Nätet är kärlek!

Josh efterlyser visst, efter att en rad kändisar klagat på det s.k. näthatet, bloggposter om lite nätkärlek istället. Egentligen säger han det väl bäst själv - "[d]et finns väl ingen som tycker att kommunikation är dåligt" - men vafan, det tyvärr verkar ju en mängd människor inte ha förstått det. Min egen mor tycker fortfarande att det är liiite onödigt att skiva ut sitt efternamn på Internet, exempelvis. Någon kan ju råka få reda på vem jag är.

Under gymnasiet brukade jag säga att jag levde 80 - 90 % av mitt sociala liv på internet. Idag skulle jag nog säga att det inte går att dela upp på det viset - Internet är också IRL.

Men ska man ändå skärskåda det, så har jag Internet att tacka för mycket. LG2S lärde mig självdistans och innehåller en mängd apcoola människor som jag aldrig skulle fått förmånen att lära känna om det inte vore för nätet. Helgon.net gav mig möjligheten att hålla kontakt med mina vänner, lära känna nya och jag är dessutom ganska säker på att min pojkvän aldrig blivit min pojkvän om det inte vore för just det communityt. Den här bloggen vet jag inte ens hur jag ska kunna göra rättvisa. Det är skitsamma att vissa av kommentatorerna är idioter, den har nämligen inte bara gett mig mitt eget utrymme och en politisk plattform, den har också gett mig kontakter som jag högaktar inte bara ur ett politiskt perspektiv.

För att sammanfatta: I mina ögon är det skit samma att det ligger ute en debattartikel på Newsmill där författaren frågar vad min pojkvän skulle tycka om jag sålde sex (och som jag fortfarande inte fått in någon replik på.. Nåja, jag får väl ta den här på bloggen istället). Det positiva - ja, kalla det gärna för nätkärlek - jag fått i utbyte uppväger allt sådant med råge. Har man inställningen att ingenting någonsin får vara det minsta obekvämt kan man ju aldrig gå i högklackat, än mindre ha en relation med andra människor.