Det är inte lätt att analysera ett val. Inte bara eftersom det är vanskligt att avgöra vad som fått människor att rösta som de gjort, utan också eftersom det är svårt att idag sätta fingret på vad som kommer att spela roll i framtiden.
Givet Centerpartiets resultat kontra stämningen i organisationen under valspurten finns det hur som helst anledning att bredda perspektivet till att inte enbart beröra själva valrörelsen. Vår utgångspunkt måste sträcka sig från förra valet till detta.
För att åtminstone börja någorlunda kronologiskt, då; vad hände i förra valet? Vi blev tredje största parti och var starkt bidragande till maktskiftet i Sverige, ja, men hur lyckades vi med det? Var vi mindre "höger" då? Nej, det är nog svårt att driva den ståndpunkten. Politiken nu och politiken då är i allt väsentligt densamma - låt vara för att det uppfattas som om vi svängt i kärnkraftsfrågan. Den biten återkommer jag till. Hade vi kvar våra "rötter" i högre grad 2006? Såvida våra rötter inte är beroende av oppositionsställning, nej. Den berömda förnyelsen av partiet kan inte sägas ha framskridit sedan 2006. Vågar man titta närmare på våra rötter kan man ju också nämna att vi på 70-talet ville sälja ut alla statliga bolag (jämför med en del av Vattenfall, som det talats om i år), att vi drev en linje i ATP-striden som utan några problem kan benämnas som liberal och att vi bildades som en rörelse för själväganderätt. Den stora skillnaden gentemot 2006 tycks mig ligga i vår egen självuppfattning.
I det förra valet gick vi med raka ryggar. Vi var stolta över vår politik. Vi hade inga problem med att försvara ungdomsavtal eller att vi gick till val för att bilda en Alliansregering. I det här valet däremot - plötsligt ansåg vissa att CUF gick ut för hårt mot LAS, somliga mumlade ursäktande om Allianssamarbetet och självförtroendet var i nivå med aprils opinionssiffror. Där stannade det också fram till några veckor innan valet. Själva valrörelsen gjorde vi exemplariskt. Mandatperioden har varit det stora problemet.
Som tidigare konstaterats är det dock inte hederligt att säga att det är mandatperiodens politik det varit fel på. Vi har genomfört sådant som vi gått till val på. Problemet stavas snarare kommunikation - både intern och extern. Alla på departementen har inte kunnat förutsäga hur olika förslag skulle tas emot, alla ute i kretsarna har inte vetat varför olika förslag har lagts och sossarna har fört en synnerligen lyckad kampanj på insändarsidorna mot oss. Vi har inte svarat upp med sådan kraft som hade behövts. Det är ju naturligtvis inte så att vi övergett landsbygden och gett över rodret till den beryktade Stureplanscentern - men vi har inte gått i opposition när den bilden målats upp. I vart fall inte förrän de sista veckorna innan valet.
Kärnkraftsfrågan är ett tydligt exempel på vår misslyckade kommunikation. Mycket talar för att Alliansens energiöverenskommelse i praktiken är en seger för Centerpartiet. Sveriges banker har varit tydliga med att man inte har för avsikt att låna ut pengar till byggen av ersättningsverk, samtidigt som man drar tillbaka de statliga subventionerna av kärnkraften och satsar på förnyelsebar energi. Det hade varit enkelt att kommunicera ut, men en kombination av tappat självförtroende, dålig internkommunikation och i det närmaste hysterisk Allianstrogenhet hindrade det budskapet från att nå våra väljare.
Moderaterna har också fått ett oförutspått bra resultat i kommunvalen. Att de skulle gå bra i riksdagen tror jag att vi alla hade gissat, men kommun- och landstingsvalen är på många sätt väsensskilda från riksdagsvalen, inte minst på så vis att personerna spelar en större roll i jämförelse med partiet. Däri har Centerpartiets styrka länge legat - vi har haft, och har fortfarande, kloka, engagerade och kompetenta människor som förstår kommunpolitik. I det här valet verkar det dock ha hjälpt föga mot Moderaternas genombrytande intryck av att kunna ta ansvar.
För mig som liberal är Moderaternas framgångar inte odelat positiva. En omvald Alliansregering har förvisso varit nödvändig för att fortsätta det värderingsskifte som Maud förtjänstfullt formulerat, men Moderaternas politik saknar en grund i liberal ideologi och drar sig allt närmare mitten. Det finns en icke obetydlig risk att politiken stelnar kring två trettioprocentspartier som politiskt ligger mycket nära varandra, samtidigt som övriga fem partier definieras som stödpartier utan någon egentlig funktion bortom rollen som röstboskap åt det alternativ som lyckats få flest röster. Det är av yttersta vikt att vi hittar ett sätt att hålla oss relevanta.
Där tror jag inte att frågorna vi fokuserar på - jobb/företagande och miljö/klimat - är fel. De är nämligen relevanta. Det börjar dock bli bråttom att kommunicera ut varför vår politik också är det.
Visar inlägg med etikett valet 2010. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett valet 2010. Visa alla inlägg
söndag, oktober 10, 2010
fredag, september 17, 2010
Ett hedrande omnämnande
Det börjar dyka upp lite röstförklaringar i bloggosfären nu. Att Johan Ingerö väljer en ung kristdemokrat lär väl knappast förvåna någon. Mattias Svenssons val gör mer ont i hjärtat men Fredrik Westerlund tycker jag gör ett väl övervägt och bra val.
Det är dock Johan Norbergs inlägg som gör mig som mest lycklig. Inte bara för att han fattat vad ett minskat stöd för Centerpartiet skulle riskera att skicka för signaler, utan också för att han meddelar att jag är den kandidat i landet som ligger närmast hans åsikter. Det är stort - och oerhört smickrande. Nu får jag mest hoppas på att han har många läsare och åsiktsfränder här uppe i länet. Jag är i alla fall helt trygg med att hans kryss kommer att gå till någon av centerkandidaterna i Stockholm som förtjänar det.
Det är dock Johan Norbergs inlägg som gör mig som mest lycklig. Inte bara för att han fattat vad ett minskat stöd för Centerpartiet skulle riskera att skicka för signaler, utan också för att han meddelar att jag är den kandidat i landet som ligger närmast hans åsikter. Det är stort - och oerhört smickrande. Nu får jag mest hoppas på att han har många läsare och åsiktsfränder här uppe i länet. Jag är i alla fall helt trygg med att hans kryss kommer att gå till någon av centerkandidaterna i Stockholm som förtjänar det.
lördag, augusti 07, 2010
Centerpartiets valfrågor
Centerpartiet har nyligen lanserat sitt valmanifest som fokuserar främst på företagande, valfrihet inom välfärden och miljö. Det har fått utstå, ska vi säga, viss kritik för detta, och för att vi inte tar upp integritetsfrågan.
Jag förstår den kritiken. Personligen hade jag gärna sett att vi vågade plocka upp den bollen igen - men vad hade hänt om vi gjort det?
Företagande nämner knappt något annat parti. Vi är de enda som faktiskt har en politik för entreprenörskap, för att skapa jobb och tillväxt. Som ett gammalt bondeparti har vi småföretagandet i blodet, och det är naturligtvis så att vi tar den bollen. Valfriheten inom välfärden är inte bara ett frieri till äldre väljargrupper som vill välja vad de ska äta själva - det handlar om avreglering av apoteksmonopolet, om välfärdsföretagande och kvinnors möjlighet att göra karriär inom välfärdssektorn. Miljö är ju självskrivet för oss som Alliansens gröna röst.
Integritet då? Vi brände den bron rejält 2008. Vi klappade oss själva på axeln för bra bränning 2009. Vi som parti är helt enkelt inte där än. Jag personligen driver integritetsfrågan internt, och har säkerligen ett par tuffa strider framför mig innan jag och mina medkombatanter har baxat partiet rätt igen. Det finns också gäng centerpartister som valt att integritetscertifierade - och många av dem går att personkryssa. Sett ur det perspektivet måste jag sluta mig till att våra valfrågor är väl valda. I nästa val, däremot, hoppas jag att Centerpartiet verkligen går att benämna som ett medborgarrättsparti.
Jag förstår den kritiken. Personligen hade jag gärna sett att vi vågade plocka upp den bollen igen - men vad hade hänt om vi gjort det?
Företagande nämner knappt något annat parti. Vi är de enda som faktiskt har en politik för entreprenörskap, för att skapa jobb och tillväxt. Som ett gammalt bondeparti har vi småföretagandet i blodet, och det är naturligtvis så att vi tar den bollen. Valfriheten inom välfärden är inte bara ett frieri till äldre väljargrupper som vill välja vad de ska äta själva - det handlar om avreglering av apoteksmonopolet, om välfärdsföretagande och kvinnors möjlighet att göra karriär inom välfärdssektorn. Miljö är ju självskrivet för oss som Alliansens gröna röst.
Integritet då? Vi brände den bron rejält 2008. Vi klappade oss själva på axeln för bra bränning 2009. Vi som parti är helt enkelt inte där än. Jag personligen driver integritetsfrågan internt, och har säkerligen ett par tuffa strider framför mig innan jag och mina medkombatanter har baxat partiet rätt igen. Det finns också gäng centerpartister som valt att integritetscertifierade - och många av dem går att personkryssa. Sett ur det perspektivet måste jag sluta mig till att våra valfrågor är väl valda. I nästa val, däremot, hoppas jag att Centerpartiet verkligen går att benämna som ett medborgarrättsparti.
lördag, april 17, 2010
Utmaning: Varför Centerpartiet för Cattis?
Cattis/Urban Cat på bloggen ProjektPåRiktigt utmanar ett helt gäng partipolitiska bloggare, däribland mig, att övertyga henne om varför hon ska rösta på just mitt parti. Hon berättar i länken om sin situation och undrar vilket parti som är bäst för henne.
En beskrivning i en blogg kan sällan helt ersätta ett samtal om en situation, och jag kan aldrig garantera varesig att jag uppfattat henne rätt eller att allt jag säger kommer att genomföras efter valet. Det måste man ha ödmjukhet inför - men jag vill ändå göra ett försök.
Cattis beskriver att hennes situation just nu består i att hon är sjuk, slussas runt mellan olika utredningar, saknar en diagnos, väntar i vårdköer och känner att hon inte bidrar särskilt mycket till samhället. Hon känner att hon hamnat utanför systemet.
Politisk pajkastning är förbjuden, men jag vill ändå säga att något positivt är att hon över huvud taget står i någon vårdkö och utreds - inte bara är sjukskriven. Det tar fortfarande tid i det svenska sjukvårdssystemet, men väntetiden har blivit kortare.
På det stora hela tror jag det handlar om vilket fokus man vill ha. Sjuka kommer folk alltid att bli, oavsett om de får ersättning för det eller inte. Det viktiga är om systemet ska nöja sig med att någon är sjukskriven och låta den vara det, eller arbeta för att personen ska komma tillbaka. Eftersom Cattis uttrycker en stark vilja att faktiskt kunna arbeta igen, om än inte heltid, så så pass mycket som hon klarar av, så tror jag att det bästa vore en röst på ett Alliansparti. Det är Alliansen gemensamt som sett till att man nu utreder sjukas situation för att hela tiden se vilka steg som går att ta tillbaka mot arbetsmarknaden.
Så varför då Centerpartiet, och inte något annat Alliansparti? (Tokmoderaten bloggar ju också bra om det.)
Dels därför att jag tror att Centerpartiets politik kring arbetsmarknaden kommer att göra det oerhört mycket lättare för Cattis att faktiskt få ett jobb den dagen hon är frisk nog att ta ett. Det handlar om att en arbetsgivare måste våga anställa, och man måste ha förståelse för att alla inte gör det idag när den arbetssökande har en sjukdomshistorik med utbrändhet.
Centerpartiet vill också underlätta för småföretagare, så att fler vågar ta steget att anställa. Kanske finns någon där ute som skulle behöva Cattis på 75 %, men som inte vågar anställa, eller som inte har råd att anställa. Vi tror att småföretagare ger fler människor möjligheten att få jobb där de trivs och behövs. På en stor industri är du utbytbar, men i ett litet företag är det du som räknas. Det är ett sådant jobb jag hoppas att Cattis ska kunna hitta den dagen hon kan ta ett. Ett jobb där hon finns nära sin arbetsgivare, ett jobb där hon trivs och där hon uppskattas för att hon är den hon är.
Det tror jag någonstans är ett bra recept, inte bara för Cattis, utan för samhället i stort. Om man själv tycker det, då får man lov att rösta på Centerpartiet.
En beskrivning i en blogg kan sällan helt ersätta ett samtal om en situation, och jag kan aldrig garantera varesig att jag uppfattat henne rätt eller att allt jag säger kommer att genomföras efter valet. Det måste man ha ödmjukhet inför - men jag vill ändå göra ett försök.
Cattis beskriver att hennes situation just nu består i att hon är sjuk, slussas runt mellan olika utredningar, saknar en diagnos, väntar i vårdköer och känner att hon inte bidrar särskilt mycket till samhället. Hon känner att hon hamnat utanför systemet.
Politisk pajkastning är förbjuden, men jag vill ändå säga att något positivt är att hon över huvud taget står i någon vårdkö och utreds - inte bara är sjukskriven. Det tar fortfarande tid i det svenska sjukvårdssystemet, men väntetiden har blivit kortare.
På det stora hela tror jag det handlar om vilket fokus man vill ha. Sjuka kommer folk alltid att bli, oavsett om de får ersättning för det eller inte. Det viktiga är om systemet ska nöja sig med att någon är sjukskriven och låta den vara det, eller arbeta för att personen ska komma tillbaka. Eftersom Cattis uttrycker en stark vilja att faktiskt kunna arbeta igen, om än inte heltid, så så pass mycket som hon klarar av, så tror jag att det bästa vore en röst på ett Alliansparti. Det är Alliansen gemensamt som sett till att man nu utreder sjukas situation för att hela tiden se vilka steg som går att ta tillbaka mot arbetsmarknaden.
Så varför då Centerpartiet, och inte något annat Alliansparti? (Tokmoderaten bloggar ju också bra om det.)
Dels därför att jag tror att Centerpartiets politik kring arbetsmarknaden kommer att göra det oerhört mycket lättare för Cattis att faktiskt få ett jobb den dagen hon är frisk nog att ta ett. Det handlar om att en arbetsgivare måste våga anställa, och man måste ha förståelse för att alla inte gör det idag när den arbetssökande har en sjukdomshistorik med utbrändhet.
Centerpartiet vill också underlätta för småföretagare, så att fler vågar ta steget att anställa. Kanske finns någon där ute som skulle behöva Cattis på 75 %, men som inte vågar anställa, eller som inte har råd att anställa. Vi tror att småföretagare ger fler människor möjligheten att få jobb där de trivs och behövs. På en stor industri är du utbytbar, men i ett litet företag är det du som räknas. Det är ett sådant jobb jag hoppas att Cattis ska kunna hitta den dagen hon kan ta ett. Ett jobb där hon finns nära sin arbetsgivare, ett jobb där hon trivs och där hon uppskattas för att hon är den hon är.
Det tror jag någonstans är ett bra recept, inte bara för Cattis, utan för samhället i stort. Om man själv tycker det, då får man lov att rösta på Centerpartiet.
söndag, mars 21, 2010
Räkna med Centerpartiet
Just nu pågår distriktsstämman för Centerpartiet i Jämtlands län. Det kanske låter som en torr tillställning, men så är naturligtvis inte fallet. Tvärt om - hur klämkäckt det än låter så är det faktiskt inspirerande, roligt och informativt!
Andreas Carlgren höll nyss ett föredrag om vad regeringen faktiskt gjort under mandatperioden - och damn, det är mycket. Inte minst på miljöområdet. Maria Wetterstrand talade om ett "miljöbilsgenombrott" under förra mandatperioden - då var de ungefär 23 000. Idag, efter Alliansens miljöbilsavdrag är de tolv gånger så många. Ja, idag rullar 277 000 miljöbilar på vägarna. Vi satsar fem miljarder mer under denna mandatperiod på miljön än vad sossarna gjorde. Vindkraften har tredubblats, och med de ytterligare satsningar som kommer blir det troligen en fyrdubbling innan bokslutet skrivs. För första gången på väldigt, väldigt länge ökar också torsken i Östersjön.
Vi har med andra ord gjort ett bra jobb. Men vi har varit för dåliga på att prata om det - och vi har inte kommit igång med att säga vad vi vill.
En av deltagarna läste upp ett 103 år gammalt brev ställt från en kommunalnämnd till länsstyrelsen i vilken man anhöll om att de skulle skicka en läkare till ett i difteri sjukt barn. Än idag är det allt för byråkratiskt, även om Alliansen har öppnat upp mycket. Inte minst Centerpartiet är dock drivande för att verkligen göra det möjligt för fler att driva företag inom vården - för ett friare företagande, för att ge kvinnor möjligheter att driva företag, för att förbättra arbetsmiljön och för att servicen till patienterna ska bli bättre. Det blir den nämligen när patienterna själva får välja vem som ska utföra deras vård.
Över huvud taget talas det mycket om frihetsreformer. Jo, integritetsfrågorna ligger som en hämsko över den gångna mandatperioden, men i stort sagt allt annat har friheten ökat. Lägre skatter gör människor mindre beroende av staten. Apoteksreformen gör det möjligt att behandla huvudvärken som kommer en söndagseftermiddag. Staten kommer, när energiuppgörelsen går igenom, att fråntas allt ekonomiskt ansvar för kärnkraften.
Visst finns mycket kvar. Men det finns också ett jäkla engagemang inom Centerpartiet att göra något. Räkna med det.
Andreas Carlgren höll nyss ett föredrag om vad regeringen faktiskt gjort under mandatperioden - och damn, det är mycket. Inte minst på miljöområdet. Maria Wetterstrand talade om ett "miljöbilsgenombrott" under förra mandatperioden - då var de ungefär 23 000. Idag, efter Alliansens miljöbilsavdrag är de tolv gånger så många. Ja, idag rullar 277 000 miljöbilar på vägarna. Vi satsar fem miljarder mer under denna mandatperiod på miljön än vad sossarna gjorde. Vindkraften har tredubblats, och med de ytterligare satsningar som kommer blir det troligen en fyrdubbling innan bokslutet skrivs. För första gången på väldigt, väldigt länge ökar också torsken i Östersjön.
Vi har med andra ord gjort ett bra jobb. Men vi har varit för dåliga på att prata om det - och vi har inte kommit igång med att säga vad vi vill.
En av deltagarna läste upp ett 103 år gammalt brev ställt från en kommunalnämnd till länsstyrelsen i vilken man anhöll om att de skulle skicka en läkare till ett i difteri sjukt barn. Än idag är det allt för byråkratiskt, även om Alliansen har öppnat upp mycket. Inte minst Centerpartiet är dock drivande för att verkligen göra det möjligt för fler att driva företag inom vården - för ett friare företagande, för att ge kvinnor möjligheter att driva företag, för att förbättra arbetsmiljön och för att servicen till patienterna ska bli bättre. Det blir den nämligen när patienterna själva får välja vem som ska utföra deras vård.
Över huvud taget talas det mycket om frihetsreformer. Jo, integritetsfrågorna ligger som en hämsko över den gångna mandatperioden, men i stort sagt allt annat har friheten ökat. Lägre skatter gör människor mindre beroende av staten. Apoteksreformen gör det möjligt att behandla huvudvärken som kommer en söndagseftermiddag. Staten kommer, när energiuppgörelsen går igenom, att fråntas allt ekonomiskt ansvar för kärnkraften.
Visst finns mycket kvar. Men det finns också ett jäkla engagemang inom Centerpartiet att göra något. Räkna med det.
tisdag, mars 02, 2010
Datalagringsdirektivet: Valet avgör
Dagens mest glädjande nyhet kommer ifrån Tyskland - där har nämligen konstitutionsdomstolen förklarat att implementeringen av datalagringsdirektivet är oförenligt med Tysklands grundlag.
Sverige har som bekant inte implementerat direktivet - ännu. Vi har dock ingen författningsdomstol som skulle kunna sätta stopp för en sådan implementering heller. I mångt och mycket kommer valet i höst avgöra vad som händer.
Efter att miljöpartiet svikit sin tidigare linje - det vill säga, ett klart nej - så kan man alltså utesluta att detta kommer att bli en blockfråga. Medborgarnas hopp står till enskilda personer, och inte till partier.
Centerpartiets linje är förvisso att direktivet ska omförhandlas, bli frivilligt och sedan inte implementeras i Sverige. Problemet där ligger snarare i att det finns rätt oliberala partier i Alliansen, som saknar de grundläggande principerna om respekt för medborgarna, deras rätt till personlig integritet och oskuldspresumtion. Förvisso skulle ett Centerparti med fler röster i ryggen ha en starkare förhandlingsposition, men det räcker inte.
Det kommer att hänga på vilka personer som röstas in i riksdagen. Det kommer att hänga på att dessa personer är beredda att rösta nej, oavsett vilken regeringskonstellation det blir.
---
Mark Klamberg, Scaber Nestor, Annika Beijbom, Farmor Gun, Rick Falkvinge, HAX, Opassande.
Sverige har som bekant inte implementerat direktivet - ännu. Vi har dock ingen författningsdomstol som skulle kunna sätta stopp för en sådan implementering heller. I mångt och mycket kommer valet i höst avgöra vad som händer.
Efter att miljöpartiet svikit sin tidigare linje - det vill säga, ett klart nej - så kan man alltså utesluta att detta kommer att bli en blockfråga. Medborgarnas hopp står till enskilda personer, och inte till partier.
Centerpartiets linje är förvisso att direktivet ska omförhandlas, bli frivilligt och sedan inte implementeras i Sverige. Problemet där ligger snarare i att det finns rätt oliberala partier i Alliansen, som saknar de grundläggande principerna om respekt för medborgarna, deras rätt till personlig integritet och oskuldspresumtion. Förvisso skulle ett Centerparti med fler röster i ryggen ha en starkare förhandlingsposition, men det räcker inte.
Det kommer att hänga på vilka personer som röstas in i riksdagen. Det kommer att hänga på att dessa personer är beredda att rösta nej, oavsett vilken regeringskonstellation det blir.
---
Mark Klamberg, Scaber Nestor, Annika Beijbom, Farmor Gun, Rick Falkvinge, HAX, Opassande.
onsdag, februari 17, 2010
Vad avgör valet 2010?
Magnus Andersson uppmärksammar nya Veckans Bloggdebatt. Premiären har temat vad avgör valet 2010? - något abstrakt, men ändå intressant.
Exakt vilken fråga det blir är naturligtvis omöjligt att svara på. Det finns dock ett gäng som jag är övertygad om kommer att spela en avgörande roll. Låt oss skrapa lite på ytan!
Jobb och ekonomi. Precis som Magnus skriver i ovan länkade inlägg är det något som berör alla. Frågar du random person på gatan är det antagligen också något som den förknippar med politik och val. Ungdomsarbetslösheten kommer troligen att vara en del i detta. Alliansen har definitivt möjligheten att vinna på den här frågan, men det kommer inte att bli någon walk over, vilket för oss in på nästa område.
Förtroende. Man är en idiot om man inte fattar att det kommer att bli ett statsministerrace. Reinfeldt kammar hem poäng där - men förtroende handlar också om det ansvar väljarna tror att man kan ta, hur de tror att framtiden kommer att te sig med Mona respektive Fredrik vid rodret. Vad rör jobb och ekonomi skulle jag säga att det är fördel oss, men det finns en fråga vi verkligen tappat förtroendet i.
Integritet. Det kommer att vara få som röstar på Alliansen för integritetens skull, och de som gör det har hittat en lämplig personvalskandidat. Problemet för var och en som inte vill bli övervakad är att det andra stora lagen är ännu värre. Egentligen återstår bara piraterna som realistiskt alternativ. Personligen är jag övertygad om att de kommer in i riksdagen. Förhoppningsvis leder det till att Alliansregeringen får lov att rulla tillbaka bl.a. FRA och IPRED samt att Bodström får se sig själv stå utan justitieministerposten igen.
Fler som bloggar: HAX, Edvin Alam, Mina Moderata Karameller och Per Ankersjö
Exakt vilken fråga det blir är naturligtvis omöjligt att svara på. Det finns dock ett gäng som jag är övertygad om kommer att spela en avgörande roll. Låt oss skrapa lite på ytan!
Jobb och ekonomi. Precis som Magnus skriver i ovan länkade inlägg är det något som berör alla. Frågar du random person på gatan är det antagligen också något som den förknippar med politik och val. Ungdomsarbetslösheten kommer troligen att vara en del i detta. Alliansen har definitivt möjligheten att vinna på den här frågan, men det kommer inte att bli någon walk over, vilket för oss in på nästa område.
Förtroende. Man är en idiot om man inte fattar att det kommer att bli ett statsministerrace. Reinfeldt kammar hem poäng där - men förtroende handlar också om det ansvar väljarna tror att man kan ta, hur de tror att framtiden kommer att te sig med Mona respektive Fredrik vid rodret. Vad rör jobb och ekonomi skulle jag säga att det är fördel oss, men det finns en fråga vi verkligen tappat förtroendet i.
Integritet. Det kommer att vara få som röstar på Alliansen för integritetens skull, och de som gör det har hittat en lämplig personvalskandidat. Problemet för var och en som inte vill bli övervakad är att det andra stora lagen är ännu värre. Egentligen återstår bara piraterna som realistiskt alternativ. Personligen är jag övertygad om att de kommer in i riksdagen. Förhoppningsvis leder det till att Alliansregeringen får lov att rulla tillbaka bl.a. FRA och IPRED samt att Bodström får se sig själv stå utan justitieministerposten igen.
Fler som bloggar: HAX, Edvin Alam, Mina Moderata Karameller och Per Ankersjö
lördag, september 19, 2009
Jag kandiderar till riksdagen 2010
Ja, det är väl dags att komma ut ur garderoben ordentligt. Om ett år är det val till Sveriges riksdag, och när rösterna är färdigräknade hoppas jag på att jag fått en plats där.
Mitt engagemang började hösten 2005 när jag valde att gå med i CUF och Centerpartiet. Redan i början av 2006 fann jag mig själv invald i CUF Jämtland-Härjedalens styrelse, och på den vägen är det. Idag är jag ordförande för en CUF-avdelning hemma i länet och i våras blev jag dessutom invald i CUF:s förbundsstyrelse. För partiets räkning är jag ersättare i Nämnden för Barn, Utbildning och Fritid samt kommunstyrelsen hemma i Härjedalen. Sedan jag började har jag hunnit med många insändare, ett antal debattartiklar och faktiskt ett par TV-sända debatter. Dessutom driver jag den här bloggen, har nyligen blivit krönikör för Tidningen Ångermanland och Örnsköldsvik Allehanda och bloggar även på Magasinet Neo.
Den som följer bloggen på en någorlunda regelbunden basis vet att integriteten är en fråga som ligger mig jäkligt varm om hjärtat. Jag är inte nöjd med den kompromiss vårt parti tvingats gå med på, och jag kommer att fortsätta driva på för att FRA-lagen ska rivas upp, göras om och göras rätt. Att staten bereder sig full tillgång till medborgarnas elektroniska kommunikation är inte på något sätt acceptabelt. Inte heller IPRED-lagen, som ger privata bolag större integritetskränkande befogenheter än vad polisen har, är kompatibel med en stat som respekterar medborgares rätt till privatliv. Jag kommer likaledes verka för att datalagringsdirektivet, IPRED 2 och liknande lagstiftning inte ska implementeras i den svenska lagstiftningen - faktum är att jag kommer att göra allt jag kan för att den grundlagsstadgade rätten till personlig integritet ska stärkas ytterligare, gärna genom att en författningsdomstol införs. Jag har aldrig haft några större problem med att leva i en politisk frysbox - jag ger er mitt ord på att en integritetskränkande lagstiftning aldrig kommer att röstas igenom av mig.
Jag tror också att vi måste arbeta mer aktivt för ett värderingsskifte. Sossarna har lyckats väl med sin strategi - att sätta bilden av företagare som kapitalistsvin som suger ut den allmänna välfärden i dagens Sverige. Inget är naturligtvis längre från verkligheten! Entreprenörerna är de som ger oss alla en möjlighet att tillsammans bygga välfärdssamhället, och det förtjänar de uppskattning för, inte en myriad av krångliga regler och hög beskattning.
Företagande borde vara lika självklart som att bli anställd - ändå får i princip alla gymnasieelever lära sig hur man skriver ett CV, medan bara lyckligt utvalda, exempelvis de som läser samhällsprogrammet med ekonomiinriktning, får lära sig hur man startar och driver ett företag. Det är dock inte särskilt osannolikt att även elever som valt andra huvudämnen i sextonårsåldern kan komma att bli företagare några år senare.
Jag är också feminist - och innan någon kastar anklagelser på mig vill jag påpeka att det alltså betyder att jag anser att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, och att jag aktivt verkar för att samhällsstrukturer inte ska hindra någon från att nå sina mål på grund av ett så irrelevant faktum som vilket kön man har. Ett exempel på där faktiskt staten sätter sig i vägen är att kvinnor har en mycket liten möjlighet att driva företag inom en sektor där överväldigande många kvinnor faktiskt jobbar - välfärdssektorn. En totalitär syn på tillhandahållandet av välfärdstjänster har lett till att kvinnors kunnande och kompetens låses fast i anställningsform till kommun och landsting.
Det är också viktigt att jämställdhetsrörelsen i sin iver att förändra världen inte halkar ner i fällan att omyndigförklara kvinnan. Feminismen föddes ur övertygelsen om att kvinnan är precis lika kapabel som mannen att hantera medborgerliga rättigheter, och vi ska inte rycka undan mattan på oss själva genom att påstå att kvinnan måste tas om hand av staten. Kvinnan behöver bara inte hindras av densamma.
Som ändå faktiskt relativt ung tror jag också att jag kan se på saker ur ett annat perspektiv än, tja, låt oss säga de som inte är det. LAS ifrågasattes först från ungdomsförbundets håll - lagen är ett typexempel på där man ignorerat de nackdelar den medför för unga. Det är trots allt en ganska hög medelålder i riksdagen, och jag tror att den skulle tjäna på att ha fler yngre representanter.
Nåja, man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken. Innan listan ens fastställs för Jämtlands län - varifrån jag kommer att kandidera - ska medlemsomröstningen avslutas och sedan beslutar höststämman i frågan. Jag hoppas på att få förtroende att representera den nya generationer centerpartister och arbeta för att vår politik ska föra Sverige in i framtiden.
Mitt engagemang började hösten 2005 när jag valde att gå med i CUF och Centerpartiet. Redan i början av 2006 fann jag mig själv invald i CUF Jämtland-Härjedalens styrelse, och på den vägen är det. Idag är jag ordförande för en CUF-avdelning hemma i länet och i våras blev jag dessutom invald i CUF:s förbundsstyrelse. För partiets räkning är jag ersättare i Nämnden för Barn, Utbildning och Fritid samt kommunstyrelsen hemma i Härjedalen. Sedan jag började har jag hunnit med många insändare, ett antal debattartiklar och faktiskt ett par TV-sända debatter. Dessutom driver jag den här bloggen, har nyligen blivit krönikör för Tidningen Ångermanland och Örnsköldsvik Allehanda och bloggar även på Magasinet Neo.
Den som följer bloggen på en någorlunda regelbunden basis vet att integriteten är en fråga som ligger mig jäkligt varm om hjärtat. Jag är inte nöjd med den kompromiss vårt parti tvingats gå med på, och jag kommer att fortsätta driva på för att FRA-lagen ska rivas upp, göras om och göras rätt. Att staten bereder sig full tillgång till medborgarnas elektroniska kommunikation är inte på något sätt acceptabelt. Inte heller IPRED-lagen, som ger privata bolag större integritetskränkande befogenheter än vad polisen har, är kompatibel med en stat som respekterar medborgares rätt till privatliv. Jag kommer likaledes verka för att datalagringsdirektivet, IPRED 2 och liknande lagstiftning inte ska implementeras i den svenska lagstiftningen - faktum är att jag kommer att göra allt jag kan för att den grundlagsstadgade rätten till personlig integritet ska stärkas ytterligare, gärna genom att en författningsdomstol införs. Jag har aldrig haft några större problem med att leva i en politisk frysbox - jag ger er mitt ord på att en integritetskränkande lagstiftning aldrig kommer att röstas igenom av mig.
Jag tror också att vi måste arbeta mer aktivt för ett värderingsskifte. Sossarna har lyckats väl med sin strategi - att sätta bilden av företagare som kapitalistsvin som suger ut den allmänna välfärden i dagens Sverige. Inget är naturligtvis längre från verkligheten! Entreprenörerna är de som ger oss alla en möjlighet att tillsammans bygga välfärdssamhället, och det förtjänar de uppskattning för, inte en myriad av krångliga regler och hög beskattning.
Företagande borde vara lika självklart som att bli anställd - ändå får i princip alla gymnasieelever lära sig hur man skriver ett CV, medan bara lyckligt utvalda, exempelvis de som läser samhällsprogrammet med ekonomiinriktning, får lära sig hur man startar och driver ett företag. Det är dock inte särskilt osannolikt att även elever som valt andra huvudämnen i sextonårsåldern kan komma att bli företagare några år senare.
Jag är också feminist - och innan någon kastar anklagelser på mig vill jag påpeka att det alltså betyder att jag anser att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, och att jag aktivt verkar för att samhällsstrukturer inte ska hindra någon från att nå sina mål på grund av ett så irrelevant faktum som vilket kön man har. Ett exempel på där faktiskt staten sätter sig i vägen är att kvinnor har en mycket liten möjlighet att driva företag inom en sektor där överväldigande många kvinnor faktiskt jobbar - välfärdssektorn. En totalitär syn på tillhandahållandet av välfärdstjänster har lett till att kvinnors kunnande och kompetens låses fast i anställningsform till kommun och landsting.
Det är också viktigt att jämställdhetsrörelsen i sin iver att förändra världen inte halkar ner i fällan att omyndigförklara kvinnan. Feminismen föddes ur övertygelsen om att kvinnan är precis lika kapabel som mannen att hantera medborgerliga rättigheter, och vi ska inte rycka undan mattan på oss själva genom att påstå att kvinnan måste tas om hand av staten. Kvinnan behöver bara inte hindras av densamma.
Som ändå faktiskt relativt ung tror jag också att jag kan se på saker ur ett annat perspektiv än, tja, låt oss säga de som inte är det. LAS ifrågasattes först från ungdomsförbundets håll - lagen är ett typexempel på där man ignorerat de nackdelar den medför för unga. Det är trots allt en ganska hög medelålder i riksdagen, och jag tror att den skulle tjäna på att ha fler yngre representanter.
Nåja, man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken. Innan listan ens fastställs för Jämtlands län - varifrån jag kommer att kandidera - ska medlemsomröstningen avslutas och sedan beslutar höststämman i frågan. Jag hoppas på att få förtroende att representera den nya generationer centerpartister och arbeta för att vår politik ska föra Sverige in i framtiden.
måndag, augusti 31, 2009
CUF går i spetsen - vem fan ska annars göra det?
I förra veckan skrev Maud Olofsson på Brännpunkt om att Alliansen måste våga mer. Magnus Andersson vågar vara ännu mer specifik och kräver skattesänkningar - inte bara avdrag, frihandel, systemskifte och en faktiskt möjlighet för kvinnor att driva välfärdsföretag.
Jag hoppas att Alliansen lyssnar. På något sätt känns det som om initiativförmågan i regeringen bleknat - det handlar inte längre om att förändra, att göra bättre, att Sverige ska bli lite friare. Det handlar om att sitta kvar. Den prioriteringen är aldrig bra för ett land.
Det är lite drygt ett år kvar till valet. Då måste vi inte bara våga stå för vad vi gjort och vara stolta över (det mesta) av det, utan också ha fortsatta visioner. Vi vann inte 2006 för att vi ville ha makt, vi vann för att vi målade upp en dröm för Sverige som andra också drömde.
Sanningen är den att det inte finns en chans att allt kommer hinna fixas på ett år. Vi kommer alla att ha gott om frågor som inte är åtgärdade som vi vill driva upp på dagordningen - och det måste vi ha modet att göra. Frågan är, finns det modet någon annanstans än i CUF? Vi tänker inte utgå från det, och det innebär också att vi kommer att jobba ännu hårdare än 2006 för att vår dröm för Sverige ska gå i uppfyllelse.
Jag hoppas att Alliansen lyssnar. På något sätt känns det som om initiativförmågan i regeringen bleknat - det handlar inte längre om att förändra, att göra bättre, att Sverige ska bli lite friare. Det handlar om att sitta kvar. Den prioriteringen är aldrig bra för ett land.
Det är lite drygt ett år kvar till valet. Då måste vi inte bara våga stå för vad vi gjort och vara stolta över (det mesta) av det, utan också ha fortsatta visioner. Vi vann inte 2006 för att vi ville ha makt, vi vann för att vi målade upp en dröm för Sverige som andra också drömde.
Sanningen är den att det inte finns en chans att allt kommer hinna fixas på ett år. Vi kommer alla att ha gott om frågor som inte är åtgärdade som vi vill driva upp på dagordningen - och det måste vi ha modet att göra. Frågan är, finns det modet någon annanstans än i CUF? Vi tänker inte utgå från det, och det innebär också att vi kommer att jobba ännu hårdare än 2006 för att vår dröm för Sverige ska gå i uppfyllelse.
torsdag, januari 15, 2009
Politisk pragmatik är fruktansvärt
Jag hade tyvärr inte möjlighet att gå på Timbros Hur skapar vi ett stöttåligare Sverige?-seminarium igår. Sanna Rayman var dock på plats och rapporterar om det hela.
Jag fastnar för när hon citerar Annie Johanssons förklaring till att politiker lägger sig i när de inte borde och de facto förvärrar saker. "Politiskt sett är det inte ett alternativ att inte göra någonting. Det måste man ha med i beräkningarna inför 2010, men också med nästa mandatperiod i åtanke – om man vill ha fortsatta liberala reformer".
Pragmatiskt.
Resonemanget går alltså ut på att man inte kan göra rätt hela tiden - man måste medvetet göra fel ibland också, så att man är fortsatt populär.
I dessa tider, när opinionsmätningarna får rubriker så gott som varje dag, är det alltså viktigt att vänta kappan efter vinden. Politikers möjligheter att själva opinionsbilda verkar man bortse helt ifrån.
Föreställ er att det inte kommit något bilpaket. Det är klart att Alliansen skulle få beska frågor, men de skulle också kunna leverera svar. De skulle kunna förklara att ja, folk kommer nog att förlora just de här jobben, men ett bilpaket hade bara senarelagt processen en smula, och kanske i slutändan förvärrat situationen ytterligare. Det kommer nya jobb. Kriser är en del av livet.
Istället vågar man inte stå med rak rygg, och resultatet blir naturligtvis att folk tror att staten ska lägga sig i, för det blir bra då.
Man måste börja vänta skutan någon gång. Med tanke på utsikterna för ett omval 2010 föreslår jag att man börjar ratta å det grövsta omedelbart.
Jag fastnar för när hon citerar Annie Johanssons förklaring till att politiker lägger sig i när de inte borde och de facto förvärrar saker. "Politiskt sett är det inte ett alternativ att inte göra någonting. Det måste man ha med i beräkningarna inför 2010, men också med nästa mandatperiod i åtanke – om man vill ha fortsatta liberala reformer".
Pragmatiskt.
Resonemanget går alltså ut på att man inte kan göra rätt hela tiden - man måste medvetet göra fel ibland också, så att man är fortsatt populär.
I dessa tider, när opinionsmätningarna får rubriker så gott som varje dag, är det alltså viktigt att vänta kappan efter vinden. Politikers möjligheter att själva opinionsbilda verkar man bortse helt ifrån.
Föreställ er att det inte kommit något bilpaket. Det är klart att Alliansen skulle få beska frågor, men de skulle också kunna leverera svar. De skulle kunna förklara att ja, folk kommer nog att förlora just de här jobben, men ett bilpaket hade bara senarelagt processen en smula, och kanske i slutändan förvärrat situationen ytterligare. Det kommer nya jobb. Kriser är en del av livet.
Istället vågar man inte stå med rak rygg, och resultatet blir naturligtvis att folk tror att staten ska lägga sig i, för det blir bra då.
Man måste börja vänta skutan någon gång. Med tanke på utsikterna för ett omval 2010 föreslår jag att man börjar ratta å det grövsta omedelbart.
måndag, november 26, 2007
Stämmans efterdyningar och Sahlin-teorier
På dagens ledarsida i ÖP återfinns en rapport från helgens höststämma av Per Hansson. Han är vänlig nog att berömma mig för min insatts som ordförande, något jag tackar ödmjukast för, och uppmärksammar starten av Västjämtlands CUF som ett tecken på ungdomars ökande inflytande inom partiet. Jag tror att det finns stor plats för oss ungdomar om vi vill ta det, för vi är trots allt framtiden. Jonas Rask Samuelsson, politisk sekreterare, uppmärksammar också det historiskt unga presidiet i sin blogg.
Nåja, angående rikspolitiken finns väl ett och annat att säga om Mona Sahlins debattartikel i gårdagens DN. Bland andra Simon Palme och Fredrick Federley ger sig på att bemöta Sahlin i sak på ett utmärkt sätt, medan andra använder den för att analysera Sahlins ledarskap. DN:s ledarsida kallar det idag för desperation, och det med all rätta. Precis som Henrik Sjöholm, Johan Hedin och Bloggen Bent tror jag att Mona Sahlin egentligen saknar mandat från partiet för sin ordförandepost, vilket tydligt syns på det faktum att hon inte ens får driva politik. Precis som DN skriver så innebär ett sådant här utspel att blickarna riktas mot socialdemokraterna - på vänsterfronten, vad nytt? Svaret är inget. De nu höga opinionssiffrorna ser ut att bli sossarnas grav. Eftersom man ligger bra till nu så tror man att ingen förändring behövs - nej, folk verkar ju bara vilja gå tillbaka till det gamla vanliga. När regeringen nu driver igenom sin politik och lagom till nästa val kan visa att man även kan hantera en lågkonjungtur kommer Monas gamla vanliga parti att falla som regeringsalternativ, och Monas eget ledarskap kommer därefter att granskas i sömmarna (det riktigt intressanta då kommer att vara huruvida de, som Bloggen Bent tror, kommer att skaffa sig en verklig övergångsledare eller om de drar slutsatsen att de inte varit tillräckligt bakåtsträvande och väljer Nuder).
Nåja, angående rikspolitiken finns väl ett och annat att säga om Mona Sahlins debattartikel i gårdagens DN. Bland andra Simon Palme och Fredrick Federley ger sig på att bemöta Sahlin i sak på ett utmärkt sätt, medan andra använder den för att analysera Sahlins ledarskap. DN:s ledarsida kallar det idag för desperation, och det med all rätta. Precis som Henrik Sjöholm, Johan Hedin och Bloggen Bent tror jag att Mona Sahlin egentligen saknar mandat från partiet för sin ordförandepost, vilket tydligt syns på det faktum att hon inte ens får driva politik. Precis som DN skriver så innebär ett sådant här utspel att blickarna riktas mot socialdemokraterna - på vänsterfronten, vad nytt? Svaret är inget. De nu höga opinionssiffrorna ser ut att bli sossarnas grav. Eftersom man ligger bra till nu så tror man att ingen förändring behövs - nej, folk verkar ju bara vilja gå tillbaka till det gamla vanliga. När regeringen nu driver igenom sin politik och lagom till nästa val kan visa att man även kan hantera en lågkonjungtur kommer Monas gamla vanliga parti att falla som regeringsalternativ, och Monas eget ledarskap kommer därefter att granskas i sömmarna (det riktigt intressanta då kommer att vara huruvida de, som Bloggen Bent tror, kommer att skaffa sig en verklig övergångsledare eller om de drar slutsatsen att de inte varit tillräckligt bakåtsträvande och väljer Nuder).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
