Detta drabbar naturligtvis de gatuprostituerade, som ni ju verkar vurma för, allra hårdast. Faktum är att Nya Zeeland, som har avkriminaliserat sexköp, har märkt att sexsäljarnas situation faktiskt förbättrats.

Som en sista brasklapp kan man ju undra hur det kan vara "modernt" att skärpa straffen när det kommer till kriminalisering av frivilliga relationer. Om ni nu inte tycker att "modernt" är konservativt, vill säga. Skärpta straff har nämligen så gott som ingen jävla inverkan alls på om man begår ett brott eller inte.

Peace out och allt det där!

Datorkunnigt folk med gratisråd, hjälp! del II

Jag fick en enorm respons sist jag bad om hjälp vad det gäller att välja ny dator. Liksom många andra lider jag dock av beslutsångest och har inte kommit till skott ännu - men datorn beter sig som om jag börjar få bråttom. Inte för att jag kan ett skit om datorer, men någon typ av initial vibb tycker jag mig ha fått. Hon "fryser" fortfarande då och då (alltså, hela datorn liksom stannar - musen går inte att röra, att fälla ihop den leder inte till någon förändring, den är liksom bara i koma med ögonen öppna), känns allmänt seg (vilket i och för sig kan vara Windows och det faktum att jag körde min första diskdefrag för några veckor sedan) och hanterar inte det faktum att jag har 17 flikar uppe i Mozilla Firefox samtidigt lika bra som förr. Dessutom är hon lite för tung och otymplig för att släpa runt på (och jag släpar), plus att batteriet i princip är obrukbart - och jag tänker inte köpa ett nytt för ett och ett halvt tusen när jag har råd med en ny och förhoppningsvis problemfri dator.

Nåja, valet verkar ligga någonstans mellan en Netbook och en MacBook. Eftersom ni, kära läsare, verkar ha riktigt bra koll, så tänke jag helt enkelt utveckla mina datorbehov och funderingar och hoppas på att ni återigen delar med er av ert kunnande.

Det här måste datorn kunna användas till:

- Word, Excel och gärna PowerPoint. Fungerar de att installera på Mac från min nuvarande skiva eller måste jag köpa någon typ av specialversion - och vad kostar det i så fall? Är iWorks något att rekommendera? Eftersom jag skriver en hel del inlämningsuppgifter i samband med studierna vill jag inte råka ut för några fuck ups.

- En mediaspelare. Helst något jag redan kan litegrann, typ VLC eller Media Player Classic.

- Internet. Måste gå att nå trådlösa nätverk, plus om det går att skaffa mobilt bredband till. Gärna Firefox, 17 flikar varav åtminstone en Youtube och en för typ Bilddagboken, samtidigt som något Worddokument och mediaspelaren. (Har alltid fem standardflikar uppe, i vart fall.) Gissar att det ställer relativt höga krav på datorns internminne. Därför; går det alls med en Netbook? Och kan det vara värt 972 kronor och 50 öre att uppgradera MacBookens internminne till 4 GB? (Eller har jag missuppfattat allt?)

- Spotify. Men det gissar jag inte ställer till så många problem.

- First Class. I alla fall tills partiet byter mailplattform, eller vad det nu heter.

Det är en fördel om det går att titta på DVD-filmer. Inte nödvändigtvis någon stor bildskärm - snarare ju mindre, desto bättre - men jag orkar inte riktigt köpa en DVD-spelare till TV:n för att kunna kolla på de filmer jag faktiskt köpt på mig. Möjligen om det blir en billig Netbook. Alternativt får jag väl hålla mig med nuvarande dator för just den punkten.

Jag spelar knappt alls på datorn, och blir det något är det i så fall en stund med en gammal The Sims-skiva eller MS Röj. För det behovet kan jag enkelt spara min nuvarande.

Som jag ser på det ser det lute ut så här:

Netbook
+ Lätt
+ Liten
+ Slipper nytt operativsystem
+ Billig

- Långsam

Mac
+ Allmänt bara riktigt bra och funktionell
+ Snabb

- Dyr
- Tyngre
- Större
- Annat operativsystem

Finns det någon som kan lyfta denna min okunnighetens slöja och föra mig mot det nya ljuset?

Kan vi få en diskussion om det här med högskolorna, tack?

DN skriar om platsbrist på landets högskolor idag. Naturligtvis är det tråkigt för alla som inte kommit in att de inte får studera till hösten, men jag tycker ändå att det är på sin plats att man funderar lite över det här med ordet "platsbrist".

Personligen så utgår jag från att högskolor och universitet skattefinansieras för att det anses vara så att samhället i stort tjänar på det genom att medborgarna blir mer välutbildade och därmed kan skapa mer välstånd. När man beslutar om antalet högskoleplatser bör detta alltså - trots att det är apigt svårt - göras utifrån en uppskattning av vilka kompetenser landet behöver i framtiden.

Talar man om platsbrist handlar det istället om något helt annat. Den högre utbildningen förvandlas till en lekstuga där vemhelst som önskar kliva över tröskeln har en rätt att vistas. Högskolor och universitet blir arbetsmarknadspolitiska åtgärder som används för att dölja arbetslösheten istället för att bli arbetsmarknadspolitiska åtgärder som används för att höja befolkningens kompetens.

Därför tycker jag att det är lite på sin plats med en diskussion om det hela. Har vem som helst en rätt att läsa vad den vill på en eftergymnasial utbildning? Finns det månne något bra med att konkurrensen om platser på exempelvis lärarhögskolan ökar? Är det verkligen önskvärt att precis alla skaffar sig en högskoleutbildning, eller klarar sig många lika bra utan? Ja, jag vet, det är förbjudna frågor, men någon måste ställa dem också.

Nå, varför har vi egentligen en skattefinansierad högre utbildning?

Intelligensbefriat, DN!

DN gör en grej på att vi ogillar FRA, men diggar Facebook.

Kan vi bara ta och slå fast att det INTE är paradoxalt att vara social men inte vilja bli övervakad? Hur kan man ens ge en människa en kamera och lön för att skaffa sig ett par uttalanden om saken?

Gatuprostitutionen ökar och ingen är förvånad

Ja, visst såg jag också, det låg ju på DN:s förstasida och allt. Gatuprostitutionen ökar, men kom igen, vad är det för en nyhet? Vi vet att sexköpslagen inte minskat sexhandelns omfattning i samhället. Det är finanskris och man kan med ena lillfingret räkna ut att allt fler människor överväger alternativa metoder för att dra in pengar när det krisar.

Läs Jakob Heidbrink som skriver utmärkt om myten om straffrättens undergörande verkan.

Den bortskämda vänstern

Kalle Olsson på LT:s ledarsida och jag tycker väldigt olika om saker och ting. Idag (eller igår blir det nog) anser han inte bara att särintressen ska ges den dömande makten, han beklagar sig också över marknadsföring. Det fanns ju inga vetenskapliga belägg för att spikmattan hjälpte mot något!

Eh, nej, men det fattade väl alla? Anledningen till att spikmattan blivit populär är för att människor faktiskt upplever att den funkar - någon slags placeboeffekt, antagligen, men likväl en effekt. Jag har hört ett antal intyga att de blir av med ryggvärk, sömnproblem och fan och hans moster efter bara en kvart på vad som verkar vara en mycket ombekväm liten sak.

Olsson har emellertid missat ännu en viktig sak - anledningen till att spikmattan blivit populär är också anledningen till att andra produkter inte stannar kvar länge på marknaden. Människor gillar dem inte. Människor köper inte saker de inte gillar. De rekommenderar dem inte. De tenderar faktiskt att klaga rätt ljudligt mitt inför andra.

Men det är klart, Olsson tillhör ju den bortskämda vänstern som inte vill behöva göra saker själva - någon annan ska naturligtvis undersöka produkterna och marknadsföringen av dem. Som han uttrycker det, "det känns ändå fel att vi som konsumenter ska behöva ägna oss åt konsumentvetenskap på vår fritid för att kunna handla tryggt och upplyst". Menar ni att jag själv ska behöva köpa schampoo och märka om det fungerade bättre än det andra eller inte? Det känns fel! Någon annan borde prova!

Nu är det ju så här, käre Olsson, att olika schampoon verkar funka olika bra på olika hårtyper. Människor tenderar också att ha olika uppsättningar smaklökar, vilket innebär att jag gillar att sätta i mig mandelmassa i stora mängder medan andra tycker att det verkar lite äckligt. Men - framförallt har människor ett ansvar för sina egna liv och beslut. Ingen annan ska tvingas undersöka olika varor för att man själv är för lag - det är ju alltid möjligt att avstå köpet om man är osäker. Eller menar Olsson att folk är för dumma för sitt eget bästa?

Välkommen till FRA Shopping

Förre SÄPO-chefen Anders Eriksson har utrett polisens och säkerhetspolisens behov av att ta del av FRA:s signalspaning. Naturligtvis kommer han fram till att det finns ett sådant, och att det ska tillfredsställas. I och för sig inte i så stor utsträckning som man kunde vara rädd för, men utredningen sänder trots allt en tydlig signal: FRA-shoppen kommer att vara öppen. Vi bråkar mest bara om öppettiderna.

Beatrice Ask överraskar i alla fall och ställer sig en smula kritisk till förslaget. Tack och lov.

Läs för guds skull Mark Klamberg i ämnet.

De politiskt korrekta gubbproblemen

Landets ätstörningskliniker tar semesterstängt och verkar förvänta sig att de intagna gör det samma, visar en rapport från CUF. Vissa landsting nöjer sig med att hänvisa folk till BUP. Precis som Magnus Andersson påpekar är det inte så jävla smart.

Varför det är så är dock inte särskilt svårt att räkna ut. Ta och kika på den senaste månadens löpsedlar och säg mig hur många som handlat om fetma och hur många som handlat om undervikt. Hur ofta förfasar sig inte läkare och annan vårdpersonal över fetma - och hur sällan tas faktiskt ätstörningar upp som ett problem? Detta trots att det är massivt mycket farligare att vara underviktig än att vara överviktig. Anorexia, bulimi och andra sjukdomar beskrivs dock sällan i dagspressen. Anna Skipper tar sig inte an några spinkinga tjejer i "Du är vad du äter" - nej, det handlar uteslutande om människor som väger lite för mycket och som blir itutade att de kommer att dö i övermorgon om de inte gör något. Det är fullständigt politiskt inkorrekt att säga att fetma inte är särskilt farligt - till och med om man omedelbart visar upp klara, vetenskapliga belägg. Så pass politiserad är faktiskt forskningen idag.

Framförallt är fetma ett gubbproblem, och framförallt styrs landstingen av gubbar. Däri ligger nog en stor del av problemet. Landstingsstyrelserna skulle behöva drabbas av en hostile takeover av lite vettigare folk.

Skatteverket associerar hejvilt

För att fortsätta min lilla bashing av Skatteverket; en av de som beslutar om namn är intervjuad i Aftonbladet. Han verkar vara lite inne på att tvångssteriliseringar inte var en så dum idé och gör en uppvisning i normativitet som bara en konservativ gubbe två år från pension kan. Han avslår en ansökan om att få döpa en flicka till Michael - trots att, surprise surprise, en sökning i namndatabasen visar att 38 kvinnor redan heter så. Dessutom vägrar han låta någon heta Änglalik - eftersom det för honom för tankarna till mordet på Engla. Ja, det faktum att 2555 kvinnor i Sverige heter Engla och därtill 401 som heter Ängla tycks inte störa honom alls. Jag förstår faktiskt inte hur han tänker alls.

Förlåt, men det här måste sägas högt: SKÄRPNING FÖR I HELVETE!

Skatteverket vet inte vad skatteverket gör

Jag får lov att sucka djupt ibland. Som juriststudent stöter man ofta på en hel del lagar som inte bara är onödiga, utan i många fall också idiotiska. 34 § i namnlagen är en sådan. Men hjälp av den så vägrar nu skatteverket låta ett par i Åre döpa sin son till Nelly, eftersom det tydligen är ett kvinnonamn och därmed inte lämpligt för en pojke. Det är ju en smula intressant, dels eftersom Nelly är en, för mig i vart fall, rätt välkänd rappare av hankön, dels eftersom namnet faktiskt redan finns på två män i Sverige.

Motiveringen i sig är ju också jäfligt knasig. Man har ingen rätt att göra en korrekt bedömning av vilket kön en annan människa har. Jag kan förstå att myndigheterna inte blir så glada av att folk heter Adolf Hitler, men här handlar det ju om något lite mindre kontroversiellt. Dessutom så är ju Nelly, i vart fall om du frågar mig, klart mycket lättare att föreställa sig som mansnamn än Hanna - och ändå betraktas mitt namn som könsneutralt. Jamenar, herregud, någon typ av konsekvens borde man väl ändå kunna avkräva den här myndigheten?

Men tänk om de har sex med varandra!

Dagens asgarv och tillika kvällstidningsrubrik - ungdomar uppmanas till en orgasm om dagen av engelsk hälsomyndighet. Ja, alltså, idén i sig är väl inte så dum. Sex är nyttigt så länge man inte smittar varandra med sjukdomar - ja, till och med sex med bara sig själv är bra för en. Händerna på täcket däremot har väl knappast gjort några under för hälsan.

Nej, det roliga är hur föräldrar läser in att man uppmanar minderåriga att ha sex och upprörs över detta. Åh, herregud, so what! Barn mognar, som alla vet, i olika takt. Någon kan vara fullständigt kapabel att ha och få ut något av sex när den är tolv medan en annan person kanske trots allt bör vänta till tjugoårsdagen. Att knulla som ung är faktiskt per se inte farligt. Man bör nog snarare fråga sig varför man har en åldersgräns, och därefter eventuellt diskutera var den bör ligga.

Nåja, summan av kardemumman måste ändå bli att om man nu ska ha statliga myndigheter, vilka är tänkta ska komma med objektiva, vetenskapliga råd, då ska man inte uppröras när de gör just detta. Fuck on!

Ida Gabrielsson - say what?

Jag har aldrig träffat Ida Gabrielsson. Jag skulle ha träffat henne i Jönköping förra helgen, men hon dök inte upp på Svart Måndags demonstration.

Jag har dock sett Ida Gabrielsson på svtplay - och det är jäkligt intressant. I det här klippet diskuterar hon ungdomsarbetslöshet med Magnus Andersson, CUF:s förbundsordförande. För den som inte orkar titta så kan jag väl sammanfatta highlightsen lite kort.

1. Gabrielsson tycker det är viktigt att ungdomar får heltidsjobb så att de kan.. Ja, vad hamnar på första plats? Försörja sig själva? Flytta hemifrån? Nope. Ta lån. Och så säger de att finanskrisen är högerns fel...

2. Gabrielsson tycker inte att höga ingångslöner är ett problem, för hon har minsann jobbat inom handeln.

3. Individuella avtal skapar en rörig diskussion. Facket jobbar ju mot arbetsgivarna! Avtalsfrihet är anarki! (Krig är fred?)

4. Ungdomar saknar arbetslivserfarenhet - därför ska man utbilda dem mer och omöjliggöra för något annat än fast anställning. Vikariat ger, som ju alla vet, inte alls någon erfarenhet och gör ingen attraktivare på arbetsmarknaden.

5. Olika ungdomar behöver olika lösningar, så alla ska ha fast anställning. Men vi ska inte tvinga någon.

6. LAS är dispositiv. Den har inget med arbetslöshet att göra.

Åh, jag vet att det låter raljant, men hon säger det här. Faktiskt.

Personligen kan jag ju tycka att det vore smakfullt av ett ungdomsförbund vars parti stödde den förra sosseregeringen att fundera lite över hur det kommer sig att man under föregående högkonjunktur hade lika höga ungdomsarbetslössiffror som vi nu har i en gigantisk finanskris.

Nätet är kärlek!

Josh efterlyser visst, efter att en rad kändisar klagat på det s.k. näthatet, bloggposter om lite nätkärlek istället. Egentligen säger han det väl bäst själv - "[d]et finns väl ingen som tycker att kommunikation är dåligt" - men vafan, det tyvärr verkar ju en mängd människor inte ha förstått det. Min egen mor tycker fortfarande att det är liiite onödigt att skiva ut sitt efternamn på Internet, exempelvis. Någon kan ju råka få reda på vem jag är.

Under gymnasiet brukade jag säga att jag levde 80 - 90 % av mitt sociala liv på internet. Idag skulle jag nog säga att det inte går att dela upp på det viset - Internet är också IRL.

Men ska man ändå skärskåda det, så har jag Internet att tacka för mycket. LG2S lärde mig självdistans och innehåller en mängd apcoola människor som jag aldrig skulle fått förmånen att lära känna om det inte vore för nätet. Helgon.net gav mig möjligheten att hålla kontakt med mina vänner, lära känna nya och jag är dessutom ganska säker på att min pojkvän aldrig blivit min pojkvän om det inte vore för just det communityt. Den här bloggen vet jag inte ens hur jag ska kunna göra rättvisa. Det är skitsamma att vissa av kommentatorerna är idioter, den har nämligen inte bara gett mig mitt eget utrymme och en politisk plattform, den har också gett mig kontakter som jag högaktar inte bara ur ett politiskt perspektiv.

För att sammanfatta: I mina ögon är det skit samma att det ligger ute en debattartikel på Newsmill där författaren frågar vad min pojkvän skulle tycka om jag sålde sex (och som jag fortfarande inte fått in någon replik på.. Nåja, jag får väl ta den här på bloggen istället). Det positiva - ja, kalla det gärna för nätkärlek - jag fått i utbyte uppväger allt sådant med råge. Har man inställningen att ingenting någonsin får vara det minsta obekvämt kan man ju aldrig gå i högklackat, än mindre ha en relation med andra människor.

Konsten att inte fatta ett SJit.

Företrädare för oppositionen skriver idag på DN Debatt att de tänker riva upp avregleringen av järnvägstrafiken.

Förlåt, men de här människorna måste ju ha bott under en sten de senaste, tja, vad vet jag, tjugo åren. Kan alla som gillar SJ räcka upp en hand? Se där, det var de fyra som skrev artikeln. Också precis det antal röster de kommer vinna på utspelet.

De kan snacka hur mycket de vill om att man "med resenären i centrum först [borde] identifiera de problem som finns i järnvägstrafiken och därefter föreslå de mest effektiva åtgärderna" - det är det som SJ har misslyckats med i åratal. Man kan också gärna ta sig en titt i backspelgen och titta på hur mycket pengar den förra regeringen gav åt Banverket.

Sen måste man också ta grundkursen Marknadsekonomi 1.0. Så här är det:
Företag måste, för att överleva, tjäna pengar.
För att tjäna pengar, måste företag tillhandahålla något som folk vill ha - och dessutom göra det bra.

Anledningen till att SJ fortfarande är vid liv är att de helt enkelt inte haft någon konkurrens. Troligen kommer avregleringen dessutom ha positiv inverkan på Banverket, som ska börja använda sig av mer marknadsmässiga banavgifter. Det innebär i sin tur förhoppningsvis att tågbolagen börjar ställa större krav på myndigheten; det är inte OK att tåg blir stående i fem minuter strax utanför Stockholm Central för att en jävla lampa inte slutar lysa.

Hallgren, Ohly, Svensson Smith och Rudén borde göra sig själva en tjänst och tänka innan de talar - lite som att SJ gjorde det bäst om de kommunicerade med Banverket innan de körde.

Alla människors lika värde

Jag kan inte påstå att jag lider av en särskilt positiv inställning till tro. Det gör man nämligen i kyrkan. Nej, men skämt åsido, det religionen erbjuder, om något, är väl en sorts tröst och mening för människor som inte lyckas se sig själva och sin egen lycka som värdefulla utan behöver något annat.

Det tror jag att religiösa företrädare är väl medvetna om, också. Därför gillar jag inte när de försöker göra anspråk på annat.

På DN Debatt skriver en rad av den nämnda sorten att demokrati och rättssamhälle skulle ha sin grund i, håll i er nu, "kristen människosyn och dess betoning av allas lika värde".

Nu har jag faktiskt läst Bibeln. Det där är bullshit, och bevisen finns svart på vitt. Kvinnor, homosexuella och människor med annat etniskt ursprung fördöms både i Gamla och Nya Testamentet. Paulus verkar därtill haft en enorm aversion mot att människor hade sex med varandra.

Man får babbla på om "kärleksbudskapet" hur mycket man vill, faktum är att Moder Teresas "solidaritet" med världens fattiga bestod i att hon tillsammans med resten av kristendomen glorifierar lidande och offer. Faktum är att religionen ytterst motvilligt anpassat sig till utvecklingen - även om debattartikelns författare inte vill bli uppfattade som homofober så verkar de fortfarande tro att diskriminerande lagar är okej så länge man inte "tar till våld mot homosexuella". Är det kärlek? Nej.

Religionen bör vara ärlig med vad den erbjuder; en mening till dem som inte klarar av att se sig själva som värdefulla, en tröst till dem som ser men inte vill eller vågar handla. För den som tycker att det vore obehagligt att vara uppbyggd av atomer, framevolutionerade genom årtusenden så erbjuder religion en känsla av att vara skapad med flit av något "större". För den som inte ser sin egen lycka som ett mål erbjuder religionen andra saker att kämpa för. För den som skräms av slump och fri vilja erbjuder religionen något allsmäktigt.

Som George Bernard Shaw en gång sa: Det faktum att en troende är lyckligare än en skeptiker säger inte mer än att en berusad människa är lyckligare än en nykter.
Religionen har säkert en fortsatt viktigt roll att fylla för dem som tycker att verkligheten som sådan är lite väl skrämmande - men den bör begränsa sig till den rollen och inte göra anspråk på att tvinga andra människor att också, ehr, supa ner sig.

Skiten sprider sig

Danmark kan få en sexköpslag, rapporterar DN idag. Enligt sociologen Claus Lautrup är det välutbildade kvinnor utan egen erfarenhet av sexbranschen som driver på i den riktningen, eftersom det ses som en könsfråga.

Inte helt olikt hur den svenska debatten ser ut, med andra ord. När sexarbetarna själva uttalar sig, blir de ignorerade (eller har ni sett någon svara på Liw Enqvists artikel på Newsmill?), eller så tystnar de så småningom.

Det bara rapas upp samma upprepade lögner; sexköpslagen minskar efterfrågan, sexköpslagen minskar trafficking, det ska inte vara okej att köpa en annan människas kropp (därför att kvinnans hela väsen sitter i hennes kön, det fick vi lära oss i bibelskolan!), utan lagen är vi ojämställda, och är det inte så att lagen förbättrar något ska vi ha den i alla fall, för någon anständighet måste vi ju ha i samhället!

Man skiter fullständigt i att en sexköpslag tvingar sexsäljare under jord och gör det svårare att nå dem, man skiter i att den förändrar kundunderlaget och leder till att riskerna blir större, man skiter i att den stigmatiserar. Man sitter fast i någon föreställning om att män knullar en hora innan han går in på ett styrelsemöte och sedan inte kan respektera andra kvinnor i styrelsen. (Ja, det argumentet förde i alla fall Folkpartiets Erik Ullenhag fram i debatten på Liberala Gruppen den 11 juni.)
Personligen tycker jag väl att det är ett jävla i-landsproblem, om det alls skulle existera ett problem. Att någon skulle se ner på kvinnor generellt för att man köpt sex en gång känns inte så jäkla kausalt. Att sexköpare alls ser ner på sexsäljarna är heller inte givet - visst finns det sådana exempel, men det var ju också just dessa som sexsäljarna kunde välja bort innan sexköpslagen.

Men det skiter visst de så kallade feministerna i. Vem bryr sig om kvinnors utsatta situation när man kan driva en könspolitisk fråga?

GB, GB...

GB Gräddglass hemsida har fått sin stund i rampljuset idag. Anledningen är att de i sina användarvillkor förbjudit länkande TILL hemsidan. De borde dock lära sig lite om Internet. Länkar är allt. Jag undrar bara lite; varför finns inte den skrivningen med bland hem-hemsidans juridiska villkor?

Nåja, jag upptäckte något annat intressant. Smaka på det här:

"Varumärken

Alla varumärken som visas på hemsidan ägs av eller är licensierade av Unilever Sverige AB eller något närstående bolag. Detta inbegriper, utan undantag, namnet "GB Glace" med logotyp, och dess samtliga förekommande produktnamn. Det är därför strängt förbjudet att använda något av varumärkena från hemsidan utan särskilt tillstånd."

Jag menar, har de ens läst varumärkeslagen? Antagligen inte. Så här lyder inledningen av § 4:

"Rätten till ett varukännetecken enligt 1-3 §§ innebär, att annan än innehavaren inte får i näringsverksamhet använda ett därmed förväxlingsbart kännetecken för sina varor, vare sig på varan eller dess förpackning, i reklam eller affärshandling eller på annat sätt, däri inbegripet också muntlig användning." [Min kursivering]

Det är alltså fritt fram för mig, som ju inte bedriver näringsverksamhet på den här bloggen, att lägga ut GB:s varumärke i opinionsbildande syfte. Faktum är att ordet "GB" i sig är ett varumärke, utan att det ens behöver skrivas med en font som gör att det ser ut som på loggan - skulle det vara "strängt förbjudet" att använda det? I beg to differ. Här lär det snarare handla om att bolaget försöker skrämmas lite.

Men nog är det paradoxalt. Hur mycket tror ni att GB lägger på reklam varje år? Antagligen mer än vad de lägger på juristerna, i alla fall. De kanske borde slänga iväg någon hundring på att undersöka hur det här marknadsföringsförbudet de försöker belägga vanliga människor med kostar dem, egentligen.

Abstinensbesvär

Damn, att blogga är en riktigt förlösande känsla. Efter midsommarfirande, konfirmation, sju timmars bilresa, sex timmars sömn, första-dagen-på-jobbet till klockan arton, lite middag och en massa krångel med Internet har jag i alla fall bloggat av mig på den där andra bloggen om hur feminismen blivit sin egen motsats.

Nu, nu mår jag toppen.

Remember, remember

"Det har sagts att demokrati är den sämsta styrelseformen som har prövats, bortsett från alla andra former som har prövats genom tiderna." - Winston Churchill

Visst stämmer det. Demokrati ensamt är ingen garanti för någonting annat än att den som samlar en majoritet kan göra som den önskar. Demokrati ensamt är inget annat än majoritetens diktatur. Demokrati måste kompletteras med andra rättigheter än rösträtt för att vara acceptabelt.

Rättigheter så som rätten till sin egen kropp - för att förtryck alltid är förtryck, oavsett vilka och hur många som står bakom.

Rättigheter så som yttrandefrihet - för att det är lika illa när en majoritet tvingar en minoritet att hålla käften som tvärt om.

Rättigheter så som äganderätt - för att stöld inte kan rättfärdigas med att man är flera mot en.

Rättigheter så som rätten till personlig integritet - för att en stats våldsmonopol alltid måste balanseras, oavsett om den är en demokrati eller diktatur.

I grund och botten handlar det om att förtryck alltid är förtryck, oavsett landets styrelseskick. En majoritetens diktatur är lika avskyvärd som någon annan. Sveriges demokrati är på det viset inte särskilt bra kompletterad. Vi har förvisso ett gäng fina rättigheter uppradade i Regeringsformens andra kapitel, men de kommer med en slasktratt i den tolfte paragrafen och får alla inskränkas "för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle". Någon juridisk prövning av detta sker så gott som aldrig, då domstolar bara får underlåta att tillämpa lagar om de "uppenbart" strider mot grundlagen - och det rekvisitet är oerhört starkt. Den svenska staten har faktiskt rätt goda möjligheter att förtrycka sina medborgare - något som inte bara syns på lönebeskedet, utan också illustrerades mycket tydligt den här dagen för ett år sedan. Den 18 juni 2008.

För ett år sedan antogs den omstridda FRA-lagen, eller Lex Orwell som den också kallas. Den innebär, i korthet, att staten bereder sig tillgång till all elektronisk kommunikation som passerar landsgränserna - vilket så gott som all elektronisk kommunikation inom Sverige gör.
Idag är därför en sorgens dag. Den markerar starten på kriget mot integriteten.

Tack och lov markerar den också starten på motståndet. Tack och lov har den här dagen väckt ett ursinne av sällan skådat slag hos befolkningen, ett ursinne som makthavarna omöjligen kan ignorera nu när det faktiskt tagit plats i Europaparlamentet.

Det är dock långt kvar innan kriget är vunnet. Alla de som värnar integriteten måste vara beredda att kämpa för den - för fler och fler slag är att vänta. Var och en har en förbannad skyldighet att göra precis allt den kan för att vi inte ska förlora.

Remember, remember
the 18th of June
Democracy died
that afternoon
- Okänd

Underlig (s)yn på resursslöseri

Major/Minister/Magister Björklunds förslag om en förändrad skollag kan man tycka mycket om. Den är långt från den flexibla skola som CUF förespråkar, men något annat kan man kanske inte förvänta sig.

Något som jag tycker det är underligt att man slår ner på, däremot, är att man hugger så mot det faktum att man inte ska få läsa upp godkända betyg på Komvux. Att tenta upp dem går faktiskt fortsatt bra. Vänsterkartellen ropar dock om vansinne, resursslöseri och den svenska modellens död. Det är buhuhu om stackars skoltrötta elever som inte fått tillräckligt bra betyg på gymnasiet.

Det här måste vi ju ta och bena lite i. Vad menar man egentligen? Har svenska ungdomar helt förlorat förmågan att ta ansvar och skaffa sig en utbildning, och i så fall varför? Kraven på elever har ju faktiskt inte höjts de senaste åren, snarare tvärt om. Tycker man ändå att kraven är för höga för att eleverna rimligtvis ska klara av dem och få det betyg de därmed förtjänar? Eller menar man att eleverna är för korkade för att nå upp till läroplanens mål, om dessa i och för sig är rimliga? Varför ska skattebetalarna behöva betala pengar för att dubbelutbilda gymnasieeleverna? Är det inte det resursslöseriet vi borde prata om?

(Och borde inte sossarna ha bättre vett än att ljuga om sådant som går att kontrollera?)

Vi har idag en skola där alldeles, alldeles för få går ut med godkända betyg. Vi har en skola som pressar alla elever genom samma mall. Vi har en skola som inte fungerar. Vad gör Björklund åt det? Han lägger till ett extraår istället för att individanpassa skolan. Det är där som kritikerstormen borde finnas.

En kort eftervalsanalys

Det slutgiltiga valresultatet har som bekant kommit, och Centerpartiet landade på 5,47 % av rösterna. Det är faktiskt ett uselt resultat och inget som ska försöka slätas över med att vi ökat i antalet röster. Målet var att ta tre mandat, och ett mer kapitalt misslyckande är svårt att föreställa sig.

Politiskt sett måste man nog dock skilja på nergången och den uteblivna ökningen. Tappet har sannolikt till stor del skett på landsbyggden och bland kärnväljarna. De har inte köpt budskapet, och man kan nog tänka sig att frågor så som dieselskatt och det faktum att den företagarpolitik som förs är en moderat storföretagarpolitik har gjort att man tvekar inför att lägga sin röst på Centerpartiet. Tyvärr känner man nog att partiet både svikit och gjort sig oigenkänligt - var finns småföretagarpartiet egentligen?

Personligen kan jag dock tycka att den uteblivna ökningen är den intressantare biten - för visst finns det potential.

Man kan börja med att Piratpartiet har gjort ett sjuhelvetes bra val. Från ingenting till 7,1 % är kanske ingen överraskning för oss som funnits med på nätet, men det är fortfarande en välförtjänt kalldusch för övriga partier. De har lyckats fånga upp integritetsfrågan och det folkrörelsepotential den innehåller. Själva har Centerpartiet fullständigt tappat förtroende i allt vad integritet heter, och det har spillt över på andra frågor.

Miljöpartiet har gått frammåt på miljöfrågorna och ätit upp en hel del av vår potential. Inte för att de har en bättre miljöpolitik, utan för att vi struntat i att förklara varför deras överbudspolitik är orealistisk, kontraproduktiv och mest bara skrammel med tomma tunnor. Vi har låtit dem vara det trovärdiga alternativet och själva glömt att ett departementsinnehav inte kommer att göra jobbet åt oss.

Även om Folkpartiets framgångar nog till stor del har att göra med Marit Paulsen-effekten så måste man ändå säga att vi borde kunnat suga upp en större del av den liberala väljarbas som existerar. Även här tror jag att vi förlorat på en försvagad företagarprofil. Ute i landet märker man inte vad som hänt, och det tär på biden av partiet. Vi är ett grönt, liberalt parti som borde värna integriteten - men vi har inte kvar något förtroendekapital. Precis som Fredrick tror jag att det beror på en borttappad samhällskritik. Om vi ska ha en chans att göra ett bättre val nästa höst - och det måste vi göra, det finns helt enkelt inget alternativ - så är det dagt satt börja jobba nu.

Det kommer...

Ja, jag vet att det har varit väldigt tyst här ett tag. Det kommer att bloggas lite mer framöver, men just nu är det, eh, mycket annat. Ta och läs lite på den andra bloggen, där jag skriver ett långt (och antagligen rätt förvirrat) inlägg om det här med censur.

Om man får säga så...

Vad var det jag sa?

Integritetscertifierad

Så har även jag integritetscertifierats. Hela listan finns fortfarande här och uppdateras kontinuerligt!

Centeruppropet återlanserat!

Numera är Centeruppropet igång igen. Man går ut med IC2009, en integritetscertifiering för kandidater, folkvalda och politiskt aktiva centerpartister. Här kan du kolla vilka som skrivit under för att

• Lagar, förordningar och direktiv som införs i Sverige och EU skall alltid vara förenliga med Europakonventionen för mänskliga rättigheter.

• Kommunikation i alla dess former mellan människor skall vara fredad från statlig insyn, förutom vid brottsutredning.

• Utredning om brott skall endast få utföras av instanser inom rättsväsendet.

• Lagstiftning inom Sverige och EU skall alltid ske med full transparens för medborgarna.

Politikerkoll.se lanserad!

Jag är en av dem som har vett nog att sörja det faktum att Sophia/Dexion lämnat Centerpartiet. Det glädjer mig dock att hon inte lagt hela det politiska engagemanget på hyllan - idag lanserar hon tillsammans med Henrik Streensland och Thomas Selig siten politikerkoll.se. Tanken är att politiker ska granskas som just politiker - vilka beslut tar de, vilka frågor driver de? Offentlighetsprincipen 2.0 är här - tack och lov!

Finanskris, schinanskris, vi ska ha en slalombacke! Och en ångbåt!

Lars Nyborg vittnar idag om ett av alla dessa idiotiska beslut som kommuner tar trots finanskris och vikten av kärnverksamhet. Hagafors kommun sitter ni med en egen slalombacke i knät.

Tur är det väl att vissa kämpar emot. En av dessa är Andreas Stenmark, fellow CUF:are, centerpartist och boende i Jämtlands län. Han har länge försökt förklara för politikerna i Kultur- och Fritidsnämnden i Östersund att det inte direkt är kommunal kärnverksamhet att äga och köra en ångbåt - speciellt inte som den går back.

Idag lägger han fram ett förslag i nämnden, som går ut på att man låter båten stå i två år, och lägger pengarna på att rädda skolbibliotek istället. Jag håller tummarna!

Datorkunnigt folk med gratisråd, hjälp!

Jag misstänker att min dator håller på att klappa ihop. Eftersom jag haft henne i snart två år, överbelastat henne med dokument och filer till minnets bristningsgräns ett par gånger, dragit med henne genom halva Sverige, tappat henne i backen ett par gånger och dessutom surfat syndigt mycket från sängen (inte bra för avkylningen, tro mig), så är jag inte särskilt förvånad. Vad jag däremot är, är en smula bekymrad. Jag har nämligen asdålig koll på det här med datorer.

Nu råkar jag dock ana att ett par av läsarna där ute har lite bättre koll. Alltså; jag letar efter något bärbart, lättare än en Dell Inspiron (nuvarande modell), inte nödvändigtvis med en särskilt stor skärm. Gärna med Windows XP (inte har väl alla nya datorer Vista? Jag hatar Vista!), och helst med skapligt minne. Helst inte för dyr, heller. Jag trots allt en rätt fattig student.

Kan ni ge några tips?

Hoppa inte av - hoppa på!

Låt mig först säga att jag är bland dem som förbannar regeringens envisa idioti vad gäller integritetsfrågan. Låt mig också påpeka att jag därtill förbannar den oproportionerligt stora makt som partierna fått gentemot faktiska folkvalda.

Det betyder dock inte att jag lämnar centerpartiet. Jag respekterar dem som gör det, men jag tror inte att det är det bästa sättet för att få regeringen att ändra ståndpunkt.

Tråkigt nog är det mycket enkelt - partier bryr sig knappt om medlemmar. Visst, man behöver tillräckligt för att håva in de finfina statsbidragen, men vilka de är spelar mindre roll. Att Mikael Elmlund, Björn med Bloggen Bent och Sophia/Dexion hoppar av gör ingen skillnad värderingsmässigt - partier är nämligen sällan förmögna att förstå sitt eget bästa.

Tråkigt nog är det också så att partierna har makten i dagens Sverige - och vill man förändra det, tja, då måste man nog tråkigt nog först lära sig att spela efter gällande regler.

Jag kan inte uttala mig om hur pass inflytelserik Margit Gennser varit i Moderaterna den senaste tiden, men visst är hennes avhopp illavarslande. Hon kommer med viktig kritik i sitt brev, men frågan är ju vem som nu ska framföra den till partiledningen. Nej, de kommer inte att prioritera de frågor hon tar upp som områden där de ska förändra sig på. Ska kritik bita på partiledningar ska den vara intern, och massiv - gärna så massiv att det finns en möjlighet att man blir stående med en annan partiledning efter riksstämmor och liknande.

Om alla integritetsvänner lämnar borgerligheten, då kommer vi att stå här med en borgerlighet som inte är integritetsvänlig. Visst, jag är medveten om att många sätter sitt hopp till Piratpartiet. Jag tror själv att PP är både bra och nödvändiga för Sverige, men de kommer tyvärr knappast att påverka Alliansens politik. Jag vet ju inte hur det är med er, men jag ser hellre en Alliansregering som värnar integriteten än en socialdemokratisk dito. Om vi ska göra PP onödiga - och det måste ju någonstans vara målet, även för partiet självt - så behövs folk i de etablerade partierna också. Speciellt nu.

Det råkar nämligen också vara så att personer i partier byts ut så småningom. Vanligen de lite äldre. Vanligen de som inte hänger med så värst i aktuella frågor. Det är dessa platser som måste fyllas - och fylls de inte av oss, kan jag lova att de kommer att fyllas av någon duktig ja-sägare. Kom igen, det är dags att leka lite entrism. Det står en generation CUF:are redo att kliva in i partiet - och tro mig, de har redan vant sig vid att gå emot förbundsstyrelsen - men vi kan inte ta den här kampen ensamma. Fler behöver hoppa på partierna - i dubbel bemärkelse.