DN skriar om platsbrist på landets högskolor idag. Naturligtvis är det tråkigt för alla som inte kommit in att de inte får studera till hösten, men jag tycker ändå att det är på sin plats att man funderar lite över det här med ordet "platsbrist".
Personligen så utgår jag från att högskolor och universitet skattefinansieras för att det anses vara så att samhället i stort tjänar på det genom att medborgarna blir mer välutbildade och därmed kan skapa mer välstånd. När man beslutar om antalet högskoleplatser bör detta alltså - trots att det är apigt svårt - göras utifrån en uppskattning av vilka kompetenser landet behöver i framtiden.
Talar man om platsbrist handlar det istället om något helt annat. Den högre utbildningen förvandlas till en lekstuga där vemhelst som önskar kliva över tröskeln har en rätt att vistas. Högskolor och universitet blir arbetsmarknadspolitiska åtgärder som används för att dölja arbetslösheten istället för att bli arbetsmarknadspolitiska åtgärder som används för att höja befolkningens kompetens.
Därför tycker jag att det är lite på sin plats med en diskussion om det hela. Har vem som helst en rätt att läsa vad den vill på en eftergymnasial utbildning? Finns det månne något bra med att konkurrensen om platser på exempelvis lärarhögskolan ökar? Är det verkligen önskvärt att precis alla skaffar sig en högskoleutbildning, eller klarar sig många lika bra utan? Ja, jag vet, det är förbjudna frågor, men någon måste ställa dem också.
Nå, varför har vi egentligen en skattefinansierad högre utbildning?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Systemet med platstilldelning efter uppskattat behov på arbetsmarknaden är i grunden planekonomiskt med alla de problem det medför - i synnerhet det att det är politiker som ytterst bestämmer vad folks ska få studera.
Du vill ha en diskussion om huruvida det är önskvärt att si och så många studerar, men skulle det inte vara trevligare att utgå från att människor ska få välja själva om de ska studera eller inte och sedan fråga vad vi behöver förändra kring t.ex. finansieringen för att det ska fungera?
"Nå, varför har vi egentligen en skattefinansierad högre utbildning?"
Det är för att inte bara de rika knösarnas barn ska få en högre utbildning.
Problemet är inte att vi skattefinansierar för många (t ex) lärarstudenter utan att krävs alldeles för lite för att bli antagen till högre utbildning. Vilket i sin tur leder till att kraven på utbildningarna måste sänkas för att någon öht ska ta sig igenom.
Höga antagningskrav behöver ju inte kopplas till högt söktryck. Om vi till exempel inför intagningprov eller fasta betygskrav för högskoleutbildningar slipper vi risken att vissa utbildningar (t ex lärar- och högskoleingenjörsutbildningar) blir slasktrattar för studenter utan tillräckliga färdigheter. Dessutom skulle det bli betydligt mer överskådligt och rättvist vem som antas.
Jag anser absolut att det är en rättighet att få studera vad man vill efter gymnasiet. Däremot är det inte en rättighet att få det bekostat av någon annan, eller att tvinga någon annan att lära ut det till en mot sin vilja.
En negativ rättighet således, inte en positiv.
Staffan Ovesson: great, instämmer.
Försök att exakt förutse vilka yrkesgrupper som behövs i framtiden är svårt. Fördelningen bör rimligtvis vara en kombination av vad finansiären (staten) kan förutse på basis av expertis och av vad studenterna själva anser sig behöva.
@blubb: Om man anser att kompetensen bland de som går en utbildning är för låg innebär det antingen att fel personer antas eller att för många antas. I flera fall antagligen båda delarna. Antagningsprov har fördelar. Å andra sidan finns det rättssäkerhetsfördelar med lätt jämförbara mått som högskoleprov och betyg. Att olika universitet använder olika metoder och konkurerar om studenter och status ger antagligen de bästa resultaten.
Lägg till detta att universiteten idag får så lite pengar per student att det går ut över kvaliteten. Fler sökande och färre antagna skulle ha tydliga fördelar.
Universitetet är ju inte endast till för att folk ska utbilda sig till diverse yrken. Det är ju just något av en "intellektuell lekstuga" som är delvis poängen med det hela. Fri forskning, samlingspunkt för människor med olika intressen osv. Det är helt enkelt en viktig motpunkt till näringslivet, där folk följer sina intressen istället för att tjäna pengar som främsta mål.
Som student lever man ju dessutom på belånat existensminimum, knappast en jättestor samhällsbelastning.
Det är ju knappast studielånet som är den stora summan pengar i sammanhanget...
Skicka en kommentar