Nytt riksdagsår, nya utmaningar

Igår avgav Fredrik Reinfeldt sin regeringsförklaring för kommande riksdagsår, och nu i morse kommenterade Erik Bengtzboe, Gabriel Wikström och jag det hela i TV4.

Min ingång i det hela är att det är positivt att man börjar uppmärksamma ungdomsarbetslösheten, men ärligt talat - det är ett strukturellt problem och kräver strukturella förändringar som man ännu inte vågar ta tag i. Det är bra att problemet sätts i fokus, men riktade specialåtgärder kommer inte att komma till rätta med det underliggande strukturfelet.

Däremot är det väldigt bra att Reinfeldt nämnde investeringsavdrag för att öka kapitaltillgången i småföretag. Det behöver skapas fler jobb också, och det är framförallt i småföretag som det finns outnyttjad potential. Efter att ha efterlyst just detta avdrag i Expressen för några veckor sedan är det svårt att inte vara nöjd.

Något som var förvånande var dock Gabriel Wikströms totala brist på politiska förslag. Jag kan inte höra ett enda under den tid han pratade - istället verkar det även för SSU:s del handla om att invänta att partiet ska börja tycka saker. Lustigt, eftersom åtminstone vi i CUF jobbar mer att ta fram politiska förslag själva, och sedan skicka dem vidare till partiet. Vi har alltid sett det som ungdomsförbundets uppgift att driva partiet framför oss, men SSU kanske vill vara en propagandamaskin. Vad vet jag.

Ingångslönedebatten

Nivån av intellektuell hederlighet i debatten om ingångslöner har varit rätt låg, vilket gör att jag åtminstone blir glatt överraskad när det visar sig att 59 % av de rödgröna väljarna (!) är positiva till att unga får möjligheten att välja en lägre ingångslön för att kunna ta sig in på arbetsmarknaden. Men det visar också, som Annie skriver på Aftonbladets debattsida, att det faktiskt är en framkomlig väg som parterna får fortsätta att ta ansvar för i framtiden.

Debatten hittills har dock varit intressant. Majoriteten av gångerna som jag fått frågan har det handlat om varför vi vill sänka folks löner, och man har fått förklara att det finns människor där ute som inte alls har någon lön, och att det handlar om att de ska få möjligheten att komma i på arbetsmarknaden - inte om att peta i löner som redan är satta. Istället för att prata om de strukturella problemen som kommer av att vi har en väldigt sammanpressad löneskala får man frågan om varför man vill sänka folks löner. Istället för att diskutera varför fackföreningar ska sätta löner för människor de ofta inte ens företräder så får man frågan om varför man vill sänka folks löner. Det blir lite träigt, faktiskt.

Men det känns ändå skönt att det hela är avdramatiserat - inte minst för att vi nu borde kunna diskutera andra åtgärder också. Det finns nämligen inte bara en lösning på problemet. Jag tänker att det vore kul om diskussionen tog vid om LAS, utbildning, arbetsförmedling - och för övrigt anser jag att den allmänna löneavgiften bör avskaffas.

Ohållbar ungdomsarbetslöshet

Förra veckan skrev jag tillsammans med de andra förbundsordförandena i Alliansen på Brännpunkt att regeringen måste börja göra något åt ungdomsarbetslösheten. Man har faktiskt fegat ur alldeles för länge.

LO-tidningens intervjuer från i fredags visar att kritiken är ening: Något måste göras. Men lösningarna ser förstås olika ut. SSU:s Gabriel Wikström påstår exempelvis att de halverade arbetsgivaravgifterna som regeringen infört inte har haft någon effekt - fastän ungdomsarbetslösheten faktiskt sjönk när det infördes. Sen fick dock fem gånger fler unga än någon annan åldersgrupp sparken när krisen slog till. Vad kan vi lära oss av detta? Jo, självklart spelar kostnaderna för att anställa och lagen om anställningsskydd roll för hur många unga som går utan jobb.

Ung Vänsters Stefan Lindborg efterlyser stimulanser av arbetsmarknaden. Det blir ju lite fnissigt, ärligt talat. För, vad är orsaken till att vi sitter i skiten? Uhm.. Jo, överdrivet spenderande och lånande som stater ägnat sig åt. Vad är Ung Vänsters lösning? Överdrivet spenderande och lånande från statens sida!

Som jag i Sundsvalls tidning försöker påpeka idag: Ungdomsarbetslösheten är inte ett problem som kommer sig av att vi har en finanskris. Det är ett strukturellt problem som kommer sig av hur vår arbetsmarknad är uppbyggd. Det betyder att vi, för att lösa problemet, måste ta oss an strukturerna. Det är bannemej inte hållbart att vi har Europas högsta arbetslöshet bland unga i förhållande till övriga befolkningen. Moderaternas arbetsmarknadsminister Hillevi Engström får faktiskt lov att ta lite initiativ. Nu.

Debatterar och grejer

Ni får förlåta den dåliga uppdateringstakten. Jag suger. Och skriver uppsats. Tydligen alldeles nödvändigt för att man ska få sin juristexamen så småningom.

Nåja, jag gör faktiskt en del saker i uppdraget också. I tisdags debatterade jag sexköp och lagregleringen av det med Kajsa Ekis Ekman i regi av Vänsters Studentförbund i Uppsala, vilket ska gå att beskåda i klippet nedan. (Annars kan man titta direkt på Youtube här.)



Igår debatterade jag också ungdomsarbetslöshet med Stefan Lindborg, ordförande för Ung Vänster, i P4 Skaraborg. Den debatten går att lyssna på längst ner i den här artikeln.

Slutligen har jag en krönika i Sundsvalls Tidning (ja, egentligen i Örnsköldsviks Allehanda och Tidningen Ångemanland också, men där finns den inte på nätet) som handlar om vad det är som ska granskas när det kommer till politiker. Jag röstar för vad det är vi tycker och gör - inte våra lån eller bilmodeller.

Känns det igen?

Socialdemokraterna har slutligen presenterat sin budgetmotion. Turerna kring den föranledde mig att skriva den här krönikan, men det färdiga resultatet är ju inte helt trevligt det heller. Inte minst är ju de höjda arbetgivaravgifterna för unga tråkigt, och man undrar ju lite hur man tänkt sig finansiera det.

Men det är klart, att unga ska få jobb, det har inte under min politiskt aktiva tid varit en prioriterad fråga för sossarna. På det viset känner jag utan tvekan igen Socialdemokraterna.

Hela arbetsmarknaden är ett jävla skämt!

Japp, Elin Monday skapades av CUF. Vi kan knappast ge oss själva äran för att vara de första som någonsin använt metoden, men kanske är vi först i den politiska sfären. Möjligen är det därför det ställs frågor om vi inte har gjort många besvikna nu, när det visat sig att Elin "inte finns på riktigt".

Elins berättelse bygger dock på verkliga händelser som drabbat desperata unga i en desperat tid. Vi ville att dessa berättelser skulle nå ut. Det har vi uppenbarligen lyckats med.

Alliansfritt Sverige gör ett sedvanligt bottennapp när de helt omtolkar hela vår kampanj till att plötsligt bara vara en kritik mot arbetsförmedlingen. Elin är en del i vår kampanj. Den drivs mot hela arbetsmarknaden - och det inkluderar såväl Sven Otto Littorin, facket och LAS som arbetsförmedlingen.

Bloggar: Albin Ring Broman, Elias Giertz, Rickard Nordin, Per Ankersjö.

Elias äger

När jag var 14 hade jag inte ens börjat tycka saker i organiserad form. Därför är det sjukt imponerande att läsa Elias Giertz debattartikel på Aftonbladet idag. Damn, liksom.

Men Elias är inte bara sjukt bra för sin ålder, han är sjukt bra oavsett ålder också. Han har rätt. När vi hade en socialdemokratisk regering sist hade vi - mitt under brinnande högkonjunktur - nästan lika hög ungdomsarbetslöshet som idag. Då var det, enligt Göran Persson, inte ens ett problem. Det går jättebra att läsa om det här.

CUF ser problemet, och vi ser lösningarna. Vad har sossarna att presentera, annat än högre arbetsgivaravgifter och en nollvision?

Bloggar: Per Ankersjö, Magnus Andersson, Johan Pettersson, Albin Ring Broman, Här och Nu, Fredrick Federley, Elisabeth Thand Ringqvist, Jonssons funderingar, Dayana Jadarian, Alexander Woodhouse, Johan Hedin och Ingrid Lunqvist som också har bevis på att Elias är torr bakom öronen!

Låt oss snacka facket då

CUF:s kampanj har väckt en hel del irritation. Bra så. Vi är ett politiskt ungdomsförbund, det är inte vårt uppdrag att stryka medhårs och vara mediokra.

Det jag kan tycka är lite trist är att det bara tycks vara en sida i vårt tidning om arbetsmarknaden som uppmärksammas. Och nog för att Hannes att snygg, men det känns som om alla hakat på språkbruket och vägrat ta i hela frågan. Det är som om alla bara kikat på Alliansfritt Sveriges inlägg och helt skitit i att själva kolla kampanjen. Vi driver den faktiskt mot hela arbetsmarknaden. Nåja, nu verkar det vara facket de flesta är upprörda över. Då är det nog lika bra att ta tag i den frågan.

För är facket verkligen en kraft som står på ungdomars sida idag? Well, i enskilda fall händer det, visst - men om man ser hela bilden så driver de upp ingångslönerna så att färre unga får jobb, och man är föga intresserade av att jobba för de ungdomar som inte lyckats få en heltidsanställning. Och ingen verkar tycka att det är något som facket själva ska ta ansvar för att förändra.

Det hela illustreras rätt tydligt av att Tant Agnes twittrade att facket aldrig intresserat sig av henne, troligtvis på grund av hennes anställningsform(er), som alltså inte varit tillsvidare på heltid. Svaret från exiljämten och journalisten Erik Wiklund var att det var anställningsformerna som gjorde att folk inte gick med i facket.

För det första måste det vara fackets uppgift att göra sig relevant på arbetsmarknaden genom att vara till nytta för arbetstagarna. Om man då helt skiter i folk som inte har tillsvidareanställning, då är det ju liksom lite ens eget fel att man inte attraherar dessa också.
För det andra finns det en anledning till att övriga anställningsformer finns och nyttjas. Det beror på att de passar. Inte bara för arbetsgivarna, utan också framförallt min generation, som inte är inställda på att arbeta på samma jobb hela livet.

Min poäng, alltså: Det verkar konstigt att man inte ska få säga att facket inte är bra när det heller inte är det. Och när ingen annan vågar annat än att okritiskt hylla facket som det bästa sedan skivat bröd, då får CUF ta sitt ansvar. Det gör vi. När ska facket börja göra det?

Arbetsmarknaden är ett jävla skämt!

Vi i CUF släpper idag vår kampanj mot ungdomsarbetslöshet, den tröga arbetsmarknaden, sega fack som ogillar ungdomar och jantelagen.

Vi tycker att den strukturella diskrimineringen av ungdomar måste avskaffas. Vi vet att LAS är till för Lars, 58, men inte ger något skydd åt den som står utanför arbetsmarknaden - tvärt om håller den folk utanför. Trygghet är inte att jobba på samma ställe hela livet, utan att kunna hitta ett nytt jobb om det behövs.

Eftersom arbetsmarknaden är ett jävla skämt kände vi oss tvungna att starta en cirkus. Där kan du gå in och ladda upp ditt eget video-CV och förhoppningsvis få ett jobb!

Annars kan du också kontakta närmsta CUF:are, skaffa en grön näsa och delta i den gröna folkrörelsen. Jante go home!

Bloggar: Magnus Andersson, Rebecka Lindström, Annie Johansson, Alexander Woodhouse, Isak Engqvist, Johan Pettersson och så en blogg utan humor.

CUF driver på om ungdomsarbetslösheten

Idag har Magnus Andersson både skrivit en debattartikel och debatterat mot Ida Gabrielsson på Aftonbladet om ungdomsarbetslösheten.

CUF har tydliga förslag. Slopa LAS, öka kontakterna mellan skola och näringsliv genom exempelvis mer praktik, driv inte upp ingångslönerna, behåll arbetsgivaravgiftssänkningen för unga.

Ung Vänster tycker att alla ska ha rätt till ett fast jobb efter gymnasiet.

Med andra ord, det finns ett ungdomsförbund som sysslar med verkligheten, och ett ungdomsförbund som på allvar tror att jobb kan vara en rättighet.

It's your choice.

Fler bloggar: Johan Pettersson, Simon Palme, Per Ankersjö, Rickard Nordin, Alexander Woodhouse.

Ungdomar diskrimineras idag - underlätta för oss i sommar!

Magnus Andersson, förbundsordförande för CUF, kräver idag att regeringen snabbutreder en möjlighet för ungdomar att ta sommarjobb utan att behöva drabbas av LAS och kollektivavtal.

Ja, jag skriver drabbas - därför att LAS och kollektivavtal faktiskt inte innebär att ungdomar behandlas lika som alla andra på arbetsmarknaden. Vi får svårare att ta oss in och vi sparkas ut snabbare.

Att, som vänsterpartierna och facken, låtsas om att det inte är en större risk för arbetsgivare att anställa en ungdom leder inte till att ungas problem med att få jobb försvinner - tvärt om.

Vi måste våga titta på det här problemet som det verkligen ser ut. Det är mer riskfyllt att anställa oprövade kort. Om man då håller sig med höga ingångslöner och en överreglerad arbetsmarknad, då gör man det inte direkt attraktivare att våga satsa på någon ny. Idag är en fjärdedel av alla ungdomar arbetslösa. Frågan som bör ställas är alltså: Och vad har vänstern och facken för lösning?

Bloggar: Johan Pettersson, Rickard Nordin, Elias Giertz, Annie Johansson.

De jobbiga jobben

Jobben var, brukar det heta, den stora valfrågan 2006. Möjligen var debatten lite förenklad redan då, men nu tycks den alldeles ha spårat ur. Alliansfritt Sverige svamlar om minskad köpkraft, uppenbarligen utan koll på begreppet reallön, och Jytte Guteland gör en fantastisk uppvisning i grenen "Säg ingenting med 3 000 tecken" när det kommer till ungdomsarbetslöshetsdiskussionen.

Bakgrunden är CUF:s förslag till facket om att inte jobba för höjda ingångslöner i årets avtalsrörelse. Varför? Det låter ju trevligt med en hög lön direkt när man får jobb, inte sant? Problemet är naturligtvis att det hämmar nyanställningarna. När Guteland slänger ur sig floskler som "Vi tror att vi kan klara resa med hela familjen ombord", "Tillsammans kan vi investera oss ur krisen" och "Vi SSU:are uttalar en nollvision för ungdomsarbetslöshet" så vittnar det otroligt tydligt om hennes brist på förståelse för varifrån jobben kommer. Och visst kan man göra "en satsning på ”välfärdsjobb för unga”" och genomföra "satsningar på utbildning" i vårt land, som faktiskt redan har högre utbildningsnivå än OECD-genomsnittet, men även här är problemet detsamma, för pengarna till offentlig sektor och pengar till löner för ungdomar kommer från samma ställe.

Företagen.

P J Anders Linder frågar sig idag i en krönika på SvD varför i hela friden det bara är Centerpartiet som pratar företagares villkor idag - och varför vi inte får gehör för det i regeringen. Kanske är det för att Robin Hood är missförstådd och populär i det här landet medan sagan om den lilla röda hönan inte är det, kanske är det för att medias rapportering fortfarande ger intrycket av att alla VD:ar har en jättehög lön, kanske är det den svenska avundsjukan, eller kanske det faktum att företagande verkar främmande och något som man aldrig kommit i kontakt med. Det är egentligen lite skitsamma, för poängen är att vi måste få till ett värderingsskifte på den här punkten.

Jobben kommer med företagen. Skatteintäkterna kommer med företagen. Utbildning, vård, lön - allt detta skulle sakna förutsättningar utan företag.

Det kommer att bli en jobbig insikt för de partier som byggt sin framgång på att tala om kapitalistiska utsugare.

Ida Gabrielsson - say what?

Jag har aldrig träffat Ida Gabrielsson. Jag skulle ha träffat henne i Jönköping förra helgen, men hon dök inte upp på Svart Måndags demonstration.

Jag har dock sett Ida Gabrielsson på svtplay - och det är jäkligt intressant. I det här klippet diskuterar hon ungdomsarbetslöshet med Magnus Andersson, CUF:s förbundsordförande. För den som inte orkar titta så kan jag väl sammanfatta highlightsen lite kort.

1. Gabrielsson tycker det är viktigt att ungdomar får heltidsjobb så att de kan.. Ja, vad hamnar på första plats? Försörja sig själva? Flytta hemifrån? Nope. Ta lån. Och så säger de att finanskrisen är högerns fel...

2. Gabrielsson tycker inte att höga ingångslöner är ett problem, för hon har minsann jobbat inom handeln.

3. Individuella avtal skapar en rörig diskussion. Facket jobbar ju mot arbetsgivarna! Avtalsfrihet är anarki! (Krig är fred?)

4. Ungdomar saknar arbetslivserfarenhet - därför ska man utbilda dem mer och omöjliggöra för något annat än fast anställning. Vikariat ger, som ju alla vet, inte alls någon erfarenhet och gör ingen attraktivare på arbetsmarknaden.

5. Olika ungdomar behöver olika lösningar, så alla ska ha fast anställning. Men vi ska inte tvinga någon.

6. LAS är dispositiv. Den har inget med arbetslöshet att göra.

Åh, jag vet att det låter raljant, men hon säger det här. Faktiskt.

Personligen kan jag ju tycka att det vore smakfullt av ett ungdomsförbund vars parti stödde den förra sosseregeringen att fundera lite över hur det kommer sig att man under föregående högkonjunktur hade lika höga ungdomsarbetslössiffror som vi nu har i en gigantisk finanskris.

Ett steg i rätt riktning

Nu är det kärlek till regeringen. Lägre arbetsgivaravgifter för unga är dagens rubrik, och jag blir naturligtvis överlycklig. Unga har idag mycket svårare att få en fot in på arbetsmarknaden, och arbetsgivaravgifterna är skyhöga. Jag ser det som ett steg i rätt riktning. Nu har de två saker kvar att göra. Sänka alla arbetsgivaravgifter och slopa LAS, så att ungdomarna kan ta sig in i alla fall.

Läs även Magnus Andersson.

Det går bra nu - men framtiden bjuder på en rejäl utmaning!

DN rapporterar idag att ungdomsjobben ökar i rekordtakt. Det är naturligtvis inte enbart regeringens förtjänst, men mycket talar för att Sverige gjorde ett bra val förra hösten.

DN rapporterar också om något som kan tyckas vara lite tråkigare: Glesbygden kommer att få brist på arbetskraft framöver. Artikeln är väldigt dystopisk; "en mörk bild av en stagnerande arbetsmarknad (...) tonar fram", man säger att vissa kommuner inte kommer att kunna hitta nytt folk när 40-talisterna går i pension. Jag ser inte lika dystert på det - istället är det ju tidernas utmaning! Glesbygden kommer att kunna locka till sig folk som vill flytta inte bara med underskön natur, gemytlig stämning och frisk luft, utan med arbetstillfällen också! Det finns en och annan bakåtsträvare utan visioner och tro på framtiden som ska sluta klaga och börja jobba på att få hit folk.