Därför kommer obligatorisk gymnasieskola inte funka

Igår kom nyheten om vad den tillträdande regeringen är överens om: skolan. Höjda lärarlöner, mindre klasser och så obligatorisk gymnasieskola.

Man behöver inte vara ett geni för att räkna ut att det kommer fungera sådär. Högre lärarlöner för alla lärare lär inte vara mirakelkuren mot oförmågan att anpassa undervisningen efter individer och mindre klasser när vi redan har för få duktiga lärare är helt enkelt inte en bra idé.

Obligatorisk gymnasieskola är dessutom.. Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är fel på så många plan.

För det första, för många börjar problemen i skolan inte på gymnasiet, utan redan i grundskolan. Om man tror att någon som inte gick i nian trots att det var obligatoriskt ska gå hela gymnasieutbildningen för att de två första åren är obligatoriska så har man något allvarligt fel på sin slutledningsförmåga.

För det andra, det går bara att göra skolan obligatorisk upp till 18 års ålder, eftersom människor sedan blir myndiga och har rätt att bestämma över sina egna liv. Så även om man tror att unga kommer att dyka upp på gymnasiet fram till sin artonårsdag så finns det inget som säger att de kommer fortsätta när obligatoriet försvinner. Snarare är risken överhängande att man hänger kvar så länge man måste utan att egentligen lära sig särskilt mycket för att sedan hoppa av - alltså får vi ganska exakt samma problematik som idag, nämligen att unga inte går klart gymnasiet och därför får det svårare på arbetsmarknaden.

För det tredje är det väldigt oklart hur det ska fungera ihop med att elever söker till gymnasiet och får platser baserat på betyg. Det går sådär ihop med att göra det obligatoriskt. Visst kan det vara så att det går att trycka in alla obehöriga på introduktionsprogrammen, absolut, men där får man trots allt behörighet till gymnasiet och inte en hel gymnasieutbildning och så är man kvar på ruta ett igen. (Alternativt betraktar man obligatoriskt gymnasium som ett sätt att garantera att alla klarar grundskolan genom att eleverna får två år extra att läsa in det som de missat - men det vore ju lite speciellt...)

Problemet med den svenska skolan är många. Vi har haft en undermålig lärarutbildning alldeles för länge, det saknas ett verkligt elevperspektiv och förmågan att anpassa undervisningen till var och en och inte bara den som utgör något typ av medelvärde i klassrummet, det är bristande studiero och personligen är jag rädd att många inte heller riktigt får med sig hur viktigt det faktiskt är med en utbildning, hur viktigt det är att försöka, hur viktigt det är att lära sig saker. Förutom förslaget om fler speciallärare har jag svårt att de hur de här idéerna faktiskt ska lösa ett enda dugg.

Underlig (s)yn på resursslöseri

Major/Minister/Magister Björklunds förslag om en förändrad skollag kan man tycka mycket om. Den är långt från den flexibla skola som CUF förespråkar, men något annat kan man kanske inte förvänta sig.

Något som jag tycker det är underligt att man slår ner på, däremot, är att man hugger så mot det faktum att man inte ska få läsa upp godkända betyg på Komvux. Att tenta upp dem går faktiskt fortsatt bra. Vänsterkartellen ropar dock om vansinne, resursslöseri och den svenska modellens död. Det är buhuhu om stackars skoltrötta elever som inte fått tillräckligt bra betyg på gymnasiet.

Det här måste vi ju ta och bena lite i. Vad menar man egentligen? Har svenska ungdomar helt förlorat förmågan att ta ansvar och skaffa sig en utbildning, och i så fall varför? Kraven på elever har ju faktiskt inte höjts de senaste åren, snarare tvärt om. Tycker man ändå att kraven är för höga för att eleverna rimligtvis ska klara av dem och få det betyg de därmed förtjänar? Eller menar man att eleverna är för korkade för att nå upp till läroplanens mål, om dessa i och för sig är rimliga? Varför ska skattebetalarna behöva betala pengar för att dubbelutbilda gymnasieeleverna? Är det inte det resursslöseriet vi borde prata om?

(Och borde inte sossarna ha bättre vett än att ljuga om sådant som går att kontrollera?)

Vi har idag en skola där alldeles, alldeles för få går ut med godkända betyg. Vi har en skola som pressar alla elever genom samma mall. Vi har en skola som inte fungerar. Vad gör Björklund åt det? Han lägger till ett extraår istället för att individanpassa skolan. Det är där som kritikerstormen borde finnas.

Klaga lagom!

Vem som helst som spenderat mer än fem minuter med en tonåring vet att de gnäller. Ja, inte alla, naturligtvis, men generellt sett. Vanligen gnäller de om alla krav som tynger ner dem. Åh, det är så många krav i skolan, åh, det kommer så många krav från Ebba von Sydow, åh, nu vill mamma att jag ska diska också!

Tonåren är lite till för att gnälla. Det är halva grejen. Gnällandet i sig är inte särskilt farligt. Tonåringar gnäller gärna frivilligt i grupp, och det är ett bra sätt att släppa lite på hormontrycket. Problemet kommer när vuxna lyssnar och tar dem på allvar.

Jag har gått både grundskolan och gymnasiet. Nej, det är inte så hemskt som vuxna tror. Det är faktiskt rätt soft. Inte helt enkelt, men rätt soft. Nej, det ställs inte för höga krav i skolan på ungdomar. Snarare tvärt om. Jämför gärna med kraven som ställdes när din mamma var liten - ah, just det, kraven har inte ökat. Nej, "utseendekraven" dök inte upp när du började på högstadiet. De såg bara annorlunda ut. Förr i tiden var det heller inte bara diska det handlade om, utan mjölka, städa, läsa läxor, laga kläder och diska. I-landsproblem är naturligtvis också problem, men ibland kan det vara bra med lite perspektiv. In other news, Gandalf died, liksom.

Nåja, skadan har ju redan börjat ske. Med lägre krav följer lägre resultat. Det är liksom inbyggt i människans natur och kallas för minsta motståndets lag - man gör så lite som möjligt för så mycket som möjligt. Det är det beteendet är vad som ligger bakom mänsklighetens framsteg.

Därför är det inte förvånande att resultaten sjunker. Det är en logisk följd.

Hur löses då problemet på bästa sätt?

Förslagsvis genom att man ställer krav på elever igen. Men det är klart, det vore ju hemskt, för sådant gör ju redan Ebba von Sydow och mamma...

Offensiv för gymnasiet

Till skillnad från majoriteten av mina klasskamrater från högstadiet valde jag att gå gymnasiet i Sveg. Det är ett beslut som jag inte ångrar för en sekund.

Härjedalens gymnasium, som består av Wemerskolan i Hede och Härjulfskolan i Sveg, är rätt unikt. Där finns ca 300 gymnasieelever, fördelade på nio program, plus att inriktning på längdskidor erbjuds. Det finns goda internationella kontakter, själv reste jag och ett gäng till Ryssland, något som ingick i ett miljöprojekt. Det är också något av tradition att treorna på natur- och samhällsprogrammet far till Berlin tillsammans under vårterminen. Jag har kompisar som under sin tid på Barn- och fritidsprogrammet förlade sin praktik till Skottland. Man har också ett utbyte med en skola i Tyskland. Kort sagt är möjligheterna till internationellt utbyte stora om man väljer Sveg. Dessutom är klasserna små, vilket möjliggör en mycket bra kontakt lärare och elever emellan, och lägg därtill att lärarna över lag håller en hög nivå. Kort sagt, det är ett mycket bra gymnasium för den som har lite ambitioner och är engagerad i sin utbildning.

Trots detta är det få som söker till Härjedalens gymnasium. Inte ens femtio procent av årets nior har kommunens egna skola som förstahandsval. Jag är rätt medveten om vad det beror på. Östersund hägrar. Det är stan, liksom, och Sveg har ärligt talat inget vidare gott rykte. Ärligt talat måste jag dock säga att mina kompisar som gick inne i Östersund verkar ha haft en fritid som var ungefär som min - om inte värre. Eftersom Sveg är ett alla-känner-alla-samhälle så blir det rätt enkelt att faktiskt göra saker också. Exempelvis startade ett gäng kompisar en teatergrupp och spelade Romeo och Julia (tolkad av Ingemar Züchner) under en teaterkväll på Nya Caféet. Få jag känner har lyckats med något liknande i Östersund.

Nåja, nämnden för barn, utbildning och fritid har i alla fall sett att frisöket kommer allt närmare, och förstått att något måste göras. Som en första insats har man bestämt sig för att sänka hyrorna för gymnasieelever.

Som liberal bör man naturligtvis ha invändningar mot hyressubventioner, men vem har sagt att man som liberal inte bör vara pragmatisk? Att gymnasieelever drar sig utom kommunen kostar oerhörda summor varje år, och innenbär en mycket högre alternativkostnad. Jag tror på det här förslaget, och jag ser fram emot att Sveg blir lite mer attraktivt. Det är faktiskt mycket trevligare att bo där än många föreställer sig.

(Och framförallt, ni som ska börja till hösten, egen lägenhet är inte fy skam. Det är faktiskt helt underbart!)